Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1977/78:1728

av Olle Wästberg i Stockholm m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:90 om ändring i utlänningslagen
(1954:193), m. m.

Lördagen den 21 januari avgår ett plan från Arlanda till Istanbul. Ombord
finns den assyriska familjen Turan. 10 personer har förpassats ur landet.

Dagen innan hade de hämtats av polisen. Förpassningen verkställs utan att
de får chans till ett sista samtal med sin advokat. Den kristna organisationen
som samlat in pengar för att familjen skall klara de första dagarnas uppehåll i
Turkiet får inte tillfälle att överlämna pengarna.

Det som hände familjen Turan belyser hur byråkratisk effektivitet fått ta
över rättssäkerhet och medmänsklighet.

Den proposition som nu lagts fram belyser just detta problem: Det är
önskvärt med snabbhet i behandling av frågor om uppehållstillstånd,
förpassning etc. - men snabbheten måste förenas med rättssäkerhet och
humanitet.

Propositionen föreslår en rad ändringar i utlänningslagen i syfte att korta
behandlingstiderna i utlänningsärenden. De flesta förslagen är bra.

Enligt nuvarande utlänningslag kan lokal polismyndighet besluta avvisa
en utlänning som uppger sig vara politisk flykting, ifall polisen betraktar
flyktingens påstående som ”uppenbart oriktigt”. Som påpekades i en motion
förra våren (1976/77:1582) med anledning av de ändringar av utlänningslagen
som då föreslogs är denna bestämmelse olycklig: polismyndigheten har ofta
inte kompetens att göra de svåra avgöranden som ett ställningstagande till
politiskt flyktingskap innebär. Som föredragande statsrådet påpekar i den nu
framlagda propositionen har ”mångå utlänningar, särskilt från totalitära
stater, sådan erfarenhet av polisen i hemlandet att polisförhören också här
innebär en stark psykisk press”. Därför kan den första kontakten med
polismyndigheten ge en felaktig bild av flyktingens politiska situation.
Avvisningsbeslut som fattas direkt av polismyndighet verkställs omedelbart
och kan i praktiken inte överklagas.

Enligt vår uppfattning talar därför fortfarande övervägande skäl för att
lokal polismyndighet inte skall ha rätt att avgöra huruvida en flyktings
påståenden om politisk förföljelse är ”oriktiga” eller ej. Alla sådana ärenden
bör avgöras av invandrarverket.

I och med att riksdagen tog ställning till den frågan i höstas finns ingen
anledning att återkomma med ett speciellt yrkande nu. Vi konstaterar dock
att föredragande statsrådet i den nu föreliggande propositionen ytterst starkt
betonar att så fort misstanke föreligger om politiska skäl skall flyktingens
ansökan underställas invandrarverket:

Mot. 1977/78:1728

Jag vill inskärpa vikten av att polismyndigheten underställer SIV

verkställighetsärenden så snart ett förut oprövat påstående om politisk

förföljelse görs . Avvisning får endast ske i helt klara fåll. Varje

avvisnings- och verkställighetsärende i vilket uppkommer fråga om politisk
förföljelse eller påföljder vid krigsvägran m. m. skall avgöras av SIV och inte
av polismyndighet. Detta gäller även fall när utlänningen åberopar andra
politiska skäl än sådana som konstituerar flyktingskap och de åberopade
omständigheterna inte av polisen kan kan lämnas utan avseende. Även i
övrigt skall SIV och inte polismyndighet ta ställning när avvisningsfrågan är
tveksam. 1 fall då påstående om politisk förföljelse är uppenbart oriktigt skall
underställning visserligen inte ske. Det innebär emellertid inte att polismyndigheten
har rätt att pröva om anförda politiska skäl är tillräckliga för att
utlänningen skall få stanna. Den prövningen ankommer på SIV.

Så länge polisen har rätt att själv ta ställning till det korrekta i en flyktings
påstående om politisk förföljelse, är det dock nödvändigt att rättssäkerheten
ökas för de flyktingar som söker sig till Sveriges gräns.

Den som i dag tar sig in illegalt i Sverige och lyckas hålla sig gömd i mer än
tre månader får rätt till juridiskt biträde i sina kontakter med myndigheterna.
Men den som vid gränsen eller omedelbart efter ankomsten till Sverige
anmäler sig hos polismyndighet har ingen rätt till offentligt biträde.

Detta är en brist i rättssäkerhet: Få människor är så utlämnade som den
som i flykt undan förföljelse kommer till ett främmande lands gräns. Just den
som uppger sig som politisk flykting och inte har några kontakter i vårt land
har stort behov av juridiskt stöd.

De s. k. korta avvisningarna - som beslutas av polismyndighet - verkställs
omedelbart, utan att möjlighet att överklaga inväntas. Det har förekommit att
flyktingar från Chile avvisats och uppmanats att i Chile uppsöka den svenska
ambassaden för att överlämna ett överklagande.

Detta strider mot svensk rättspraxis. Livsavgörande beslut skall inte få tas
utan att möjlighet till överklagande ges.

Under de senaste månaderna har myndigheternas praxis skärpts vid
verkställande av förpassningar som beslutats av invandrarverket eller
regeringen. Den förpassade tas omedelbart efter beslutet i förvar och hålls i
häkte tills förpassningen verkställs. Advokater och anhöriga informeras inte
förrän flyktingarna redan finns hos polisen - eller efter det avvisningen
verkställts. Detta är en orimlig ordning: En människa som förpassas ur
Sverige måste ha möjliget att få ta avsked av anhöriga och få ordna upp
praktiska angelägenheter.

Med anledning av vad som anförts hemställes
att riksdagen uttalar

1. att avvisning av utlänning som uppger sig vara politisk flykting
inte bör få verkställas förrän eventuellt överklagande
avgjorts;

2. att avvisning aldrig får ske utan att utlänning fått möjlighet till
offentligt biträde;

Mot. 1977/78:1728

3. att förpassning inte får verkställas utan att utlänning fått
möjlighet till kontakt med anhöriga och offentligt biträde.

Stockholm den 2 februari 1978
OLLE WÄSTBERG (fp)

BONNIE BERNSTRÖM (fp) HANS LINDBLAD (fp)

GOTAB 57517 Stockholm 1978