Motion
1977/78:1750
av Gunnar Oskarson och Per-Olof Strindberg
med anledning av propositionen 1977/78:24 om ny befälsordning för
det militära försvaret
Ett av skälen för en ny befälsordning för det militära försvaret var att man
såg en sådan som ett medel att förbättra befälsrekryteringen.
I propositionen om den nya befälsordningen understryks att stor bredd är
viktig vid rekrytering till officersyrket. Det är en naturlig följd av att vi har
allmän värnplikt. Detta bör medverka till att stärka samhörighetskänslan
mellan vårt lands befolkning och försvaret och därigenom också medverka
till en bestående försvarsvilja i vårt land. Det är också viktigt att rekryteringen
av värnpliktsbefäl och reservofficerare har stor bredd. Reservofficersrekryteringen
bygger i likhet med yrkesofficersrekryteringen på frivillig grund. En
god rekrytering förutsätter att uppgifterna och anställningsförhållandena är
attraktiva.
För att värnpliktsbefälet och reservofficerarna skall göra bra insatser krävs
att de känner sig motiverade. Väsentliga inslag i motivationen torde vid sidan
av olika slag av ekonomiska ersättningar och andra slag av förmåner vara att
individen känner att hans förmåga och individuella förutsättningar tas väl till
vara. Propositionen präglas i fråga om yrkesofficerarna i betydande grad av ett
sådant tänkande och sådana förslag till åtgärder, vilket vi bedömer vara av
stort värde. Motsvarande åtgärder i fråga om det värnpliktiga befälet och
reservofficerarna är inte lika väl behandlade och genomlysta.
Enligt 1973 års principbeslut om den nya befälsordningen (prop. 1973:128,
Föll 1973:23, rskr 1973:309) skulle reserv- och värnpliktsbefälet också i
framtiden komma att ha avgörande betydelse för krigsorganisationens
funktionsduglighet, och det var därför betydelsefullt att bl. a. rekryteringsoch
utbildningssystemen utformades så, att behovet av välutbildad personal
inom dessa befälsgrupper kunde tillgodoses.
De åtgärder i denna riktning som föreslagits i nu föreliggande proposition
innefattar möjligheter till vidareutbildning av reservofficerare och förslag om
uppdrag åt överbefälhavaren att närmare utreda hur och i vilken omfattning
reservofficerare kan utnyttjas på och vidareutbildas för bataljonschefsnivån.
Dessa förslag hälsas med tillfredsställelse, men de är enligt vår mening inte
tillräckliga för att på ett avgörande sätt, utöver andra redan vidtagna åtgärder,
i erforderlig grad öka reservofficersrekryteringen.
I det fortsatta utredningsarbetet bör bl. a. även meritvärdering för reservofficersutbildning
och tjänstgöring beaktas. Visserligen finns numera
bestämmelser för meritvärdering vid intagning av elever inom den nya
högskolan. Tillämpningen av dessa bestämmelser varierar dock mycket vid
Mot. 1977/78:1750
9
olika intagningsnämnder inom högskoleväsendet, bl. a. i vad gäller värdering
av praktik. En likformig meritvärdering bör komma till stånd vid samtliga
utbildningsanstalter.
Även inom arbetslivet i såväl offentlig som privat tjänst är det angeläget att
innehållet och värdet av reservofficerstjänst uppmärksammas i högre grad än
vad som nu sker. Det är dock otvivelaktigt så, att åtskilliga delar av
reservofficersutbildning och tjänstgöring har mycket av värde, vilka kan
komma till god användning inom det civila arbetslivet. Dessa frågor bör
uppmärksammas och belysas i det fortsatta utredningsarbetet.
Såsom ytterligare åtgärder för att skapa motivation för rekrytering till
reservofficersanställning vill vi föreslå följande:
1. En kartläggning görs av reservofficerskårens civila kompetens i form av
civil utbildning och civilt yrkeskunnande av betydelse för försvaret.
2. Den av överbefälhavaren år 1976 genomförda personalutredningen med
kartläggning av befattningar lämpliga för yrkesbefäl inom krigsorganisationen
kompletteras med en motsvarande utredning avseende reservofficerarnas
användbarhet, med hänsyn tagen även till de senares civila kompetens.
3. Enhetliga regler fastställs för beräkning av militär utbildnings och
tjänstgörings meritvärde för civil utbildning och tjänst, så att de lokala
olikheter som nu förekommer vid bedömningen undanröjs.
4. Utbildningen till och av reservofficerare ses över och moderniseras i
anslutning till den översyn som inom ramen för arbetet med den nya
befälsordningen kommer att göras av yrkesofficersutbildningen.
5. Bestämmelserna om reservofficeramas tjänstgöringsperioder omprövas,
varvid möjligheterna till flera alternativ för tjänstgöringen övervägs.
Med stöd av ovanstående hemställs
att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om åtgärder för att förbättra reservofficerarnas utbildnings- och
tjänstgöringsförhållanden.
Stockholm den 9 februari 1978
GUNNAR OSKARSON (m)
PER-OLOF STRINDBERG (m)
10
Motion
1977/78:1751
av Per Bergman och Birgitta Dahl
med anledning av propositionen 1977/78:86 med förslag till lag om
vissa rörledningar, m. m.
I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1977/78:1674 har vi
föreslagit att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag till
åtgärder för att integrera planeringen av kraftledningar med den fysiska
planeringen och därmed även med den fysiska riksplaneringen bör föreläggas
riksdagen. I motionen förutsatte vi, mot bakgrund av den då föreliggande
lagrådsremissen beträffande förslag till lag om rörledningar m. m., att i
kommande proposition motsvarande samordningsintressen ytterligare skulle
beaktas i den fortsatta beredningen.
Sedan propositionen 1977/78:86 nu förelagts riksdagen kan vi konstatera
att de förutsatta övervägandena inte skett och att inte heller särskilt samråd
med bostadsministern i denna del redovisats.
Samordningsfrågorna beträffande här aktuella rörledningar får anses ha i
stora delar motsvarande karaktär som i fråga om kraftledningar. Svårigheterna
att trots årslångt arbete få fram grunder för denna samordning tyder på
att en åtgärd från riksdagens sida är motiverad även i detta sammanhang.
Med hänvisning till det här och det i motionen 1977/78:1674 anförda
föreslår vi
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag
till åtgärder för att integrera planeringen av vissa rörledningar
med den fysiska planeringen och därmed även med den fysiska
riksplaneringen bör föreläggas riksdagen.
Stockholm den 14 februari 1978
PER BERGMAN (s) BIRGITTA DAHL (s)