2

Motion

1977/78:128

av Sven Andersson i Orebro m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att
främja de mindre och medelstora företagens utveckling

I propositionen 1977/78:40 föreslås en rad åtgärder för att förbättra de
mindre och medelstora företagens situation.

Propositionen är det första samlade resultatet av regeringens ansträngningar
att förbättra de mindre och medelstora företagens utvecklingsbetingelser.
Den utveckling som under senare år har lett till att de mindre och
medelstora företagen har hamnat i en alltmer bekymmersam situation skall
vändas. Förbättrade villkor för de mindre företagen kan på ett avgörande sätt
medverka till att Sverige kommer ur den rådande ekonomiska krisen.

Regeringens åtgärdsprogram måste därför hälsas med tillfredsställelse, och
flertalet av de föreslagna insatserna kommer sannolikt att verksamt bidra till
en posivit utveckling. Det är emellertid angeläget att understryka att de
förslag som föreligger i propositionen inte kan lösa småföretagens alla
problem. En fortsatt uppmärksamhet måste ägnas åt dessa frågor, och
regeringen måste vara beredd att vidta de åtgärder som erfordras.

Helhetsbilden av propositionen är således positiv, och flertalet av de
föreslagna åtgärderna är väl ägnade att förbättra småföretagens situation.
Vissa punkter fordrar emellertid en fortsatt diskussion.

Kapitalbeskattningen

Förslaget på kapitalskattesidan är provisoriskt i avvaktan på företagsskatteberedningens
slutbetänkande. De förändrade beräkningsprinciper som
föreslås för förmögenhets- och arvsskatterna reducerar kraftigt de medelstora
familjeföretagens problem. Behovet av för företagen förödande löneutbetalningar
för att täcka företagsägarnas kapitalskatter elimineras till stor del för
denna företagsgrupp. Förslaget berör emellertid endast företag med ett
substansvärde på upp till ca 4 milj. kr.

De mest framgångsrika och expansiva familjeföretagen har ofta ett
substansvärde som överstiger detta belopp. För dessa företag innebär
propositionens förslag ingen förändring i skattebelastningen. Det framstår
som önskvärt att även dessa företags situation beaktas på sikt.

Förmögenhetsskattebelastningen på denna företagsgrupp uppskattas till ca
50 milj. kr. Beloppen är således förhållandevis begränsade, men de drabbar en
för sysselsättning och expansion särskilt vital del av familjeföretagandet. Det
kan uppskattas att de företag som inte berörs av de nya bestämmelserna
sammanlagt sysselsätter mellan 50 000 och 100 000 anställda. Även om det är
ett begränsat antal företag det rör sig om, är det fråga om en betydelsefull del

Mot. 1977/78:128

3

av det svenska näringslivet.

Helt naturligt är det förenat med betydande svårigheter att lösa dessa
företags problem i ett samhällsekonomiskt och statsfinansiellt ansträngt läge.
Det bör emellertid vara en angelägen uppgift att i samband med ett framtida
fortsatt reformarbete på företagsskatteområdet även beakta dessa företags
problem.

En annan angelägen fråga som bör ges fortsatt uppmärksamhet är
inflationens konsekvenser för skattebelastningen. Eftersom förmögenhetsskatteskalorna
f. n. inte är indexreglerade, innebär den fortlöpande upptaxering
av företagsvärdena som förorsakas av inflationen en successiv skatteskärpning.
Detta problem måste uppmärksammas, så att nuvarande orimliga
skattebelastning på de medelstora familjeföretagen inte inom några år
återinförs genom den av inflationen automatiskt förorsakade skatteskärpningen.

De regionala utvecklingsfondernas styrelser

En mycket betydelsefull del av regeringens proposition behandlar den
framtida verksamheten vid företagarföreningarna, som föreslås bli ombildade
till regionala utvecklingsfonder. Förslaget att ge de regionala utvecklingsfonderna
vidgade uppgifter och ökade resurser måste hälsas med
tillfredsställelse.

För att på ett riktigt sätt kunna anpassa utvecklingsfondernas verksamhet
efter företagens behov är det angeläget att det fortlöpande finns goda
kontaktvägar mellan företagsamheten och utvecklingsfondernas ledning.
Denna kontakt kan arrangeras på ett naturligt sätt genom utvecklingsfondernas
styrelser.

I propositionen föreslås att landstingen skall utse utvecklingsfondernas
styrelser. Det av flertalet remissinstanser förordade förslaget från företagareföreningsutredningen
innebar att landstinget skulle utse styrelse efter
förslag från näringslivets och löntagarnas organisationer. I propositionen har
detta viktiga förbehåll för landstingens möjligheter att utse styrelseledamöter
strukits. Detta medför en betydande risk att landstingen i stället för att utse
personer med förankring hos företagsamheten väljer på landstingsplanet
politiskt aktiva personer. Detta skulle innebära risker för en försämrad
kontakt mellan fondernas styrelse och den regionalt verksamma företagsamheten.

Statsrådet framhåller att styrelsen bör bestå av personer med praktisk
erfarenhet från främst industriell verksamhet eller bank- och kreditväsen.
Styrelseledamöterna bör vara väl förtrogna med länets näringsliv, dess
problem och utvecklingsmöjligheter. Statsrådet förefaller vara väl medveten
om att denna målsättning sannolikt inte kan upprätthållas om den i
propositionen angivna metoden att utse styrelse genomförs. I propositionen
finns nämligen också ett förslag som innebär att en beredningsgrupp skall

1* Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 127-133

Mot. 1977/78:128

4

kunna knytas till utvecklingsfondernas kansli och verkställande direktören.
Beredningsgruppen skall utses av landstingen och bestå av personer som
utses efter förslag från de anställdas och företagens organisationer. Gruppen
skall enligt förslaget fortlöpande delta i kansliets beredning av de ärenden
som skall behandlas i styrelsen.

Konstruktionen med två organ med i stort sett identiska uppgifter, men
med skilda befogenheter och skild sammansättning, förefaller vara mindre
väl genomtänkt. Den innebär en onödig tillväxt i den administrativa
apparaten. Detta kan undvikas om styrelsen kommer att innehålla företrädare
för näringsliv resp. arbetstagare. Vi föreslår därför att landstinget får till
uppgift att utse styrelsen för de regionala utvecklingsfonderna i enlighet med
vad som föreslås i propositionen men att två ledamöter skall utses pä förslag av
näringslivets organisationer och tvä ledamöter pä förslag av löntagarnas
organisationer.

Småföretagsdelegationen

För att förstärka kontaktvägarna mellan regeringen och småföretagsamheten
avser regeringen att tillkalla en särskild småföretagsdelegation. Huvuduppgiften
för delegationen skall vara att fortlöpande följa och bevaka
utvecklingen på småföretagsområdet samt initiera olika åtgärder och i övrigt
lämna synpunkter och råd rörande samhällets småföretagspolitik. Delegationen
skall drivas direkt under regeringen och skall innehålla representanter
för bl. a. företagens och de anställdas organisationer, landstingen samt vissa
myndigheter och organ inom det näringspolitiska området.

De uppgifter och den verksamhet som den föreslagna delegationen skall få
är inte närmare preciserade än vad som refererats ovan. De föreslagna
uppgifterna förefaller emellertid till en betydande del sammanfalla med de
uppgifter som i dag faller på rådet för mindre och medelstora företag. Rådet
för mindre och medelstora företag är utsett av regeringen men administrativt
knutet till industriverket. I rådet finns företrädare för bl. a. näringslivets och
löntagarnas organisationer samt myndigheter på det näringspolitiska området.

Frågan om relationerna mellan rådets och den föreslagna delegationens
uppgifter och sammansättning behandlas ej i propositionen. Liksom då det
gäller utvecklingsfondernas föreslagna styrelser och beredningsgrupper finns
det i detta sammanhang en risk att en onödig, dubbel administration
tillskapas.

I samband med att landstingen blir huvudmän för de nybildade regionala
utvecklingsfonderna kan det vara naturligt att dessa får säte i det centrala
organ som behandlar de mindre och medelstora företagens frågor. Det kan
också vara naturligt att i samband med de ökade satsningarna på småföretagen
vidga de befogenheter som rådet för mindre och medelstora företag har.
Det kan även övervägas huruvida rådet skall administrativt knytas till

Mot. 1977/78:128

5

industriverket eller industridepartementet. Genom sådana administrativa
förändringar bör behovet av en särskild delegation kunna undvikas.

Statens utvecklingsfond

I propositionen föreslås att verksamheten vid statens utvecklingsfond
uppdelas på de 24 regionala utvecklingsfonderna. Genom detta riskerar
många goda projekt som hittills har finansierats av utvecklingsfonden att
aldrig kunna genomföras.

Utvecklingsfonden har en god överblick över det tekniska området och
besitter en kompetens som sannolikt inte kan uppnås inom ramen för var och
en av de 24 regionala fonderna.

I flertalet län är antalet utvecklingsprojekt otillräckligt för att man skall
kunna erbjuda lockande arbetsuppgifter för en person som har den kompetens
i industriella utvecklingsfrågor som behövs för att företagare och
enskilda innovatörer skall kunna fä en kontakt som stimulerar till ökade
satsningar på teknisk utveckling.

Det kan ifrågasättas huruvida en regionalisering av verksamheten vid
statens utvecklingsfond leder till att en för samhällets tekniska utveckling
betydelsefull teknisk resurs går till spillo. Behovet av stöd för tekniska
utvecklingsinsatser är stort, särskilt med tanke på att det är genom en
satsning på tekniskt avancerad produktion som Sverige har en möjlighet att i
framtiden bibehålla nuvarande höga levnadsstandard.

Det finns vidare mot bakgrund av de regionala utvecklingsfondernas
uppgifter på det regionalpolitiska planet betydande risker för att projekt som
inte kan genomföras inom det egna länet helt hamnar vid sidan av systemet,
liksom att en satsning sker på flera likartade projekt i olika län.

Förslaget i propositionen om nedläggning av statens utvecklingsfond
förefaller mot bakgrund av vad som anförts ej vara ägnat att främja
exploateringen av tekniska utvecklingsprojekt. Verksamheten vid statens
utvecklingsfond bör därför fortsätta som hittills. Behovet av regionala
insatser till stöd för innovationsverksamhet och tekniskt utvecklingsarbete
bör tillgodoses genom att de nya stiftelserna får - som företagareföreningsutredningen
föreslagit - rätt att bevilja produktutvecklingslån på upp till
20 000 kr. Det bör ske inom de låneramar som anges i propositionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i de
regionala utvecklingsfondernas styrelser skall ingå representanter
för näringslivet och löntagarnas organisationer i enlighet
med företagareföreningsutredningens förslag,

Mot. 1977/78:128

6

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till omorganisation av
den nuvarande verksamheten vid statens utvecklingsfond,

3. att riksdagen beslutar att ge de regionala utvecklingsfonderna
rätt att bevilja produktutvecklingslån på maximalt 20 000 kr.
inom de låneramar som anges i propositionen.

Stockholm den 24 november 1977

SVEN G. ANDERSSON (fp)
i Örebro

TAGE MAGNUSSON (m)
KARL BENGTSSON (fp)
OLLE WÄSTBERG (fp)

ANDERS BJÖRCK (m)
PER-ERIC RINGABY (m)

i Stockholm