Mot. 1977/78
1754-1756

Motion

1977/78:1754

av Mats Hellström m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:90 om ändring i utlänningslagen
(1954:193), m. m.

1 fråga om polisutredning av utlänningsärenden föreslog utlänningslagkommittén
(SOU 1977:28) bl. a. att en utlänning bör ges rätt till offentligt
biträde i de fall polismyndighet bedömer att det inte är klart huruvida en
ansökan om tillstånd att stanna i Sverige kommer att bifallas. Utredningen
underströk vidare att utlänningar på grund av förhållandena i deras
hemländer i vissa fall kan känna stark misstro mot myndigheter, i synnerhet
polismyndighet. Detta kan leda till att de inte vågar föra fram alla skäl för sin
önskan att stanna i Sverige redan hos polisen. Mot denna bakgrund föreslog
kommittén att en lekmannainsyn skall införas i ärenden av detta slag. En
sådan insyn bör enligt utredningen vara av störst värde i inledningsskedet av
ett ärende, dvs. i ärendets handläggning hos polisen. Kommittén erinrade om
det allmänna uppdraget att utreda frågan om medborgarvittnen som givits
1975 års polisutredning. Utlänningslagkommittén ansåg forsin del behovet
av lekmannainsyn vara särskilt påtagligt i utlänningsärenden. Därigenom
skulle utlänningars kontakt med och förtroende för polismyndigheter
underlättas. Detta skulle bidra till att utredningen från början omfattade alla
skäl utlänningen önskade åberopa för att stanna i landet, vilket i sin tur skulle
medföra att utlänningen snabbare skulle kunna få besked i sitt ärende utan
den besvärliga tidsförskjutning som förnyade utredningar innebär. Utlänningslagkommittén
föreslog mot denna bakgrund att ett system med
medborgarvittnen skulle införas i utredningar i utlänningsärenden och
förutsatte att frågan skulle tas upp i 1975 års polisutredning.

Förslaget att införa medborgarvittnen har över lag mottagits positivt av
remissinstanserna. Regeringen har emellertid inte velat tillstyrka förslaget
utan hävdar i propositionen 1977/78:90 att det är för tidigt att ta ställning till
frågan om införande av medborgarvittnen i utlänningsärenden.

Det är beklagligt att regeringen avstår från att lägga fram förslag om
medborgarvittnen i samband med reformeringen av utlänningslagen. Det är
väl dokumenterat att många flyktingar som kommer från länder med militäroch
polisdiktatur känner osäkerhet inför kravet att redovisa alla sina skäl för
att stanna i Sverige till polisen omedelbart vid ankomsten till vårt land. De
farhågor som utredningen framförde härvidlag är väl grundade. Riksdagen
bör därför hemställa att regeringen i enlighet med intentionerna i utlänningslagkommitténs
förslag snarast återkommer till riksdagen med förslag om
införande av ett system med medborgarvittnen.

I propositionen 1977/78:90 sägs att huvudprincipen vid utlänningsutred

1 Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1754-1756

Mot. 1977/78:1754

2

ningar bör vara att ingen skall kunna avlägsnas ur riket utan att ha erbjudits
bistånd av ett offentligt biträde. Emellertid sägs vidare: ”Förhållandena kan
även annars undantagsvis vara sådana att något behov av biträde inte
föreligger. I sådana fall skall biträde inte heller förordnas. Så kan vara fallet
om det är uppenbart att någon grund för uppehållstillstånd inte föreligger och
att hinder inte finns mot förpassning till hemlandet.” Den inskränkning som
sålunda anges är oklar till sitt syfte. Enligt motionärernas mening måste det i
polismyndigheternas instruktioner klart framgå att varje utlänning, som
ansöker om att fl stanna i Sverige av politiska skäl, omedelbart vid
ankomsten till landet skall meddelas att han har rätt till offentligt biträde
liksom till medborgarvittne. Kommunikationsproblem mellan flyktingen
och de svenska polismyndigheterna skall sålunda inte kunna leda till att en
utlänning lämnar landet utan att ha fått ta del av sin rätt till offentligt biträde
och av den formella gången av prövningen av hans ärende resp. besvärsrätt.

Med hänvisning till vad som anförts får vi hemställa

att riksdagen till regeringen ger till känna vad i motionen anförts
om medborgarvittnen och rätten till offentligt biträde i utlänningsärenden.

Stockholm den 17 februari 1978

MATS HELLSTRÖM (s)
OSKAR LINDKVIST (s)

GERTRUD SIGURDSEN (s)