Motion

1977/78:1790

av Elver Jonsson m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:91 om radions och televisionens
fortsatta verksamhet m. m.

En radio och TV i allmänhetens tjänst bör ha ett ansvar för att
tillhandahålla en så mångsidig och fullständig information som möjligt. Varje
programföretag som sluter avtal med staten bör också ha krav på sig angående
programverksamheten. Bland de viktigaste kraven är opartiskhet och
saklighet. Ett område som ej omfattas av kravet på opartiskhet är bestämmelsen
att Sveriges Radio har en skyldighet att hävda de grundläggande
demokratiska värdena. Om detta råder det enighet.

Ett annat område inom programverksamheten som det rått delade
meningar om är Sveriges Radios skyldigheter i fråga om attityder till
alkoholen. Här finns det exempel på att det övergripande kravet på
opartiskhet har tolkats så att Sveriges Radio inte kunnat ta ställning för
nykterhet och nyktra seder. Detta verkar för den i de juridiska finesserna
oinvigde ganska märktligt. Men det är ett faktum att Sveriges Radio i
diskussioner med olika folkrörelsegrupper ständigt återkommit till opartiskhetskravet
som ett direkt hinder för att kunna främja nyktra umgängesvanor.
Vetenskapliga undersökningar, bl. a. en som skolöverstyrelsen tagit initiativet
till, visar att detta hinder fått ett starkt genomslag i programverksamheten.
Sveriges Radios programverksamhet präglas i hög grad av den skildrar
alkoholbruket i positiv anda. Undersökningarna omfattar många program av
skiftande slag och under långa tidsperioder. Det är alltså ingen tillfällighet.

Chefen för utbildningsdepartementet har i propositionen 1977/78:91 tagit
upp denna fråga bl. a. under hänvisning till att en stark remissopinion tagit
avstånd från den glorifiering av alkoholbruket som normalt förekommer i
Sveriges Radios programverksamhet. Statsrådet skriver för egen del, att han
finner det angeläget att man i programverksamheten ”iakttar varsamhet vid
speglingen av bruket av olika gifter, t. ex. alkohol”. Vi instämmer till fullo i
detta. Vi delar också statsrådets oro beträffande programutbudets prägling av
attityder till alkoholbruket. Men vi tror inte att det är tillräckligt att vädja till
programföretagen att besinna sitt ansvar i desa frågor. Vi tror att det är
nödvändigt att skriva in en särskild avtalsföreskrift för detta område,
eftersom radio och i synnerhet TV har en väldig genomslagskraft opinionsmässigt
och attitydmässigt beträffande barn- och ungdomsgenerationerna,
som är särskilt känsliga i detta avseende, då alkoholvanorna präglas för
kanske resten av livet underbarna- och ungdomsåren. Flera remissinstanser
förordar att frågan om alkoholbruk i programmen regleras i avtalet mellan

Mot. 1977/78:1790

9

staten och Sveriges Radio. Statens ungdomsråd konstaterar att inslag i radio/
TV kan verka mönsterbildande, ”varför det är angelägel med en reglering i
avtalet av hänsyn lill den unga publiken" (prop. s. 104).

Vi förordar därför att det i lagen om ändring i radiolagen (1966:755) skrivs in
en särskild föreskrift i 6 §. I ett nytt moment (6) bör följande text inskrivas i
nämnda lag: ”6. föreskrift om skyldighet att främja nyktra levnadsvanor och i
övrigt en ökad folknykterhet”.

Detta innebär givetvis inte att alkoholbruk ej får skildras i programverksamheten
över huvud taget. Men när det skall ske bör det finnas ett
konstnärligt eller dokumentariskt motiv. I andra fall är skildring av
alkoholbruk överflödig, och i synnerhet gäller detta skildring av alkoholbruk i
rent underhållande syfte. Satirisk skildring kan dock falla under konstnärligt
eller dokumentariskt motiv, om sådant kan anses föreligga. Dessa bedömningsgrunder
bör tolkas särskilt strikt när det gäller program producerade av
svenska programföretag, dvs. inom Sveriges Radio. Detta påpekande kan
behövas, eftersom program producerade utomlands inte på samma sätt kan
kontrolleras av de svenska programföretagen. Men vid urvalet av inköpta
program från utlandet bör reglerna följas så långt det är möjligt, och eljest
måste det finnas mycket starka motiv för att ändå inköpa program som kan
tänkas gå utanför syftet med ovan nämnda regel.

Den lämpliga avvägningen av dessa problem får därefter ges en sådan
praxis som radionämnden bedömer rimlig i enlighet med utslag i enskilda
fall.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen beslutar att det i Lagom ändring i radiolagen (1966:755)
skrivs in en särskild föreskrift i lagens 6 § genom ett nytt
moment med följande lydelse: ”6. föreskrift om skyldighet att
främja nyktra levnadsvanor och i övrigt en ökad folknykterhet”.

Stockholm den 28 mars 1978

ELVER JONSSON (fp)
HANS LINDBLAD (fp)

MARGARETA ANDRÉN (fp)