Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:94

Torsdagen den 24 mars

Kl.  12.00                                                                     Om åtgärder för att

förhindra kidnapp-Förhandlingarna leddes till en början av herr förste vice talmannen.       ning

§ 1 Justerades protokollen för den  16 innevarande månad.

§ 2 Upplästes följande lill kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Härmed får jag anhålla om föräldraledighet från riksdagsarbelei under perioden den 25 april-den 5 juni  1977. Stockholm den 23 mars 1977 Daniel Tarschys

Kammaren biföll denna an.sökan.

Herr förste vice talmannen anmälde att fru Lundqvist (fp) skulle inträda som ersättare för herr Tarschys under hans ledighet från riksdagsman-nauppd råget.

§ 3 Herr förste vice talmannen meddelade atl lill kammaren inkommit läkarintyg för herr Lidgard, som var sjukskriven ytieriigare under liden den  1 april-den  1  maj. Erforderlig ledighet beviljades.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Pettersson i Stockholm (m) även under denna tid skulle tjänstgöra som ersättare för herr Lidgard.

§ 4 Om åtgärder för att förhindra kidnappning

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för all besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) den 28 februari anmälda fråga, 1976/77:289, lill fru utrikesministern, och anförde:

Herr talman! Herr Svensson i Malmö har - under hänvisning lill en nyligen inträffad händelse i Göteborg - frågat utrikesministern vad re­geringen gör för att upprätthålla lagliga förhållanden och förhindra s. k. kidnappning. Frågan har överiämnats till mig för att jag skall besvara den.

Del fall som har gett anledning till herr Svenssons fråga gällde en sexårig norsk flicka som tidigare var bosatt i USA med sina föräldrar


 


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Om åtgärderför atl förhindra kidnapp­ning


men som av fadern fördes lill Norge i samband med en äktenskaps­skillnads- och värdnadsprocess mellan föräldrarna. När fadern och dottern i januari detla år var på tillfälligt besök i Sverige, promenerade dottern tillsammans med en barnflicka och en annan person på en gata i Göteborg. De överrumplades av modern och en medhjälpare till henne som tog hand om barnet och förde bort det i en bil. Sedan det inträffade po­lisanmälts, föranstaltade polisen omedelbart om gränslarm och rikslarm. Dessutom kopplades Interpol in pä fallet. Modern lyckades emellertid undkomma med dottern och föra henne tillbaka till USA.

Självfallet är det ytterst beklagligt när den ene av föräldrarna i samband med en vårdnadstvisi egenmäktigt bortför barnet, något som tyvärr ibland inträffar. Ett sådant förfarande måsle alltid vara förenat med stora risker för barnets psykiska hälsa, och alldeles särskilt om det lar sig sådana uppseendeväckande former som i del nu aktuella fallet. Om barnet förs lill annan stat, kan del dessutom erbjuda stora svårigheter och ibland t. o. m. visa sig omöjligt atl återföra barnet.

När del gäller frågan om åtgärder för att förhindra förfaranden av detla slag bör del först konstaleras, alt den som obehörigen skiljer barn under 15 år frän vårdnadshavaren gör sig skyldig lill egenmäklighet med barn, en handling som är strafföelagd i brottsbalken. Detsamma gäller när fadern el­ler modern utan beaktansvärt skäl egenmäktigt för bort barn som står under båda föräldrarnas vårdnad eller närden som skall ha vårdnaden själv tar sig rätt. Under vissa omständigheter kan handlingar av detta slag vara att hän­föra under de strängare straffbestämmelserna om olaga frihetsberövande och människorov.

Eftersom det här alltså är fråga om straffbara handlingar, har polisen enligt allmänna regler befogenhet och skyldighet alt ingripa. Del nu in­träffade visar emellertid alt man trots ett förhållandevis stort polispådrag kan misslyckas med all hindra försök att föra barn ur landet. I sam­manhanget bör dock anmärkas atl del inle är helt ovanligt att man lyckas stoppa sädana försök i samband med den utresekontroll som enligt den nordiska passkontrollöverenskommelsen skall ske vid Nordens ytlergrän-ser. Önskemålet atl förhindra förfaranden av detla slag har också varit ett av skälen till att man från svensk sida har verkat för atl denna ut­resekontroll skall behållas.

Ser man frågan ur ett vidare perspektiv står det emellertid klart att en tillfredsställande lösning av de problem del här gäller torde förutsätta att man lyckas bygga ut det internationella samarbetet när det gäller frågor som rör vårdnaden om barn. Strävanden med denna inriktning pågår f n. I denna del vill jag särskilt hänvisa till att det sjunde mötet för de europeiska justitieministrarna år 1972 tog initiativ till en under­sökning av möjligheterna atl nå fram lill etl utvidgat internationellt sam­arbete i vårdnads- och förmynderskapsfrågor. Med anledning härav har inom Europarådet tillkallats en expertkommitté, som f. n. är sysselsatt med att bl. a. arbeta fram elt förslag till konvention om mellanstatligl samarbete för verkställighet av beslut rörande vårdnaden om barn. 1 den-


 


na kommitté ar Sverige representerat. Det kan också nämnas att de frågor      Nr 94

del här gäller även står på dagordningen för nästa session med Haag-      Torsdaeen den

konferensen för internationell privaträtt.                             24 mars 1977


Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag ber att få tacka för etl fylligt svar på min fråga. Jag ställde ursprungligen denna fråga till utrikesministern, och bakgrun­den till det var alt jag säg detla som till stor del elt diplomatiskt problem. Nu är ju inte diplomatin herr Romanus fackområde, men han kanske kan svara ändå om vi kommer in på den.

Det här fallet är säreget, eftersom det inte riktigt liknar de mer spontana händelser som inträffar när desperata eller förtvivlade föräldrar själva tar ut vad de uppfattar som sin rätt i en orättvis situation. Här är det i stället en amerikansk privat detekiivbyrä som pä svensk mark har or­ganiserat och förberett en kidnappning av elt barn, ett grovt integri­tetsbrott vilket, som justitieministern också säger, är strafföelagt i svensk lag.

Såvitt jag förstår är det något helt oacceptabelt i del mellanstatliga umgänget atl medborgare i en stat skall kunna förfara sä på en annan stats territorium. Vi har haft flera andra fall där sådan självtäkt har fö­rekommit, om också i andra, icke så organiserade former, och där jag tycker att del mänga gånger både från svenska myndigheter och från utländska myndigheter har visals missaktning för barnets rätt. Man har varit alltför benägen alt när bortförandet har varit fullbordat på något sätt acceptera det. I synnerhet om del varit modern som fört bort barnet och om det gällt ett litet barn tycker jag mig förstå, att man varit mera benägen atl acceptera förfarandet, även om fadern har haft den lagliga rätten.

Men detta fall skiljer sig som sagt kvalitativt från andra slag av sådana här självtäkter just genom sin osedvanligt medvetna och beräknande form. Såvitt jag förstår är detta eller borde vara en diplomatisk fråga mellan Sverige och USA. Jag vill därför ställa en följdfråga, som jag gärna vill ha svar på: Känner justitieministern lill om någon diplomatisk framställning har gjorts från det svenska utrikesdepartementet eller om en sådan framställning med anledning av detla kidnappningsfall even­tuellt förbereds?


Om åtgärderför att förhindra kidnapp­ning


Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Såvitt jag känner till har icke någon sådan framställning gjorts från svenskt håll.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Dä vill jag ställa ytterligare en fråga. Anser justitiemi­nistern, med hänsyn lill den kvalificerade och organiserade karaktär som detta kidnappningsfall har och med tanke på risken för upprepningar för den händel.se att detta fall visar sig bli framgångsrikt för dem som


 


Nr 94

Torsdagen den 24 mars J 977

Om åtgärderför att förhindra kidnapp­ning


organiserat kidnappningen, alt del vore motiverat all en sådan här fråga tas upp pä diplomatisk nivå?

Jag ställer den frågan på grund av en annan sak som jag noterar i svaret, nämligen all herr Romanus efter sina otvetydiga och klara för­dömanden av denna typ av förfaranden sedan inle går vidare utan låter sitt svar stanna vid detla. Man har också i liknande fall hos en del myn­digheter kunnat iaktta en mentalitet, som lar sig uttryck däri att man när saken är fullbordad avfärdar del hela med en lätt axelryckning. Saken är klar. Nu skall vi inle fiytta barnet en gång till, osv. Så tycks man ibland resonera. Och så låter man saken ha sin gång.

Jag menar att det ligger en väldig risk i atl man på något sätt genom att inle myckel energiskt ingripa och fullfölja sädana här ärenden ger intrycket av att ett lyckat bortförande av ell barn har utsikt till framgång. Del är till fördel för den som lyckas genomföra bortförandet och räknas som "ett plus" i en eventuell kommande process. Det borde ju precis tvärtom räknas som etl minus.

Jag vill alltså fråga om herr Romanus menar att det vore lämpligt atl överväga en diplomatisk framställning med anledning av den nya karaktär som delta kidnappningsfall otvivelaktigt har.


Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Jag är ense med herr Svensson i Malmö om alt delta är en fråga som bör tas upp i internationellt sammanhang. Och som jag nämnde i mitt svar har frågan redan upptagits lill behandling bäde i Europarådet och inom Haagkonferensernas ram.

Jag kan tillägga att när det gäller åtgärder för att förhindra försök alt egenmäktigt bortföra barn frän Sverige har vissa aspekter pä den frågan tagits upp i en departementspromemoria med förslag lill passlag, som juslitiedepartementet nyligen har publicerat. Det är fråga om möjlighet all återkalla pass för barn på begäran av en av vårdnadshavarna.

Vidare har mellan de nordiska länderna nyligen träffats en överens­kommelse om utvidgat samarbete när det gäller verkställighet och av­göranden i värdnadsfrågor. Denna överenskommelse redovisas i en lag­rådsremiss med förslag till ny lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område, vilken också behandlar andra frå­gor. Den propositionen väntas när som helst bli förelagd riksdagen.

Det är alltså arbete på gäng på det internationella planet, och jag vill understryka alt det är gemensamma internationella överenskommelser, sådana som man bör sträva efter i detta fall.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Jag är lacksam för del här beskedet. Det visar ju atl man pä det allmänna planet arbetar efter flera linjer, och delar naturligtvis bra. Men det var inte rikligt den frågan jag ställde, utan jag ställde frågan så här;

För att nu förhindra atl det här kidnappningsfallel leder till framgång


 


för dem som organiserat kidnappningen på elt så väl kalkylerat och be­räknande sätt och med sä ringa hänsyn till barnet - skulle herr Romanus med anledning av detla relativt färska fall anse del befogat eller lämpligt atl det gjordes en diplomatisk framställning till USA:s regering eller USA:s ambassad med anledning av det inträffade?

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Om man går in på det enskilda fallet, så är del inle fråga om några ageranden från amerikanska myndigheters sida, och i fråga om just de personer som har deltagit i denna handlingärdet som förevarit inte ett sådant brott som grundar rätt för Sverige alt begära utlämning av gärningsmannen från USA. Brottet har enligt svensk lag i straffskalan böter eller fängelse i högst sex månader. En förutsättning för utlämning är enligt gällande konvention mellan Sverige och USA atl frihetsstraff i mer än elt är kan följa på brottet. Den vägen är sålunda inle framkomlig i della konkreta fall.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Nej, herr Romanus, det känner jag i och för sig lill. Jag känner också till att de amerikanska myndigheterna veterligen inte var inblandade. De är ju inblandade i mycket annal men inle just i det här fallet.

När det gäller den här typen av förfaranden är det emellertid väsentligt för Sverige atl försöka skapa den förståelsen hos vederbörande amerikanska myndigheter, atl de bör bistå svenska myndigheter i försöken att hävda det som är barnets rätt, nämligen att det som har blivit beslutat om dess vård-nadsslalus inte skall brytas genom att man kan organisera en sådan här kid­nappning och sedan hamna i Förenta staterna, och där skall ingenting in­träffa därför att ingen utlämning kan ske. Det är viktigt att de amerikanska myndigheterna får klart för sig hur Sverige principiellt ser på sådana fall, så atl man inteoavsiktligt eller genom sin inaktivitet i praktiken skyddar för­övaren mot straffpåföljder.

Överläggningen var härmed slutad.


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Om ökad polisbe­vakning nattetid


§ 5 Om ökad polisbevakning nattetid

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för att besvara herr Komstedts (m) den 16 mars anmälda fråga, 1976/77:325, och anförde;

Herr talman! Herr Komstedt har frågat mig om jag anser del försvarbart med hänsyn till brottsutvecklingen i samhället atl vissa polisdistrikt inle har någon polisbevakning under natten.

Polisresurser för att täcka utryckningsbehovet nattetid finns i alla 118 polisdistrikten i landei. I 50 av distrikten äger kontinuerlig övervakning i egentlig mening rum, dvs. det finns minst elt befäl på polisstationen


 


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Om ökad polisbe­vakning nattetid


och en dubbelpalrull i bil ute i distriktet i tjänst dygnet runt. I övriga polisdistrikt finns polismän tillgängliga nattetid antingen genom jour på polisstationen eller genom hemberedskap, dvs. polisman finns anträffbar i bostaden och är beredd att omedelbart träda i tjänst. Även en kom­bination av jour och beredskap förekommer.

För kontinuerlig övervakning med ett vaklhavande befäl och två po­lismän krävs minst fem tjänster som vaklhavande befäl och minst tio polismanstjänster.

Frågan om kontinuerlig övervakning behandlades ingående av 1967 års polisutredning i betänkandet (SOU 1970:32) Polisen i samhället. Ut­redningen angav att kravet på kontinuerlig övervakning inte kunde till­godoses i de mindre distrikten. Orsaken var atl sådan övervakning är relativt personalkrävande. Man borde därför sträva efter att effektivisera övervakningsverksamheten genom att lägga samman polisdistrikt som inte hade resurser att anordna kontinuerlig övervakning. Utredningen redovisade emellertid vissa betänkligheter som hade anförts möten alltför långtgående reform på delta område och föreslog för sin del en begränsad distriktsindelningsreform. I prop. 1971:173 om vissa reformer inom polis-och åklagarväsendet anslöt sig departementschefen i huvudsak till vad utredningen anfört.

Juslitieulskotlel (JuU 1972:1) godtog i stort sett departementschefens uppfattning. Utskottet framhöll att det inte var ekonomiskt möjligt eller försvarbart med tanke på den överkapacitet som i vissa hänseenden skulle bli följden, om samtliga distrikt fick sådana resurser atl de vart för sig blev bärkraftiga. Utskottet ansåg emellertid, att önskemålet om en kon-linueriig övervakning borde skjutas i förgrunden när sammanläggningar aktualiseras.

Riksdagen anslöt sig till de riktlinjer som dragits upp i propositionen i fråga om polisdistriktens storlek och anlal. I praktiken har emellertid sammanslagning av polisdistrikt bara skett i etl fall. Anledningen till atl flera sammanläggningsbeslut inte har fattats är främst den negativa inställningen till dislriklssammanslagningar frän ortsbefolkningen och ofta även från anställda vid myndigheter i de olika distrikten.

Det är angelägel att övervakningen i polisdistrikten dygnet runt är anordnad på ett tillfredsställande sätt. Härvid är naturligtvis kontinuerlig övervakning i alla distrikt det mest effektiva. Som juslitieulskotlel an­förde 1972 är del emellertid inle ekonomiskt försvarbart all införa en sådan ordning överallt. Man kommer därför all även i fortsättningen fä nöja sig med alt i en del polisdistrikt uiryckningsberedskapen nattetid upprätthålls genom jourljänst eller beredskap. Genom atl polisen har fått ökade resurser har del emellertid blivit möjligt att anordna kon­tinuerlig övervakning i allt fler distrikt. Jag räknar med atl denna ut­veckling skall fortsätta.


Hen KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag ber alt fä tacka justitieministern för den långa his-


 


toriebeskrivningen i anledning av min korta aktuella fråga.

Våldet i vårt land trappas upp. Dagligen läser vi om misshandel och knivslagsmäl. Ensamboende pensionärer sparkas ihjäl. Den utländska maffian infiltrerar och dirigerar. Den maffian har ofta sin dirigentplats i våra större tätorter, men därifrån drar brottsligheten också ut på lands­bygden i allt större omfattning.

Närbelägna polisdistrikt med dålig bevakning fär nu uppleva nattliga ovälkomna besök.

De som vet om den dåliga bevakningen är framför allt de som sysslar med brottslig verksamhet. Nu har det aviserats ytterligare inskränkningar i bevakningen inom vissa polisdistrikt. Del kan i nuvarande läge inte accepteras. Ett polisdistrikt med dålig bevakning är som att öppna dör­rarna på vid gavel och inbjuda den organiserade brottsligheten. Ute i de mindre tätorterna och på landsbygden finns ofta del begärliga stöld­godset, som skall förvandlas till pengar som i sin lur i många fall skall förvandlas till knark.

Regeringen varken kan eller fär låta något polisdistrikt i della land ha en försämrad bevakning. I stället borde det vara självklart med en förstärkning av deras resurser. En lelefonsvarare som talar om, alt polisen träffas nästa dag kl. 08.00, och hänvisar till nästa polisdistrikt, beläget många mil bort, fär inte bli vad som i framtiden möter människor som har råkat ut för våldsverkare. De distrikt som i dag har dålig tillgäng pä personal under dygnets mörka limmar borde tvärtom få förstärkta resurser. Detta är en uppfattning som delas av väldigt många människor i samhället - säkert även av många i Sveriges riksdag.

Nu hänvisar justitieministern i sitt svar dels till 1967 års polisutredning, som avgav sill betänkande 1970, dels lill att juslitieutskoUel, när frågan behandlades i riksdagen år 1972, framhöll atl det inte var ekonomiskt försvarbart att förstärka resurserna i alla polisdistrikt. Men del har ju hänt så myckel, herr justitieminister, under den här tiden! Utvecklingen har varit så negativ att man inte gärna i nuvarande situation kan hänvisa till en utredning från 1967 eller lill atl justitieutskottet i ett betänkande är 1972 förklarade atl del tänkte sig en kontinuerlig övervakning men inte kunde anse en allmän förstärkning försvarbar. Det tycker jag är ell dåligt svar, som jag inte kan känna mig speciellt lill freds med år 1977.


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Om ökad polisbe­vakning nattetid


Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Det är klart alt det har skett en hel del sedan 1971-1972. Nu är det bara i omkring tio av de allra minsta polisdistrikten som po­lisstationen inle kan hållas öppen nattetid, utan personalen i stället fullgör beredskap i hemm.en och där kan nås av allmänheten via polisstationens lelefonsvarare.

Läget förbättras naturligtvis allteftersom distrikten tillförs nya tjänster, men här tillkommer atl de arbetstidsförkortningar som har genomförts under senare år har verkat i motsatt riktning. I den mån det tillkommer


 


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Om ökad polisbe­vakning nattetid


nya tjänster i distrikten - och det sker ju vae år - är del emellertid självklart atl man skall beakta var behovet av de nya tjänsterna är störst.

Herr KOMSTEDT (m):

Herr talman! Det är alldeles givet atl polisen är elt eftersatt område. Under den socialdemokratiska regimen - framför allt under dess senaste justitieminister - blev det väldigt stora påfrestningar med eftergifter mol brottsligheten och sämre bevakning, som många människor har svårt att förstå och acceptera. Jag sätter naturligtvis stort hopp till den borgerliga regeringen och justitieministern när det gäller att vi skall kunna fä en förbättring till stånd.

Nu häller fördelningen av de ökade resurserna på alt göras. Jag vel alt vissa polisdistrikt i dag har en väldigt dålig bevakning nattetid med ett tjänstgörande befäl och - vilket justitieministern i sitt senare inlägg beskrev - ett par poliser som har jour och kan nås i sitt hem. Jag lycker inte att det är en tillfredsställande lösning. Det tar tid atl fä kontakt med polisen och är besvärligt från mänga synpunkter. Vi vet ju atl del här många gånger gäller att handla mycket snabbi, och då är det knappast bra atl hänvisa till atl del finns poliser som har jour i hemmet.

Vi har ett aktuellt fall. För Simrishamns polisdistrikt, innefattande Simrishamns och Tomelilla kommuner med ca 35 000 invånare, har det aviserats en eventuell indragning av det befäl som man har på natten. Delta anser jag inle vara en tillfredsställande lösning. Därför vill jag fråga justitieministern om han är beredd alt medverka till att polisdistrikt modell Simrishamn inte drabbas av ytterligare inskränkningar ulan att man i varje fall får den bevakning som man har i dag.

Det är en fråga om resurser. Men det är också fråga om en resurs­fördelning, herr justitieminister. Man skall inte tillåta någon form av brottslighet. Men i valet mellan alt jaga en chaufför som har en och en halv timme för mycket i arbetstid och som man kan ringa fiera gånger samma vecka om man vill få tag i honom, atl ta en farlsyndare som kör 10 km för fort på motorväg halv sex på morgonen, eller låta den organiserade brottsligheten fä fortsätta, sä är del för mig ganska klart hur resursfördelningen skall ske.


 


10


Herr justitieministern ROMANUS;

Herr talman! Det är klart att det ytterst är en fråga om hur myckel medel man får tilldelade för att skapa resurser för polisen.

När det gäller fördelningen av de tjänster som inrättas, så är det klart all detta är elt av de skäl som man skall beakta vid fördelningen. Men del är en mängd andra omständigheter som man också måsle ta hänsyn till i det sammanhanget. Det är inte så enkelt att man utan vidare be­stämmer om dessa små polisdistrikt, utan det måsle bli en allmän be­dömning av behovet i de olika distrikten.


 


Hen KOMSTEDT (m);

Herr talman! Jag vill följa upp min fråga till justitieministern, för det här är väldigt angelägel. Visst kan man tala om små polisdistrikt. Men det polisdistrikt som jag har tagit som exempel i dag är beläget på kort avstånd från tätorten Malmö, som haren mycket stor organiserad brotts­lighet i dag. Denna brottslighet har lätt alt förfiytta sig ut till elt po­lisdistrikt som ligger sä nära, alt utföra sina operationer och försvinna innan polisen hinner göra någonting. Del är inte ell acceptabelt förhål­lande.

Har man tyckt alt del var för dyrt 1967, 1970 och 1972, så kan vi kanske ha en annan syn pä del i dag, eftersom den här verksamheten uppenbarligen har tendens att öka på elt oroväckande sätt.

Det skulle vara befriande om justitieministern i dag kunde ge elt besked om atl sämre bevakning än vad som i dag gäller på Simrishamns och jämförbara polisdistrikt slipper vi atl få uppleva.


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Om ökad polisbe­vakning nattelid


Herr justitieministern ROMANUS;

Herr talman! Jag kan inle för dagen uttala mig om hur del är beträffande Simrishamn. Men jag vill understryka att vad jag har talat om förut är inte läget 1970, 1971 och 1972, ulan det aktuella lägel. Varie är till­kommer ytterligare ett antal polistjänster, och del gäller att fördela dem lill de distrikt där del största behovet finns. Då kan man inle bara la hänsyn lill denna fråga om hur dygnsbevakningen skall ske.

Hen KOMSTEDT (m):

Herr talman! Del är alldeles självklart alt man hela tiden gör en prio­ritering när det gäller dessa frågor. Men jag tog ett exempel som många av oss får uppleva ibland, dä vi tycker all polisen gör en kanske litet konstig fördelning av resurserna, när man i stället för all angripa den grövre brottslighet, som vi vill bekämpa, ägnar sig åt vad som har kallats för bagatellbrott, bl. a. ganska ofta av herr justitieministerns företrädare. Det finns uppenbarligen något som man kan kalla för bagatellbrott, och frågan är var man skall sälla in resurserna.

Jag är helt medveten om all t. ex. Slockholm är elt ston problem här. Men om man därmed lämnar vissa polisdistrikt utan bevakning, har man samtidigt gett den organiserade brottsligheten, den utländska maffian, som uppenbarligen infiltrerar i Sverige, större möjligheter alt operera i dessa områden.

Det gäller ju inte heller några små distrikt. I det här fallet handlar det om 35 000 invånare pä en ganska stor yla. De människorna har själv­fallet också rätt atl begära en samhällelig insats.

Överiäggningen var härmed slutad.


 


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Om nedläggningen avSJ:s eleklrobygg­nadsavdelning i Nässjö


§ 6 Om   nedläggningen   av   SJ:s   eleklrobyggnadsavdelning   i Nässjö

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att be­svara herr Gustavssons i Nässjö (s) den 8 mars anmälda fråga, 1976/77:300, och anförde:

Herr talman! Herr Gustavsson i Nässjö har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser vidta för atl skapa annan sysselsättning vid SJ i Nässjö i stället för den som försvinner genom regeringens beslut alt lägga ned elekirobyggnadsavdel ningen.

SJ beslöt i oktober 1974 atl organisera om och rationalisera verksam­heten vid de s. k. eleklrobyggnaderna i Nässjö. Beslutet innebär att verk­samheten i huvudsak inordnas i SJ:s reguljära dislriktsorganisaiion. Näs­sjö kommun och personalklubbarna vid eleklrobyggnaderna skrev i no­vember 1974 till regeringen och begärde att beslutet skulle prövas om, så alt hela den nuvarande verksamheten vid eleklrobyggnaderna fort­farande skulle få vara lokaliserad i Nässjö. Regeringen har nyligen beslutat att lämna skrivelserna ulan åtgärd. Jag förmodar att det är detta beslut som herr Gustavsson avser i sin fråga.

SJ måste fortlöpande se över sin organisation för atl kunna effektivisera och rationalisera sin verksamhet. Omorganisationen av eleklrobyggna­derna mäste ses mot denna bakgrund.

SJ har f n. ca 900 anställda i Nässjö. Eleklrobyggnaderna sysselsätter ca 280 man, varav ungefär 140 i Nässjö. Omorganisationen av eleklro­byggnaderna innebär att 20-25 tjänster kan sparas inom administralions-och arbetsledning och alt 5-10 tjänster överförs från Nässjö lill i huvudsak olika bandistrikt. Besparingen är således betydande i förhållande till om­fattningen av eleklrobyggnadernas verksamhet. Jämfört med SJ:s totala verksamhet i Nässjö är det emellertid fråga om en begränsad minskning.

Omorganisationen medför självfallet inga avskedanden. Jag utgår dess­utom från att SJ så långt som möjligl bereder den personal som berörs av omorganisationen möjligheter att stanna i Nässjö.


 


12


Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Jag vill först tacka kommunikationsministern för att han har svarat pä min fråga.

Tyvärr kan varken de anställda vid SJ i Nässjö eller vi andra som är invånare i kommunen vara tacksamma för svarets innehåll, eftersom regeringen genom svaret visar atl man ännu inte planerar någon ersätt­ning. Jag tror alt nässjöborna är förvånade över svaret också därför alt det största regeringspartiet, dvs. centern, i Jönköpings län under val­rörelsen talade om att skapa flera jobb vid SJ i Nässjö. Det vallöftet får tydligen samma öde som alla de andra - del begravs i tysthet.

Nässjö kommun har i olika sammanhang försökt atl få till stånd en omprövning av nedläggningsbeslutet. SJ;s centralförvaltning har stått kallsinnig liksom nu också den borgerliga regeringen. Det som gör si-


 


luationen extra bekymmersam är alt regeringsbeslutet förstärker befolk­ningsminskningen inom kommunen. Under 1970-talet har antalet in­vånare minskat med omkring 1 300 personer, och del är en utveckling som länsstyrelsen ser på med stor oro. Självklart måsle varie regering i en sådan situation vara beredd att la sitt ansvar och då väga in re­gionalpolitiska hänsyn.

Kommunikationsministern säger i sitt svar atl man kan spara in ett 35-tal tjänster. Jag tar della som ett löfte från regeringen alt minskningen inte kommer att bli större. Från andra håll menar man atl det kommer alt röra sig om ett 70-lal tjänster, men del blir alltså inte fråga om mer än ett 35-tal - del har vi regeringsord pä nu.

Kommunikationsministern säger vidare all del inte blir några avske­danden. Ja, det vore väl fantastiskt om man skulle tillåta atl personal avskedades därför all SJ gör en omorganisation! Problemen kan ändå bli tillräckligt stora för de anställda.

Eftersom kommunikationsministern inle vill anvisa någon alternativ sysselsättning i Nässjö, skall jag peka på fyra områden och ge fyra konkreta förslag till sysselsättning inom SJ i Nässjö, till vilka regeringen har möj­lighet alt ta ställning.

Det första gäller sammansättning av de automatiska tågstoppen, som skulle ge jobb till verkstadsavdelningen inom eleklrobyggnaderna, det andra gäller byggandet av en ny rangerbangärd, del tredje gäller byggandet av en lokverkstad och del fjärde gäller förläggning av lokförarulbild-ningen till Nässjö. Alla dessa åtgärder skulle bidra till atl skapa nya sysselsättningstillfällen eller i vart fall motverka en fortsatt nedtoning.

När beslutet från regeringen kom sade chefen för eleklrobyggnaderna: Vi trodde alt det fanns folk med förstånd också, men del är tydligen för mycket alt räkna med del i dag. - Själv hoppas jag fortfarande au regeringen är beredd att göra någonting.


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Om nedläggningen avSJ:s eleklrobygg­nadsavdelning i


 


Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Herr Gustavsson i Nässjö karakteriserade regeringen som kallsinnig. Jag skulle gärna vilja diskutera något hur man skall karak­terisera den föregående regeringen och min företrädare i det här ämbetet.

Det var i oktober 1974 som SJ fattade sitt beslut. Det var i november 1975 som organisationerna skrev till regeringen och begärde att den skulle upphäva SJ-beslulel. Men ingenting hände. Tiden gick. Varför begagnade inte den gamla regeringen möjligheterna alt upphäva beslutet och sä­kerställa de här arbetstillfällena i Nässjö? Vad tror herr Gustavsson alt det berodde på? Naturligtvis två saker: För det första var man övertygad om att åtgärden var rationellt och riktigt motiverad. För det andra ville man inte ta obehaget att fatta det där beslutet före valet. Det är inte något vidare heroiskt uppträdande.

Vi har tagit det här beslutet då vi anser att det är nödvändigt för atl SJ skall kunna klara den rationalisering som del ständigt högre kost­nadsläget nödvändiggör. Men jag vill påpeka för herr Gustavsson alt


13


 


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Om nedläggningen av SJ:s eleklrobygg­nadsavdelning i


till mitt departement också hör televerket, som nu gör en satsning i Nässjö med ett stort centralförråd, som innebär 20-30 nya arbetstillfällen. Del bör vara en kompensation.

Dessutom vill jag säga till herr Gustavsson alt jag utgår från att SJ;s ledning i fortsättningen kommer alt hålla god kontakt med kommunen, hålla kommunen underrättad om framtidsplaneringen och vara beredd att diskutera alternativa utvägar - kanske just på de områden som herr Gustavsson avslutningsvis nämnde.


Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Del är möjligl atl kommunikationsministern har miss­uppfattat den här frågestunden. Syftet med frågestunden är atl riksdags­ledamöter till statsråden skall få ställa frågor i olika ärenden som blir aktuella - inle tvärtom. Trots detla skall jag gärna svara på kommu­nikationsministerns fråga hur den gamla regeringen skulle ha agerat.

Jag tror att kommunikationsministern har fel när han säger atl den regeringen var inställd pä att lägga ned eleklrobyggnaderna. Det fanns inte alls något sådani ställningstagande frän den gamla regeringens sida. Den tittade dels på möjligheten att bibehålla dem, dels på möjligheten att skapa alternativ. Men de alternativen har inle den nuvarande re­geringen skapat.

Sedan vill jag utöver del säga alt vi tycker att televerkets satsning i Nässjö är alldeles utmärkt. Den beslutades under den gamla regeringens tid - tack och lov!

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag har varit med i del här huset så länge atl jag inte behöver någon undervisning om vad frågestunderna är till för. För all inte herr Gustavsson skall missuppfatta mig igen vill jag säga: Jag ställer mig frågan - inte herr Gustavsson - varför den gamla regeringen inte avgjorde ärendet. Det var ungefär så jag formulerade mig. Jag undrar själv varför, och jag har försökt analysera det hela. Den gamla regeringen hade ju en chans alt undanröja beslutet, varigenom verksamheten skulle ha legat kvar i Nässjö. Men det gjorde den inte. Då ställde jag mig själv den andra frågan, varför man inte gjorde det. - Naturligtvis därför atl man inte ville ta etl impopulärt beslut före valet.


14


Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Kommunikationsministern kan ju göra vilken historie­skrivning han vill, hur sann eller osann den än må vara. Jag har gett min syn på skälen lill den socialdemokratiska regeringens avvaktan med beslutet, nämligen att man för det första ifrågasatte det rationella i be­slutet, för del andra sökte efter alternativ.

Men om nu kommunikationsministern är beredd att till varje pris för­svara SJ;s ställningstagande - vilket han uppenbarligen är - måste han också ha skäl för del. Del enda rimliga när man diskuterar rationali-


 


seringen är då alt ställa sig frågan - och jag ställer inle mig den frågan.      Nr 94

utan den ställer jag lill kommunikationsministern: Hur mycket sparar     Torsdagen den

24 mars 1977

Om upprustning av vägen Pelar-ne- Vimmerby

SJ genom denna åtgärd?

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Det rör sig om en besparingseffekt på 2 ä 3 milj. kr. per är.

Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Jag konstaterar att det är en uppfattning som inte delas av flera av dem som är inblandade i denna fråga.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr tal man! Del torde vara självklart att jag, när jag svarar pä sådana här frågor, har att hålla mig till de uppgifter jag fär av SJ;s ledning.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om upprustning av vägen Pelarne-Vimmerby


Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för alt be­svara fru Anderssons i Hultsfred (m) den 9 mars anmälda fråga, 1976/77:304, och anförde:

Herr talman! Fru Andersson i Hultsfred har frågat mig om jag avser att vidta sådana åtgärder all vägen Pelarne-Vimmerby kan bli föremål för snar upprustning.

I de flerårsplaner för vägbyggandet som vägverket och länsstyrelserna upprättar gemensamt och i samråd med resp. läns kommuner anges vilka vägföretag som skall utföras för de medel som anvisas för byggande av vägar. I nu gällande flerårsplan för byggande av riksvägar i Kalmar län ingår inte omläggning av väg 33 på delen Pelarne-Vimmerby.

Under nästa år skall flerärsplanerna författningsenligt revideras. De nya planerna avser femårsperioden 1979-1983. Vid revideringen får man pröva om omläggningen av väg 33 kan inrymmas i den nya planen för Kalmar län.

Väg 33 har på delen Vimmerby-Västervik byggts om under senare år. Standarden pä vägen har därigenom höjts. F. n. färdigställs en del av väg 33 intill Vimmerby. Den del av vägen som går väster om Vim­merby mot Eksjö har däremot inte rustats upp.

De sträckor på väg 33 som hittills byggts om har utförts som bered­skapsarbete. Arbetsmarknadsstyrelsen, som utfört arbetena i egen regi, har på denna arbetsplats använt specialanvisad arbetskraft.

Omläggning av väg 33 väster om Vimmerby på delen Pelarne-Vim­merby ingår, somjag nämnde, inte i flerärsplanerna. Vägverket har ändå upprättat arbetsplan för en sådan omläggning, så atl pågående vägarbeten


15


 


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Om upprustning av vägen: Pelar­ne-Vimmerby

16


pä väg 33 utan avbrott skall kunna fortsätta som beredskapsarbete om det även fortsättningsvis flnns behov av sysselsältningsskapande åtgärder i regionen. Arbetsplanen har nyligen vunnit laga kraft och vägomlägg-ningen kan därmed frän planeringssynpunkl utföras. Beslut om bered­skapsarbete pä vägar fattas av arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med vägverket.

Fru ANDERSSON i Hultsfred (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Turesson för svaret pä min fråga.

Den är av speciellt intresse för Kalmar län och för min egen bygd. Det mest oroande för Kalmar län är den befolkningsslagnation som råder där. Vi har samma folkmängd som för 100 år sedan. Denna trend måste brytas och åtgärder vidtas som främjar bygden och lockar människor alt bosätta sig i den.

Det är med oro man ser på att en del av länets inlandskommuner har vikande befolkningsunderlag, vilket blir mera påtagligt för varje är - della trots att betydande insatser gjorts från kommunernas sida framför allt på fritidssektorn. Dessa kommuner är Vimmerby och Hultsfred. Här kommer osökt vägarna in i bilden.

Den vägslräcka som min fråga gäller betjänar bl. a. dessa kommuner. Det föreligger stora behov av vägombyggnader inom denna del av länet, men de har tyvärr inte rymts inom ramen för de resurser som tilldelats vägverket.

Vilhelm Moberg gjorde på sin lid en resa på cykel genom Småland, och han kommenterade de småländska vägarna på följande sätt. Han sade att mottot vid vägbyggande har varit att "vägarna skall byggas i för ögat behagelige kurvor". Tyvärr har vi ännu alltför många vägar som dessa ord är signifikativa för, vägar som inte har rustals upp men som är i skriande behov därav.

Jag kunde ge exempel pä ett stort antal vägar som behöver rustas upp, men min fråga gäller den nu mest aktuella riksväg 33, delen Ma-riannelund-Pelarne-Vimmerby. Denna del av riksväg 33 har mycket låg plan- och profilstandard. Den har mänga svåra kurvor och branta backar. Körbanan har pä större delen av vägen mindre bredd än sex meter. En god standard på della riksvägavsnilt är mycket angelägen. Del är önskvärt att medel kan avsättas för denna vägdels räkning. En arbetsplan har upprättats och fastställts, varför företaget kan igångsättas om medel ställs till förfogande. Vägens längd är 7,1 kilometer och den beräknade kostnaden är 13,5 milj. kr. Det finns en etablerad arbetsplats i Vimmerby med svårplacerad arbetskrafi som har utfört vägombyggnader pä riksväg 33 sträckan Västervik-Vimmerby samt i Vimmerbys tätort. Man tycker att det vore mycket lämpligt om arbetet.på väg 33 mot Mariannelund kunde komma lill stånd när nu arbetskraft finns på platsen.

En upprustning av denna vägslräcka skulle medföra atl vägförbindelsen Västervik-Jönköping blev av god kvalitet. Det är en viktig och starkt


 


trafikerad genomfartsled, och den har dessutom mycket ston värde för hela bygden. Vägarnas betydelse när det gäller all göra en bygd attraktiv kan inle nog starkt betonas. Herr kommunikationsministerns artikel i tidningen Land nyligen gav belägg för vilken positiv syn han har inte bara på de stora trafiklederna ulan också pä de mindre vägarnas betydelse. Herr talman! Jag ber att fä tacka statsrådet för det utförliga svaret pä min fråga. Det glädjer mig att kommunikationsministern bedömer delta projekt som angeläget. Jag hoppas att den berörda vägen, om inte andra åtgärder kan vidtas, kommer att inrymmas i den nya planen för Kalmar län.


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Om bilarnas avgasrening


Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om bilarnas avgasrening

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att be­svara herr Wictorssons (s) den 9 mars anmälda fråga, 1976/77:305, och anförde:

Herr talman! Herr Wictorsson har - mol bakgrund av vissa press­uppgifter - frågat mig vilka krav på avgasrening jag anser vara rimliga.

Jag anser att de nu gällande kraven är rimliga. Det är viktigt atl be­stämmelserna fär avsedd verkan. Gjorda undersökningar visar att av­gasreningsbestämmelserna har haft positiva effekter. Undersökningarna visar emellertid tyvärr också att en betydande andel av de nya bilarna har föroreningshalter i avgaserna som ligger högre än vad som är tillåtet enligt föreskrifterna. Mol denna bakgrund har regeringen bemyndigat mig att tillkalla en särskild utredare som skall överväga och föreslå för­bättringar i typbesiktningssystemet m. m. Avsikten med utredningen är bl. a. alt skapa bättre garantier för att de fordon som säljs överensstämmer med de s. k. typfordon som har provals och godkänts.

Jag är f n. inte beredd att ta ställning till hur avgasreningskraven i framliden skall vara utformade. Jag vill emellertid peka på att det pågår ett betydande forsknings- och utvecklingsarbete på detta område. Re­geringen följer frågan med uppmärksamhet och är beredd all ta de ytter­ligare initiativ som behövs för att luftkvaliteten skall hällas pä en till­räckligt hög nivå.


Hen WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag lackar kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Rubriken på den tidningsartikel jag åberopar i frågan lyder: "Han vill sänka reningskraven". Tidningsartikeln innehåller och bygger, såvitt jag kan förslå, på en intervju med kommunikationsministern, där det antyds att kommunikationsministern skulle delta i etl sammansiräde med mil­jövårdsberedningen. Syftet med sammanträdet skulle vara, antyds det

2 Riksdagens protokoll 1976/77:94-95


17


 


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Om bilarnas avgasrening


i artikeln, alt genom sänkta krav på avgasrening få billigare bilar, lägre bränsleförbrukning och bättre körbarhet.

Nu visade del sig all när kommunikationsministern kom till miljö­vårdsberedningens sammanträde den 15 februari blev det inte fullt så förskräckligt som tidningsartikeln antydde. Kommunikationsministerns resonemang utmynnade i alt han ansåg all det räckte med de avgas­reningskrav som finns i dag och alt man därför inte ytterligare skulle skärpa kraven för tillfället. Det var alltså i stort sett samma innehåll i vad kommunikationsministern då sade som i svaret pä min fråga.

Det är en självklarhet att kraven på avgasrening skall vara praktiskt hanterliga och kunna efterföljas. Men jag måste nog konstatera att bäde den här tidningsartikeln, inlägget på miljövårdsberedningens samman­träde och svaret pä min fråga pekar pä en passivitet och en mjukhet från kommunikationsministerns sida när det gäller synen på behovet av en skärpning av reglerna för rening av bilavgaser.

Mot den här bakgrunden kan man självfallet inte säga att svaret är tillfredsställande. När del gäller nya normer för avgasrening arbetar man med mycket länga tidsperioder. Förslagen skall utredas, remissbehandlas och bli beslut. Sedan skall bilindustrin ha en omställningstid, och man skall också förbruka de gamla bilarna. Med de livslängder som dagens bilar har innebär detta alt det vi diskuterar i dag är föroreningssituationen på 1990-talet. Därför måsle man konstatera atl kommunikationsminis­terns svar innebär en kapitulation på sä sätt att man nu stannar upp utvecklingen på detta område. Det innebär nämligen atl vi i Sverige inte skulle vara beredda atl försöka ställa upp samma krav som i USA.

Socialdemokraterna har i en partimotion till årets riksdag mot bakgrund av utvecklingen i de större tätorterna föreslagit en rad åtgärder för att skärpa kraven när del gäller bilarnas avgasrening. Jag ställer frågan till kommunikationsministern: Är kommunikationsministern beredd atl medverka till att vi får skärpta krav pä bilarnas avgasrening?


Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Först och främst, herr Wictorsson, kan jag inte ha något infiytande på vad som skrivs i tidningarna och än mindre på vilka rubriker som sätts.

Jag har den uppfattningen atl vi naturligtvis skall ha så stränga regler för avgasrening som det är möjligt all leva upp till. Vi har f n. de sträng­aste reglerna i Europa. Men beklagligtvis lever vi inte upp lill dem. Innan vi skärper reglerna ytterligare - och jag är övertygad om atl de kommer att skärpas och att de behöver skärpas - är del angeläget att vi undersöker vilka möjligheter vi har att se till att reglerna efierlevs och alt efter­levnaden kan kontrolleras. Del är i det syftet vi har tillsatt den utredning som jag talat om i mitt svar. Men det innebär naturligtvis inle att vi stannar upp och alt vi för all framtid accepterar det status som de nu­varande reglerna innebär. Vi kommer med all säkerhet från regeringens sida att se lill all vi får möjlighet atl bedöma vilka regler vi skall ha


 


i framliden. De framtida reglerna kommer, herr Wictorsson, att bli strängare än de regler vi har i dag. Jag tror inte att herr Wictorsson behöver hysa någon oro på den punkten, men det är angeläget, som jag vid etl par tillfällen i den här replikväxlingen har sagt, att vi i första hand ser till att vi kan efterleva de regler som finns och som är de strängaste i Europa.


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Om bilarnas avgasrening


 


Hen WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag är självfallet medveten om atl man inte kan påverka det som står i tidningspressen. Men ordagranna uppteckningar från mil­jövårdsberedningens sammanträden tycker jag inte alt del finns någon orsak för kommunikationsministern all bestrida.

I kommunikationsministerns inställning till dessa frågor finns en grundton, som pekar pä en ökad passivitet. Det är allvarligt, därför att utsläppen från motorfordon i dag är större än den totala mängd för­oreningar som släpps ut från industrier, lokaluppvärmning, elproduktion och avfallsförbränning. Föroreningarna förekommer särskilt i de större tätorterna. Den ökning av antalet cancerfall som man kan notera där beror sannolikt på de ökade avgasmängderna.

Detla stämmer väldigt dåligt med innehållet i den regeringsdeklaration som den regering som herr Turesson tillhör avgav vid tillträdandet. Mot bakgrund av den intensiva uppmärksamhet som denna regering ägnar debatten om kärnkraftens miljörisker är det något förvånande atl man inte observerar också detta miljöhot.

I pressen har antytts att del råder oenighet inom den borgerliga re­geringen om vem som skall tillsätta utredningen. Det har t. o. m. sagts atl det skall bli två utredningar på området. Jag frågar därför kommu­nikationsministern; Finns det något underlag för dessa spekulationer i pressen?

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag har inte bestritt vad jag sade i miljövårdsberedningen. Del finns skriftligt dokumenterat. Jag lycker inle atl herr Wictorsson skall tolka in någonting som jag inte har sagt och än mindre menat. Jag har framhållit att det är angelägel att gällande regler efterlevs.

En utredning har lillsalls pä kommunikationsdepartementets förslag. Kommunikationsdepartementet handhar frågor om typbesiktning beträf­fande såväl fordonens säkerhet som kontrollen av avgasreningens ef­fektivitet. Den utredningen kan inle ta upp andra frågor än de som gäller efterlevnaden av nu gällande regler och bestämmelser, till vilka jag helt ansluter mig.

Inom jordbruksdepartementet, dit miljöärendena som bekant hör, pla­nerar man att tillsätta en utredning, vars uppgift skall vara att lägga fram förslag om de regler som skall gälla i framtiden. Det finns inga som helst kontroverser eller motsättningar mellan de två utredningarna.


19


 


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Om bilarnas avgasrening


Hen WICTORSSON (s);

Herr talman! Jag lackar kommunikationsministern för denna kom­plettering, som innebär att de krav på utveckling av den framlida av­gasreningen som jag har diskuterat här och som kommunikationsmi­nistern har ställt sig positiv till i fortsättningen får riktas lill den utredning som jordbruksdepartementet planerar. Då är min förhoppning att man i direktiven för den utredningen tar upp de frågor som har aktualiserats i den socialdemokratiska parlimolionen. I denna krävs alt man skall skär­pa avgaskontrollen av både nya och äldre bilar, fastställa gränsvärden för avgasreningen, vidta åtgärder i trafikplaneringen, salsa på kollektiv trafik, sänka blyhalten i bensin samt dessutom, i det departement som handlägger sädana frågor, fortsätta utvecklingen av den s. k. Stirling-motorn.


Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Snälla herr Wictorsson, ansträng er nu litet alldeles extra och försök att fatta att jag aldrig har sagt, aldrig har menat, aldrig har givit uttryck ät alt det skall vara någon form av passivitet i fråga om avgasrening.

Hen WICTORSSON (s);

Herr talman! Jag lackar kommunikationsministern för detla avstånds­tagande från innehållet i den artikel som föranledde min fråga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1976/77:77 till jordbruksutskottet

1976/77:109 till lagutskottet

1976/77:111 lill jordbruksutskottet

1976/77:112 till näringsutskottei

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1976/77:1451 lill Irafikutskottet

1976/77:1452 och 1453 till försvarsutskottet

1976/77:1454 lill kulturutskottet

1976/77:1455 mom. 1   till socialutskoltei, mom.  2 till civilutskoitet,

mom. 3 och 4 lill kulturutskottet 1976/77:1456 lill jordbruksutskottet 1976/77:1457 till näringsutskottei 1976/77:1458 till civilutskoitet


20


§ 11 Föredrogs men bordlades åter jordbruksutskottets betänkande 1976/77:13.


 


§ 12 Arbetsmarknadspolitiken


Nr 94


Torsdagen den Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:21 med an-      24   mars 1977

ledning av dels propositionen 1976/77:100 såvitt gäller Arbetsmarknad     -

m. m., dels propositionen 1976/77:65 om tillfällig höjning av bidrag till     Arbetsmarknads-


föreiagsutbildning i vissa fall, m. m., jämte motioner.


politiken


I betänkandet behandlades regeringens i propositionen 1976/77:100 bi­laga 15 (arbetsmarknadsdepartementet) framlagda förslag om anslag m. m. för budgetåret 1977/78 lill Arbetsmarknad m. m., punkterna B1-B5, B 7-8 samt till Arbetsmiljö, punkterna C 5 och C 6.

Vidare behandlades i förevarande betänkande proposiliotien 1976/77:65 (arbetsmarknadsdepartementet) om tillfällig höjning av bidrag till före­lagsutbildning i vissa fall, m. m.

I propositionen 1976/77:100 bilaga 15 hade föreslagils under punkten Bl (s. 44-81) alt riksdagen skulle

1. godkänna i propositionen förordade ändringar av grunderna för flyti-
ningsbidrag, atl tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1977,

2. lill Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1977/78 anvisa etl för­
slagsanslag av 658 475 000 kr.,

under punkten B 2 (s. 81-92) att riksdagen skulle

1.    godkänna de ändrade grunder för bidrag lill företag som anordnade utbildning av anställda som angetts i propositionen, atl tillämpas frän den  1 juli  1977,

2.    bemyndiga regeringen alt

a.     fastställa ramar för slöd lill företag som av konjunklurpolitiska skäl
anordnade utbildning av anställda,

b.     intill utgången av budgetåret 1977/78 förlänga försöksverksamheten
med bidrag lill arbetsgivare som anställde och utbildade män resp. kvin­
nor för yrken som dominerades av motsatt kön,

3.    föreskriva alt delta anslag fick utnyttjas för att betala de kostnader för Sveriges AMU-elevers riksförbunds verksamhet som angetts i pro­positionen,

4.    till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1977/78 an­visa ett anslag av  1 276 250 000 kr.


Regeringen hade under punkten B 3 (s. 92-126)

dels givit riksdagen till känna vad föredraganden anfört om decen­tralisering av beslut om arbetsmarknadspoliiiska åtgärder m. m.

dels föreslagit atl riksdagen skulle

1. medge att regeringen fick bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) att under budgetåret 1977/78 besluta om avskrivning av låne­fordran uppkommen inom arbetsmarknadsverket, beträffande vilken an-


21


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


lingen omständigheterna var sådana all vederbörande inte kunde betala sin skuld och enligt styrelsens bedömande ingen eller ringa möjlighet förelåg alt i framliden la ut betalning eller också åtgärder för atl bevaka och driva in fordringen bedömdes förenade med arbete och kostnader i sådan utsträckning att åtgärderna inte var ekonomiskt lönande, allt under förutsättning alt sådana åtgärder ändå inle ansågs påkallade av andra än ekonomiska förhållanden,

2. lill Sysselsältningsskapande åtgärder för budgetåret 1977/78 anvisa elt reservationsanslag av 1 320 700 000 kr. varav förslagsvis 200 000 000 kr. att avräknas mot automobilskallemedlen.


Regeringen hade underpunkten B4(s. 126-128) föreslagit alt riksdagen skulle

1.    bemyndiga regeringen eller myndighet som regeringen bestämde all i enlighet med vad föredraganden anfört i budgetpropositionen för­länga giltighetstiden för statliga garantier för lageruppbyggnadslän,

2.    lill Stöd lill lageruppbyggnad för budgetåret 1977/78 anvisa etl för­slagsanslag av 400 000 000 kr.

Regeringen hade vidare föreslagit riksdagen

under punkten B 5 (s. 129-131) atl till Kontant slöd vid arbetslöshet för budgetåret  1977/78 anvisa etl förslagsanslag av 761 550 000 kr.,

under punkten B 7 (s. 134-137) att till Arbetsmarknadsverket; Anskaff­ning av utrustning för budgetåret 1977/78 anvisa ell reservationsanslag av 7 000 000 kr.,

under punkten B 8 (s. 137-139) att till Arbetsmarknadsverket; För­valtning av utrustning för budgetåret 1977/78 anvisa etl reservations­anslag av I 000 kr.,

under punkten C 5 (s. 160-173) atl

1.    godkänna i budgetpropositionen förordade ändringar av grunderna för bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade, atl tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1977,

2.    bemyndiga regeringen att besluta om ram för bidrag till anordnande av verkstäder inom arbetsvärden under budgetåret 1977/78,

3.    till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1977/78 anvisa etl reservationsanslag av 1215 000 000 kr..


22


   under punkten C 6 (s. 173-176) alt

1.   godkänna vad föredraganden anfört i budgetpropositionen i fråga om slöd till utbildning av de anställdas representanter i statliga myn­digheters styrelser,

2.   till Bidrag till arbelarskyddsfonden för budgetåret 1977/78 anvisa elt reservationsanslag av 115 000 000 kr.


 


1 propositionen 1976/77:65 hade regeringen föreslagit riksdagen all

dels godkänna den i propositionen förordade tillfälliga höjningen av bidraget till arbetsgivare vid utbildning av anställda all gälla för utbildning som påbörjats och slutförts under tiden den 1 februari-den 30 juni 1977,

dels bemyndiga regeringen alt om så behövdes föriänga nämnda period längst till utgången av år 1977 samt att i särskilda fall medge alt bidrag med 25 kr. per timme fick utgå under längre lid än 160 limmar,

dels ock godkänna den i propositionen förordade höjningen av bidraget lill arbetsgivare som anställde och utbildade män resp. kvinnor för yrken som dominerades av motsatt kön fr. o. m. den 1 februari 1977.


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionerna

1976/77:67 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen hos regeringen begärde

1. all riktlinjer för en ny sysselsättningspolilik skulle antas, byggd
på följande mål:

a) full sysselsättning vid maximal sysselsättningsgrad,

b) kvinnornas fullständiga ekonomiska frigörelse och samma syssel­sättningsgrad för kvinnor och män,

c) genomförande av målen fram till 1990,

2. att de under punkten I uppställda målen för sysselsättningspolitiken
skulle genomföras med följande älgärdsprogram:

a) ett stort statligt industriprogram för avancerad och högt förädlad produktion,

b) ett program för reform och effektivisering av trafiksystemet,

c) ett program för utbyggnad av sociala och miljömässiga brislseklorer,

d)  genomförande av sex limmars arbetsdag till 1980,

e)  stopp för kapitalfiykien, som drog arbetstillfällen ur landet,
O nationalisering av privata storbanker och kreditinstitut,

g) planmässig styrning av alla viktigare investeringar,

1976/77:222 av herr Böriesson i Falköping (c) och fru Göthberg (c),

1976/77:225 av fru Hörnlund m. fi. (s), vari yrkats atl riksdagen be­slutade att föräldrar, som för alt genomgå arbetsmarknadsutbildning mås­te bo (tillfälligt) i utbildningsort inom den egna kommunen, skulle erhålla samma förmåner beträffande barnomsorg som föräldrar, som genomgick sådan utbildning utanför den egna kommunen,

1976/77:299 av hen Konradsson m. fi. (s),

1976/77:300 av hen Persson i Karistad m. fi. (s).


1976/77:404 av fru Cederqvist (s) och herr Persson i Karlstad (s).


23


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

A rbetsmarknads-politiken


1976/77:407 av fru Johansson i Tidaholm m. fi. (s).

1976/77:408 av fru Mårtensson m. fl. (s).

1976/77:411 av herr Svanberg m. fi. (s).

1976/77:412 av herr Söderström (m).


 


24


1976/77:413 av fröken Öhrsvik m. fi. (s), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde atl den försöksverksamhet med särskild form av halv-skyddad sysselsättning för ungdomar under 25 år med svåra fysiska han­dikapp som just påböriats också skulle omfatta ungdomar med svåra psykiska eller sociala handikapp,

1976/77:537 av herr Hellström m. fl. (s), vari yrkats atl riksdagen be­gärde

1.   atl regeringen tog initiativ till att planer upprättades av arbetsför­medlingarnas distriktskonlor i samråd med de lokala skolmyndigheterna med löpande åtgärdsprogram och resultatredovisningar angående erbju­danden till alla unga arbetslösa om praktik, utbildning eller arbete för bedömning i distriktsarbetsnämnd och lokalt planeringsråd,

2.   att regeringen i övrigt beaktade vad i motionen anförts angående insatser mot ungdomsarbetslösheten,

1976/77:539 av herr Karisson i Ronneby m. fl. (s),

1976/77:543 av herr Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen skulle

1. uttala att det sysselsättningspolitiska målet arbete åt alla borde in­
nefatta

-    jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet

-    regional balans

-    arbete efier vars och ens förmåga

-    trygghet i anställningen

-    arbete, praktik eller utbildning åt alla ungdomar,

2. besluta att medel beräknades för ett till 300 ökat antal tjänster vid
arbetsmarknadsverket,

9. besluta atl jämställdhetsbidraget för arbetsgivare som anställde och
utbildade kvinnor resp. män i vissa yrken höjdes från 6 kr. till 16 kr.
per timme,

10.   begära ändring i tillämpningsföreskrifterna för jämsiälldhetsbidra-get i enlighet med motionens förslag,

11.   begära att regeringen senast i samband med tilläggsbudget III för budgetåret 1976/77 redovisade hur verksamheten med dels kvinnor i manligt arbete, dels arbetsförmedlare med särskilda uppgifier för kvinn­liga arbetssökande skulle bedrivas under budgetåret 1977/78,


 


10.   begära att regeringen under våren 1977 redovisade hur jämslälld-hetsdelegationens förslag och utredning om de deltidsanställdas villkor skulle behandlas av riksdagen,

11.   till informationskampanj för deltidsanställda ställa 500 000 kr. till arbetsmarknadsstyrelsens förfogande,

15. begära atl regeringen skyndsamt lade fram förslag om nya stats­bidragsbestämmelser för beredskapsarbeten som bättre stimulerade kom­munerna att påböria dagsverksbilliga arbeten,

17.    besluta höja statsbidraget till företag som anordnade utbildning av anställda som hotades av permittering från 8 kr. lill 16 kr. resp. frän 12 kr. till 24 kr. per timme,

18.    besluta höja statsbidraget till förelag som lät utbilda redan anställd och samtidigt nyanställde arbetslös person frän 15 kr. till 24 kr. per timme,

19.    besluta att bidraget för utbildning av arbetshandikappade enligt huvudregeln höjdes frän 8 kr. till  16 kr. per timme,

20.    begära atl regeringen lät utreda frågan om utbildningsfonder i fö­retagen,

21.    begära att regeringen redovisade förslag till ett effektivare system för att undvika företagsnedläggningar i svåra arbetsmarknadssituationer,

22.    besluta att höja det kontanta arbetsmarknadsstödet från 55 kr. lill 65 kr. per dag fr. o. m. den  1 juli  1977,

 

25.    begära alt regeringen uppdrog åt sysselsättningsutredningen att pröva åtgärder för att bereda arbete, praktik och utbildning för alla ung­domar enligt riktlinjer som angetts i motionen,

26.    utöver regeringens förslag anvisa 5 milj. kr. under anslaget B 1. Arbetsmarknadsservice för de under punkterna 2 och 13 upptagna än­damålen,

27.    utöver regeringens förslag anvisa 80 milj. kr. under anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för de under punkterna 17, 18, 19 och 22 upptagna ändamålen.


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


1976/77:544 av herr Palme m. fi. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats atl riksdagen skulle

5.    besluta att arbetarskyddsavgifien frän och med den 1 januari 1978 höjdes med 0,07 procentenheter och att de influtna medlen användes för information och utbildning om medbestämmandelagen,

6.    besluta att anvisa 70 milj. kr. under anslaget Bidrag till arbetar­skyddsfonden,

7.    besluta godkänna de riktlinjer för användningen av de under punk­terna 5 och 6 upptagna medlen som angetts i motionen.


1976/77:547 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1.    att riksdagen beslutade uttala sig för elt statligt kostnadsansvar för driftunderskottet vid skyddade verkstäder,

2.    att riksdagen beslutade uttala att de statliga bidragen till anlägg-


25


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

A rbetsmarknads-poliliken

26


ningar och maskiner vid de skyddade verkstäderna borde ökas till 70 % av de totala kostnaderna för dessa ändamål,

1976/77:557 av herr Högström m. fl. (s),

1976/77:889 av herr Franzén m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats

1. all riksdagen uttalade

a) att etl institut för forskning inom arbetslivet och arbetsmiljön borde inrättas,

b) atl detta institut borde drivas under fackligt huvudmannaskap,

1976/77:895 av herr Johansson i Arvika m. fl. (s),

1976/77:896 av herr Johansson i Arvika m. fl. (s), vari yrkats att riks­dagen uttalade sig för att anpassningskursen "Omställning och rehabi­litering för synskadade" även framdeles borde vara lokaliserad till Lan­daskolan i Kristinehamn,

1976/77:898 av herrar Lindström (s) och Karlsson i Ronneby (s),

1976/77:900 av herr Nilsson i Kristianstad (s), vari yrkats alt riksdagen hos regeringen begärde en skyndsam utredning i syfte atl effektivisera samhällets bidragsgivning lill handikappbilar,

1976/77:901 av herr Nilsson i Östersund m. fl. (s),

1976/77:911  av fru Wiklund (c) och fru Johnsson (c),

1976/77:1167 av herr Stridsman m. fl. (c, m, fp), vari yrkats att riks­dagen hos regeringen begärde alt gymnasieulredningen gavs i uppdrag atl i sin prövning av riksyrkesskolorna beakta också dessas regionalpo-liiiska betydelse i enlighet med vad som anförts i motionen,

1976/77:1267 av herr Gustafsson i Stenkyrka m. fl. (c, m, s),

1976/77:1274 av hen Olsson i Sösdala m.fl. (c),

1976/77:1275 av herrar Strindberg (m) och Hovhammar (m),

1976/77:1276 av hen Ullenhag (fp),

1976/77:1277 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade all anta ett program mot ungdomsarbetslösheten som innebar

I. alt arbetsmarknadsmyndigheterna måsle göra sin verksamhet upp­sökande och skapa kontakt även med ungdomar som gick vid sidan


 


av förmedlingen eller enbart vid dess öppna avdelning samt äterinrätlade de s. k. ungdomsförmedlingarna,

2.    att arbetsmarknadspolitiken gentemot ungdomar måsle överge sin nuvarande mestadels socialpolitiska prägel och att den i stället måste kopplas till ett medvetet skapande av nya sysselsättningstillfällen,

3.    att sysselsättningsprogrammet borde inriktas på atl en relativt stor del av den arbetslösa ungdomen skulle beredas plats inom sektorn stat/kommun samt att de av vpk föreslagna nya statsindustrierna borde bl. a. inriktas på ungdomsrekrytering,

4.    atl utbildningspolitiken måste förenas med skapande av nya ar­betstillfällen och att beredskapsarbeten och AMS-ulbildning måste kopp­las så att de vid avslutningen innebar att man hade etl arbete,

5.    att understödet till arbetslös ungdom måste förbättras och att alla garanterades rätten till arbetslöshetsunderstöd, vidare att understöden måste höjas ordentligt och kvalificeringstider och åldersgränser slopades.


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


 


1976/77:1278 av herr Werner m.fl. (vpk), vari yrkats atl riksdagen uttalade alt såväl praktikant- som beredskapsarbete borde avlönas enligt principen lön efter utfört arbete och att de lokala fackliga organisationerna inom respektive yrkesområde borde bli förhandlingspart,

1976/77:1279 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats atl riksdagen, med uttalande av sin anslutning lill att principen om lika lön för lika arbete oavsett ålder borde gälla pä arbetsmarknaden som helhet, hos re­geringen hemställde att denna princip genomfördes på det statliga och kommunala avtalsområdet,

1976/77:1280 av herr Werner m.fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen beslutade att 18 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skulle ha den ändrade lydelse motionärerna föreslagit, innebärande att det kon­tanta arbetsmarknadsstödet skulle höjas frän 55 till 90 kr. för dag,

1976/77:1281 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen godkände följande ändrade grunder för arbetsmarknadsutbildningen alt tillämpas fr. o. m. den  1 januari  1977:

1.    att alla som genomgick arbetsmarknadsutbildning skulle erhålla 160 kronor per dag under fem dagar per vecka,

2.    alt de nu gällande reglerna om uppdelning av bidragsberättigade i deltagare som var anslutna till arbetslöshetskassa och deltagare som icke var arbelslöshetsförsäkrade utgick liksom reglerna om speciella ål­dersgränser för att erhålla utbildningsbidrag,

1976/77:1301 av hen Palme m.fl. (s).

1976/77:1324 av hen Lundkvist m.fl. (s).


27


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


1976/77:1330 av herr Hagel m.fl. (vpk), vari yrkats

1.    att riksdagen hos regeringen hemställde om utredning av de unga invandrarnas arbetsmarknadssituation,

2.    att riksdagen uttalade att språkundervisningen för invandrare borde berättiga till kontant arbetsmarknadsstöd (KAS),

dels de med anledning av propositionen 1976/77:65 väckta motionerna 1976/77:1350 av herr Fagerlund m.fl. (s), vari yrkats

1.    att riksdagen beslutade att jämställdhetsbidragel för arbetsgivare som anställde och utbildade kvinnor respektive män i vissa yrken höjdes till  16 kr./tim.,

2.    att riksdagen hos regeringen begärde ändring av tillämpningsföre­skrifterna för bidraget i enlighet med motionens krav, och

1976/77:1351 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1.    att riksdagen med avvisande av regeringens i propositionen ställda förslag till finansiering av företagsulbildningen uttalade att en tillfällig höjning av bolagsskatten med 10 % borde genomföras och hemställde om alt förslag därom snarast förelades riksdagen,

2.    att riksdagen uttalade atl de fackliga organisationerna gavs ett av­görande inflytande över utbildningens utformning.


 


28


Utskottet hemställde

1.    beträffande mål och riktlinjer för sysselsättningspolitiken alt riks­dagen skulle avslå motionerna 1976/77:67 och 1976/77:543, yrkandet 1,

2.    beträffande personalförstärkning till arbetsmarknadsverket att riks­dagen skulle avslå motionen 1976/77:543, yrkandet 2,

3.    beträffande psykologiska konsultinsatser i förmedlingsarbetet alt riksdagen skulle avslå motionen  1976/77:404,

4.    beträffande utvärdering av försök med obligatorisk platsanmälan att riksdagen skulle avslå motionen  1976/77:1275,

5.    beträffande särskilda förmedlingsinsatser m. m. för kvinnor att mo­tionen 1976/77:543, yrkandet 1 l,inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

6.    beträffande åtgärder med anledning av utförd deltidsutredning atl motionen 1976/77:543, yrkandet 12, inle föranledde någon riksdagens åtgärd.

7.    beträffande anslag till informationskampanj för deltidsanställda att riksdagen skulle avslå motionen  1976/77:543, yrkandet  13,

8.    beträffande samhällets insatser för de ungas möjligheter till arbete eller utbildning att riksdagen med anledning av motionerna 1976/77:543, yrkandet 25, och 1976/77:537 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

9.    beträffande ökade möjligheter för ungdom till feriearbete att mo­tionen 1976/77:299 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

10.   beträffande program mol ungdomsarbetslösheten att riksdagen
skulle avslå motionen  1976/77:1277,


 


11.    beträffande löne- och anställningsvillkor för ungdomar alt riks­dagen skulle avslå motionerna  1976/77:1278 och  1976/77:1279,

12.    beträffande fiyttningsbidrag och regionalpolitiken att motionen 1976/77:1274 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

13.    att riksdagen godkände i budgetpropositionen förordade ändringar av grunderna för fiyttningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1977,

14.    att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag och med avslag på motionen 1976/77:543, yrkandet 26, till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1977/78 anvisade ett förslagsanslag av 658 475 000 kr.,

15.    beträffande bidrag till arbetsgivare som anordnade utbildning av anställda som alternativ till permittering att riksdagen skulle dels med avslag på motionen 1976/77:543, yrkandet 17, godkänna i budgetpro­positionen angivna ändrade grunder i denna del, att tillämpas från den 1 juli  1977,

dels godkänna den i propositionen 1976/77:65 förordade tillfälliga höj­ningen av bidraget att gälla för utbildning som påbörjades och slutfördes under tiden den 1 februari-den 30 juni 1977,

dels ock bemyndiga regeringen att om sä behövdes förlänga nämnda period längst till utgången av år 1977 samt att i särskilda fall medge att bidrag med 25 kr. per timme fick utgå under längre tid än 160 timmar,

16.    beträffande bidrag till förelag som anordnade utbildning av redan anställda i kombination med fast anställning av ersättare att riksdagen med avslag på motionen 1976/77:543, yrkandet 18, godkände de ändrade grunder som angetts i budgetpropositionen i denna del, att tillämpas från den  1 juli  1977,

17.    beträffande jämställdhetsbidraget att riksdagen med avslag på mo­tionerna 1976/77:1350 och 1976/77:543, yrkandena 9 och  10, skulle

dels godkänna den i propositionen 1976/77:65 förordade höjningen av bidraget till arbetsgivare som anställde och utbildade män resp. kvinnor för yrken som dominerades av motsatt kön, all tillämpas fr. o. m. den 1 februari  1977,

dels godkänna de ändrade grunder som angetts i budgetpropositionen, att tillämpas från den 1 juli  1977,

18.    beträffande finansiering av bidrag till arbetsmarknadsutbildning m. m. att riksdagen skulle avslå motionen  1976/77:1351,

19.    beträffande ramar för utbildning i företag m. m. att riksdagen be­myndigade regeringen att

A.    fastställa ramar för stöd till företag som av konjunkturpolitiska skäl
anordnade utbildning av anställda,

B. intill utgången av budgetåret 1977/78 föriänga försöksverksamheten
med bidrag till arbetsgivare som anställde och utbildade män resp. kvin­
nor för yrken som dominerades av motsatt kön,

20.   beträffande utbildningsfonder i företagen att motionen
1976/77:543, yrkandet 20, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

21.   beträffande utbildning av bussförare atl motionerna 1976/77:300
och  1976/77:1276 inle föranledde någon riksdagens åtgärd.


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

29


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads-poliiiken

30


22.    beträffande barntillsyn i samband med arbetsmarknadsutbildning att riksdagen skulle avslå motionen  1976/77:225,

23.    beträffande riksyrkesskolornas regionalpolitiska betydelse att riks­dagen med anledning av motionen 1976/77:1167 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

24.    beträffande avveckling av riksyrkesskolan i Hunnebostrand att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:411,

25.    beträffande utredning om lokalbehovet för AMU-centret i Norr­köping att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:412,

26.    beträffande enhetligt utbildningsbidrag om 160 kr. per dag att riks­dagen skulle avslå motionen  1976/77:1281,

27.    beträffande vidgat försäkringsskydd vid arbetsmarknadsutbildning att motionen 1976/77:407 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

28.    beträffande utredning om de unga invandrarnas arbetsmarknads­situation m. m. att motionen 1976/77:1330 inte föranledde någon riks­dagens åtgärd,

29.    beträffande medelsberäkningen att utskottet med bifall till bud­getpropositionens förslag samt med avslag på motionen 1976/77:543, yr­kandet 27, till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1977/78 anvisade ett anslag av 1 276 250 000 kr.,

30.    beträffande stöd till elevfacklig verksamhet alt riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag medgav att anslaget Bidrag till arbets­marknadsutbildning fick utnyttjas föratt betala de kostnader för Sveriges AMU-elevers riksförbunds verksamhet som angetts i propositionen,

31.    att riksdagen lämnade utan erinran vad föredraganden anfört i bud­getpropositionen om decentralisering av beslut om arbetsmarknadspo­litiska åtgärder m. m.,

32.    beträffande statsbidrag lill kommunala beredskapsarbeten att riks­dagen skulle avslå motionen  1976/77:543, yrkandet  15,

33.    beträffande enskilda beredskapsarbeten för ungdomar att motionen 1976/77:539 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

34.    beträffande kyrkorestaureringar på Golland att motionen 1976/77:1267 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

35.    beträffande upprustning av delar av inlandsbanan alt motionen 1976/77:557 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

36.    beträffande miljö- och landskapsvårdande insatser på grund av vat­tenkraftsutbyggnad att motionen 1976/77:408 inte föranledde någon riks­dagens åtgärd,

37.    beträffande siklröjning utmed vägarna att motionen 1976/77:911 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

38.    beträffande upprustning och underhåll av vandringsleder i fjällen att motionen  1976/77:1324 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

39.    beträffande effektivare system för att undvika företagsnedläggning­ar att motionen 1976/77:543. yrkandet 21, inte föranledde någon riks­dagens åtgärd,

40.    att riksdagen medgav atl regeringen fick bemyndiga arbetsmark-


 


nadssiyrelsen att under budgetåret 1977/78 besluta om avskrivning av vissa lånefordringar enligt budgetpropositionens förslag,

41.    att riksdagen lill Sysselsältningsskapande åtgärder för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 1 320 700 000 kr., varav för­slagsvis 200 000 000 kr. alt avräknas mot automobilskattemedlen,

42.    att riksdagen bemyndigade regeringen eller myndighet som rege­ringen bestämde att i enlighet med vad föredraganden anfört i budget­propositionen förlänga giltighetstiden för statliga garantier för lagerupp­byggnadslän,

43.    atl riksdagen till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1977/78 anvisade ett förslagsanslag av 400 000 000 kr.,

44.    beträffande höjning av del kontanta arbetsmarknadsstödet alt riks­dagen skulle avslå motionerna 1976/77:543, yrkandet 22, och 1976/77:1280,

45.    att riksdagen till Kontant slöd vid arbetslöshet för budgetåret 1977/78 anvisade elt förslagsanslag av 761 550 000 kr.,

46.    att riksdagen till Arbetsmarknadsverket; Anskaffning av utrust­ning för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 7 000 000 kr.,

47.    att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret  1977/78 anvisade ett reservationsanslag av  I 000 kr.,

48.    beträffande höjning av bidraget lill utbildning i företag av han­dikappade att motionen 1976/77:543, yrkandet 19, inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

49.    beträffande bibehållande av Landaskolan i Kristinehamn m. m. alt motionerna 1976/77:895 och 1976/77:896 inle föranledde någon riksda­gens åtgärd,

50.    beträffande inrättande av ett rygginstitut i Jämtlands län att mo­tionen 1976/77:901 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

51.    beträffande lagfäst rätt för döva och hörselskadade till undervisning i teckenspråk m. m. på betald arbetstid att riksdagen skulle avslå mo­tionen  1976/77:222,

52.    beträffande utredning om effektivare bidragsgivning när det gällde handikappbilar att motionen 1976/77:900 inte föranledde någon riksda­gens åtgärd,

53.    beträffande utvidgning av den särskilda försöksverksamheten med halvskyddad sysselsättning alt riksdagen med anledning av motionen 1976/77:413 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

54.    beträffande tillämpningen av främjandelagen att motionerna 1976/77:898 och 1976/77:1301 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

55.    beträffande förstärkta bidrag till verkstäder inom arbetsvärden att riksdagen skulle avslå motionen  1976/77:547,

56.    att riksdagen godkände i budgetpropositionen förordade ändrade grunder för bidrag till arbelshjälpmedel ål handikappade, att tillämpas fr. o. m. den  1 juli  1977,


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

31


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


57.    att riksdagen bemyndigade regeringen att besluta om ram för bidrag till anordnande av verkstäder inom arbetsvärden under budgetåret 1977/78,

58.    au riksdagen lill Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för bud­getåret  1977/78 anvisade ett reservationsanslag av  1215 000 000 kr.,

59.    beträffande inrättande av elt institut för forskning inom arbetslivet och arbetsmiljön att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:889, yr­kandet 1,

60.    att riksdagen godkände vad i budgetpropositionen anförts i fråga om stöd till utbildning av de anställdas representanter i statliga myn­digheters styrelser,

61.    att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag samt med avslag på motionen 1976/77:544, yrkandena 5, 6 och 7, till Bidrag till arbetarskyddsfonden för budgetåret 1977/78 anvisade etl reservations­anslag av  115 000 000 kr.


Följande 14 reservationer hade avgivits av herrar Fagerlund, Ingemund Bengtsson i Varberg och Nilsson i Östersund, fru Hörnlund, herr Jo­hansson i Simrishamn, fru Ludvigsson samt herr Nilsson i Kalmar (samt­liga s);

1.                        beträffande mål och riktlinjer för sysselsättningspolitiken (mom. 1),
vari reservanterna ansett att utskottet under 1  bort hemställa

alt riksdagen skulle dels avslå motionen 1976/77:67, dels med bifall till motionen 1976/77:543, yrkandet 1, uttala att det sysselsättningspo­litiska målet arbete ål alla borde innefatta

-    jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

-    regional balans

-    arbete efter vars och ens förmåga

-    trygghet i anställningen

-    arbete, praktik eller utbildning åt alla ungdomar,

2.                        beträffande personalförstärkning lill arbetsmarknadsverket (mom.
2), vari reservanterna ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:543, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

3.                        beträffande särskilda förmedlingsinsatser m. m. för kvinnor
(mom. 5), vari reservanterna ansett att utskottet under 5 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1976/77:543, yrkandet 11, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.


32


4. beträffande deltidsarbete (mom. 6 och 7), vari reservanterna ansett att utskottet under 6 och 7 bort hemställa

6. beträffande åtgärder med anledning av utförd deltidsutredning alt riksdagen med bifall till motionen 1976/77:543, yrkandet 12, som


 


sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

7. beträffande anslag lill informationskampanj för deltidsanställda aU riksdagen med bifall till motionen 1976/77:543, yrkandet 13, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

5. beträffande medelsanvisning under anslaget Arbetsmarknadsservice
(mom. 14), vari reservanterna ansett att utskottet under 14 bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:543, yrkandet 26, och med anledning av propositionens förslag till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1977/78 anvisade ett förslagsanslag av 663 475 000 kr.,

6. beträffande bidrag lill förelag som anordnar utbildning av anställda
(mom. 15 och 16), vari reservanterna ansett all utskottet under 15 och
16 bort hemställa

15.  beträffande bidrag till arbetsgivare som anordnade utbildning av
anställda som alternativ till permittering att riksdagen skulle dels med
anledning av budgetpropositionen samt med bifall lill motionen
1976/77:543, yrkandet 17, godkänna vad reservanterna anfört och fö­
reslagit i fråga om ändrade grunder, att tillämpas från den 1 juli 1977,

dels godkänna den i propositionen 1976/77:65 förordade tillfälliga höj­ningen av bidraget att gälla för utbildning som påböriades och slutfördes under tiden den 1 februari-den 30 juni 1977,

dels ock bemyndiga regeringen atl om så behövdes förlänga nämnda period längst till utgången av år 1977 samt att i särskilda fall medge alt bidrag med 25 kr. per timme fick utgå under längre tid än 160 timmar,

16.  beträffande bidrag lill företag som anordnade utbildning av redan
anställda i kombination med fast anställning av ersättare att riksdagen
med anledning av budgetpropositionen samt med bifall till motionen
1976/77:543, yrkandet 18, godkände vad reservanterna anfört och fö­
reslagit i fråga om ändrade grunder, att tillämpas från den 1 juli 1977,

7. beträffande jämställdhetsbidraget (mom. 17), vari reservanterna an­
sett alt utskottet under 17 bort hemställa

all riksdagen med anledning av budgetpropositionen och propositionen 1976/77:65 samt med bifall till motionerna 1976/77:543, yrkandena 9 och 10, och 1976/77:1350 godkände vad reservanterna anfört och fö­reslagit i fråga om ändrade grunder för bidraget lill arbetsgivare som anställde och utbildade män resp. kvinnor för yrken som dominerades av motsatt kön, att tillämpas fr. o. m. den 1 februari 1977,


Nr 94    .

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


 


8. beträffande ulbildningsfonder i förelagen (mom. 20), vari reservan­terna ansett au utskottet under 20 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:543, yrkandet 20, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

3 Riksdagens protokoll 1976/77:94-95


33


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


9. beträffande barntillsyn i samband med arbetsmarknadsutbildning
(mom. 22), vari reservanterna ansett atl utskottet under 22 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:225 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

10.   beträffande medelsberäkningen (mom. 29) - under förutsättning
av bifall lill reservationerna nr 6 och 7 - vari reservanterna ansett att
utskottet under 29 bort hemställa

att riksdagen med anledning av budgetpropositionens förslag samt med bifall till motionen 1976/77:543, yrkandet 27, till Bidrag till arbetsmark­nadsutbildning för budgetåret 1977/78 anvisade ett anslag av 1 356 250 000 kr..


11.                        beträffande statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten (mom.
32), vari reservanterna ansett all utskottet under 32 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:543, yrkandet 15, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

12.                        beträffande höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet (mom.
44), vari reservanterna ansett att utskottet under 44 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:543, yrkandet 22, samt med anledning av motionen 1976/77:1280 skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant ar­betsmarknadsstöd,

13.                        beträffande höjning av bidraget till utbildning i företag av han­
dikappade (mom. 48), vari reservanterna ansett att utskottet under 48
bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:543, yrkandet 19, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

14.                        beträffande bidrag till arbetarskyddsfonden (mom. 61), vari reser­
vanterna ansett att utskottet under 61  bort hemställa

att riksdagen skulle

A.                         med bifall till motionen 1976/77:544, yrkandet 5, anta av reser­
vanterna framlagt förslag lill lag om ändring i lagen (1971:282) om ar-
belarskyddsavgifi,

B.                         med anledning av budgetpropositionens förslag samt med bifall lill
motionen 1976/77:544, yrkandet 6, till Bidrag till arbetarskyddsfonden
för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 70 000 000 kr.,

C.                         med bifall till motionen 1976/77:544, yrkandet'7, som sin mening
ge regeringen till känna vad reservanterna anfört i fråga om upphörande
av stödet till arbetsgivarorganisationer för information och utbildning
i medbestämmandefrägor.


34


Till betänkandet hade angivits särskilda yttranden av herrar Fagerlund,


 


Ingemund Bengtsson i Varberg och Nilsson i Östersund, fru Hörnlund,     Nr 94

herr Johansson i Simrishamn, fru Ludvigsson samt herr Nilsson i Kalmar   Torsdaeen den

(samtliga s)                                                                  24   mars 1977

1.    beträffande effektivare system för att undvika företagsnedläggningar-     

(mom. 39),                                                                  Arbelsmarknads-

2. beträffande  förstärkta  bidrag  till   verkstäder  inom  arbetsvärden          politiken
(mom. 55).


Hen FAGERLUND (s):

Herr talman! Arbetsmarknadspolitiken har i dagens samhälle en ökad aktualitet. När vi förra året diskuterade arbetsmarknadspolitiken slog jag fast att Sverige mitt i den djupaste lågkonjunktur som industrivärlden upplevt sedan 1930-lalet hävdat sysselsättningen och ökat antalet an­ställda i enskild och offentlig verksamhet. Delta var ett resultat av den socialdemokratiska politiken och den grundsyn som svensk arbetarrörelse haft och har, nämligen att alla medborgare har rätt att få ett arbete, därför att vi anser att arbetet har ett värde när del gäller gemenskap och individuell frihet. Vi hävdar att della även i fortsättningen skall vara del primära målet för politiken.

1 samband med att riksdagen behandlade propositionen 1975/76:211 dis­kuterades också sysselsättningsfrågorna. Propositionen var den social­demokratiska regeringens förslag för atl uppnå vissa fastställda mål. Riks­dagen antog propositionens förslag till stora delar, och jag skall där bara kommentera ett område. Del gäller vad vi socialdemokrater förde fram i vår reservation nr 6 lill arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:7.

I denna reservation krävde vi att riksdagen skulle slå fast att den in­dustriella planeringen måste byggas ut om det skulle bli möjligt all nå de sysselsättnings- och regionalpolitiska målen. Om man kräver - och det gör vi socialdemokrater - regional balans, en hög och jämn sys­selsättning inom industrin, en balanserad strukturomvandling, en bättre arbets- och livsmiljö liksom den resurs- och energisilualion vi har i dag, då måste man med nödvändighet ha en mera långtgående industriell planering.

Den borgerliga majoriteten i utskottet avfärdade hela delta avsnitt med att den icke funnit skäl att göra något uttalande. När man i dagens läge ställer frågan om värdet av planering inom industrin, får man nog den uppfattningen alt de borgerliga har fått lära om. I varie fall om de verk­ligen menar något med sitt tal om atl skapa möjligheter för arbete åt alla, oavsett bostadsort, kön eller arbetsförmåga. Ty hur är lägel i dag?

Ja, enligt vissa talesmän för regeringen är det ju rena katastrofen för den svenska industrin och den svenska exporten. Men som framgick av finansdebatlen är inle läget sä mörkt, och enligt en artikel i en ekonomisk lidskrift där det redogörs för 55 av de svenska storföretagens års­redovisningar är det endast fyra av dessa företag som har redovisat förlust, medan 26 stycken har ökat sin vinst.

Detta innebär dock inle att arbetsmarknadsläget är problemfritt, långt


35


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

36


därifrån. Vi nås dagligen av rapporter om permitleringar och hot om nedläggningar. Vi har inte råd att lita på självläkande krafter, utan sam­hället måste ta sitt ansvar för sysselsättningen.

Om man ser på dagens arbetslöshetssiffror finner man att bilden inte är mycket olik den vi hade i fjol, och vi socialdemokrater kan med till­fredsställelse konstatera alt den nya regeringen i stort följer den tidigare förda politiken på arbetsmarknadsområdet och att den icke har avrustat densamma. Men vi anser alt åtgärderna inte är tillräckliga och att de saknar de framålsyftande målsättningarna.

Vi hälsar också med tillfredsställelse att vi sedan moderaterna kommit in i regeringen icke har hört något av den vulgärpropaganda som vi hörde tidigare om alt de som deltar i arbetsmarknadsutbildning eller har sys­selsättning i beredskapsarbete liksom de som har skyddat arbete skulle räknas som arbetslösa. Om detta är uttryck för en tillnyktring bland mo­deraterna och inte bara ett utslag av politisk taktik är det verkligen gläd­jande, ty i dag har vi fier människor inom denna sektor än vi hade för ett år sedan. Men sanningen kommer väl inte att uppdagas förrän arbetarrörelsen på nytt fått regeringsmakten i delta land, och då får vi se var moderaterna slår.

Ser man på sysselsättningen inom de olika verksamhetsgrenarna kan man konstatera att sedan den borgerliga regeringen tillträdde har antalet anställda inom den offentliga sektorn ökat med 50 000. Detta ger belägg för den uppfattning som framkom i sysselsättningsutredningen och som vi socialdemokrater har drivit, nämligen att det är inom vård- och om­sorgssektorerna som de största bristerna finns och att det är där som insatserna måste sättas in. Även här visar sig det sig att det moderata skallet på oss socialdemokrater för att vi skulle ha satsat alldeles för mycket på den offentliga sektorn har rättats till av verkligheten.

Del som emellertid är allvarligare i sysselsättningsstatistiken är att antalet anställda inom gruv- och tillverkningsindustrin sedan september månad 1976, den senaste månad som vi hade en socialdemokratisk re­gering, har gått ner med 32 000. I centerpropagandan i samband med valrörelsen sade man att "vi i centern skall ordna 400 000 nya jobb", och den nuvarande industriministern, herr Åsling, sade atl två tredjedelar av dessa skulle ordnas inom tillverkningsindustrin - i konkreta siffror 266 000. Nu ligger man 32 000 back. Med den takten blir det, herr Gus­tafsson i Säffie som kommer efter mig i debatten som talesman för cen­tern, nära 200 000 färre industrisysselsatta under en treårsperiod - om regeringen nu sitter kvar så länge, och i så fall: Arma svenska folk! Nu vill jag fråga herr Gustafsson i Säffie: Vilka konkreta förslag har centerpartiet när del gäller att uppfylla löftet i valrörelsen? Blir det bara tomma ord? Skall det, nu när ni skall stoppa utbyggnaden på energiom­rådet, bli ännu fler arbetslösa människor?

Jag vill upprepa frågan: Vilka konkreta förslag har centern när del gäller att skaffa dessa i dagens läge 300 000 nya jobb inom industrin? Kom nu inte bara med fraser, utan redovisa konkreta åtgärder!


 


Herr talman! Efter dessa mera allmänna kommentarer skall jag gå in på de frågor där vi socialdemokrater har reservationer till utskottets be­tänkande. Antalet reservationer är 14, och dessutom har vi två särskilda yttranden. Jag vill omedelbart yrka bifall till samtliga reservationer som är fogade till uiskottsbetänkandei.

Bakgrunden till våra reservationer är den partimotion 543 som vi läm­nade in under den allmänna motionstiden. Den behandlas i betänkandet utom på några punkter, bl. a. när det gäller datateknikens inverkan på sysselsättningen och de punkter som berör organisationen av skyddat arbete. När det gäller frågan om skyddat arbete har vi i vår parlimotion föreslagit åtgärder i enlighet med vad den utredning, som lämnade sitt betänkande för etl halvår sedan, kom fram till och som också stöddes av de remissvar som arbetstagarorganisationerna lämnade. Förslagen är redovisade i punkterna 4-8 i motionen. I utskottet yrkade vi på atl frå­gorna skulle behandlas i detla sammanhang, men den borgerliga ma­joriteten avslog vår framställan med motiveringen att det skulle komma en proposition i ärendet.

Enligt etl tidningsreferat i lördags har arbetsmarknadsminister Ahl­mark sagt att socialdemokraterna skäller på allt som rör sig. Nej, herr Ahlmark, vi skäller inte pä det som rör sig; vi kritiserar allt som står stilla! Jag vel att när herr Ahlmark fick fiytta in i arbetsmarknadsde­partementet var frågan om en proposition långt framskriden och att me­ningen var att en proposition skulle läggas fram omedelbart efter valet, sä att en ny reform skulle kunna träda i kraft den 1 januari 1979. Av orsaker som jag inte har full insyn i har det nu blivit en fördröjning på över ett halvt år. Och vilka är det som blir lidande på det, herr ar­betsmarknadsminister? Jo, det är de grupper som har det sämst ställt i värt samhälle. Det är de människor som inte fär jobb i vare sig enskild eller offentlig verksamhet. Fackliga organisationer hotar i dag att stänga en del verkstäder på grund av dålig arbetsmiljö. De nuvarande huvud­männen väntar med att göra nödvändiga investeringar och utbyggnader, och allt ligger stilla. Det är därför vi kritiserar den sittande regeringen!

Förra torsdagen sade arbetsmarknadsministern följande i ett frågesvar till LO:s ordförande Gunnar Nilsson: Vi planerar att förelägga riksdagen förslag i frågan under maj månad i år. Jag vill då ställa följdfrågan: Kan arbetsmarknadsministern garantera att ett förslag läggs fram i maj månad och atl det förslaget går ut på att den tänkta reformen kan träda i kraft den 1 januari 1979? Varie fördröjning är nämligen en olycka i detta fall.

Som jag redan sagt är bakgrunden till våra reservationer vår parti-motion, som i inledningen tar upp målsättningen för sysselsättnings­politiken utifrån våra grundvärderingar. I reservationen 1 redovisar vi all dessa motsättningar medför krav på konkreta åtgärder från statsmak­ternas sida pä både kort och lång sikt samt att grundvalen för en effektiv sysselsättningspolitik är den ekonomiska politiken och, på kort sikt, den budgetproposition som vi nu behandlar. Någon uppföljning av riksdagens beslut i höstas anser vi inte att budgetpropositionen innehåller, och vi


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

A rbetsmarknads-politiken

37


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

38


reservanter föreslår därför en mängd åtgärder. Det anser vi vara nöd­vändigt för alt skapa respekt för de beslul som riksdagen fattar. Vi kräver sålunda att vår motion skall tas till utgångspunkt för sysselsättnings­politiken, och vi följer upp det med förslag på såväl arbetsmarknads-som regionalpolitikens område. Den senare kommer all behandlas vid an­nal tillfälle, men förslagen skall ses som en helhet.

För att uppnå målet arbete åt alla anser vi atl de arbetsmarknads-politiska åtgärderna i ökad utsträckning skall knytas till arbetsplatserna samt atl arbetsmarknadspolitiken skall omfatta en allt större del av ar­betsmarknaden. Vi skjuter fram de enskilda människorna i förgrunden, och vi anser all del är utifrån deras individuella förutsättningar, problem och förhållanden som en effektiv arbetsmarknadspolitik skall utformas. Endast därigenom kan vi uppnå målen: jämlikhet mellan män och kvin­nor i arbetslivet, regional balans, arbete efter vars och ens förmåga, trygg­het i anställningen samt arbete, praktik eller utbildning ät alla ungdomar.

För att klara detta anser vi bl. a. att arbetsförmedlingarna behöver per­sonalförstärkningar utöver vad som föresläs av regeringen, särskilda för-medlingsinsatser för kvinnor, en förstärkning av de deltidsarbetandes ställning på arbetsplatserna, ökade bidrag till företag som anordnar ut­bildning, bättre jämställdhetsbidrag och förbättrad barntillsyn. Alla dessa förslag kommer alt utföriigt motiveras av herr Johansson i Simrishamn och fru Leijon.

De förslag som vi lägger fram gör det nödvändigt att öka medelsan­visningen på denna huvudtitel med 85 milj. kr., men de medlen har vi täckning för i det stora budgetförslag som vi har presenterat som alternativ till regeringens förslag.

I vår reservation 8 tar vi upp frågan om utbildningsfonder inom fö­retagen. Förslaget härstammar från sysselsättningsutredningen, som för­de fram tanken att man inom förelagen skulle bygga upp fonder för alt användas för utbildning och som medel att utjämna aktiviteten mellan hög- och lågkonjunktur. Fonderna skulle stå under samhälleligt och fack­ligt inflytande, och della är viktigt. De skulle byggas upp enligt samma principer som gäller för investeringsfonderna. Vid remissbehandlingen stödde bl. a. LO detta förslag. Vi kräver att förslaget skall tas upp lill ny beredning, då vi anser det vara användbart när det gäller alt klara sysselsättningen. Atl vänta längre anser vi icke motiverat, och det var inte heller meningen med vad som sades i propositionen 211, som ut­skottet hänvisar till.

I reservationen 11 tar vi upp förslaget om omläggning av statsbidraget lill kommunala beredskapsarbeten. Den borgerliga majoriteten anser icke att man skall kräva ett förslag lill omläggning som skulle gynna dags­verksbilliga beredskapsarbeten. Om man får en omläggning av statsbi­dragssystemet i den riktning som AMS föreslår i sin skrivelse, skulle del gynna ungdomar och kvinnor, dvs. de grupper som har det svårast i samhället. Det skulle enligt AMS även medföra fördelar frän admi­nistrativ synpunkt. Trots detla går varken departementschefen eller ut-


 


skottsmajorileten med på alt man skall begära en omläggning i enlighet med förslaget. Här hade ni ju en möjlighet att minska byråkratin, men då säger ni nej. Hur slår det till med konsekvensen i all diskussion om att ni skall stoppa byråkratiseringen?

Det kontanta arbetsmarknadsstödet uppgår f n. till 55 kr. per dag. 1 reservationen 12 föreslår socialdemokraterna att stödet skall höjas till 65 kr. per dag. Detta innebär också all vid arbetsmarknadsutbildning dagsersättningen blir 75 kr. per dag. I vår reservation finns förslag till de nödvändiga lagändringarna. Vi anser alt ersättningen skall kunna ga­rantera mottagarna samma standard som den de hade förut, ja, t. o. m. en successiv förbättring. Jag kan hålla med dem som säger att stödet är för lågt även enligt värt förslag. Med den inflationstakt som rätt sedan den borgerliga regeringen tillträdde är en sak säker: vi socialdemokrater har icke tagit till i överkant. Trots detta anser utskottsmajoriteten att man inte behöver höja dagspenningen inom KAS och arbetsmarknads­utbildningen. Utskottsmajoriteten avfärdar det hela med följande me­ning: "Utskottet hänvisar till den nyligen gjorda höjningen av KAS och avstyrker de båda motionerna." Det är de borgeriigas tröst till de ar­betslösa och lill dem som går på arbetsmarknadsutbildning. Del enda de inte fått med i avslaget är väl ett "lycka till".

En grupp som har del speciellt svårt i vårt samhälle är de som av olika anledningar är handikappade. Jag har redan berört frågan i samband med den skyddade sysselsällningen. Att skapa möjligheter för dessa män­niskor att skaffa sig ett yrke anser vi vara myckel angeläget. Därför är vi redo att föreslå en ökning av bidraget vid utbildning av handikappade från 8 till 16 kr. per timme. Utskottsmajoriteten anser att della bidrag icke kommer alt fylla någon uppgift i framtiden och hänvisar lill att svårt handikappade som får utbildning framdeles skall kunna få etl bidrag som uppgår till 75 % av den totala lönesumman. Vi har inget alt erinra mol detta bidrag, men det gäller endast svårt handikappade, och det behövs en höjning av det bidrag som normalt skall utgå.

När vi diskuterade medbestämmandelagen förlorade socialdemokra­terna lottningen beträffande finansieringen av informationen, utbildning­en och forskningen. I dag ser vi följderna av denna förlust. De fackliga organisationerna har icke medel att fullfölja sin utbildning. 1 reserva­tionen 14 föreslår vi samma ordning som den som föreslogs i vår tidigare reservation beträffande medbestämmandelagen. Herr Ulander får senare i dag svar på en interpellation i denna fråga och kommer atl närmare argumentera för vår reservation.

Herr talman! Med det anförda ber jag än en gång atl få yrka bifall till samtliga reservationer som är fogade till utskottets betänkande.


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


 


Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! För möjligheterna till en progressiv sysselsättningspolilik här i Sverige ar den borgerliga irepartiregeringen en ren katastrof Det gäller i tre viktiga hänseenden.


39


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

40


För det första uppmuntras storfinansen och kapitalägarna till ett hän­synslösare och militantare uppträdande. De vet att de har en regering som ser med passiv sympati på deras hänsynslöshet.

För det andra har vi att vänta en förstärkning av den tendens som visar sig i kapitalismens sena utvecklingsstadium - att statens bördor för att subventionera och stabilisera privatkapitalets ställning medvetet vältras över på de lönarbetande.

För det tredje visar regeringen upp en fullständig perspektivlöshet och en total oförmåga att självständigt och aktivt analysera problemen. På grund av de tre partiernas opportunism gentemot varandra förstoras ef­fekterna av den osjälvständighet i förhållande till privatkapitalet som redan ligger i den allmänna borgerliga politiska filosofin.

Till allt detla kommer nu en annan sak i dagens debatt. Del är den oklarhet och oordning i vilken riksdagen tvingas föra sina debatter om sysselsättningsproblemen. I dagens debatt blandas t. ex. behandlingen av sysselsättningspolitikens riktlinjer i stort med en mängd ekonomiska och administrativa specialproblem. Den översiktliga principdiskussionen borde ha förts särskilt, så att partiernas politiska grundinställning klart framgick. Den i och för sig lika viktiga debatten om de många praktiska specialåtgärderna ute på fältet borde också föras särskilt. Såsom det nu är blandas korten ofia bort, och den intresserade allmänheten fär mycket svårt att vaska ut kärnpunkterna.

Varför är det så svårt alt föra en verklig diskussion om sysselsätt­ningspolitikens mål och om den verkliga samhälleliga situationen? Jo, det förstår man om man läser utskoitsbetänkandet. Och i rätt stor ut­sträckning gäller detsamma även om den socialdemokratiska reserva­tionen i det avsnittet. Det finns ingenstans någon verklig analys av pro­blemen och heller inle någon målsättning.

Det finns en mängd fraser som inle har givits innehåll. Vad är t. ex. "arbete åt alla"? Man måste ju fråga; Åt hur mänga? På vilka villkor? Hur många jobb måste tillskapas för atl uppnå målsättningen? När kan den uppnås osv.?

Vad är "jämställdhet mellan man och kvinnor"? Det räcker ju inte med en sådan allmän paroll. Bohman vill jämställdhet. Han tycker att del är jämställdhet när kvinnan är hemma. Ahlmark vill jämställdhet. Han tycker det är toppen när 70 % av deltidsarbetarna är kvinnor. Palme vill jämställdhet. Men det som ökade mest under hans regering var de kvinnliga deltidsarbetarna. Vad menar man då med jämställdhet?

Man måste komma ifrån sådana här alltför allmänna fraser. Man mäste definiera det praktiska och det ideologiska innehållet i varje sådan allmän paroll. Den konkreta diskussionen om målsättningen måste föregås av atl man försöker klara ut; Vari består arbetslöshels- och sysselsättnings­problemet i Sverige i dag? Vad har egentligen hänt? Det har folk rätt att få veta ulan alt matas med skryt och med innehållslösa paroller.

Mellan 1965 och 1976 har sysselsättningen i Sverige egentligen icke ökat. Utskottet redovisar atl antalet sysselsatta personer har ökat, men


 


det är ju en helt annan sak. Det är närmast litet löjligt när utskottet redovisar etl antal personer utan att fråga sig om de är heltids- eller deltidsarbetande. Hellidsarbetande har mellan 1965 och 1976 minskat med nära 7 96. Dellidsarbetarna har samtidigt ökat med ca 50 % - det är ju en mindre grupp. Men räknat i heltidsarbeten har antalet personer i arbete sedan 1965 minskat med grovt räknat 1 %. Samtidigt har antalet människor i åldrarna 16-74 år ökat med 300 000.

Arbetslösheten, i ordets klassiska mening, ligger i dag på en ungefärlig genomsnittsnivå som är halvannan gång så hög som för tio år sedan. Arbetslösheten bland dem som är under 25 år är ungefär dubbelt sä hög nu som för tio år sedan. Ungdomsarbetslösheten var 1965 ca tvä och en halv gång så hög som den genomsnittliga arbetslösheten. Men 1976 var den tre och en halv gäng så hög. Ungdomskullarna har blivit mindre sedan 1965, men ändå är ungdomsarbetslösheten värre. Antalet kvinnor i arbete har mellan 1965 och 1976 ökat med 258 000. Men de kvinnliga deltidsarbetarna har samtidigt ökat med 243 000. Det är nästan lika mycket. Del är alltså bara deltidsarbetet som tenderar att öka bland kvinnorna.

Vad säger oss delta?

Det säger oss att läget långsamt och på sikt blir sämre. Att arbets­löshetsnivån på sikt ökar. Alt läget för arbetande blir svårare. Alt kvin­nodiskrimineringen hålls vid makt och stärks genom deltidsarbetets väx­ande utbredning. Att sysselsättningsgraden bland män sjunker utan att de hellidsarbetande kvinnorna blir fler. Att ungdomsarbetslösheten blivit betydligt värre. Att deltidsarbetet, som jag påpekade, allmänt breder ut sig och att procenten deltidsarbetare bland de arbetande kvinnorna blir högre.

Vad tjänar det dä lill att basunera ut en mängd fraser: Vi vill alt alla skall ha arbete, vi vill jämställdhet för kvinnorna, svensk arbets­marknadspolitik är den bästa i väriden, vår sysselsättning ökar och kvin­norna träder mer och mer in pä arbetsmarknaden, och liknande. Det är ju falskt alltsammans. Problemen blir i verkligheten svårare och mer komplicerade. Det ekonomiska systemet klarar sysselsättningen allt säm­re. Och den politik som förts har icke lyckats hejda den tendensen.

Vad är det för fel pä svensk sysselsättningspolitik av i dag? Det är allmänt hållet ungefär samma fel som i andra kapitalistiska länders. När fullsysselsättningen blir en andrahandsfråga i förhållande till uppgiften att söka stabilisera kapitalismen och hålla dess vinster-dä går det givetvis ut över de arbetande människorna.

Vad var huvudtanken i den gamla fullsysselsäilningspolitiken sådan den utarbetades av Ernst Wigforss? Huvudtanken var ungefär följande, uttryckt i mycket korta drag:

Ingen arbetslöshet skulle i princip tillålas, bortsett från s. k. friktions­arbetslöshet, dvs. när folk flyttar från ett jobb till etl annat. Det skulle vara full sysselsättning i ordets egentliga mening. Den skulle uppnås genom direkta statliga arbeten och genom förstärkning av de breda folk-


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

41


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

42


lagrens sociala standard och köpkraft. Delta skulle i sin tur bilda underlag för ökad avsättning. Expansion och fullsysselsättning skulle kombineras med en social omfördelning. Den sociala omfördelningen var ett sätt atl stärka sysselsältningsunderlaget.

Wigforss var i sitt tänkande inte helt klar och i sitt genomförande inte heller konsekvent. Men han hade ett principiellt alternativ till den gamla borgerliga nationalekonomin. Del var ett alternativ grundat på en alternativ ideologisk värdering.

Vad blev det av denna Wigforsspolitik? Den har gradvis ersatts med en helt annan.

Den politiken har följande grundtankar: Stöd företagen med direkta förmåner och subventioner! Låt utslagnings- och koncentrationsprocessen ha sin gång! Acceptera alt människorna delas upp i ett A-lag och ett B-lag, eventuellt också ett C-lag! Låt samhället la över ansvar och kost­nader för B- och C-lagen! Låt de lönarbetande själva via ett skattesystem som blir allt mindre omfördelande - därför att de indirekta skatterna ökar - betala kostnaderna för kategorin av utslagna arbetskamrater! Gyn­na de privata investeringarna, håll tillbaka statens utgifter!

Vad blir följden av denna politik, som i alltmer renodlad form företräds av den nya regeringen? Kapitalägarna gynnas, deras utgifter driver pä inflationen, som i dag är långt snabbare än exempelvis i börian av 1960-lalel. En ständig tendens till omfördelning sker relativt sett från de ar­betande och till kapitalels förmån. De privata investeringarnas andel av nationalprodukten ökar, de statliga och kommunala investeringarnas an­del minskar. Lönernas andel av nationalprodukten och även deras andel av den totala privata konsumtionen minskar.

Delta är, kan man säga, alliså raka motsatsen till Wigforss linje. Wig­forss menade att omfördelningen lill de breda lagrens förmån var ett stöd ät en expansiv sysselsättningspolitik. Dagens svenska sysselsätt­ningspolitik bygger pä en helt motsatt princip: Stöd företagen och ka­pitalägarna, omfördela från de breda lagren till kapitalels förmån - så får företagen, enligt vad man påstår, utrymme för att klara sysselsätt­ningen. Denna filosofi är felaktig, ty genom att hålla tillbaka de breda lagrens efterfrågan, genom att föra en restriktiv lönepolitik, genom atl låta offentliga investeringar utvecklas långsammare än privata minskar man i verkligheten basen för ny sysselsättning. Della får också indirekt en verkan på privatföretagen, eftersom deras förmåner, som de direkt fär av staten, motverkas av alt de inte kan utnyttja den nationella efter­frågan lill avsättning och ackumulation av vinster.

Att den borgerliga regeringen vill ha det så här är ju inte förvånande. I dess politiska länkande finns egentligen bara en, mycket enkel och tämligen rå, linje: Gynna storfinansen så mycket och sä direkt som möj­ligt! Sätt inte i fråga uislagning, sätt inte i fråga strukturutveckling och sätt inte i fråga kapitalexport! 1 övrigt håller sig regeringen inte med några enhetliga principer, vare sig politiskt eller moraliskt.

Skall arbetarrörelsen kunna ställa upp ett politiskt alternativ till denna


 


arbeiarfientliga och folkfientliga politik, måste den tänka i nya banor. Man måste överge den borgerliga 1800-talsekonomin och gripa tillbaka och utveckla tankegångar av den typ som Ernst Wigforss förde fram pä sin tid. Och man måste naturligtvis gä längre än så, därför att ka­pitalismens kris i dag är djupare och berör systemet mer i grunden än vad 30-talskrisen gjorde.

Vpk har gett uttryck för grundelementen i en ny sysselsättningspolilik. Denna politiks mål skall vara full sysselsättning i ordets egentliga gamla bemärkelse. Alla vuxna arbetsföra skall i princip ha ett arbete eller ett arbete som väntar dem när de är klara med studierna. Vae vuxen kvinna skall kunna självständigt försörja sig. Arbetslöshet pä de nivåer som to­lererats de senaste tio åren skall vara oacceptabel.

Vpk vill se svensk arbetarrörelse driva ett progressivt program med denna målsättning. Ett sådant program bör enligt vår mening innehålla följande huvudmoment i korta drag:

Gradvis bör man förverkliga ett statligt industriprogram. Det skall vara industrier som bidrar lill att kraftigt höja förädlingsgraden i produktionen, industrier som ger många arbeten per enhet insatt kapital, råvara och energi, industrier som kan kompensera förslrukturkrisen i de traditionella branscherna och på de gamla bruks- och industriorterna.

En upprustning av den kollekliva trafiken bör ske till dess högsta tek­niska kapacitet. Del ger arbete ål anläggningsarbetare och ål de in­dustriarbetare som producerar den nya materielen för denna upprustning. Del ger också effektivare transporter och är därmed bl. a. ett stöd åt exportindustrin.

Ell program bör ingängsättas för att bygga i fatt de allvarliga brister som finns inom daghems- och värdsektorn, inom arbetsmiljön, natur­miljön, bostadsmiljön m. m. Detta ger arbete ät byggnadsarbetare, in­dustriarbetare, liksom ät folk inom den offentliga sektorn. Del öppnar en mängd varierande uppgifter åt de 10 000-tals ungdomar som i dag inget bättre begäran en arbetsuppgift med ändamål och framtida mening.

En förkortning av den allmänna arbetsdagen bör omedelbart genom­föras, och genomföras med bibehållna löner och köpkraft. Det kommer atl skapa många nya arbeten redan i sig självt. Det kommer att skapa arbeten också indirekt. Det innebär ju en ekonomisk omfördelning till de lönarbeiandes förmän, som kan bilda underlag för en vidgad sys­selsättning över hela näringslivet.

Kapitalexport och industriutfiytining bör i princip förbjudas. Tusentals arbetstillfällen går på dessa vägar årligen ut ur landet. Inte minst är del viktiga delar av den sysselsättningsinlensiva verkstadsindustrin som drabbas.

De stora privata affärsbankerna bör nationaliseras och en planmässig styrning av de större kapital- och invesieringssirömmarna genomföras. Pä del sättet styr man över resurser till den produktion som ger stora sysselsättningseffekter och hög förädlingsgrad. Man minskar i motsva­rande män beroendet av den produktion som kräver väldiga mängder


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

43


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads-poliiiken


kapital och energi men där sysselsättningen ändå på sikt minskar. Man styr resurser till socialt angelägna ändamål. Del förbättrar de arbetande människornas kapacitet och stärker deras sociala och ekonomiska ställ­ning.

Detla är i mycket kort sammandrag vpk:s krav och program. Utskottet vill i sill betänkande inte diskutera dessa tankar i sak. Man intar en rätt lustig attityd. Man menar ungefär som så, alt vpk:s idéer är sä an­norlunda att man av den anledningen inte bör diskutera dem. Det är en ny och intressant tanke. Man skall alltså diskutera bara med folk som har samma idéer som man själv. Man skall bara diskutera detaljer, aldrig väsentligheter.

Jag förstår mycket väl alt den borgerliga regeringen är rädd för en diskussion om väsentligheter. Men ni kommer inte att slippa ifrån den. Ur er passivitet, ur ert grova gynnande av storfinansen, ur er likgiltighet inför de framväxande problemen kommer allt fier av de lönarbetande att dra slutsatsen att en helt ny politik måste till, elt helt nytt länkande. Er politik är storfinansens. Men vad som krävs är en politik mot stor­finansen och för de breda lagren. Er politik hör 1800-talet till. Vad som krävs är en politik för år 2000. Del är bara arbetarrörelsen som kan bära upp en sådan politik.

Herr talman! Jag yrkar bifall till samtliga vpk-molioner som behandlas i detta betänkande.


 


44


Herr WIRTÉN (fp):

Herr talman! Det är inte mer än tre månader sedan vi här i riksdagen diskuterade sysselsättningspolitikens inriktning. Den mera övergripande debatt som Jörn Svensson i Malmö här efterlyste hade vi således i hu­vudsak i december föregående är, då med anledning av propositionen om en samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik.

Tre månader är en kort lid, och ändå har myckel hänt sedan dess. De principer som antogs förra året ligger fast, men i fråga om uppfölj­ningen i konkreta förslag har regeringen presenterat åtskilligt. I första hand gäller del förslagen i budgetpropositionen, men jag vill också erinra om arbetsmarknadsminister Ahlmarks s. k. sysselsättningspaket och de propositioner som industriministern har lagt fram angående vissa pro­blembranscher inom det svenska näringslivet.

Vilka uppgifter skall då sysselsättningspolitiken ha enligt 1976 års riks­dagsbeslut? Man kan, herr talman, sammanfalla dem i följande fyra punk­ter: 1. Ge trygghet i anställningen. 2. Öka tillgången på arbete. 3. Undan­röja hinder för förvärvsarbete. 4. Nå jämställdhet mellan kvinnor och män pä arbetsmarknaden.

Detla är förvisso mycket krävande uppgifter. Möjligheterna alt lyckas är i hög grad beroende av en framgångsrik ekonomisk politik och en förnuftig näringspolitik. Men debatten om de frågorna får komma i annat sammanhang. Bakgrund lill diskussionen om vår sysselsättningspolitik måste ändå vara den internationella lågkonjunktur som sedan etl parar till-


 


baka plågar praktiskt taget alla västländer.

Det finns anledning alt fråga sig hur Sverige har klarat sin sysselsättning i denna vågdal. Av den bild som nu visas pä TV-skärmen - och som också finns återgiven i arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 21, s. 9 - framgår att vi totalt har en arbetslöshet på ungefär 1,8 % av hela ar­betskraften. Kvinnor och ungdomar ligger tyvärr högre. Men det viktiga är att även för dessa båda utsatta grupper på arbetsmarknaden har si­tuationen förbättrats - del framgår mycket tydligt av bilden. Sämst är läget för kvinnor i åldern 16-19 år, där andelen arbetslösa uppgick till drygt 7 %  i slutet av förra året.

Att situationen i det här avseendet är sä bra beror till stor del på en aktiv arbetsmarknadspolitik. När antalet varsel steg oroande i slutet av förra året och i början av 1977, drog regeringen den enda riktiga slut­satsen. Man sade sig att här måste lill extraordinära insatser, och så kom arbetsmarknadsminister Ahlmarks sysselsättningspaket. Det inne­höll bl. a. att statliga industribeställningar pä 200 milj. kr. tidigareläggs under den här våren, att statsbidrag ges lill kommunala industribesiäll­ningar på ca 200 milj. kr., alt ytteriigare 500 milj. kr. anslås till be­redskapsarbeten. Det innebär atl arbetsmarknadsstyrelsen kan sysselsätta 20 000-25 000 fler i beredskapsarbete fram lill halvårsskiftet än vad som vore möjligt med tidigare anslag. Antalet platser i arbetsmarknadsut­bildningen ökar under våren med 10 000 och utbildningen görs mer att­raktiv genom att utbildningsbidraget höjs med 30 kr. om dagen. Stats­bidraget lill utbildning i företagen höjs tillfälligt under första halvåret från tidigare 8 kr. i limmen till 25 kr. i timmen. Det högre bidraget skall kunna utgå också för utbildning i medbestämmandefrågor.

En rad åtgärder syfiar till alt hjälpa särskilt ungdomar och kvinnor som är nytillträdande på arbetsmarknaden. Staten skall exempelvis ta fram fler praktikplatser för ungdomar. Ungdomar under 20 år får större möjligheter att della i arbetsmarknadsutbildning. De skall även kunna få utbildningsbidrag för att gå kortare yrkesinriktade kurser i gymna­sieskolan. Statsbidraget för kommunala beredskapsarbeten för ungdomar höjs från 60 % till 75 % för hela 1977. Sådana arbeten öppnas nu också för nytillträdande på arbetsmarknaden som är över 25 år. Den fram­gångsrika verksamheten med enskilda beredskapsarbeten i form av prak­tikplatser för tonåringar skall fortsätta i organisationer och företag även under andra halvåret 1977.

Detta har gett snabb effekt. Som en direkt följd av regeringens beslut att höja bidraget lill utbildning inom företagen frän 8 kr. till 25 kr. per timme, som jag nyss nämnde, får nu omkring 30 000 personer utbildning i stället för alt bli arbetslösa. Det är etl tal som har vuxit myckel snabbt. Bara för etl par veckor sedan var antalet ungefär hälften. Detta visar atl förslagen har, som jag nyss sade, haft verkligt god effekt. Till mycket stor del gäller insatserna sådana anställda som redan varslats om per­mitleringar och där nu varslen har tagits tillbaka.

De här åtgärderna skall ses mot bakgrund av den situation svenskt


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

45


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

46


näringsliv befinner sig i, dvs., som jag tidigare nämnde, i väntan på all lågkonjunkturen skall vändas till högkonjunktur. När orderlillgången i företagen blir bättre kommer man atl vara väl rustad att höja pro­duktiviteten snabbt. Den intressanta frågan är ju när detta kommer att inträffa. Här skiljer sig buden något åt. Förhoppningsvis är det en klar förbättring kring årsskifiet  1977-1978.

En viktig del i en fungerande arbetsmarknad är arbetsförmedlingarna. Under senare är har det skett en kraftig uppbyggnad av arbetsmark­nadsverkets resurser; del gäller både personal och tekniska hjälpmedel. Den uppbyggnaden fortsätter även nästa budgetär. 240 nya tjänster tillförs verket, varav 100 får tas i anspråk redan nu. Det är en teknik som har tillämpats även tidigare är.

I reservationen 2, som herr Fagerlund talade om alldeles nyss, har socialdemokraterna, tycker jag, formulerat sig minst sagt egendomligt. Man säger sig inte kunna acceptera den personalförstärkning regeringen fö­reslär-"som i realiteten innebär en avsevärd uppbromsning i utbyggnaden av arbetsförmedlingen".

Av den bild som jag visar på TV-skärmen framgår hur personalut­vecklingen inom arbetsmarknadsverket efter den stora reformen av ar­betsmarknadspolitiken 1966 har utvecklats. Bilden visar alt arbetsmark­nadsverkets tjänster har ökat i anlal från 3 314 lill 5 368. Framför allt vederlägger det socialdemokraternas påstående att den nya regeringen skulle ha slagit av pä ökningslakten. Det är en kurva som visar på en fortsatt kraftig personalförstärkning. Jag tycker alt bilden talar för sig själv.

Frågan uppstår då: Hur skall dessa tjänster fördelas? Vad skall de an­vändas till? Utskottet instämmer i departementschefens förslag att del i första hand skall vara arbetsmarknadsstyrelsen som efter egen prövning kommer fram med förslag till personalfördelningen. Denna skall upp­rättas mot bakgrund av de erfarenheter verket har från sitt förmedlings­arbete. Vissa riktlinjer finns angivna i budgetpropositionen. Arbetsmark­nadsministern förutsätter alt huvuddelen av ökningen kommer den egentliga platsförmedlingen till godo och lägger särskild vikt vid för­medlingsinsatser för ungdom och nytillträdande kvinnor. I propositionen understryks också behovet av att upprusta arbetsförmedlingen för kul­turarbetare.

Under några år har på sysselsättningsulredningens initiativ bedrivits försöksverksamhet pä 24 förmedlingskonlor, där ca 70 erfarna förmedlare avdelats för ungdomsfrågor. På liknande sätt initierade delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor en försöksverksamhet. Sedan 1974 har ca 100 arbetsförmedlare arbetat särskilt med kvinnliga arbetssökande. I båda fallen har det varit fråga om en tidsbestämd försöksverksamhet. Perioderna har nu löpt ut, och det naturliga är då alt man integrerar den verksamheten i del ordinarie förmedlingsarbetel. Det betyder då ock­så alt försöken som sådana anses avslutade.

Men, herr talman, självklart skall de värdefulla erfarenheterna frän


 


försöksverksamheten tas till vara, utvärderas och omsättas i det var­dagliga arbetet. I den mån arbetsmarknadsstyrelsen finner behov av sär­skilda förmedlingstjänster för speciella grupper i fortsättningen fär verket inom den givna budgetramen föreslå sådana tjänster. Från uiskollsma-joriletens sida finner vi del inte motiverat alt, som reservanterna vill, nu förlänga försöksverksamheten ytteriigare vad gäller förmedlingsar­betel för ungdom och kvinnor.

Det här ställningstagandet innebär inte något som helst avsteg från regeringens och utskoltsmajoritetens mål alt erbjuda arbete åt de kvinnor och ungdomar som vill komma ut på arbetsmarknaden. Tvärtom, allt skall göras för att underiätla del stegel. Under senare år har antalet kvin­nor på arbetsmarknaden ökat kraftigt, men ökningen har varierat mellan åren. Jag visar på TV-skärmen en tredje bild. Det framgår av den att under börian av 1970-lalel låg ökningen mellan 17 000 och 31 000. Det är de ljusa staplarna, som sticker upp ovanför nollstreckel, och de avser de första tre åren som är redovisade på diagrammet. Sedan kommer de två högkonjunkturären 1974 och 1975. Då låg ökningen på 63 000 resp. 73 000. Sedan kom  1976 och då sjönk antalet igen lill 31000.

Del intressanta är kanske alt avläsa hur ökningen har utvecklats i förhällande till kalenderåret 1976 och som indikation pä den fortsatta utvecklingen lar jag den senaste tolvmånadersperiod som statistiken re­dovisar, dvs. frän februari 1976 lill februari 1977. Den tiden finns inte med på bilden, men det visar sig alt ökningen under den perioden är 38 000. Det betyder med andra ord alt det är en större ökning än under kalenderåret 1976. Detla visar också hur fel socialdemokraterna har när de försöker göra gällande att vi skulle ha en lägre ambitionsnivå från regeringens och utskottsmajoritetens sida när del gäller alt underlätta för kvinnor som vill komma ut på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingens effektivitet är naturligtvis minst lika beroende av den tekniska upprustningen som av den personella förstärkningen. För nästa budgetär sker en nästan dubbelt sä stor satsning som tidigare, i pengar räknat, på arbetsmarknadsverkets ADB-utrusining. Det innebär bl. a. all vi under nästa budgetår får dagliga platslistor över hela landet. Vidare kommer de intressanta försöken alt utvidgas att med hjälp av databehandling matcha - dvs. koppla samman - den arbetssökandes öns­kemål med de uppgifter som finns om lediga platser runt om i landet. Den sökandes möjligheter alt på kon tid finna just det jobb hon eller han söker ökar oerhört genom elt sådant system. De här exemplen visar något av vad man kan åstadkomma med en fortsatt teknisk upprustning av arbetsmarknadsverket.

Från oktober 1976 tillämpas allmän platsanmälan i Skåne och Blekinge. Vid arbetsmarknadsutskottets resa föregående vecka i Malmöhus län fick vi en del redovisning av hur försöken utfallit. Det är en kort period, så erfarenheterna måste bedömas med försiktighet. Men allt tyder på alt antalet platsanmälningar har ökat väsentligt. Uppgången ligger på omkring 25 %. Allmänt kan sägas atl erfarenheterna är goda och de


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

47


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


motiverar att man nu, som regeringen föreslår, går vidare och inlemmar Stockholms län i försöksverksamheten. En fortlöpande utvärdering av effekterna och de ekonomiska konsekvenserna skall göras.

Så några kommentarer om sysselsättningspolitikens uppgifi atl undan­röja hinder för förvärvsarbete.

Kvinnor har mänga svårigheter atl kämpa mot då de söker sig ut på arbetsmarknaden. Det sammanhänger delvis med kvinnans traditionella roll i hemmet. Undersökningar visar ju att flertalet kvinnor trots påbörjat yrkesarbete är de som sköter så gott som allt hushållsarbete. Här mäste till verkliga attitydförändringar.

Bristen på daghem är ett annat ston hinder. Det är viktigt atl hälla fast vid uibyggnadsplanerna på 100 000 nya daghemsplalser och 50 000 fri­tidshemsplatser. Den frågan kommer att diskuteras senare i kammaren, men jag vill redan nu deklarera atl vi frän vår sida kommer att göra allt för alt uppnå det målet.

För människor med olika slag av handikapp är det viktigt -jag häller med herr Fagerlund om det - alt samhället gör vad som göras kan för att undanröja hinder för arbete. I budgetpropositionen föresläs också en mycket betydande ökning - sammantaget 132 milj. kr. - i detta syfte.

Tiden tillåter inte atl jag går igenom de olika delförslagen. Men so­cialdemokraterna har i reservation nr 13 tagit upp frågan om storleken på bidraget till utbildning i företag av handikappade, och jag vill något kommentera det.

Regeringen och utskottsmajoriteten föreslär oförändrad bidragsnivå. Jag vill gärna motivera detla. Det är i huvudsak av två skäl. För det första har AMS befogenhet atl företa jämkning i enstaka fall. Det innebär att vid utbildning av svårt handikappade kan bidragsbeloppet höjas med upp till 75 % av den totala lönekostnaden. För det andra beslöt vi här i riksdagen i december föregående år om väsentligt förbättrade bidrag lill halvskyddad sysselsättning för handikappade. Den förändringen gör att behovet av det här utbildningsbidraget minskat väsentligt.

Del är skälen till att vi avstyrker moiionsyrkandel.

När vi talar om olika slag av arbetshinder vill jag passa pä alt nämna de ändringar av flyttningsbidragen som föreslås. För alt upprätthålla den fulla sysselsättningen måste vi ha en viss geografisk rörlighet på arbets­marknaden. Jag tror vi är överens om det. Samhället har i fiyttnings-bidragen en möjlighet att hjälpa den som måste fiytta för att få elt jobb sä alt omställningsbördan inte blir för stor. Den förbättring och förenkling av fiyttningsbidragen som nu sker är därför av stort värde.

Herr talman! Med dessa synpunkter har jag i stort sett bemött de re­servationer som herr Fagerlund nämnde. Han redovisade en del mycket kortfattat; en senare talare från socialdemokraterna kommer tydligen att motivera dem utförligare. Jag har översiktligt bemött yrkandena i dessa reservationer. Jag ber alt få yrka avslag på dem samtidigt som jag yrkar bifall lill arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkande nr 21.


48


 


Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wirtén gjorde precis del som jag i mitt inlednings­anförande sade var så vilseledande när jag talade om utskottets redo­visning, och som är så vanligt när man - som varje regering brukar göra - skall tala berömmande om sig själv.

Herr Wirtén visade på intern-TV-skärmen en tablå över hur antalet sysselsatta personer har ökat. Jag har försökt förklara för herr Wirtén alt antalet sysselsatta personer kan öka eller minska - det säger inte sä myckel om huruvida sysselsättningen ökar eller minskar. Om vi ser på årsmedeltalen för åren 1975 och 1976 finner vi att antalet sysselsatta personer ökade med 26 000. Men sysselsättningen minskade icke förty med 40 000 mätt i antalet heltidsarbeislillfällen, beroende naturligtvis på att heltidsarbetarnas anlal hela liden minskar sedan många är medan de deltidsarbetande ökar i anlal. Herr Wirtén menar all om vi har etl visst antal heltidsarbeten och delar dem i dubbelt så många deltidsarbeten, så har sysselsättningen fördubblats. Det är i princip vad herr Wirtén påstår. Del är ett fullständigt orimligt påslående.

Han gör samma tabbe när det gäller kvinnorna. Mellan 1975 och 1976 har antalet sysselsatta kvinnor i och för sig ökat med 32 000. Men 25 000 av dem är deltidsarbetande. Är det i överensstämmelse med jämlikhets­strävandena atl det bara är de deltidsarbetande kvinnornas anlal som ökar? Det ökar naturiigtvis bl. a. därför alt antalet hellidsarbetande män minskar.

Med den här typen av redovisning förfalskar man den problemalik som finns. Och genom atl, som herr Wirtén gjorde såsom talesman för utskoliet, anlägga elt väldigt kort perspektiv förfalskar man den också. Dä gör man arbetsmarknadspolitik till litet socialpolitik som skall bedrivas är efter år i stället för atl den skall vara något som aktivt och på ell förebyggande sätt griper in mot de oroväckande tendenser som på sikt utvecklar sig i samhället. Om man ser elt årtionde tillbaka skall man, som jag har påtalat, finna alt den genomsnittliga arbetslöshetsnivån höjs, att deltidsarbetena ökar och atl heltidsarbetena minskar - att den totala arbetsmarknaden mätt i antal heltidsarbetstillfällen faktiskt går ned något trots befolkningsökningen.


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


 


Hen FAGERLUND (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Svensson i Malmö framhöll att Ernst Wigforss var en nydanare inom arbetsmarknadspolitiken. Låt mig därför säga atl vi inom socialdemokratin är beredda alt fortsätta reformarbetet i samhället i Wigforss anda.

Herr Wirtén slog fast alt tryggheten i anställningen är etl viktigt mål för sysselsättningspolitiken. LO överlämnade i går, den 23 mars, en fram­ställning till arbetsmarknadsministern med begäran om lagstifining med förbud mot permittering. Med anledning av den framställningen gjorde arbetsmarknadsministern etl uttalande. Jag skall inle läsa upp hela det uttalandet utan nöjer mig med några meningar. Arbelsmarknadsminis-


49


4 Riksdagens protokoll 1976/77:94-95


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


tern skriver bl. a.;

"LO har idag fäst uppmärksamheten på de betydande problem som hänger samman med permiueringar och krävt lagändringar. Också andra problem har uppmärksammats genom framställningar lill arbetsmark­nadsdepartementet, bl. a. lagens tillämpning på de mindre arbetsplatserna och frågor som hänger samman med kvinnornas och ungdomarnas si­tuation på arbetsmarknaden.

Jag kommer därför atl noga överväga del förslag till utredning rörande anställningsskyddslagen som ligger i LO:s framställning."

Jag vill ställa denna fråga: Är de framställningar som arbetsmarknads­ministern talar om likartade med den mängd motioner som har väckts i riksdagen om att luckra upp anställningstryggheten för ungdomar och kvinnor och om att samma regler inle skall gälla för småföretag som för andra företag? I sä fall är jag verkligen orolig, herr Wirtén. Då blir del i fortsättningen inte myckel av tryggheten i anställningen.

Herr Wirtén. visade en kurva över arbetsförmedlingens tillväxt. Jag har inle gjort någon egen kurva, men allt talar för alt de 100 tjänstemän som redan finns på arbetsförmedlingen är inräknade.

Sedan säger herr Wirtén att behovet när del gäller de handikappade minskar. Det kan väl inte vara något motiv för atl inte förbättra elt bidrag. Återigen skjuter vi fram de enskilda människornas problematik - det är den som måste ligga i bollen.


 


50


Hen WIRTÉN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Först några ord till herr Svensson i Malmö. Jag tycker att mycket av innehållet i herr Svenssons inledningsanförande var ell eko av det som sades i december. Det var en beskyllning mot utskotts­majoriteten och även mot den socialdemokratiska utskottsminoriteten, om jag förstod honom rält, för atl man bara kastar fraser omkring sig, nämligen att man skall eftersträva arbete åt alla, rättvisa ät kvinnorna osv. Herr Svensson vill nu, liksom i december, ha en exakt kvantifiering i antal sysselsatta är 1990, år 2000 osv. Jag sade redan i december atl en sådan sifferlek inle nyttar myckel till. Jag tror all såväl majoriteten som minoriteten inom utskoliet rör sig pä betydligt fastare mark med den diskussion vi fört i frågan om de mål som är uppsatta för vår sys­selsättningspolitik.

Sedan kritiserar Jörn Svensson rätt hårt de deltidsarbetandes situation. Jag kan hålla med honom om att del här finns åtskilligt atl göra i flera avseenden. När det gäller frågan om de deltidsarbetandes trygghet i an­ställningen osv. är vi säkerligen överens. Men jag undrar ändå om inle herr Svensson nedvärderar deltidsarbetet i dagens samhälle. Del är min­sann inte så lätt alt ta steget fullt ut på arbetsmarknaden. Mänga gånger innebär just deltidsarbetet en möjlighet för kvinnor, som successivt vill gå ut på arbetsmarknaden. Deltidsarbeten är också en förutsättning för den pensionsreform, som vi fattade beslul om för något år sedan och som ger arbetstagarna möjlighet alt successivt trappa av sin verksamhet


 


och successivt lämna arbetsmarknaden. Det är alltså många fördelar med att vi har tillgäng till elt stort anlal deltidsarbeten.

Sedan är jag medveten om atl det här varit en mycket snabb uppgång, och jag lycker därför att det finns skäl att man av den anledningen prövar huruvida det finns mindre goda inslag i deltidsarbetet och hu­ruvida man behöver lägga fram konstruktiva förslag för att hjälpa upp situationen för den gruppen yrkesverksamma.

Till herr Fagerlund hinner jag tyvärr bara säga etl par saker. Herr Fagerlund nämnde alt vi inte tagit upp utredningen om organisationen för skyddat arbete. Det berodde helt enkelt på alt den frågan är under beredning i departementet. All la upp frågan till behandling i riksdagen innan regeringen är klar med sitt ställningstagande skulle vara etl myckel unikt sätt att behandla en viktig fråga. Jag tror att utskottsmajoritetens ställningstagande på den punkten är riktigt.


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


 


Hen SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wirtén vill inle diskutera del verkliga problemet med deltidsarbete. Jag har inte alls sagt all det inle kan vara lämpligt och bra att man såsom en dellösning temporärt och pä det personliga planet ägnar sig ät deltidsarbete under en viss period. Men det är inle detla vi resonerar om utan problemet att de deltidsarbetandes anlal ständigt ökar. De del­tidsarbetande är praktiskt taget den enda kategori arbetande vars antal ökar, medan däremot antalet hellidsarbetande minskar pä lång sikt.

Kvinnornas inträde på arbetsmarknaden lar sig i huvudsak formen av deltidsarbete. Andelen deltidsarbetande kvinnor på arbetsmarknaden ökar. Det hade varit riktigare om andelen hellidsarbetande hade ökat. Det borde ha varit målsättningen. Om deltidsarbetet fortsätter all vara en utpräglat kvinnlig företeelse och i än högre grad än tidigare får do­minera den kvinnliga delen av sysselsättningen, betyder det all diskri­mineringen mot kvinnorna återskapas och hålls vid makt, om också i en ny form. Det kan aldrig leda till all den diffusa fras om jämställdhet som även herr Wirtén ständigt kör med kan förverkligas. Jag efterlyser er syn på della deltidsarbete såsom samhälleligt problem. Som jag upp­fattar det har ni en positiv syn. I varie fall uppfattar ni del inte som något problem. Det anser jag vara socialt ansvarslöst och ett svek mot kvinnorna.

Herr Wirtén förklarar att jag är etl eko av vad som sades i december. Ja, herr Wirtén, i motsats lill de borgerliga partierna byter jag inle politik på några månader. Jag har samma politiska uppfattning nu som jag hade i december när det gäller energifrågan, sysselsättningsfrågan och andra frågor.

Herr Wirtén måste ändå hålla med om del berättigade i den kritik som jag nu åter ekar fram mot all ni inte sätter upp några som helst, om aldrig så ungefäriiga, mål för hur många sysselsättningstillfällen som mäste skapas för alt lösa problemen. Ni har inga kvantativa mål. Hur kan ni då vela hur myckel pengar ni skall lägga ner för atl förverkliga


51


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


de vackra parollerna?

Herr Wirtén påstår att utskottet står på fastare mark än vpk gör. Hur kan man slå på fastare mark, när man inte har några som helst pro­portioner klara för sig? Är det en fastare politik att inle veta vad resultatet skall bli av det man gör än atl vela att man har en bestämd målsättning uttryckt i ett bestämt antal arbetstillfällen eller i någon annan kvan-tifierbar eller beräkningsbar enhet?


Hen FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Det enda i min replik som herr Wirtén berörde var or­ganisationen av det skyddade arbetet. Han sade atl det hade varit unikt om riksdagen hade tagit upp denna fråga, efiersom den är under be­redning. Del kanske hade varit unikt, men det är också unikt i Sverige att vi har en regering med tre partier som inbördes är oerhört oeniga om hur detta problem skall lösas.

Jag är övertygad om atl del för dem som jobbar på de skyddade verk­städerna hade varit en fördel om riksdagen klart sagt ut hur verksamheten skall organiseras och finansieras i framliden. Då hade de som jobbar på detta område fält riktlinjer. Vi hade fått i gång investeringar och uppnått en förbättrad arbetsmiljö, och vi hade fastlagt atl det är fråga en industriell verksamhet som är precis likvärdig med all annan industriell verksamhet.


52


Herr WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Vad gäller organisationen av del skyddade arbetet får herr Fagerlunds tal om oenighet i regeringen stå för honom själv. Det finns f. n. inga budskap från regeringen i denna fråga. Vi får avvakta propositionen, och jag är säker på att den kommer atl innehålla kon­struktiva förslag baserade pä del utredningsarbete som utförts. Arbets­marknadsministern har ju utlovat förslag i denna fråga under maj månad, och till dess fär väl herr Fageriund ge sig lill tåls.

Sedan vill jag gärna ta upp en annan sak som herr Fagerlund nämnde i sitt inledningsanförande och som jag inte hann med att beröra tidigare, nämligen ulbildningsfonder. Förslaget har väckts i sysselsältningsutred­ningen, och jag tror i och för sig att det finns anledning att fundera vidare över de tankar som har kommit fram där. Men också på den här punkten bör vi rimligen invänta ell förslag från regeringen, när det är klart uttalat alt man där håller pä med förberedelser även i den här frågan.

Det kanske finns anledning alt erinra herr Fagerlund om att hans egna partivänner såg det på samma sätt när de satt i regeringen. Jag kan citera direkt ur den proposition som vi behandlade i december förra året, alltså för bara några månader sedan, och som Ingemund Bengtsson var ansvarig

för: "-- vill jag föreslå alt frågan om utbildningsfonder fär behandlas

när utredningens kartläggning är avslutad och ställning kan tas lill de direktiv som utredningen då kan få för ell fortsatt arbete."


 


Jag tror att vi även på den här punkten får ge oss lill tåls och se om förslagen har den bärighet som herr Fagerlund nu gör gällande. Jag vill alltså i och för sig inte bestrida del, men i dag kan utskottet inte göra annat än avstyrka socialdemokraternas yrkande. " Slutligen lill herr Svensson i Malmö; Jag menar alt det är en väsentlig skillnad mellan herr Svenssons och milt sätt atl föra den här debatten i dag i jämförelse med hur det var i decemberdebaiien. Då log vi upp de principiella frågorna, och dä lade vi fast i riksdagsbeslutet vilka prin­ciper som skulle gälla för sysselsättningspolitiken. I dag är del frågan om hur dessa principer skall förverkligas i form av praktiska åtgärder. Del är den saken jag har försökt alt lägga tonvikten vid i mitt huvud­anförande. Herr Svensson har i del avseendet varit väldigt tyst och i stort sett bara upprepat vad han sagt förut om de övergripande principerna, något som jag inte lycker leder så värst långt.


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


 


Herr JOHANSSON i Simrishamn (s);

Herr talman! Debatten här i kammaren i dag och i andra sammanhang bekräftar den centrala ställning arbetsmarknadspolitiken intar. För den politiska och fackliga arbetarrörelsen har arbetsmarknadsfrågorna alltid varit grundläggande och centrala. Rätten lill arbete och trygghet har varit vägledande för de insatser som arbetarrörelsen tagit iniiialivei lill och de krav som den med framgång har drivit. Steg för steg har socialde­mokratin i samverkan med den fackliga rörelsen byggt upp en arbets­marknadspolitik och en näringspolitik som gjort del möjligl all med sam­hällets stöd bemästra kriser och svårigheter som uppkommit. Grund­läggande för denna politik är all samhället har en avgörande roll för att värna sysselsättningen.

I jämförelse med andra länder har vi bättre kunnat bemästra den in­ternationella krisens verkningar. Det är i sädana skeden som samhället måste ha god beredskap och effektiva sysselsättningspolitiska medel att sälla in. Socialdemokratin vill därför all krafterna nu samlas kring upp­giften att förstärka och ytterligare utveckla arbetsmarknadspolitiken. Vi har i motioner, i reservationer och i debatten här i dag givit uttryck för vår vilja atl driva denna politik.

Bengt Fagerlund har tidigare i debatten redogjort för viktiga avsnitt i denna fråga. Jag avstår därför vid det här tillfället frän all anföra ytter­ligare synpunkter och begränsar mig lill att instämma i hans inlägg.

Herr talman! Jag skall här helt kort kommentera några av de soci­aldemokratiska reservationer som är fogade till arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:21.

1 reservationen 2, som behandlar personalförstärkning lill arbetsmark­nadsverket, anser vi reservanter att det är nödvändigt att arbetsförmed­lingen ges personella resurser som gör det möjligl att ge den enskilde erforderlig hjälp i ansträngningarna att finna lämpligt arbete. Vi finner det motiverat också utifrån samhällsekonomiska synpunkter, därför att en väl fungerande arbetsförmedling som kan ge den arbetssökande snabb


53


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

54


och effektiv information om lediga arbetstillfällen, arbetsförhållanden och andra faktorer som är väsentliga i sammanhanget är lill fördel för såväl den arbetssökande som samhället. Delta bidrar också till minskade er­sättnings- och bidragskostnader samt till ökade skatteintäkter för sam­hället.

Vi föreslår mot denna bakgrund en uppräkning av medlen för bl. a. lönekostnader med 4,5 milj. kr. för nästa budgetår. Delta ger utrymme för 300 nya tjänster, vilket ungefär motsvarar den takt som gällt för förmedlingens utbyggnad under tidigare år pä 1970-lalet. Enligt värt för­slag bör således arbetsförmedlingen förstärkas med 60 medarbetare utöver regeringens förslag. Genom en sådan åtgärd fär förmedlingen ökade möj­ligheter atl göra större insatser för bl. a. handikappade och andra grupper med speciella krav på och behov av förmedlingsinsatser.

Den genomgripande förnyelse som arbetsförmedlingen varit föremål för under senare är vad gäller såväl personalökning och organisation som tekniska hjälpmedel har varit väl motiverad av den utveckling som sam­hället och arbetsmarknaden genomgått och som förväntas fortsätta. Vi har i den socialdemokratiska motionen nr 543 utförligt motiverat skälen härför.

Lät mig, herr talman, slå fast att om vi skall leva upp lill vår målsättning i arbetsmarknadspolitiken så utgör personalförslärkningar en viktig del. Vi reservanter vill stryka under detla och finner angeläget atl de fö­reslagna personalförslärkningarna sätts in i samband med andra åtgärder som gör arbetsförmedlingen iinnu effektivare. Härigenom skulle vi också vinna värdefulla erfarenheter med tanke pä den framlida utbyggnaden av förmedlingsverksamheten.

I reservationen 6, som behandlar bidrag lill förelag som anordnar ut­bildning av anställda, föreslår vi socialdemokrater atl denna stödform skall bli elt permanent inslag i arbetsmarknadspolitiken och atl bidragen höjs, så att de stimulerar till en snabb effekt i akuta situationer på ar­betsmarknaden. Vi krävde i etl särskilt uttalande att bidragen skulle höjas redan under innevarande budgetär, och vi noterar med tillfreds­ställelse alt den borgerliga regeringen följde värt förslag och höjde bi­dragen till 25 kr. per timme för ifrågavarande utbildning fr. o. m. den 1 februari. Ulskottsmajoriteten ansluter sig lill regeringens förslag om lidsbegränsning för bidraget och hänvisar lill möjligheten atl i akuta si­tuationer förlänga perioden för bidrag. Vi reservanter anser atl detta inte är tillräckligt för atl skapa den beredskap mot arbetslöshet som upp­kommer vid störningar pä arbetsmarknaden. Del är utan tvivel av stor betydelse för den framtida beredskapen alt utbildningsbeloppen har en sådan nivå och konstruktion att företagen i sin planering inför olika kon­junktursituationer lägger stor vikt vid personalutbildningen. För de an­ställda är också en målmedveten och väl planerad utbildning av stor betydelse. En sådan medverkar till bättre yrkeskunskaper, en starkare ställning på arbetsmarknaden och ett ökat produktionsresultat. Vi vet av erfarenhet alt denna form av slöd varit ett verksamt medel när det


 


gällt att skapa trygghet i sysselsättningen, och den är helt i linje med den arbetsmarknadspolitik som formats och drivits av den politiska och fackliga arbetarrörelsen.

I det längre perspektivet kan utbildningsinsatserna med fördel ske via utbildningsfonder i företagen. Denna fråga har aktualiserats av syssel­sättningsutredningen och behandlas i reservationen 8. Herr Fageriund har i sitt anförande tidigare i dag motiverat skälen härför.

Herr talmani Med det anförda ber jag att få yrka bifall till reserva­tionerna som är fogade till arbetsmarknadsutskottets belänkande nr 21.


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


 


Hen GUSTAFSSON i Säffie (c);

Herr talman! Alla partier ansluter sig numera i princip till den fulla sysselsättningens politik. Detla är en tillgäng för det svenska samhället och en förutsättning för att genom arbetsmarknadspolitiken kunna ge alla möjligheter all fä ell bra arbete.

Allas rätt till arbete är en grundläggande målsättning för centerparliels polilik. För atl nä det målet krävs all samhället för en politik som skapar goda sysselsättningsmöjligheter för alla som önskar ett arbete, oavsett bostadsort, fysisk eller psykisk status eller kön. Del är främst genom en aktiv näringspolitik som nya arbetstillfällen kan skapas. Om inte nya arbetstillfällen kommer lill ställs stora grupper utanför arbetslivet. Fram­åtskridande och välfärd är pä ett avgörande sätt beroende av näringslivets utveckling. Näringslivet skall tillgodose behovet av varor och tjänster, del skall skapa resurser för samhällets service och för fortsatta trygghets-och jämLikhetsreformer.

Men lika viktigt är atl som utgångspunkt för näringspolitiken under­stryka näringslivels samhällsansvar. Möjligheterna att öka välfärden är i hög grad beroende av att så mänga människor som möjligl fär göra en arbetsinsats. Att inte utnyttja människors vilja och förmåga till pro­duktiva insatser innebär både slöseri med resurser och minskade möj­ligheter att förbättra de materiella, sociala och kulturella villkoren. Ar­betet mäste också upplevas som meningsfullt och ge den enskilde till­fredsställelse. En huvuduppgift under 1970-talel måste därför vara all skapa förutsättningar för ökad sysselsättning.

Sysselsättningspolitiken måste både ta sikte på all ersätta de arbets­tillfällen som går förlorade genom rationaliseringar och nedläggningar av befintliga förelag och alt ge sysselsättning ät nya grupper som söker sig ut pä arbetsmarknaden. Alla måste ha rätt till arbete, oberoende av kön, ålder, bostadsort och utbildning.

För att tillgodose kravet, arbete åt alla, har vi i centerpartiet sagt, att det behövs minst 400 000 nya jobb fram till början av 1980-talet. Jag har litet svårt att förstå den irritation som herr Fageriund och andra socialdemokrater ständigt visar inför vår målsättning om dessa 400 000 nya jobb till 1980-ialets början. Det är ingenting som vi har lovat; det är en målsättning som vi vill verka för. Och vi har inte fått den siffran från vårt partikansli, ulan del är en statlig utredning som har kommit


55


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

56


fram till atl om vi skall kunna ge arbete åt alla, så behövs det minst 400 000 nya jobb.

Centerpartiet och socialdemokraterna har också en mångårig tradition när det gäller att slå vakt om den fulla sysselsättningen. Socialdemo­kraterna säger ju också att de sätter allas rätt lill arbete högt pä sitt program. Men om man gör det, och när nu en statlig utredning har kommit fram lill alt det behövs 400 000 nya jobb, så vill jag fråga: Vilka grupper är det då man vill utesluta från arbetsmarknaden, om man inte vill arbeta för det mål som vi har satt upp? Det finns f ö. också inskrivet i regeringsdeklarationen att regeringen skall arbeta för sysselsättningen i hela landet - och att viljan härtill finns behöver man inte vara orolig för!

Arbetsmarknadspolitikens syfte är att undanröja arbetshinder av olika slag. Målet - som det lades fast av 1966 års riksdag - är alt åstadkomma och bevara full, produktiv och fritt vald sysselsättning. Denna polilik utgör en viktig del av den ekonomiska politiken som balanserande faktor. Men arbetsmarknadspolitiken tar betydande samhällsresurser i anspråk och verkar därmed i hög grad styrande pä samhällsutvecklingen. Det är därför viktigt atl den bringas i överensstämmelse med övergripande samhälleliga målsättningar inom t. ex. regionalpolitiken, näringspolitiken och den ekonomiska politiken i övrigt.

Till arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 21 är fogade ett antal so­cialdemokratiska reservationer och jag skall kommentera några av dem.

1 reservation nr 1 som avser mål och riktlinjer för sysselsättningspo­litiken säger man bl. a.;

"Det kan utan vidare konstateras att budgetpropositionen inte inne­håller någon uppföljning av riksdagens beslut frän i höstas om syssel­sättningspolitiken. Det är från principiella utgångspunkter betänkligt att så inte skett. Att riksdagen antar långtgående programuttalanden utan atl dessa följs upp pä åtgärdssidan är ägnat att undergräva förtroendet för statsmakternas vilja att nå det uppställda målet om arbete ål alla."

Man ifrågasätter här ärligheten och viljan hos regeringen alt försöka nå uppställda mål när det gäller sysselsättningen! Det är en ful argu­mentering från socialdemokraterna, inte minst mot bakgrunden av deras eget förfiutna. Under den socialdemokratiska regeringstiden var det inte ovanligt atl förelag måste läggas ner eller inskränka driften, särskilt drab­bades mindre företag. Från början av 1970-talet minns vi den svåraste arbetslösheten under efterkrigstiden.

Sysselsättningsproblemen nu har naturligtvis försvårats genom att kon­junkturuppgången försenals, men ingen behöver betvivla att orsakerna slog rot under den socialdemokratiska regeringstiden. Under de senaste åren har den svenska industrin i allvariig utsträckning föriorat mark­nadsandelar på exportmarknaden, men också pä hemmamarknaden. Or­saken till försämringen av vår konkurrenskraft är uppenbarligen att våra kostnader, och därmed priser, stigit särskilt kraftigt i jämförelse med förhållandena i våra konkurrentländer. Detta i sin lur beror till mycket


 


stor del på atl den socialdemokratiska regeringen i så stor utsträckning belastade näringslivet med arbetsgivaravgifter, dvs. skatt pä sysselsätt­ningen. Under senare år har denna belastning ökat med drygt 4,5 pro­centenheter per år.

De socialdemokratiska beskyllningarna mot regeringen Fälldin är djupt orättvisa. Det viktigaste för regeringen är att klara sysselsättningen. För detta skall man, som det understryks i finansplanen, vidta de åtgärder som krävs. Regeringen har med stor kraft gripit tag i sysselsättnings­problemen. Fortsatta och nya investeringsstimulanser utnyttjas. Man har gripit in med särskilda åtgärder för sysselsättningen vid NJA, Algots och Eiser i Norrland. Ell arbetsmarknadspoliliskt paket har gjorts upp, bl. a. med ökade utbildningsbidrag och tidigarelagda industribesiällning­ar, särskilda åtgärder för tekoindustrin, skoindustrin, stålindustrin och varvsindustrin. Ett industripolitiskl åtgärdsprogram utarbetas. Samman­lagt gäller det stora miljardbelopp, men regeringen sätter sysselsättningen främst.

Sysselsättningsproblemen nu är mer än konjunkiurproblem. Vid en konjunkturuppgång har vi lagrade varor att exportera. Men den försäm­ring i konkurrenskraften som uppkom under den socialdemokratiska re­geringspolitiken dröjer kvar. Därför är regeringen inriktad på en närings­politik som ökar konkurrenskraften. Bl. a. gäller det att förbättra de mind­re företagens utvecklingsmöjligheter. Men huvudlinjen i den socialde­mokratiska näringspolitiken är alltjämt ökade löneskatter, som ytterligare minskar konkurrenskraften. Det är besked om att socialdemokraterna inte kan klara sysselsättningsproblemen.

1 reservation nr 2 vill man ha ytterligare 60 tjänster till arbetsförmed­lingarna, och i reservation nr 3 yrkas särskilda förmedlingsinsatser m. m. för kvinnor.

Sedan 1974 har försök pågått med 100 arbetsförmedlare särskilt av­delade för kvinnliga arbetssökande. Utskottets majoritet utgår från att utfallet av försöksverksamheten kommer all redovisas. En utvärdering pågår f n. inom arbetsmarknadsverket. Möjligheterna till speciella in­satser ökar också med den i propositionen föreslagna personalförslärk-ningen. Utskottet anser att del bör ankomma på AMS att mot bakgrund av erfarenhetena frän försöket la ställning till om särskild personal bör avdelas för insatser till förmån för exempelvis kvinnor och ungdom. Jag yrkar alltså avslag pä reservationerna 2, 3 och 5.

I reservation nr 4 tas frågan om deltidsarbetandes villkor upp. I re­servationen yrkas att den i motionen åsyftade utredningen och de av den förutvarande jämställdhetsdelegationen framlagda förslagen omgå­ende prövas av regeringen och att erforderliga förslag ulan dröjsmål före­läggs riksdagen. Man vill också att ett anslag på en halv miljon kronor skall anslås för en informationskampanj för deltidsanställda.

Jämställdheiskommittén överlämnade i februari i år en skrivelse till regeringen med anledning av den av motionärerna nämnda utredningen. Skrivelsen innehåller bl. a. förslag till uppföljning av utredningen samt


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

57


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


inkomna remissyttranden. Då förslagen nu övervägs i arbetsmarknads­departementet yrkar jag avslag på reservation nr 4.

1 reservation nr 6 tas upp frågan om bidrag till förelag som anordnar ut­bildning av anställda.

I proposition 1976/77:65 tas upp viss fråga om utbildningens innehåll. Utbildningen skall ha den allmänna inriktningen att ge de anställda för­djupade yrkeskunskaper. Det utrymme som finns alt ge undervisning i allmänna ämnen bör enligt propositionen användas för information om och studier i medbestämmande i arbetslivet. I övrigt kommer de allmänna villkoren för bidrag lill utbildning i företag alt gälla. Del innebär bl. a. alt de anställda inte skall behöva vidkännas löneminskning under ut­bildningstiden. Eftersom syftet med ett bidrag av detta slag är att undvika permitleringar och uppsägningar skall sådana åtgärder tas tillbaka helt eller väsentligt reduceras.

UlskoUels majoritet anser att regeringen liksom hittills bör bemyndigas att även för nästa budgetår fastställa ramar för bidragen till utbildning av uppsägnings- och permitteringsholade, resp. till utbildning av redan anställda i kombination med nyanställning av ersättare.

Jag ber alltså att få yrka avslag på reservation nr 6 och i övrigt bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Jag vill till sist, herr talman, något beröra den fortsatta verksamheten vid Landaskolan i Kristinehamn, där anpassningskurser för synskadade bedrivs. Dess existens tas upp i utskottets betänkande. Efier särskild utredning om verksamheten vid skolan beslöt AMS 1975 att uppdra åt SÖ alt omlokalisera verksamheten lill Göteborg. Delta beslut har väckt stor uppståndelse i Kristinehamn och Värmland. Del har t. o. m. föranlett länsstyrelsen i Karlstad att med stöd av 38 § länsstyrelseinslruktionen påkalla att regeringen omprövar AMS beslut att lägga ner verksamheten vid skolan. Man fann också från länsstyrelsens sida att beslutet stred mot de regionalpolitiska målen för länet. Remissyttrandena över länsstyrelsens framställning till regeringen har nyligen avgivits av bl. a. Synskadades riksförbund. Däri framhålls att del med tanke på de syn­skadades behov är önskvärt att den i nuvarande form bedrivna anpass­ningsundervisningen flyttas över till Göteborg. Detta remissyttrande vä­ger helt naturligt mycket tungt, och det får ju inte bli sä atl de synskadade blir föremål för regionalpoliliska åtgärder.

Del är därför av utomordentligt stor vikt atl AMS i enlighet med framförda synpunkter verkligen ser till att andra utbildningsresurser för­läggs till Kristinehamn som ersättning för en flyttning av verksamheten i Landaskolan. Frågan om den fortsatta verksamheten prövas alltså f n. av regeringen. Då utskottet i sin skrivning säger alt det utgår ifrån att de av AMS framförda synpunkterna tillmäts stor betydelse, dvs. atl annan utbildning i AMS regi förläggs till Kristinehamn, har jag, herr talman, inget annat yrkande än utskottets.


58


 


Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! I börian av sitt anförande sade herr Gustafsson i Säffle att alla partier i princip sluter upp kring den fulla sysselsättningen. Detta är ett exempel på hur ord och termer kan förlora sin mening. Frågan kommer i retur till herr Gustafsson: Vad är full sysselsättning? Vi kan konstatera atl jämfört med arbetslösheten för tio år sedan ligger den reguljära arbetslösheten i dag på 50-60 % högre nivå, och vi finner att heltidsarbetarna minskar i antal, medan deltidsarbetarna ökar. Räknar vi efter finner vi alt det faktiskt skett en viss minskning av den totala sysselsättningen. Samtidigt har vi ell ständigt ökande antal människor, f. n. ett par hundra tusen, som måste sysselsättas i olika provisoriska och korttidsmässiga verksamheter, vilket innebär att de inte har någon verkligt stabil sysselsättning. Är det dä fortfarande full sysselsättning? Om vi konstaterar att vi i dag i förhållande till 1965, som vi jämförde med, har haft en så ogynnsam utveckling, kan vi också konstatera att 1965 i och för sig innebar en försämring i nämnda hänseenden, jämfört med t. ex. mitten av 1950-talet, då den klassiska fullsysselsätlningspo-litiken ändå stod pä sin höjdpunkt. Kan arbetslösheten öka hur mycket som helst, kan sysselsättningen visa vilka oroväckande tendenser som helst? Enligt herr Gustafssons mening skall man ändå säga alt det är full sysselsättning.

Sedan sade herr Gustafsson atl man skall kunna skapa mera sys­selsättning genom näringslivsinsatser, särskilt genom atl man förbättrar de mindre förelagens förutsättningar. Mig veterligt har sedan flera de­cennier tillbaka - och detta är en tendens som verkar vara obönhörlig - de mindre företagens samlade sysselsällningsbas stadigt minskat. Hur skall man kunna skapa nya jobb, om dessa förelag skall bli den hu­vudsakliga utgångspunkten för en expansiv sysselsättningspolitik? Där är ju sysselsättningen icke expansiv utan minskande.


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


 


Hen FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Gustafsson i Säffle säger att vi är irriterade över centerpartiets målsättning 400 000 nya jobb i börian av 1980-talei. Nej, vi är inte irriterade över detla, men min fråga var ju denna: Med vilka medel tänker ni skapa dessa 400 000 nya jobb? Jämför man med vpk:s motion, där det sägs att del behövs 800 000-900 000 nya jobb, finner man att vpk ändå har konkreta förslag. Man kan tycka det ena eller det andra om dem, men det är ändå förslag. Vilka förslag har herr Gus­tafsson för att man skall kunna skapa de här jobben, för alt uppnå mål­sättningen som det nu heter?

Sedan sade herr Gustafsson att centerpartiet och socialdemokraterna ju har en gammal tradition när del gäller att slå vakt om sysselsättningen. Ja, men, herr Gustafsson, i dag regerar ni ju tillsammans med folkpartiet och moderaterna, och herr Gustafsson understöder väl inle CUF:s slogan i detta sammanhang, "go home, Gösta", och propagerar för nyval för att ingå i koalition med socialdemokraterna. Efter era utspel tror jag


59


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


det skulle vara fullständigt hopplöst.

Nu säger herr Gustafsson i Säffle; Vilka grupper vill ni hålla utanför sysselsättningen? Herr Gustafsson i Säffle! Del är ju vi som föreslår för­bättringar för arbetsförmedlingen, för kvinnosysselsättningen, till slöd för handikappade o. d. Det är ni som håller grupper utanför sysselsätt­ningen, inte vi.

Vidare talar herr Gustafsson i Säffle om den försämrade konkurrens­situation som inträtt under den socialdemokratiska regeringens tid. Bru­kar verkligen herr Gustafsson i Säffle göra gällande att Sverige hade ett bättre konkurrensförhållande till omvärlden 1932 än vad vi har i dag - för det är ju vad herr Gustafssons ord innebär? Del är felaktigt ur alla synpunkter, även i elt kortare perspektiv. Jag hoppas alt herr Gus­tafsson vill förklara vad han menar på den punkten.

Herr Gustafsson säger dessutom atl det enda socialdemokraterna fö­reslår är ökade löneskatter. Löneskatter är ju ett ord som tillhör vul­gärpropagandan. Ni föreslär ju själva nu en höjning av socialavgifterna med 1,65 % av lönesumman. Det är ni som lägger på bördorna i det här sammanhanget, inle socialdemokraterna. Ni regerar f n., herr Gus­tafsson i Säffle.


 


60


Hen GUSTAFSSON i Säffle (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill först till herr Svensson i Malmö säga atl man självfallet kan diskutera innebörden av orden "full sysselsättning". Jag sade att vi anser alt goda sysselsättningsmöjligheter skall finnas för alla som önskar ett arbete, oavsett bostadsort, fysisk eller psykisk status eller kön. Jag vel inte om vi kan komma närmare en definition. Var och en som vill ha ell arbete skall alltså kunna fä det.

Vidare säger herr Svensson att sysselsättningen minskar i de mindre företagen. Ja, del är alldeles rikligt. Del är vad som har skett under den senaste tiden, bl. a. på grund av den näringspolitik som socialde­mokraterna har drivit och som har drabbat de små och medelstora fö­relagen synnerligen hårt.

Herr Fagerlund efterlyser konkreta åtgärder, och vi har etl närings­politiskt program med åtgärder som vi så småningom kan sätta i verket för att någon gång i början på 1980-talet försöka nå målet 400 000 nya jobb. Vi är ju ändå överens i det här avseendet och har varit del. När jag sade atl vi av tradition har slagit vakt om den fulla sysselsättningen låg det inte någonting negativt i della. Vad jag menade var atl det inte har skett några förändringar i vår inställning liksom inle heller inom den nya regeringen när del gäller viljan att slå vakt om sysselsättningen. Jag talade för det också.

När det sedan gäller konkurrensen har jag erfarenheter frän min hem­kommun, där förelag på grund av utländsk konkurrens tvingats att slå igen. Att vi nu får höja löneskatten är elt resultat av förbättringar av sjukförsäkringen. Eftersom vi har ställt oss bakom detta, kommer vi naturligtvis också alt ta de ekonomiska konsekvenserna härav. På sikt skall vi vä! se lill att ändra storleken av denna löneskatt.


 


Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag ställde inte frågan hur herr Gustafsson i Säffle de­finierar begreppet sysselsättning teoretiskt - del fick jag i och för sig besked om. Jag ställde frågan: Om nu arbetslösheten i dag befinner sig på en väsentligt högre nivå än tidigare och en allt allvarligare problematik på sikt böriar utveckla sig, vill då herr Gustafsson fortfarande definiera lägel med orden "full sysselsättning"? När upphör det att vara full sys­selsättning under denna stegring av arbetslösheten och utslagningen? Någonstans måsle det ju sluta. Vi kan ju inte kalla vad som helst för full sysselsättning bara för att del skall se snyggt ut.

Sedan lill småföretagen. Jag påpekade att det är en historisk tendens, som man kan iaktta sedan mycket läng lid tillbaka, och en obönhöriig tendens i det här stadiet av kapitalismen, att småföretagen äts upp och slås ut av de stora kapitalen och de stora företagen. Del beror inle alls på om landet har en socialdemokratisk regering eller inte, så herr Gus­tafsson skall inle alls försöka skylla på den föregående regeringen, utan det är en tendens som man har att räkna med och som man knappast kan hoppas kunna vända. I varje fall kan man icke räkna med all de små företagens samlade sysselsättning i absoluta tal skulle öka. Man kan alltså inte vänta att det netto skulle bli några som helst nya ar­betstillfällen.

Det är här jag inte förstår hur herr Gustafsson får det att gå ihop. Får han det atl gä ihop, har han en myckel märklig bild av verkligheten. I så fall har han inte observerat vad alla andra kan observera, nämligen att småföretagen i det höginduslriella samhället minskar i relativ och absolut betydelse.


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

A rbetsmarknads-politiken


 


Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Gustafsson i Säffle säger atl löneskatten är nödvändig för alt vi skall kunna klara sjukförsäkringen, och del är väl riktigt. Men intressantare är att herr Gustafsson säger att på sikt skall vi försöka ändra det här uttaget - det måste ju vara sjukförsäkringen som herr Gustafsson avser - och att det inle längre skall las direkt frän företagen.

Jag har en känsla av att det är många grupper inom fackförenings­rörelsen i dag som är intresserade av atl höra hur ni då skall flnansiera hela den socialförsäkring som vi i dag finansierar genom arbetsgivaravgift. Skall det gå tillbaka dithän att var och en betalar sina avgifter, eller vad är meningen?

Sedan kommer herr Gustafsson i Säffle tillbaka till frågan om de mindre företagen. Han nämnde i sill inledningsanförande att det var kriser i vissa företag och att det har lagts fram en proposition nu, där man verk­ligen tar upp dessa problem och där man satsar miljarder för alt trygga sysselsättningen. Jag tar för givet att herr Gustafsson menar propositionen 95. Den är ganska intressant utifrån hela diskussionen om all man skall stödja de små företagen. Vad betyder t. ex. del 75-procentiga bidraget för de små företagen, när det krävs permittering av 100 människor eller


61


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977'

Arbetsmarknads­politiken


minst 5 96 av de anställda för alt delta bidrag skall utgå? Det är ju direkt lagt för de stora företagen.

Herr Gustafsson säger att vi socialdemokrater har fört en småföre-tagsfientlig politik, och han går återigen tillbaka lill traditionen och talar om hur del var 1932 och hur del är nu. Hur var det för jordbrukarna 1932? Herr Gustafsson talar ju om del socialdemokratiska regeringsin­nehavet hela tiden.

Småföretagen kan ha problem i dagens samhälle. Det har de haft i alla tider och kommer kanske atl ha det. Pä grund av koncentrationen i näringslivet, som herr Svensson i Malmö har tagit upp, kommer det atl uppstå problem - men herr Gustafsson skall inle tala om företags-flentlighet när han nämner den socialdemokratiska regeringen.

Nu säger herr Gustafsson: Vi har ett näringspolitiskt program. Tala om vad det är i det näringspolitiska programmet som skall förverkliga er målsättning om 400 000 nya jobb - eller om det behövs 800 000 eller 900 000 nya jobb för att skapa möjlighet all ge alla en meningsfull sys­selsättning.


Herr GUSTAFSSON i Säffle (c) kort genmäle;

Herr talman! Beträffande löneskatten på sikt vill jag bara hänvisa till regeringsdeklarationen.

Beträffande värt näringspolitiska program kan ju herr Fagerlund få ett sådant senare. Vi behöver inle la kammarens tid i anspråk med att läsa ur det. Men i det utskottsbetänkande som vi nu behandlar föreslår majoriteten i arbetsmarknadsulskotlet vissa åtgärder i varje fall för all komma en bit pä vägen. Det är utbyggnad och effektivisering av ar­betsförmedlingen, åtgärder för arbetshandikappade, insatser för att un­derlätta de ungas situation pä arbetsmarknaden, åtgärder på jämställd­hetsområdet och åtgärder för all förbättra del allmänna sysselsättnings­läget.


62


Fru LEIJON (s):

Herr talman! Lät mig böria med det yrkande i den socialdemokratiska partimotionen som de borgerliga ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet har anslutit sig till. Del gäller frågan om "Arbete, praktik och utbildning för alla ungdomar".

Ungdomsarbetslösheten har, som utskottet konstaterar, pressats till­baka under de senaste tre åren. Det är tack vare arbetsmarknadspoliiiska insatser, förbättrade utbildningsmöjligheter och sysselsältningsskapande verksamhet.

Men fortfarande är arbetsmarknadssituationen svårare för ungdomar än för de vuxna, och svårast är det för flickorna och för dem som saknar yrkesutbildning.

Vi är kritiska mot den borgerliga regeringen därför att den inte i bud­getpropositionen med mer konkreta åtgärder har följt upp de riktlinjer som antogs av riksdagen i höstas om den samordnade sysselsättnings-


 


och regionalpolitiken. Därför är det så mycket mer glädjande att hela utskottet nu ställer sig bakom förslagen i vår motion. Vad jag vill peka på som särskilt viktigt är dels behovet av de korta yrkesinriktade och påbyggbara kurserna i gymnasieskolan, dels insatser för all främja tills­vidareanställning i yrkesutbildning för de ungdomar som inle går vidare lill gymnasieskolan eller som har fått en mindre omfattande gym­nasieutbildning. Del är bra att sysselsältningsutredningen nu genom det socialdemokratiska initiativet får i uppdrag alt pröva de här förslagen.

Men del tycks vara dålig kontakt mellan de borgerliga ledamöterna i olika utskott. Medan man i arbetsmarknadsutskottet menar att de förslag som förts fram i motionen skall prövas i positiv anda avstyrker man i utbildningsutskottet motsvarande förslag. Det är ingen konsekvens i de borgerligas agerande där de ena dagen avslår våra förslag om korta yrkesinriktade kurser i gymnasieskolan och andra dagen vill pröva dem i positiv anda.

Låt mig sedan, herr talman, gå över lill att diskutera åtgärder för jäm­ställdhet på arbetsmarknaden!

Den borgerliga utskottsmajoriteten skriver i avsnittet om mål och rikt­linjer för sysselsättningspolitiken bl. a. följande: "Politikens verkliga in­nehåll framträder ofta först då man presenterat åtgärder för att förverkliga målen." Om man tar den satsen till utgångspunkt för en granskning av hur kvinnornas situation behandlas i bil. 15 till budgetpropositionen, så blir del en förödande kritik av arbetsmarknadsministern, som ju tillika är jämställdhelsminister. Han talar om alt driva pä arbetet för jämställd­het, men han försummar all skaffa sig de praktiska handlingsmöjlig­heterna. Den borgerliga utskoitsmajoriteten har pä alla sätt försökt skyla över della, och man har ju faktiskt också på några punkter - utan att öppet vilja erkänna det - närmat sig de krav som vi socialdemokrater har fört fram.

Det är sannolikt att kvinnornas utträde pä arbetsmarknaden under år 1977 kommer att ske i ett något långsammare tempo, säger arbetsmark­nadsministern. Utskottsmajoriteten säger sig ha svårt att förslå den kritik som vi på den här punkten riktar mot budgeten. Men vad saken gäller är ju helt enkelt att kvinnorna inle får betraktas och behandlas som en konjunkturregulator, och det kan väl inte vara svårt all förstå!

1 reservationen 3 tar vi upp de särskilda förmedlingsinsatser och de försök med kvinnor i traditionellt manliga arbeten som den tidigare jäm-ställdhelsdelegationen log initiativ till. Vi kan inle acceptera att man nu utan vidare sätter stopp för försöksverksamheten med de 100 ar­betsförmedlare som haft till uppgift att särskilt ägna sig åt kvinnliga arbetssökande.

Jämsiälldhetskommiiién har i dagarna skickat över en skrivelse med förslag till arbetsmarknadsministern. Där står bl. a.: Enligt kommittén behövs därför de särskilda tjänstemännen även fortsättningsvis såväl i del externa förmedlingsarbetel som internt inom förmedlingskonioren


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


63


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

64


Den som inle vill sätta käppar i hjulen för jämställdhetskommitiéns arbete bör alltså rösta med den socialdemokratiska reservationen 3. Det gäller även beträffande försöksverksamheten med kvinnor i traditionellt manligt arbete, som ju arbetsmarknadsministern glömde bort när han gjorde upp budgeten. Den här verksamheten måste fortsätta och vida­reutvecklas, säger vi i reservationen. Detsamma säger kommittén i sin skrivelse.

De deltidsarbetande har varit uppe lill diskussion flera gånger här i dag. Den deltidsutredning som den tidigare jämställdhetsdelegationen gjorde gällde förhållandena 1974. Då fanns det 735 000 deltidssysselsatia, varav 650 000 hade stadigvarande deltidsarbete. År 1976 var de deltids-sysselsatta över 900 000. De deltidsanställdas villkor måste förbättras -det stod ju också i den borgerliga regeringsdeklaratioren. Men trots att remissvaren pä delegationens utredning kom in redan i september 1976 har den borgerliga regeringen ännu inte ens redovisat hur och när för­slagen skall behandlas av riksdagen.

I reservation nr 4 kräver vi dels att man ger besked på den här punkten, dels att riksdagen redan nu beslutar om en informationskampanj bland de deltidsanställda. Pä den senare punkten yrkar utskoitsmajoriteten di­rekt avslag. Det mäste såvitt jag förstår betyda att man under nästa bud­getår - alltså under hösten 1977 och våren 1978 - inte kommer att kunna genomföra en sådan här informationskampanj. Så sågar utskottels bor­gerliga majoritet effektivt av ytteriigare ett förslag som jämställdhets-kommittén står bakom. De borgerliga ledamöterna av jämställdheiskom­mittén har del inte sä lätt med sina partivänner.

I reservation nr 7 föreslär vi en ordentlig höjning av det s. k. jäm­ställdhetsbidraget till 16 kr. Inte heller det vill utskottsmajoriteten vara med om. Man säger att den lägre bidragsnivän - dvs. 8 kr. - motiveras av att den här utbildningen sker i anslutning till produktionen. Också pä den punkten har jämställdhetskommittén en annan syn. De borgerliga ledamöterna av kommittén lägger sig ungefär mitt emellan utskottets skrivning och den socialdemokratiska reservationen. Man föreslår atl re­geringen utnyttjar sin fullmakt och i några län höjer bidraget lill 14 kr. i limmen. Men varför del här haltandet? Andra utbildningsbidrag kan man ju höja kraftigt. Varför då den här njuggheten när del gäller jäm­ställdhetsbidraget? Vad var det egentligen som var så bra med atl flytta över jämställdhetsfrågorna från statsrådsberedningen till arbeismarknads-departemeniel?

Samma snålhet visar man - som Bengt Fagerlund redan har sagt -beträffande bidraget till utbildning av handikappade. Vi föreslår i re­servation nr 13 också där en höjning lill 16 kr. i timmen. Utskottsma­joriteten ifrågasätter om den stödformen över huvud taget fyller någon funktion. Men om man har den inställningen, då skall man ju avskaffa bidraget helt och inte bara låta del löpa i samma former som hittills. Vi föreslår alltså en höjning. Vi tror att det för de handikappade är be­tydelsefullt att också det här bidraget finns kvar.


 


Ytteriigare en av våra reservationer har anknytning lill arbetsmark­nadsutbildningen. Det är reservation nr 9, där vi yrkar att försöksverk­samheten med barntillsyn skall utvidgas till att gälla även i de fall där utbildningen sker inom den egna kommunen men utanför hemorten. Det är angeläget inte minst för många av de stora Norrlandskommunerna. Det är ju också länsarbetsnämnderna där uppe som först har kommit med det här förslaget.

Lät mig även säga några ord om uibildningsfonderna, som här har varit uppe till diskussion. Herr Wirténs senaste inlägg i den frågan klar­gjorde skillnaden mellan socialdemokraterna och de borgerliga. Han sade att vi fär avvakta kartläggningen av förelagens inlernutbildning för att se huruvida förslaget om ulbildningsfonder har den bärighet som so­cialdemokraterna vill göra gällande. Herr Wirtén är alltså inle säker på att han verkligen vill utreda fondfrågan. Men det är vi, och del var den förutvarande regeringens avsikt att göra det. Där ligger skillnaden, herr Wirtén.

Herr talman! I de socialdemokratiska reservationerna lill arbetsmark­nadsutskottets betänkande följer vi upp de riktlinjer för sysselsättnings­politiken som lades fast i proposition 211. Jag yrkar bifall till samtliga våra reservationer.


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

A rbetsmarknads-politiken


Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen WIRTÉN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Efiersom fru Leijon åter tog upp frågan om utbildnings-fonderna, vill jag bara erinra om att det hon nu citerade från mitt an­förande också i sin tur var ett citat, nämligen ur den proposition som hon har, tror jag, ett rätt stort ansvar för. Det gäller alltså den proposition som arbetsmarknadsdepartementet utarbetat med herr Ingemund Bengts­son och fru Leijon som ansvariga.

Att jag här i dag säger atl man inte skall skriva under på allt vad som har sagts i det förberedande arbetet beror naturligtvis på att vi in­väntar ett regeringsförslag. När vi har sett det, är jag också beredd att säga exakt i vilka delar jag menar att det här förslaget om ulbildnings­fonder är riktigt. Del är alltså en mera avvaktande hållning, icke en avvisande hållning, fru Leijon.


Fru AF UGGLAS (m);

Herr talman! Så sent som i december förra året hade vi i denna kammare en större sysselsättningspolitisk debatt, då principerna för arbetsmark­nads- och regionalpolitiken diskuterades. De principer som dä fastlades, och om vilka bred enighet förelåg, är vägledande också för della be­tänkande. Herr Wirtén har redan tidigare här i dag redogjort för dessa principer. Under vintern och våren har den svenska ekonomins utsatta läge nödvändiggjort kraftfulla insatser för alt hävda sysselsällningen. Så-


65


5 Riksdagens protokoll 1976/77:94-95


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

66


dana har också vidtagits av regeringen.

Budgetens inriktning präglas av omsorg om sysselsättningen. Listan kan göras läng över de åtgärder som regeringen hittills har presenterat för riksdagen.

En kort sammanfattning: Företagen får utnyttja investeringsfonderna lill slutet av 1977. Bidragen och avdragen för maskinanskaffning har på samma sätt förlängts. Statliga byggen har lidigarelagts. Det stora sys­selsättningspaketet kom i januari. De arbetsmarknadspoliiiska insatserna har förstärkts kraftigt. Statsbidragen till utbildning inom företagen har tredubblats under sex månader. Ett stort invesléringspaket har presen­terats, avsett att stimulera företagen i del dämpade konjunkturläget. Sär­skilda insatser görs eller kommer att göras för hårt utsatta branscher - glas, varv, stål, textil, konfektion.

Till utskottets betänkande finns inte mindre än 14 socialdemokratiska reservationer fogade. Innebär della stora anlal alt socialdemokraterna vill ha en helt annan sysselsättningspolitik än riksdagsmajoriteien? Del har debatten här tidigare i dag inle givit vid handen. En genomgäng av reservationerna visar också all del i mycket är fråga om s. k. överbud, dvs. fier tjänster och påplussningar på bidragssidan, alltså en sådan politik som av socialdemokraterna i regeringsställning ansågs ansvarslös. Mera i verklig mening partiskiljande är den inriktning som sysselsättnings­politiken fick i den socialdemokratiska alternalivbudgeten, som karak­täriserades av 15 olika skattehöjningar, de flesta riktade mol företag­samheten. Det innebär således atl socialdemokraterna vill forlsälla en politik som redan gett upphov lill så stora problem för den svenska eko­nomin, en politik som visat sig vara ell hot mol sysselsättningen. Hur mänga färre jobb skulle den socialdemokratiska alternativbudgeten ha inneburit? 50 eller 100 000?

Flera av de socialdemokratiska reservationerna rör jämställdhelsarbe­tet. Det är naturligt att Anna-Greta Leijon, som hon också har gjori här i dag, vill söka uppmåla en bild av en regering som brister pä detla område. Jag menar all hennes uppgifi är svär. Regeringen har i rege­ringsdeklarationen fastslagit sin vilja att påskynda arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män. Denna vilja har fått konkret uttryck i rege­ringens sammansättning. Den har kommit till uttryck i många utnäm­ningar som regeringen haft alt göra, bl. a. till ordförandeposter och le-damolskap i utredningar. Den kommer till ullryck i det arbete som jäm­ställdhetskommittén bedriver, där även Anna-Greta Leijon är ledamot.

Utskottsmajoriteten är inte - lill skillnad från socialdemokraterna -övertygad om det ändamålsenliga i atl ha 100 arbetsförmedlare särskilt tilldelade för kvinnliga arbetssökande. Kvinnorna utgör i dag över 50 % av de arbetssökande vid arbetsförmedlingarna. Del naturliga är all alla arbetsförmedlare - och del är väl nu bortåt 3 500 - kan ge riktig service och hjälp ål majoriteten av sina kunder. Sedan bör naturiigtvis den er­farenhet och kunskap som de 100 arbetsförmedlarna besitter tas till vara i det fortsatta förmedlingsarbetet. Det kan också vara ändamålsenligt


 


all ha en särskilt utbildad tjänsteman, t. ex. på länsarbetsnämnden, som har etl ansvar för alt följa upp de särskilda insatser som görs för all stödja kvinnorna på arbetsmarknaden.

Socialdemokraterna vill ha en halv miljon kronor till en informations­kampanj bland de deltidsanställda. Jämställdheiskommittén har i en skri­velse till regeringen framlagt en rad förslag beträffande de deltidsan­ställda. Jag utgår från alt arbetsmarknadsministern har någon synpunkt pä delta i sitt anförande.

I fråga om det s. k. jämställdhetsbidragel kan vi konstatera atl det hittills kommit till myckel ringa användning. De socialdemokratiska re­servanterna utgår från atl om bara beloppet höjs och yrkeskategorierna vid­gas, sä blir jämställdhetsbidragel ett effektivt hjälpmedel på arbetsmarkna­den. Det vet vi faktiskt inle. Däremot kan en försöksverksamhet med etl höjt bidragsbelopp i vissa län vara befogad, och regeringen har möjlighet alt ta initiativ lill en sådan i enlighet med jämställdhetskommitiéns skrivelse i denna fråga. För att inte fru Leijon skall hitta fullt så många skillnader mel­lan jämställdhetskommitiéns initiativ och skrivelser och vad utskoliet har skrivit vill jag ta mig friheten alt citera elt stycke ur utskottsbelänkandet på s. 19:

"Som framgår av motionen" - del är den socialdemokratiska motionen som åsyftas - "har försöksverksamheten, som går ut på atl öka kvinnornas möjligheter att få arbete i traditionellt manliga arbeten, givit positiva resultat. Utskottet itgär frän att denna verksamhet kommer atl forlsälla även efter den I juli 1977. Utskoliet vill peka på att det tidigare nämnda jämställdhetsbidragel, som är etl betydelsefullt hjälpmedel i den aktuella försöksverksamheten, är avsett atl utnyttjas även under nästa budgetår. Det ter sig naturligt att man sä snart det är möjligl lar ställning till vilka delar av verksamheten som bör permanentas och ingå i det reguljära förmedlingsarbetel i hela landet. Del är också önskvärt att nya försök initieras för att föra jämställdhetsarbelel vidare. Denna fråga kommer enligt vad utskoliet inhämtat atl övervägas inom jämställdheiskommit­tén."

Som Anna-Greta Leijon vet har jämställdheiskommittén redan tagit fiera initiativ och avlämnat en diger skrivelse lill regeringen, daterad den 22 mars.

En uppgift för arbetsmarknadspolitiken som vi nu måste böria upp­märksamma är möjligheterna atl vid den ökade efterfrågan pä arbetskraft som en kommande konjunkturuppgång förhoppningsvis medför kunna bryta könsuppdelningen pä arbetsmarknaden och stärka kvinnornas ställ­ning.

Herr talman! Min kollega Sten Svensson kommer i sill anförande alt beröra elt antal andra frågor i utskottets belänkande som vi moderater fäster särskild vikt vid. Jag ber alt få yrka bifall lill arbetsmarknads-uiskotlets hemställan i betänkande nr 21.


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


67


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

A rbetsmarknads-politiken


Fru LEIJON (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag beklagar atl jag var ouppmärksam förut och inte hann begära replik pä herr Wirtén i lid. Nu får jag inle argumentera emot honom, efiersom han inte har någon chans att svara. Jag har därför bett en av mina partivänner, som slår längre ned på talarlistan, all la upp frågan om utbildningsfonder igen.

Fru af Ugglas talade bl. a. om jämställdhetsarbelel och sade atl kom­mittén i dagarna har lämnat en diger skrivelse till arbetsmarknadsmi­nistern. Ja, men vad innehåller den skrivelsen? Jo, förslag om fullföljande av de olika projekt som den gamla delegationen hade startat och som vi i vår socialdemokratiska parlimotion har tagit fram - där vi har kri­tiserat arbetsmarknadsministern för att han i budgeten glömt bort eller nonchalerat eller avslagit de här förslagen. Det är bra all kommittén går vidare, och det råder stor överensstämmelse mellan det som står i kommitténs skrivelse och del som slår i de socialdemokratiska reser­vationerna.

Men Margaretha af Ugglas har själv försalt sig i en något underlig situation som ledamot dels av utskoliet, dels av kommittén, när hon på den posten säger alt verksamheten som bedrivs av de hundra arbelsförmedlar-na är väldigt väsentlig - atl den har betydelse för såväl de arbetssökande som förhållandena internt inom förmedlingskonlorel och att del finns skäl all de skall vara kvar - och pä den andra posten säger atl försöksverksam­heten skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1977.

- Del är två oförenliga ståndpunkter.

Del är tyvärr inte svårt all ge en bild av en regering som brister när del gäller jämställdhetsfrägor, men precis som jag sade i milt första inlägg har, lack och lov, utskoliet försökt förbättra bilden och delvis också lyckats. Jag kan hålla med om alt utskottsbelänkandet är bra myckel bättre från jämslälldhetssynpunkl än regeringens förslag, men det är inle tillräckligt bra!

Lät mig sedan säga några ord om det som Margaretha af Ugglas in­ledningsvis log upp, den socialdemokratiska alternalivbudgeten. Hon ställde frågan hur många färre jobb vi skulle ha haft med den - 50 000 eller 100 000. Men, fru af Ugglas, del är ett alternativ till den borgerliga budgeten där vi ställer sysselsättningen främst och där vi går vidare pä den i Sverige traditionella linjen, som har visat sig ge resultat, nämligen att hälla hårt om slantarna för all kunna sätta in dem där de bäst behövs

- lill stöd för de orter, de branscher och förelag och de människor som
verkligen behöver samhällets slöd.


 


68


Fru AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr talman! Beträffande de 100 arbelsförmedlarna är min åsikt den jag redovisade i mitt anförande här. Jämställdhetskommitiéns skrivelse kan dess ordförande, fröken Karin Andersson, få uttolka när hon senare håller sitt anförande i kammaren.

När det gäller den socialdemokratiska politiken vill jag säga alt en


 


konsekvens av den har varit ständiga skattehöjningar. Det var därför helt följdriktigt all alternalivbudgeten innehöll 15 ytterligare skattehöj­ningar, de fiesta av dem riktade mot företagsamheten. Jag tror inle att det är en sysselsäliningsfrämjande politik.

Fru LEIJON (s) kort genmäle:

Herr talman! Fär jag tolka fru af Ugglas uttalande när det gäller jäm­ställdhetskommitiéns skrivelse så, atl hon inle står bakom de förslag som där förs fram?

Den socialdemokratiska regeringens sysselsättningspolilik mäts väl bäst genom alt man tittar på hur den har fungerat i praktiken. Vi har under de senaste åren runt om i västvärlden hafi en djupare lågkonjunktur än någon gång sedan 1930-talet. Miljontals människor i de s. k. rika in­dustriländerna har månad efter månad gått arbetslösa. Här i Sverige har vi bättre än någon annanstans klarat oss undan de fasorna. Vi har haft problem här också - vi har inle lyckals lösa alla. Men den socialde­mokratiska sysselsättningspolitikens bärighet har visat sig tydligt under de senaste tre åren. Det är den linjen vi följer upp och vidareutvecklar i vår allernalivbudget, fru af Ugglas.

Fru AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr talman! Nej, Anna-Greta Leijon, tolka ej mitt uttalande sä, alt jag inte är överens med fru Leijon om hennes tolkning av jämställd-hetskommitténs skrivelse.


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


 


Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK, som meddelat atl han i samband med behandlingen av detta ärende ämnade besvara

dels herr Werners (vpk) den 18 januari anmälda interpellation, 1976/77:76, om sysselsättningspolitiken,

dels herr Ulanders (s) den 2 mars anmälda interpellation, 1976/77:107, om ökat ekonomiskt stöd lill information m. m. beträffande medbe­stämmandelagen, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Fru Leijon var ju ansvarig för jämställdhetsarbetet i den gamla regeringen. Jag förslår alt det smärtar henne när hon ser att en sjudande reformverksamhet har satts i gång just på delta område under den nya regeringens första månader. Lät mig visa del med några exempel!

Diskrimineringen i vårt skattesystem av kvinnor som arbetar i famil­jeföretag har brutits efter förslag av regeringen i höstas.

Semesteriagen har fr. o. m. den 1 januari ändrats, så att även föräld-raledig pappa får tillgodoräkna sig ledighet för vård av barn.

Äktamakeprövningen i studiemedelssystemet, som konserverar gamla könsroller, tas bort steg för steg.

Vi förbereder bättre villkor för deltidsarbetande, som ju till övervä­gande delen är kvinnor -jag återkommer till det längre fram i debatten.


69


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

70


Vi har just framlagt ett förslag till ändring av semesteriagen, så atl inle deltidsarbetande missgynnas som hittills.

Budgeten innebär att regeringen fullföljer en snabb utbyggnad av dag­hemmen. Statsbidragen lill den kommunala barnomsorgen ökar med 600 milj. kr. eller 50 %.

Fler förskollärare skall utbildas.

Under våren kommer förslag lill en utbyggnad av föräldraförsäkringen och rält till kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar.

Regeringens familjepolitik skall i enlighet med regeringsförklaringen bygga på en strävan efter jämställdhet och valfrihet.

Jämsiälldhetskommiiién har i tilläggsdirektiv fält uppdrag alt arbeta fram förslag till en lag mot könsdiskriminering, som den gamla regeringen oavbrutet motsatte sig.

Arbetsmarknadsbudgeten liksom sysselsättningspaketet i januari in­nehåller en rad förslag lill förstärkta insatser för kvinnor på arbetsmark­naden.

Vi har anslagit större belopp lill sysselsältningsutredningen för att genomföra en studie om kvinnors förvärvshinder.

Staten som arbetsgivare skall gå i spetsen för jämställdhetsarbelel. De statliga myndigheterna harjust för regeringen redovisat lägel i den statliga förvaltningen och vad man tänker göra för alt stärka kvinnornas ställning. Inom budgeldepartemenlet går man nu igenom det materialet och över­väger vilka ytterligare direktiv som bör ges.

En särskild utredning tillsätts om vad man kan göra ål snedfördel­ningen pä skolledarljänster.

Försök startas med alt skapa nya karriärvägar, vilket inte minst har betydelse för kvinnorna.

Det här är bara några exempel på initiativ som regeringen redan har tagit -jag återkommer i debatten till andra exempel. De visar ihåligheten i fru Leijons tal om atl jämställdhetsarbelel skulle ha stannat av. Tvärtom har det satt fart efter den 8 oktober förra året.

Herr talman! Vi upplever nu del som vi hoppas är slutet pä den längsta och djupaste lågkonjunkturen under efterkrigstiden. Varje lågkonjunktur innebär elt hot mot många människors trygghet. Men påfrestningarna blir särskilt stora när del drar ut på liden. Lagren är nu välfyllda och likviditeten svag i mänga förelag.

I del läget krävs del särskilt kraftfulla åtgärder för alt klara syssel­sättningen. Herr Gustafsson i Säffie har alldeles rätt: ingen annan am­bition har så genomsyrat regeringsarbelet sedan i oktober som målet alt undvika arbetslöshet och klara sysselsättningen under de svåra måna­derna fram till dess konjunkturen vänder.

Steg för steg har åtgärderna vidgats. Rolf Wirtén har givit en god översikt över en rad av de förslagen.

Tidigt i höstas, när del stod klart alt konjunkturuppgången skulle låta vänta på sig, förlängde regeringen en rad åtgärder som var särskilt riktade till ungdomar.


 


I december beslöt regeringen att lagerstödet under första halvåret 1977 skulle utformas som etl lagerhållningsslöd. Syftet med detta är all und­vika att företagen av likvidilelsskäl snabbi säljer så miyckel frän lager att det går ut över produktion och sysselsättning. Genom det förändrade lagerslödet kan efterfrågan i större utsträckning tillgodoses genom fortsatt produktion, och på det sättet kan man hälla sysselsättningen uppe.

Kring årsskiftet ökade varslen oroande snabbt. Det blev uppenbart all det krävdes än mer omfattande åtgärder. Regeringen lade därför i slutet av januari fram etl omfattande sysselsättningspaket med stimulansåt­gärder på inemot 1,5 miljarder kronor. Åtgärderna riktade sig till olika grupper: till dem som hotas av permittering eller avsked, till nytillträ­dande och till dem som trots allt blivit arbetslösa. Genom detta sys­selsättningspaket förstärktes de arbetsmarknadspolitiska insatserna kraf­tigt:

tidigareläggning av statliga och kommunala industribeställningar på to­talt omkring 400 milj. kr.;

ytterligare 500 milj. kr. lill beredskapsarbeten, vilket fram lill halv­årsskiftet beräknas sysselsätta 20 000-25 000 fler i beredskapsarbete än vad som annars hade varit möjligl;

utökning under våren av antalet platser i arbetsmarknadsutbildning med 10 000;

höjning av utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning med 30 kr. om dagen;

höjning av statsbidraget till utbildning i förelagen under i första hand första halvåret från 8 kr. i timmen till 25 kr. i timmen för de 160 första ulbildningstim marna;

ytterligare förstärkta åtgärder för ungdomar, bl. a. större möjligheter att della i arbetsmarknadsutbildning och kortare yrkesinriktade kurser i gymnasieskolan;

åtgärder för att underlätta för kvinnor, främst genom all de stalsbi­dragsberättigade kommunala beredskapsarbeten som tidigare varit för­behållna ungdomar nu också öppnas för nytillträdande som är över 25 är;

tidigareläggning av 100 av de 240 nya tjänster hos AMS som föresläs i budgetpropositionen för att öka AMS möjligheter att sprida information om de olika åtgärderna.

Mest uppmärksamhet har den s. k. 25-kronan rönt. På knappt tvä må­nader har ansökningar kommit in om utbildning för mer än 30 000 an­ställda som därigenom slipper avskedas eller permitieras. En hel rad redan lagda varsel har dragits tillbaka och tillströmningen av nya varsel har minskat sedan del nya utbildningsstödet blev känt. Jag vågar påstå all 25-kronan har blivit en större framgång än vad någon vågat räkna med.

Jörn Svensson sade för en stund sedan alt det som regeringen föreslår och som oppositionen är med på hör ju 1800-talet till. Det är på sätt och vis synd alt del är först nu pä 1970-ialet som en rad av de ar­betsmarknadspoliiiska åtgärderna har satts in. De bidrar till att hålla sys-


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

71


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

A rbetsmarknads-politiken

11


selsältningen uppe. Hur man kan säga all dessa åtgärder, som verkligen leder till en minskad arbetslöshet eller som motverkar det som annars skulle kunna bli en ökad arbetslöshet, hör 1800-lalet till är fullständigt obegripligt.

Resultaten av de åtgärder som vidtagits har inte heller i övrigt låtit vänta på sig. Man kan som exempel nämna atl antalet personer i ar­betsmarknadsutbildning i februari var 14 000 fler än i fjol eller totalt 60 000 och att antalet i beredskapsarbete var närmare 5 000 fler eller totalt drygt 29 000. Arbetslösheten uppgick i februari lill 74 000 eller 1,8 % av arbetskraften. Del är en kraftig nedgång frän januari i är och ungefär samma arbetslöshet som i februari  1976.

Utbildningssiödet riktar sig ju i första hand till de företag som nu har svårt alt få avsällning för sina produkter men som räknar med att leva vidare och utvecklas när konjunkturerna åter blir bättre.

Genom atl de anställda kan stanna kvar i företagen och samtidigt, i stället för att permitteras eller avskedas, få utbildning står företagen starkare rustade när efterfrågan ökar. Produktionen kan ökas utan en lika omfattande och kostsam nyrekrytering, som mänga gånger tidigare varit nödvändig när högkonjunkturen väl kommit.

Men lågkonjunkturen har i flera branscher också ullöst kriser som närmast är av strukturell natur. Teko, varven och stålet är exempel pä det. Regeringen har redan lagt fram, eller förbereder, älgärdsprogram för dessa och andra branscher. Tekopropositionen, som lagts fram till riksdagen, rymmer en arbelsmarknadspolitisk del, som jag i detta sam­manhang mycket kort vill beröra.

Läget inom tekoindustrin är som bekant besvärligt. Minskningen av antalet anställda har gått snabbare under 1976 än tidigare. Prognoserna för 1977 ser dystra ul. En fortsatt minskning av sysselsättningen i bran­schen tycks vara ofrånkomlig. Men del är nödvändigt alt den sker i en sådan takt atl de enskilda människorna slipper göra orimligt stora uppoffringar.

Regeringen har därför föreslagit etl stöd som särskilt inriktar sig på den äldre arbetskraften. Genom att vi går in med elt sådani stöd kan avvecklingen ske under en längre period, och arbetsmarknadsmyndig­heterna får tid att finna ersättningsjobb åt dem som blir ulan. Motivet är detsamma för del stöd som regeringen har föreslagit skall utgå lill företag som har en dominerande ställning på en ort och som måsle skära ned arbetsstyrkan. Genom dessa stödåtgärder, som sträcker sig fram lill årsskiftet, får vi längre tid på oss att klara de omställningar som är nöd­vändiga.

Det här är några exempel på vad vi gör. På punkt efter punkt har vi alltså tagit itu med de problem som mött oss. Vi har förstärkt de arbetsmarknadspoliiiska åtgärder som redan tidigare, ofta under politisk enighet, har genomförts. Vi har lagt fram nya förslag för atl möta nya svårigheter, som uppkommit i vissa branscher och på vissa orter. Om vår beslutsamhet när del gäller all värna sysselsättningen kan det inle


 


råda någon som helst tveksamhet. I praktisk handling har vi effektivt dementerat den mytbildning om bristande intresse och ansvar för sys­selsättningen som den socialdemokratiska propagandan i åratal har spelat på.

Det intressanta i herr Fagerlunds anförande var att han i praktiken desarmerade år eller årtionden av socialdemokratisk demagogi. Herr Fa­gerlund medgav det som jag nu har sammanfattat. Han sade alt de bor­gerliga har fått lära om. Del är i och för sig fel alt vi skulle ha ändrat mening - jag återkommer till hur några av dessa förslag har arbetats fram. Men innebörden i vad herr Fagerlund sade var just detta atl vi värnar om sysselsättningen i elt svårt konjunkturläge. Han sade alt po­litiken i stort sett följer den gamla regeringens. Det är också fel, för det har blivit en rad förbättringar. Men jag antar alt della med herr Fagerlunds utgångspunkter var avsett som beröm. Herr Fagerlund sade vidare alt det inle har blivit någon avruslning av arbetsmarknadspo­litiken. Det är alldeles riktigt - det har blivit en upprustning.

Jag lycker alt det är bra alt herr Fagerlund så klart och tydligt sagt ifrån att vad socialdemokratin under åratal gjort gällande om de icke­socialistiska partiernas bristande intresse för sysselsättningen har varit falskt - det har nu visats i handling.

Våra ambitioner och vår beslutsamhet grundar sig på en hög värdering av rätten till arbete. Som vi framhållit många gånger: inget slöseri är värre, mänskligt och samhällsekonomiskt, än en stor arbetslöshet. Den som blir utan arbete förlorar inte bara lönen. Med jobbet försvinner också myckel ay meningen i tillvaron, kamratskap och självrespekt.

Jag besökte Skellefteå i måndags och hade där bl. a. en överiäggning med den samrådsgrupp som bildats med anledning av nedskärningen i en av Algots Nords fabriker i Västerbotten. Arbetets betydelse avspeglas oerhört tydligt i den oro som många av de anställda vid företagel känner. För dem har jobbet pä Algots Nord inneburit en chans till ökad själv­ständighet som de tidigare kanske inte vågat hoppas pä. Nu upplever de att den chansen kan grusas.

Regeringen och arbetsmarknadsmyndigheterna kommer givelvis att göra allt som är tänkbart för alt ge dem nya möjligheter - propositionen om Algots Nord är ett exempel härpå - bl. a. genom förstärkta förmed­lingsinsatser och prioritering av Skellefteå och Gällivare, som också berörs av tekokrisen, i diskussioner om lokalisering av nya företagsenheter. Med samma energi som vi slår vakt om all människor skall få behälla sina jobb måsle vi arbeta för atl skaffa fram fler jobb. Bara på det sättet kan vi förverkliga målet - arbete ät alla.

Jag övergår nu till att besvara herr Werners interpellation.

Herr Werner har frågat mig, om det finns en samlad bild över antalet varsel om driflinskränkningar, vilka åtgärder regeringen ämnar sätta in för alt hindra alt anslällda och enskilda kommuner drabbas av driflin­skränkningar sami vilka mål och medel regeringen har för sysselsätt­ningspolitiken.


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

Om sysselsättnings­politiken

73


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

Om sysselsättnings­politiken

74


Genom länsarbetsnämnderna följer arbetsmarknadsstyrelsen månad för månad utvecklingen i vad gäller varsel om driftinskränkningar. Under är 1976 berördes 34 000 personer av varsel om driflinskränkningar, varav 19 000 hade varslats till följd av planerad nedläggning. Under januari och februari i år har sammanlagt 17 700 personer varslats. Flertalet av varslen avser korllidspermittering, bl. a. 9 300 personer vid Volvos an­läggningar under en vecka i februari.

Det är mol bakgrund av bl. a. antalet varsel som regeringen lagt fram de förslag till åtgärder som riksdagen i dag har atl behandla. Jag tänker då i första hand på den massiva utbildningsinsats regeringen tagit initiativ till genom det höjda bidraget lill utbildning vid risk för permittering. På knappt två månader har sådan utbildning, som jag redan visat, ak­tualiserats för närmare 30 000 anslällda, som därigenom slipper permit­tering eller avskedande. I stället får de utbildning. Tack vare detta har ell stort anlal varsel kunnat dras tillbaka.

Herr Werner tar också upp de problem som kan uppstå när elt företag, som dominerar sysselsättningen pä en ort, inskränker driften. Regeringen har lagt fram etl särskilt förslag i den frågan. Del innebär att sädana företag kan få elt sysselsättningsbidrag med 75 % av lönekostnaderna, inkl. sociala avgifter.

Regeringens mål för sysselsättningspolitiken är arbete åt alla. För alt förverkliga det målet krävs en kombination av ekonomisk politik, in­dustripolitik, regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik.

Så långt svaret på herr Werners interpellation.

Socialdemokraterna i arbetsmarknadsulskotlet har reserverat sig när del gäller målen och riktlinjerna för sysselsättningspolitiken. Man anger bl. a. atl arbetsmarknadspolitiken måste utvecklas efter tre riktlinjer, som man tydligen tror är kontroversiella.

För det första säger man att de arbetsmarknadspoliiiska insatserna i ökad utsträckning måste knytas till arbetsplatserna. Det har jag för min del oavbrutet understrukit, både i tal och handling, under den lid jag har varit arbetsmarknadsminister. Del överensstämmer ju också med höstens riksdagsbeslut om sysselsättningspolitiken. Nu kritiserar oppo­sitionen budgetpropositionen för all inte följa upp höstens programut­talanden på älgärdssidan.

Jag har läst reservationerna för att se vad socialdemokraierna i an-sluining till della mål i det här avseendet vill göra som inle regeringen och utskoitsmåjoriielen önskar. Jag kan bara finna ell par skillnader. Socialdemokraterna vill höja bidraget lill förelagsulbildning och att riks­dagen skall underrätta regeringen om all del är angelägel att utreda frågan om ulbildningsfonder i företagen.

Det här är egentligen märkliga reservationer, om man känner till vilken inställning den socialdemokratiska regeringen under mänga år hade till statsbidrag till utbildning i företagen. Socialdemokraterna avslog näm­ligen regelbundet motioner frän bl. a. folkpartiet om sädana statsbidrag lill förelagsulbildning som just skulle begränsa genomslaget pä syssel-


 


sättningen av konjunktur- och strukturförändringar vilka drabbar en­skilda företag. Våra motioner grundade sig delvis på krav frän AMS. De avslogs ändå under fiera år.

Först under jämviktsriksdagen - närmare bestämt den 21 mars 1974 -beslöt riksdagen atl statsbidrag lill utbildning i förelag av redan anställda skulle införas. Förslaget röstades igenom i riksdagen med liten majoritet. Socialdemokraterna röstade emot!

Socialdemokraterna gjorde alltså som regeringsparti allt som stod i deras makt för atl motverka att utbildning i företagen gjordes till ett arbets­marknadspoliliskt medel. Nu har de ändrat uppfattning. De har insett hur effektiv den här ulbildningsformen är, när det gäller att motverka arbetslöshet och hålla arbetare och tjänstemän kvar i företagen också i dåliga tider.

Sinnesändringen pä socialdemokratiskt håll, som jag i och för sig väl­komnar, har rent av gäll så långt, att man säger sig vilja satsa mer på utbildning i företagen än vad regeringen önskar. Men så är det knappast.

Vad som har hänt är detla. Vi har föreslagit att utbildningssiödet skall höjas från 8 resp. 12 kr. till 10 resp. 15 kr. Samtidigt har vi begärt atl inom ramen för finansfullmaklen få möjlighet alt höja dessa bidrag med 75 96, (dvs. lill drygt 17 resp. 26 kr.) Riksdagen har också givit oss en sådan fullmakt.

Om situationen kräver det, är vi naturligtvis beredda att även i fram­tiden föreslå tillfälliga höjningar av stödet pä samma sätt som vi nu gått in med 25-kronan. Syftet med denna kraftiga höjning av utbild­ningssiödet utder de första 160 timmarna har ju i första hand varit att undvika kortlidspermilteringar. Vi gjorde i denna fråga en annan be­dömning än socialdemokraterna, som ju bara vill höja bidraget till 16 kr. Enligt vår bedömning var del förslaget otillräckligt för atl klara vin­terns och vårens problem. Vår politik har på den punkten också visat sig vara framgångsrik.

Vi har alltså, för att sammanfatta, i oppositionsställning drivit fram detta stöd i riksdagen. Nu har vi i regeringsställning utvecklat de sti­mulanserna pä olika sätt. Vi kommer också i framtiden all utnyttja stödet till utbildning i företagen som etl viktigt arbetsmarknadspoliliskt medel. Vi är glada över att vi numera har den politiska oppositionen i princip med oss pä den punkten. All socialdemokraterna nu försöker kompensera sina tidigare misslag med allmän dimbildning tar vi med ro.

I fråga om utbildningsfonder i företagen har socialdemokraterna en annan inställning i opposition än vad de hade i regeringsställning. Rolf Wirtén har redan visat på delta. Ingemund Bengtsson ansåg så sent som för knappt ell är sedan atl man borde avvakta den kartläggning av fö­retagens inlernutbildning som görs i utredningen om företagsutbildning. Så här skrev han i proposition 1975/76:211, s. 237: "Företagens perso­nalutbildning kartläggs f n. av särskilt tillkallade sakkunniga. Efter sam­råd med slalsrådelLeijon vill jag föreslå att frågan om utbildningsfonder får behandlas när utredningens kartläggning är avslutad och ställning


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

A rbetsmarknads-politiken

75


 


Nr 94                 kan las till de direktiv som utredningen då kan fä för ell fortsalt arbete."

Torsdaeen den    ' december förra året röstade socialdemokraterna för den här uppfatt-

24   mars 1977    ningen i riksdagen. En månad senare, under den allmänna motionstiden

---------------    i januari, hade man skaffat sig precis motsatt uppfattning. Och nu re-

Arbetsniarknads-       serverar sig herr Bengtsson och fru Leijon mol den uppfattning de hade
politiken
             när de var statsråd i arbetsmarknadsdepartementet! Del kunde i och för

Om ökat ekono­miskt slöd lill inför mation m. m. betr. inedbeslämman-

sig vara av intresse att få veta vad som har föranlett den här åsikts­
ändringen. Det kan väl inte vara så enkelt alt man anser sig kunna
vara frimodigare i oppositionsställning än i regeringsställning, bara för
att man i opposition inle behöver genomföra del man föreslår?
Den andra riktlinje som reservanterna inte anser tillgodosedd i den
 '
                      politik som nu förs, är alt arbetsmarknadspolitiken skall omfatta en allt

större del av arbetsmarknaden. Det framgår inte av reservationerna vad man menar med det. Men läser man den socialdemokratiska parlimotion som jag antar att reservationerna grundar sig pä, finner man där elt par exempel. Här nämns ålerigen utbildningen i förelagen, som jag nyss utförligt har redovisat. Det andra exemplet är den obligatoriska anmälan av lediga platser till arbetsförmedlingen.

Ålerigen reserverar man sig för en åtgärd, som man motarbetade i regeringsställning! När folkpartiet år 1972 som enda parti första gången förde fram förslag om allmän plalsanmälan i riksdagen möttes det av en betydande oförståelse. Förslaget återkom. Det skrevs t. o. m. in i vårt partiprogram, och mol slutet av jämviktsriksdagen beslöts atl systemet skulle prövas. Sedan etl anlal månader tillbaka bedrivs nu försöksverk­samhet med allmän plalsanmälan i de tre sydligaste länen i landet. Er­farenheterna är hittills myckel goda. Regeringen föreslär därför att för­söksverksamheten nästa budgetär utsträcks till i första hand Stockholms län.

Men det är klart atl om socialdemokraterna i regeringsställning inte under flera år hade motarbetat frågan om den allmänna platsanmälan, sä hade vi nu legat längre fram med verksamheten. Också här framstår den socialdemokratiska reservationen som något besynnerlig.

Självfallet kommer den nuvarande regeringen att vidareutveckla ar­betsmarknadspolitiken på det sätt som vi under socialdemokratiskt mot­stånd kämpade för i oppositionsställning. Än en gång fär jag konstatera: det är glädjande atl socialdemokraterna nu vill vara med om den här politiken, också på de punkter som tidigare var kontroversiella.

Den tredje riktlinjen som reservanterna anser att regeringen på något

sätt sviker är att arbetsmarknadspolitiken skall göras alltmer inriktad

på individuella problem och förhållanden. Delta är en god liberal tanke,

och jag kan försäkra alt den är central i regeringens arbetsmarknadspolitik.

Herr talman! Jag övergår nu till atl svara pä herr Ulanders interpellation.

Herr Ulander har frågat mig om jag avser alt komma med förslag

som ger de fackliga organisationerna ekonomiskt slöd som möjliggör

erforderlig information och utbildning i medbestämmandelagen.

76                       När förslaget lill medbestämmandelag behandlades i riksdagen rådde


 


enighet om att den nya lagstiftningen skulle medföra etl stort behov av information och utbildning samt alt betydande belopp måste avsättas härför. Riksdagen beslöt därvid att verksamheten skulle finansieras över budgeten. För första halvåret 1977 anslogs 35 milj. kr., och för budgetåret 1977/78 har 75 milj. kr. föreslagits för information och utbildning kring medbestämmandelagen.

Jag vill betona regeringens stora intresse för denna fråga. I årets bud­getproposition framhålls l. ex. atl utbildningen om medbestämmandela­gen har permanent karaktär. Det är av intresse för både arbetsgivare och arbetstagare att alla berörda får nödvändiga kunskaper om medbe­stämmandelagen. Delta är en förutsättning för atl lagstiftningen skall fä någon effekt ute i arbetslivet. Jag vill också understryka de stora an­strängningar som arbetsmarknadens parter redan har gjort för att nå detla mål.

Sä långt svaret på herr Ulanders interpellation.

Under det senaste decenniet har vi sett en mycket stor förändring i svenskt arbetsliv. Det handlar om jämslälldhel mellan kvinnor och män, och Rolf Wirtén har redan framfört viktiga synpunkter pä denna fråga. Det böriade med försök att få in hemmakvinnor i arbetslivet under arbetskraftsbristens dagar i börian av 1960-lalel. Del har blivit en massiv inmarsch av kvinnor i arbetslivet under 1970-lalet.

700 000 kvinnor har sedan 1965 kommit in pä arbetsmarknaden. Delta ser jag som del viktigaste som hänt och händer för jämställdheten mellan kvinnor och män. Ell eget yrkesarbete har elt oerhört värde för individen. Del ger ökad självrespeki, valfrihet och ekonomiskt oberoende. Med lika insats i förvärvslivet blir det också lättare för kvinnorna att kräva lika ansvar för hemarbetet. Och den här utvecklingen fortsätter. Det har aldrig varit så många kvinnor i arbetslivet som nu. Vi har också de senaste månaderna sett förvärvsfrekvensen för kvinnor växa. 70 % av alla kvin­nor mellan 16 och 24 år är nu i arbete.

För fem år sedan var andelen 54 %.

För männen är motsvarande andel 87 %. Kvinnorna närmar sig alltså nu männens arbetskraftstal. Och det fortsätter glädjande nog tvärs genom lågkonjunkturen.

Men fort farande är det tiotusentals kvinnor som vill ha elt förvärvsarbete men av olika skäl har svårt atl få del. Svårigheterna är självfallet särskilt stora under en utdragen lågkonjunktur. Vi måste därför fortsätta och öka ansträngningarna alt underlätta för kvinnor alt få arbete.

Vi har bl. a. ökat antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen kraftigt. Vi har öppnat kommunala beredskapsarbeten också för nytillträdande på arbetsmarknaden som är över 25 år, främst kvinnor. För ungdomar finns i dag möjlighet till prakiikplats som beredskapsarbete hos enskilda förelag och statliga verk och myndigheter. På mänga häll har ungefär 75 % av de ungdomar som fått sådana platser sedan fått anställning hos arbetsgivaren.

Men del är inle nog att kvinnor har arbete. De skall ha samma rält


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads-poiniken

Om ökat ekono­miskt stöd till infor­mation m. m. betr. medbestämman­delagen

11


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

78


som män alt ulvecklas i arbetet. Och arbetsmarknaden måste breddas för både män och kvinnor.

Den härda uppdelningen på manliga och kvinnliga yrken blir lätt elt hot också mot den fulla sysselsättningen, eftersom den bygger upp onö­diga barriärer mot alt män resp. kvinnor lar lillgängliga jobb som sedan gammall ansells tillhöra det motsatta könet.

Kvinnornas ställning i arbetslivet är ofta utsatt. De är nya i arbetslivet. De löper därmed större risker än männen atl friställas vid inskränkningar i driften. De har ofta sämre yrkesutbildning och yrkesvana än männen. Deras yrkesval är mer begränsat. Fyra av fem kvinnor på arbetsmark­naden återfinns på elva yrkesområden. På de områdena arbetar bara 20 96 av männen. Det är yrkesområden som nästan helt domineras av kvinnor - kontorsarbete, hälso- och sjukvård, husligt arbete och service. Kvinnor deltidsarbetar mycket ofta - mer än var tredje förvärvsarbetande kvinna har deltidsarbete.

Många kvinnor har fält arbete. Det är bra. Men deras möjligheter till egen försörining har inte ökat i samma grad. En ökning av deltidsarbetet har gått parallellt med den ökade förvärvsintensiteien bland kvinnorna. Jag återkommer längre fram i debatten lill synpunkter på deltidsarbetet. Det fasta könsrollsmönstrel på arbetsmarknaden har knappast rubbals. Kvinnorna har fortsalt all strömma in pä de klassiska "kvinnoområdena": värd, service och kontor. Del är yrken som präglats av låga löner och små möjligheter till utbildning och befordran.

Inte en rekryteringsvåg till, när konjunkturerna blir bättre, får passera utan allvarliga ansträngningar atl bryta det gamla, fördomsfyllda yrkes-mönstret. Därför har jag tagit initiativ till överläggningar med jämställd-hetskommittén och arbetsmarknadsstyrelsen om vad vi konkret kan göra. Jämställdhetskommittén hade uppe frågan vid sill senaste sammanträde. Kommittén överlämnade i går förslag till etl antal åtgärder, som också prövas av arbetsmarknadsstyrelsen vid ett sammanträde i morgon.

Jämställdshetskommitlén har bl. a. intressanla synpunkler på hur del s. k. jämställdheisbidraget skall kunna göras till ett effektivare instrument för all bryta den ensidiga uppdelningen i kvinnliga och manliga jobb.

Jämställdhetsbidragel har utgått till arbetsgivare som anställer och ut­bildar kvinnor och män i vissa yrken som domineras av del motsatta könet. Bidraget höjs från den 1  februari frän 6 lill 8 kr.

Sedan starten den 1 juli 1974 har bidrag utgått för sammanlagt drygt 800 personer, därav bara elt fåtal män. Det har alltså haft mycket liten direkt effekt. - Fru Leijon hade modet alt i sill anförande skryta med jämställdhetsbidragel, som misslyckades under hennes lid i regeringen. Nu tänker vi försöka göra det bidraget mer effektivt.

Jämställdhetskommittén har mot den bakgrunden, alltså mol det miss­lyckande som man i stort sett kan säga all jämställdhetsbidraget noterat tidigare, föreslagit alt man på försök skall höja bidraget till 14 kr. i åtta län, nämligen dels de sex län som redan har s. k. försöksverksamhet med kvinnor i typiskt manliga jobb (Kristianstad, Kalmar, Kronoberg,


 


Skaraborg, Södermanland och Kopparberg), dels Västerbotten och Norr­botten.

Kommittén föreslär också ändringar i reglerna för jämställdheisbidra­get:

-     antalet yrkeskategorier ökas;

-     arbetsmarknadsverket skall kunna göra en bättre lokal anpassning till de arbelsmarknadsmässiga förhållandena i olika län;

-     bidraget bör kunna utgå också för en redan anställd som vidareut­bildar sig i etl yrke som domineras av det motsatta könet;

-     kravet att det skall föreligga svårigheter på orten all rekrytera ar­betskraft i del yrke utbildningen avser bör tolkas mer liberalt;

-     en bättre information bör lämnas till arbetsgivarna och de fackliga organisationerna om den möjlighet som bidraget ger alt bryta den lu­ddade arbetsmarknaden.

Regeringen är beredd atl nu snabbi vidta förändringar av del slag som jämsiälldhetskommiiién har föreslagit. Eftersom jag vet att också arbets­marknadsverkets styrelse diskuterar frågan i morgon, vill jag dock först fä del även av styrelsens synpunkler i frågan.

När del gäller kvinnorna på arbetsmarknaden är två ting särskilt viktiga; det ena är att ge arbete åt de kvinnor som fortfarande inte har arbete, men vill ha del, det andra är alt bryta del könsbestämda yrkesvalet.

Människor skall kunna välja yrke efter intresse och fallenhet, inte efter kön. Människor skall bli bedömda och behandlade som individer, inle efter om de är män eller kvinnor.

Ungdomar måste få stöd och uppmuntran atl la sig över de traditionella könsrollernas murar, när de planerar sina liv, när de väljer yrke och när de bildar familj.

Och här tycker jag mig se en förändring i tänkesätt och attityder, en förändring i riktning mot en mjukare och mer mänsklig roll också för männen.

Del blir t. ex. allt fier män i värdyrkena. Under 1970-talet har andelen män i sjuksköterskeulbildningen ökat från 1 % till 15 96. Del blir allt fler pappor som utnyttjar föräldraförsäkringen och stannar hemma med sina barn under någon tid. öch allt fier säger nej till övertid och ex­traarbete som går ul över familjen.

Jämställdhet handlar därför lika mycket om män som om kvinnor. Också männen har mycket all vinna på att frigöras från trycket av den gamla mansrollen. När männen blir fria frän kravet alt vara ensamför-sörjare för familjen, kan de också bli friare i sill yrkesval. Vad det betyder att få dela försöriarbördan visar de män som kommer till tals i Rita Liljeströms och andras intressanta undersökning från Kristianstadspro­jektet om kvinnor i typiskt manliga jobb. Många män känner en mindre press. Män, som tyngda av hårt arbete "missade" kontakten med sina nu äldre barn, berättar om omständigheter som ledde till att de fick bättre kontakt med yngre barn.

Det här ger förhoppningar inför framtiden. Många års intensiv köns-


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

79


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

.Arbetsmarknads­politiken


rollsdebatt och kvinnornas inmarsch i arbetslivet har salt i gäng en fri­görelseprocess som inte går atl hejda. Det är en mödosam process som med nödvändighet kommer atl ta lid. Men det är en utveckling som kommer alt befria människor från många fördomar. Män och kvinnor skall kunna mötas som individer med lika rätt och lika ansvar.

Herr andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sam­manträdets fortsättande kl.  19.30.


 


80


Fru LEIJON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har ju bara tre minuter på mig och måste alltså gä fram väldigt snabbt.

Arbetsmarknadsministern talade om en sjudande reformverksamhet och räknade upp många saker. En hel del är väldigt bra, bl. a. del som handlar om kvinnor i statlig tjänst. Men, herr Ahlmark, det här är ju etl beslut som fattades under den socialdemokratiska regeringens tid. Vad den borgerliga regeringen bidrog med i della avseende var att fördröja redovisningarna från de statliga myndigheterna.

Semesterlagen var elt annat av herr Ahlmarks exempel. Det är också elt arbete som påböriades av den socialdemokratiska regeringen. När valet kom var vi i det närmaste färdiga med arbetet på hur vårt förslag skulle se ut. Också här har man fördröjt del hela. Till innehållet ber jag att få återkomma vid etl senare tillfälle, när det skall diskuteras i kammaren. Somligt av det som herr Ahlmark räknade upp är bra, det är sådant som kom tidigare, somligt är än så länge inte något annat än diskus­sionspunkter, t. ex. lagen om könsdiskriminering. Somligt var - del vill jag erkänna - egna förslag från de borgerliga, och det gällde t. ex. egen­företagarna. Men i dag diskuterar vi framför allt bilaga 15, arbetsmark­nadsministerns del av budgeten, och där är det, herr Ahlmark - det går inte alt komma ifrån - myckel magert med sådani som rör jäm­ställdheten mellan kvinnor och män.

Jag kände oro i höstas för atl det skulle bli pä detta sätt, och därför frågade jag herr Ahlmark; Kommer jämsiälldhetskommiiién atl kunna påverka budgeten och kommer den atl fä tillfälle atl se budgeten i förväg? Herr Ahlmark lovade då från denna talarstol atl de två ordförandena i kommittén skulle få göra det. Har de fått det eller inte? Jag tvivlar på att sä skett. Jag känner en smärta, herr Ahlmark, på grund av alt man har försvagat jämställdhetsarbetet och inle ger den nya kommittén ordentliga möjligheter alt pä ett tidigt stadium påverka regeringens po­litik.

Herr Ahlmark sade vidare atl jag hade model atl skryta med jäm­ställdhetsbidragel. Nej, det har jag inte gjort. Jag håller fullkomligt med herr Ahlmark om atl detta bidrag inte har fått de effekter vi trodde atl det skulle fä. Det var anledningen till att jag redan förra våren i den jämställdhetsdelegation som vi då hade tog upp en diskussion om vad vi skulle göra med bidraget. Del är anledningen till atl vi nu föreslär


 


dels en höjning, dels en ändring av villkoren, och på den senare punkten har utskoliet följt oss.

Men vem är det som skryter med jämställdhetsbidragel? Jag tror att herr Ahlmark har glömt vad han säger i sin egen budget. Det heter där på s. 88 om jämställdhetsbidraget: "Den psykologiska effekten av stödet har dock varit betydande. Genom de insatser som arbetsförmed­ling, arbetsgivare och enskilda arbetstagare har gjort har ett helt annat klimat skapats i synnerhet vad gäller inställningen till kvinnor inom tidigare typiskt manliga yrken." Detla skall, vilket framgår om man har läst del som dessförinnan anförts, ha skett som en följd av jämställd­hetsbidragel. Jag har inte skrutit med della bidrag och kommer inle att göra det, men jag hoppas kunna göra det i framtiden, om man för­bättrar det i enlighet med våra förslag.

Herr Ahlmark talade tidigare om en frigörelseprocess som inte går alt hejda. Men vad är det herr Ahlmark försöker göra när han säger så här i sin budget; "Till följd av all främst de yngre och medelålders kvinnornas förvärvsinlensitet nu ligger på en förhållandevis hög nivå är det sannolikt atl kvinnornas utträde på arbetsmarknaden under år 1977 kommer att ske i etl något långsammare tempo?"


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


 


Hen FAGERLUND (s) kort genmäle;

Herr talman! Arbetsmarknadsministern säger all han är lacksam mot mig för alt jag stuckit häl pä mytbildningen om att den borgerliga re­geringen skulle slå sönder arbetsmarknadspolitiken och vill framstå som en av dem som är verkligt pådrivande i det här sammanhanget. Låt mig bara hänvisa lill vad herr Gustafsson i Säffie gång pä gång slog fast, nämligen atl enighet om arbetsmarknadspolitiken har rått mellan centerpartiet och socialdemokraterna. Han sade icke etl enda ord om folkpartiet och moderaterna, och jag förstår detla, eftersom han talade rält myckel om traditioner i det här sammanhanget.

Det är väl inte så många kvar av oss här i kammaren som har upplevt en folkpariisiisk arbetsmarknadspolitik medan folkpartiet ännu hade nå­got att säga till om. Ni har gjort en omvändelse under galgen, och det är jag personligen lacksam för. Men med tanke på atl herr Ahlmark talade så mycket om hur vi har ändrat uppfattning i dessa frågor undrar jag, om han ändå inte vill erkänna alt den stora förändringen i er syn på arbetsmarknadspolitiken inträffade så sent som i bönan på 1960-lalel.

Jag ställde tvä frågor till arbetsmarknadsministern om hur det skall bli med del skyddade arbetet och om vad som förbereds beträffande trygghetslagarna. Jag hoppas att han i någon form tar upp och besvarar dessa frågor.

Sedan talade arbetsmarknadsministern om den obligatoriska plalsan­mälan och försökte ta åt sig äran för den också. Vad vi har sagt tidigare i utskottet är alt vi först måsle skaffa resurser för all la emot ifrågavarande platsanmälningar. Men vilka är det som vill stoppa utbyggnaden av ob­ligatorisk platsanmälan? Jo, det är motionärerna från ett av regerings-


81


6 Riksdagens protokoll 1976/77:94-95


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


partierna, nämligen moderaterna, som vill atl man skall göra utvärde­ringar o. d. innan man bygger vidare, trots all det visat sig alt det har blivit möjligt alt få fier anmälningar om lediga platser.

Jag tycker del är bra all arbetsmarknadsutbildning och beredskaps­arbeten ökar, så att människor kan slå bättre rustade när vi har möjlighet att ge dem arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Men vilka är del som hela liden har kritiserat detta? Del är ett av regeringspartierna, näm­ligen moderaterna. Vi har slött förslaget hela tiden.


 


82


Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK;

Herr talman! De båda senaste inläggen var mest fiaser. De konkreta åtgärderna talar för sig själva. Vad den nuvarande regeringen har gjort är bl. a.:

Förlängning av en rad åtgärder för ungdomen - stöd lill beredskaps­arbeten, praktikplalser och utbildning.

Ändring av lageruppbyggnadsbidraget, etl lagerhållningsbidrag för att hålla produktionen uppe och klara sysselsättningen.

Förlängning av investeringsbidrag och investeringsavdrag.

Tidigareläggning av byggnadsarbeten på fiera håll, t. ex. i Norrbottens län.

Det stora sysselsättningspaketet på en och en halv miljard kronor, som jag redogjort för.

Stöd lill Algots Nord och Eiser på 25 milj. kr. för att klara jobben åt 100 människor som annars skulle förlora dem.

1,8 miljarder kronor för atl läcka tidigare förluster och förbättra so-lidileten i NJA.

25 milj. kr. under tre år lill den manuella glasindustrin för alt klara jobben och skapa förulsätlningar för nödvändiga strukturomvandlingar.

Struklurgarantier och stöd lill äldre arbetskraft inom tekoindustrin i stort samt ett slöd på 15 kr./tim. för anställda över 55 år till årets slut.

Sysselsäliningsfrämjande åtgärder samt elt slöd på 75 % av personal­kostnaderna till vissa anställda som sysselsätts med särskilda uppgifter i företag som dominerar på en ort.

Förstärkning av företagarföreningarnas resurser för förelagsservice.

Utökad lånekapacitet för en del kreditinstitut.

Osv. osv.

Här är alltså praktiska åtgärder för att klara sysselsättningen under den långvarigaste lågkonjunktur som Sverige har upplevt under efter­krigstiden.

Herr Fagerlund har i sina anföranden ibland gjort ett slags antydan om alt vi inle skulle vara intresserade av sysselsättningen i särskilt hög grad. Men delta har dementerats i så många inlägg, att herr Fagerlund nu går på motsatt linje och säger alt vi i själva verket accepterat den socialdemokratiska politiken.

När del gällde utbildningen inom företagen var det ni socialdemokrater som röstade nej är efter år. När del gällde obligatorisk anmälan av lediga


 


platser röstade det föregående regeringspartiet bort förslaget innan vi fick igenom del.

Nu skulle jag vilja ha etl besked av herr Fagerlund. Tyder del som regeringen nu har gjort och visat i ett antal propositioner och i andra regeringsbeslut på alt regeringen icke nedrustar arbetsmarknadspolitiken utan i stället upprustar den? Förhåller det sig så som herr Fageriund antydde i sitt första anförande? Säg i sä fall ifrån ordentligt en gång lill.

Eller är det riktigt som det slår i en nyutkommen socialdemokratisk propagandabroschyr, tryckt 1977 och med förord undertecknat av Sten Andersson och med rubriken "Arbete åt alla":

"Inget land i hela världen har drivit en så framgångsrik sysselsätt­
ningspolitik som Sverige. Efter valet finns det stora risker för en

annan politik. Del talades myckel om fria marknadskrafter och kapitalis­mens självläkande krafter i valrörelsen.

Här går en viktig skiljelinje mellan socialdemokratisk och borgeriig politik."

Hur är del nu, herr Fagerlund? Skall vi tro på herr Fagerlunds första anförande, där han bekräftade all i stort sett har regeringens arbete genomsyrats av en önskan atl hälla sysselsättningen uppe? Eller skall vi tro på de propagandabroschyrer som ni sprider land och rike runt och där ni antyder motsatsen?

Skall man tro på fakta - som vi lägger fram och som herr Fagerlund tydligen uppskattar - eller skall man tro på den demagogi som ni vågar forlsälla alt sprida också efter valet?

Anna-Greta Leijon sökte nästan bagatellisera en lista som inte var fullständig, på ell anlal reformer som har genomförts eller planerats för atl öka jämställdheten mellan kvinnor och män. Om diskrimineringen av kvinnorna i familjeföretagen. Om semesterlagen är vi överens; det är helt riktigt. Om äktamakeprövningen - där ni inte vill göra någonting. Om den kommunala barnomsorgen - där vi är överens. Lagen om köns­diskriminering - som ni ständigt har bekämpat, öch om en rad arbets­marknadspolitiska åtgärder, som vi har förbättrat just med tanke på kvin­norna och när del gäller åtskilligt annat. Hon försökte nästan förringa värdet av de här reformerna och andra genom att stympa ell citat frän budgetpropositionen.

Vad jag säger i propositionen är ju att om man har en fortsatt låg­konjunktur finns det alllid risk för de nytillträdande på arbetsmarknaden, och del är klart att detla då framför allt kommer att gå ut över ungdomar och kvinnor. Just därför är det ju sä viktigt att sätta in åtgärder så att detta icke skall inträffa, ulan att kvinnornas rätt lill arbete fortsätter att öka. Och citatet fortsätter ju - fast del kom inte fru Leijon in på - med följande: "Inom ramen för jämställdhetskommitiéns arbete prövas en rad åtgärder i syfte att stärka kvinnornas ställning på arbetsmark­naden." Del är alltså just för risken alt de nytillträdande pä arbets­marknaden får det svårt i en lågkonjunktur som vi går ut med en rad


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­pol/f/ken

83


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

84


åtgärder för att underlätta för kvinnorna och för ungdomarna.

Så till deltidsarbetet! Vid sidan av den kraftiga sysselsättningsökningen för kvinnor har gått en väldigt stark ökning av antalet deltidsarbetande. Rolf Wirtén sade några ord om den frågan. Enligt AKU-undersök-ningen i februari i år är de deltidsarbetande ungefär 940 000. Del är en ökning med nära 300 000 sedan 1974, då utredningen om de deltids­anställdas villkor kartlade deltidsarbetet.

Det är till övervägande delen kvinnor som deltidsarbetar. Undersök­ningen visade att en betydande grupp deltidsarbetande kvinnor hade högst otillfredsställande arbetsvillkor. Mänga arbetade så kort tid att de gick miste om en eller flera sociala förmåner. 100 000 tjänade sä litet att de inte fick ATP-poäng. 30 000 tjänade så litet att de inte fick sjuk­penning, grundad på förvärvsinkomsten. De fiesta av dem som arbetade gjorde det med städning eller genom att ulföra andra husliga göromål. 85 000 saknade arbetstidsschema: de visste inte minsten vecka i förväg när och hur de skulle komma atl arbeta. Nästan varannan som var berättigad till betald ledighet fick ut sin semester som semesterersätining och inte som betald ledighet.

För ett stort anlal kvinnor var alltså deltidsarbetet ett arbete på dåliga vill­kor. Men undersökningen visade också atl det stora fiertalet deltids­arbetande var nöjda med sina arbetstider. 75 % ville inte ha någon för­ändring i arbetstiden.

De deltidsarbetandes villkor måste förbättras - det är helt klart. Ell första steg tar vi med den nya semesteriagen. Rätten till semester blir - om riksdagen bifaller vår proposition - då inle längre beroende av en viss minsta arbetad tid. Ulan semesterlönen kommer att beräknas på inkomsten, oberoende av antalet arbetade dagar.

Vi kommer sedan pä punkt efter punkt att undersöka möjligheterna att likställa dellids- och hellidsarbetande. Deltidsarbetande skall inte diskrimineras när det gäller sociala förmåner eller andra rättigheter, och människorna skall också vela vilka för- och nackdelar, rättigheter och skyldigheter som följer med deltiden. Vi skall pröva de förslag som jäm­ställdhetskommittén överlämnade till oss. Vi kommer att gå vidare med del här arbetet, och vi gör det i nära kontakt med arbetsmarknadsverket.

Det finns de som bara ser nackdelar med ett växande deltidsarbete. Jag vill inte göra det. Deltidsarbete eller avkortad arbetstid svarar mot mänga människors behov i dag. Allt fler vill under kortare eller längre perioder i livet ha kortare arbetstid. Det kan vara bra när barnen är små, när man vill läsa vidare eller när man närmar sig pensionsåldern och vill minska sin arbetsinsats.

Jag ser t. ex. kommunisternas inställning till deltidsarbetet som djupt reaktionär. Säger man nej till deltidsarbete, då säger man också nej till mycket av den frigörelse för män och kvinnor som deltidsarbetet möj­liggör.

Här kommer vi alltså att gå vidare just för all skapa större rättvisa mellan människor och en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.


 


Fru LEIJON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det vore bra om herr Ahlmark svarade pä ställda frågor i stället för att läsa upp färdigskrivna lappar i ämnen som inle hör hit och som vi på den korta replikliden inle har en chans att ta upp. Herr Ahlmark nämnde t. ex. den kommunala barnomsorgen. Jag har ställt en fråga till honom om den, men den frågan svarar han inte själv på, utan elt annat av statsråden.

Herr Ahlmark påstår att jag stympade ett citat. På kort tid hinner man inte läsa upp mera; dessutom glömde jag i bänken en bok som jag hade tänkt läsa ur, men den får jag komma tillbaka till. Del här stympade citatet, säger herr Ahlmark, handlar om alt vi i en lågkon­junktur måsle räkna med att kvinnorna fär det svårare. Tyvärr är del så, och vad vi har sagt är att kvinnorna inte fär bli en konjunkturregulator. Ser vi tecken pä del, måste vi sätta in alla åtgärder vi kan.

Men, herr Ahlmark, läs det avsnitt jag citerade en gång till! Just pä den här punkten handlar det om någonting annat också. Där står näm­ligen; "Till följd av att främst de yngre och medelålders kvinnornas för­värvsintensitet nu ligger på en förhållandevis hög nivå är det sannolikt att kvinnornas utträde på arbetsmarknaden under år 1977 kommer alt ske i etl något långsammare tempo."

Det här, herr Ahlmark, måste betyda att nu jobbar kvinnorna i vissa åldersgrupper så pass mycket alt man inte kan räkna med att de vill söka sig ut pä arbetsmarknaden i någon större utsträckning. Det är faktiskt vad som slår, men jag tror inte all det kommer att bli så i verkligheten - och om man hör pä vad herr Ahlmark annars säger, sä verkar det inte som om han heller tror det.

Är det helt enkelt så, herr Ahlmark, atl när den här budgeten skrevs hade man intejämsiälldhetsfrågorna för ögonen? Det kanske är så enkelt, men se då till när nästa budget görs - för det blir väl ni som får göra den också - att ni ändrar det här! Låt de ordförande som finns i jäm­ställdhetskommittén fä vara med och prägla ert arbete. Jag tror att det blir bättre på del sättet, och ingen skulle vara gladare än jag över det.

Jag vill tillägga att vad vi förut diskuterade då del gällde utbildnings­fonderna var tidpunkten när vi skulle låta utreda frågan. Vi var helt inställda på alt frågan om utbildningsfonder skulle utredas. Det är del ni inte är, och däri ligger skillnaden.


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


 


Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ahlmark säger att fru Leijons och mina anföranden var bara fraser- och sådant skall man höra från del hållet i del här samman­hanget!

Vad är det herr Ahlmark tar upp? Jo, han talar om 1,5 miljarder i del stora förslaget. Vi kommer att ha en motion på den här punkten. Algots Nord och Eiser har vi haft olika uppfattningar om. Vi vill ha utredning om hur sysselsättningen skulle tryggas där uppe. Herr Ahlmark talar om alt han har varit där och förklarat hur myckel han värdesätter


85


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


arbetet i fabriken, men han vill inte vara med om att ordna ägarför­hållandena.

Herr Ahlmark tar också upp glasindustrin, och han staplar en massa uppgifter på varandra.

Men han kan icke svara mig på frågan: Hur blir det med propositionen om skyddat arbete i maj månad? Kommer den eller kommer den icke? Tänker herr Ahlmark undanta småföretagen, ungdomarna och kvinnorna från trygghetslagarna? Del står i det här pressmeddelandet att ni skall utreda della. Svara på de frågorna! Del vore ju av intresse.

Sedan säger herr Ahlmark att jag har talat om atl avskaffa mytbildning. Det är bäst att jag läser upp igen vad jag sade, nämligen atl vi soci­aldemokrater kan hälsa med tillfredsställelse att även den nya regeringen i stort följer den förut förda arbetsmarknadspolitiken och icke avrustar densamma. Men vi anser att åtgärderna inte är tillräckliga och saknar de framålsyftande målsättningarna. Sedan räknade jag upp några åtgärder i detla sammanhang: mer personal inom arbetsförmedlingen, särskilda förmedlingsinsalser för kvinnor, stärkande av de deltidsanställdas ställ­ning på arbetsplatserna, ökade bidrag till företag som anordnar utbildning, bättre jämställdhetsbidrag, förbättrad barntillsyn - inte att förglömma frågan om medbestämmandelagen och andra frågor som framgår av våra 14 reservationer till utskottsbelänkandet.

Vi är långt ifrån nöjda med den politik som herr Ahlmark och den borgerliga regeringen för. Men vi är tacksamma för varje litet framsteg när ni inle direkt går ut och avrustar arbetsmarknadspolitiken.


 


86


Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK;

Herr talman! Fru Leijon är ledsen över alt jag inte svarar på en fråga som hon hade ställt till mig om daghem. Det har ju ställts frågor till tre ledamöter av regeringen. Men del är fackstalsråden som svarar på de frågor som berörderas områden. Därför kommer socialministern, såvitt jag vet, i dag alt svara pä de frågorna.

Anna-Greta Leijon vet precis lika väl som alla andra i kammaren vilken min uppfattning är om daghem. Jag har framhållit i en rad offentliga anföranden att daghemsplanen på 100 000 nya daghemsplatser under fem­årsperioden måste upprätthållas. Del är ju därför regeringen ökar sti­mulansbidragen för den kommunala barnomsorgen från 1 200 milj. kr. till 1 800 milj. kr. Det har vi redan sagt i riksdagen. Det har vi sagt vid en rad andra tillfällen. Fru Leijon vet precis vad det handlar om. Ändå klagar fru Leijon över att hon inte fått del besked som hon har fått ett hundratal gånger.

Hon fortsätter alt stympa ett citat. Det är klart atl man kan göra så om man inte har någonting annat all komma med. Om kvinnorna har nätt en högre förvärvsinlensitet, vilket är utmärkt - jag beskrev just vilken väldig förändring i samhället som det innebär - och om man dessutom har en utdragen lågkonjunktur, då finns det ju en risk för nytillträdande på arbetsmarknaden. Därför mäste man vidta åtgärder för


 


att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden, som det står just i detta stycke.

Sedan säger fru Leijon: Jag hoppas alt ni kommer att ha jämställd­hetsarbetet för ögonen när ni gör nästa budget och kommande förslag. Det är ju inte bara i budgeten som sådani här är viktigt, utan också i en rad andra förslag. Det är klart att vi kommer alt ha det för ögonen - vi har ju haft det hittills. Jag visade med ett femtontal olika punkter hur förslagen har lagts fram och hur reformerna planeras. Naturligtvis kommer vi alt forlsälla att driva på arbetet för jämställdhet mellan kvin­nor och män.

Herr Fagerlund uppförde etl balansnummer. Han skulle försöka förena sin egen, tydligen rätt höga, uppfattning om den arbetsmarknadspolitik som den nya regeringen för, med Sten Anderssons oerhört grova pro­pagandabroschyr. Det gjorde han först genom alt ställa en fråga om trygg­hetslagarna lill mig. Svaret är att vi naturligtvis inte skall urholka dem. Vi har haft en arbetsgrupp somjag fått överta som har jobbat ell par år sedan trygghetslagarna infördes och som skall se på hur de fungerat i praktiken. Där finns en rad synpunkter på detla. Man kan förbättra trygghetslagarna i olika avseenden. Det är inte tal om all upphäva trygg­hetslagar som har gett skydd och trygghet för hundratusentals löntagare. Men det har ju kommit in synpunkter på hur man kan ta bort brister i dem. Jag fick t. ex. i går en skrivelse frän Landsorganisationen, och jag har fäll många andra skrivelser.

Det andra exemplet som herr Fagerlund nämnde när han försökte atl tricksa sig bort från propagandabroschyren var Algots Nord. Han sade all vi hade olika mening om Algots Nord. Nej, det hade vi inte! Enligt, den proposition som regeringen lagt fram vad gäller Algots Nord är unge­fär 15 milj. kr. avsedda för alt under 1977 och 1978 hålla sysselsättningen för de anställda i Norsjö och Lycksele och för 240 anslällda i Skellefteå. Det var vi i princip överens om - riksdagen fattade beslutet för några dagar sedan.

Sedan gäller del att för dem som icke har möjlighet att arbeta vidare på Algots Nord göra alla insatser så att de kan få ett nytt arbete. Jag var där uppe i måndags. Två stycken arbetsförmedlare kommer på hellid under april och maj att försöka ta fram nya jobb för dem så atl de vet hur det går innan semestern böriar. Vi kommer atl göra vad vi kan för att fä ersättningsindustri genom lokaliseringssamråd och på annal sätt.

Men en grundläggande fråga kvarstår faktiskt. I ena ögonblicket, då ni vet att ni kan bli bemötta av dem som för politiken, säger ni här i riksdagen au det förs en bra politik, att det icke har skett någon av-rustning ulan all vi har accepterat era förslag - det är i och för sig fel för det kan diskuteras vem som har accepterat förslagen, men vi har samma åsikt på många punkter. I andra ögonblicket, när ni tror att ni inte blir bemötta i sådana här propagandabroschyrer, säger ni motsatsen. Då måste människorna fråga sig: Vad är det för opposition som Sverige


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

87


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


har fåll? Är det en opposition som säger en sak i riksdagen, då man inte vågar vara så demagogisk, och en annan sak ute bland människorna, då man hoppas atl inle bli bemött? Den frågan kvarstår efter den här debatten.

Av vilket skäl kan icke socialdemokratin öppet säga i riksdagen, i massmedierna, i sina egna broschyrer att den ambition som genomsyrar regeringsarbelet är alt hålla sysselsättningen uppe och atl bekämpa ar­betslösheten?


Herr andre vice talmannen anmälde alt fru Leijon och herr Fagerlund anhållit att till protokollet få antecknat atl de inte ägde rätt till ytteriigare repliker.

Hen WERNER (vpk):

Herr talman! Efiersom arbetsmarknadsministerns svar i huvudsak tycks vara ett svar för formens skull förhåller det sig på samma sätt med mitt tack för svaret.

Den första frågan jag har tagit upp gäller varselstatistiken. På min fråga om det finns en samlad bild över antalet varsel svarar arbetsmark­nadsministern att AMS månad för månad följer utvecklingen. Ja, det är obestridligt. 1 AMS månatligen utkommande arbetsmarknadsstatistik finns antalet varsel om driftsinskränkningar och företagsnedläggelser. Jag kan erkänna alt min fråga kunde tolkas som om det var detta jag ville veta. Men jag avsåg faktiskt de varsel som går i verkställighet, de varsel som verkligen leder till avskedanden och permitleringar. Över detta finns, såvitt jag känner till, inte någon statistik. Därför vill jag fråga arbets­marknadsministern: Finns del en samlad bild över antalet varsel som går i verkställighet, eller avser regeringen alt ta initiativ till atl vi kan få regelbunden information om detta?

Varsel behöver som bekant inle nödvändigtvis vara föranledda av akuta svårigheter för företagen. Det kan lika gärna handla om inslag i avtals­rörelsen. En uppföljning av vilka varsel som går i verkställighet och varför de som inte går i verkställighet inte gör det vore i delta sam­manhang viktigt och belysande.

Regeringens åtgärder för att minska verkställigheten av varslen genom utbildningsbidraget aren kortsiktig och defensiv åtgärd. Den kan tillfälligt lindra de arbetandes situation genom att undanröja ett akut hot om av­sked. Men denna åtgärd skjuter ju bara sysselsättningsproblemen på fram­tiden.

Vi har trots denna insikt i nuvarande läge accepterat etl sådant ut­bildningsbidrag. Men vad vi kräver är att företagen skall betala det, att man temporärt skall höja bolagsskatten, sä att de företag som nu inte har problem skall tvingas avstå vinster så att jobben kan bevaras i andra företag.

Detta förslag lägger vi dels därför atl de arbetande inte skall behöva betala kapitalägarnas kris, dels därför att det i många fall är de stora


 


koncernerna som ställer andra företag i ekonomiskt underläge. Därför bör de vara med och betala kostnaderna för att de anställda inte skall ställas utan jobb och hela samhällen ruineras.

De varsel som har gjorts under den senaste liden har avslöjat atl del i många fall är förelag som helt dominerar en orts näringsliv som har försatts i svårigheter. Vi har under senare år stött på namnen Hällekis, Hälleforsnäs, Vikmanshyttan, Emmaboda och Surahammar. Om de fö­retag det där gäller kan sägas alt de hela tiden har försökt se till att de är ensamföretag på orten och alt de inte velat ha konkurrens om arbetsmarknaden. När de sä hotar sina anställdas rätt till arbete försöker de ändå fortsätta vara ensamföretag på orterna. De minskar orternas ar­betstillfällen genom frasen "naturlig avgång". För alt inte ålgärder skall vidtas som kanske skulle föranledas av avskedanden och permitleringar väljer de här företagen att dölja minskningen av antalet arbetstillfällen bakom den frasen. Antalet jobb på de orterna minskar faktiskt oavsett om folk avskedas eller om det blir nyanställningsstopp och s. k. naturlig avgång.

Problemet för de här enindustriorterna är främst au de är just enin-dustriorter. Hela ortens liv är beroende av etl enda storföretag. Vad har då regeringen att komma med i det sammanhanget? Herr Ahlmark ger svaret; De här företagen kan få sysselsättningsbidrag med 75 96 av lö­nekostnaderna inkl. sociala avgifter. Arbetsmarknadsministern, som sä­ger sig representera elt liberalt parti, har alltså inget förslag alt komma med som riktar sig mot dessa företags monopolställning gentemot ar­betsmarknad och myndigheter på de här orterna. Tvärtom visar svaret att herr Ahlmark och regeringen bara satsar vidare på dessa företag. Det finns inga idéer om kompletteringsindustrier och andra sådana åtgärder som kan rädda de orternas ekonomiska liv pä sikt. Nej, i stället ger man bara mer slöd till just de här dominerande företagen!

Herr Ahlmark medverkar här inte bara i en oklok och kortsiktig politik ulan satsningen på monopolism strider även mol den liberala ideologi som han i sä mänga sammanhang påstår sig stå för.

Tolkar jag svaret rätt. herr Ahlmark. om jag drar slutsatsen att re­geringen inte har några idéer om hur man skall bryta en- eller fåfö-reiagsdorninansen över vissa orters näringsliv? Eller ser regeringen kan­ske inte ens att det föreligger ett problem för de s. k. enindustriorterna?

I sitt svar hävdar herr Ahlmark också all regeringens mål är arbete åt alla, och han upplyser om att det krävs en kombination av ekonomisk politik, industripolitik, regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik. Herr Ahlmark kunde lika gärna ha sagt alt det krävs en politik som gör att man kan nå det uppsatta målei. Det hade varit enklare att uttrycka saken så. Svaret är fullständigt intetsägande, precis som den regeringspolitik som skall vara instrumentet för atl nå uppsatta mål. Det här svaret kunde tjäna som skolexempel på hur politiker svarar med ord men ändå undviker atl svara.

Nu vill jag fråga arbetsmarknadsministern: Hur ser er kombination


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetstnarknads-politiken

89


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


ut? Vilken kombination av ekonomisk politik, industripolitik, regional­politik och arbetsmarknadspolitik står ni egentligen för? Vilka är era förslag, som på sikt kommer att öka sysselsättningen? Frånsett kortsiktig politik som gåvor och subventioner till företagen, vilka bara skall gälla i den nuvarande konjunkturen, har regeringen genom industriministern tidigare låtit förstå atl man skall lita på företagens ansvar, och så har herr Ahlmark ute på sina resor önskat permitteringsholade arbetare lycka till.

Men jag frågar ännu en gång; Hur skall ni nä målet arbete ål alla, som ni säger er förespråka?

Jag tycker alt Per Ahlmarks torftiga interpellationssvar på denna punkt oavsiktligt avslöjar en sak. Herr Ahlmark säger ingenting om alt del är det kapitalistiskanäringslivetsroll som lägger hinder i vägen för att skapa arbe­te åt alla. Han talar bara om den statliga politiken. Svaret ger därför uttryck för en riktig idé utan alt svararen i sin nonchalans uppläckl just det.

Svaret visar, om man nu skall dra någon slutsats av det, att Per Ahlmark inle räknar med att de privatkapitalistiska företagen av sig själva kan ge arbete åt alla. Men jag tror inte all det är Per Ahlmarks tanke -det är bara en biprodukt av hans oförmåga all ge ett konkret svar.

Regeringen saknar en medveten, målinriktad och långsiktig sysselsätt­ningspolitik. En sådan politik måste ha sin grund i en riktig analys av och förståelse för arbetslöshetens orsaker. En sådan analys visar alt arbets­lösheten orsakas av att maklen över näringslivet ligger i privata kapitaläga­res händer. Näringslivet, som är grunden för vår gemensamma försörjning, bordeskötas i samverkan och planering men sköts i stället eflerenskilda ka­pitalägares vinstintressen. Dessa intressen ansvarar aldrig förde samhälle­liga följderna av de beslut man fattar.

Varie förelag har sin målsättning och sin planering, men sammantaget finns ingen medveten målsättning för ekonomins utveckling och ingen verklig planering och samordning. Därav följer arbetslöshet, därav omänsklig arbetshels, därav rovdrift med naturtillgångar och miljö, därav inflationen, därav kapitalexport samtidigt med atl stal, kommuner och fö­retag mäste låna utomlands, därav den minskade industrisysselsällningen i Sverige samtidigt som många storkoncerner expanderar utomlands, därav den borgerliga politikens brist på övergripande mål och framålsyftande ål-gärder.

När Per Ahlmark tar parollen arbete ål alla i sin mun är del mol bakgrund av den politik han förespråkar ingen målsättning - del är bara en tom fras, det är ett sätt att fånga röster, herr Ahlmark!


 


90


Hen ULANDER (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret pä min interpellation. Men det är också bara för svaret jag lackar, inle för innehållet, eftersom del inte var svar på det jag frågade om.

Arbetsmarknadsministern har i svaret berättat vad som står i den pro­position som ligger till grund för det betänkande som vi i dag diskuterar.


 


Det vet vi ju redan, efiersom vi har behandlat den i utskottet. Vi vet också vilka summor del gäller och allt det andra. Men tankegången bakom min interpellation var alt de föreslagna beloppen var helt otillräckliga, mot bakgrund av de behov som finns. De är otillräckliga också mot bakgrund av de utfästelser som de fackliga organisationerna fick frän den gamla regeringen. Det var på den grunden de fackliga organisatio­nerna byggde upp och planerade verksamheten för utbildning och studier. Men inte ett ord om detta i svaret!

Jag har i min interpellation redogjort för hur myckel pengar det här gäller: 40 milj. kr. Det är skillnaden mellan de 60 miljoner som går till löntagarorganisationerna enligt den borgerliga modellen och de 100 miljoner som skulle ha utgått enligt den socialdemokratiska modellen.

Herr Ahlmark säger i sitt svar: "Jag vill betona regeringens stora in­tresse för denna fråga." Låt mig säga att det intresset har inle visat sig när det gällt att anslå pengar till denna verksamhet. Del verkar närmast som etl skämt när herr Ahlmark i fortsättningen av svaret säger: "Det är av intresse för både arbetsgivare och arbetstagare alt alla berörda fär nödvändiga kunskaperom medbestämmandelagen." Det är ju detta som inte händer genom regeringens agerande. Jag kan mycket väl länka mig all arbetsgivarna fär resurser som är tillräckliga, men del gäller inle lön­tagarorganisationerna, varken LO, TCO eller SACO-SR.

När man läser interpellationssvaret har man en känsla av att det längst ned skulle slå ett lycka till, men del gör det inte. Del slår i stället: "Jag vill också understryka de stora ansträngningar som arbetsmark­nadens parter redan har gjort för att nå detta mål" - atl föra ul med­bestämmandelagen.

Jag vet inte om arbetsmarknadsministern läser den fackliga pressen. Om han gör det borde han ha klart för sig de problem som vi diskuterar i dag. I LO-lidningen nr 4 uttalar sig både LO:s skolchef Sune Åhlén och TCO:s demokratiombudsman Karl-Erik Modig. De säger att den borgerliga regeringen skar ned anslaget med 40 milj. kr. och att detta betydde kris för MBL-utbildningen. Karl-Erik Modig säger så här;

"Vi ser med oro på den fortsatta utvecklingen. Kraven från medlem­marna ökar i samma takt som utbildningen kommer i gång. Det blir svårt alt tillgodose kraven inom den ekonomiska ram som regeringen gett."

Sune Åhlén säger:

"För LO;s del blir alltså resultatet att utbildningen måste skäras ned. LO:s skol- och företagsdemokratienheter häller nu som bäst pä med atl stryka i utbildningsplanerna. Man räknar med alt del i första hand blir nedskärningar på den centrala internatutbildningen, vars syfte är att stöd­ja den regionala och lokala verksamheten."

Till detta har arbetsmarknadsministern bara all säga alt arbetsmark­nadens parter redan har gjort mycket för alt nå detta mål. Är den fina insatsen detta atl de får stryka ned utbildningen, att de får vägra män­niskor utbildning? Eller vad är det herr Ahlmark vill ha sagt med detta?

Det här är en viktig fråga, och del går inle att täcka utgifter med


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

91


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


ord - det borde herr Ahlmark vela. Vad som krävs är naturligtvis au man plockar fram de medel som de fackliga organisationerna måste ha för alt klara utbildningen. Ju längre diskussionen har gäll desto klarare blir del alt den enda rimliga korrigering som riksdagen kan göra är att gå på den socialdemokratiska reservationen 14.

Herr Ahlmark sade tidigare i dag att 30 000 människor har möjlighet att få utbildning genom den s. k. 25-kronan. Jag tycker alt 25-kronan är bra, men resultatet för de fackliga organisationerna blir ju att de medel som de har för utbildning och som redan nu är hårt beskurna fortsätt­ningsvis kommer atl krympa ännu mer. Facket mäste nu gå in i ut­bildningen med material och annat. Den utbildning som 25-kronan ger möjlighet till är alltså bra, men den ger facket utgifter. Det är dessa som vi vill ha läckta.


 


92


Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Jag har samma höga värdering av behovet av information och utbildning beträffande medbestämmandelagen som herr Ulander har. För första halvåret 1977 föresläs alltså ett anslag på 35 milj. kr. För bud­getåret 1977/78 - alltså även halva kalenderåret 1978 - föreslås 75 milj. kr. just för information och utbildning kring medbestämmandelagen. Det motsvarar i stort sett vad det uttag av arbetsgivaravgift som den gamla regeringen föreslog skulle ha givit.

Den socialdemokratiska motionen upptar elt anslag på 140 milj. kr. för 1978. Del är beräknat pä vad lönesumman för det året kan förväntas bli. Här rör man sig - del är herr Ulander naturligtvis medveten om - med anlaganden som är osäkra. Dessutom bör man väl vänta på vad regeringen nästa budgetår föreslår för verksamheten och inte jämföra med den summa som är upplagen i årets budget och som alltså gäller 1977 och bara halva kalenderåret 1978.

När det gäller 25-kronan tror jag inle riktigt atl herr Ulander gav den rätta bilden. Han sade alt 25-kronan i och för sig är bra men att den innebär ökade kostnader för de fackliga organisationerna. Del intressanta är ju att tidigare utbildning inom företagen inte omfattade medbestäm­mandelagen. Men vi har ju vidgat möjligheten att gå in med utbildning i stället för att permiitera till alt gälla också utbildning om medbestäm­mandelagen.

Från arbetsmarknadsverket har jag fått reda på alt ell mycket stort antal företag lägger in utbildning om medbestämmandelagen i del här utbildningspaketet. Det blir alltså elt tillskott lill kunskaperna på med­bestämmandelagens område för etl stort antal anställda. Enligt de upp­gifter jag fick i dag kommer den här 25-kronan hittills att kosta 105 milj. kr. Exakt hur mycket som går till MBL-utbildning är inte möjligt alt säga i dag. Men jag tror alt del är en förhållandevis stor del. Jag är mycket glad över att arbetstagarnas organisationer i de berörda fö­relagen i samverkan med företagsledningen och länsarbetsnämnderna utnyttjar möjligheten på det här sättet.


 


Sedan till herr Werner. Han frågade om antalet varsel. Jag har gett besked i interpellationssvaret, och ännu mer utförligt i mitt anförande i dag. Vi vet hur många varsel som läggs. När dessa varsel läggs och vi ser att del blivit en ökning sätter vi in åtgärder.

Del är 336 företag som redan är berörda av den 25-krona som diskuteras myckel under den här eftermiddagen. Enligt dagens uppgift berörs 30 930 anställda, och del kostar alltså sammanlagt ungefär 105 milj. kr.

Tankegången bakom 25-kronan är ju att vi skall undvika kortlidsper­milteringar och se till att man utbildar människor i stället för all avskeda eller permiitera dem.

Men då säger herr Werner att detta är "defensiva" åtgärder, och så fäller han ett anlal negativa omdömen om mig och regeringen. Jag vel au vpk tyckt att arbetsmarknadspolitiken i stort sett är skräp. Jag läser ur herr Werners senaste parlimotion: "Staten försöker göra allt för att hjälpa den ruttnande kapitalismen. Främst är del storfinansen som ges förmånliga villkor." Vidare heter det all man anpassar "all aktivitet efter kapitalismens behov, bl. a. med en rad olika bidrag. Exempel på några är lokaliseringsbidraget, investeringsbidraget, lageruppbyggnadsbidraget och jämställdhetsbidraget."

Del är alltså för atl hjälpa "den ruttnande kapitalismen" som vi försöker öka jämställdheten mellan kvinnor och män och håller sysselsättningen uppe! Läser man vidare i motionen finner man atl den innehåller en samling okvädinsord över stora delar av arbetsmarknadspolitiken, AMS-ulbildning, beredskapsarbete och liknande. Om man är negaliv till den aktiva arbetsmarknadspolitiken, är det alldeles klart att man också blir negativ till allt som jag svarar herr Werner, eftersom jag ärJÖr den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Jag är inte ett ögonblick förvånad över att herr Werner är missnöjd med milt svar. Det är först om jag säger alt vi skall strunta i arbetsmarknadspolitiken och förstatliga näringslivet som herr Werner blir nöjd.

Men det här med "den ruttnande kapitalismen" är intressant. Är del genom att på AMU-centrer ge eleverna utbildning i ett yrke som de kan få jobb i som man hjälper den ruttnande kapitalismen? Eller är det utbildningen inne i förelagen, som gör alt människorna kan fä bättre jobb längre fram eller behålla det jobb de har, som är etl sätt att hjälpa den ruttnande kapitalismen? Eller är det beredskapsarbete, att hindra människor frän att bli arbetslösa genom att i en lågkonjunktur lägga ut jobb som skulle ha gjorts om ett par år, t. ex. byggande av vägar i Norriand - är det elt sätt alt hjälpa den ruttnande kapitalismen? Eller är det den halv- eller helskyddade verksamheten, som aldrig skulle kunna klaras ulan statliga insatser - är det ett försök atl hjälpa en ruttnande kapitalism? Eller är del de praktikjobb som vi skapar för ungdomar, av vilka, enligt en rad undersökningar som jag redovisade i debatten i december med herr Werner, ungefär 75 % får ett fast jobb i det företag där de haft en prakiikplats - är det ett sätt alt hjälpa den ruttnande kapitalismen? Vad i denna arbetsmarknadspolitik är det som herr Werner


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

93


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


är så oerhört förgrymmad på, när vi försöker hålla sysselsättningen uppe, hjälpa människor till jobb och se till alt arbetslösheten motverkas?

Herr Werner sade atl folkpartiet numera satsar på monopolism. Men det är ju tvärtom! För alt vi inte skall fä monopolism i det svenska näringslivet har vi gått ut så hårt för alt stödja de mindre och medelstora företagen, så att de inte bara skall köpas upp av statliga bolag, investment­bolag eller stora privatbolag. Budgeten rymmerökade kreditmöjligheter för de mindre företagen bl. a.justdärförall vi inte skall faen monopolartad ut­veckling. Vi vel ju atl monopol ledertillen hel rad saker, bl. a. privat makt­koncentration, som vi är emot, eller krav på förstatligande, vilket leder till en våldsam stall ig mak t koncentration, som jag är emot men som herr Wer­ner är för.

Till slut; Vad menas egentligen med interpellationssvaret, frågar herr Werner gång pä gång. Jag har visserligen givit en hel rad exempel pä vilka åtgärder vi avser att genomföra. Men herr Werner lyssnar ju inle. På industrisidan är del t. ex. stödet till anslällda inom lekoindustrin, försöken alt rekonstruera NJA och ge ökad trygghet åt de människor som jobbar i Norrbotten, satsningen på Berol-Kemi för alt fä ökad sys­selsättning på västkusten, en industri som vi hoppas har framliden för sig.

När del gäller ekonomisk polilik är del en budget som ser till att man håller efterfrågan uppe i en dålig konjunktur och på del viset klarar sys­selsättningen. När det gäller regionalpolitiken är del bidrag och förmånliga lån till företag som vill lokalisera sig t. ex. i de norra delarna av landet. När det gäller arbetsmarknadspolitiken är del bl. a. detta som vi skall besluta om i dag. Kombinationen av dessa åtgärder utgör regeringens sysselsätt­ningspolilik.

När herr Werner enbart har okvädinsord för den politiken, visar det all han inle är ell dugg intresserad av atl konstruktivt resonera om hur sysselsättningen skall skyddas. Han är bara ute för atl propagera för elt kommunistiskt samhällssystem, som bygger på helt andra förutsättningar än värt demokratiska.


 


94


Hen ULANDER (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ahlmark förslod inle mitt resonemang om 25-kro­nan. Jag skall försöka förtydliga mig. Även om staten går in och betalar lönekostnaderna för den tid man studerar medbestämmandelagen, upp­kommer naturligtvis en kostnad för de fackliga organisationerna precis på samma s'ätt som när man vid andra tillfällen studerar medbestäm­mandelagen. Den kostnaden kräver vi alt få läckt genom ett högre anslag.

Jag i min lur förstod inle rikligt arbetsmarknadsministern, när han talade om de 75 miljonerna. Klart är atl de 75 miljonerna är elt anslag för budgetåret 1977/78. Den modell som socialdemokraterna har drivit från första stund är alt man skulle la ut pengarna i form av en avgift. Den avgiften skulle täcka en höjd av 140 milj. kr. Sedan skulle man plocka bort vissa saker. Till slut kom man ned lill 100 milj. kr. för studier


 


och information om medbestämmandelagen.

1 della fall har den borgeriiga regeringen framlagt förslaget - vilket givelvis kommer alt gå igenom - om 75 milj. kr. Ur delta belopp skall arbetsgivarna få 15 milj. kr. för sin information och utbildning. Det är alltså en differens på 40 milj. kr. som vi diskuterar. För LO betyder detla 20-25 milj. kr. För TCO kan jag länka mig en summa av 7-8 milj. kr. För SACO/SR fick jag häromdagen en uppgifi om att det rör sig om ca 2 milj. kr. Med dessa belopp får alltså de fackliga organi­sationerna minska de behov som de tidigare ansett vara ell minimum.

Det har också, herr Ahlmark, i den praktiska hanteringen visat sig att antalet studiecirklar har ökat i väsentlig grad. Del betyder att inle ens 100 milj. kr. kommer alt räcka. Minimikravet är att organisationerna borde få ut de pengar som de frän börian fält besked om att de skulle kunna få. Ambitionerna har ju anpassats därefter.


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


 


Hen WERNER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ahlmark förstod inte herr Ulander. Han förstår inte mig, och något annat vore kanske alt begära det orimliga. Men jag tycker nog atl herr Ahlmark förlorar sig i sin egen demagogi. Slöd till ruttnande ka­pitalism är alt man, i stället för att angripa dem som ställer folk utan arbete, i stället för att angripa dem som diskriminerar kvinnor, i stället för alt an­gripa dem som utesluter människor ur arbetslivet för all de anses handikap­pade, i stället ger dessa krafter bidrag - vilkas enda säkra effekt är att de hamnar i kapitalägarnas fickor. Om allt det här kan vi resonera, herr Ahlmark, när vi har litet bättre om tid.

Herr Ahlmark fortsätter hela eftermiddagen med den dåliga vanan atl vägra svara på frågor. Jag ställde en rätt rak fråga i min interpellation, där jag sade alt regeringsdeklarationen inle ger besked om hur syssel­sättningsfrågorna skall lösas. Det finns bara allmänna formuleringar om atl regeringen skall föra en politik för sysselsättning och boende i alla delar av landet, att skattepolitik, näringspolitik och konjunkturpolitik är viktiga instrument för alt trygga arbete ål alla. Allt det här luddiga talet förstärker intrycket av brist pä konkreta planer för sysselsättnings­politiken. Svaret som herr Ahlmark har givit på interpeliationen under­stryker verkligen del påslåendet.

Låt mig ta upp en konkret fråga som jag har diskuterat här i dag och som herr Ahlmark vägrar att svara på. Den handlar om problemen när elt företag som dominerar sysselsättningen pä en ort inskränker drif­ten. Där är herr Ahlmarks svar ganska fantastiskt. Det förslag som re­geringen lagt fram "innebär att sådana företag kan få elt sysselsättnings­bidrag med 75 96 av lönekostnaderna, inkl. sociala avgifter", säger herr Ahlmark. Är del allt som ledaren för det parti som sagt sig vilja bekämpa koncentrations- och monopoltendenser har att säga från sin regerings­taburett? Mera skattemedel till företagen!

Är herr Ahlmark verkligen klar över situationen på en rad orter i vårt land, trots en del resor? Han talade om alt han varit i Skellefteå. Jag


95


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


var i Skellefteå i går, och hade jag varit i herr Ahlmarks kläder skulle jag inte ha talat om resan till Skellefteå här i dag.

Är herr Ahlmark klar över att ett multinationellt förelag med ledningen utanför Sveriges gränser dominerar sysselsättningen i Emmaboda? Är herr Ahlmark klar över alt Volvo och LM Ericsson helt dominerar sys­selsättningen i Olofström? Företag med väldiga vinster och ofta om­fattande kapitalexport skall alltså fä sysselsättningsbidrag för alt inte in­skränka driften pä orter där de skaffat sig en dominerande ställning!

Hur skall arbetsmarknadsministern genom statliga subventioner kom­ma lill rätta med del förhållandel alt dominerande företag vägrar att ge information om sina verkliga planer? Det är ju där kärnfrågan ligger: dessa förelag gör sina dispositioner, som betyder arbetslöshet och till­bakagång för orter, ulan alt tala om del.

Jag skulle kunna ställa en hel rad andra frågor. Hur skall det bli med Motala Verkstad? De frågar de anslällda där. Från omkring 2 000 anställda har man minskat till hälften, och avvecklingen av vissa verksamheter och uteblivna investeringar pekar pä att Johnsonkoncernen avser att skro­ta ner hela verksamheten.

Herr Ahlmark, svara på frågan hur ni tänker lösa dessa problem! Tänker ni klara det också med 25-kronan och med det 75-procenliga bidraget?


 


96


Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Herr Ulander hänvisar till den socialdemokratiska mo­tionen i år, där del föreslås att stödet till arbetsgivarorganisationerna skall upphöra i och med det här årets utgång.

När den frågan behandlades i riksdagen förra året gick samtliga de tre nuvarande regeringspartierna på linjen att också arbetsgivarna skulle få medel för information och utbildning om medbestämmandelagen. Det blev också riksdagens beslut. Jag anser att det är av stor betydelse alt bäde löntagarnas organisationer och arbetsgivarnas fär medel lill infor­mation och utbildning. Också arbetsgivarsidan har naturligtvis ett fort­löpande behov av information och utbildning om medbestämmandelagen. Del måste vara av intresse också för arbetstagarnas organisationer atl arbetsgivarna har kunskaper om medbestämmandelagens innehåll och tillämpning och om vilka rättigheter lagen ger lill de anställda. Detta gäller inte minst småföretagarna, som ibland kan vara svårare att nå -del vet man inom den fackliga rörelsen. Genom atl arbetsgivarorgani­sationerna får medel ökar ju möjligheterna alt sprida kunskaper om med­bestämmandelagen också till dessa förelag.

Låt mig därför än en gång slå fast atl vi kan diskutera om vilken teknik vi skall ha när vi får fram pengarna lill medbestämmandelagen - genom arbetsgivaravgifter eller direkt över budgeten. Men vi är överens om behovel av all ge medel lill information och utbildning. Jag har understrukit detta i budgetpropositionen. Jag har understrukit det också i handling genom de medel som ställs till förfogande. Och jag har gjort det i inlerpellalionssvarel i dag till herr Ulander.


 


Det är väldigt svårt atl debattera med herr Werner. En rad talare har hållit pä hela eftermiddagen och diskuterat mängder av konkreta åtgärder för arbetsmarknadspolitiken - åtgärder för kvinnor, ungdomar, dem som riskerar permittering och många andra. Pä fiera punkter har det varit en delvis teknisk debatt.

Nu säger herr Werner atl jag bara uttalat mig i allmänna fraser, när jag just talat om konkreta fall som kan hjälpa lill atl hålla sysselsättningen uppe.

Herr Werner tar vidare upp problemen med de förelag som dominerar på en ort och undrar om det enda sättet alt lösa dessa problem är att ge företagen 75 % av lönekostnaden. Naturligtvis inte! Men om det är sä, alt ell företag dominerar på en ort och man inom den fackliga or­ganisationen är överens med länsarbetsnämnden och företagsledningen om atl företaget måsle skäras ner - observera att den fackliga organi­sationen måste vara överens med förelagsledningen om detla - skall man under en tid kunna gå in och ge etl bidrag lill lönekostnaden för att undvika avskedanden och för atl underlätta arbetsmarknadsmyndig­heternas ålgärder. Vi diskuterar ju nu en åtgärd som är direkt riktad för att klara sysselsättningen. Det handlar inle, som herr Werner påstår, om "gävopolitik" lill kapitalet.

Men det är klart atl en sådan åtgärd inle löser problemen långsiktigt. Det är vi helt överens om. Jag har ju därför talat om vikten av elt diffe­rentierat näringsliv och om hur farligt del är med orter som i stor ut­sträckning bygger på elt enda stort företag. Etl sådant företag kan ju komma i en kris av ell eller annal skäl. Därför är del viktigt all vi har både stora och mindre förelag.

Problemet för en hel rad orter i landet är ju atl man kring de större förelagen inte har etl antal mindre företag som kan ge sysselsättning åt människorna. Tidigare i debatten har vi från en annan företrädare för vpk fått höra alt del är rena larvel alt satsa på småföretagen. Det är ju en vpk-linje i andra sammanhang. Jag menar atl jusl ett differentierat näringsliv där småföretagen får ett ökat stöd är en förutsättning för en ökad trygghet för lönlagarna pä orter som i dag domineras av en enda industri.

Pä en fråga har jag inle fält något svar från vpk - och vi vet atl vi inte kommer att fä det, varken i den här debatten eller nästa gång vi möts och inte heller om elt par år - nämligen frågan om vad det är i den arbetsmarknadspolitik som de fyra stora partierna är överens om som herr Werner vill beteckna som försök atl hjälpa "den ruttnande kapitalismen". Är det beredskapsarbetena, eleverna vid AMU-cenlrerna, företagsutbildningen eller den skyddade och halvskyddade verksamhe­ten? Detta anförs ju dä och då som exempel på saker som skulle vara onödiga. Enligt regeringens mening är de exempel på en aktiv arbets­marknadspolitik som avser atl skydda enskilda människor och hålla sys­selsättningen uppe.


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

A rbelsmarknads-politiken

97


7 Riksdagens protokoll 1976/77:94-95


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


Herr ULANDER (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ahlmark säger att samtliga tre borgerliga partier var överens om atl även arbetsgivarna skulle fä del av pengarna för slöd till studier om medbestämmandelagen. Men även de socialdemokratiska representanterna i inrikesutskoltet stödde förslaget om alt man det första året skulle ge arbetsgivarna slantar, så att de kunde vara med på del här. Detta förhållande säger ju inle att man skulle fortsätta med detla, och anledningen till del är alt anlalel arbetsgivare inle utökas i samma takt som antalet förtroendemän ute på arbetsplatserna. Enbart de summor som det här gäller - och det är intressant: man ger de anslällda i företagen 60 miljoner och man ger företagarna 15 miljoner - och proportionerna mellan antalet anslällda och antalet företagare visar ät vilket häll am­bitionerna går i allt detta.

Sedan sade herr Ahlmark alt man ju kan diskutera tekniken, men vi är överens om atl anslå medel. Del har vi visat i propositionen,. Men vad är det man har visat i propositionen? Jo, all man inte har begripit ell dugg av de insatser som de fackliga organisationerna måste göra. När jag debatterar med herr Ahlmark har jag rent allmänt en känsla av all diskutera med en vägg. Detla tror jag dock kan bero på herr Ahl­marks okunnighet om förhållandena i det praktiska livet ute på en ar­betsplats.

Eftersom jag inle har någon replikräll kvar vill jag slutligen bara konsta­tera alt herr Ahlmark inte tänker ge något svar på huruvida han fort­sättningsvis kommer atl täcka de fackliga organisationernas utgifter eller inle. Svepande formuleringar har vi fått höra massor av här i dag.


 


98


Hen WERNER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Även om jag tolkar herr Ahlmarks senaste inlägg som etl försök att diskutera sakfrågorna, så gav det ju ändå inga svar pä de frågor jag ställde, vilka långsiktiga lösningar regeringen rekommen­derar för olika nedläggningshotade förelag. När herr Ahlmark i ett tidigare inlägg talade om vad han hade gjort mot den hotande arbetslösheten vid Algots Nord, så var allt vad han hade alt komma med alt man hade tillsatt tvä nya arbetsförmedlare.

Denna debatt påminner litet om den som de anställda vid Algots Nord har försökt att föra med arbetsmarknadsministern, men herr Ahlmark har hållit sig undan. "Framtiden är kusligt svan; jag ser ingenting som kan rädda våra jobb", sade klubbordföranden vid Algots Nord i Skellefteå häromdagen. Och hon sade del inte i vilket sammanhang som helst, utan hon gjorde del efter atl ha träffat arbetsmarknads- och jämlikhets­ministern herr Ahlmark. Kvinnorna vid Algots Nord har varit tvungna att jobba med ett hot om nedläggning av fabriken hängande över sig, och de har länge velal träffa herr Ahlmark för atl få etl besked om sin framlid. De trodde också att de skulle fä elt sådani besked när TV;s Studio S log upp situationen vid Algots Nord. Men då ställde inle ar­betsmarknadsministern upp. Han hade annat för sig. Han hade inte lid


 


den gängen.

Men sedan kom herr Ahlmark häromdagen lill Västerbotten, och dä hoppades kvinnorna i Skellefteå på nytt atl de skulle få träffa honom. Men herr Ahlmark kom inle till fabriken. Han satt en timme i stadshuset, på betryggande avstånd från de kvinnor som riskerar alt förlora sina jobb, och lät sig uppvaktas av samrädsgruppen vid Algots Nord. Han vågade inle träffa dem som är närmast berörda av samrådet.

Efter den debatt som har förts här i dag förstår jag herr Ahlmark bättre. För varför skulle han träffa de anställda vid Algots Nord? Han har ju inga konkreta svar att ge på de berättigade frågor som de här kvinnorna ställer. Han har inga svar atl ge på kravet om en ersättnings­industri. Han har ingenting positivt att säga till fackets krav om ett för­statligande av tekoindustrin. Därför föredrog herr Ahlmark alt hälla sig undan i Skellefteå.

Herr Ahlmark drar sig också undan här i denna debatt när det gäller atl svara på frågorna. Beträffande Algots Nord kan han möjligen uttala sig svävande om alt han skall sätta Skellefteå högst upp på någon lista som han har i Stockholm över orter där det behövs nyetableringar. Det är herr Ahlmarks och folkpartiels arbetsmarknadspolitik. Och så fungerar den liberala jämslälldhelsfilosofin! Det har denna debatt givit ytterligare bekräftelse pä.


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


 


Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Herr Werner sade i sitt tidigare inlägg att han hade varit i Skellefteå. Men del är alldeles uppenbart att han då inte lärde sig nå­gonting av besöket. För vad hade hänt med Algots Nord, om regeringen inle hade gått in med sin proposition? Jo, då hade sysselsättningen för ungefär 800 anslällda varit starkt hotad, och troligen hade jobben för­svunnit. Men här gick regeringen ul med en proposition för alt under 1977 och 1978 klara sysselsättningen för 138 personer i Lycksele, för 125 anställda i Norsjö och för 240 personer i Skellefteå.

I måndags träffade jag samrådsgruppen i Skellefteå. I den sitter re­presentanter för länsarbetsnämnden, de fackliga organisationerna, före­laget, arbetsförmedlingen och kommunen. Och dä säger herr Werner alt jag håller mig undan - när jag träffar företrädare för de fackliga or­ganisationerna!

Detla är ett förakt för facket som jag vel att herr Werner vid många tillfällen har uttryckt. Men jag är helt övertygad om atl de som företräder de fackliga organisationerna vid Algots Nord i den här samrådsgruppen talar för sina medlemmars intressen och åsikter. Jag fick del av dem, vi  resonerade om dem och talade om vad man kan göra för framliden.

Problemet med Skellefteå är ju all man har en ganska hög förvärvs­intensitet för männen men betydligt lägre för kvinnorna. Det gäller dels alt kortsiktigt jobba med arbetsförmedlingsinsatser för dem som blir fri­ställda vid Algots - och här har man gjort stora insatser - dels att skaffa ny industri till orten, dels att öka förvärvsintensiteten för kvinnorna.


99


 


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

100


Det är ju detta vi arbetar med praktiskt dag för dag. Men när vi gör de här insatserna och framlägger förslag får vi av herr Werners parti bara höra alt vi hjälper "den ruttnande kapitalismen".

Hen SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! För att den nya medbestämmandelagen skall leda fram till den vidgade arbetsplatsdemokrati som är syftet med dess tillkomst, fordras det en bred uppslutning och aktiv medverkan från de anställdas sida. En sådan bred uppslutning kan åstadkommas enbart under för­utsättning all utbildning och information om lagar och avtal kan komma till stånd i tillräcklig omfattning. Frågan är då om det mycket omfattande utbildnings- och informationsbehov som blivit en naturlig följd av ar-belsrättsreformens genomförande kan tillgodoses inom de ekonomiska ramar och med den utformning av bidragssystemet som den borgerliga regeringen fastställt.

En inventering inom TCO-förbunden av utbildnings- och informa­tionsbehov när del gäller medbestämmandelagen ger klart och entydigt vid handen alt de resurser som regeringen vill ställa till förfogande inte pä långt när motsvarar föreliggande behov.

Den ursprungliga planeringen av studiecirklar i medbestämmandefrå­gor inom TCO-förbunden pekade pä etl deltagarantal av 13 000 personer. Redan denna siffra understryker de stora ambitioner tjänstemannaor­ganisationerna har för alt ge medbestämmandelagen ett konkret innehåll på arbetsplatserna. Nu har emellertid TCO tvingats revidera sina planer. Kalkylen pekar nu pä 50 000 deltagare i studiecirklar om medbestäm­mandelagen. Denna kraftiga utökning av studiecirkelverksamheien in­nebär elt par miljoner kronor i merkostnad. Bara inom Svenska industri-tjänstemannaförbundet, som jag själv råkar tillhöra, kommer elt 40-tal centrala kurser alt genomföras i medbestämmandefrägor. Den här typen av utbildning bygger till stor del på kursgårdsprojekt. Del ökade tryck på ulbildningsseklorn som arbetsrätlsreformen medför leder följaktligen också till ett behov av investeringar i nya kursgårdar o. d. för många förbund. Likaså följer med denna kraftiga expansion på utbildningssidan självfallet en ökning av personalbehovet inom de fackliga organisatio­nerna. Inom TCO och TBV räknar man med all inom ett är ha anställt etl 15-lal personer som skall syssla med medbestämmandelagen, dvs. har lill uppgift alt förankra denna lag ute på arbetsplatserna. Jag tror att de anförda exemplen räcker för att belysa de oerhört omfattande in­formations- och utbildningsbehov som föreligger på det här området.

Hur ser då TCO-förbunden på möjligheterna att med nuvarande ut­formning av stödet till utbildning och information klara av sin uppgift alt jusl förankra medbestämmandelagen bland sina medlemmar? En sam­stämmig uppfattning inom TCO-förbunden är att en tilldelning av eko­nomiskt stöd för utbildning och information via statsbudgeten inte ger den kontinuitet och säkerhet i planeringen som de fackliga organisa­tionerna måsle kräva för alt kunna bedriva en effektiv verksamhet.


 


En medelstilldelning enligt den socialdemokratiska modellen, dvs. ett uttag via arbetarskyddsavgifien, skulle otvivelaktigt pä ett helt annat sätt ge förbunden och deras studieorganisationer möjlighet till en mera långsiktig planering av verksamheten. Man kan då med tillfredsställande säkerhet bedöma vilka ekonomiska resurser man har att räkna med under en längre period. En fördelning via budgeten ger inte denna säkerhet. Medelstilldelningen kan ju bli beroende av de stämningar som råder vid del tillfälle då budgetpropositionen skall fastställas. Vi har ju sett många exempel på della i vad gäller den senaste statsbudgeten. När dessutom situationen inom den borgerliga regeringen karakteriseras av spänningar, som kan beskrivas som åtminstone väpnad neutralitet, finns del ytter­ligare en grund för oro över hur det egentligen skall bli med della eko­nomiska stöd för utbildning och information om medbestämmandelagen i fortsättningen.

Fördelning via budgeten innebär också att bidragsbestämmelserna ten­derar att styra utvecklingen, inte det reella behovet av information och utbildning.

Sammanfattningsvis kan man alltså med fog hävda att den borgerliga modellen för utbetalning av ekonomiskt stöd till utbildning och infor­mation om medbestämmandelagen allvarligt försvårar de fackliga orga­nisationernas möjligheter atl bedriva en långsiktig planering av sin verk­samhet, samtidigt som tilldelade resurser sannolikt innebär inskränk­ningar i den verksamhet som är etl absolut villkor för att MBL skall fungera enligt de intentioner som låg bakom riksdagsbeslutet.

All döma av arbelsmarknadsminislerns svar på herr Ulanders inier­pellation har löntagarorganisationernas samstämmiga uppfattningar, när det gäller ekonomiskt stöd till utbildning och information om MBL, kling­at för döva öron. Ingenting i svaret tyder på något intresse hos den nu­varande regeringen att skapa möjligheter för löntagarorganisationerna att åstadkomma den planering och uppläggning av informations- och ut­bildningsverksamheten kring MBL som är en absolut förutsättning för atl lagar och avtal skall få en meningsfylld funktion ute på arbetsplatserna.

Jag tycker att slutklämmen i arbetsmarknadsministerns svar på något sätt var betecknande för dess innehåll i övrigt. Jag ville därför till slut upprepa vad arbetsmarknadsministern där säger; "Jag vill också under­stryka de stora ansträngningar som arbetsmarknadens parter redan har gjort för att nå detta mål." Ja, förvisso gör arbetsmarknadens organi­sationer stora ansträngningar i den här frågan. Men vilka ansträngningar är regeringen beredd att göra som svar på dessa insatser? Inte ett svar, inte ens en antydan till besked har vi fått i denna avgörande fråga.

Vad återstår egentligen av de stolta deklarationer om vidgad arbets­platsdemokrati som arbetsmarknadsministern gjort sig känd för, innan han begåvades med en plattform föratt omsätta deklarationerna i praktisk politik?


Nr 94

Torsdagen den 24   mars 1977

Arbetsmarknads­pol/tiken


101


 


Nr 94

Torsdagen den 24  mars 1977

A rbetsmarknads-poliliken

102


Fru WINTHER (fp):

Herr talman! All rätten till eget förvärvsarbete skall gälla också kvin­norna råder del numera stor enighet om. Och kvinnorna har i allt större utsträckning sökt sig ut på arbetsmarknaden. Nytillskottet av kvinnor har varierat år frän år, bl. a. med hänsyn lill arbetsmarknadsläget.

1 del betänkande vi behandlar i dag med anledning av arbetsmark­nadsdepartementels budgetförslag och propositionen 65 anges, atl under högkonjunkturåren 1974 och 1975 ökade enligt AKU antalet sysselsatta kvinnor med 63 000 resp. 73 000. Under övriga år under 1970-talet har ökningen legal mellan 17 000 och 31000. År 1976 uppgick ökningen lill 31 000. I förhållande till 1974-1975 har alltså ökningslakten bromsats upp. Det beror naturligtvis i viss mån på konjunkturiäget. De stora be­kymmer som företagen har f n. ger inte stort utrymme för nya jobb, och det påverkar helt naturiigt också kvinnornas sysselsättningsökning.

Utskottet slår dock fast att vi måste ha en fortsatt hög ambitionsnivå när det gäller all bereda kvinnorna ökade sysselsättningsmöjligheter.

I propositionen föreslås och redovisas olika ålgärder för att underlätta för kvinnor atl börja arbeta och för atl förbättra jämställdheten mellan män och kvinnor pä arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingen förstärks genom 240 nya tjänster, varav 100 får tillsättas redan fr. o. m. mars månad. Huvuddelen av dessa tjänster för­utsätts användas till arbetsförmedling. Arbetet effektiviseras genom ak­tuella och fullständiga platslistor, och försöksverksamheten med obli­gatorisk platsanmälan byggs ut. De här åtgärderna bidrar givetvis lill alt de arbetssökande kvinnorna kan få en effektivare hjälp frän arbets­förmedlingen när de söker arbete.

Regeringen föreslår också insatser för alt underlätta för de ungdomar som söker sig ut på arbetsmarknaden. Varie år är det ungefär 25 000 ungdomar med enbart grundskola eller med avbruten gymnasieutbildning som behöver få praktik, annan utbildning eller jobb. De kommunala planeringsråden som riksdagen tidigare beslutat om inrättas i hela landei från den I juli 1977. Då får vi ett samverkansorgan för skola, arbets­förmedling, arbetsgivare och fackföreningar i varie kommun. Staten skall också skaffa fram fier praktikplatser för ungdomar under 20 år. Det öppnas också fler möjligheter för arbetsmarknadsutbildning.

Efiersom arbetslösheten är särskilt hög bland de mycket unga flickorna - av unga flickor mellan 16 och 19 år är drygt 7 96 arbetslösa - är del här viktiga åtgärder för all slussa in dem på arbetsmarknaden. Genom praktik eller yrkesutbildning kan de hitta vägen lill etl framtida yrke. Kvinnorna väljer mellan färre yrken än männen. Kvinnor söker sig i regel lill ett 25-tal olika yrken, medan männen har etl mycket bredare yrkesval, omkring 300. Bl. a. det här förhållandet ligger bakom de försök som sedan 1973 har pågått i sex län och som går ut pä att i större ut­sträckning placera kvinnor i traditionellt manliga yrken. Det medger ock­så all kvinnor kan få jobb på en ensidig arbetsmarknad. Den s. k. ALU-ulbildningen har bedrivits även pä andra platser i landet föutom i för-


 


sökslänen, och den har slagit mycket väl ut och skall givetvis fortsätta. Det s. k. jämställdhetsbidragel som inrättades samtidigt som försöks­verksamheten böriade har höjts. Arbetsmarknadsministern har ju alldeles nyss presenterat ett förslag till en ytterligare höjning utöver vad som anges i budgetpropositionen. Det hälsar jag med verklig glädje, och jag hoppas alt del skall ge fler kvinnor möjlighet till arbete. Till åtgärder som avser att förbättra jämställdheten mellan män och kvinnor på ar­betsmarknaden hör också atl arbetet med en lag mot könsdiskriminering har påböriats.

Det är också självklart att alla de extra åtgärder som nu salts in för alt hålla uppe sys.selsäitningen i företagen och förstärkningen av insatser inom arbetsmarknadsutbildningen när det gäller beredskapsarbeten m. m. kommer atl ge ökade arbetstillfällen ät kvinnor och bidra till att kvinnorna i varseldrabbade företag fär behålla sina jobb.

Herr talman! Arbetet för att undanröja de många förvärvshinder som fortfarande finns för kvinnor i vårt land måsle fortsätta och föras pä mänga områden. En fortsalt kraftig utbyggnad av barnomsorgen, en sam­hällsplanering som lägger bostäder och arbetsplatser relativt nära varand­ra, fungerande kollektivtrafik, kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar och en satsning på kollektivhus med service behövs, om föräldrar skall hinna vara med sina barn efter arbetsdagens slut. Vi behöver också en fortsatt opinionsbildning för att bredda de unga flickornas och kvinnornas yrkesval, en fördjupad insikt om att också den traditionella mansrollen måsle förändras, så att den blir lättare atl leva med, att arbetslivet måsle bli barnvänligare.

Kvinnornas ställning pä arbetsmarknaden mäste fortsättningsvis stär­kas.

Regeringsförklaringens ord om atl jämställdhet mellan kvinnor och män är en självklar utgångspunkt för regeringens politik utgör en upp­fordrande grund för det fortsatta arbetet. I det arbetet har folkpartiet varit pådrivande och kommer alt vara pådrivande.

Jag ber härmed alt få yrka bifall till utskotlels hemställan.


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


 


Hen HELLSTRÖM (s);

Herr talman! Det har ofta sagts om den djupa ekonomiska världskris som har rått under de senaste åren att massarbetslösheten ute på Europas kontinent och i Amerika ändå inte har givit upphov lill någon stark social oro - det har inte blivit hårda sociala protester som på 1930-talet. Arbetslösheten, har man sagt, har inte fått ett politiskt uttryck.

Jag tror alt den bilden är felaktig. Den är särskilt missvisande när det gäller en speciell grupp av arbetslösa. Man bortser från den kraftiga ungdomsrevolten av proletariserade och arbetslösa tonåringar i Nord­amerikas storstäder, i Frankrikes, Tysklands och andra europeiska länders storstäder - en revolt som i regel inte uppfattats som politisk men som naturligtvis ändå är en revolt emot ett syslem som frambringar denna massarbetslöshet.


103


 


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

A rbetsmarknads-politiken

104


För vad innebär det för den som är ung och har lämnat skolan och nu vill göra sin insats i arbetslivet i samhället, om han eller hon från samhället får svaret: Dina prestationer behövs inte. Du är överflödig. Du är i stället en börda för vårt samhälle. Det finns ingen plats för Dig! Vad tror ni händer med den unga människa som vill gå ul för att göra sin insats i samhället tillsammans med sina arbetskamrater men får det svaret av sitt samhälle? Del är klart att del känns som en fruk­tansvärd uteslängning och alt följden blir en oerhörd protest och ett avståndslagande från samhället. Därför anser jag alt ungdomsarbelslös-helen är ett av de värsta sociala problem som de utvecklade industri­länderna över huvud laget har.

I Sverige har vi ju genom en aktiv politik kunnat minska ungdoms­arbetslösheten under krisen på 1970-talet. Jag skall inte upprepa alla siffror omkring det - dem har det redogjorts för tidigare i dag, och del finns därför inget skäl att på den knappa tiden nu gå in på det igen. Men vi får inte på något sätt nöja oss med vad vi har åstadkommit. Trots att vi har kunnat nedbringa ungdomsarbetslösheten är nämligen arbets­lösheten bland ungdom fortfarande betydligt högre än arbetslösheten bland andra grupper. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) har år efter år gjort inventeringar av beredskapsläget och genomfört sy­neförrättningar i kommunerna av deras planering för alt klara ungdoms­arbetslösheten. Tyvärr visar resultaten av SSU;s undersökningar alt del fortfarande är oroande korta planeringstider i mänga kommuner.

Riksdagen har i höstas fattat etl antal beslut som måste bli en grund att bygga vidare på för atl ytterligare nedbringa ungdomsarbetslösheten. Men för att riksdagens utfästelser lill ungdomen skall kunna infrias krävs att det finns en lokal organisation, som kontinuerligt kan följa situationen för varie ung människa med svårigheter pä arbetsmarknaden. Nu har vi alltså fr. o. m. i är nya instrument för landsomfattande insatser på del lokala planet som gäller sysselsättningsplanering för de unga. Det är dels del nya organet distriklsarbetsnämnderna, som är en politisk in­stans lokalt på arbelsmarknadssidan, dels de lokala planeringsråden, som riksdagen har beslutat om i samband med antagandet av SIA-propo­silionen och som skall följa skolmyndigheternas nya uppgifi alt under tvä år med ulbildningserbjudanden följa upp de elever som lämnar grund­skolan.

Men om alla ungdomar verkligen skall kunna nås med erbjudanden om arbete, utbildning eller praktik på del lokala planet, krävs det all samarbetet mellan arbetsförmedling och skola intensifieras också utöver kontakterna i de lokala planeringsråden, bl. a. därför alt bägge de organen har lagfäst ansvar för kontakten med samma personer. Innebörden av SIA-beslutel i riksdagen är ju att skolan har ansvaret för den personliga tvååriga uppföljningen intill dess att den har lämnat över resp. ärende till arbetsförmedlingen för alt arbetsförmedlingsåigärder skall vidtas. Där­efter ligger ansvaret för kontakten på förmedlingen.

Förutom det nära samarbetet mellan skola och arbetsförmedling kring


 


varie enskild person - både skola och arbetsförmedling har alltså etl lagfäst ansvar - kommer det naturligtvis alt krävas väsentligt ökade eko­nomiska resurser för personalinsatser. Det gäller bl. a. den uppsökande syon och arbetsförmedlingarnas personalresurser, som det också har talats om förut i dag.

Men det fordras dessutom - och det är här motionen 1976/77:537 kommer in - ell samlat grepp på det lokala planet för att bedöma vilka resursförstärkningar som är nödvändiga för all ungdomsprogrammen skall kunna genomföras. För att göra den personliga uppföljningen prak­tiskt möjlig och ge anslagsgivande instanser - bäde kommunala och cen­trala myndigheter - underlag för alt bedöma inte bara nödvändiga re­sursökningar utan också vad man har åstadkommit för varje ung män­niska lokalt mäste enligt motionärernas mening arbetsförmedlingarnas distriktskonlor i samråd med de lokala skolmyndigheterna upprätta planer som innehåller dels löpande älgärdsprogram för vad man skall göra, dels resultatredovisningar av hur det har gått med erbjudandena lill alla unga arbetslösa om praktik, utbildning och arbete. De här programmen och redovisningarna mäste sedan behandlas i distriklsarbetsnämnderna och de lokala planeringsråden för atl politiskt ansvariga lokala organ skall kunna fylla sin del av riksdagsbeslutets åtagande alt samhället skall till­försäkra alla ungdomar möjlighet till arbete, utbildning eller praktik.

Det här är en av klämmarna i min motion. Efter att ha läst utskotts-betänkandet skulle jag vilja ställa en fråga lill utskottets ordförande, Rolf Wirtén. Nu har han lämnat lokalen - troligen för en vid det här laget välförtjänt middag - och jag fär i stället rikta frågan till herr Fransson, som också representerar utskottet; den gäller innebörden i utskottets i och för sig positiva motionsutlätande.

I utskoliets betänkande sägs dels - utan precisering - att vissa åtgärder här är på gång och att man bör i positiv anda pröva de uppslag som förts fram i fråga om ungdomens sysselsättningsproblem, dels atl mo­tionen skall överlämnas förevarande delar till sysselsältningsutredning­en. Hur ställer sig då utskottet till mitt yrkande 1 i motionen 537 om regeringsinitiativ till att planer upprättas av distriktskonloren och de lo­kala skolmyndigheterna med löpande åtgärdsprogram och resultatredo­visningar, som sedan skall behandlas av dislriktsarbetsnämnder och lo­kala planeringsråd? Den klämmen är ju en konkretisering av riksdagens beslul i höstas i anledning av regeringspropositionen om sysselsättningen för att förverkliga åtagandet alt samhället skall tillförsäkra ungdomarna möjligheter till arbete, utbildning eller praktik.

Här krävs omedelbara åtgärder. Riksdagsbeslut har fatlats, och nu mås­te apparaten sättas i gång både centralt och lokalt. Är del utskottets uppfattning alt denna del av min motion direkt skall beaktas av re­geringen i det löpande arbetet? Det kan ju inte vara rimligt, såvitt jag förslår, atl della yrkande så att säga skall lämnas tillbaka lill syssel­sältningsutredningen; yrkandet härstammar ju från de tankegångar som fanns i dess redan framlagda belänkande. Jag har fattat del så att del


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

105


 


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknads-poliliken

106


är de övriga, mer principiella funderingarna som sysselsältningsutred­ningen skall se pä, medan yrkandet nr 1, som jag här har refererat, skall effektueras av regeringen så snart som möjligl. Jag vill fråga herr Fransson om det också är utskottets mening.

Herr FRANSSÖN (c):

Herr talman! När riksdagen i december månad 1976 fattade beslut om den framlida sysselsättnings- och regionalpolitiken, betonades bl. a. den breda värdegemenskap som finns i vårt land beträffande målsättningen arbete åt alla. Jag vill i dagens debatt understryka detta.

Trots att vi fortfarande befinner oss i en lågkonjunktur har vi lyckats hålla arbetslösheten på en låg nivå. Detta har vi kunnat göra tack vare arbetsmarknadspoliiiska insatser av olika slag. Det finns anledning att understryka att regeringens förslag om olika åtgärder har kommit i rätt tid. Jag tänker då inte minst pä möjligheterna att erhålla förhöjt ut­bildningsbidrag. Det måsle vara en styrka för förelagen att kunna bi­behålla sin arbetskrafi och vidareutbilda personalen för all ha produk­tionsapparaten intakt när högkonjunkturen kommer. Det ökade antalet varsel om bl. a. kortlidspermilteringar i börian på året har i myckel stor utsträckning åiertagits - det har ju omnämnts tidigare i denna debatt - lack vare de möjligheter som kommer att finnas att erhålla det förhöjda utbildningsbidraget, som regeringen föreslog i proposition nr 65 och som vi behandlar här i dag.

De olika förslag som regeringen presenterat är uttryck för en fortsalt hög ambitionsnivå inom arbetsmarknadspolitiken. Ulskottsmajoriteten har svårt alt förstå den kritik som framförts i den socialdemokratiska partimotionen - att de av regeringen föreslagna åtgärderna inte skulle svara mot de mål som fastslogs i samband med riksdagsbeslutet hösten 1976. En rad olika arbetsmarknadspoliiiska förbättringar har föreslagits, som alla skall leda till en effektivare och mera utvecklad arbetsmark­nadspolitik.

1 della sammanhang finns det anledning att notera att socialdemo­kraterna inte ställer sig bakom utskottets skrivning vid besvarandet av vpk;s partimotion, när vi hävdar att en socialistisk planekonomi inte är den rätta metoden att lösa sysselsättningsfrågorna. I reservationen frän socialdemokratiskt håll finns ingen motivering alls för yrkandet om avslag pä vpk-motionen.

Till dagens betänkande finns, som omnämnts tidigare, ett antal so­cialdemokratiska reservationer. Jag skall bara kommentera elt fåtal av dessa.

I reservationen 8 har sysselsättningsulredningens tankar om ulbild­ningsfonder i företagen tagits upp. Utskottet är positivt till tanken, men anser alt man bör avvakta med ett ställningstagande till dess att ut­redningen har presenterat sill material. Införs ett sådant här system med utbildningsfonder, kommer detta, som jag ser det, med största säkerhet att innebära att företagen i ökad utsträckning tar samhällsekonomiska


 


hänsyn vid inplaneringen av utbildningen. Reservanterna menar all man redan nu bör ta upp frågan lill utredning.

Reservationen 11 tar upp frågan angående omläggning av statsbidrags­givningen till kommunala beredskapsarbeten och innebär att ärendet bör påskyndas. Efiersom frågan f n. är under beredning i regeringens kansli anser utskottet att det inte finns någon anledning atl ge regeringen detta till känna.

Majoriteten i utskottet har utgått ifrån atl regeringen sä fort det finns praktiska möjligheter kommer att presentera ett förslag till riksdagen.

Höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet aktualiseras i reserva­tionen 12, där man ifrån socialdemokratiskt håll anser atl det kontanta arbetsmarknadsstödet bör utgå med 65 kr. per dag frän den 1 juli 1977. Med tanke pä att riksdagen sä sent som i slutet av förra året fattade beslul om höjning av stödet lill 55 kr. per dag från den 1 januari i år, anser ulskottsmajoriteten att det för dagen inte finns anledning att göra ytterligare någon höjning.

Förelagen har en stor uppgift att fylla när det gäller att skapa möj­ligheter för utbildning av handikappade. Stödet ifrån samhällets sida re­formerades genom riksdagens beslut i höstas och tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1977. Del innebär alt bidrag utgår med 75 96 av den totala lönekostnaden under första året, och sedan sker det en avirappning under kommande är. AMS har i dagens läge möjlighet att i enstaka fall företa jämkning, vilket innebär alt man kan utanordna elt högre bidrag när så är befogat. Det är bl. a. detla motiv som har legal till grund för ut­skottsmajoritetens uttalande i den här frågan.

Herr talman! Slutligen några ord om reservationen 14 som ingående diskuterats här under eftermiddagen. Reservationen gäller frågan om samhällets stöd lill kostnaderna för utbildning och information angående medbestämmandelagen.

När riksdagen 1976 fattade beslut om den nya arbetsrätlsreformen be­handlades också frågan om på vilket sätt kostnaderna för information och utbildning skulle finansieras. Del fanns delade meningar i riksdagen vid del tillfället, och så är förhållandet även i dag.

Vi menar att utbildningskostnader till följd av en lagstiftning icke skall finansieras genom en arbetsgivaravgift, utan dessa kostnader bör finansieras direkt via statsbudgeten. Delade meningar är det också i fråga om möjlighet för arbetsgivarorganisation atl erhålla bidrag efter utgången av år 1977. Vi anser att bidrag skall kunna utgå till arbetsgivarorganisation lika lång tid som lill arbetstagarorganisationerna. Vi anser att det även under dessa är finns ell behov av att utbilda och informera nya arbets­givare, och då bör dessa också ha möjlighet att via sina organisationer erhålla bidrag. Behovet torde naturligtvis inle vara av samma omfattning som under inledningsskedet, men det måste från principiell synpunkt vara fel att undanta den ena parten på arbetsmarknaden när det gäller bidrag till information och utbildning så som det har framförts i den socialdemokratiska reservationen.


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

A rbetsmarknads-politiken

107


 


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknads-poliliken


1 den tidigare debatten har det sagts atl de fackliga organisationerna skulle ha svårt att planera utbildningen beroende på knappheten på peng­ar. Klart är emellertid att de fackliga organisationerna redan förra som­maren, i börian på juni månad när riksdagen fattade sitt beslut, mäste ha varit medvetna om vilket belopp som stod till förfogande först halvårel 1977, efiersom del var klarl och entydigt angivet i riksdagsbeslutet.

Det kan naturligtvis finnas olika uppfattningar om storleken av bi­dragen och behovet av desamma, men man har anledning att understryka viklen av att det skapas sådana förutsättningar att företrädare för de anställda ute i företagen kan beredas den utbildning som erfordras för att lagens intentioner skall kunna förverkligas. Eftersom det förhöjda utbildningsbidraget även skall kunna omfatta utbildning beträffande medbestämmandelagen måsle det ses som en positiv åtgärd frän sam­hällets sida. Också på det sättet medverkar man till att förbättra ut­bildningsmöjligheterna för de anställda.

Herr Hellström ställde en fråga lill utskottets företrädare om behand­lingen av den motion som han står som första namn på. Enligt min tolkning av utskottets skrivning anser vi att punkten 2 i motionen skall överlämnas till sysselsättningsutredningen för vidare behandling och ut­redning och att de övriga synpunkterna i herr Hellströms motion skall ligga till grund för det fortsatta arbetet i dessa frågor inom regeringens kansli.

Med det anförda yrkar jag, herr talman, bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.


 


108


Fru LEIJON (s) kort genmäle:

Herr talman! Får jag säga ytterligare några ord i frågan om utbild­ningsfonder.

Herr Fransson sade att utskottet är positivt men vill vänta med av­görandet tills nu pågående utredning är klar. Jag tror att det råder en del missförstånd om vad den utredning som jusl nu pågår egentligen skall syssla med. Jag tillsatte den en gäng och skrev direktiven. Det är en utredning som skall kartlägga i första hand företagens inlernut­bildning. Man skall se på tre olika aspekter av denna inlernutbildning.

För det första skall man undersöka hur den genomförs i förhällande till konjunkturnedgångar och konjunkturuppgångar. Vi misstänkte när vi tillsatte utredningen alt företagen inle utnyttjade konjunkturnedgång­arna till alt ge utbildning.

För det andra skall utredningen belysa vilka av de anställda i företagen som först och främst får del av internutbildningen. Vi vel från andra utredningar att t. ex. kvinnorna i väldigt liten utsträckning kommer i fråga.

För det tredje skall utredningen titta på hur den utbildning man ger förhåller sig till de krav på kunskap som man har inom företagen -kunskap när det gäller att utföra arbetet. Utredningen skall även kartlägga en del andra frågor, men det är alltså ett rent kartläggningsarbete.


 


Vi socialdemokrater har den uppfattningen - och den har vi givit ut­tryck för fiera gånger - atl utbildningsfonderna är något väsentligt att salsa på. Vi' har sagt att vi skall ha en utredning om denna fråga. Men vad de borgerliga ledamöterna i utskottet och ännu tydligare i riksdags­debatten i dag är tveksamma om är huruvida dessa utbildningsfonder över huvud laget skall utredas. Man är alltså inle beredd att säga att vi skall ha en utredning om utbildningsfonderna. Det är därför som vi har en reservation i denna fråga.


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknads­politiken


 


Hen FRANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Utskottsmajoriteiens ställningstagande när det gäller ut­bildningsfonder framgår av den skrivning som utskottet gjort på s. 33, där vi klarl och entydigt anger att utskottet ställer sig positivt till tanken på utbildningsfonder. Vi anser emellertid att det finns anledning att av­vakta till den tidpunkt då materialet presenterats i sin helhet.

Det är naturligtvis myckel viktigt atl man noga kartlägger den ut­bildning som förekommer ute i företagen. Jag delar fru Leijons upp­fattning atl del kan föreligga risk att utbildningen sker ensidigt och kanske inte tillgodoser samtliga anställdas behov och intresse av utbildning. Det finns därför anledning all i det avseendet följa utvecklingen med största uppmärksamhet. Det måste vara angeläget både för arbetsgivare och för de anslällda att man skapar ökade förutsättningar för utbildning och att denna sker under både högkonjunkturer och lågkonjunkturer, men kan­ske inle minst i lågkonjunkturer, så atl de anslällda då kan skaffa sig en utbildning som de kan dra nytta av under kommande högkonjunktur.

Fru LEIJON (s) kort genmäle:

Herr talman! Vad utskoltsmajoritetens företrädare herr Wirtén och herr Fransson gör i den här debatten är atl de ger med den ena handen och tar med den andra. Man är först positiv, och sedan kommer alla re­servationerna. Vad vi socialdemokrater kräver i denna motion är att riks­dagen tar ställning för atl frågan om utbildningsfonder skall utredas och ger regeringen detta lill känna. Här finns alltså en skillnad i sak, som man pä den borgerliga sidan i dag inte är villig att erkänna men som ändå framkommer när man diskuterar den här frågan. Man är allmänt positiv men kommer med en mängd reservationer. Slutsatsen blir att man inle är med på att direkt säga, såsom vi vill, all nu skall frågan utredas.

Hen FRANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara konstatera atl del ställningstagande som utskottsmajoriteten gör på den här punkten är exakt detsamma som det ställningstagande fru Leijon gjorde i propositionen 1975/76:211.


109


 


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknads­politiken

110


Hen NILSSON i Kristianstad (s):

Herr talman! Jag har i en motion föreslagit atl man skall se över sam­hällets bidragsgivning till handikappbilar.

Bakgrunden lill mitt förslag är att det statliga stödet till anskaffande av bil som utgår genom AMS i syfte att arbetsrehabililera rörelsehindrade inte följt kostnadsutvecklingen. I dag är det svårt för handikappade med behov av bil i sin arbetssituation att finansiera inköp av bil. Särskilt svårt är det för dem som pä grund av grava handikapp är i behov av bilar med inbyggd automatik och servo. Del gäller ofta personer som genom olika arbetsvårdsåtgärder kunnat etablera sig på arbetsmarknaden. De nuvarande bidragsgrunderna ger inte möjlighet att göra ell nyinköp av det förfiyttningshjälpmedel som bilen utgör. Detta förhållande av­speglas i minskat antal bidrag frän AMS.

Det är två faktorer som medfört denna negativa utveckling - dels utgör utgående bidrag en allt mindre del av anskaffningskostnaden, dels har inkomsigränser som gäller för erhållande av bidrag inle justerats med hänsyn lill dagens penningvärde.

När AMS 1963 helt övertog ansvaret för bidragsgivningen, uppgick bidraget lill full kostnadstäckning för en Volvo PV 444. I dag utgör bidraget endast 56,4 % av priset pä motsvarande slandardbil, Volvo 242. Uppräkningen i årets budgetproposition med 3 000 kr. motsvarar endast beräknade prishöjningar pä bilar under budgetåret 1977/78. Elt återstäl­lande av bilbidraget lill tidigare bidragsnivå finner jag därför myckel angelägel.

Det är lika viktigt med en uppräkning av inkomslgränserna för bidraget. Tidigare gällde inga fasta gränser, ulan bedömningen av bidragsbehovet skedde på grundval av individuella avvägningar. Arbetsmarknadsverket kunde la hänsyn till den totala ekonomiska situationen för den som har mycket stora funktionshinder. Genom att bidraget inte höjts i takt med löneutvecklingen är det i dag allt färre som kan erhålla helt bidrag och många som helt ställs utan samhällets stöd lill anskaffning av för­fiyttningshjälpmedel. Enligt regeringens förslag skall bidraget avtrappas redan vid en månadsinkomst på 2 080 kr. Det är inte möjligt för en person med en sådan inkomst före skatt att spara eller klara räntor och amorteringar av här aktuella belopp.

Utskottet försvarar sig med att det - i samband med en översyn av reglerna för några år sedan - skedde en avsevärd förbättring av stödet till handikappade fordonsförare. Därför avstyrker utskottet mitt utred­ningsyrkande.

Det är riktigt atl man såg över bestämmelserna och även höjde beloppet, men den höjningen motsvarade endast prisstegringarna. Jag lycker att utskottet inte riktigt har satt sig in i hur del fungerar för en handikappad person, som skall ut i arbete eller utbildning. Situationen är den att bil­bidraget har försämrats, vilket avspeglas i ell minskat antal bidrag. Del utgående bidraget utgör en allt mindre del av anskaffningskostnaden. Vad som saknas i dag är en helhetssyn när det gäller att rehabilitera


 


människor och motivera dem för ett aktivt liv.

Kommunikationerna är en viktig del i ett åtgärdsprogram för att en svårt rörelsehindrad person skall kunna komma ut i samhället. 1 dag finns massor av spärrar, som förhindrar en rehabiliteringsprocess. Allt färre människor kan utnyttja sig av bilbidraget, eftersom del är för lågt. Del är svårt för många atl skaffa resterande belopp - upp emot 10 000-15 000 kr. - så att ett bilinköp blir möjligt. Vi bör komma ihåg alt det här gäller människor, som på grund av ett handikapp lever under små omständigheter.

Det förhållandel att antalet utgående bidrag minskat borde ge utskoliet en tankeställare. Det är verkligen beklagligt att arbetsmarknadsutskottet inte har tagit allvarligare pä den här frågan. Därför yrkar jag bifall till min motion 900.


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Meddelande om inbjudanfrån Dramatiska teatern


På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överläggningen om delta belänkande samt behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till kl.  19.30.

§ 13 Meddelande om inbjudan från Dramatiska teatern

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

Riksdagens ledamöter m. fl. har inbjudits att bevista Dramatiska tea­terns föreställning Erik XIV på Stora scenen tisdagen den 19 april kl. 19.30.

De som önskar är välkomna att medföra en gäst.

Teckningslistor flnns utlagda i foajén. Listorna indrages fredagen den 1 april. Beställda biljetter bör inte överlåtas. Ledamot som är förhindrad att utnyttja beställd biljett ombedes återlämna den till kammarkansliet senast dagen före föreställningen.

§ 14 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1976/77:84 om vissa anslag ur kyrkofonden, m. m.

1976/77:120 om godkännande av ändring i EFTA-konventionen

§ 15 Anmäldes och bordlades Redogörelse

1976/77:16 Riksdagens förvaltningssiyrelses redogörelse för 1976 års verksamhet

§ 16 Anmäldes och bordlades Motioner

1976/77:1459 av herr Jansson m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:66 om upprustning av Göta kanal, m. m.


 


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Meddelande om inbjudanfrån Dramatiska teatern


1976/77:1460 av herr Högström m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:74 om inriktningen av säker­hetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling

1976/77:1461  av herrar Rosqvist och Nilsson i Kalmar

med anledning av propositionen 1976/77:79 om anslag för budgetåret

1977/78 till byggnadsarbeten m. m. inom utbildningsdepartementels

verksamhetsområde

1976/77:1462 av herr Andersson i Lycksele m.fl.

med anledning av propositionen  1976/77:81 om bokhandelsstöd

1976/77:1463 av herr Gahrton och fru Bernström med anledning av propositionen 1976/77:83 om exporlfrämjande åtgärder avseende u-länder

1976/77:1464 av herr Andersson i Lycksele m.fl. 1976/77:1465 av herrar Strömberg i Botkyrka och Ekinge 1976/77:1466 av herrar Svanberg och Nilsson i Visby 1976/77:1467 av hen Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:87 om insatser för handikap­pades kulturella verksamhet

1976/77:1468 av hen Ollen

med anledning av propositionen 1976/77:92 om ändrade regler för skat­tetillägg enligt taxeringslagen (1956:623), m. m.


1976/77:1469 av fru Diesen m.fl. 1976/77:1470 av herr Herneliiis

1976/77:1471 av herrar Stensson och Karl Bengtsson i Varberg 1976/77:1472 av herr Johansson i Trollhättan m.fl. 1976/77:1473 av hen Fagerlund m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:99 om stöd till vissa tidningar och lidskrifier, m. m.

1976/77:1474 av herr Karlsson i Malung m.fl.

1976/77:1475 av herrar andre vice talmannen Magnusson och Nyhage 1976/77:1476 av herrar Nyhage och andre vice talmannen Magnusson 1976/77:1477 av hen Palme m.fl. 1976/77:1478 av herr Palme m.fl. 1976/77:1479 av hen  Wenter m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:105 om ålgärder för textil- och konfektionsindustrierna

1976/77:1480 av fru Andrén och herr Richardson 1976/77:1481  av herr Enlund m.fl.

1976/77:1482 av herrar Holmqvisi och Jönsson i Arlöv

1976/77:1483 av fröken Uttmarck

med anledning av propositionen  1976/77:108 om alkoholpolitiken


 


§ 17 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kam­markansliet

den 23 mars


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Anmälan av interpellationer


 


1976/77:121 av herr Olsson i Sundsvall (c) till herr justitieministern om inlösen av mark vid fastighetsreglering:

Skyddet och respekten för den enskilda äganderätten lill bl. a. mark är - och har traditionellt varit - en viktig del av värt rättssystem.

I vissa fall måsle dock avsteg göras från delta skydd, nämligen när allmänintresset kräver att samhället får la mark i anspråk för t. ex. vägar, ledningar och viss bebyggelse. Expropriation för samhällets behov torde accepteras av de allra flesta såsom nödvändigt från allmän synpunkt.

Men även i andra fall kan samhällets intressen komma alt stå i mot­satsförhållande lill den enskildes intresse alt behålla den mark han äger. Samhället har nämligen ett intresse av all all mark utnyttjas sä produktivt som möjligt. Vid exempelvis myckel stor uppsplittring av skogsmark och oförmånliga ägofigurer kan delta samhällsintresse av produktivt ut­nyttjande av marken ge anledning till krav på ändringar av ägoförhål­landena och ägofigurerna.

Förbättringar av arronderingen kan erhållas dels genom frivilliga upp­görelser i form av försäljning eller markbyten, dels tvängsmässiga ägo­utbyten, dels även numera genom tvångsvis inlösen av mark mol er­sättning i pengar.

I första hand bör samhället genom upplysning och information till de berörda få till stånd frivilliga uppgörelser om erforderliga arronde-ringsändringar. Även Ivångsvisa ägoutbylen för alt uppnå bättre arron-dering kan accepteras utan alt det anses vara för stort ingrepp i det en­skilda ägandet. Del kan erinras om att laga skifte genomfördes i stora delar av värt land genom sådana ägoutbyten.

Sedan I januari 1972 kan samhället även tillgripa tvängsmässig inlösen av mark för att skapa en - enligt myndigheternas bedömning - rationell arrondering. Då trädde nämligen faslighelsbildningslagen i kraft och en­ligt dess 8 kap. kan mark tvångsvis inlösas om det är "ell väsentligt intresse från allmän synpunkt all storleksförändringar därvid genomfö­res". Sådan inlösen får dock ej ske "om syftet med överföringen skäligen kan vinnas på annal sätt" eller "om avsevärd olägenhet därigenom skulle uppkomma för fastighetens ägare eller brukare".

Lagen ger alltså under vissa förutsättningar möjligheter all mot er­sättning i pengar tvångsvis inlösa mark av en jordbrukare för atl tillföras annan jordbrukare, vilket knappast överensstämmer med det traditionella skyddet för enskilt ägande.

Vid riksdagens behandling 1970 av förslaget lill fastighetsbildningslag


113


8 Riksdagens protokoll 1976/77:94-95


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Anmälan av interpellationer


framfördes i en reservation kritik mol förslaget till 8 kap. som, jämte 5 kap., ger möjligheter till ivångsinlösen. Det hävdades av reservanterna alt enligt dittills gällande lag kunde inte expropriation ske av fastighet tillhörande aktiv jordbrukare för all komplettera annat jordbruk. Utform­ningen av förslaget till 8 kap. gav,enligt reservanterna, inget motsvarande skydd för de aktiva jordbrukarna mot tvängsmässig inlösen. Riksdags-majoriteten antog dock förslaget i propositionen.

De farhågor som reservanterna hade 1970 om lagens innebörd ser nu ul att besannas. I en pågående fastighetsreglering inom Väslernorriands län utnyttjas möjligheten lill tvångsvis inlösen av mark från elt flertal fasligheter varav etl 15-tal enligt 8 kap. och övriga enligt 5 kap. Flera aktiva jordbrukare drabbas här av ivångsinlösen, och någon kompensation med mark inom annat område ges inle.

Man får även räkna med atl mänga frivilliga uppgörelser påverkats av vetskapen om atl tvångsåtgärder annars kan vidtas.

Förrättningen har väckt stor uppmärksamhet på grund av det stora antalet tvångsinlösenfall. Särskilt har kritik riktats mot del förhållandet att mark i denna förrättning tvångsvis inlöses frän aktiva jordbrukare med mindre fastigheter för överföring till - enligt myndigheternas be­dömning - utvecklingsbara jordbruk.

Fastighetsbildningslagens 8 kap. innebär en diskutabel inskränkning i rätten för de mindre jordbruken att få behålla sin mark och i möj­ligheterna atl uppehålla jordbruk där endast den ene familjemedlemmen är verksam eller som drivs som deltidsjordbruk, vilka olika former av jordbruksdrift har stor betydelse för såväl sysselsättning som strävan att ha tillräckligt befolkningsunderlag för trivsel och samhällsservice pä landsbygden.

Med Slöd av del anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att till justitieministern få ställa följande fråga:

Hur ser regeringen på frågan om tvångsvis inlösen av aktiva jord­brukares åker- och skogsmark i samband med fastighetsregleringar?


 


114


1976/77:122 av fru Andrén (fp) till herr kommunminislern om merit­värderingen vid tillsättning av kyrkomusikalisk tjänst:

I kyrkomusikerförordningen finns noga angivet vilket behörighetsvill­kor, examina och tjänsteår som gäller för olika kategorier kyrkomusiker. Däremot finns varken i denna förordning eller i någon annan författning regler om hur sökandes meriter skall värderas.

Kungl. musikaliska akademien har emellertid upprättat en PM om meritbedömning när förslag till organisiljänst skall upprättas. Sådani för­slag upprättas av domkapitel. Någon formell skyldighet för landets dom­kapitel alt följa akademiens promemoria finns inte. Enligt uppgifter frän domkapitlen i Slockholm och Uppsala används dock denna promemoria regelbundet inte bara när organisttjänster skall tillsättas utan också i sam­band med all andra kyrkomusikertjänster tillsätts.

Vid  meritvärdering tillämpas två olika  poängtal:  betygspoäng  och


 


tjänsieårspoäng. Meritvärdering av betyg medför som regel inga problem. Principerna härvidlag är nämligen klara och entydiga.

Däremot har del visat sig att i praktiken vissa problem kan uppstå vid beräkningen av tjänsteårspoäng. Del sammanhänger med atl medan viss tjänstgöring skall poängvärderas, kan viss annan tjänstgöring po­ängvärderas efter särskild framställning därom och ytterligare annan tjänstgöring "beaktas efter särskild framställning" ~ utan att det finns några regler eller rekommendationer för poängberäkning vid värdering av sådan tjänstgöring.

Den senast angivna regeln - atl tjänstgöring efter särskild framställning kan beaktas utan atl del finns några regler för poängberäkning - gäller tjänstgöring inom annat trossamfund än svenska kyrkan.

Delta förhållande har för de frikyrkliga samfundens musikliv och för de musiker som tjänstgör där medfört negativa konsekvenser i fiera av­seenden.

Del framstår mol denna bakgrund som önskvärt dels alt klarhet vinnes om vilka principer som tillämpas vid meritvärdering av kyrkomusikalisk tjänstgöring inom annat trossamfund än svenska kyrkan, dels all sådan tjänstgöring i praktiken merilvärderas på samma sätt som motsvarande tjänst inom svenska kyrkan.

Med hänvisning till vad jag sålunda anfört anhåller jag att lill herr kommunministern Antonsson få ställa följande frågor;

Vill kommunminislern lämna en redogörelse för vilka principer som tillämpas vid meritvärdering av kyrkomusikalisk tjänst inom annat tros­samfund än svenska kyrkan?

Vill kommunminislern medverka till alt sådana regler kommer atl tillämpas vid meritvärdering av kyrkomusikalisk tjänst att tjänstgöring inom annat trossamfund än svenska kyrkan tillmäts samma meritvärde som motsvarande tjänst inom svenska kyrkan?


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Anmälan av interpellationer


den 24 mars


1976/77:123 av herr Ångström (fp) till fru statsrådet Mogård om ökad rekrytering av musiklärare, m. m.;

Det råder akut brist på musiklärare i Sverige. Denna brist är särskilt påtaglig i grundskolans högstadium och i gymnasieskolan.

En undersökning bland utbildade musiklärare visar alt dessa i första hand väljer att la anställning i den kommunala musikskolan eller som kyrkomusiker. Som skäl föratt de "fiyr" arbetet som lärare i grundskolans högstadium och i gymnasieskolan har angivils all arbetsförhållandena för dessa musiklärare är mycket svåra och påfrestande.

Svårigheterna för en musiklärare pä högstadiet och i gymnasiet ligger främst i att hinna planera och på ett meningsfyllt sätt genomföra 23-30 klasslimmar i veckan. 23 klasstimmar innebär för läraren alt han/hon


115


 


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Anmälan av inteipellalioner


möter ca 450 elever i 15 olika klasser. 23 klasstimmar innebär också förberedelse för 23 olika lektioner. Alt under de pressande arbetsför­hållanden som denna kvantitet av undervisning innebär hinna fånga upp och förvalta det ämne som enligt en gymnasieundersökning är elevernas största fritidsintresse upplevs av musiklärarna som i del närmaste omöj­ligt. Tid saknas också för t. ex. elevvård och ett uppehållande av den egna färdigheten.

Med stöd av det anförda vill jag ställa följande frågor lill fru statsrådet Mogård:

1.    Avser statsrådet att vidtaga några åtgärder för atl förbättra arbets­förhållandena för musiklärarna inom grundskolans högstadium och gym­nasieskolan?

2.    Avser statsrådet atl vidtaga några ytteriigare åtgärder för all förbättra rekryteringen av musiklärare lill den obligatoriska skolan?


1976/77:124 av herr Sandberg (c) till herr jordbruksministern om blyfri bensin:

En ny larmrapport har kommit beträffande kraftigt försämrad luft­kvalitet i Stockholms innerstad.

En arbetsgrupp med representanter för Stockholms kommun, natur­vårdsverket och meteorologiska institutet har slagit larm om Stockholms-luften, som i dag är så fylld av koloxid att den efter amerikanska gränf,-värden utgör en klar hälsofara. Del är i huvudsak biltrafiken som bär skulden lill den dåliga luften. Blyhalten är på samma nivå som i ame­rikanska storsläder, trots all blygränsen för bensin sänkts tvä gånger, säger man från experthäll.

Flera utländska arbeten på senare lid innehåller alarmerande uppgifter beträffande blyet i vår omgivning. Med ökade blyulsläpp utsätts framför allt hela stadsbefolkningen, inkl. riskgrupper som barn och gravida kvin­nor, för en ökande blyexposition. Skadliga effekter hotar och anses i fiera fall redan ha uppkommit. Särskilt skrämmande är uppgifterna om skador på foster genom blyexposilion hos gravida kvinnor samt beteen­derubbningar hos barn.

Blyet bryts ej ned i naturen ulan anhopas i ökande mängd och cirkulerar i olika näringskedjor.

Luftföroreningarna måsle självfallet angripas på bred front. En av de mest angelägna åtgärderna nu är atl kraftigt minska och helst eliminera blyutsläppen från bensinen.

Med hänvisning till del anförda vill jag lill herr jordbruksministern ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd alt medverka till att skyndsamma åtgärder vidtas i syfte alt erhålla blyfri bensin?


116


1976/77:125 av fru André (c) till herr budgetminislern om skattekon­trollen av sexklubbar;


 


För alt anordna offentliga pornografiska föreställningar, sexklubbar, krävs etl särskilt tillstånd av polismyndighet. Därvid prövas varie sökande med avseende pä laglydnad och allmän lämplighet. Dessutom inhämtas yttrande från hälsovårdsnämnden, brandmyndigheten och lokala polis­chefen i vad gäller ordning och säkerhet.

Varie inkommen ansökan och beslut som polismyndigheten meddelat i anledning härav översänds i kopieform till länsstyrelsens uppbörds­sektion och kronofogdemyndigheten.

Då tillstånd meddelats är vederbörande sexklubbsägare att betrakta som näringsidkare och har därvid all fullgöra sina förpliktelser gentemot stat, kommun och anställda. Del innebär bl. a. bokförings- och dekla­rationsskyldighet, skyldighet alt betala skatt för företaget, att inleverera källskatl och alt betala arbetsgivaravgift och sociala avgifter för anslällda.

Någon kartläggning av sexklubbarnas deklarations- och skallemoral har inte gjorts, i vart fall inte i Stockholm. Enligt lokala skattemyn­digheten torde det emellertid endast vara en av personerna/bolagen i sexklubbsbranschen som deklarerar sina inkomster och erlägger skall i Stockholm. Denne har emellertid tidigare dömts till fängelse för skat­tebrott och häftar nu i skuld till statsverket för totalt ca 900 000 kr., därav icke inlevererad källskatl för anställda på ca 700 000 kr.

Övriga i branschen verksamma skönstaxeras i den mån de påträffas, varefter skatteskulden överlämnas lill kronofogdemyndigheten för in­drivning. Skönstaxeringen erbjuder svåra problem, eftersom vederböran­des bokföring som regel "förkommil", "stulits", "brunnit upp" osv. F. n. har också dessa personer (fysiska eller juridiska) skulder till statsverket på varierande, sammantaget icke obetydliga, belopp. Därtill kommer fö­relag i branschen som skattemyndigheten inte kan spåra upp.

Med hänvisning till det anförda vill jag lill herr budgetminislern ställa följande frågor:

1. Anser budgetminislern atl näringsidkare i sexklubbsbranschen, som
har tillstånd av polismyndighet, skall fullgöra sina skyldigheter i samma
omfattning som andra personer?

2.    Är samarbetet mellan polismyndighet och skattemyndighet orga­niserat på etl sådant sätt alt skattekontrollen fungerar?

3.    Är det befogat atl vid första prövning och förnyad prövning av tillstånd ha etl remissförfarande från polisen till lokal skattemyndighet för prövning av frågan om laglydnad och allmän lämplighet?


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Anmälan av interpellationer


117


 


Nr 94

Torsdagen den 24 mars 1977

Meddelande om frågor


§ 18 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 24 mars

1976/77:344 av herr Jan Bergqvist i Göteborg (s) lill herr kommunika­tionsministern om tillsättningen av viss tjänst vid handelsflottans kultur-och fritidsråd:

Är kommunikationsministern beredd atl tillmötesgå de anställdas krav när del gäller formerna för tillsättande av kanslichefstjänsten vid han­delsflottans kultur- och fritidsråd?

1976/77:345 av fru Berglund (s) till fru statsrådet Troedsson om åtgärder mot felaktig användning av läkemedel:

Statsrådet Troedsson har uppmanat svenska folkel all i större utsträck­ning bota sig själva - egenvård. I pressen förekommer läkemedelsan­nonser, där det inle nämns något om vid vilka tillfällen läkemedlet kan vara skadligt atl användas. "Egenvård" med icke lämpliga läkemedel kan förorsaka patienter skada.

Med hänvisning till del anförda vill jag ställa följande fråga till fru statsrådet Troedsson:

Ämnar statsrådet vidta några ålgärder syftande till atl skador undvikes vid s. k. egenvård och att del i läkemedelsannonserna även införs vid vilka tillfällen läkemedlet kan vara skadligt?

1976/77:346 av herr Biörck i Värmdö (m) lill herr utbildningsministern om ansvaret för den översiktliga och samordnande forskningsplanering­en:

I en förordning med instruktion för universitets- och högskoleämbetet, utfärdad den 2 september 1976, finner man i 4 S 2 mom. att universilets-och högskoleämbetet skall "svara för översiktlig och samordnande pla­nering för forskarutbildningen och forskningen".

Denna förordning utfärdades av den tidigare regeringen. Anser även utbildningsministern i den nuvarande regeringen att del ankommer på UHÄ att svara för den översiktliga och samordnande planeringen av forskning i vårt land?

§ 19 Kammaren åtskildes kl. 18.00


 


In fidem

SUNE K. JOHANSSON


/Solveig Gemen