4
Motion
1977/78:176
av Börje Hörnlund m. fl.
med anledning av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att
främja de mindre och medelstora företagens utveckling
Skogslänen och då närmast de nordligast belägna länen har under många år
haft 2-3 gånger så hög arbetslöshet som landet i övrigt. Genom insatser på
flera olika områden söker regeringen nu komma till rätta med dessa problem.
Inte minst genom den nyligen framlagda propositionen 1977/78:40 om
åtgärder föratt främja de mindre och medelstora företagens utveckling skapas
möjlighet att förbättra sysselsättningsläget. Det gäller bl. a. att ta till vara de
redan befintliga resurser som finns inom småföretagen och på så sätt öka
produktionen och sysselsättningen.
I propositionen föreslås vidare att Svenska Industrietablerings AB:s
(SVETAB) insatser för att främja nyetablering försöksvis organiseras inom
ramen för två särskilda investmentbolag, vilka är helägda av SVETAB. Dessa
investmentbolags insatser skall koncentreras till två geografiska regioner,
Värmland-Bergslagen och mellersta Norrland. Redan tidigare har ett
liknande investmentbolag, NJA-invest, inrättats i Norrbottens län.
Vi har förståelse för att regeringen under en försöksperiod ej är beredd att
bilda ytterligare investmentbolag. Samtidigt måste vi dock påpeka att
sysselsättningsläget i Västerbottens län är otillfredsställande och måste
förbättras. Arbetslösheten är hög, och uppenbara risker finns att den kan
förvärras, bl. a. till följd av den i viss mån speciella företagsstrukturen i länet.
Antalet småföretag är sålunda stort, och de är ofta beroende för sin
sysselsättning av storföretag inom krisbranscher.
En av förutsättningarna för en bevarad och tryggad sysselsättning är att den
mindre företagsamheten får en större självständighet gentemot storföretagen.
Genom sin flexibilitet kan vidare de mindre företagen lättare än
storföretagen anpassa sig till förändrade förhållanden på marknaden. Man
kan lättare än storföretagen ändra sortiment och produktionsinriktning om så
behövs. En ökad satsning på exporten från de mindre företagens sida är
ytterligare en möjlighet att skapa utrymme för ökad produktion. För små
företag har även små marknadsandelar stor betydelse. Dåligt utnyttjade
exportmöjligheter hos de mindre företagen kan därför karakteriseras som en
outnyttjad produktionsresurs.
De mindre företagen har emellertid många gånger svårt att göra sig
gällande på exportmarknaden. Viss export sker redan nu, bl. a. genom
legotillverkning åt större företag, men enligt vår mening finns ett stort
utrymme för en mera direkt försäljning på utlandet från småföretagens
sida.
Mot. 1977/78:176
5
De flesta småföretagare besitter emellertid inte kunskaper hur man bör
förbereda en satsning på försäljning på utlandet av en viss produkt. Man vet ej
hur en ny marknad bearbetas, hur man finnér lämpliga försäljningskanaler,
och man saknar ofta behövliga språkkunskaper. Vidare kan finansieringen av
exportaffärer vara ett besvärande problem för småföretagen.
Enligt vår mening måste det vara samhällets sak att på detta område hjälpa
småföretagen att komma över de nämnda tröskelproblemen. Det är helt
orealistiskt att tänka sig att vart och vartannat småföretag skulle kunna bygga
upp egna exportavdelningar. Vad det handlar om är i stället att söka samordna
exportinsatserna. Stödåtgärderna bör enligt vår mening i princip vara en hjälp
till självhjälp och bör därför normalt kunna avvecklas efter en inkörningsperiod.
För Västerbottens del finns redan nu en uppbyggd organisation att utgå
ifrån när det gäller att stödja småföretagens exportinsatser. Vi avser då
stiftelsen Expolaris, med bl. a. kommuner och landsting i länet som
huvudmän.
Vid etablerandet av Expolaris bildades även Expolaris Trading Company
AB, i syfte att i en framtid och när erforderligt kapital anskaffats användas för
affärsverksamhet. Sedan ca ett år pågår försök inom detta bolag att organisera
och marknadsföra Turn-key-projekt, där det specifika kunnande som finns
inom regionen erbjuds till utvecklingsländer. Med utgångspunkt i Expolaris
finns sålunda goda möjligheter att med jämförelsevis begränsade ökningar av
samhällets insatser främja småföretagens försäljning på utlandet. De centrala
organ som har till sin uppgift att befrämja svensk export är självfallet också
betydelsefulla för näringslivet men upplevs av många av våra småföretagare
som institutioner belägna på för långt avstånd från den egna verksamheten.
För att säkerställa sysselsättningen hos den befintliga småindustrin i
Västerbotten och på sikt stimulera till produktutveckling och företagsetablering
föreslår vi att möjligheterna till etablering av ett ”Handelshus i
Västerbottens län”, med uppgift att exportera småföretagens produkter,
prövas. Handelshuset bör inordnas i stiftelsen Expolaris verksamhet. För det
regionala näringslivets utveckling i Västerbotten skulle ett sådant lokalt
handelshus kunna spela en väsentlig roll.
Verksamheten bör efter en uppbyggnadsperiod på 3-5 år vara självfinansierande,
men i uppbyggnadsskedet behöver medel tillskjutas från statens
sida. En summa på ca 5 milj. kr. torde erfordras. Dessa medel finns
tillgängliga inom ramen för de resurser som anslås för främjandet av den
mindre och medelstora företagsamheten i propositionen 1977/78:40, varför
någon ytterligare medelstilldelning ej erfordras.
Beträffande organisationen för ”Handelshus i Västerbottens län” finner vi
det lämpligt att det sker en närmare knytning till den utvecklingsfond för
näringslivet i länet som enligt regeringens proposition 1977/78:40 avses
bildas 1 juli 1978. Det bör enligt vår mening ankomma på den särskilda
Mot. 1977/78:176
6
organisationskommitté som avses inrättas inför bildandet av de olika
utvecklingsfonderna i länen att pröva organisationsformen.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen i anledning av propositionen 1977/78:40 hos regeringen
begär att ett ”Handelshus i Västerbottens län” med
uppgift att exportera småföretagens produkter inrättas i enlighet
med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 november 1977
BÖRJE HÖRNLUND (c)
SVEA WIKLUND (c)
JAN-IVAN NILSSON (c)