6

Motion
1977/78:170

av Rolf Sellgren m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:57 om riktlinjer i den
fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland

Öringen är det utan jämförelse populäraste fångstobjektet för såväl
fritidsfisket som ett mera inriktat konsumtionsfiske. Samtidigt har öringen harren
- lidit mest skada av den vattenkraftsutbyggnad som skett i landet.
Detta hör samman med att öringens reproduktionsområden är starkt bundna
till strömmande älvsträckor, där också den fullvuxna fisken ständigt eller
tidvis uppehåller sig.

Trots decenniers forcerad kraftutbyggnad, som undan för undan ryckt bort
förutsättningarna för öringen att leva vidare i strömmande vatten, har
forskningen ägnat mycket litet intresse åt fiskens miljökrav. Sålunda har man
i kompensationssyfte oavbrutet föreslagit utsättning av dammodlad öring i
regleringsmagasin eller bivattendrag i tro att man därvid tillskapat nya
öringbestånd. Sådana åtgärder ifrågasätts numera starkt av fiskeriforskningen.
Orsakerna till dessa negativa erfarenheter är flera: näringsförhållanden,
konkurrens mellan olika arter, revirbeteende etc. Det finns därför, enligt
fiskeristyrelsen, ingen anledning att propagera för utsättning av odlad fisk i
strömmande vatten med bestånd av vildfisk.

Vid Stockholms universitets genetiska institution drivs sedan några år ett
forskningsobjekt som syftar till att belysa den genetiska strukturen hos öring.
Undersökningen grundas på elektroforetisk analys hos olika organ. Teknik
och metodutvecklingsarbetet har nu nått så långt att det för öringens del är
möjligt att analysera mer än 50 olika gener.

Det finns sålunda numera en metod att kartlägga en öringstams genetiska
härstamning och bedöma vilka värdefulla ärftliga egenskaper den besitter.
Metoden har - eftersom den är så ny - hittills inte kommit till användning i
något kraftverksmål.

I Granboforsen, Indalsälven, finns en storväxt öringform, som i händelse
av en utbyggnad av forsen skulle utrotas. Öringen har en mycket hög
medelvikt - 2-3 kilo med maximivikter upp till 10-12 kilo. Under en kort
period 1969 har svenskt sportfiskerekord för insjööring noterats i den aktuella
älvsträckan. Den beräknade avkastningen av sportfisket i Granboforsen har
angetts till 7 500 kg per år, vilket är en hög siffra om man jämför med
avkastningen i Dalälven (Älvkarleby), 8 000 kg. och Mörrumsån, 6 600
kg

Granboforsen är livligt utnyttjad som närområde för Östersundsregionens
fritidsfiskare och har i den fysiska riksplaneringen klassats som riksintresse.

Mot. 1977/78:170

7

Vattnets åtkomlighet är mycket bra med bilväg utefter hela sträckan.
Beträffande servicen är inkvarteringsmöjligheterna mycket goda, med Östersund
på 18 km avstånd.

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar

1. att Granboforsen flyttas upp i klass 3 i den slutliga rangordningen,

2. att frågan om Granboforsens utnyttjande för kraftändamål
uppskjuts i avvaktan på en grundlig undersökning av dess
storväxta örings genetiska härstamning.

Stockholm den 25 november 1977
ROLF SELLGREN (fp)

HANS LINDBLAD (fp) RUNE ÅNGSTRÖM (fp)