11

Motion

1977/78:1792

av Sven-Erik Nordin m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:91 om radions och televisionens
fortsatta verksamhet m. m.

Regeringen har i propositionen 1977/78:91 lagt fram förslag om ny
organisation och inriktning för radion och televisionen under perioden
t. o. m. budgetåret 1985/86.

En intressant detalj i propositionen är förslaget om försöksverksamhet med
s. k. närradio och när-TV, en försöksverksamhet som skall ledas av en
särskild parlamentarisk utredning.

Frågan om etablering av särskild ljudradio, i propositionen kallad närradion,
är inte ny. Tanken diskuterades redan i 1960 års radioutredning och
torde ha sitt innersta ursprung i de ofta återkommande kraven på att få
etablera en s. k. fri radio jämsides med den radioverksamhet som i dag
bedrivs av Sveriges Radio. Dessa krav är lika gamla som radioverksamheten
över huvud taget. Vid vissa tillfällen har frågan blivit speciellt aktuell,
exempelvis genom starten av IBRA-Radio 1955.

Det är framför allt organisationer av religiös art som ansett att Sveriges
Radio inte tillräckligt allsidigt speglar och inte tillräckligt ofta låter samfunden
komma till tals i radio och TV. I viss mån har man haft fog för denna kritik.
Sett ur denna mera begränsade aspekt kan inrättandet av närradio te sig som
en attraktiv lösning. En närradioverksamhet i organisationernas regi skulle
bättre kunna spegla sådana lokala aktiviteter och problemställningar som inte
kan bevakas av vare sig riksradion eller lokalradioföretagen.

Emellertid finns också en rad argument mot närradion. Först och främst
möter man svårigheten att skapa jämlikhet mellan olika delar av landet,
mellan tätort och glesbygd. Vid utbyggnaden av riksradio- och TV-nätet har
statsmakterna, trots stora kostnader, på ett föredömligt sätt skapat goda
mottagningsmöjligheteräven ute i ren glesygd. Att parallellt med detta bygga
ut ett närradionät, som måste bli oerhört mycket tätare och som ställer
ytterligare krav på den redan begränsade tillgången på frekvenser, kan inte
vara tillrådligt. De sändarstationer som är aktuella för närradions del har en
räckvidd på mellan 2 och 10 km. Om 200 stationer skulle upprättas, täcker det
fortfarande bara 2 % av landets yta. Skapandet av närradion skulle utifrån
denna aspekt endast bidraga till att öka den geografiskt betingade obalansen i
landet.

Men obalansen kan beskrivas på flera sätt. Risken är nämligen uppenbar att
närradion ger de redan resursstarka grupperna en ytterligare resurs. Detta står
i direkt strid med de tankegångar som varit vägledande för de avtal som
hittills reglerat rundradions verksamhet och där man understrukit vikten av

Mot. 1977/78:1792

12

att spegla och uppmärksamma även de små gruppernas intressen och
problem.

Sändningstillstånd för närradio skall enligt propositionen endast ges till
ideella, religiösa, fackliga och politiska grupper, där varje sammanslutning
utgör en juridisk person. Den nya närradion skulle alltså först och främst bli
en organisationsradio, som huvudsakligen sänder program för resp. organisations
medlemmar. Om programmen är välplanerade och välframförda,
torde de dessutom locka lyssnare även utanför medlemskretsen.

Det torde emellertid finnas få lokala och regionala organisationer som
förfogar över de ekonomiska och personella resurser som erfordras för att göra
ett närradioprogram, såvida det inte skall bli en engångsföreteelse. Det kan
också bli lockande att skaffa ”sponsorer” för att ekonomisera verksamheten.
Enligt propositionens lagförslag får reklam för kommersiell verksamhet inte
förekomma i närradion. Sändning får inte heller till någon del bekostas med
medel som ställts till organisationens förfogande för att möjliggöra sändning
av visst program eller del av program. Man kan fråga sig hur det skall bli
möjligt att vaka över efterlevnaden av den senare delen av bestämmelsen.
Organisationerna i vårt land ekonomiserar ju sin verksamhet dels genom
medlemsavgifter, dels genom gåvor och då inte minst genom ”projektgåvor”.
Eftersom det är främmande för svensk lagstiftning att reglera organisationernas
inre liv och därmed gå in med kontroll, torde denna del av 7 § lagen om
försöksverksamhet med närradio bli ganska så verkningslös. Vi vill emellertid
inte motsätta oss att en försöksverksamhet inleds i den av regeringen
förordade omfattningen.

Vi har dock några från propositionen avvikande meningar om hur
försöksverksamheten skalla utformas.

Hur skall de nödvändiga kraven på balans och jämvikt kunna upprätthållas?
Enligt vår mening bordetta ske genom att låta de olika organisationernas
programtid balansera mot varandra. Det blir då viktigt att den kommitté som
skall leda försöksverksamheten noga tillser att programtid ges till organisationerna
på ett sådant sätt att ingen idériktning vare sig religiös eller politisk
gynnas före annan. Balansen måste upprätthållas på både den politiska och
den religiösa skalan oavsett efterfrågan och resurser. Försöksverksamheten
måste framför allt inriktas på att vinna principiella erfarenheter av rättvisa
mellan skilda åsiktsriktningar. Detta bör ges regeringen till känna.

Enligt propositionen avses närradio och när-TV närmast vara besläktade
med tidningar och tidskrifter. Utifrån desa utgångspunkter avvisar föredragande
statsrådet tanken på att använda radionämnden som eftergranskningsorgan.

Som vi redan tidigare framhållit måste kraven på jämvikt och balans
upprätthållas genom en balanserad tilldelning av programtid organisationerna
emellan. Radionämnden blir av denna anledning inaktuell när det
gäller granskningen av närradioprogrammens opartiskhet i detta avseende.

Mot. 1977/78:1792

13

I vad gäller kraven på kontroll av sakuppgifter, skydd av personlig integritet
och beriktigande av felaktiga sakuppgifter finner vi inte propositionens
tankegångar tillräckligt bärande. För radiolyssnarna - och det är ju för deras
skull bestämmelserna är tillkomna - framstår inte närradion som någon
tidning. Antingen programmen sänts av riksradion, lokalradion eller närradion
kommer programmet via samma mottagare, det är samma etermedium
det rör sig om. Om radiokonsumenten känner sig kränkt eller på annat sätt
reagerar mot programmet, är det naturligt att göra en anmälan till radionämnden.
En annan ordning skapar endast onödiga missförstånd och
fördröjer rättelser.

Vi föreslår således att i lagen om försöksverksamhet med närradio intas
bestämmelser om skyldighet för sammanslutning att i sin programverksamhet
iaktta saklighet och respekt för enskildas privatliv liksom skyldighet
att sända redogörelse för beslut av radionämnden när sammanslutning brutit
mot bestämmelserna.

Vårt förslag på denna punkt innebär att radionämnden skall granska de
anmälningar som eventuellt inkommer beträffande program i närradion.
Radionämnden skall däremot inte vara skyldig att på eget initiativ uppta
närradioprogram till granskning. Bestämmelser i sistnämnda hänseende kan
av regeringen intas i instruktion för radionämnden.

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med ändring av propositionens förslag antar
följande lydelse av 6 § förslaget till lag om försöksverksamhet
med närradio:

6 § För närradio gäller inte 6 och 7 §§ andra stycket radiolagen
(1966:755).

Sammanslutningen skall i sin programverksamhet iaktta saklighet och
respekt för den enskildes privatliv.

Tillstånd att sända närradio skall förenas med villkor att sammanslutningen
skall sända redogörelse för beslut av radionämnden, vari sammanslutningen
förklaras ha brutit mot bestämmelser i eller villkor enligt denna
lag.

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om närradiosändningar.

Stockholm den 28 mars 1978

SVEN-E. NORDIN (c)

SVEN ERIC ÅKERFELDT (c) BERTIL FISKESJÖ (c)