3
Motion
1977/78:157
av Rolf Sellgren
med anledning av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att
främja de mindre och medelstora företagens utveckling
Propositionen 1977/78:40 ang. de mindre och medelstora företagen
innehåller många värdefulla förändringar som kan bidra till att framtidstron
återkommer hos många småföretagare. Det är dock angeläget att ytterligare
förbättringar görs på ett pär punkter.
Tantiemavsättningar, bil. 3, s. 45-47
Enligt RFV:s anvisningar godtas tantiemavsättningar som resultatreglerande
post i ett bokslut under förutsättning att källskatt på beloppet inbetalas
under den uppbördstermin som infaller närmast efter räkenskapsårets
utgång. Eftersom troligen 99 % av alla aktuella företag har bokslut per 30/4,
30/6,31/8 eller 31 /12, dvs. i nya bokföringslagen tillåtna bokslutsdatum, blir
fristen för fastställandet av tantiemets storlek endast 13-18 dagar.
Departementschefen anser att denna tid är tillräcklig, eftersom man genom
regelbunden resultatuppföljning och preliminärt bokslut skall kunna
bestämma tantiemets storlek inom den aktuella tiden. Dessutom menar han
att det finns andra resultatkorrigerande åtgärder som går att använda.
Mot detta resonemang vill jag invända följande.
Det största antalet av de småföretag som propositionen är avsedd att hjälpa
har i dag ej sådan löpande resultatredovisning och resultatuppföljning att de
inom 2-3 veckor efter räkenskapsårets utgång kan avgöra tantiemets storlek.
För alla de företag som arbetar inom tjänstesektorn, t. ex. arkitekter,
ingenjörsbyråer, hantverkare m. fl. som i sin rörelse ej har något nämnvärt
varulager, är tantiemavsättningen den enda reella resultatutjämningspost de
kan ha nytta av. Ett mycket stort antal av de berörda småföretagarna har ej
sådan insikt i bokförings- och skattefrågor att de själva kan göra de
sammanställningar som skall ligga till grund för beslutet om tantiemets
storlek. Med den koncentration av bokslutstidpunkter till 30/4, 30/6, 31/8
och 31/12 som följer av bokföringslagen, har småföretagarna mycket små
möjligheter att få sakkunnig hjälp med sammanställningarna inom de 2-3
veckor som står till förfogande.
För att propositionen i denna del skall få någon reell effekt bör reglerna
ändras så att gottskrivning av tantiem godtas i företagets bokslut under
förutsättning att på tantiemet belöpande källskatt inbetalats senast tre
månader efter räkenskapsårets utgång och att tantiemet tas upp till beskatt
Mot. 1977/78:157
4
ning hos den som gottgjorts beloppet vid samma års taxering som prövar
företagets avdrag för tantiemavsättningen.
Bilförmån, bil. 3 s. 41-45
I propositionen föreslås en generell regel innebärande att den skattskyldige
presumeras köra 1 000 mil per år. Denna regel gäller alltså för såväl
fåmansbolagsdelägare som för andra skattskyldiga. Därigenom blir den
tidigare särbehandlingen av fåmansbolagsägama utsuddad.
Däremot bibehålls bestämmelsen att företagsledare i fåmansbolag, som
disponerat en enligt taxeringsmyndigheten dyrare bil än som erfordras för
verksamheten, skall taxeras för skillnaden mellan de faktiska kostnaderna för
bilens användning i verksamheten och för de för verksamheten erforderliga
kostnaderna.
Tre mycket allvarliga invändningar kan riktas mot denna regel, som
föreslås ingå i tillägget till anvisningarna till KL 42 § (bil. 3 s. 59-60).
Regeln riktar sig enbart mot fåmansbolagsdelägare. En företagare som efter
en försäljning av sitt företag sitter kvar som chef och behåller samma ”för
dyra bil” i företaget får som anställd ett lägre förmånsvärde för bilen än vad
han hade när han ägde företaget. Antingen bör regeln rikta sig mot alla
anställda som har bilförmån eller också bör den helt tas bort.
Det ankommer på skattemyndigheterna att avgöra vilken bil som är
erforderlig med hänsyn till företagets verksamhet. Erfarenheter av regelns
praktiska tillämpning vid 1977 års taxering inger oro för den framtida
utvecklingen. Det har t. ex. förekommit att en företagare som har en flera år
gammal större Mercedes blivit beskattad för ett förmånsvärde av 19 900 kr.
vilket med 6 000 kr. överstiger det värde som tillämpas för andra skattskyldiga
som nyttjar en liknande bil. I de aktuella företagets fall är kostnaden för
Mercedesen lägre, än vad det skulle kosta företaget att ha en i taxeringsmyndighetens
ögon godtagbar Mercedes 220. Eftersom det torde ta minst ett till
två år innan länsskatterättens beslut i ärendet föreligger, vet den skattskyldige
ej om han skall ha kvar den för företaget billiga bilen eller om man skall
nödgas lägga ut pengar för att skaffa en bil som accepteras av skattemyndigheterna.
En företagare har alltid en mängd överväganden att ta ställning till när det
gäller driften av företaget. Det gäller t. ex. avvägningar mellan olika
säljfrämjande åtgärder. De flesta företagare torde då även ha större kompetens
än skattemyndigheterna att avgöra den bilstorlek som är erforderlig i
fåmansbolaget.
Med hänvisning till det anförda hemställer jag
att riksdagen beslutar
1. att gottskrivning av tantiem godtas i företagets bokslut under
förutsättning att på tantiemet belöpande källskatt inbetalats
senast tre månader efter räkenskapsårets utgång och att
Mot. 1977/78:157
5
tantiemet tas upp till beskattning hos den som gottgjorts
beloppet vid samma års taxering som prövar företagets avdrag
för tantiemavsättningen,
2. att beskattningsregeln om ”dyrare bil” i fåmansbolag avskaffas.
Stockholm den 25 november 1977
ROLF SELLGREN (fp)