12

Motion

1977/78:1775

av Erik Wärnberg m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:98 med förslag till lag om
skatt på vissa resor, m. m.

Vi vill inledningsvis peka på det anmärkningsvärda i att regeringen i
propositionen 1977/78:98 framlagt förslag om en helt ny skatt utan att detta,
på sätt som tidigare var vanligt i motsvarande fall, gjorts till föremål för
remissbehandling. När de borgerliga partierna befann sig i oppositionsställning
kritiserade de ofta den dåvarande socialdemokratiska regeringen för att
den inte lät utreda kommande förslag genom offentliga utredningar utan
presenterade en del av dessa förslag i särskilda departementspromemorior. 1
tillämpliga fall gjordes emellertid även dessa till föremål för remissbehandling
så att berörda parter gavs möjlighet att yttra sig om förslagen. Hänsyn till
dessa yttranden kunde sedermera tas vid det slutliga utarbetandet av
propositionen. De utgjorde dessutom ett värdefullt informationsunderlag vid
den därpå följande behandlingen i riksdagen.

Visserligen kan det finnas situationer där en särskilt snabb hantering av ett
förslag kan behövas. Detta är dock inte ett sådant fall. Trots att skälig tid
måste anses ha stått till förfogande, har det nu föreliggande förslaget inte varit
föremål för någon form av remissbehandling. Några offentligen redovisade
uppfattningar från exempelvis de berörda branschernas sida finns således inte
tillgängliga. Vi utgår från att regeringen i fortsättningen bättre iakttar
hävdvunnen praxis i fråga om remissförfarandet så att riksdagen har ett bättre
underlag för sitt ställningstagande än vad som nu är fallet.

En av de frågor som bättre borde ha kartlagts, innan man framlagt förslag
om denna nya skatt, är hur den slår på de s. k. sjukvårdsresorna. Landstingen
och en del av handikapporganisationerna finansierar nu sådana resor för
exempelvis reumatiker och psoriasispatienter. Vi finner det angeläget att
denna nya skatt inte leder till att dessa resor minskar i antal. Vi vill därför
föreslå att landsting och handikapporganisationer, som köper sjuk vårdsresor i
form av charterresor, undantas från den nu föreslagna skatten.

Vi finner det också anmärkningsvärt att regeringen inte närmare låtit
utreda hur den nu föreslagna skatten kommer att påverka konkurrensförhållandet
mellan flygplatserna Sturup i Sverige och Kastrup i Danmark. Den
danska charterskatten uppgår f. n. till 50 dkr. per resa, vilket är mindre än
hälften av den nu föreslagna svenska skatten. Luftfartsverket har under
senare tid genom olika åtgärder lyckats öka kapacitetsutnyttjandet på Sturup
och därigenom förbättra det tidigare svaga, ekonomiska resultatet för denna
flygplats. Man har därigenom lyckats förändra det tidigare förhållandet att
Kastrup hade ett större antal avresande svenska charterflygpassagerare än

Mot. 1977/78:1775

13

vad Sturup hade. Man beräknar att Sturup under 1977 hade ca 140 000
avresande passagerare från Sverige, jämfört med 127 000 svenska avresande
från Kastrup.

Vi utgår därför från att regeringen uppmärksammar hur charterflygmarknaden
i södra Sverige påverkas av charterskatten och vid behov medger
luftfartsverket att vidta åtgärder för att motverka effekten av skattens
införande på Sturups konkurrenskraft. Det bör ankomma på vederbörande
utskott att utarbeta erforderliga författningsförslag.

Med stöd av ovanstående hemställs

1. att riksdagen beslutar undanta sjukvårdsresor betalade av
landsting och handikapporganisationer från den föreslagna
skatten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
övrigt anförts i motionen rörande beredningen av regeringens
propositioner och konkurrensförhållandena vid Sturups flygplats.

Stockholm den 14 mars 1978
ERIK WÄRNBERG (s)

VALTER KRISTENSON (s)

TAGE JOHANSSON (s)

RUNE CARLSTEIN (s)

THAGE PETERSON (s)

HAGAR NORMARK (s)

CURT BOSTRÖM (s)

OLLE WESTBERG (s)
i Hofors

BO FORSLUND (s)

GÖRDIS HÖRNLUND (s)
ERIC MARCUSSON (s)

LENNART PETTERSSON (s)
CATARINA RÖNNUNG (s)
HANS GUSTAFSSON (s)