14

Motion

1977/78:1776

av Bengt Fagerlund m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:104 med förslag om
utvidgad rätt till ledighet för vård av barn, m. m.

1 Utgångspunkter för socialdemokratisk familjepolitik

För socialdemokratin är familjepolitiken en del av en samlad politik för att
åstadkomma en social utjämning och att skapa ett bättre samhälle. Socialdemokratin
har därför gått i spetsen för att genomdriva åtgärder som
förbättrar barnens levnads- och uppväxtvillkor och samtidigt leder till en
ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. I motionen 1976/77:257
redovisade vi riktlinjer för de närmaste årens familjepolitiska reformarbete
som de beslutats av den senaste socialdemokratiska partikongressen.

1 flera motioner till årets riksdag har vi lagt fram förslag om förstärkta
insatser på familjepolitikens område.

I motionen 1977/78:332 begär vi bl. a. en utbyggnadsplan för barnomsorgen
så att det av statsmakterna formulerade målet full behovstäckning i
mitten av 1980-talet kan nås.

I motionen 1977/78:327 föreslår vi att riksdagen ställer sig bakom ett
principbeslut om utbyggnad av föräldraförsäkringen till att omfatta tolv
månader.

I motionen 1977/78:351 lägger vi fram förslag om förbättrat bostadsstöd,
varigenom t. ex. tvåbarnsfamiljer i normala inkomstlägen för nästa år skulle
tillföras ca 1 500 - 1 900 kr. om året i höjda bostadsbidrag.

Vi häri motionen 1977/78:331 motsatt oss de försämringar av bosättningslånen
som den borgerliga regeringen föreslagit i budgetpropositionen.

Den allmänna fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen som var en del i
reformen om skolans inre arbete bör garanteras fortsatt medelstilldelning. I
motionen 1977/78:735 motsätter vi oss därför den borgerliga regeringens
indragning av dessa pengar.

1 motionen 1977/78:1688 lägger vi fram förslag om åtgärder för att
åstadkomma en god boendemiljö.

Mot bakgrund av de riktlinjer och förslag på familjepolitikens område som
vi lagt fram i dessa motioner har vi granskat regeringens förslag i förevarande
proposition.

2 Allmänna synpunkter på propositionen

Propositionen innefattar förslag om rätt till heltidsledighet för föräldrar
med barn upp till 1 1/2 års ålder och deltidsledighet för föräldrar med barn
upp till åtta års ålder. Förslaget presenteras som en familjepolitisk reform,

Mot. 1977/78:1776

15

syftande till att medge ökad samvaro mellan barn och föräldrar samt till att
åstadkomma ökad jämställdhet mellan män och kvinnor.

Den föreslagna åtgärden är i stort sett en anpassning för den kommunala
och privata arbetsmarknadens del av de regler som sedan länge gällt för den
statliga arbetsmarknaden. Det hade då varit naturligt att man som ett
underlag för riksdagens beslut hade redovisat en utvärdering av de statliga
reglerna. Men varken arbetsgruppen i socialdepartementet eller den borgerliga
regeringen redovisar material av värde i sammanhanget. Torftigheten i
detta avseende är så framträdande att departementschefen tvingas konstatera
beträffande visst material från budgetdepartementet att det inte ens är möjligt
att närmare analysera hur möjligheterna till ledighet har utnyttjats. Eftersom
de statliga bestämmelserna omfattar anställda med olika tjänstgöringar och i
skilda yrken, skulle en sådan genomlysning ha varit av betydelse för att
bedöma effekterna av nu framlagt förslag.

För vissa anställda innebär de föreslagna lagreglerna en fördel. Det är
sålunda en trygghet att kunna återgå till heltidsarbete efter ledighet för vård
av barn.

Betydande principiella och praktiska invändningar kan dock riktas mot
förslaget.

Som bl. a. TCO framhåller kan man befara att endast de familjer som har
råd att avstå från en del av sin inkomst kommer att kunna dra nytta av
reformen, eftersom den inte är förenad med någon rätt till ersättning för
inkomstbortfallet. Reformen är inte till för låginkomsttagare och ensamstående
föräldrar.

Vi vill i detta sammanhang särskilt redovisa vad TCO anfört just
beträffande de ensamstående föräldrarnas möjlighet att utnyttja åtgärden.

Av de 640 000 familjer som i slutet av 1976 hade barn under åtta år utgjorde
ensamföräldrarna 10-15 %. Mer än 90 % av dessa var kvinnor. Samtidigt
som man kan konstatera att av totala antalet kvinnor med barn under åtta år,
arbetade 29 % på heltid, så var motsvarande siffra för ensamföräldrarna
60 %.

Dessa siffror visar att det i många tvåföräldersfamiljer bedöms vara
ekonomiskt möjligt att den ena föräldern (oftast modern) har förkortad
arbetstid. Att det just är modern som tar ut den kortare tiden får anses ha
samband inte bara med den traditionella uppfattningen om kvinnan som
huvudansvarig för hem och barn, utan också med det faktum att kvinnan så
gott som alltid har en lägre lön än mannen.

Siffrorna visar också att en majoritet av ensamföräldrarna inte bedömt det
vara ekonomiskt möjligt att förkorta sin arbetstid, trots att de arbetsmarknadsmässiga
förutsättningarna knappast skiljer sig mot vad som gäller för
tvåföräldersfamiljerna. Samtidigt är det rimligt att räkna med att ensamföräldrarnas
behov av förkortad arbetstid är större än vad som gäller för
tvåföräldersfamiljen. Ensamföräldern skall inte bara klara av vård av barn och
sitt arbete, utan också ensam utföra alla andra sysslor i och omkring
hemmet.

Mot. 1977/78:1776

16

På många arbetsplatser kommer det också att föreligga organisatoriska och
andra hinder för att ledighetsreglerna skall kunna utnyttjas. Som bl. a. LO
påpekar gäller det inte minst många skiftarbetande och andra med oregelbundna
eller obekväma arbetstider liksom många anställda i hårt bundet
linearbete och i lagarbete m. fl. LO:s synpunkter har också stöd i de
undersökningar som en tidigare arbetsgrupp inom socialdepartementet
redovisat (Ds S 1976:5). Av dessa framgick bl. a. attén förkortad arbetsdag för
småbarnsföräldrar möter en rad olika problem, vilka hänför sig till både
arbetstidsformen på arbetsplatsen och arbetets art. Svårigheterna är särskilt
framträdande inom sjukvården och hos trafikföretag men finns också vid
företag med två- och främst treskift. Däremot ansåg arbetsgruppen att
svårigheterna skulle kunna bemästras på arbetsplatser med övervägande
administrativa uppgifter och inom handeln. Några nya uppgifter som går
emot dessa slutsatser finns inte i propositionen.

Det bör också uppmärksammas att för den stora grupp som nu deltidsarbetar
innebär förslaget inte någon rätt att övergå till heltidsarbete. Det är i dag
ca 900 000 som deltidsarbetar, och det är främst fråga om kvinnor. Vi vet att
en inte obetydlig del av dem skulle vilja ha ett heltidsjobb. För denna grupp
blir det snarast ökade svårigheter genom de nya lagreglerna. Deltidsarbetet
synes nu tillta, bl. a. som en följd av regeringens passiva ekonomiska politik.
Vi vill i detta sammanhang erinra om att den tidigare jämställdhetsdelegationen
lagt fram förslag om ändring av trygghetslagarna i syfte att göra det
möjligt för deltidsarbetande att övergå till heltidsarbete. Den borgerliga
regeringen har inte lagt förslag om ett genomförande av delegationens
framställning, och inte heller i denna proposition behandlas frågan. När nu
frågan överlämnats till utredningen för översyn av anställningsskyddslagstiftningen,
är det angeläget att utredningen snabbt tar upp denna fråga.

Problem kan komma att uppstå inom den offentliga sektorn, vilket
skolöverstyrelsen, Kommunförbundet och Landstingsförbundet redovisat.

En annan aspekt som försummats av den borgerliga regeringen i detta
sammanhang gäller betydelsen av att arbetslivet anpassas till människorna
och att det tar hänsyn till föräldrars och barns behov. Det gäller då, som LO
framhållit, inte bara förändring av arbetstider utan också inflytande- och
arbetsmiljöfrågor m. m. Föräldrar som utsätts för buller, stress och förslitning
i arbetet har svårare att orka med att ge barnen en god omvårdnad. Ett
monotont, hårt arbete kan göra det svårare att förmedla en aktiv, initiativrik
inställning till barnen. Bundenhet gör det också svårt att hålla kontakt med
daghem och skola och att ta hand om barnen vid akuta, oförutsedda
behov.

För dessa grupper innebär förslaget ingen lösning av problemen. Det
betyder att mer genomgripande ändringar i arbetslivet krävs.

Regeringens föreställning att åtgärderna skulle leda till en ökad
jämställdhet mellan män och kvinnor är också obefogad. Med all sannolikhet
kommer ledighetsmöjligheterna att främst utnyttjas av kvinnor, Uppgifterna

Mot. 1977/78:1776

17

från den statliga sektorn tyder på detta. I förslaget finns inte heller något
instrument som skulle kunna åstadkomma en utjämning, vilket t. ex. det
socialdemokratiska förslaget om föräldraförsäkringen innehåller. Vår
uppfattning om förslagets begränsade effekt i dessa avseenden stämmer
överens med de synpunkter LO och TCO redovisat i denna del.

Ett genomförande av ledighetsförslaget kan vidare, särskilt om det
kombineras med vårdnadsbidrag, innebära ytterligare ett argument för dem
som vill förhindra barnomsorgens utbyggnad. Särskilt gäller detta utbyggnaden
av spädbarnsavdelningar.

Vi konstaterar också att regeringen inte gjort några bedömningar av de
samhällsekonomiska och statsfinansiella konsekvenser ett genomförande av
förslaget kan få.

Sammanfattningsvis innebär vår bedömning av det nu aktuella regeringsförslaget
om ledighet utan lön att det kommer att vara till fördel i enskilda fall,
där arbetsgivaren motsätter sig ledighet av här avsett slag. För andra grupper
blir de nya lagreglerna av mycket begränsat värde. Låginkomsttagare,
ensamstående och anställda med obekväma arbetstider lämnas i stort sett
utanför. Förslaget kan snarare antas befästa ett traditionellt könsrollsmönster
än positivt påverka jämställdhetssträvandena i samhället.

Socialdemokratin har, som nämnts ovan, i motionen 1977/78:327 lagt fram
förslag om ett principbeslut rörande en utbyggnad av föräldraförsäkringen till
att omfatta tolv månaders ersättningsberättigad ledighet. Genom utformningen
av ersättningsbestämmelserna och en strikt kvotering av en del av
ledighetstiden kan genom detta förslag båda föräldrarnas ansvar för barnet
slås fast. För att regeringsförslaget skall kunna få betydelse för föräldrarna,
bör det kombineras med ett genomförande av förslagen i motion 327.
Därigenom skulle alla kunna utnyttja en utökad ledighet.

3 Förslag om utbyggnad av föräldraförsäkringen

Det socialdemokratiska förslaget om en utbyggd föräldraförsäkring
innebär följande.

Den nya, särskilda föräldrapenningen har som främsta syfte att möjliggöra
en ökad samvaro mellan barn och föräldrar. Det är därför viktigt att tiden
utökas så att den sammanlagda föräldraledigheten kommer att uppgå till tolv
månader och kunna tas ut, inom vissa angivna ramar, efter föräldrarnas
behov och önskemål.

En viktig del i det socialdemokratiska förslaget är att föräldraförsäkringen
helt skall byggas upp enligt inkomstbortfallsprincipen. För den nionde
månaden utgår föräldrapenningen f. n. bara med belopp motsvarande
garantinivån, 32 kr. per dag. I praktiken fråntar man härigenom förvärvsarbetande
föräldrar möjligheten att utnyttja en del av föräldraförsäkringen,
eftersom en ersättning för inkomstbortfallet under hela ledighetstiden för
dem är en förutsättning för att kunna ta ut föräldraledigheten. Detta gäller

Mot. 1977/78:1776

18

inte minst den stora gruppen ensamstående föräldrar. I det socialdemokratiska
utbyggnadsprogrammet för föräldraförsäkringen har rätten till den nya,
särskilda föräldrapenningen knutits till varje barn - detta i motsats till de
borgerligas planer på ett beskattat vårdnadsbidrag som har tänkts utgå per
familj med samma belopp, oberoende av barnantalet. I vårt förslag medför
varje nytt barn i familjen en rätt till en i tid angiven föräldraledighet med
föräldrapenning.

Föräldraförsäkringen måste också utformas så att den innebär ett kraftigt
stöd i arbetet för en ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. Mot den
bakgrunden är en lika fördelning av ersättningstiden mellan föräldrarna en
grundläggande regel i vårt förslag om föräldraförsäkringens utbyggnad.
Försäkringskassan skall bara få göra undantag från den lika fördelningen, då
särskilda skäl föreligger. Nu har införts en närmast formell regel om att
ersättningstiden fördelas lika mellan föräldrarna, men efter anmälan till
försäkringskassan skall föräldrarna utan att ange några skäl automatiskt
kunna upphäva denna regel. Om man menar allvar med kravet på
jämställdhet, räcker det enligt vår uppfattning inte med en regel som utan
vidare kan upphävas. Det skulle enligt vår mening vara till stor skada för
jämställdhetssträvandena, om man inte genomför en strikt lika fördelning av
ersättningstiden mellan föräldrarna vid föräldraförsäkringens utbyggnad till
en förmån som sträcker sig upp till barnets skolålder. Vi föreslår således att
ersättningstiden för den särskilda föräldrapenning skall delas lika mellan
föräldrarna och att undantag från denna regel endast får ske när det föreligger
särkilda skäl.

Vi kräver i samband härmed också en sådan ändring i föräldraförsäkringens
nuvarande regler att rätten både till föräldrapenning och till den nya,
särskilda föräldrapenningen överstigande garantinivån knyts till individen.
Därigenom ges en förvärvsarbetande make rätt att utnyttja föräldraförsäkringen
med föräldrapenning över garantinivån, även i det fall den andre
föräldern är hemarbetande och för samma tid inte uppbär föräldraförsäkringens
garantibelopp. En förutsättning skall givetvis vara att föräldern
faktiskt har hand om barnet under den aktuella tiden.

Vårt förslag innebär även ett krav på en höjning av garantinivån i
försäkringen.

Riksdagen bör enligt vår mening vid behandlingen av den nu föreliggande
propositionen samtidigt godkänna de av oss föreslagna riktlinjerna för
föräldraförsäkringens utbyggnad.

4 Övriga frågor

4.1 Som tidigare nämnts redovisas i propositionen visst material om hur de
nuvarande reglerna inom den statliga verksamheten fallit ut. Heltidsledighet
har utnyttjats av drygt 10 % av kvinnorna, och antalet ledighetsdagar utgör i
genomsnitt 48 dagar; för männen är andelen 1,7 % och antalet dagar i

Mot. 1977/78:1776

19

genomsnitt 5. För deltidsledigheten är proportionerna än mer ojämlika:
10,9 96 av kvinnorna har utnyttjat denna, av männen 0,2 96.

De angivna siffrorna visaratt nuvarande regler utnyttjats i väsentligt större
utsträckning av kvinnor än av män. Det finns en betydande risk för att också
de nu föreslagna reglerna får denna effekt. De innehåller ju inte heller något
aktivt instrument för att åstadkomma att båda föräldrarna utnyttjar ledighetsreglerna.
Vi finner det särskilt viktigt att man i uppföljningsarbetet
beaktar detta och anser det angeläget att riksdagen genom ett särskilt
uttalande understryker betydelsen härav. Detta bör ges regeringen till
känna.

4.2 1 propositionen tas även frågan om informationsåtgärder upp. Till
skillnad från andra reformer på arbetslivets område har det nu aktuella
förslaget kommit till mot de stora löntagarorganisationernas, och f. ö. även
arbetsgivarnas, önskemål. Propositionen har inte förberetts genom ett arbete,
där de fackliga organisationerna tagit del, utan kommit till genom ett påbud
från de borgerliga partierna. Mot den bakgrunden är det desto mer angeläget
att man i genomförandestadiet rättar till vad som från statsmakternas sida
brustit i förberedelsestadiet. Det krävs därför nu ett samarbete, där man från
statens sida ställer material till de fackliga organisationerna för betydande
informationsåtgärder.

4.3 Regeringen avser att tillsätta en grupp som skall följa upp erfarenheterna
av de nya reglernas arbetsmarknadsmässiga konsekvenser. Detta är i sig bra.
Men som vi framhållit i det tidigare, kan man befara att reglerna kan få en
hindrande inverkan på utbyggnaden av daghemmen, framför allt spädbarnsavdelningarna.

Statsmakterna har genom beslut vid 1976 års riksdag bundit sig för ett
ambitiöst utbyggnadsprogram inom barnomsorgen. Från socialdemokratisk
sida har vi framhållit, senast i motionen 1977/78:332, nödvändigheten av att
detta program genomförs. Vi föreslår därför att den nämnda arbetsgruppen
också får i uppdrag att följa eventuella konsekvenser av de nya reglerna på
barnomsorgens utbyggnad. Detta bör ges regeringen till känna.

4.4 Propositionen ger inga upplysningar om hur den utökade ledighetstiden,
och i detta fall främst heltidsledigheten, kommer att behandlas i socialförsäkringssammanhang.
Riksförsäkringsverket har inte tagit upp detta i sitt
remissyttrande, varför den som vill utnyttja reglerna inte kan få någon
ledning om t. ex. sjukpenningsklassplaceringen. I dag kan man enligt praxis
kvarbli i sin sjukpenning vid högst ett års ledighet. Även när det gäller andra
försäkringar, som arbetslöshetsförsäkringen och avtalsförsäkringarna, kan på
samma sätt nya frågeställningar aktualiseras. Vidare måste den nya lagstiftningens
förhållande till trygghetslagarna klarläggas.

Det sagda understryker ånyo att det är fråga om ett dåligt förberett förslag.
Riksdagen bör därför av regeringen begära att denna ser till att de oklarheter

Mot. 1977/78:1776

20

som vidlåder propositionen i detta avseende klaras ut, innan lagstiftningen
träder i kraft och informationen påbörjas. Krävs riksdagsbeslut bör regeringen
återkomma under höstens riksmöte.

5 Hemställan

Med stöd av det ovan anförda hemställs att

1. riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer för föräldraförsäkringens
utbyggnad som anges i motionen,

2. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om

a) uppföljning av lagreglerna från jämställdhetssynpunkt,

b) uppföljning av lagreglerna från barnomsorgssynpunkt,

3. riksdagen hos regeringen begär att frågan om de nya lagreglernas
inverkan på förmånerna inom socialförsäkringen m. m.
klarläggs.

Stockholm den 14 mars 1978
BENGT FAGERLUND (s)

INGEMUND BENGTSSON (s) ANNA-GRETA LEIJON (s)

BIRGER NILSSON (s)

GÖRDIS HÖRNLUND (s)

FRIDA BERGLUND (s)

INGRID LUDVIGSSON (s)

BERNT NILSSON (s)

ERIK V. JOHANSSON (s)
i Simrishamn

ARNE NYGREN (s)

OWE ANDRÉASSON (s)
IVAR NORDBERG (s)
SUNE JOHANSSON (s)
KARIN FLODSTRÖM (s)
LARS ULANDER (s)

GOTAB 57786 Stockholm 1978