14

Motion

1977/78:166

av Björn Eliasson m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:57 om riktlinjer i den
fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland

I propositionen 1977/78:57 anges riktlinjer för vattenkraftens fortsatta
utbyggnad i norra Svealand och Norrland. För vissa älvar och älvsträckor
medges i propositionen ingen utbyggnad, medan förandra utbyggnad kan fä
ske efter särskild prövning. Till den senare gruppen hör Helgumsjön, belägen
i Faxälvens nedre del i Sollefteå kommun.

Frågan om Helgumsjöns utbyggnad aktualiserades i samband med att
kraftintressenterna i området hos vattendomstolen ansökte om att få höja
dämningsgränsen för sjön med 1,38 m samt utföra korttidsreglering med en
amplitud på 60 cm. Genom detta ingrepp skulle kraftproduktionen öka med
14 G Wh men samtidigt innebära total ödeläggelse av Helgumsjöns delta, som
omfattar hela 9 km2.

Det är detta deltalandskap som utgör det uni ka naturvärdet och som gör det
ytterst angeläget att bevara sjön från all ytterligare exploatering. Den
nuvarande kraftproduktionen uppströms och nedströms Helgumsjön har
visserligen inneburit att deltabildningsprocessen upphört men enligt utförda
utredningar inte påverkat deltat som biotop.

Helgumsjöns delta är ett av vårt lands största insjödeltan och ett av dem
som inte allvarligt skadats genom överdämning eller annan exploatering.
Deltat är mycket välutvecklat och innehåller alla de geologiska bildningar
som hör till ett delta, bl. a. älvens meanderslingor, levéer, erosionsåsar och
avsnörningssjöar, och därigenom tillhör också deltat det mest utvecklade i
landet.

Det omfattande deltalandskapet innehåller en mycket rik växt- och
djurvärld. Den typ av våtmark som Helgumsjöns delta utgör tillhör de mest
högproduktiva biotoperna vi har i landet genom den årliga tillförseln av slam
som sker när vattenståndet stiger vid varje vårflod. Den frodiga växtligheten
är basen för det rika djurliv som finns i området, och undersökningar som
gjorts visar att just Helgumsjöns delta är det mest viltrika området i
Västernorrlands län.

Deltat utgör rastlokal för flyttfåglar. De kontinuerliga fågelstudier som
utförts visar en omfattande artrikedom samt att stora mängder av främst
vadare och änder rastar i deltats nedre del. Deltat är som rastlokal den rikaste i
länet under vårsträcket.

Den omfattande dokumentationen över områdets unika naturvärden har
tagits fram efter det att planerna på en utbyggnad offentliggjordes av

Mot. 1977/78:166

15

kraftintressenterna år 1975, dvs. också efter det att den fysiska riksplaneringen
”Hushållning med mark och vatten” genomförts. Med avseende på
Helgumsjön med dess deltaområde är den år 1972 utförda fysiska riksplaneringen
inaktuell. Detta dokumenteras också av naturvårdsverket i dess
yttrande till vattendomstolen, där det bl. a. framhålls att naturvårdsverket
utan tvekan skulle ha godtagit länsstyrelsens förslag om att Helgumsjön
borde bedömas som objekt av riksintresse, om dokumentationen förelegat
tidigare. Naturvårdsverket säger vidare: ”Om deltat varit så väl känt och
dokumenterat år 1972 som det är i dag skulle det funnits med i förteckningen
över de viktiga svenska och nordiska våtmarkerna.”

Vattendomstolen har behandlat frågan om Helgumsjön men därvid i sitt
yttrande till regeringen inte funnit bevarandeintressena så starka, att de
ansökta företagen skulle vara otillåtna mot bakgrund av vattenlagen.
Vattendomstolen har då bl. a. tagit fasta på att deltat ej kommit att klassas
som riksintressant i den fysiska riksplaneringen.

Sökandena presenterade visserligen vid huvudförhandlingen förslag till
inskränkningar i regleringsföretaget vilket innebär minskad regleringsamplitud
sommartid samt omfattande naturvårdsåtgärder. Men dessa åtgärder
kan inte förhindra att den mest genomgripande skadan av företaget sker,
nämligen att deltat i Helgumsjön däms över och förstörs och att det unika
ekologiska samspelet på platsen mellan växter, djur, mark och vatten
försvinner. Och det är ju ändå i detta som det väsentliga bevarandevärdet
ligger.

Sammanfattningsvis innebär en dämning och reglering av Helgumsjön
att

- ett av Sveriges största insjödeltan utplånas,

- värdefull åkermark försvinner,

- betydande olägenheter uppstår för de kringboende beträffande fiske,
båtfart, bad, isförhållanden, erosion m. m.,

- ett ekologiskt intressant och för forskningen viktigt referensområde går
förlorat,

- det omfattande fågellivet i området försvinner, eftersom den förändrade
miljön inte längre kan erbjuda samma skydd och näringstillgång,

- ytterligare en viktig rastlokal för flyttfåglar försvinner,

- de omfattande och högproduktiva betesmarker som deltalandskapet utgör
försvinner och därmed också det rika djurlivet,

- en allmän förfulning av landskapsbilden vid regleringen.

Den dokumentation som nu finns beträffande Helgumsjön har medfört att
ortsbefolkningen, kommunfullmäktige i Sollefteå kommun, LRF, länsstyrelsen
i Västernorrland, naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen och
kammarkollegium undantagslöst motsatt sig den planerade exploateringen.
Utredningen Vattenkraft och miljö har placerat Helgumsjön i den näst högsta
bevarandeklassen, 3b.

Mot bakgrund av att kraftutbytet vid en dämning och korttidsreglering av

Mot. 1977/78:166

16

Helgumsjön är ytterst lågt, samtidigt som dokumenterat stora och för landet
unika naturvärden spolieras, kan det inte vara rimligt att tillåta exploateringen.
Helgumsjön med dess unika naturmiljö måste därför bevaras för
framtiden.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen uttalar att exploatering av Helgumsjön ej är tillåtlig
med hänsyn till de stora naturvärdena.

Stockholm den 24 november 1977
BJÖRN ELIASSON (c)

MARGIT ODELSPARR (c) SVEN E. NORDIN (c)

MARTIN OLSSON (c)

GOTAB. Stockholm 1977