AU 1977/78:16

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1977/78: 16

med anledning av propositionen 1977/78: 30 om skyddat arbete och
yrkesinriktad rehabilitering m. m., jämte motioner

I detta betänkande behandlas propositionen 1977/78: 30 om skyddat
arbete och yrkesinriktad rehabilitering m. m. jämte elva motioner som
väckts med anledning av propositionen. Dessutom behandlas två motioner
som väcktes under den allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte.

Propositionen

Hemställan

I propositionen 1977/78: 30 hemställer regeringen att riksdagen godkänner
de riktlinjer för skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering
som förordas i propositionen.

Det huvudsakliga innehållet

Det huvudsakliga innehållet i propositionen återges i densamma på
följande sätt.

På grundval av betänkanden avgivna av utredningen rörande den skyddade
sysselsättningen, organisationskommittén för skyddat arbete och
utredningen rörande viss yrkesinriktad rehabiliteringsverksamhet framläggs
förslag om framtida huvudmannaskap och organisation för skyddat
arbete och yrkesinriktad rehabilitering.

De senaste årtiondenas förändringar på arbetsmarknaden har på olika
sätt skapat svårigheter för människor med fysiska, psykiska, sociala och
intellektuella handikapp. Samtidigt har målsättningen för samhällets sysselsättnings-
och arbetsmarknadspolitik förskjutits från att gälla ett förverkligande
av full sysselsättning till att avse rätten till arbete för alla.

Mot denna bakgrund har olika former av skyddat arbete byggts ut under
skilda huvudmän. Under senare år har dock ansträngningarna i första
hand inriktats mot olika arbetsförberedande åtgärder och stödformer i
syfte att underlätta för de arbetshandikappade i den öppna arbetsmarknaden.
Resurser för yrkesinriktad rehabilitering har byggts ut i såväl statlig
som kommunal och landstingskommunal regi.

I propositionen framhålls att både skyddat arbete och yrkesinriktad
rehabilitering främst skall ses som arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Verkstäder för skyddat arbete, kontorsarbetscentraler, industriella beredskapsarbeten
och hemarbete föreslås få ett mellan landstingskommunerna
och staten delat huvudmannaskap. I linje med regeringens betoning

1 Riksdagen 1977/78.18 sami. Nr 16

AU 1977/78:16

av den länsdemokratiska utvecklingen i regeringsdeklarationen hösten
1976 och det länsdemokratiska arbete som f. n. pågår, föreslås att landstingskommunerna
tillsammans med staten bildar regionala stiftelser för
skyddat arbete inom varje landstingsområde. För vissa övergripande frågor
föreslås inrättandet av en central stiftelse. Till denna överförs vissa
uppgifter som f. n. utförs inom AMS och kommunförbunden. Staten föreslås
ensam svara för kostnaderna för den skyddade sysselsättningen. En
ny organisationskommitté tillsätts för att utarbeta ett mera detaljerat organisationsförslag
och förbereda det omfattande förhandlingsarbete som
måste ske med såväl nuvarande huvudmän som berörda personalorganisationer.

Beträffande den yrkesinriktade rehabiliteringen föreslås en samordning
av verksamheten under ett statligt huvudmannaskap och kostnadsansvar.
Även delar av den arbetspsykologiska verksamheten föreslås samordnas
och föras in under ett statligt huvudmannaskap.

Hur en samordnad organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen
i princip bör byggas upp och administreras inom ramen för ett statligt
huvudmannaskap prövas f. n. av sysselsättningsutredningen. En särskild
organisationskommitté föreslås bli tillsatt. Sysselsättningsutredningen ges
i uppdrag att pröva frågan om utformningen av forskningen och metodutvecklingen
gällande den yrkesinriktade rehabiliteringen.

Den nya organisationen för skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering
beräknas kunna träda i kraft tidigast den 1 januari 1980.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1977

1976/77: 543 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

4. beslutar att huvudmannaskapet för skyddat arbete fr. o. m. den 1
januari 1979 överflyttas till regionala stiftelser med staten, landstingen
och de landstingsfria primärkommunerna som huvudmän,

5. beslutar att fr. o. m. den 1 januari 1979 inrätta en central stiftelse
för hela landet med uppgift att behandla vissa övergripande frågor inom
den skyddade verksamheten,

6. beslutar att kostnaderna för den skyddade verksamheten fr. o. m.
den 1 januari 1979 skall finansieras med en arbetsgivaravgift,

7. begär att regeringen omedelbart tillsätter en organisations- och förhandlingskommitté
med uppgift att i detalj förbereda övergången till ett
nytt huvudmannaskap för skyddat arbete,

8. uttalar att den under punkt 7 nämnda kommittén får i uppdrag att
överarbeta de organisatoriska frågorna för yrkesinriktad rehabilitering.

Motionen behandlas beträffande övriga yrkanden i andra sammanhang.

AU 1977/78:16

1976/77: 905 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen begärs att riksdagen uttalar

1. att arbetsmarknadspolitiken i här berörda delar bör ges en ny principiell
inriktning, i syfte att bereda arbetshandikappade en meningsfull
sysselsättning i produktionsföretag enligt i denna motion skisserad riktning
och med löne- och anställningsvillkor i enlighet med dem som
gäller för öppna marknaden, men där de anställda tillförsäkras inflytande
över såväl produktionsinriktning som anställnings- och arbetsvillkor,

2. att ett statligt huvudföretag bildas jämte på lämpliga platser i skilda
delar av landet lokala produktionsföretag samt att huvudmannaskapet för
denna verksamhet blir statligt, förslagsvis genom AB Statsföretag.

Motioner väckta med anledning av propositionen

1977/78: 31 av Gunilla André m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening uttalar att den centrala
stiftelsen för den skyddade verksamheten lokaliseras till Skövde kommun.

1977/78: 44 av Elvy Nilsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar höja driftbidraget till skyddad
verksamhet till primärkommuner med minst det belopp som motsvarar ett
års nettokostnader för resp. kommun.

1977/78: 45 av Sven-Gösta Signell m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna att Skövde kommun bör bli lokaliseringsort för den kommande
centrala stiftelsen för skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering
m. m.

1977/78: 53 av Björn Eliasson (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening uttalar att den centrala
stiftelsen för den skyddade verksamheten lokaliseras till Sollefteå kommun.

1977/78: 54 av Gunnar Oskarson m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar att arbetsanskaffning vid skyddad verksamhet
inte får ske på ett sådant sätt att den fria konkurrensen på lika villkor
mellan företag sätts ur spel,

2. att riksdagen beslutar att de konsulttjänster som i dag köps från fristående
arbetspsykologiska institut inte överförs till någon av samhällets
myndigheter,

3. att riksdagen uttalar att fristående konsulter bör användas i stället
för en utbyggd egen statlig central konsultservice, där så är möjligt.

1977/78: 55 av Maj Pehrsson (c) och Arne Persson (c)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att den centrala stiftelsen för den
skyddade verksamheten lokaliseras till Borås kommun.

AU 1977/78:16

1977/78: 56 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen vad gäller ändrat huvudmannaskap
för skyddat arbete,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag på grundval av
en principiellt ny inriktning av arbetsmarknadspolitiken, vad gäller att
tillförsäkra de arbetshandikappade rätt till ett meningsfullt arbete, i enlighet
med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om en utvärdering av den
yrkesinriktade rehabiliteringen att föreläggas riksdagen i samband med
den följdbehandling av organisationen som aviserats till hösten 1978.

1977/78: 67 av Claes Elmstedt (c) och Karl-Anders Petersson (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening uttalar att lokaliseringen
av den centrala stiftelsen för den skyddade verksamheten lokaliseras med
beaktande av de riktlinjer som anförts i motionen, varvid Karlskrona särskilt
bör prövas.

1977/78: 68 av Bengt Fagerlund m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen
till känna vad i motionen anförts om representation för de anställda i de
regionala stiftelsernas styrelse.

1977/78: 69 av Bengt Kindbom (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att rätt till proportionellt val skall gälla vid
val av ledamöter i de regionala stiftelsernas styrelse,

2. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om vidgad länsdemokrati
prövar formerna för styrelseval till regionala stiftelser.

1977/78: 70 av Ivar Nordberg (s) och Oskar Lindkvist (s)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att Stockholms kommuns södra
delar inte skall vara uteslutna när det gäller att pröva lokaliseringen av
den centrala stiftelsen.

Utskottet

Inledning

I de riktlinjer för sysselsättnings- och regionalpolitiken som under stor
politisk enighet antogs i december 1976 (prop. 1975/76: 211, AU 1976/
77: 7, rskr 1976/77: 79) slog riksdagen fast att sysselsättningspolitikens
uppgift skall vara att undanröja förvärvshinder för dem som vill förvärvsarbeta
och att öka sysselsättningen så att arbete kan erbjudas alla som vill
delta i arbetslivet. Detta mål för politiken innebär att grupper som tidigare
i endast begränsad omfattning förväntades ingå i arbetskraften i dag kan
göra anspråk på arbete.

AU 1977/78:16

En råd åtgärder har också vidtagits för att i ökad utsträckning bereda
de arbetshandikappade tillträde till arbetsmarknaden. Under senare år har
de särskilda insatserna på området i allt högre grad haft till syfte att skapa
förutsättningar för att de svaga grupperna skall få och behålla anställning
på den reguljära arbetsmarknaden. Den omfattande reformeringen av den
arbetsrättsliga lagstiftningen har tillsammans med en kraftig utbyggnad
av de arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska åtgärdssystemen haft
stor betydelse i detta sammanhang. Detsamma gäller arbetsmiljölagstiftningen
som ställer ökade krav på anpassning av arbetet till arbetskraftens
förutsättningar.

Inom arbetsmarknadspolitiken finns i dag en rad arbetsförberedande
åtgärder för handikappade. Här kan nämnas arbetsprövning, arbetsträning,
kurser för omställning och träning och övrig arbetsmarknadsutbildning.
Dessutom har en rad stödformer direkt skapats i syfte att underlätta
för de arbetshandikappade att erhålla och behålla ett arbete. Hit hör t. ex.
bidrag till arbetsbiträde, till särskilda anordningar på arbetsplatsen, till
speciella arbetstekniska hjälpmedel och till motorfordon. För att främja
de handikappades sysselsättningsmöjligheter finns sedan länge arkivarbete
och särskilt beredskapsarbete. Stödet till halvskyddad sysselsättning har
successivt förstärkts som ett led i verksamheten att underlätta för handikappade
att få arbete på den öppna arbetsmarknaden. Därutöver finns
särskilda arbetsplatser för handikappade i form av skyddade verkstäder,
kontorsarbetscentraler, industriella beredskapsarbeten och hemarbeten.

I den föreliggande propositionen läggs nu fram principförslag till huvudmannaskap
och enhetlig organisation för de nuvarande verkstäderna
för skyddat arbete, kontorsarbetscentralerna och industriella beredskapsarbeten
samt hemarbeten. I anslutning härtill presenteras förslag till principer
för organisationen av den yrkesinriktade rehabilitering som i dag bedrivs
vid kommunala institut för arbetsprövning och arbetsträning samt
den i viss mån likartade verksamheten inom arbetsmarknadsutbildningens
ram. I propositionen behandlas däremot inte halvskyddat arbete, arkivarbete
och andra liknande former av stödåtgärder.

Skyddat arbete

Nuvarande verksamhet m. m.

Skyddat arbete anordnas sedan många år för att ge sysselsättning åt
arbetshandikappade och andra som inte fått eller kunnat behålla en anställning
på den reguljära arbetsmarknaden. Verksamheten bedrivs vid
särskilda verkstäder, kontorsarbetscentraler, industriella beredskapsarbeten
samt i form av hemarbete. I slutet av år 1976 sysselsattes i det här
slaget av verksamhet ca 22 000 personer. Verksamheten är organiserad
på olika sätt i olika landsdelar.

Verkstäder för skyddat arbete drivs av landstingskommuner, vissa kommuner
och i ett fåtal fall av ideella organisationer. Antalet verkstäder har

AU 1977/78:16

under perioden 1966—1976 ökat från 165 till 270 och antalet sysselsatta
från drygt 5 000 till ca 16 600. Omsättningen har under samma period
ökat från ca 95 milj. kr. till 1 110 milj. kr. Underskottet har ökat från ca
46 milj. kr. till ca 590 milj. kr. För år 1976 utbetalade staten 135 milj. kr.
i driftbidrag. Staten bidrar dessutom till investeringar i maskiner och byggnader.
T. o. m. budgetåret 1976/77 har staten svarat för ca 320 milj. kr.
av en totalinvestering på 796 milj. kr.

AMS, som är tillsynsmyndighet för skyddat arbete, svarar för statsbidragsfrågor
samt viss service och rådgivning till arbetsvårdshuvudmännen
i frågor som rör t. ex. nyetableringar, verkstadslokalernas utformning,
produktionsinriktning, arbetsanskaffning m. m. Det förekommer inte något
organiserat branschmässigt eller annat samarbete mellan verkstäder

1 olika delar av landet.

Kontorsarbetscentraler har funnits sedan början av 1960-talet. Syftet
med verksamheten är bl. a. att skapa bättre och mer ordnade arbetsförhållanden
för vissa grupper sysselsatta i arkivarbete. I juni 1977 fanns
ca 1 600 personer vid 40 centraler. Omsättningen uppgick under budgetåret
1976/77 till 98,7 milj. kr. och underskottet till 70,5 milj. kr.

Huvudmän för denna verksamhet är länsarbetsnämnderna. Det primära
ansvaret åvilar en särskilt utsedd driftledning men AMS medverkar i viss
utsträckning, t.ex. i fråga om försäljning och allmänna driftfrågor.

Hemarbete bedrivs av både arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska
skäl. När det gäller det arbetsmarknadspolitiskt motiverade hemarbetet
är landsting eller primärkommuner huvudmän medan AMS har
tillsyn över verksamheten. På en del mindre orter som saknar befolkningsunderlag
för reguljära verkstäder för skyddat arbete har inrättats s. k.
hemarbetsfilialer. I december 1975 sysselsattes totalt ca 600 personer i
hemarbete av här angivna slag. Omsättningen för året uppgick till ca 9
milj. kr. och underskottet till ca 4 milj. kr.

I skogslänens glesbygder bedrivs på försök ett regionalpolitisk! motiverat
hemarbete med företagareföreningarna som huvudmän och statens
industriverk som tillsynsmyndighet. Visst samarbete sker med kommunala
verkstäder för skyddat arbete. Vid utgången av budgetåret 1975/76 var ca

2 300 personer sysselsatta med hjälp av det regionalpolitiska stödet till
hemarbete. Sedan verksamheten påbörjades under budgetåret 1968/69 har
statligt stöd på drygt 20 milj. kr. beviljats.

I den skyddade sysselsättningen ingår slutligen de industriella beredskapsarbetena,
som tillkom för ett tiotal år sedan. Avsikten var att sysselsätta
arbetslösa som friställts vid företagsnedläggelser och som inte kunde
anvisas ”traditionella” beredskapsarbeten. Syftet var att åstadkomma
rådrum för arbetsförmedlingen att ordna sysselsättning på annat sätt.

I början av 1970-talet tillkom industriella beredskapsarbeten inom vissa
regioner med allmänt svag sysselsättning. Syftet med dessa beredskapsarbeten
var att mer långsiktigt och under hela året skapa arbete för äldre

AU 1977/78:16

lokalt bunden arbetskraft i glesbygdsområdena.

Antalet sysselsatta i industriella beredskapsarbeten var i juni 1977 1 850
vid 48 arbetsplatser. Underskottet uppgick budgetåret 1976/77 till 66,4
milj. kr. Huvudman för verksamheten är AMS.

Formerna för verksamheten vid verkstäderna för skyddat arbete började
utredas år 1968. År 1972 lades i betänkandet (SOU 1972: 54) Skyddat
arbete fram en rad förslag om verksamhetens framtida inriktning och omfattning.
Utredningen föreslog bl. a. att landstingskommunerna skulle vara
huvudmän för såväl verkstäder för skyddat arbete som de kontorsarbetscentraler
arbetsmarknadsverket var huvudman för. Vidare förde man
fram förslag om åtgärder för regional utjämning av tillgången på skyddade
platser.

Remissutfallet över utredningens förslag var blandat och dåvarande
chefen för arbetsmarknadsdepartementet tillsatte därför i mars 1974 en
ny utredning, utredningen rörande organisation och huvudmannaskap
för vissa former av arbetsmarknadspolitiskt motiverad industriell verksamhet
(OSA-kommittén). Kommittén överlämnade i oktober 1975
sitt betänkande (SOU 1975: 82) Organisation för skyddat arbete. Propositionen
baseras i stor utsträckning på detta utredningsförslag.

Syftet med verksamheten

I propositionen framhålls att skyddat arbete främst skall ses som en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd i syfte att värna om arbetshandikappades
rätt till avlönat arbete. Begreppet ”skyddat arbete” skall förstås så att de
anställda är skyddade från konkurrens från personer utan arbetshinder
när det gäller att erhålla och behålla ett arbete. Det betyder också att arbetsplatserna
i görlig mån är anpassade till de arbetshandikappades förutsättningar.
I övrigt skall enligt propositionen verkstäderna för skyddat
arbete betraktas som en tillgång i vårt lands samlade näringsliv. De människor
som arbetar i verksamheten producerar angelägna varor och tjänster
och bidrar därmed till utvecklingen av vårt samlade välstånd.

En hög ambitionsnivå bör även i fortsättningen eftersträvas så att allt
fler gravt arbetshandikappade ges möjlighet till en produktiv insats och
därmed till en egen försörjning. Skyddat arbete är samhällsekonomiskt
motiverat även för dessa grupper. Enligt departementschefen är det därför
inte meningsfullt att försöka slå fast någon nedre gräns för arbetsförmågan
för att få skyddat arbete. Ett arbete kan ha mycket stort värde för den
enskilde och för hans möjligheter till ett aktivt samhällsliv även om den
faktiska arbetsförmågan är ringa. Skyddat arbete bör däremot inte
komma i fråga för personer som är arbetslösa av i huvudsak renodlade
arbetsmarknadsskäl.

Det framhålls vidare att skyddat arbete måste utformas och bedrivas
så att det åtminstone på lång sikt förstärker de anställdas möjligheter att
kunna ta steget över till annat arbete. Departementschefen erinrar i detta

AU 1977/78:16

sammanhang om att alltmer gravt fysiskt handikappade eller människor
med andra typer av handikapp kunnat beredas arbete inom bl. a. verkstäder
för skyddat arbete. Många av de anställda har också fler än ett handikapp.
En betydande andel av dem som i dag sysselsätts vid verkstäder för
skyddat arbete har aldrig tidigare haft något avlönat arbete. Det gäller
bl. a. många psykiskt utvecklingsstörda, gravt fysiskt handikappade och
personer med sociala problem. En del av dessa har så väsentligt nedsatt
arbetsförmåga att de knappast under några förutsättningar kan komma
i fråga för reguljärt avlönat arbete.

Utskottet instämmer helt i den grundsyn som propositionen ger uttryck
för i fråga om ändamålet med den skyddade verksamheten. Arbetsmarknadspolitikens
övergripande mål om allas rätt till arbete inbegriper som
tidigare sagts även de arbetshandikappade. Detta medför i sin tur ökade
krav på samhälle, företag och anställda. Skyddad verksamhet bör ses i ett
vidare samhällsekonomiskt sammanhang och dess kostnader och resultat
vägas mot det värde arbetet har för den enskilda människan samt de alternativa
utgifter i form av pensioner, sjukförsäkring, arbetslöshetsunderstöd
etc. som samhället annars skulle haft. De förslag som läggs fram i propositionen
bör ge goda förutsättningar för framtida förbättringar av verksamheten.
Det är med tillfredsställelse som utskottet konstaterar att propositionen
presenterar en lösning av den gamla frågan om huvudmannaskapet
för verkstäderna.

De motioner som föreligger visar också att det finns en bred uppslutning
kring propositionens förslag. Frånsett två motioner från vänsterpartiet
kommunisterna är det endast smärre ändringar som aktualiseras i
motionerna.

I de båda motionerna från vänsterpartiet kommunisterna, 1976/77: 905
och 1977/78: 56, hävdas att arbetsförmedlingarnas arbetsvårdsverksamhet
endast ger obetydliga resultat och inte förmår bryta den ökande utslagningen
av arbetskraft från arbetsmarknaden. För att nå resultat och garantera
arbetshandikappade rätt till ett meningsfullt arbete fordras enligt
motionärerna åtgärder av en helt annan art och omfattning än hittills.

I motionerna föreslås en ny organisation av den skyddade verksamheten
med en annan inriktning än den hittillsvarande. Den nya ordningen skall
trygga vars och ens rätt till ett meningsfullt arbete, oavsett handikapp.
Det föreslås att verksamheten skall drivas av nya företag som skall stå
under statligt huvudmannaskap och förslagsvis utgöra en del av Statsföretag
AB. Motionärerna tänker sig företagsorganisationen uppbyggd som
ett eller flera huvudföretag med filialer i olika delar av landet.

Motionerna innebär i sak yrkande om avslag på propositionen.

Utskottet delar inte motionärernas negativa inställning till den nuvarande
arbetsvårdsverksamheten. Otvivelaktigt har denna inneburit att ett
stort antal arbetstagare, som inte kunnat göra sig gällande på den öppna
arbetsmarknaden, fått en meningsfull sysselsättning. Enligt utskottets

AU 1977/78: 16

uppfattning bör man bygga vidare på erfarenheterna av den hittillsvarande
verksamheten. Som tidigare sagts är propositionen en god utgångspunkt
för fortsatta förbättringar. Ett avslag på propositionen, som motionärerna
begär, skulle fördröja den planerade reformverksamheten, vilket inte kan
vara till fördel för de arbetshandikappade. Utskottet avstyrker med hänsyn
till det anförda de båda vpk-motionerna i vad avser skyddat arbete.

Den framtida organisationen

Avgörande för om den skyddade verksamheten skall kunna fullgöra
uppgiften att ge sysselsättning och rehabilitering är hur verksamheten
organiseras vid de skyddade verkstäderna. En regional samordning av
verksamheten har under senare år tett sig alltmer angelägen. Signifikativt
är att i flera fall landstingen efter hand tagit över verksamheten från
primärkommunerna. F. n. svarar landstingskommunerna för ca två
tredjedelar av den totala kommunala och landstingskommunala verksamheten,
som omfattar ca 16 000 anvisade arbetstagare och 4 000
tjänstemän.

I propositionen hävdas att det splittrade ansvaret mellan stat och kommunala
huvudmän förutom en regional obalans också lett till oklarheter
om verksamhetens syfte och inriktning samt om ansvaret för den fortsatta
utvecklingen. Det finns påtagliga ojämnheter mellan olika delar av
landet i fråga om verksamhetens utbyggnad.

Den regionala obalansen i fråga om skyddade verkstadsplatser bör enligt
propositionen successivt rättas till så att man kan erbjuda ett differentierat
utbud av skyddad verksamhet i olika regioner. Med hänsyn härtill
och till önskemålet att man skall leva upp till ambitionen att ge också
gravt handikappade rätt till skyddat arbete anser departementschefen det
varken lämpligt eller möjligt att nu fixera ett visst platsbehov. Takten i
utbyggnaden får i första hand vara beroende av de ekonomiska förutsättningarna.
Det kan nämnas att OSA-kommittén ansåg att en regional utjämning
erfordrar ett nytillskott på ca 5 000 platser.

Det splittrade huvudmannaskapet har vidare inneburit en konkurrens
mellan enskilda arbetsvårdsföretag som varit olycklig.

Departementschefen anser mot den angivna bakgrunden att en organisatorisk
samordning av verksamheten vid verkstäder för skyddat
arbete, kontorsarbetscentraler, industriella beredskapsarbeten och hemarbete
bör komma till stånd. Utgångspunkterna bör vara att samordningen
skall ske på regional nivå och att organisationen bör få en stark
demokratisk förankring. Som skäl härför anför han bl. a. att det skyddade
arbetet har en nära anknytning till flera samhällsområden som
berör arbetshandikappade personer och för vilka ansvaret är förlagt
till regional och lokal nivå. En regional och lokal anknytning
är enligt departementschefen också en nödvändig förutsättning för att
arbetsvårdsföretagen skall kunna få ett nära samarbete med näringslivet
inom den region där verkstaden är belägen.

lf Riksdagen 1977/78.18 sami. Nr 16

AU 1977/78:16

När det gäller företagsformen för den skyddade verksamheten framhåller
departementschefen behovet av friare och mer affärsmässiga former
för den skyddade verksamheten än nuvarande ordning, och han föreslår
därför att verksamheten drivs i stiftelseform. Denna motiveras
bl. a. av att arbetsvårdsföretagen ställer krav på betydande kapitaltillskott
samt det förhållandet att skyddat arbete inte bedrivs i lönsamhetssyfte
utan för att tillgodose arbetsmarknadspolitiska och sociala välfärdsmotiv.

Med hänsyn till att det i flertalet landstingsområden redan i dag finns
en väl fungerande administration för det skyddade arbetet föreslås att
de regionala stiftelserna byggs upp med dessa arbetsvårdsförvaltningar
som grund. I de få landstingskommuner där arbetsvårdsförvaltning saknas
får en sådan organiseras. De regionala stiftelserna bör i princip
täcka samma geografiska områden som berörda landstingskommuner
eller utanför landstingskommun stående kommuner. Med hänsyn till
de särskilda förhållanden som råder i Malmö- och Göteborgsregionerna
bör dock enligt propositionen övervägas om inte regionala stiftelser kan
bildas som omfattar såväl Göteborgs kommun som Göteborgs och Bohus
läns landstingskommun resp. Malmö kommun och Malmöhus läns
landstingskommun.

Beträffande huvudmannaskapet för verksamheten föreslår departementschefen
att staten tillsammans med landstingskommunerna bildar en
regional stiftelse för skyddat arbete inom varje landstingskommun. Landstingsfri
kommun skall härvid jämställas med landstingskommun. Medinflytande
för arbetsmarknadens parter m. fl. bör tillgodoses inom ramen
för systemet.

Den nya organisationen föreslås omfatta alla nuvarande former av
arbetsvårdsföretag i såväl statlig som kommunal och landstingskommunal
regi.

Detta motiveras bl. a. med den ansvarsfördelning som i dag råder
mellan stat och landstingskommuner beträffande arbetsvård och övrig
rehabilitering. Det kan erinras om att staten i dag svarar för drygt 40 %
av kostnaderna för den samlade verksamheten medan kommuner och
landstingskommuner svarar för resten.

Stiftelsernas styrelser bör enligt propositionen få en sådan representation
att de inom sig rymmer olika kompetens- och erfarenhetsområden.
Styrelsen föreslås bestå av tolv ledamöter. Ordförande och ytterligare tio
ledamöter utses av landstingskommunen. En av de tio ledamöterna bör
utses efter förslag av Svenska kommunförbundets länsavdelning, en efter
förslag av LO-distriktet, en efter förslag av TCO-distriktet och en som
representant för näringslivet. Regeringen utser enligt förslaget en ledamot
som samtidigt är vice ordförande. Utöver dessa tolv personer föreslås två
representanter för länsarbetsnämnden bli adjungerade till styrelsen. Vidare
bör till styrelsen knytas två fackliga företrädare för personalen, varav
en bör representera de arbetstagare som har skyddat arbete. I propositionen
betonas också att de anställda måste beredas betryggande insyn i

AU 1977/78: 16

stiftelsernas förvaltning. Formerna för detta bör enligt propositionen övervägas
mellan företrädare för de fackliga organisationerna och de centrala
och regionala stiftelserna.

I sammanhanget kan nämnas att en majoritet av OSA-kommitténs ledamöter
föreslagit att varje regional stiftelse skulle ledas av en styrelse bestående
av mellan sju och elva ledamöter, som skulle utses av regeringen.
Ledamöterna skulle enligt utredningen representera stiftelsebildarna, dvs.
staten och landstingskommunen, de anställda samt näringslivet.

Enligt propositionen bör tre revisorer utses att granska de regionala
stiftelsernas förvaltning och räkenskaper. En revisor föreslås bli utsedd
av regeringen och två av landstingskommunen.

Som framgår av propositionen har den organisatoriska splittringen av
den skyddade verksamheten fått en rad negativa konsekvenser. Verksamheten
har inneburit stora regionala skillnader och en olycklig konkurrens
mellan olika arbetsvårdsföretag. Utskottet delar därför uppfattningen att
verksamheten måste samordnas. I likhet med propositionen anser utskottet
att företagsformen bör ändras. Utskottet tillstyrker propositionens förslag
att verksamheten bör bedrivas i stiftelseform. Likaså ställer sig utskottet
bakom propositionens förslag när det gäller huvudmannaskapet
för verksamheten. Härigenom är yrkandet 4 i den socialdemokratiska
partimotionen 543 från den allmänna motionstiden i huvudsak tillgodosett.
I motionen begärs nämligen att huvudmannaskapet för verksamheten
fr. o. m. den 1 januari 1979 överflyttas till regionala stiftelser i enlighet
med utredningens förslag. Till frågan om tidpunkt för genomförandet
återkommer utskottet senare i framställningen.

I två motioner tas upp frågan om hur de regionala stiftelsernas styrelser
skall vara sammansatta. Bengt Kindbom (c) yrkar i motionen 69 att
val av ledamöter skall vara proportionella samt att riksdagen hos regeringen
skall begära att utredningen om vidgad länsdemokrati prövar formerna
för styrelseval till regionala stiftelser.

Frågan om proportionella val vid utseende av ledamöter i regionala,
statliga och liknande nämnder och styrelser har nyligen behandlats av
riksdagen (KU 1977/78: 6) som beslutat begära att frågan utreds. Med
hänsyn till att den principiella frågan om proportionella val till styrelser
och nämnder kan väntas bli utredd saknas anledning att ta något initiativ
på grundval av motionen. Den bör således inte föranleda någon åtgärd.

Som framgår av den tidigare redogörelsen innebär regeringens förslag
att två fackliga företrädare för personalen skall adjungeras till styrelsen,
varav en bör representera de arbetstagare som har skyddat arbete. Denna
ordning kritiseras i motionen 68 av Bengt Fagerlund m. fl. (s). Motionärerna
anser att de anställda skall ha direkt representation i styrelsen,
vilket f. ö. föreslogs av OSA-kommittén. En sådan ändring bör enligt
motionärerna kunna genomföras utan att det totala antalet styrelseledamöter
ökas.

AU 1977/78: 16

Utskottet vill först erinra om att fackliga företrädare enligt propositionens
förslag kommer att sitta med i de regionala stiftelsernas styrelser,
genom att två av de elva ledamöter som landstingen utser skall nomineras
av LO-distriktet resp. TCO-distriktet. Därutöver skall de anställda direkt
representeras genom att två företrädare för dem knyts till styrelsen i
egenskap av adjungerade. Den föreslagna ordningen bör enligt utskottets
uppfattning garantera att de fackliga organisationerna får det inflytande
de onekligen är berättigade till. Motionen bör därför inte föranleda någon
åtgärd.

I propositionen berörs även behovet av en lokal förankring av den
skyddade verksamheten. Departementschefen anser i likhet med OSAkommittén
att det bör ankomma på de regionala arbetsvårdsföretagen
själva att med hänsyn till de skiftande förutsättningarna fatta beslut om
hur den lokala representationen bör utformas. Utskottet delar denna
uppfattning.

I likhet med de båda utredningarna föreslår departementschefen en
regional fördelning av verksamheten innefattande tre olika former av
skyddat arbete, nämligen reguljära verkstäder för skyddat arbete, filialer
till dessa och hemarbete. Den föreslagna modellen anses tillgodose kravet
på en god spridning av arbetstillfällen och därför kunna utgöra en principiell
grund för lokalisering av skyddat arbete inom ett landstingsområde.
Utskottet har inte något att erinra mot den föreslagna ordningen
för den regionala fördelningen av skyddade arbetsplatser.

När det gäller anvisning av skyddat arbete framhåller departementschefen
att en anställning i skyddad sysselsättning alltid måste föregås av
en allsidig arbetsmarknadspolitisk bedömning. Detta innebär att alla åtgärder
för att placera en arbetssökande på den ordinarie arbetsmarknaden
måste ha prövats innan alternativet skyddat arbete aktualiseras. Endast
arbetsförmedlingen kan avgöra frågor av detta slag. Det skall även
vara arbetsförmedlingens uppgift att fortlöpande pröva möjligheterna för
samtliga anställda i skyddat arbete att ta anställning på den ordinarie arbetsmarknaden.
Om detta skall vara möjligt krävs att dispositionsrätten
över platserna i skyddat arbete ligger kvar hos arbetsmarknadsmyndigheterna.
Ansvaret för uppföljningen av arbetsförmedlingens verksamhet på
detta fält bör i första hand ankomma på de partssammansatta distriktsnämnderna.
Utskottet delar departementschefens uppfattning i nu behandlade
fråga och tillstyrker således propositionens motsvarande avsnitt.

I propositionen förutsätts att industriella beredskapsarbeten skall finnas
även i framtiden. Det föreslås emellertid att de regionala stiftelserna skall
svara för driften av sådana industriella beredskapsarbeten som beslutas av
regeringen eller AMS. Därmed stärks det industriella beredskapsarbetet
som ett arbetsmarknadspolitiskt medel samtidigt som man får en bättre
samordning med övriga resurser. Med hänsyn till de långsiktiga åtaganden
som oftast följer med industriella beredskapsarbeten föreslås beslut

AU 1977/78:16

om eventuellt anordnande av nya arbeten ankomma på regeringen eller,
efter dess bemyndigande, AMS.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag på denna punkt.

En av fördelarna med den föreslagna organisationen är att man kan
minska antalet organ som sysslar med arbetsanskaffning och försäljning
av industriellt tillverkade produkter. De nya stiftelserna skall också
kunna ta över uppgifter som hänger samman med terapiverksamhet
m. m. vid sjukhus och andra vårdinstitutioner. Enligt propositionen bör
även den skyldighet som statliga myndigheter f. n. har att informera
kriminalvårdens verkstäder om planerade statliga beställningar utsträckas
till att också omfatta arbetsvårdsföretagen. Den närmare utformningen
härav bör dock senare prövas av regeringen. Slutligen i detta
sammanhang framhåller departementschefen att prissättningen när det
gäller arbetsanskaffning skall grundas på marknadsmässiga principer
för kalkylering.

Den sistnämnda frågan tas upp i motionen 54 av Gunnar Oskarson
m. fl. (m). Motionärerna förutsätter att verksamheten bedrivs på ett sådant
sätt att inte företag med likartad konkurrerande produktion utsätts
för en diskriminerande konkurrens. Motionärernas uppfattning, som utskottet
delar, står inte i motsättning till propositionen. Utskottet hänvisar
i sammanhanget till de ovan ur propositionen refererade uttalandena om
marknadsmässig kalkylering. .Det kan tilläggas att en representant för
näringslivet enligt regeringens förslag skall ingå i de regionala stiftelsernas
styrelser. Därigenom finns möjlighet till insyn från näringslivets sida i den
aktuella frågan.

Med hänvisning till det anförda bör motionen i denna del inte föranleda
någon åtgärd.

Under utredningsarbetet har behovet av ett centralt samordningsorgan
för den skyddade verksamheten framträtt som påtagligt. De förslag som
lagts fram har främst tagit sikte på ökade centrala insatser för marknadsföring,
försäljning och produktutveckling.

Departementschefen uttalar i frågan att de föreslagna regionala stiftelserna
för skyddat arbete inte bara kommer att innebära en bättre regional
samordning av verksamheten utan också en omfattande decentralisering.
De regionala stiftelserna kan emellertid inte tillgodose behovet av
en branschmässig samordning av arbetsvårdsföretagen i olika delar av
landet. En sådan samordning förutsätter en övergripande organisation
på riksplanet som kan biträda de regionala stiftelserna i inköps- och försäljningsfrågor
samt i fråga om val av lämpliga produkter att tillverka.
Genom en branschmässig samordning på riksplanet kan också fördelar
nås när det gäller investeringar och utnyttjande av dessa. Det gäller inte
minst möjligheterna att undvika dubbelanskaffning av kapitalintensiv utrustning.

Mot bakgrund av att den föreslagna organisationen vid starten kommer
att sysselsätta mer än 22 000 arbetstagare i skyddat arbete och när -

AU 1977/78:16

mare 5 000 tjänstemän framträder vidare ett klart behov av central service
när det gäller personalpolitiska insatser. Detsamma gäller i rehabiliteringsfrågor
och beträffande samverkan med andra samhällsorgan, t. ex.
AMS, socialstyrelsen, kommunförbunden.

Med hänsyn till vad här anförts föreslås att en central stiftelse skall
inrättas. Denna stiftelse bör enligt propositionen byggas upp successivt.
Förutom att biträda de regionala organen när det gäller personalpolitik
och rehabiliteringsfrågor framstår det som mest angeläget att den regionala
stiftelsen får hjälp beträffande marknadsföring och produktionsteknik.
Dessutom är avsikten att den centrala stiftelsen skall fördela statsmedel.
I inledningsskedet bör den centrala stiftelsen få resurser att sköta
de här angivna uppgifterna samt frågan om planering av nya företag och
övriga centrala uppgifter som i dag handhas av AMS i egenskap av tillsynsmyndighet.
Den centrala stiftelsens framtida uppgifter får bedömas
då erfarenheter vunnits av den nya organisationen. Departementschefen
utgår från att den centrala stiftelsen skall kunna erhålla central service
från andra organisationer och myndigheter. Härvid avses bl. a. Statsföretagens
förhandlingsorganisation (SFO) på förhandlingsområdet och styrelsen
för teknisk utveckling (STU) på produktutvecklingsområdet.

När det gäller den långsiktiga utbyggnaden av verkstäder för skyddat
arbete framhåller departementschefen att AMS som ansvarig för arbetsmarknadspolitiken
liksom hittills måste ha ett avgörande inflytande över
dimensionering och lokalisering av företag. Detta bör ske genom att i
princip samma ansvarsfördelning får gälla mellan AMS och den centrala
stiftelsen som f. n. tillämpas mellan AMS och SÖ beträffande arbetsmarknadsutbildningen.
Detta innebär att AMS efter statsmakternas direktiv
skall pröva verksamhetens omfattning, dimensionering och lokalisering
medan den centrala stiftelsen har ett övergripande ansvar för frågor
som gäller anordnande och drift. AMS bör vidare efter samråd med
den centrala stiftelsen besluta om regional fördelning av den nybyggnadsram
som statsmakterna bör fastställa för varje år.

Den centrala stiftelsens styrelse skall enligt förslaget utses av regeringen
och bestå av elva ledamöter varav fem riksdagsledamöter, en representant
för AMS, två representanter för Landstingsförbundet, två representanter
för de anställdas organisationer samt en representant för näringslivet.
Ordförande och vice ordförande utses särskilt varav den senare efter föislag
av Landstingsförbundet. Den centrala stiftelsens chef föreslås bli
utsedd av regeringen.

Enligt utskottets uppfattning är de skäl som i propositionen anförs för
att inrätta en central stiftelse tungt vägande. Det bör betonas att inrättandet
av en central stiftelse inte medför att uppgifter som i dag utförs
regionalt eller lokalt behöver centraliseras. Utskottet tillstyrker propositionen
i denna del. Med propositionens förslag tillgodoses ett av yrkandena
i den socialdemokratiska partimotionen 543. I motionen begärs

AU 1977/78:16

nämligen att en central stiftelse inrättas i enlighet med utredningens förslag.
När det gäller frågan om tidpunkten för inrättandet — i motionen
föreslås 1 januari 1979 — återkommer utskottet senare i betänkandet.

I propositionen berörs även frågan om lokalisering av den centrala stiftelsen.
Regeringen kommer senare att ta ställning till den frågan. En speciell
organisationskommitté, till vilken utskottet återkommer i det följande,
får i uppdrag att lägga fram förslag till lämplig lokalisering. Det
framhålls att en lokalisering till Stockholms kommun ej bör ske, i enlighet
med regeringens regionalpolitiska strävanden.

I sex motioner presenteras förslag när det gäller lokalisering av den
centrala stiftelsen. Förslagen framgår av följande sammanställning.
Sollefteå — motionen 53 av Björn Eliasson (c)

Skövde — motionerna 31 av Gunilla André m. fl. (c) och 45 av

Sven-Gösta Signell m. fl. (s)

Borås — motionen 55 av Maj Pehrsson (c) och Arne Persson (c)

Karlskrona — motionen 67 av Claes Elmstedt (c) och Karl-Anders

Petersson (c)

I motionen 70 av Ivar Nordberg (s) och Oskar Lindkvist (s) begärs med
anledning av regeringens uttalande om Stockholms kommun, att denna
kommuns södra delar inte skall uteslutas när det gäller lokaliseringen av
den centrala stiftelsen.

Det finns i dag inte anledning att ta ställning till lokaliseringsort för den
centrala stiftelsen. Som framgår av propositionen ämnar regeringen återkomma
i den frågan efter det att den föreslagna organisationskommittén
lagt fram förslag. Utskottet förutsätter att frågan efter utredning kommer
att redovisas för riksdagen. Motionsförslagen beträffande lokaliseringsort
bör därför inte föranleda någon åtgärd. Om Stockholmsområdet blir
aktuellt utgår utskottet från att bedömningen görs med utgångspunkt i
de inomregionala balansproblem som finns. Det innebär att regionens
kärnområde knappast kommer i fråga men att Stockholms kommuns
södra delar inte bör vara uteslutna. Med det anförda har utskottet besvarat
även motionen 70, som inte synes behöva föranleda någon åtgärd.

Departementschefen betonar att det efter ett beslut om nytt huvudmannaskap
återstår ett omfattande arbete innan den nya organisationen
kan träda i kraft. Bl. a. måste ett mer detaljerat organisationsförslag utarbetas
och ett omfattande förhandlingsarbete äga rum med nuvarande
huvudmän och berörda personalorganisationer. Förslag till organisationsplaner
och personaldimensionering måste också utarbetas. Vidare är det
nödvändigt att mer i detalj klarlägga formerna för samarbete mellan den
centrala stiftelsen och de regionala stiftelserna liksom relationerna till
AMS. Även arbetsfördelningen lokalt och regionalt måste enligt propositionen
belysas ytterligare liksom formerna för budgetarbetet. Vilka industriella
beredskapsarbeten och hemarbetsprojekt som skall övertas av
de regionala stiftelserna återstår också att bedöma. Mot denna bakgrund

AU 1977/78:16

räknar departementschefen med ikraftträdande av förslaget tidigast den
1 januari 1980.

Frågan om ikraftträdande av de olika förslagen aktualiseras, som tidigare
redovisats, i den socialdemokratiska partimotionen 543. I motionen
utgår man från att förslagen skall börja genomföras från den 1 januari
1979. Motionen väcktes vid riksdagens början då det fanns anledning
räkna med att propositionen skulle läggas fram tidigare än som blev fallet.

Utskottet ansluter sig till propositionen i fråga om tidpunkten för genomförandet.
En tidigare tidpunkt är i dag knappast praktiskt genomförbar.
Bl. a. torde de erforderliga förhandlingar, som måste föregå ikraftträdandet,
ta avsevärd tid i anspråk. Dessutom skall vissa frågor utredas
ytterligare.

Avsikten är att en ny organisationskommitté skall redovisa förslag till
detaljorganisation för hela verksamheten. Kommittén skall utses av regeringen
och bestå av representanter från staten, landstingskommunerna,
kommunerna och de fackliga huvudorganisationerna. Till kommittén
skall knytas en ledningsgrupp med experter för att centralt leda och samordna
det praktiska utredningsarbetet. Under den centrala organisationskommittén
föreslås regionala kommittéer vars främsta uppgift skall vara
att med hänsyn till de olika förutsättningar som gäller i olika delar av
landet utarbeta förslag till regional och lokal administration av verksamheten.
Frågor rörande löne- och anställningsvillkor, eventuellt övertagande
av nuvarande huvudmäns fastigheter m. m. bör däremot ankomma på
centrala organ att behandla. De regionala kommittéerna, som har att
arbeta enligt de direktiv som den centrala organisationskommittén drar
upp, föreslås bestå av företrädare för länsarbetsnämnderna, landstingskommunerna,
kommunerna och de anställdas organisationer. Den centrala
organisationskommittén har även, som tidigare redovisats, till uppgift
att lägga fram förslag till lokalisering av den centrala stiftelsen. Med
förslaget om tillsättandet av organisationskommittén, som utskottet tillstyrker,
är den socialdemokratiska partimotionen 543 tillgodosedd i
aktuell del.

När det gäller löner och anställningsvillkor för de anställda i verksamheten
föreslås att det bör ankomma på SFO att i nära samråd med den
nya kommittén förhandla och träffa avtal med de anställdas organisationer.
På motsvarande sätt bör det enligt propositionen ankomma på statens
förhandlingsnämnd att i nära samråd med den nya kommittén förhandla
om överlåtelser till den nya organisationen av bl. a. lokaler, maskiner
samt andra tillgångar och förpliktelser som har samband med de olika
arbetsvårdsföretagens affärsverksamhet. Departementschefen framhåller
vidare att kommittén för att uppnå erforderlig flexibilitet bör vara oförhindrad
att avstå från att överta kommunal, landstingskommunal eller
statlig egendom om detta visar sig ekonomiskt fördelaktigt eller ur andra
synpunkter är att föredraga.

Departementschefen anser att det bör uppdras åt den centrala organi -

AU 1977/78: 16

sationskommittén att i samråd med statens industriverk och berörda företagareföreningar
bedöma i vilken utsträckning det nuvarande regionalpolitiska
hemarbetet skall ingå i de föreslagna regionala stiftelserna för
skyddat arbete. Kommittén bör också i samråd med AMS avgöra vilka
industriella beredskapsarbeten som p. g. a. sin struktur eventuellt inte bör
ingå i den nya organisationen.

Utskottet har inte något att erinra mot propositionens förslag i denna
del.

Slutligen tas i detta sammanhang upp den verksamhet med skyddade
verkstäder som bedrivs av ideella organisationer som Frälsningsarmén,
Stadsmissionen, Diakonanstalten m. fl. Departementschefen anför att
samhället även i fortsättningen måste stödja den skyddade verksamhet
som organisationerna bedriver. Ett eventuellt samgående med de i propositionen
förordade regionala stiftelserna för skyddat arbete bör komma
i fråga endast i de fall organisationerna själva begär det. Med hänsyn
till att det endast rör sig om ett så litet antal som sex verkstäder varav
fyra belägna i Stockholms län bör bidragsgivningen kunna regleras genom
avtal med berörda organisationer och vederbörande regionala stiftelse.
Det bör ankomma på den centrala organisationskommittén att kontakta
berörda organisationer för överläggningar om de framtida verksamhetsformerna.

Utskottet instämmer i departementschefens uppfattning när det gäller
den skyddade verksamhet som bedrivs av ideella organisationer.

Vad beträffar kostnaderna för den skyddade verksamheten framhålls i
propositionen att dessa har stigit kraftigt på senare år. Emellertid har underskotten
under en följd av år varit tämligen konstanta i förhållande
till hela omsättningen. Departementschefen poängterar i detta sammanhang
att verksamheten fortfarande framstår som samhällsekonomiskt
lönsam.

Enligt propositionens beräkningar innebär förslaget om statligt kostnadsansvar
för den nya organisationen att kommuner och landstingskommuner
avlastas kostnader som i 1976 års penningvärde uppgick till 456,3
milj. kr. per år. Sammanlagt bör emellertid den nya ordningen medföra
rationaliseringsvinster och de reella kostnaderna bli lägre än f. n. Effekterna
i kostnadshänseende är dock svåra att bedöma innan ett mer detaljerat
organisationsförslag föreligger och förhandlingarna med huvudmännen
och de anställdas organisationer är avslutade.

Frågan om kostnadsfördelning mellan stat och primärkommun/landstingskommun
i övergångsskedet till den nya organisationen tas upp i motionen
44 av Elvy Nilsson m. fl. (s). Motionärerna anser bl. a. att det inte
är rimligt att kommunerna bär ansvaret för den skyddade verksamheten
med de stora ekonomiska åtaganden som detta innebär. Det splittrade
huvudmannaskapet drabbar orättvist de kommuner som varit förutseende
och inrättat skyddade arbetsplatser i tillfredsställande omfattning.

Motionärerna framhåller att dessa kommuner måste dras med de höga

AU 1977/78:16

kostnaderna för den skyddade verksamheten ett år längre än beräknat
till följd av propositionens försening. Mot den bakgrunden föreslås att
driftbidraget till verksamheten för de berörda primärkommunerna skall
räknas upp till en nivå som motsvarar ett års nettokostnader för resp.
kommun.

Utskottet vill först erinra om att propositionens förslag visserligen innebär
att staten skall ta över kostnaderna för den skyddade verksamheten
men att detta skall ske, som närmare skall utvecklas i det följande, endast
under förutsättning av motsvarande minskning av statliga åtaganden inom
andra kommunala verksamhetsområden. Staten kommer således inte utan
vidare att ta över kostnader som nu åligger den kommunale huvudmannen.
Det finns dock anledning räkna med att den föreslagna ordningen
kommer att bli till fördel för kommuner som i dag har en jämförelsevis
omfattande skyddad verksamhet. Utskottet är emellertid inte berett att
tillstyrka motionärernas förslag.

När det slutligen gäller finansieringen av verksamheten ansåg utredningen
att finansiering med arbetsgivaravgift framstod som den bästa
lösningen. Departementschefen erinrar med anledning härav om att det
f. n. pågår flera utredningar inom områden som i dag finansieras med
arbetsgivaravgifter. Valet av finansieringsmetod för den skyddade verksamheten
bör enligt departementschefen prövas i ett mer övergripande
sammanhang, och han avser därför att återkomma med förslag i den
frågan. En utgångspunkt bör emellertid vara att ett statligt övertagande
av det kommunala och landstingskommunala kostnadsansvaret på detta
område endast kan accepteras om det i sin helhet motsvaras av minskade
statliga åtaganden inom andra kommunala verksamhetsområden. Departementschefen
utgår från att förhandlingar mellan staten och kommunerna/landstingskommunerna
tas upp för att klarlägga hur en sådan avräkning
lämpligen bör utformas. En lösning av denna fråga är enligt
propositionen en förutsättning för att arbetet med omorganisationen skall
kunna drivas vidare. Kostnaderna för de industriella beredskapsarbeten
som den nya organisationen kommer att driva för AMS räkning bör
täckas i särskild ordning.

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i propositionen i denna del.
Med hänsyn till det anförda bör det socialdemokratiska yrkandet i motionen
543 om finansiering genom höjd arbetsgivaravgift inte föranleda
någon åtgärd. Som tidigare nämnts väcktes motionen innan propositionens
förslag var känt.

Utskottet har i övrigt inte något att anföra i anslutning till de riktlinjer
för skyddat arbete som presenteras i propositionen.

Yrkesinriktad rehabilitering

Allmänna synpunkter

Av de arbetssökande vid arbetsförmedlingarna utgör de handikappade
varje månad ca 10 %, dvs. drygt 20 000. För att dessa skall kunna

AU 1977/78:16

ges möjligheter till arbete är det ofta nödvändigt med olika former av
kartläggande och förberedande åtgärder. Inom arbetsmarknadspolitiken
bedrivs därför en rehabiliteringsverksamhet som har till syfte att förbereda
arbetshandikappade för inträde i arbetslivet. Resurser för en yrkesinriktad
rehabilitering har genom åren byggts ut i såväl statlig som kommunal
regi.

En utredning tillsattes våren 1974 med uppgift att finna former för
en samordnad organisation av den yrkesinriktade rehabiliteringsverksamheten.
Enligt direktiven för utredningen skulle man även se över
den arbetspsykologiska verksamhet med bl. a. anlagsundersökningar,
som utförs på konsultbasis av fristående arbetspsykologiska institut för
arbetsmarknadsverkets räkning. Statens arbetskliniks ställning och verksamhet
skulle också utredas. Utredningen avlämnade i juli 1976 sitt betänkande
(SOU 1976: 38) Yrkesinriktad rehabilitering. Propositionens
förslag grundas på detta betänkande.

Nuvarande verksamhet

Den yrkesinriktade rehabiliteringen har bl. a. formen av s. k. arbetsprövning
och arbetsträning men även arbetspsykologiska konsultinsatser
och viss verksamhet inom arbetsmarknadsutbildningen kan räknas dit.

Arbetsprövning syftar till att genom medicinsk, psykologisk och social
utredning samt praktiska arbetsprov under yrkesmässiga former
kartlägga handikappade arbetssökandes intressen och anlag, fysiska och
psykiska arbetskapacitet samt arbetsmotivation.

Arbetsträning är en i yrkesmässiga former och under läkartillsyn bedriven
systematisk uppträning av handikappade personers fysiska och
psykiska arbetskapacitet. Den skall ge arbetsfärdigheter och anpassning
till arbetsrutin och arbetsmiljö.

Arbetsprövning och arbetsträning bedrivs vid landstingskommunala
eller kommunala arbetsvårdsinstitut. AMS är tillsynsmyndighet, och
statsbidrag utgår till såväl anordnandet som driften. Arbetsprövning sker
också till viss del vid statens arbetsklinik. År 1976 uppgick antalet platser
för arbetsprövning och arbetsträning till ca 2 700, vilket innebär en ökning
med ca 1 200 platser på tio år. Samhällets kostnader för den yrkesinriktade
rehabiliteringen vid arbetsvårdsinstituten uppgick år 1976
till 115 milj. kr. I statsbidrag utbetalades för år 1976 38 milj. kr. Ca 102
milj. kr. har investerats i byggnader och maskiner t. o. m. budgetåret
1976/77. Av detta belopp har staten bidragit med ca 33 milj. kr.

Arbetspsykologiska konsultinsatser, främst i form av s. k. anlagsundersökningar,
används som ett hjälpmedel för att kartlägga de arbetshandikappades
teoretiska och praktiska förmåga och för att analysera
intressen och yrkesvalsmöjligheter. Anlagsundersökningarna utförs
av olika statliga och enskilda institut. Budgetåret 1976/77 utfördes ca
15 500 anlagsundersökningar på uppdrag av arbetsmarknadsverket, vilket
innebar en minskning med ca 2 000 mot budgetåret före. Övrig psy -

AU 1977/78:16

kologservice uppgick under budgetåret 1976/77 till 44 600 timmar. Statens
kostnader för verksamheten uppgick budgetåret 1976/77 till ca 24
milj. kr. Jämsides med den kommunala arbetsprövningen och arbetsträningen
samt de arbetspsykologiska undersökningarna har under senare år
vid skolöverstyrelsens centra för arbetsmarknadsutbildning — AMUcentra
— införts en verksamhet med i viss mån liknande syfte som arbetsprövning
och arbetsträning. Det gäller anpassningskurserna, benämnda
”Omställning och träning”, för vissa kategorier svårt handikappade
inom grupperna synskadade, hörselskadade, rörelsehindrade, intellektuellt
arbetshandikappade samt psykiskt arbetshandikappade. Dessa kurser
syftar till att genom praktisk yrkesorientering och -träning, teoretisk
undervisning samt yrkesvägledning och fördjupad utredning kartlägga
den handikappades förutsättningar för arbete eller utbildning. Kurserna
skall också genom allsidig träning och teknisk anpassning till handikappet
göra det möjligt för den handikappade att lättare klara sig själv
i arbete och bostad, på fritiden osv. Budgetåret 1975/76 omfattade anpassningskurserna
ca 1 700 personer. F. n. finns 22 sådana s. k. OTkurser
vid 17 kursorter i landet. Vid vissa AMU-centra har främst för
anpassningskursernas behov inrättats avdelningar för praktisk yrkesorientering
som även står öppna för handikappade som kommer till
centret för att genomgå vissa andra kurser. I den praktiska yrkesorienteringen
finns inslag av arbetsprövning och arbetsträning.

Inom arbetsmarknadsutbildningens ram bedrivs vidare en kartläggande
och yrkesorienterande verksamhet genom den särskilda introduktionskursen
”Arbetsliv och utbildning” (ALU-kurser). Uppläggningen
av kursen överensstämmer på flera väsentliga punkter med de principer
som ligger till grund för de mer kvalificerade formerna av kartläggande
och tränande verksamhet för handikappade. Kursen kan därför, i de
stycken den vänder sig till handikappade, ses som en del i den yrkesinriktade
rehabiliteringen.

Mål

Den yrkesinriktade rehabiliteringen skall enligt propositionen ha en
sådan organisation och inriktning att den på ett effektivt sätt kan användas
såväl i arbetsförmedlingens sedvanliga verksamhet som i dess
fältarbete, t. ex. i anpassningsgrupper eller för att tillsammans med
andra samhällsorgan stödja och aktivera människor till arbete. Åtgärdsformerna
ute i företagen på den öppna arbetsmarknaden bör därför
byggas ut och vidareutvecklas. Detta innebär emellertid inte att behovet
av kartläggande och förberedande åtgärder, som bedrivs vid arbetsvårdsinstitut
eller i form av OT- och ALU-kurser, skulle minska. Det uppställda
målet innebär i stället att dessa verksamheter måste närmare
samordnas med det egentliga förmedlingsarbetet och till vissa delar förläggas
ute i arbetslivet.

AU 1977/78:16

I propositionen framhålls vidare att för arbetshandikappade, som är
nytillträdande eller som under långa tider varit frånvarande från arbetsmarknaden
på grund av sjukskrivning, rehabilitering eller andra orsaker,
är behovet särskilt stort att få pröva sig fram i arbete utanför institutionernas
skyddade tillvaro, men ändå i former där kraven på arbetsprestation,
arbetstider etc. successivt kan anpassas till arbetsförmågans
utveckling. Genom åtgärder i arbetsmiljön kan också den yrkesinriktade
rehabiliteringen påverka, förändra och anpassa arbetstillfällena
till de arbetshandikappades krav och förutsättningar. Slutligen kan nämnas
att departementschefen delar utredningens uppfattning att alla människor
som är i behov av att få sina arbetsförutsättningar kartlagda eller
som önskar få hjälp med att förbereda sig för arbetslivet skall få den
hjälp som behövs, oavsett om de i formell mening kan betraktas som
arbetshandikappade eller ej.

Utskottet har inte något att erinra mot vad departementschefen anfört
om målet för verksamheten.

Den framtida organisationen

I propositionen anförs att en bättre samordning av resurserna skulle
ge den yrkesinriktade rehabiliteringen bättre förutsättningar att bli en
väl fungerande del av det totala rehabiliteringsarbetet. Den nuvarande
uppdelningen på olika huvudmän anses orationell och försvårar ett effektivt
utnyttjande av samtliga resurser. En samordnad organisation bör
vidare ge ökade möjligheter att snabbt och effektivt anpassa insatserna
efter den enskildes behov och förutsättningar och även att fortlöpande
anpassa verksamheten till utvecklingen på arbetsmarknaden. Mot denna
bakgrund förordas i propositionen att en förbättrad samordning av resurserna
inom den yrkesinriktade rehabiliteringen kommer till stånd.

Som tidigare nämnts ingår i rehabiliteringsarbetet arbetspsykologiska
konsultinsatser, främst i form av s. k. anlagsundersökningar. Försök
med psykologmedverkan på arbetsförmedlingar har med gott resultat
prövats i vissa regioner. Detta har skett genom att psykologer anställts
vid arbetsförmedlingen eller genom att psykologer anställda vid fristående
arbetspsykologiska institut anlitas som konsulter av arbetsförmedling.
De arbetspsykologiska anlagsundersökningarna har därigenom kommit
att kompletteras med stödjande rådgivning i olika former.

Departementschefen anser att starka skäl talar för att vissa delar av
den arbetspsykologiska verksamheten samordnas och förs in under ett
statligt huvudmannaskap. Bl. a. pekas på den pågående förändringen
i den metodiska inriktningen av de arbetspsykologiska insatserna och de
konsekvenser denna utveckling har och kan väntas få för de arbetspsykologiska
instituten. Propositionen innehåller inte något förslag till hur
verksamheten i detalj skall utformas. Förslag härom kommer att redovisas
i ett senare sammanhang.

AU 1977/78:16

Frågan om den psykologiska konsultverksamheten tas upp i motionen
54 av Gunnar Oskarson m. fl. (m). I motionen påpekas bl. a. att konsulter
som utför arbete åt AMS m. fl. bidrar till ökad flexibilitet i organisationen
samt att en kraftig ökning av köpta konsulttjänster i stället
för anställning av egen personal är angelägen inte minst ur samhällsekonomisk
synpunkt. Vidare pekas på att vissa institut utvecklat metoder
m. m. som är speciellt anpassade för det här aktuella behovet och
att instituten därför i hög grad är beroende av den här verksamheten.
Motionärerna hänvisar också till att AMS i sitt remissyttrande inte uttalat
sig för ett ändrat huvudmannaskap. Motionärerna går emot förslaget
att konsulttjänster som i dag köps från fristående arbetspsykoiogiska
institut överförs till något av samhällets organ och yrkar att riksdagen
skall uttala att fristående konsulter bör användas i stället för en utbyggd
egen statlig central konsultservice där så är möjligt.

Enligt utskottets uppfattning finns det skäl som talar för att vissa delar
av den arbetspsykoiogiska verksamheten samordnas och förs in under
ett statligt huvudmannaskap. I sammanhanget kan pekas på den
utveckling som skett i fråga om psykologinsatserna hos arbetsförmedlingen
och som inneburit att insatserna har knutits allt närmare det
egentliga förmedlings- och yrkesvägledningsarbetet. Samtidigt har antalet
fristående anlagsundersökningar minskat. Psykologerna har genom
denna utveckling i allt större utsträckning kommit att ingå i det team
som arbetar inom förmedlingen. Den här aktuella frågan skall emellertid
utredas ytterligare inom sysselsättningsutredningen. Ett mer preciserat
ställningstagande från regeringens sida kan därefter förväntas i propositionen
till riksdagen under hösten nästa år. Med hänsyn därtill finns
det inte skäl att i dag göra mer bestämda uttalanden. Motionen bör därför
inte föranleda någon åtgärd i den nu aktuella delen.

En samordnad organisation under ett statligt huvudmannaskap bör
enligt propositionen skapas också för de övriga delarna av den yrkesinriktade
rehabiliteringen. Fråga om hur detta skall utformas bör enligt
departementschefen prövas först sedan sysselsättningsutredningens delbetänkande
i ämnet avlämnats.

Avslutningsvis föreslår departementschefen att den nu gällande ordningen
när det gäller bidragsformer inom verksamheten bör ändras.
F. n. gäller att elever på OT- och ALU-kurser har annan ersättning än
de som genomgår arbetsprövning och arbetsträning i andra former.
Departementschefen föreslår att till samtliga elever i yrkesinriktad rehabilitering
skall utgå utbildningsbidrag enligt vad som gäller för deltagare
i arbetsmarknadsutbildning i allmänhet.

Utskottet delar propositionens uppfattning att en samordning av de
olika verksamhetsgrenarna inom den yrkesinriktade rehabiliteringen
måste eftersträvas. Som framgår av propositionen kan förslag i den riktningen
också förväntas på grundval av sysselsättningsutredningens ar -

AU 1977/78:16

bete. Utskottet tillstyrker den föreslagna ändringen när det gäller bidragsformerna
inom verksamheten.

Inom den yrkesinriktade rehabiliteringens område bedrivs forskning
och metodutveckling vid olika institutioner. Statens arbetsklinik svarar
för visst metodutvecklingsarbete inom arbetsprövningens område. Kliniken
har därvid huvudsakligen svarat för utarbetandet av normerande
arbetsprov. Kliniken bedriver också egen provningsverksamhet. Härutöver
kan nämnas att det vid psykotekniska institutet vid Stockholms
universitet bedrivs arbetsmarknadsinriktad forskning på projektbasis.
Viss del av institutets forskning avser den arbetspsykologiska verksamheten
och finansieras genom medel från AMS. Även de övriga fristående
arbetspsykologiska instituten — främst PA-rådet — arbetar med
att utveckla den arbetspsykologiska verksamheten i anknytning till arbetsförmedlingens
arbete. Detta utvecklingsarbete sker i samråd med
och finansieras av AMS.

I propositionen framhålls att den framtida organisationen av forskningsverksamheten
i hög grad är beroende av hur den yrkesinriktade
rehabiliteringen skall organiseras i sin helhet. Mot den bakgrunden bör
enligt propositionen sysselsättningsutredningen även pröva organisationsfrågan
på forskningsområdet.

Redan nu uttalar sig dock departementschefen för att ett fristående
institut för forskning och metodutveckling inrättas. Institutet föreslås få
en fast anknytning till den yrkesinriktade rehabiliteringsverksamheten
vid arbetsförmedlingen och på arbetsplatserna. Särskilt viktigt anses det
vara att metodutvecklingsarbetet sker i direkt anknytning till den praktiska
verksamheten inom organisationen för den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Institutet bör finansieras över statsbudgeten liksom fallet f. n.
är för statens arbetsklinik. Dessutom föreslår departementschefen att
sysselsättningsutredningen får i uppdrag att pröva möjligheterna att utveckla
och samordna statens arbetskliniks och psykotekniska institutets
resurser.

Enligt utskottets uppfattning bör frågan om hur den framtida forskningen
och metodutvecklingen på området skall organiseras bedömas
i samband med att organisationen av den yrkesinriktade rehabiliteringen
i stort prövas. Innan beslut fattas i frågan bör, som framhålls i propositionen,
sysselsättningsutredningens delbetänkande avvaktas.

När det gäller genomförandet av förslaget föreslår departementschefen
att huvudmannaskapet för de behandlade verksamheterna bör ändras
samtidigt med de föreslagna organisationsförändringarna, vilka beräknas
träda i kraft tidigast den 1 januari 1980. För att detta skall kunna
ske bör sysselsättningsutredningens betänkande föranleda proposition
till riksdagen senast hösten 1978. Efter riksdagsbeslutet måste det
finnas tid för att utarbeta detaljerade organisationsplaner, m. m.

För att det tidsmässigt skall bli möjligt att samordna den nya organi -

AU 1977/78: 16

sationen av den yrkesinriktade rehabiliteringen med förändringen av
huvudmannaskapet m. m. för skyddat arbete föreslås att en organisationskommitté
för den yrkesinriktade rehabiliteringen skall få börja sitt
arbete utan att behöva avvakta riksdagens ställningstagande till sysselsättningsutredningens
delbetänkande rörande de arbetshandikappade.
Även andra förändringar bör förberedas i god tid. Kommittén bör bestå
av representanter för berörda departement och ämbetsverk samt kommunförbunden,
arbetsmarknadens parter m. fl. intressenter, bl. a. berörda
personalorganisationer. Förutom organisationsfrågorna bör kommittén
enligt propositionen ges möjlighet att i den utsträckning den
finner lämpligt också behandla frågor rörande samverkan och gränsdragning
mellan yrkesinriktad och övrig rehabiliteringsverksamhet m. m.
Kommittén bör bedriva sitt arbete i nära samverkan med den organisationskommitté
för skyddat arbete som förordats. Förhandlingar bör
också så snart som möjligt sättas i gång med nuvarande huvudmän och
personalorganisationerna. Statens avtalsverk bör svara för förhandlingarna
om löne- och anställningsvillkor för berörd personal medan statens
förhandlingsnämnd bör förhandla om överlåtelse av de kommunala arbetsvårdsinstituten
på samma sätt som tidigare angetts beträffande verkstäderna
för skyddat arbete.

Utskottet tillstyrker vad i propositionen anförts om genomförandet av
förslaget.

I den socialdemokratiska partimotionen, som väcktes innan propositionen
lagts, föreslås att det skall bli en gemensam organisationskommitté
för den skyddade verksamheten och den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Motionen har blivit tillgodosedd på det sättet att på områdena
förordas att det detaljerade organisationsarbetet omedelbart sätts i gång.
I den praktiska frågan om hur arbetet skall organiseras har utskottet inte
annan uppfattning än propositionen. Motionärernas önskemål synes
kunna tillgodoses genom det samarbete som de båda kommittéerna
förutsätts skola bedriva.

Slutligen i detta sammanhang tar utskottet upp kravet på en utvärdering
av den yrkesinriktade rehabiliteringsverksamheten, som framställts
i partimotionen 56 av Lars Werner m. fl. (vpk). Motionärerna, som inte
motsätter sig förslaget om ändrat huvudmannaskap för verksamheten,
efterlyser underlag för bedömningar av den yrkesinriktade rehabiliteringens
resultat.

Utskottet utgår från att sysselsättningsutredningens arbete på detta
område även inkluderar fråga av det slag motionärerna tar upp. Med
hänvisning härtill synes kravet i motionen inte behöva föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Samhällets kostnader för den yrkesinriktade rehabiliteringen är i dag
fördelade på de olika huvudmännen. AMS svarar för kostnaderna för
psykolog- och läkarmedverkan vid arbetsförmedlingarna. AMS, kom -

AU 1977/78: 16

muner och landstingskommuner delar kostnaderna för arbetsvårdsinstitutens
verksamhet. AMS och SÖ delar kostnaderna för de insatser som
görs inom arbetsmarknadsutbildningen. De totala nettokostnaderna för
den arbetsprövning och arbetsträning som bedrivs vid arbetsvårdsinstituten
uppgick år 1976 till 115,3 milj. kr. Av dessa kostnader svarade
kommuner och landstingskommuner för ca 65 % och staten för ca
35 %. AMS kostnader för de psykologiska konsulternas och läkarnas
medverkan vid arbetsförmedlingarna uppgick budgetåret 1976/77 till
24,2 milj. kr. resp. 2,6 milj. kr. Till detta skall läggas bl. a. investeringskostnader
samt betydande insatser inom arbetsmarknadsutbildningens
ram för handikappade. I propositionen anförs att utredningen inte ger
tillräckligt underlag för att man skall kunna ta ställning till kostnadsförändringar
som en samordnad organisation kan innebära. Departementschefen
utgår dock från att totalkostnaden ligger inom den ekonomiska
ram som i nuvarande penningvärde gäller för verksamheten.

Ett statligt huvudmannaskap och kostnadsansvar för en samordnad
organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen kommer enligt propositionen
att innebära att kommuner och landstingskommuner i princip
avlastas kostnader för arbetsvårdsinstituten. Dessa kostnader uppgick
år 1976 till 77,2 milj. kr. En förutsättning för ett statligt övertagande
av kostnaderna för verksamheten bör dock vara att dessa avräknas från
statliga åtaganden gentemot kommunerna och landstingskommunerna
inom andra områden. Förhandlingar skall enligt förslaget tas upp mellan
berörda parter i den frågan. En lösning av kostnadsfördelningen anges
vara en av förutsättningarna för att arbetet med omorganisationen skall
kunna drivas vidare.

Avslutningsvis föreslås att finansieringen av en samordnad organisation
för verksamheten ordnas på samma sätt som för arbetsmarknadsutbildningen,
dvs. över arbetsmarknadsutbildningsfonden, som får sina
medel över statsbudgeten.

Utskottet har inte något att invända mot vad i propositionen anförts
angående kostnader och finansiering.

Med det anförda har utskottet tillstyrkt de riktlinjer för den yrkesinriktade
rehabiliteringen som redovisas i propositionen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen och ny inriktning av arbetsmarknadspolitiken
m. m. att riksdagen avslår motionerna
1976/77: 905 och 1977/78: 56, yrkandena 1 och 2,

2. beträffande överförande av huvudmannaskapet för skyddad
verksamhet till regionala stiftelser att

A. riksdagen godkänner propositionens förslag,

AU 1977/78:16

B. motionen 1976/77: 543, yrkandet 4 i denna del, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

3. beträffande proportionella val av ledamöter till de regionala
stiftelsernas styrelser m. m. att motionen 1977/78: 69 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

4. beträffande representation för de anställda i de regionala stiftelsernas
styrelser att motionen 1977/78: 68 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

5. beträffande principerna för arbetsanskaffning vid skyddad
verksamhet att motionen 1977/78: 54, yrkandet 1, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

6. beträffande inrättande av en central stiftelse för den skyddade
verksamheten att

A. riksdagen bifaller propositionens förslag,

B. motionen 1976/77: 543, yrkandet 5 i denna del, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

7. beträffande lokalisering av den centrala stiftelsen till Sollefteå
kommun att motionen 1977/78: 53 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

8. beträffande lokalisering av den centrala stiftelsen till Skövde
kommun att motionerna 1977/78: 31 och 1977/78: 45 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

9. beträffande lokalisering av den centrala stiftelsen till Borås
kommun att motionen 1977/78: 55 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

10. beträffande lokalisering av den centrala stiftelsen till Karlskrona
kommun att motionen 1977/78: 67 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

11. beträffande lokalisering av den centrala stiftelsen till Stockholms
kommuns södra delar att motionen 1977/78: 70 inte
föranleder någon riksdagens åtgärd,

12. beträffande ikraftträdande av förslaget till ny organisation för
den skyddade verksamheten att

A. riksdagen bifaller propositionens förslag,

B. motionen 1976/77: 543, yrkandena 4 och 5 i motsvarande
delar, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

13. beträffande tillsättande av en organisationskommitté för den
skyddade verksamheten att

A. riksdagen bifaller propositionens förslag,

B. motionen 1976/77: 543, yrkandet 7, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

14. beträffande höjning av driftbidraget till den primärkommunala
skyddade verksamheten att riksdagen avslår motionen 1977/
78: 44,

AU 1977/78:16

15. beträffande finansieringen av den nya organisationen för skyddad
verksamhet att

A. riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen,

B. motionen 1976/77: 543, yrkandet 6, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

16. beträffande huvudmannaskapet för arbetspsykologisk konsultverksamhet
att motionen 1977/78: 54, yrkandena 2 och 3, inte
föranleder någon riksdagens åtgärd,

17. beträffande tillsättande av kommitté för överarbetning av de
organisatoriska frågorna för yrkesinriktad rehabilitering att

A. riksdagen bifaller propositionens förslag,

B. motionen 1976/77: 543, yrkandet 8, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

18. beträffande utvärdering av den yrkesinriktade rehabiliteringsverksamheten
att motionen 1977/78: 56, yrkandet 3, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

19. att riksdagen godkänner de riktlinjer för skyddat arbete och
yrkesinriktad rehabilitering som förordas i propositionen i den
mån riktlinjerna inte behandlats ovan.

Stockholm den 29 november 1977

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ROLF WIRTÉN

Närvarande: Rolf Wirtén (fp), Bengt Fagerlund (s), Torsten Stridsman
(c), Birger Nilsson (s), Gördis Hörnlund (s), Allan Gustafsson (c), Filip
Fridolfsson (m), Arne Fransson (c), Elver Jonsson (fp), Pär Granstedt
(c), Frida Berglund (s), Anna-Greta Leijon (s), Sten Svensson (m), Sune
Johansson (s) och Lars Ulander (s).

Reservation

Representation för de anställda i de regionala stiftelsernas styrelser
(mom. 4)

av Bengt Fagerlund, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Frida Berglund,
Anna-Greta Leijon, Sune Johansson och Lars Ulander (alla s) som anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar ”Utskottet
vill” och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Det måste anses självklart
att de anställda i den skyddade verksamheten får direkt representation
i de regionala stiftelsernas styrelser. Propositionens förslag innebär på
denna punkt ett steg tillbaka i den pågående utvecklingen mot ett ökat

AU 1977/78:16

medinflytande för de anställda. Propositionens förslag bör därför ändras
i enlighet med motionärernas förslag. En sådan ändring bör kunna genomföras
utan att det totala antalet styrelseledamöter ändras. Vad utskottet
anfört med anledning av motionen 68 bör regeringen underrättas
om.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande representation för de anställda i de regionala stiftelsernas
styrelser att riksdagen med bifall till motionen 1977/
78: 68 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Särskilda yttranden

1. Ikraftträdande av förslaget till ny organisation

av Bengt Fagerlund, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Frida Berglund,
Anna-Greta Leijon, Sune Johansson och Lars Ulander (alla s):

I vår partimotion 543 har vi utgått från att förslaget om nya riktlinjer
m. m. för den skyddade verksamheten skulle kunna genomföras
fr. o. m. den 1 januari 1979. Vi ansåg detta möjligt mot bakgrund av att
utredningen lämnade sitt betänkande i september 1975. Den borgerliga
regeringen har emellertid inte följt det tidsschema som den tidigare socialdemokratiska
regeringen gjorde upp och propositionen har blivit avsevärt
försenad. Den nya organisationen kommer därigenom att träda i
kraft minst ett år senare än vi tänkt oss. Detta får bl. a., som framgår
av motionen 44, negativa ekonomiska konsekvenser för de kommuner
som i dag har en omfattande skyddad verksamhet. Därmed har regeringen
nu ett tungt ansvar för att det fortsatta utredningsarbetet bedrivs
med sådan kraft att inte ytterligare förseningar uppkommer.

2. Huvudmannaskapet för arbetspsykologisk konsultverksamhet

av Filip Fridolfsson (m) och Sten Svensson (m):

Vi utgår från att vid det fortsatta utredningsarbetet om organisationen
av den arbetspsykologiska verksamheten synpunkter av det slag herr
Oskarson m. fl. (m) tagit upp i motionen 54 beaktas. Det finns starka
skäl som talar för att man inte skall slå sönder den verksamhet på konsultbasis
som i dag byggts upp vid PA-rådet och liknande institutioner.
De förstärkta insatser som kan vara motiverade inom arbetsförmedlingens
ram bör inte utesluta att man även i fortsättningen anlitar fristående
konsulter.

AU 1977/78:16

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Hemställan 1

Det huvudsakliga innehållet 1

Motionerna 2

Väckta under den allmänna motionstiden 1977 2

Väckta med anledning av propositionen 3

Utskottet 4

Inledning 4

Skyddat arbete 5

Nuvarande verksamhet m. m 5

Syftet med verksamheten 7

Den framtida organisationen 9

Yrkesinriktad rehabilitering 18

Allmänna synpunkter 18

Nuvarande verksamhet 19

Mål 20

Den framtida organisationen 21

Utskottets hemställan 25

Reservation 27

Representation för de anställda i de regionala stiftelsernas styrelser
(s) 27

Särskilda yttranden 28

1. Ikraftträdande av förslaget till ny organisation (s) 28

2. Huvudmannaskapet för arbetspsykologisk konsultverksamhet

(m) 28

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770058