4
Motion
1977/78:151
av Axel Kristiansson och Karl Erik Olsson
med anledning av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att
främja de mindre och medelstora företagens utveckling
I propositionen 1977/78:40 läggs förslag om lindring i nuvarande bestämmelser
beträffande beskattningen av förmögenhet inom den mindre och
medelstora företagsamheten inkl. jord- och skogsbruket. Beträffande det
senare införs en särskild spärregel i avsikt att förhindra spekulation i dylika
fastigheter.
I anslutning härtill vill vi anföra följande.
En huvudregel beträffande beskattning av förmögenhet bör vara att all
förmögenhet beskattas lika, oavsett om den består av banktillgodohavande,
innehav av fastighet, rörelse etc. Från den utgångspunkten borde en dylik
skattejustering ske i ett större sammanhang med beaktande av denna
aspekt.
Varje avsteg från linjen om neutral beskattning leder, framför allt i tider
med stark inflation, till annars omotiverade investeringar och köp av
värdebeständiga objekt. Alldeles särskilt märkbart har detta, redan med
nuvarande beskattningsregler, varit beträffande jord- och skogsbruk. Den
ökande efterfrågan inom de begränsade ramar beträffande jord och skog som
finns har på detta område pressat priserna på fastigheter så högt, att saluförda
objekt, som säljs utanför släktleden, i huvudsak köps av personer med stora
kapitaltillgångar. Självfallet kommer efterfrågetrycket att öka ytterligare med
de nya beskattningsreglerna och därmed också priserna. Detta leder till
menliga effekter, som man i annat sammanhang försöker stävja.
Inom övrig av propositionens förslag berörd företagsamhet finns förmodligen
ingen sådan utveckling, i varje fall inte så accentuerad. Statistiken
beträffande köpeskilling och värdestegring är här helt naturligt mer osäker,
men man kan göra detta antagande. Området är oenhetligt och bestående av
mer riskfyllda och konjunkturkänsliga objekt. Det krävs som regel också en
speciell branschkännedom för etablering inom detta område. Sammantaget
kan således antas att överpriserna här är mindre. Här finns som regel också ett
nybyggnadsalternativ.
På bostadsområdet - som inte berörs av propositionen - finns, särskilt på
villaområdet, liknande tendenser som på jordbrukets fastighetsmarknad.
Också här finns emellertid ett nybyggnadsalternativ, varför de markanta
överpriserna i regel hänför sig till tomtmark och belägenhet.
Det föreliggande förslaget är således ett avsteg från principen om
likabeskattning av förmögenhet. Detta innebär ingen nyhet. Det s. k.
arbetande kapitalet har redan tidigare varit av vissa skäl särbehandlat. Vi
accepterar också de ytterligare lättnader som föreslås, även om vi är
Mot. 1977/78:151
5
tveksamma till frågan om man därmed stimulerar mest och bäst där behoven
är störst. Ett ofrånkomligt krav är emellertid att man nogsamt följer
utvecklingen särskilt visavi bieffekter som ej varit förutsedda.
Redan nu kan man fastslå att det är ytterst svårt att inom detta mycket
heterogena område nå avsedda skattelättnader och samtidigt undgå att de nya
reglerna får den effekten att de stimulerar till spekulation av olika slag.
Spärregeln beträffande jord och skog ger vid handen att departementschefen
observerat dessa svårigheter. Det kan emellertid starkt ifrågasättas om inte,
med hänsyn till de alldeles speciella förhållanden som råder beträffande
jordbruket, detta borde avgränsas från annan rörelse i högre grad än vad
denna spärregel gör. En möjlighet vore att icke reducera fastighetsvärdet utan
begränsa lättnaderna till inventarier, djur och lager. Vi förordar en utredning
härvidlag.
Vad som anförts beträffande ständigt stigande priser på viss fast egendom,
främst jordbruk och villafastigheter, motiverar också att rent preventiva
åtgärder sätts in vid nyförvärv. Det kan inte vara rimligt att en persons
förmögenhetsskattesituation avsevärt förbättras då förmögenhet i pengar
omsätts i värdebeständiga tillgångar. Ett sådant förhållande leder obestridligen
till ytterligare prisstegringar och en fastighetsmarknad där priserna
alltmer fjärmar sig från det egentliga bruksvärdet.
För att bryta denna trend bör vid nyförvärv av fastigheter köpeskillingen
upptas som förmögenhet så länge denna ligger högre än taxeringsvärdet. En
sådan regel bör i princip gälla alla slag av fast egendom. En kommande
utredning bör emellertid klargöra om skäl finns för kategorilösningar
beroende på att olika slag av fastigheter märkbart skiljer sig vad beträffar
värdebeständighet, efterfrågetryck eller andra omständigheter som kan
föranleda särlösningar.
Med stöd av det anförda hemställs
att riksdagen beslutar
1. att hos regeringen begära en noggrann uppföljning beträffande
icke avsedda effekter som kan bli en följd av den föreslagna
förändringen i förmögenhetsbeskattningen,
2. att hos regeringen begära att frågan om jord- och skogsbrukets
avgränsning från regler som generellt gäller vid förmögenhetsbeskattning
beträffande rörelsefastighet blir föremål för utredning,
3. att hos regeringen begära att frågan om förmögenhetsbeskattningen
vid nyförvärv av fastigheter utreds i enlighet med vad i
motionen anförts.
Stockholm den 24 november 1977
AXEL KRISTIANSSON (c) KARL ERIK OLSSON (c)