8

Motion

1977/78:1756

av Karin Ahrland och Daniel Tarschys

med anledning av propositionen 1977/78:81 om vissa kommunala
trafik- och trafiksäkerhetsfrågor

Förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. utfärdades år
1940. Av de ursprungliga 46,§§ i förordningen är fem numera upphävda. Sex
paragrafer är helt oförändrade sedan 1940. Alla de övriga 35 bestämmelserna
har ändrats en eller flera gånger. Som exempel kan nämnas att ändringar i de
paragrafer som berörs i prop. 1977/78:81 gjorts 1951,1957, 1964, 1967, 1970,
1971, 1972, 1974 och 1977. Men härutöver har ändringar skett 22 gånger i
någon eller några av övriga bestämmelser.

I och för sig kan det inte resas några invändningar mot att ändra enstaka
opraktiska eller olämpliga lagregler i en lag eller författning vars övriga regler
synes fungera. Det är tvärtom rationellt. Men om systemet används så ofta
som i trafikpolitiken medför det också tydliga nackdelar. Vi tänker i detta fall
på lagspråket. YTF skrevs för snart 40 år sedan. Vi vill inte hävda att den var
mera lättläst då, men vill bestämt påstå att det författningsspråk som troget
levt kvar genom 31 ändringar i varje fall i dag står helt i strid med dagens
strävanden att skriva lagtext så, att den som berörs av lagstiftningen lätt kan
sätta sig in i den.

Vi vill påstå att YTF är ett skolexempel på s. k. krånglig byråkratsvenska.
Meningarna är långa och bisatserna många. Huvudregel och undantag
blandas i samma mening eller stycke, så att det blir svåröverskådligt. Texten
är fylld med ord och uttryck som var vanliga i kanslisvenskan för många
årtionden sedan men nu borde vara utrensade. Författningen kallas förordning
trots att den med numera vedertaget språkbruk är en lag. Vi vill också
erinra om att i en redan för tio år sedan utgiven promemoria om språket i lagar
och förordningar nämns också många av de uttryck som fortfarande finns i
YTF som exempel på mer eller mindre föråldrade ord och uttryck som
vanligen eller ofta kan ersättas med andra uttryck.

Orsaken till denna i dag otympliga lagtext är naturligtvis att den
ursprungliga författningen skrevs 1940 och att huvudregeln vid lagändringar
är att stilbrott i texten bör undvikas. Enligt vår mening sätter regeln dock
vissa gränser för hur länge en gammal lag kan lappas och lagas. I nyss nämnda
promemoria påpekar författaren att vid ändring eller tillägg i författning bör
den nya texten utformas så, att den inte alltför påtagligt avviker från den som
redan gäller. Han tillägger emellertid att också vid ändring eller tillägg i en
författning gäller självklart huvudregeln, att man skall skriva kort, klart och
enkelt. Vi vill också erinra om ett uttalande i promemorian om att ”inte minst
på områden där folk i allmänhet måste kunna tolka författningstext får höga

Mot. 1977/78:1756

9

krav ställas på att stilen är enkel och lättfattlig”.

Med vad vi nu anfört har vi velat visa att det är dags för en annan typ av
ändring i YTF än de 31 tidigare. Vi har i sak inga invändningar mot den
trettioandra ändringen av YTF som regeringen nu föreslår. Däremot vill vi
bestämt yrka på att den trettiotredje ändringen blir en fullständig revision av
lagen, så att 1940 års förordning om yrkesmässig automobiltrafik äntligen kan
förpassas till riksarkivet.

Mot bakgrund av det anförda hemställes,

att riksdagen ger regeringen till känna de synpunkter som anförts i
motionen.

Stockholm den 28 februari 1978

KARIN AHRLAND (fp)

DANIEL TARSCHYS (fp)

Stockholm 1978