2
Motion
1977/78:121
av Anna-Greta Skantz och Hans Gustafsson
med anledning av propositionen 1977/78:20 med förslag till ändrad
organisation för besvärsprövning inom socialförsäkringen m. m.
1 propositionen 1977/78:20 föreslås bl. a. att regionala försäkringsrätter
skall inrättas för överprövning av framför allt ärenden som handläggs av de
allmänna försäkringskassorna. Försäkringsrätterna skall överta de arbetsuppgifter
som riksförsäkringsverkets besvärsavdelning och försäkringsrådet f. n.
har.
I remissbehandlingen av frågan är det omfattningen av lekmannainflytandet
i mellaninstansen som tilldragit sig det största intresset.
I propositionen föreslås att lekmannamedverkan skall förekomma framför
allt i sådana ärenden som i försäkringskassa har avgjorts av pensionsdelegation
eller av försäkringsnämnd i dess helhet. I arbetsskadeärenden föreslås
generell lekmannamedverkan.
Som skäl för att begränsa lekmannainflytandet till dessa typer av mål
anförs att verksamheten blir omständligare och handläggningstiderna
förlängda. Frågan om ett eventuellt utökat lekmannainflytande föreslås tas
upp till nytt övervägande senare, när man fått erfarenhet av tillämpningen av
de nya bestämmelserna.
Vi kan inte acceptera propositionens förslag om ett begränsat lekmannainflytande
i försäkringsrätterna. Detta inte minst med tanke på den
utveckling mot ett vidgat förtroendemannainflytande inom olika samhällsområden
som har varit så påtaglig under senare år. Den har motiverats från
den principiella utgångspunkten att demokratin bör utvidgas att gälla alla
områden av samhällslivet.
Den har också motiverats av samhällsutvecklingen i sig. Alltmer komplicerade
tekniska och administrativa system har gjort det svårare för den
enskilde att överblicka och sätta sig in i vilka rättigheter och skyldigheter han
har. Det är därför ännu angelägnare att förtroendemannainflytandet utvidgas
inom sektorer där denna utveckling varit särskilt märkbar. Detta gäller bl. a.
socialförsäkringssystemet som expanderat kraftigt och i stor utsträckning nu
använder sig av datateknik vid beslutsfattandet och kommuniceringen med
de försäkrade.
Lekmannainflytandet i försäkringsrätterna är alltså viktigt för att klara
allmänhetens behov och intresse av insyn, kontroll och medinflytande i dessa
frågor som i så hög grad berör problem som nästan alla människor kommer i
kontakt med. Den enskilde torde också kunna känna större förtroende för
målets utgång, om han vet att även lekmän deltagit i avgörandet.
I mål inom socialförsäkringen förekommer skälighetsbedömningar i stor
Mot. 1977/78:121
3
utsträckning, och där spelar lekmännens allmänna livserfarenhet en viktig
roll. Lekmannainflytandet ger dessutom insikter om hur socialförsäkringen
fungerar i sin helhet.
Det är från våra synpunkter självklart att om lekmän deltagit i beslut i
första instans, så bör de också delta i avgörandet av dessa ärenden i nästa
instans. Detta bör också gälla avgöranden som är av stor ekonomisk betydelse
för den enskilde eller som innebär indragning eller nedsättning av beslutad
förmån. I detta sammanhang vill vi betona den utomordentligt stora
betydelsen som fastställande av sjukpenninggrundande inkomst numera har
för storleken av en lång rad förmåner. Flertalet förmåner är dessutom
skattepliktiga och pensionsgrundande och kan alltså påverka såväl skatten
som den framtida pensionen. I sådana frågor är det viktigt med ett
förtroendemannainflytande vid behandlingen av besvärsmål.
Flera remissinstanser är kritiska till den av utredningen föreslagna
begränsningen av lekmannainflytandet, bl. a. Försäkringsdomstolen, LO,
TCO, JO och Försäkringskasseförbundet. Försäkringsdomstolen föredrar
”att lekmän deltar i avgörandet av samtliga vid försäkringsrätt anhängiggjorda
mål, utom när det gäller vissa processuella och liknande avgöranden”.
LO och TCO framför liknande åsikter. LO pekar också på sambandet mellan
olika frågor inom socialförsäkringarna och nödvändigheten av att lekmännen
får en allsidig inblick i och erfarenhet av ärenden inom hela fältet för att bli väl
skickade att döma i de mer kvalificerade frågorna. JO ”finnér det inkonsekvent
att man i försäkringsrätterna begränsar lekmannainflytandet till mål av
mera komplicerad natur, medan man avstår från sådan begränsning i
försäkringsöverdomstolen”.
Vi anser att omfattningen av lekmannainflytandet i försäkringsrätterna
inte får begränsas till vissa typer av mål. Det är viktigt att lekmännen är med
och bildar praxis inom hela socialförsäkringsområdet redan från början. Vi
finner därför inga skäl till att man väntar med att överväga eventuella
ökningar av lekmannainflytandet tills man fått erfarenheter av tillämpningen.
Vi delar heller inte de farhågor som socialministern framför i
propositionen att ett ökat lekmannainflytande också skall leda till att
verksamheten i försäkringsrätten blir omständligare och handläggningstiden
därmed längre. Det beror ju till stor del på hur rutinerna för arbetet läggs
upp.
Vi finnér alltså att starka skäl talar för att nämndemännen skall delta i mål i
försäkringsrätterna i samma utsträckning som nu föreslås gälla för försäkringsöverdomstolen.
Med hänvisning till vad vi ovan anfört hemställer vi
att riksdagen ger 7 § i det i propositionen 1977/78:20 intagna
lagförslaget följande lydelse:
”Försäkringsrätt är domför med fem ledamöter. Av dem skall tre vara
försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessorer samt två nämndemän.
Mot. 1977/78:121 4
Försäkringsrätt är alltid domför utan nämndemän i fall som avses i 3 § andra
stycket.”
Stockholm den 24 november 1977
ANNA-GRETA SKANTZ (s) HANS GUSTAFSSON (s)