Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1977/78:165

av Georg Andersson m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:57 om riktlinjer i den
fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland

I propositionen 1977/78:57 anges vilka vattendrag i norra Svealand och
Norrland som bör undantas från vattenkraftsutbyggnad. Förslagen i propositionen
innebär en kraftig begränsning av möjligheterna att utnyttja
vattendrag för elkraftsproduktion.

Riksdagens energipolitiska beslut år 1975 innebar att vattenkraften skulle
öka energiförsörjningen från ca 61 TWh till 66 TWh fram till år 1985.
Regeringens förslag i ovannämnda proposition omöjliggör fullföljandet av
detta beslut. Detta är av flera skäl mycket olyckligt. Ett bättre utnyttjande av
vattenkraftsreservema i vårt land är från energiförsörjningssynpunkt ytterst
angeläget. Även samhällsekonomiska och sysselsättningspolitiska skäl talar
för ett ökat utnyttjande av vattenkraften.

1 propositionen anger föredragande statsrådet att ”det nu lämnade förslaget
ger regeringen handlingsfrihet att i samband med kommande förslag till
riktlinjer för energipolitiken på nytt pröva vattenkraftens roll i energiförsörjningen”.
Det är svårt att förstå detta uttalande, då ju propositionen utmynnar
i förslag om att riksdagen skall godkänna i propositionen förordade riktlinjer
med angivande av ett stort antal vattendrag som undantas från utbyggnad. Vi
menar att riksdagen för att behålla handlingsfriheten inte nu bör göra en lista
över undantagna vattendrag. I avvaktan på det mera omfattande beslut om
energipolitiken som riksdagen måste fatta under nästa år bör riksdagen nu
begränsa sig till ett uttalande om utbyggnad av de vattendrag som med
hänsyn till omedelbara behov av sysselsättning bör komma till stånd. Vi
anser därför att riksdagen i första hand bör besluta om de åtgärder som
föreslås i den socialdemokratiska partimotionen i ärendet.

Om riksdagen skulle avslå detta yrkande och gå in på en prövning av de
riktlinjer som anges i propositionen vill vi anföra följande motiv och yrkande
beträffande utbyggnad av vattenkraften.

I valet mellan olika energikällor bör beaktas att vattenkraften är

- en inhemsk energikälla,

- miljövänlig,

- billig och driftsäker.

Som inhemsk energikälla medverkar vattenkraften till att begränsa vårt
behov av import. För ett tillskott av energi med 1 TWh genom oljekraft
erfordras en årlig import av ca 220 000 ton olja. Vid en prisnivå på 600 kr./m3
olja blir kostnaden 140 milj. kr.

Mot. 1977/78:165

Vattenkraftens ringa påverkan på miljön är välkänd. Vattenkraften sprider
inga miljögifter. Den tär inte på begränsade naturtillgångar och kan därför
hänföras till de förnyelsebara energitillgångarna.

Erfarenheterna av den teknik som används vid utbyggnad av vattenkraft är
mycket omfattande på grund av långvarigt utnyttjande. Vattenkraften är
därför synnerligen driftsäker och i många fall väsentligt billigare än exempelvis
oljekraft och kärnkraft.

Med anledning härav framstår det för oss som angeläget att i ökad
utsträckning utnyttja vattenkraften.

Motstående intressen till vattenkraften måste tillmätas stor vikt. Främst
gäller detta de vetenskapliga naturvärdena, fisket, kulturminnesvården,
renskötseln samt de värden som ligger i beroendet av landskapsbilden.
Däremot finner vi av erfarenhet att turism går minst lika bra att utveckla i
utbyggda älvdalar som i outbyggda. Vad gäller fiske och renskötsel kan vissa
kompensatoriska åtgärder vidtas. Den ökade lönsamhet som vattenkraften
numera ger medger omfattande ekonomisk kompensation för de eventuella
skador som åsamkas. Genom de erfarenheter som en mångårig verksamhet
har gett kan utbyggnad nu ske mera skonsamt än tidigare.

Vi anser således att övervägande skäl talar för en ökad utbyggnad av
vattenkraft. I den avvägning som måste ske beträffande vilka vattendrag som
i första hand skall utnyttjas vill vi hävda att det måste vara att föredra att
bygga ut ett begränsat antal stora projekt, som ger stor energiutvinning,
framför att ta i anspråk ett större antal små vattendrag. Utbyggnad av de små
skogsälvarna medför ingrepp i närheten av fler och större befolkningskoncentrationer
än vad utbyggnad av ett mindre antal stora älvar innebär.

Mot denna bakgrund vill vi ifrågasätta det lämpliga i att de fyra outbyggda
huvudälvarna helt undantas från utbyggnad.

I propositionen 1977/78:57 aviseras en utredning av överledning av vatten
från Piteälven till Skellefteälven, från Laisälven till Skellefteälven och från
Vindelälven till Umeälven.

Frågan om överledning av en del av Laisälvens vatten till Skellefteälven
har i skilda sammanhang diskuterats. Av de beräkningar som är gjorda
framgår att kraftnyttan är mycket stor, ställd i relation till kostnaderna.
Närmare 1 TWh kan enligt dessa beräkningar utvinnas till en kostnad av
mindre än 2 öre per kWh.

En överledning torde i praktiken komma att helt omöjliggöra en konventionell
utbyggnad av Vindelälven. Stora delar av ortsbefolkningen i Vindelådalen
ser hellre en konventionell utbyggnad. Argumenten för denna
inställning är att en sådan utbyggnad ger mera sysselsättning än vad
överledningsalternativet innebär. Därtill kommer de betydande ekonomiska
tillskott som kraftverksutbyggnad årligen ger till kommunerna. Energitillskottet
av överledning utgör bara ca 1 /4 av den energi som en konventionell
utbyggnad ger.

Trots detta vill vi inte motsätta oss att en utredning av överledningsalter

Mot. 1977/78:165

nativ utförs. Vi anser dock att denna utredning även bör belysa effekterna av
en partiell utbyggnad av Vindelälven. Tidigare projekterad utbyggnad
innebär stora dämningsmagasin i Adolfström. Vi menar att en utredning nu
bör undersöka i vilken omfattning det är möjligt att med mindre regleringar i
Vindelälven/Laisälven utvinna elkraft på lönsamma villkor.

Som exempel på en sådan partiell utbyggnad kan kraftstationen Långfors
nämnas. Denna anläggning någon mil uppströms Stornorrforsen, Sveriges
näst största kraftverk, har tidigare varit föremål för domstolsprövning, men
tillståndet återkallades 1970 av Vattenfall då regeringen beslöt att inte lägga
fram förslag om utbyggnad av Vindelälven. Kraftstationen skulle få en effekt
av 70 MW och utan årsregleringar producera i medeltal över 300 GWh/år.
Med årsregleringar blir energiproduktionen mer än 400 GWh. Enbart detta
objekt har beräknats ge sysselsättning åt 250 byggnadsarbetare under fyra
år.

Vi anser att det vore av stort värde att få kartlagt vilka övriga begränsade
utbyggnader som skulle kunna göras som alternativ till det ingrepp i
vattensystemet som överledningsalternativen innebär.

Vårt förslag att nu vidga utredningsarbetet till att omfatta även konventionell
utbyggnad skall ses mot bakgrund av vad som har skett sedan beslutet
om att ej bygga ut Vindelälven fattades 1969. Behovet av elkraft har sedan
energikrisen inträffade ökat mycket kraftigt. Möjligheterna att skapa alternativ
sysselsättning i Vindelälvsområdet har visat sig vara mycket begränsade
för att inte säga obefintliga.

Turistutredningen och därefter två särskilda arbetsgrupper har i samråd
med länsstyrelse och kommuner arbetat med att ta fram förslag till
sysselsättningsåtgärder. Utöver utbyggnad av väg 363 har något mer
betydande belopp speciellt för Vindelälvsområdet inte utgått.

I en gemensam uppvaktning har sex kommuner i Vindelådalen gjort
följande uttalande:

Vi vill med skärpa framhålla att förslaget till åtgärdsprogram nu snarast
måste komma till utförande. Skulle åtgärdsprogrammet och kraftfulla
regionalpolitiska åtgärder i övrigt utebli eller ytterligare fördröjas kan
kommunerna tvingas att begära en omprövning av beslutet att inte bygga ut
Vindelälven.

I ett interpellationssvar den 14 november 1977 hävdade industriministern
att det skulle vara ganska orimligt att avdela speciella resurser för Vindelälvsområdet.
Han ansåg vidare att det, trots mångårigt utredningsarbete,
fortfarande saknas realistiska projekt att genomföra.

Av interpellationssvaret framgår klart att regeringen inte avser att inom
den närmaste tiden föreslå några mer omfattande åtgärder för Vindelälvsområdet.
Vi anser därför, bl. a. med hänvisning till nämnda uttalande från
kommunerna, att frågan om utbyggnad av Vindelälven måste aktualiseras.

Mot. 1977/78:165

Med stöd av det anförda föreslår vi

att riksdagen beslutar uttala att den utredning om överledning av
Piteälvens och Laisälvens samt Vindelälvens vatten till Skellefte-
resp. Umeälven som regeringen skall tillsätta även bör
utreda förutsättningarna för en partiell utbyggnad av Vindelälven.

Stockholm den 24 november 1977
GEORG ANDERSSON (s)

KNUT JOHANSSON (s)

ARNE NYGREN (s)

KARL-ERIK HÄLL (s)

CURT BOSTRÖM (s)

LILLY HANSSON (s)
ROLAND BRÄNNSTRÖM (s)
HAGAR NORMARK (s)
SVEN LINDBERG (s)