Motion
Mot. 1977/78
1736-1741
1977/78:1736
av Bengt Gustavsson m. fl.
med anledning av propositionen 1977/78:24 om ny befälsordning för
det militära försvaret
1. Den proposition om ny befälsordning som den borgerliga regeringen nu
lagt fram knyter an till det principbeslut som på förslag av den socialdemokratiska
regeringen fattades vid 1973 års riksdag. Efter detta beslut har ett
fortsatt utredningsarbete ägt rum, vilket slutligen grundades på ett regeringsuppdrag
den 11 mars 1976. I motionen 1976/77:248 underströk vi vikten av
att en ny befälsordning infördes under försvarsbeslutsperioden 1977-1982.
Bakom detta uttalande ställde sig ett enigt försvarsutskott (FöU 1976/
77:13).
Det är således tillfredsställande att det förslag som nu föreläggs riksdagen
grundas på tidigare ställningstaganden. Vi vill i sammanhanget emellertid
påpeka att den insyn i och det samråd kring befälsordningsfrågorna som
möjliggjordes för de borgerliga partierna i oppositionsställning efter 1976 års
val inte har kommit det socialdemokratiska partiet till del.
Arbetet med en ny befälsordning kommer genom det förestående riksdagsbeslutet
att föras ytterligare en viktig bit framåt. Åtskilligt detaljutredande
återstår dock. Och regeringen har ännu inte redovisat sina ställningstaganden
till förslagen från beredningen om kvinnan i försvaret, vilka öppnar
för kvinnor - om än i försökets form - den sista kvarvarande helt manliga
karriären. Vi utgår dock från att regeringen i ett kommande förslag i denna del
ämnar följa upp de socialdemokratiska initiativen.
Det föreliggande regeringsförslaget har emellertid brister i vissa avseenden.
Vi kommer i det följande att lägga fram sådana förslag till ändringar som
innebär ett konsekvent fullföljande av 1973 års beslut och de därefter
beslutade riktlinjerna.
2. Socialdemokratin ser, vilket vi framhållit i skilda sammanhang, den
allmänna värnplikten som grund för vår försvarsförmåga. Endast genom den
allmänna värnpliktens princip kan krigsorganisationen ges den kvalitet och
den bredd som svarar mot vårt försvars uppgifter. En stark och levande
demokrati kan inte heller överlåta åt andra att utöva försvaret mot yttre
angrepp. Vämpliktsförsvaret är också en viktig garanti för att försvarsmakten
blir föremål för folklig insyn, kontroll och påverkan.
Detta synsätt har i det nu aktuella sammanhanget betydelse i bl. a. följande
avseenden.
För det första bör allt befäl ha samma grundläggande utbildning - dvs.
rekryteras genom värnpliktsutbildningen. För det andra kommer det helt
dominerande antalet befäl i krigsorganisationen att utgöras av människor
1 Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1736-1741
Mot. 1977/78:1736
2
med civila yrken. Och för det tredje måste utbildningen av värnpliktiga
tillmätas utomordentligt stor betydelse, vilket får konsekvenser för befälsutbildningens
utformning. - Vi vill samtidigt erinra om att vad vi anfört om det
militära försvarets framtida inriktning i motionen 1977/78:429 utgör ett
starkt skäl för att inte nu göra några låsningar av antalet yrkesbefäl.
Vad vi här anfört leder till delvis andra bedömningar i regeringsförslaget
rörande dels målet för den grundläggande gemensamma utbildningen, dels
utformningen av densamma.
3. Kraven på yrkesbefälet måste relateras till uppgiften som ledare,
fackman och utbildare i fred. Men yrkesbefälet måste också utnyttjas på ett
med hänsyn till dess utbildning och erfarenheter riktigt sätt i krigsorganisationen.
I den socialdemokratiska regeringens uppdrag till överbefälhavaren
om ny befälsordning (från mars 1976) var en utgångspunkt att yrkesbefälet
efter genomgång av vad som då kallades yrkesofficersskola (i propositionen
officershögskolor) skulle, i mån av behov, krigsplaceras som plutonchef.
Detta skulle dock, för att lämpligheten efter utbildningen skulle kunna
prövas, ske efter en väl vitsordad tjänstgöring i befattningen. Denna syn
överensstämmer med vad som uttalats i propositionen 1975/76:199 och vad
vi senare framhållit i motionen 1976/77:248.
I propositionen går emellertid regeringen inte så långt. Man sätter (s. 44)
målet för den gemensamma grundläggande utbildningen till att yrkesbefäl
skall kunna fullgöra uppgifter i befattningen på troppchefsnivå. Vi finnér
emellertid att avgörande skäl talar för den lösning som angetts i de ovan
nämnda riktlinjerna. Därigenom inriktar man utbildningen mot en med
hänsyn till relationen mellan antalet yrkesbefäl och reservbefäl m. m. lämplig
nivå och tillvaratar också på ett bättre sätt yrkesbefälets kunnande och
erfarenheter. Det sagda utesluter givetvis inte att det fortfarande på
troppchefsnivå i krigsorganisationen finns uppgifter som måste skötas av
yrkesfolk. Som bl. a. TCO-S hävdat bör detta antal befattningar kunna
minskas jämfört med vad regeringen räknar med.
Riksdagen bör därför uttala att målet för den grundläggande gemensamma
utbildningen bör för yrkesbefäl i vad gäller krigsorganisationen vara plutonchef,
en nivå som dock inte skall nås förrän efter en viss tids väl vitsordad
tjänstgöring i befattningen eller annan liknande tjänstgöring. Denna tjänstgöring
bör vara av begränsad tidsmässig karaktär och genomgås som regel
inom ett år efter utbildningstidens slut. Riksdagen bör vidare uttala att det
antal befattningar på troppchefsnivå som skall besättas av yrkesbefäl bör
minskas.
Detta bör ges regeringen till känna.
4. Vad vi nyss anfört bör även få konsekvenser på utformningen av
officershögskoleutbildningen. Propositionens förslag om en uppdelning i en
allmän linje och en specialistlinje saknar grund i riktlinjerna för befälsordningsarbetet.
Från synpunkten att kunna rekrytera på bästa möjliga sätt och
att inte på ett tidigt stadium åstadkomma utbildningsmässigt betingade
Mot. 1977/78:1736
3
skillnader är det viktigt att den grundläggande utbildningen blir gemensam.
Propositionens förslag kan medföra risker för att man ånyo får en icke
önskvärd uppdelning för skilda kategorier. En gemensam utbildning
markerar också den vikt man tillmäter utbildarfunktionen. Officershögskolans
allmänna kurs bör således vara gemensam. Utbildningstidens längd bör
fastställas så att kostnaderna inte blir högre med en gemensam utbildning än
med två skilda linjer.
Detta bör ges regeringen till känna.
5. Vi vill även ta upp vissa övriga utbildningsfrågor i detta sammanhang.
Den kvalitetshöjning som skall ske för befälsutbildningen uttrycks bl. a.
genom att reglerna om allmän behörighet inom högskolesystemet skall vara
tillämpliga även för officersutbildningen. Detta innebär krav på i huvudfallet
minst tvåårig gymnasieskoleutbildning jämte kunskaper på gymnasienivå i
svenska och engelska (två årskurser på tvåårig linje). Den allmänna
behörigheten, som den uttrycks genom vissa skolmässiga krav, avser i första
hand att garantera den mognad som krävs för de kommande studierna.
Tillsammans med de särskilda förkunskapskraven utgör den allmänna
behörigheten även ett uttryck för de kunskaper som bedöms erforderliga för
att studierna skall kunna fullföljas på ett godkänt sätt.
Den utbildningspolitik som genomförts under den socialdemokratiska
regeringsperioden har inneburit kraftigt vidgade studiemöjligheter. Det är
inte heller längre så att erforderliga förkunskaper kan förvärvas endast genom
teoretiska studier vid gymnasieskolan för ungdom. Vuxenutbildning och
folkhögskolor är i dag mycket anlitade, bl. a. för att fylla behov som tidigare
endast det teoretiskt inriktade gymnasiet gav möjlighet till. Det är viktigt att
vid det detaljarbete som nu förestår om intagningskrav m. m. det synsättet
skall slå igenom även inom den militära utbildningen att den reella och inte
den formella kompetensen skall vara avgörande. Härigenom kan kompletteringskraven
begränsas. Med hänsyn till den oklarhet i detta avseende som
vidlåder propositionen bör riksdagen göra ett särskilt uttalande härom.
Trots tillämpningen av ett sådant synsätt kan man inte utesluta att det
kommer att finnas ett kompletteringsbehov, även om det bör kunna bli av
mindre omfattning än vad regeringen föreställer sig. För att man skall kunna
underlätta den enskildes studieplanering liksom studie- och yrkesorienteringen
- och därmed säkerställa ett tillräckligt sökandeintresse - bör det vara
en strävan att begränsa kompletteringskraven. Det är därvid viktigt att man
inte ställer upp nya hinder under officersutbildningens gång, om detta inte är
oundgängligen nödvändigt med hänsyn till utbildningens genomförande.
Vid konstruktionen av förkunskapskraven måste också tillses att man som
regel ser till att det för olika utbildningar finns en s. k. normalväg i
gymnasieskolan. Detta bör ges regeringen till känna.
I propositionen förutsätts att komplettering av brister i förkunskapskraven
skall kunna ske vid sidan av ordinarie utbildning vid officershögskolan. Med
Mot. 1977/78:1736
4
hänsyn till vad vi ovan anfort utgår vi från att detta endast sker, om man med
hänsyn till utbildningens uppläggning kan efterge det grundläggande kravet
om behörighet före utbildningen. Det bör i så fall röra sig om ett enstaka
ämne, och beslutet bör snarast ha karaktären av en dispens i det enskilda fallet
från gällande regler. Ett klargörande uttalande bör på denna punkt göras av
riksdagen.
Kompletteringarna bör vidare enligt vår mening ske inom det allmänna
utbildningsväsendet. Detta är ekonomiskt riktigt och leder också till att
utbildningen kan anpassas med hänsyn till den enskildes situation. Vi utgår
från att detta beaktas i det fortsatta arbetet utan att riksdagen gör något
särskilt uttalande härom.
6. Införandet av det nya systemet kommer att kräva ett fortsatt arbete
inom både departementet och myndigheten. Även om medbestämmandelagen
ger möjlighet till inflytande för de anställda över denna process,
skulle det enligt vår mening vara till fördel om man tillämpade samma form
av samråd som skedde 1973-1976 under medverkan av företrädare för
riksdag och anställda. Inte minst med hänsyn till att propositionen lämnar
flera frågor obesvarade är detta angeläget. Riksdagen bör ge regeringen detta
till känna.
7. Med hänvisning till vad som anförts hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om
1. målet för den gemensamma grundläggande utbildningen,
2. antalet befattningar på troppchefsnivå som skall besättas av
yrkesbefäl,
3. utformningen av officershögskoleutbildningen,
4. sättet för förvärvande av erforderliga förkunskaper,
5. utformningen av behörighetsreglerna vad avser normalvägar i
gymnasieskolan för yrkesbefälsutbildningen,
6. dispens från behörighetsreglerna för antagning till officershögskoleutbildningen,
7. samråd i genomförandet av den nya befalsordningen.
Stockholm den 8 februari 1978
BENGT GUSTAVSSON (s)
ERIC HOLMQVIST (s) AXEL ANDERSSON (s)
GUSTI GUSTAVSSON (s) OLLE GÖRANSSON (s)
GUDRUN SUNDSTRÖM (s) INGEMAR KONRADSSON (s)
ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) OLLE SVENSSON (s)
ÅKE GUSTAVSSON (s) ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)
EVERT HEDBERG (s) NILS ERIK WÅÅG (s)
KARL-ERIK SVARTBERG (s)