10

Motion
1977/78:1045

av Lars Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:75 med förslag till ransoneringslag
m. m.

En lag som möjliggör ransonering i speciella situationer måste vara
förbunden med så bestämda villkor att den inte kan missbrukas. I propositionen
1977/78:75 anges utom krigsfara, följd av krig eller krigsfara även
”annan utomordentlig händelse” som skäl för tillämpning av den föreslagna
ransoneringslagen.

Remissopinionen har vid behandlingen av ransoneringslagsutredningens
(RLU) förslag enstämmigt betonat att inhemsk facklig stridsåtgärd inte kan
anses vara sådan utomordentlig händelse som får föranleda regeringen att
sätta ransoneringslagen i tillämpning. Föredragande statsråd ansluter sig till
denna uppfattning och menar att den också i princip bör gälla i fråga om s. k.
vild strejk. Föredraganden gör dock ett tillägg som innebär ett allvarligt
avsteg från denna begränsning av vad som bör avses med utomordentlig
händelse. Han anför bl. a.:

Endast i mycket speciella undantagsfall bör regeringen få sätta lagen i
tillämpning om det är nödvändigt för att förhindra att en allvarlig krissituation
uppstår till följd av det avtalsbrott som den vilda strejken utgör.

Med detta uttalande vidgas regeringens fullmakter på ett betänkligt sätt,
som knappast varit avsikten. Uttalandet bör också ses mot bakgrunden av
föredragandens betoning av ”att kraven på snabbhet och effektivitet väger så
tungt att regeringen bör ha möjlighet att sätta lagen i tillämpning i samtliga de
situationer då lagen kan tillämpas”.

Den föreslagna ordningen för riksdagens ställningstagande kan knappast
anses tillfredsställande från rättssynpunkt. Riksdagen skall underställas
föreskrift rörande ransoneringslagens tillämpning ”inom en månad från det
den utfärdades eller, om riksmöte ej pågår, från början av närmast följande
riksmöte. Sker ej underställning eller godkänner riksdagen ej föreskriften
inom två månader från det underställningen skedde, upphör föreskriften att
gälla.” Detta ger regeringen vittgående fullmakter att handla utan riksdagens
hörande, särskilt om föreskrift utfärdas vid tidpunkt då riksdagen normalt
inte sammanträder.

Den föreslagna lagen ger regeringen vittgående befogenheter. Mot
bakgrund av vad som i motionen framhållits dels rörande tolkningen av i
vilka situationer regeringen bör få sätta lagen i tillämpning, dels rörande
riksdagens ställning vid lagens tillämpning anser vi oss inte kunna godta
propositionens förslag i nuvarande skick. En klarare precisering är nödvändig
såväl i fråga om begreppet utomordentlig händelse som i fråga om riksdagens

Mot. 1977/78:1045

11

medverkan vid lagens tillämpning. Av dessa skäl yrkar vi avslag på
lagförslaget såsom det utformats i propositionen 1977/78:75.

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen beslutar att avslå propositionen 1977/78:75 angående
ransoneringslag m. m.

Stockholm den 25 januari 1978

LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)