Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1977/78
156-161

Motion

1977/78:156

av Johan Olsson m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att
främja de mindre och medelstora företagens utveckling

I regeringens proposition 1977/78:40 föreslås att företagsföreningarna
ombildas till utvecklingsfonder i respektive län. Utvecklingsfonderna skall få
avsevärt ökade resurser, de skall ha stor självständighet och få större
beslutsbefogenhet än vad de nuvarande företagarföreningarna har. Som ett
led i denna förstärkning föreslås att de medel som statens hantverks- och
industrilånefond nu har i form av fordringar hos företagarföreningarna
fördelas på de blivande utvecklingsfonderna. Även medel som statens
utvecklingsfond disponerar regional iserås till utvecklingsfonderna.

Enligt vår mening markeras härigenom på ett avgörande sätt den stora
betydelse och det ökade ansvar som de nya utvecklingsfonderna får för
näringslivet i respektive län, och vi uttalar vår tillfredsställelse med dessa
förslag. Vi förutsätter att fonderna därutöver kommer att tillföras medel så att
de har möjlighet att infria förväntningarna på att genomföra det mångskiftande
arbete som genom propositionen läggs på dem.

I propositionen anförs (s. 162) att "Medlen bör fördelas på de 24 stiftelserna
i förhållande till företagarföreningarnas nuvarande upplåning ur fonden”.

Enligt vår mening synes denna formulering innebära en del problem, och vi
anser att en nyansering bör ske i utskottets behandling.

Utlåningsverksamheten i ett läns företagarförening kan bero på många
olika faktorer. Omfattningen kan vara en direkt avspegling av näringslivets
utbredning och omslutning liksom antalet anställda i berörda sektorer i länet.

I sådant fall kan den ifrågasatta formuleringen vara realistisk. Men låneverksamhetens
omfattning kan också vara beroende på de olika föreningarnas
resursutbyggnad, de senaste årens organisatoriska utveckling osv. Utlåningen
kan även återspegla aktiviteten i näringslivet, lönsamheten i olika
områden, storstadskoncentration osv. Man kan då ifrågasätta om den
kommande utlåningsmöjligheten skall dimensioneras efter de senaste årens
utlåning. Enligt vår mening måste vid fördelningen av lånemedlen, såväl de
tidigare som de tillkommande, en prövning företas för varje län, där man tar
hänsyn till olika föreliggande faktorer. I län som av olika anledningar haft en
låg utlåning måste man bedöma,om de inte måste ha en relativt högre resurs
för framtiden för att ha möjlighet att komma till en bättre regionalpolitisk
jämvikt. Län som haren låg industrialiseringsgrad och låg förvärvsintensitet
och som därför har behov av att snabbt öka och utveckla sitt näringsliv måste
likaså ha relativt större tilldelning av utlåningsmedel.

Om man ser till Gävleborgs län, hade hantverks- och industrilånefonden

1 Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 156-161

Mot. 1977/78:156

2

där 12,8 miljoner i utestående lån den 31 maj i år. Siffran är näst Gotlands län
lägst i landet. Beloppet motsvarar ca 2,2 % av det av fonden totalt utlånade
beloppet i landet, under det att länets andel av befolkningen är ca 3,5 %.
Anledningen till den låga utlåningsgraden är ej utredd men beror på flera
orsaker. En väsentlig faktor är företagarföreningens tidigare begränsade
verksamhet, som avspeglas i antalet anställda: 6 personer för tre år sedan mot
nu närmare 20 anställda.

Denna ringa personal hade dessutom att medverka i lokaliseringsutredningar
av olika slag. Följden blev en verksamhet som begränsades till
sanering och kortfristiga åtgärder mer än en bred marknadsföring och allsidig
uppföljning av näringslivet.

Behovet av utveckling av näringslivet i länet är självfallet större än vad
nämnda andel av låneverksamheten anger. Länet har låg industrialiseringsgrad,
låg förvärvsfrekvens, alltför stor andel legoföretag och stor industrigleshet.
Detta återspeglas i höga arbetslöshetssiffror och stor andel förtidspensionerade.

Den angivna personalstyrkan visar den kraftiga utveckling som företagarföreningen
just nu är inne i, möjliggjord av bl. a. starkt ökat stöd från
landstinget. Det innebär en anpassning till länets verkliga behov och
situation. Men det kräver också ökade ekonomiska resurser från staten till
den nya utvecklingsfonden i länet.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen uttalar att den föreslagna organisationskommittén
som bl. a. får i uppgift att ange riktlinjer för fördelningen av
lånemedel till respektive län beaktar vad i motionen framförts.

Stockholm den 24 november 1977

JOHAN A. OLSSON (c)
GUNNEL JONÄNG (c)

BIRGER OLSSON (c)