Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1977/78:1784

av Barbro Engman-Nordin

med anledning av propositionen 1977/78:91 om radions och televisionens
fortsatta verksamhet m. m.

I den socialdemokratiska partimotionen i anledning av propositionen
1977/78:91 kritiseras de förslag till ny organisation av Sveriges Radio som
föreslås. Jag delar den uppfattning som framförs i motionen men vill i de fall
den ej vinner riksdagens gehör föreslå en del förändringar inom ramen för den
organisation som föreslås i propositionen.

1 propositionen föreslås att programföretagens styrelser skall bestå av 14
ledamöter och utses av moderbolagets styrelse. Den närmare sammansättningen
av styrelsen anges dock inte annat än att ”styrelserna i programbolagen
återspeglar de olika intressen som kommer att finnas företrädda i
moderbolagets styrelse”. Detta skulle innebära att majoriteten av ledamöterna
skulle representera de intressen som i moderbolagets styrelse motsvarar
de ledamöter som utsetts av regeringen samt att aktieägarintresset i
huvudsak skulle representeras genom resten av styrelseposterna. Den
nuvarande styrelsens två funktioner, dels att leda det egna företaget, dels att
utgöra ledningen för en koncern, delas nu i förslaget, vilket innebär att
programföretagens styrelser får andra uppgifter än moderbolagets. Det finns
ur den aspekten inga skäl att låta de olika styrelserna få likartad sammansättning.
Andra kriterier måste vara avgörande när styrelseledamöterna i
programföretagen utses. De bör inte i första hand representera intressen
utanför Sveriges Radio. Ledamöterna bör i stället utses med utgångspunkt i
deras personliga kvalifikationer på det publicistiska, administrativa och
konstnärliga området. Kvalifikationer som är värdefulla för programverksamheten
och mera anpassade till de uppgifter som åvilar programföretagen.
Styrelsen är enligt min mening alltför stor. Med hänsyn till detta vill jag
föreslå att styrelsen enbart skall bestå av 9 ledamöter varav 2 personalföreträdare,
som utses av moderbolagets styrelse på grund av vad ovan sagts.

Radioutredningen föreslog i sitt betänkande ett system med treåriga,
rullande verksamhetsplaner som staten skall fastställa i samband med
medelstilldelningen. Remissinstanserna är över lag eniga om att det statliga
ettåriga budgetsystemet innebär avsevärda olägenheter för en verksamhet av
Sveriges Radios typ med långsiktiga produktionsbeslut och åtaganden. Trots
detta återfinns inget förslag om treåriga verksamhetsplaner i propositionen.
Några invändningar i sak framförs dock inte utan motivet till att inte något
sådant förslag läggs sägs vara det nuvarande samhällsekonomiska läget. Det
är ett märkligt argument, eftersom ett system med rullande verksamhetsplaner
ju på intet sätt innebär att statsmakterna fråntas möjligheterna att
avgöra medelstilldelningen, tvärtom är det just detta som avses med ett

Mot. 1977/78:1784

sådant system. Med hänsyn till de resonemang som förs i radioutredningen,
vilka en enig remissopinion ställt sig bakom, föreslår jag att moderbolaget
jämfört med propositionens förslag får ett ökat ansvar för planeringsverksamheten
och får i uppdrag att årligen inge förslag till treåriga verksamhetsplaner
som riksdagen får ta ställning till.

I propositionen föreslås i radiolagens § 6 att de enskilda programföretagen
skall ha ansvar för att sändningsrätten utövas opartiskt och sakligt. Således
kan inte ett program eller programinslag balanseras av ett annat program som
sänds i ett annat programföretag. Detta är en betydande skärpning av den
ordning som gäller i dag, en ordning som hittills enligt min mening fungerat
bra. Jag vill med utgångspunkt i de resonemang radioutredningen förde om
behovet av en vidsträckt yttrandefrihet föreslå, att 6 § förslaget till ny radiolag
ändras så, att lagens stadgande på denna punkt gäller programföretagen som
en enhet. Vad gäller ändringen av 6 § radiolagen förutsätts att vederbörande
utskott utarbetar erforderlig lagtext. Radioutredningen fann att en grundläggande
koordination av TV-programmen är nödvändig med hänsyn till
publiken. Denna koordination måste ankomma på företagsledningen. Utredningen
föreslog en modell för att öka samordningen mellan TV-kanalerna,
dels en programmässig, dels en tidsmässig samordning. Som exempel på
områden där en samordning är att föredra i stället för mångfald hänvisas till
sport, religion, minoritetsprogram och musikteater. Många remissinstanser
har också instämt i detta. Några förändringar av nuvarande regler för
televisionens programverksamhet föreslås ej i propositionen utan i stället slås
fast att grundförutsättningen med två i princip konkurrerande kanaler skall
kvarstå. Utvecklingen hittills har visat på behovet av en långtgående
samordning då en renodlad kanalkonkurrens av de slag som i princip infördes
genom 1966 års beslut innebär mindre möjligheter till ämnesmässig bredd
och täckning än i ett samplanerat system. Ledningen för TV-företaget bör
härvid ges det övergripande ansvaret för att den samlade utbudsplaneringen
utgår från en helhetssyn, som tar sikte på att publiken inte bara skall välja det
redan välbekanta utan stimuleras att möta nya upplevelser, värderingar och
kunskaper.

VD för TV-företaget bör därvid få samma ansvar för den samlade
programverksamheten som radiochefen har i dag inom Sveriges Radio.

Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs

att riksdagen beslutar

1. att som sin mening ge till känna vad som i motionen anförts om
programföretagens styrelser,

2. att som sin mening ge till känna vad som anförts om treåriga
verksamhetsplaner,

3. att som sin mening ge till känna vad som anförts om samordning
av programverksamheten,

Mot. 1977/78:1784 13

4. att ändra 6 § i regeringens förslag till radiolag, i enlighet med vad
som anförts i motionen.

Stockholm den 28 mars 1978
BARBRO ENGMAN-NORDIN (s)