Mot. 1977/78

1782-1785

Motion

1977/78:1782

av Anders Björck m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:91 om radions och televisionens
fortsatta verksamhet m. m.

Den tekniska utvecklingen på massmediaområdet har skapat nya möjligheter
att väsentligt öka valfrihet och mångfald. Nya medier har på senare år i
snabb takt presenterats och introducerats på marknaden. Allmänt kan
konstateras att bedömningarna av olika mediers tidsmässiga genombrott
varierat väsentligt. Farhågor och förhoppningar härvidlag har icke uppfyllts
av verkligheten.

Men även om användningen av vissa medier icke ännu fått sitt definitiva
genombrott, har den tekniska utvecklingen icke gjort några pauser. Tekniskt
sett kan i dag erbjudas en rad medier som av ekonomiska eller politiska skäl
ännu icke tagits i praktiskt bruk eller blott nått en begränsad användning.

Vi kommer även framdeles att få uppleva skilda bedömningar av hur
snabbt och i vilken omfattning som nya medier kommer att kunna tas i bruk i
större skala. Totalt sett kan dock vågas gissningen att nya elektroniska medier
undan för undan, och inom en relativt nära framtid, kommer att väsentligt ha
förändrat individernas och familjernas lyssnar- och tittarvanor.

Kännetecknande för den nya situationen kommer att bli den kraftigt ökade
valfrihet som står den enskilda till buds och den totala mångfalden i
programutbudet. Olika intressen och smakriktningar kommer bättre att
kunna tillgodoses, och inte minst minoriteter av skilda slag kommer att
gynnas. Möjligheterna för samhället att hårt styra konsumtionen på detta
område kommer väsentligt att begränsas.

De nya medier som möjiggör förändringarna befinner sig i olika utvecklingsstadier.
Satellittekniken kommer, om politisk enighet kan nås i Norden,
någon gång i mitten av 1980-talet att ge oss tillgång till samtliga nordiska
länders TV-program. Också på ljudradiosidan öppnar denna teknik väsentligt
vidgade möjligheter till valfrihet. Men också i vår omedelbara närhet sker
ett aktivt arbete med denna teknik. Beslut föreligger redan att sända upp en
västtysk TV-satellit.

Närradio och när-TV kommer att ge organisationer och institutioner
möjligheter att direkt kommunicera med lokala grupper och bidra till ett
aktivt och slagkraftigt organisationsliv i vårt land. Lokala opinioner kan med
denna teknik ges goda möjligheter att komma till tals.

Teletext ger, bl. a. i kombination med andra medier, möjligheter till
valfrihet när det gäller att välja det budskap och den information som kan
vara av speciellt intresse för den enskilde. Möjligheterna att texta olika
program som sänds via de officiella kanalerna kan utnyttjas till att tillgodose

1 Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1782-1785

Mot. 1977/78:1782

2

olika minoriteters önskemål om information på det egna språket och kan
dessutom vara ett förnämligt sätt att bistå hörselhandikappade.

Videotekniken finns sedan ett antal år i betydande användning inom bl. a.
undervisningen. Under de senaste åren har antalet hushåll som anskaffat
videoutrustning för privat bruk ökat starkt. Både videokassetter och den
bildskiva som introduceras på marknaden inom kort ger en stor valfrihet för
den enskilde att valia det program som han eller hon föredrar. I sammanhanget
skall också nämnas de möjligheter som här finns, och också redan
utnyttjas, att förse utlandssvenskar av olika slag med information om vad
som händer i hemlandet. Inom den svenska handelsflottan utnyttjas redan
dessa möjligheter, och man kan förutse att i framtiden också andra kategorier,
t. ex. FN-soldater, ambassadpersonal, de svenska sjömanskyrkorna etc.
kommer med i bilden.

Det är föga märkligt att den valfrihet som nu håller på att växa fram genom
de medier som här i största korthet omnämnts och andra, som befinner sig på
experimentstadiet, oroar en del. I debatten har ibland hävdats att det breda
utbud som i framtiden kommer att stå till buds kommer att ha en
fördummande och förråande inverkan. Bakom detta resonemang ligger
antagandet att programkvaliteten av konkurrensskäl genomgående kommer
att bli av otillfredsställande slag men också att ”goda” program konsekvent
kommer att undvikas av stora kategorier, vilka i stället kommer att försöka
leta fram program som kan karakteriseras som enklare underhållningsvåld.

Mot denna bakgrund har kraven på förbud och begränsningar liksom
sträng kontroll av utvecklingen gjort sig hörda. Det är knappast överdrivet att
beteckna en del av inslagen i denna debatt som oreflekterad negativism parad
med besserwissermentalitet.

1 ett demokratiskt samhälle är det en naturlig utgångspunkt för mediapolitiken
att ge lyssnare och tittare valfrihet inom mycket vida ramar. Denna
valfrihet får inte bara vara teoretisk, den måste i hög grad vara reell. Det är
också viktigt att olika medier ges så likvärdiga arbetsmöjligheter som möjligt.
Vissa medier får inte diskrimineras på andras bekostnad.

Sverige har när det gäller etermedier sedan begynnelsen kännetecknats av
monopol och samhällelig styrning. Icke sällan har kritiken varit hård mot det
företag som innehaft monopolet, Sveriges Radio. Det har med fog kunnat
hävdas att SR icke uppfyllt de förpliktelser som ligger i att ha en programverksamhet
som präglas av saklighet och opartiskhet och en skälig balans
mellan olika åsikter och intressen.

I regeringens proposition 1977/78:91 föreslås betydelsefulla förändringar
av det nuvarande radio-TV-monopolet. Tendensen i propositionen är klar,
en inskränkning av monopolet och steg mot flera självständiga och med
varandra konkurrerande företag. Detta är en utveckling som måste hälsas
med tillfredsställelse.

Men även oavsett detta står det klart att SR i sin nuvarande utformning

Mot. 1977/78:1782

3

hade haft att möta en vittomfattande konkurrens i framtiden. De nya medier
som här har omnämnts skulle väsentligt ha förändrat lyssnares och tittares
valfrihet till det bättre. Vi har nu att räkna med dels en ökad självständighet
och konkurrens inom SR, dels en konkurrens med nya medier.

Det säkra grepp som SR hittills har haft över sin publik kommer i framtiden
att vara ett minne blott. Helt andra krav än förut kommer att ställas på de
olika programföretagen i kampen om lyssnare och tittare. Program av dålig
kvalitet eller ett ointressant ämnesval kommer att få nöja sig med minimala
publiksiffror.

Denna utveckling mot ökad konkurrens är redan i full gång. I princip är den
att hälsa med tillfredsställelse, även om det är uppenbart att den rymmer
såväl positiva som negativa drag.

Då det i debatten förekommit krav på kraftiga begränsningar i möjligheterna
för nya medier att utvecklas, framstår det som angeläget att samhället
bedriver en positiv och väl planerad politik i vad avser de nya medierna. Av
vikt i detta sammanhang är att man hela tiden har en helhetsblick och sätter
in de olika nya medierna i deras totala sammanhang.

Hittills har en sådan politik från samhällets sida saknats. Detta är desto
mera beklagligt som den tekniska utvecklingen går snabbt och ofta befinner
sig en bra bit före samhällets intentioner.

Utgångspunkten för samhällets massmediafilosofi måste vara att skapa en
så stor mångfald och valfrihet som möjligt. Samtidigt måste de krav som finns
på kvalitet i utbudet beaktas.

Samhället bör i dess syften uppmuntra utvecklingen av nya medier och på
olika sätt stimulera till deras praktiska användning. Försöksverksamhet är
här en framkomlig väg.

En nordisk TV-satellit kommer att öka valfriheten och samtidigt skapa
stora möjligheter till förståelse av våra nordiska grannländer. Mot denna
bakgrund ter det sig naturligt att inta en positiv hållning till förverkligandet av
det nordiska satellitprojektet. Men det finns anledning att vara kritisk till
eventuella försök att skapa ett gemensamt nordiskt TV-utbud. En viss
samordning kan var av nöden när det gäller läggningen av programscheman,
men det måste vara en koordinering med lätt hand. 1 annat fall riskerar vi att i
stället för ett svenskt TV-monopol få uppleva ett nordiskt. Det kan här icke
vara fråga om att skapa ett gemensamt styrt utbud, utan att erbjuda tittarna
det utbud som finns tillgängligt vid ett visst tillfälle i varje land.

Även andra länder kan beräknas sända upp TV-satelliter inom en nära
framtid. I vilken utsträckning vi i Sverige kommer att kunna bli delaktiga av
dessa vet vi ännu ej. Men också här bör en positiv attityd vara lämplig. Det
vore helt orimligt att på något sätt försöka skärma av oss från det utbud som
förekommer i etern. Sådant förekommer förvisso, men endast i länder som ej
är demokratiska.

Risken att tittarna kommer att koncentrera sig på s. k. lätt underhållning
har ofta framhållits. De som företräder denna rädsla tycks utgå ifrån att
tittarna i dag företrädesvis ser på kvalificerad dokumentär produktion eller

Mot. 1977/78:1782

4

kulturprogram av högsta kvalitet. Sanningen är emellertid en annan.

De publikundersökningar som finns tillgängliga visar foga överraskande
att s. k. lätt underhållning jämte nyhetsprogram har de högsta tittar- och
lyssnarsifTrorna. Att försöka tvinga människor att se på s. k. kvalificerade
program genom att företrädesvis endast vissa sådana torde vara dömt att
misslyckas. Effekten blir endast i de allra flesta fall att lyssnaren eller tittaren
ägnar sig åt andra sysselsättningar än radiolyssnande eller TV-tittande.
Ehuru i besittning av stor genomslagskraft kan radio och TV aldrig fås att bli
den enda fritidssysselsättningen. Om man önskar styra lyssnares och tittares
intressen bort från s. k. lätt underhållning måste detta i så fall ske med andra
metoder än att företrädesvis låta utbudet domineras av annat.

Det är naturligt att samma resonemang kan föras när det gäller exempelvis
videotekniken. Otvivelaktigt kommer den enskildes valfrihet att öka väsentligt
när videouppspelningsapparater blir allmänt förekommande i hemmen.
Rädsla har uttalats att reklam skall kunna förekomma i samband med
videokassetter och bildskivor. Om detta är endast att säga att den som i dag
köper en smalfilm för uppspelning i hemmet kan göra detta utan hinder av
om ett eventuellt reklambudskap finns inspelat på filmen. Man kan inte gärna
hävda att detta är tillbörligt och samtidigt vilja förbjuda motsvarande inslag i
vad avser videon. Att behandla två likartade medier så olika kan icke vara
rimligt. Det torde dessutom vara praktiskt helt orimligt att stoppa import av
videokassetter eller bildskivor med ett eventuellt reklambudskap. Försök i
denna riktning torde icke vinna någon som helst förståelse hos allmänheten
och försöken att kontrollera efterlevnaden endast utmana löjet.

I vad gäller videon framstår det som väsentligt att delar ur SR:s framtida
produktion tillhandahålls konsumenterna i form av videoinspelningar. Detta
kan bli ett värdefullt komplement till det utbud som kommer att finnas i
marknaden i övrigt.

Också när det gäller närradion har framförts tankegångar om att den skulle
leda till en ”kommersialisering” av utbudet eller åtminstone vara ett första
steg i denna riktning. Även om en stor del av konsumenterna skulle uppfatta
detta som positivt, är det emellertid inte fråga om något sådant om
propositionens modell för försöksverksamhet väljs. Det råder inga delade
meningar om att den försöksverksamhet som föreslås skall vara fri från
reklam. Närradion kan däremot leda till att olika organisationer ges en god
chans att marknadsföra sig och sin verksamhet, vilket måste betraktas som
positivt.

I vad gäller försöksverksamheten är det viktigt att skilda organisationer ges
lika chanser att komma till tals i etern. Det får under inga omständigheter bli
så att endast stora och etablerade medlemmar av Organisationssverige får
tillfälle att sända. Också närradions innehåll måste vara varierat, och med
kraft måste tillses att utbudet icke blir ensidigt i så måtto att bara en viss typ av
organisationer kan komma ut i etern.

Samma resonemang måste föras i vad avser de kommande försökssänd

Mot. 1977/78:1782

5

ningarna med teletext och data-TV. Radioutredningen uttalade att det var
viktigt att de nyhetssändningar som förutsattes äga rum också gav utrymme
för TT. Detta gäller i hög grad alltfort. TT har genom sin objektiva
nyhetsförmedling skapat ett stort förtroende, varför det framstår som i hög
grad lämpligt att TT ges möjligheter att verka också på teletextområdet.

Men detta bör också gälla dagstidningarna. Genom att debiteringsfrågorna
på detta område har lösts tekniskt har vi nu möjligheten att låta de
dagstidningar i landet som så önskar också använda sin redaktionella
kapacitet för teletextsändningar. Härigenom skulle vi få möjligheter att få de
framtida teletextsändningarna präglade också av regionala nyheter av mycket
varierat slag.

De farhågor som framförts beträffande de nya mediernas utveckling torde
ofta bottna i en massmediapolitisk syn som är negativ till valfrihet och som
tror att en stark styrning av programkonsumtionen är nödvändig för att hålla
denna på en tillfredsställande kvalitativ nivå. Ett sådant synsätt visar
misstroende mot den enskilda människans förmåga att ta sitt eget ansvar i
detta sammanhang.

Men det existerar uppenbarligen också här ett misstroende mot samhällets
förmåga att låta producera och sända program av en sådan kvalitet att de
framgångsrikt kan konkurrera med vissa delar av den lättare underhållningen.
Det förtjänar noteras att många av de bästa dokumentärprogrammen
som sänds i svensk TV kommer från länder där utbudet är stort och
”kommersialiserat”. Detta bottnar ingalunda bara i att det i dessa länder ofta
finns goda ekonomiska, tekniska och personella resurser, utan också i att den
hårda konkurrensen med andra programtyper tvingat fram program som trots
sitt kvalificerade innehåll är så utformade att de kan konkurrera om
tittarsiffrorna.

Det är inför framtiden viktigt att det utredningsarbete som bedrivs, liksom
förekommande försöksverksamhet på området, samordnas så långt det är
praktiskt möjligt. I dag arbetar flera utredningar på området. Det gäller bl. a.
videoutredningen och utredningen om reklam i videogrammen. Aviserade är
en utredning om närradion och en om teletext och data-TV.

Någon form av central beredning för nya media skulle kunna samordna de
olika aktiviteterna på området och tillse att vissa grundläggande principer
upprätthölls i arbetet. De nya mediernas vikt motiverar i hög grad ett sådant
arrangemang. Beredningar eller råd av detta slag finns i dag för en lång rad
olika samhällsområden.

Mot. 1977/78:1782

6

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att vad som i motionen anförts om
utvecklingen av nya medier ges regeringen till känna,

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att en central beredning för
nya media i enlighet med vad som anförts i motionen
tillsätts.

Stockholm den 28 mars 1978

ANDERS BJÖRCK (m)
OLLE AULIN (m)

RUNE RYDÉN (m)