Prop. 1976/77: 99 Regeringens proposition

1976/77: 99

om stöd till vissa tidningar och tidskrifter, m. m.;

beslutad den 3 mars 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett statligt stöd till organisationstidskrifter införs. Stödet föreslås utgå dels tUl medlemsblad, dels till tidskrifter som är organ för religiösa, nykterhetsfrämjande, poUtiska, miljövårdande, idrottsliga, försvarsfrämjande organisationer samt organisationer som företräder handikappade eller arbetshindrade. Den avgränsning av kretsen stödberättigade tidskrifter som föreslås ansluter i allt väsentligt till den gränsdragning som tidigare har gjorts i fråga om befrielse från mervärdeskatt. Stödet föreslås utgå för den som utgivarkorsband distribuerade upplagen. Stödet föreslås utgå med ett fast bidrag per år på 2 500 kr. per tidskrift. Därutöver bör för de första 300 000 årsexemplaren utgå 30 öre, för exemplaren mellan 300 000 och 1 000 000 27 öre, för exemplaren mellan 1 000 000 och 3 000 000 21 öre, för exemplaren mellan 3 000 000 och 10 000 000 16 Öre och för exemplaren över 10 000 000 12 öre. Därutöver bör bidraget höjas med 10 % vid en periodicitet på mellan 10 och 15 utgivningar per år och med 20 % vid 16 utgivningar eller fler. Stödet föreslås utgå fr. o. m. år 1977 och utbetalas i efterskott. Kostnaderna för stödet beräknas till 40 milj. kr. för budgetåret 1977/78.

I propositionen föreslås vidare att ett särskilt stöd till invandrartidningar införs. Stöd till allmänna nyhetstidningar, som utkommer med minst 24 nummer per år, föreslås utgå med ett fast belopp på 300 000 kr. vid 24 utgivningar om året. För varje nummer mellan 25 och 52 om året föreslås därutöver att 7 000 kr. skaU utgå och för varje nummer utöver 52 att 2 000 kr. skall utgå. För invandrarnas riksorganisationers medlemstidningar föreslås ett fast bidrag på 2 500 kr. per tidning samt

1 Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 99

Prop. 1976/77: 99 2

90 öre för varje som utgivarkorsband distribuerat medlemsexemplar, med en förhöjning av bidraget med 10 % vid 10—15 utgivningar per år och med 20 % vid 16—23 utgivningar. För övriga tidningar och tidskrifter föreslås behovsprövade bidrag. Bidrag skall också kunna utgå för nyetablering och periodicitetshöjning. Behovsprövade bidrag skall vidare kunna utgå till sådan tidning, som till följd av att en annan tidning inom samma språkgrupp får bidrag som allmän nyhetstidning eller medlemstidning, får sina konkurrensförutsättningar allvarligt försämrade. Stödet föreslås utgå fr. o. m. år 1977. Det sammanlagda medelsbehovet beräknas till 2,5 milj. kr. för budgetåret 1976/77 och till 3,5 mUj. kr. för budgetåret 1977/78.

I propositionen föreslås vidare en höjning av samdistributionsrabatten till dagstidningar samt en viss skärpning av reglerna för att samdistributionssystemet skall kunna upprätthållas. Höjningen av rabatten bör differentieras så att rabatten för de första 10 000 000 samdistribuerade exemplaren utgår med sex öre och för exemplaren mellan 10 000 000 och 21 000 000 med fyra öre. För exemplaren utöver 21 000 000 föreslås rabatten bli oförändrad tre öre. Kostnaderna för samdistributionsrabatten beräknas därmed öka med 18 milj. kr. till totalt 46 milj. kr. för budgetåret 1977/78.

Slutiigen föreslås i propositionen att det i reklamskatten inbyggda skattefria grundavdraget för annonser i dagspress, fackpress och populärpress höjs från nuvarande 3 milj. kr. till 6 mUj. kr. Detta innebär att drygt 100-talet tidningar får höjd återbäring av skattemedel med totalt ca 16 milj. kr. mer än f. n.

TiU skattskyldig, som redovisat reklamskatt för aimonser i självständig periodisk publikation, som har karaktär av dagspress, populärpress eller fackpress, återbetalar riksskatteverket så stor del av den eriagda skatten för ett kalenderår som svarar mot en skattepliktig omsättning om högst 3 miljoner kronor för helt år. Återbetalningen sker efter utgången av varje halvt kalenderår. För första halvåret av ett kalenderår får återbetalat belopp ej överstiga skatten på en omsättning om 1500 000 kronor.

Föreligger rätt till återbetalning enligt första stycket får riksskatteverket, om den skattepliktiga omsättningen kan förväntas med säkerhet icke överstiga 3 miljoner kronor för helt kalenderår, medge befrielse tills vidare från skyldighet att inbetala reklamskatt.

TiU skattskyldig, som redovisat reklamskatt för aimonser i självständig periodisk publikation, som har karaktär av dagspress, populärpress eUer fackpress, återbetalar riksskatteverket så stor del av den eriagda skatten för ett kalenderår som svarar mot en skattepliktig omsättning om högst 6 miljoner kronor för helt år. Återbetalningen sker efter utgången av varje halvt kalenderår. För första halvåret av ett kalenderår får återbetalat belopp ej överstiga skatten på en omsättning om 3 miljoner kronor.

Föreligger rätt till återbetalning enligt första stycket får riksskatteverket, om den skattepliktiga omsättningen kan förväntas med säkerhet icke överstiga 6 miljoner kronor för helt kalenderår, medge befrielse tills vidare från skyldighet att inbetala reklamskatt.

Prop. 1976/77: 99

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-03-03

Niirvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Gustavsson, Mogård, Olsson, Äsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om stöd till vissa tidningar och tidskrifter, m. m.

1 Inledning

1972 års pressutredning föreslog i sitt betänkande (SOU 1975: 79) Svensk Press. Statlig presspolitik att en utredning skulle tillsättas för att ytterUgare analysera tidskriftemas förhåUanden och lägga fram förslag om hur tidskriftemas problem lämpUgen borde lösas. Vid remissbehandlingen tillstyrkte samtUga remissinstanser detta förslag eller lämnade det utan erinran.

I samband med riksdagens behandling av motion 1975: 980, som bl. a. innehöll förslag om översyn av tidskriftemas distributionsformer, framhöU riksdagen (KU 1975/76: 23, rskr 1975/76: 41) att en utredning om tidskriftemas situation borde tUlsättas. I prop. 1975/76: 131 om statiigt stöd tiU dagspressen uttalade chefen för finansdepartementet att tidskrifternas vUlkor utan dröjsmål borde utredas. Vid sin behandling av prop. 1975/76: 131 instämde riksdagen i att en tidskriftsutredning borde tillkaUas (KU 1975/76: 46, rskr 1975/76: 254). I samband med behandlingen av prop. 1975/76: 131 framhöll konstitutionsutskottet även att frågan om stöd till tidningar på andra språk än svenska borde övervägas ytterligare i syfte att skapa ett särskilt stöd till dessa tidningar. Riksdagen beslutade i enlighet härmed.

I mars 1976 tiUkallades sakkunniga för att utreda frågan om stöd tiU distribution av vissa tidskrifter. I direktiven till utredningen framhöU chefen för finansdepartementet bl. a. att utgångspunkten för utrednings-

Prop. 1976/77: 99 5

arbetet skulle vara den roll tidskrifterna spelar för information i samhället och för opinionsbUdningen samt tidskrifternas betydelse för kommunikation mellan medlemmar och förtroendevalda i organisationer och folkrörelser. Huvuduppgiften skulle vara att utforma ett generellt stöd till tidskrifternas spridning. I första hand skulle utredningen pröva möjligheten att knyta stödet till postdistributionen. Beträffande avgränsning-en av de kategorier tidskrifter som borde omfattas av stödet uttalade chefen för finansdepartementet att de ställningstaganden som tidigare gjorts av statsmakterna i frågan om befrielse från mervärdeskatt skulle vara vägledande. Utredningen har dock kunnat pröva mindre avvikelser från denna gränsdragning. De sakkunniga fick vidare i uppdrag att pröva om det finns ekonomiska motiv för en differentiering av stödet. Chefen för finansdepartementet uttalade vidare att de sakkunniga borde utgå från att stödet skulle handläggas av presstödsnämnden och att arbetet borde bedrivas så skyndsamt all förslag skulle kunna föreläggas 1976/77 års riksmöte och stöd kunna utgå redan för kalenderåret 1977.

De sakkunniga, vilka antog namnet tidskriftsutredningen, har den 20 oktober 1976 avgivit betänkandet (Ds Fi 1976: 7) Stöd tiU organisationstidskrifter. Utredningen överlämnade samtidigt rapporten (Ds Fi 1976: 8) Tidskrifterna i massmediesamhället.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av Svea hovrätt, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, postverket, kammarkollegiet, statskontoret, riksskatteverket (RSV), nämnden för samhällsinformation (NSI), presstödsnämnden, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) — med bifogade yttranden från journalisthögskolorna i Stockholm och Göteborg —, statens kulturråd, statens ungdomsråd, näringsfrihetsombudsmannen (NO), frivilligorganisationernas samarbetskommit-té, svenska kyrkans centralråd, Sveriges frikyrkoråd — efter hörande av de i rådet ingående samfunden samt Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, Frälsningsarmén, Pingströrelsen och Sjundedags Adventistsamfundet —, länsstyrelserna i Stocldiolms, Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Blekinge — med bifogade yttranden från Karlskrona, Olofströms och Sölvesborgs kommuner, Blekinge läns landsting och Karlskrona/Ronneby TCO-kommitté —, Hallands, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands — med bifogade yttranden från Västernorrlands läns landsting samt Sundsvalls och Örnsköldsviks kommuner — och Norrbottens län, massmedieutredningen (Ju 1970:59), massmediekoncentra-tionsutredningen (Ju 1974: 13), radioutredningen (U 1974:08), kulturtidskriftsutredningen (U 1976:03), Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) — efter hörande av medlemsorganisationernas tid-

1 Biidgetchefen Bengt Åke Berg, ordförande, kanslirådet Sven-Runo Berg-qvist och departementsrådet Gunnar Svensson.

Prop. 1976/77: 99 6

skrifter —, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenska turistföreningen, Sveriges riksidrottsförbund — efter hörande av specialidrottsförbun-den —, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Landsorganisationen i Sverige (LO) —- med bifogade yttranden från Fackförbundspressens samorganisation och flertalet fackförbund —, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareförening-en (TU), Moderata Samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet, Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Vänsterpartiet kommunisterna. Adoptionscentrum, Arbetarnas Bildningsförbund (ABF), ArkitektFör-bundet. Centerns Kvinnoförbund, Centerns Ungdomsförbund, De Handikappades Riksförbund (DHR), De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse, FACTU-Föreningen Svensk Fackpress (FACTU), Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Fredrika-Bremer-Förbundet, Förbundet Vi Unga, Föreningen Skogs- och Lantbruks-JournaUster, Handikappförbundens Centralkommitté (HCK), HSB:s Riksförbund, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Hyresgästernas Riksförbund, ICA-förbundet, ICA-föriagets HTF-klubb och ICA-föriagets klubb för Han-delsanstäUda, lOGT/NTO, KFUK-KFUM:s riksförbund. Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Kooperativa förbundet (KF), Moderata Samlingspartiets Kvinnoförbund, Moderata Ungdomsförbundet, Motorförarnas Helnykterhetsförbund, Nykterhetsrörelsens Landsförbund, Oljekonsumenternas förbund (OK), Pensionärernas Riksorganisation, Pressbyråföretagen AB, Riksförbundet DX-Alliansen, Riksförbundet Finska Föreningar i Sverige, Riksförbundet för hembygdsvård, Riksförbundet Sveriges Amatörorkestrar, Svenska Frisk-sportförbundet. Svenska Korporationsidrottsförbundet, Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur, Sveriges Bridgeförbund, Sveriges Kristna Ungdomsråd, Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, Synskadades Riksförbund, Tidningsstatistik AB, Trädgårdsnäringens Riksförbund, Unga Örnars Riksförbund, Ungdomens Nykterhetsförbund, Vuxenskolan samt VVS-Forum.

2 Nuvarande ordning

Tidningar och tidskrifter stöds i dag genom olika former av indirekt och direkt stöd.

Det direkta stödet till dagstidningarna reformerades och byggdes ut år 1976 (prop. 1975/76: 131, KU 1975/76: 46, rskr 1975/76: 254; SFS 1976: 336). Det är dagspressens betydelse för vidmakthåUandet av en levande demokrati som i första hand motiverar ett statligt stöd till dagspressen. En central utgångspunkt för detta stöd är att stödet så långt som möjligt skaU ha en automatiskt verkande karaktär. Stödet utgår dels i form av produktionsbidrag, utvecklingsbidrag, etableringsstöd, sam-

Prop. 1976/77: 99 7

distributionsrabatt, stöd till samverkan inom produktion och annonsförsäljning samt tUl större branschprojekt, dels som lån ur pressens lånefond.

Totalt har för budgetåret 1976/77 anslagits 195 milj. kr. för stöd till dagspressen.

Direkt stöd till kulturtidskrifter och ideella tidskrifter utgår sedan år 1971 från ett särskilt anslag under utbUdningsdepartementets huvudtitel, som för innevarande budgetår uppgår till 2,5 mUj. kr. Detta stöd skall enligt förordningen (1974: 645) om ändring i kungörelsen (1971: 681) om tidskriftsstöd handhas så att det främjar hög kvalitet samt mångfald i utbudet av åsikter och behandlade ämnen. Stödet utgår i form av grundbidrag, projektbidrag och stödköp. En översyn av formerna för stöd till tidskrifter inom kultursektorn har nyligen gjorts. Förslag om en utbyggnad av stödet läggs i dag fram av chefen för utbildningsdepartementet.

Tidningar på andra språk än svenska som riktar sig tUl invandrar-och minoritetsgrupper i Sverige kan få stöd från anslaget Åtgärder för invandrare under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel. Totalt har för budgetåret 1976/77 anvisats 600 000 kr. för detta stöd, som fördelas av statens invandrarverk.

Till indirekta stödåtgärder kan räknas det stöd som kommer tidskrifter tiU godo bl. a. genom befrielse från mervärdeskatt och fördelaktiga postlaxor.

För tryckeritjänster åt tidskrifter utgår ingen mervärdeskatt om tidskrifterna är periodiska medlemsblad, personaltidningar eller periodiska tidskrifter som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, mUjövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade eller arbetshindrade medlemmar. Också prenumererade utländska publikationer är befriade från mervärdeskatt.

Genom förmånUga posttaxor får tidningar och tidskrifter i dag ett indirekt stöd. Den bristande särkostnadstäckning som härigenom uppkommer ger i dag postverket ett underskott i tidningsrörelsen på ca 90 milj. kr. Detta underskott täcks fr. o. m. budgetåret 1976/77 genom statsbidrag. När riksdagen anslog dessa medel fattades beslut om att full kostnadstäckning skall uppnås i postens tidningsrörelse efter en övergångsperiod av 15 år (prop. 1975/76: 127, TU 1975/76: 22, rskr 1975/76: 302). Riksdagens beslut innebär att tidningstaxorna successivt kommer att öka. Taxorna fastställs årligen av regeringen efter förhandlingar mellan tidningsutgivama och postverket. Taxan är oberoende av transportavståndet. De tidskrifter som lämnar huvuddelen av sin distribution till postverket får tiUämpa en lägre taxa än de som inte gör det.

Prop. 1976/77: 99 8

3 Tidskriftsutredningen

3.1 Tidskiifternas antal och storlek

Tidskriftsutredningen har uppskattat det antal tidskrifter som i dag ges ut och som är avsedda för allmän spridning tUl ca 2 500. Tillsammans har tidskrifterna en upplaga på mellan 600 och 700 milj. exemplar per år. Drygt 1 000 tidskrifter ges ut av olika typer av organisationer. Den sammanlagda upplagan är drygt 200 milj. exemplar per år. Populärpressen — tidskrifter för reportage och underhållning, specialtidskrifter, seriemagasin samt pornografiska tidskrifter — svarar för 7 % av alla titlar, men drygt hälften av tidskrifternas sammanlagda årsupplaga. Andra grupper av tidskrifter med ett stort antal titlar är företägstid-skrifter (ofta personaltidningar), facktidskrifter, kultur- och allmänpolitiska tidskrifter.

Drygt hälften av alla tidskriftsexemplar distribueras som utgivarkorsband av postverket. De 24 största tidskrifterna svarar för drygt hälften, medan mer än 800 små tidskrifter endast svarar för 8 % av de post-distribuerade tidskriftsexemplaren. I genomsnitt 90 % av organisations-tidskrifternas upplagor distribueras av postverket som utgivarkorsband. Motsvarande siffra för populärpressen är 38 %. EnUgt utredningen är postens tidningsrörelse av största betydelse för framför allt de mindre tidckrifternas möjligheter tiU spridning, medan dessa däremot är av mycket ringa betydelse för postverkets tidningsrörelse.

3.2 Tidskrifternas funktioner

Enligt utredningen spelar framför allt organisationstidskrifterna en betydelsefull roU för den demokratiska processen i vårt samhäUe. Omkring hälften av befolkningen i Sverige läser regelbundet någon organi-sationsanknuten tidning. Framför allt för de människor som har kort utbildning spelar folkrörelsernas tidskrifter en stor roll för samhälls-orienteringen.

För debatten och kommunikationen inom folkrörelser och andra typer av organisationer har tidskrifterna sin största betydelse. 1 synnerhet mindre organisationer är enligt utredningen för sin verksamhet starkt beroende av sina tidskrifter. Medlemmarna läser också i betydande utsträckning sina tidningar. Det gäller framför allt det innehåll som knyter an till intresseområdet, där tidskrifterna når ut med sitt material till mycket stora grupper i samhället. Folkrörelserna tycks enligt utredningen väl ha lyckats anpassa sina tidskrifter efter sina läsares behov och intressen.

Tidskrifterna fyller också viktiga funktioner som språlaör för organiserade samhällsintressen. Direkt — genom att de också läses av stora grupper utanför organisationerna — och indirekt spelar de en stor roll för opinionsbUdningen på en mängd olika samhällsområden.

Prop. 1976/77: 99 9

Utredningen sammanfattar organisationspressens funktioner i tre huvudpunkter:

— att ge medlemmarna information om organisationens verksamhet och förhållanden inom dess verksamhetsområde, informationsfunktionen,

— att fungera som kontaktlänk dels mellan organisationens medlemmar, dels mellan medlemmarna och organisationens ledning, Iwrn-munikations- och debattfunktionen,

— att utåt vara organisationens språkrör och föra medlemmarnas talan, språkrörsfunktionen.

3.3 Tidskrifternas ekonomi

Mellan åren 1970 och 1975 drabbades tidskrifterna av mycket kraftiga kostnadsökningar. Utredningens sammanvägning av löneutveckling, prisutveckling på papper och tryckeritjänster samt postavgifternas utveckling visar att kostnaderna för att hålla utgivningen på oförändrad nivå har ökat med över 90 %. Detta är en i det närmaste dubbelt så snabb ökning som för den aUmänna prisnivån. Tidskrifternas faktiska utgifter har dock enligt utredningen bara ökat med ca 50 %. Organisationstidskrifterna har mött kostnadsutvecklingen med främst besparingar i den tekniska framstäUningen (lägre kvalitet på papper och enklare tryckteknik). Detta är besparingar som kan göras utan att tidningens funktioner förändras. Men utredningen har visat att det under perioden också har skett vissa minskningar av antalet anstäUda och troligen också i utbetalade honorar tiU fristående skribenter. Dessutom har man tvingats göra en del direkta inskränkningar och minskningar i periodicitet och antalet sidor. Vissa tidskrifter har fått göra stora inskränkningar. Detta är enligt utredningen en mycket stor förlust ur opinionsbUdningssynvin-kel, som inte kan kompenseras av att enstaka andra tidskrifter har kunnat öka sin utgivning.

Tidslaifter som ges ut av folkrörelser och andra organisationer konkurrerar enligt utredningen normalt inte med andra tidningar på upplagemarknaden och knappast heller på annonsmarknaden. Enstaka organisationstidskrifter — sådana som vänder sig tUl vissa yrkesgrupper samt vissa branschtidskrifter — har stora annonsinkomster, men de allra flesta har mycket små sådana inkomster eller inga alls. Man har inte heller några större intäkter från försäljning av tidskrifterna, utan den dominerande intäktskällan är bidrag från den egna organisationen. Under de senaste fem åren har organisationerna tvingats till avsevärda ökningar av bidragen till tidskrifterna.

Utvecklingen under 1970-talet har visat att organisationerna har haft mycket svårt att möta de stora kostnadsökningarna för tidskriftsutgivningen. Samtidigt talar enligt utredningen allt för att kostnaderna för tidskrifterna också i fortsättningen kommer att öka snabbare än den allmänna prisnivån. Bl. a. kommer distributionskostnaderna att öka i fasta

Prop. 1976/77: 99 10

priser till följd av beslutet om tidningstaxans framtida utveckling. Fortsatta besparingar kan ofta inte göras utan allvarliga inskränkningar i utgivningen. Många lidskrifter är redan nu enligt utredningen nere på så låga utgivningsfrekvenser att ytterligare nedskärningar knappast kan göras om det ska vara meningsfullt att över huvud taget ge ut tidskriften.

Utredningens analyser visar också att de totala kostnaderna (dvs. löner, administration, teknisk framställning och papper samt distribution) per exemplar är avsevärt högre för de tidningar som har små upplagor än för dem som har stora upplagor. För de aUra minsta tidningarna ligger kostnaderna per exemplar genomsnittligt på drygt 4 kr., medan kostnaderna för de allra största (med mer än 3 miljoner exemplar i års-upplaga) ligger genomsnittligt på 1: 20 kr.

Kostnaderna stiger också ganska kraftigt med högre periodicitet. Vecko- och fjortondagarsutgivna tidningar har betydligt högre kostnader per exemplar än kvartalsutgivna med samma årsupplaga.

3.4 Allmänna motiv för ett stöd till organisationstidskrifter

Tidskriftsutredningen har framhållit tidskrifternas stora betydelse när det gäUer massmediernas uppgifter i den demokratiska processen — nämligen atl informera om skeendena i samhället, att kommentera dessa, att granska de beslutande instanserna och att stå för gruppkommunikationen i samhäUet. Enligt utredningen är det bland tidskrifterna framför allt organisationspressen som har betydelse i opinionsbUdningen och för informationen i samhällsfrågor. Vissa icke organisationsanknutna kulturtidskrifter och politiska tidskrifter är också av stort värde i dessa sammanhang även om de når en mycket liten grupp medborgare. I förhållande till andra massmedier är det framför allt för gruppkommunikationen som organisationspressen har den största betydelsen.

Utredningen har understrukit att fria och självständiga organisationer, vilka fungeiar som bärare av idéer, utgör en garanti för en aUsidig och mångskiftande samhäUsdebatt. Inom folkrörelserna sker ett ständigt utbyte av information och åsikter. Det är i denna roll som folkrörelserna utgör en omistlig tillgång för opinionsbUdningen. Detta är också enUgt utredningen skälet till att folkrörelseorganisationernas tidskrifter har en central uppgift att fylla för demokratin i vårt land.

Tidskriftsutredningen har vidare framhållit organisationspressens betydelse för de möjligheter dess läsare har att skaffa sig information samt alt ta del av och delta i samhällsdebatten. Folkrörelsernas tidskrifter medverkar också i den debatt som förs i och meUan massmedier. De kan ofta gå djupare in i oUka frågor än andra massmedier och bidrar enligt utredningen härmed aktivt till att utveckla samhällsdebatten.

Prop. 1976/77: 99 11

Utredningen har vidare framhållit den centrala roll tidskrifterna har för organisationernas hela verksamhet. Tidskriften är ofta den dominerande kontaktvägen mellan förtroendevalda och medlemmar inom både små och stora organisationer. Särskilt för mindre organisationer är ofta tidskriften enligt utredningen en förutsättning för att organisationen skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt. Mötesverksamhet och andra tänkbara former för kontakt och informationsutbyte kan på intet sätt ersätta tidskriften.

Tidskriftsutredningen anser alt det är mot denna bakgrund man skall se de ökade ekonomiska problem som tidskrifterna — i likhet med dagspressen — har fått vidkännas under senare år.

Eftersom det fortfarande finns ett mycket stort antal tidskrifter har utredningen ansett det viktigt att de existerande tidskrifterna får resurser att förbättra eller bibehålla sina ambitioner i fråga om information, granskning, kommentarer etc. Med hänsyn till organisationernas och deras tidskrifters stora betydelse för den svenska demokratin bör därför enligt utredningen ett varaktigt stöd införas, som kommer dessa tidskrifter tUl del.

3.5 Utredningens förslag till tidskriftsstöd

3.5.1 Stödberättigade tidskrifter

Utredningen har föreslagit att ett varaktigt stöd till tidskrifterna skall införas. Stödet bör stå i samklang med de mål för samhällets massmediepolitik som har lagts fast av statsmakterna och alltså gå till tidskrifter som är av specieU betydelse för den svenska demokratin.

Avgränsningen bör enligt utredningen vara enkel och innehålla så få subjektiva inslag som möjligt. Det är också väsentligt att den allmänt uppfattas som rimlig och rättvis. Den gränsdragning som finns för befrielse från mervärdeskatt uppfyller enligt utredningens uppfattning i allt väsentligt dessa krav. Utredningen har därför föreslagit att tidskriftsstöd skall utgå till medlemsblad samt tUl periodiska publikationer som är organ för följande typer av organisationer: religiösa, nykterhetsfrämjande, politiska, miljövårdande, idrottsliga, försvarsfrämjande samt organisationer som företräder handikappade och arbetshindrade medlemmar. Vissa typer av tidskrifter som i dag är mervärdeskattebefriade av skattetekniska skäl bör dock enligt utredningens förslag inte vara stödberättigade. Det gäller företagens personaltidningar, tidningsexemplar som distribueras till anställda i organisationer eller tUl anställda hos medlemmar i organisationer samt utländska tidskrifter. Däremot bör enligt utredningen tidskrifter på andra språk än svenska som utges i Sverige vara stödberättigade om de i övrigt uppfyller villkoren för stöd. På en punkt har utredningen ansett att tiUämpningen bör vidgas jämfört med vad som nu gäller för mervärdeskattebefrielse, nämligen beträffande

Prop. 1976/77: 99 12

begreppet poUtiskt ändamål. F. n. får endast politiska partier som deltar i aUmänna val befrielse från mervärdeskatt för sina tidskrifter. Tidskriftsstöd bör dock enUgt utredningen utgå också till sådana tidskrifter som utges av sammanslutningar som har en idémässig anknytning tiU ett poUtiskt parti utan att för den skull vara organ för detta. Denna idémässiga anknytning bör enligt utredningen intygas av såväl utgivaren som det politiska partiet.

3.5.2 Underlag för beräkning av stöd

Utredningen har ansett det angeläget att reglerna för tidskriftsstödet är så automatiskt verkande som möjligt. Utredningen har därför föreslagit att stödet knyts till den som utgivarkorsband distribuerade upplagan. De tidskrifter som får stöd enhgt utredningens förslag har redan nu i genomsnitt ca 90 % av sin upplaga distribuerad som utgivarkorsband.

Utredningen har även prövat möjligheterna att loiyta stödet tUl de redaktionella kostnaderna och till de tekniska produktionskostnaderna. Utredningen har emellertid avvisat båda dessa grunder av såväl praktiska som principiella skäl.

Utredningen har också avvisat stöd till tidskriftsexemplar som distribueras på annat sätt än som utgivarkorsband.

Distributionsformerna masskorsband och trycksak är väsentligt kostsammare för en tidskrift än kommissionärs- och utgivarkorsband. För att distribueras enligt tidningstaxans avgifter, dvs. som utgivar- och kom-missionärskorsband, måste en lidskrift uppfyUa vissa formeUa regler, i korthet följande.

— Tidskriften skall ha utgivningsbevis.

— Tidskriften skaU utkomma med tryckta nummer regelbundet, minst fyra gånger per år.

— Vem som helst skall kunna abonnera på tidskriften.

— Innehållet får bara till viss del utgöras av föreningsmeddelanden, stadgar, tävlingar, reklam och dylikt.

Dessa regler har varit föremål för förhandlingar mellan postverket och tidskrifterna och de kan enligt utredningen anses ha allmänt accepterats. Om en tidskrift inte distribueras enligt tidningstaxan betyder det att tidskriften i ett eller annat avseende inte uppfyller postverkets distributionsvillkor för tidskrifter. Tidskriftsutredningen har funnit att dessa villkor väl sammanfaller med presspolitiskt motiverade utgångspunkter för ett tidskriftsstöd. Tidskriftsexemplar som distribueras som masskorsband eller trycksaker bör därför inte berättiga till stöd. Även administrativa skäl talar enligt utredningens uppfattning mot att dessa exemplar skuUe ges stöd. Det finns nämUgen inga möjligheter att i efterhand kontrollera om sådana försändelser verkUgen innehållit tidskrifter, eUer enbart kallelser till årsmöte, reklam eUer dylikt.

Prop. 1976/77: 99 13

Distribution genom kommissionärskorsband innebär att en tidskrift buntvis skickas till en kommissionär, som sedan delar ut eller säljer tidskriften till den slutliga läsaren. I ett presspolitiskt perspektiv ter sig enligt utredningen denna distributionsform mindre attraktiv än utgivarkorsband, där den slutliga abonnenten får sin tidning i brevlådan. Vid distribution som kommissionärskorsband fiims ingen garanti för att abonnenten verkligen får aUa nummer av tidskriften. Inte heller finns möjlighet att fastställa vUka exemplar som är avsedda för abonnenten och vUka som är avsedda att lösnummerförsäljas. Det är dessutom svårt att i efterhand fastställa hur många exemplar som har distribuerats. Presspolitiska skäl skulle möjligen enligt utredningen tala för ett lägre stöd för kommissionärskorsband än för utgivarkorsband. Administrativa skäl talar dock för att inget stöd alls bör utgå för kommissionärsexemp-lar. Utredningen har funnit att de administrativa skälen överväger och att stöd följaktligen inte bör utgå till komnussionärskorsband.

Stöd tUl lösnummer skuUe i utredningens förslag tiU stödmodell endast kunna bU aktuellt för organisationstidskrifter som är stödberättigade som organ för vissa typer av organisationer. Lösnummempplagan är med få undantag av mycket underordnad betydelse för de flesta organisationstidskrifter, och av den sammantagna upplagan utgör den en mycket liten del. Möjligheterna att, med en kontroUapparat som står i rimlig proportion till det stöd som skulle utgå tUl lösnummerexemplar, avgöra huruvida ett enskilt lösnummerexemplar bUvit sålt eller bhvit överexemplar är enligt utredningen mycket begränsade. Ett stöd som låg på en sådan nivå att det vore högre än marginalkostnaden för att trycka ett ytterligare exemplar (dvs. i stort sett endast papper och trycksvärta) skulle i ett sådant fall framstå som uppenbart orimligt.

Mot denna bakgrund har utredningen föreslagit att som grund för beräkning av stödet bör läggas den årliga upplaga som distribueras som utgivarkorsband.

Även från mer allmänna presspolitiska utgångspunkter finns det enligt utredningen starka skäl att knyta stödet tUl den postdistribuerade upplagan. Postverkets taxesystem bygger i huvudsak på den s. k. enhetstaxeprincipen. Utredningen har ansett att denna princip är av stor presspolitisk betydelse eftersom den ger ett öppet distributionssystem där transportavståndet för en enskild tidskrift inte påverkar avgiften. En total övergång tUl en marknads- och kostnadsanpassad taxa skulle enligt utredningens uppfattning få allvarliga följder för små tidskrifter och för tidskrifter med spridning i glesbygdsområden. En situation där de största tidskrifterna ordnar sin distribution genom andra kanaler än postverket skulle, om kravet på fuU kostnadstäckning i postens tidningsrörelse bibehölls, få mycket Ukartade följder för de mindre tid-skriftema som en total marknadsanpassning av taxan. För att undvika detta fiims i dag två taxor. De tidningar som lämnar större delen av

Prop. 1976/77: 99 14

distributionen tUl abonnenter till postverket får tiUämpa en avsevärt lägre taxa än de tidningar som inte gör det. De nämnda åtgärderna har satts in bl. a. för att undvika de inskränkningar i tidskrifternas sprid-ningsmöjUgheter som skulle kunna bli följden om de största tidskrifterna ordnade huvuddelen av sin distribution på annat sätt än genom posten. Dessa åtgärder torde enligt utredningen vara tUlräckliga för att undvika att så sker. Från de utgångspunkter som utredningen haft är det av mycket stor betydelse att det finns ett väl fungerande distributionssystem som når medborgare i alla delar av landet och där taxorna är sådana att de små och glesbygdsspridda tidskrifternas intressen tiU-varatas.

Enligt utredningen är det knappast meningsfuUt att betala ut stöd som till sitt belopp understiger kostnaderna för administration och eventuella kontrollåtgärder i samband med behandlingen av en ansökan om stöd. Utredningen har därför förordat att stöd inte bör utgå om den stödberättigade årsupplagan imderstiger 10 000 exemplar. Härvid bör för tidskrifter som är stödberättigade som medlemsblad endast medlemsexemplar få inräknas. För tidskrifter som är stödberättigade i sin egenskap av organ för vissa typer av organisationer bör dock, förutom medlemsupplagan, även exemplar som går tiU utomstående prenumeranter få inräknas. EventueUa friexemplar bör däremot ej få ingå i de 10 000.

Utredningen har vidare föreslagit att högst 3 % av den upplaga för vilken stöd utgår skall få utgöras av friexemplar. En sådan regel kan dock enUgt utredningen slå alltför hårt mot tidskrifter med liten årsupplaga, varför regeln bör kompletteras med en bestämmelse av innebörd att en tidskrift alltid skall kunna tillgodoräkna sig upp till 1 000 friexemplar per utgivningstiUfälle.

I likhet med vad som gäller för stödet till dagspressen bör enligt utredningens mening stöd endast utgå för tidskrifter vilkas innehåll till mindre än 50 % utgörs av annonser. Beräkningen bör enligt utredningen göras på varje nummer för sig. I den mån ett enstaka nummer av en tidskrift har 50 % eller mer annonser bör ändå övriga nummer av tidskriften vara stödberättigade om vUlkoren i övrigt uppfylls.

De beslut som har fattats av statsmaktema samt de tUlämpningsföre-skrifter som har utfärdats som syftar tiU att förhindra missbruk av rätten till befrielse från mervärdeskatt bör enUgt utredningens förslag också gäUa stödet tiU tidskrifter. Den administrerande myndigheten bör alltså kunna vägra stöd tiU en tidskrift om det är uppenbart att arrangemang har gjorts uteslutande i syfte att få stöd och dessa arrangemang saknar reell mnebörd. En anknytning till en organisation får aUtså inte vara uteslutande formeU och ett medlemsskap i en förening får inte vara fiktivt i den meningen att det endast innebär att medlemmarna får eller får köpa en viss tidskrift.

Prop. 1976/77: 99 15

3.5.3 Stödets nivå

Stödet bör enligt utredningens uppfattning inte vara så stort att det i något fall kan överstiga kostnaderna för att trycka och distribuera ett exemplar ytterligare.

Utredningen har visat att kostnaden per exemplar för tidskrifter med små upplagor är betydligt högre än kostnaderna per exemplar för tidningar med stora upplagor. Utredningen har därför föreslagit ett högre stöd per exemplar för tidningar med liten upplaga.

Tidskrifterna kan enligt utredningen i princip delas in i tre grupper: de som har kvartalsutgivning, de som har månadsutgivning och de som har fjortondagars- eller veckoutgivning. Utredningen har visat att det vid samma årsupplaga är betydUgt dyrare med hög utgivningsfrekvens än med låg. Utredningen har därför föreslagit atl tidskrifter med hög periodicitet skall få en förhöjning av stödet. Gränserna för förhöjning av bidraget efter periodiciteten har av utredningen konstruerats så att det knappast finns några tidningar som skulle kunna vinna något på att öka utgivningen med något enstaka nummer.

Tidskrifter som uppnår 10 000 exemplar i årsupplaga bör få ett fast belopp på 1 500 kr. För varje exemplar upp till och med de första 300 000 bör dessutom utgå 27 öre. För exemplaren mellan 300 000 och 1 000 000 bör det utgå 25 öre per exemplar, för exemplaren mellan 1 000 000 och 3 000 000 21 öre, för exemplaren mellan 3 000 000 och 10 000 000 18 öre och för exemplaren över 10 000 000 16 öre. För tidskrifter som kommer ut med 10—15 nr per år bör stödet höjas med 10 % och för tidskrifter som kommer ut med 16 nr eller fler med 20%.

Utredningens förslag ger följande stödbelopp:

Stödberättigad Bidrag med Tusental

årsupplaga, tusental ex ex

10— 300 1 500 kr. -i- 0:27 kr./ex

300— 1 000 82 500 kr. -i- 0:25 kr. för varje ex över 300

1 000— 3 000 257 500 kr. + 0:21 kr. » » » » 1 000

3 000—10000 677 500 kr.-t-0:18 kr. » » » » 3 000

10 000— 1937 500 kr. 4-0:16 kr. » » » » 10 000

Vid utgivningsfrekvens Utgår bidrag med

4— 9 nr/år 100 %

10—15 nr/år 110%

16 nr/år och däröver 120 %

Prop. 1976/77: 99 16

Utredningens förslag ger följande stöd per exemplar (öre):

Årsupplaga	4 9	10—15	16 årsut-
	årsutgiv-	årsutgiv-	givningar
	ningar	ningar	eller fler
10 000	42,0	46,2	50,4
25 000	33,0	36,3	39,6
100 000	28,5	31,4	34,2
250 000	27,6	30,4	33,1
1 000 000	25.8	28,4	31,0
5 000 000	20,8	22,8	24,9
10 000 000	19,4	21,3	23,3
15 000 000	18,3	20,1	21,9

De av utredningen föreslagna nivåerna motsvarar mellan halva och hela kostnaden for postdistributionen under år 1977.

Utredningen har beräknat kostnaderna för förslaget tUl drygt 40 milj. kr. för år 1977. Beräkningen är emellertid enhgt utredningen osäker beroende på att upplagorna för år 1977 inte är kända och att andelen medlems- och friexemplar i många fall heller inte är kända. Det har inte heller varit möjligt för utredningen att på grundval av det material som funnits tillgängligt göra någon exakt bedömning av vilka tidskrifter som kommer att bH stödberättigade.

De stödbelopp som utredningen har föreslagit har grundats på en bedömning av kostnadsläget och de posttaxor som kommer att gälla för år 1977. Utredningen har i detta sammanhang erinrat om att även räknat i fasta priser kommer postlaxorna att öka för tidskrifterna på grund av beslutet att inom femton år avveckla underskottet i postens tidningsrörelse. Enligt utredningens mening bör bidragens nivå fortlöpande omprövas med hänsyn till den framtida kostnadsutvecklingen.

3.5.4 Administration och handläggning

Utredningen har föreslagit att utbetalningen av stödet skall ske under första delen av året efter slödåret eftersom detta ger möjlighet att definitivt beräkna stödets storlek vid beslutstillfället. Man slipper därmed ett system med preliminära betalningar, upprepade kontroller och slutlig reglering. I de fall en tidskrift nyetableras eller en redan i gång varande tidskrift väsentligt ökar sin utgivningsfrekvens bör enUgt utredningen tidskriften dock efter särskUd ansökan kunna få viss å contoutbetalning på stödet redan under det år stödet avser.

Stödet bör enligt utredningen administreras av presstödsnämnden. För att underlätta administrationen har utredningen föreslagit att en stor del av granskningsarbetet skall utföras av länsstyrelsernas mervärdeskatteenheter, som också har att ta ställning i frågor rörande befrielse från mervärdeskatt.

Prop. 1976/77: 99 17

Utredningen har vidare föreslagit att presstödsnämnden och riksskatteverket gemensamt skall ge ut en informationsbroschyr om reglerna om befrielse från mervärdeskatt för tidskrifter och reglerna om statligt tidskriftsstöd. Utredningen har räknat med att det första halvårets administrationskostnader kommer att uppgå tUl 500 000 kr., varav 100 000 kr. belastar tidskrifterna för stickprovskontroller. För följande år har utredningen räknat med en ärlig kostnad av ca 230 000 kr. Eftersom granskningsarbetet har förutsatts ske under en begränsad period har utredningen räknat med att personalbehovet skall täckas genom särskilda konsultinsatser.

3.6 Tryckfrihetsrätfsliga aspekter

Den grundläggande utgångspunkten för samhällets stöd tUl dagspressen är att sådana insatser är nödvändiga för att skapa och bibehålla en mångskiftande press och bekämpa de tendenser till monopolisering som hotar valfriheten och den fria opinionsbildningen. I den allmänna debatten framförs ibland farhågor för att stöd tiU vissa tidningar skulle kunna fä negativa följder genom att konkurrensförhållanden skulle förskjutas på ett otillbörligt sätt. De organisations- och folkrörelsetidskrifter som enligt förslaget blir stödberättigade torde enligt utredningen utomordentligt säUan befinna sig i någon upplagekonkurrens med tidningar som inte blir stödberättigade. Om en sådan situation i något enstaka fall skulle uppstå kan detta nya stöd enligt utredningens bedömning knap past på något avgörande sätt inverka menligt på den konkurrerande tidningens situation.

Utredningens slutsats är att förslagen inte på något sätt kan hota den fria opinionsbildningen. Utredningen har framhåUit att för ett mycket stort antal tidskrifter torde det däremot innebära att de får bättre möjligheter att utvecklas, vilket också innebär att yttrandemöjligheterna förstärks. Fler människor får på så sätt möjligheter att uttrycka sin mening och ta del i den allmänna debatten.

3.7 Övriga frågor

De flesta handikapptidskrifter behandlar regelbundet medicinska frågor samt frågor om behandlingsmetoder och tekniska hjälpmedel. De tar därigenom enligt utredningen på sig viktiga hälsovårdsupplysande uppgifter. Utredningen anser det angeläget att tidskrifterna i dessa avseenden får möjlighet att presentera ett kvalificerat och väl genomarbetat material. För att möjliggöra detta bör enligt utredningens mening kunna övervägas att tidskrifterna stöds genom bidrag från de medel under socialhuvudtiteln som står till förfogande för hälsovårdsupplysning.

Enligt utredningen är det troligt att organisationspressen ofta under-

2 Riksdagen 1976/77.1 saml nr 99

Prop. 1976/77: 99 18

skattas som medium för samhällsinformation. Organisationspressens stora spridning och höga läsvärde, som utredningen dokumenterat, ger enligt utredningen anledning att förmoda en framtida ökad användning av dessa tidskrifter som medier för samhällets annonsering.

FACTU har i skrivelse till utredningen hemställt att utredningen utöver ett direkt stöd till tidskrifter också skulle ta upp stöd till olika former av samverkan mellan tidskrifter och till kollektiva projekt. FACTU har bl. a. pekat på behovet av utbildning för tidskriftsjournalister inom t. ex. tidningsekonomi, -teknik och marknadsföring och på möjligheterna till samverkan genom gemensamma serviceorgan för redaktionerna, i reproarbete, textsättning, marknadsföring och distribution. Utredningen anser de av FACTU väckta frågorna vara av stort intresse. Sannolikt kan såväl kvalitativa som ekonomiska fördelar uppnäs genom en ökad samverkan mellan olika tidskrifter på samma sätt som sker på dagspressmarknaden. Utredningen har därför föreslagit att möjligheterna att beakta FACTU:s synpunkter inorn ramen för det stöd som f. n. utgår för samverkan inom dagspressen bör övervägas.

Det har legat utanför utredningens uppdrag att föreslå förändringar i gränsdragningen mellan skattefria och skattepliktiga publikationer. Utredningen har förutsatt att överväganden och förslag i denna fråga i första hand görs av den särskilda översynsutredning på mervärdeskattens område (Fi 1971: 05) som f. n. arbetar, varför utredningen har informerat denna översynsutredning om sitt arbete.

Strax efter det att tidskriftsutredningen tillsattes fick en särskild utredare (U 1976: 03) utbildningsministerns uppdrag att göra en översyn av stödet till kulturtidskrifter och ideella tidskrifter. Tidskriftsutredningen har i sitt arbete samrått med denna utredning. Ett stöd till organisationstidskrifter minskar enligt lidskriftsutredningens uppfattning inte behovet av ett selektivt tidskriftsslöd av det slag som statens kulturråd nu fördelar till kulturtidskrifter och ideeUa tidskrifter. Tidskrifter i denna grupp spelar enligt utredningen en central roll i samhälls- och kulturdebatten. Några av dem kommer emellertid ut i små upplagor och de kan därför inte få något nämnvärt stöd via ett generellt system. Andra, som t. ex. konsttidskrifterna, har särskilt höga kostnader för redaktionell bearbetning och teknisk framställning. Kulturtidskrifter behöver sålunda enligt utredningens uppfattning ett stödsystem som kan anpassas till speciella behov.

Prop. 1976/77: 99 19

4 Remissyttranden över tidskriftsutredningens förslag

4.1 Allmänna synpunkter på utredningens analys

Flertalet av de remissinstanser som kommenterar utredningens analyser och beskrivningar delar utredningens syn på tidskrifternas situation. LRF framhåller att utredningen trots de svårigheter som ligger i att tidskrifterna utgör en stor och mycket heterogen gmpp har gjort ett förtjänstfullt pionjärarbete på tidskriftsområdet. I huvudsak samma bedömning gör bl. a. Svea hovrätt, statens kulturråd och Publicistklubben.

Presstödsnämnden anför att utredningen säkert har rätt i att organisationstidskrifter vanligtvis inte arbetar på en marknad med konkurrens men menar att utredningen inte närmare har belyst i vilken utsträckning det finns tidningar som i fråga om innehåll kan vara helt jämförbara med vissa organisationstidskrifter men som på grund av utgivarens förhållanden inte kommer att få tidskriftsstöd enligt utredningens förslag.

En avgörande svaghet i utredningens betänkande är enligt SAF att det mer speglar direktivens syn på tidskriftsutgivning än ambitionen att klarlägga och analysera tidskriftsproduktionens villkor. SAF betonar emellertid att utredningen inom givna ramar har lämnat åtskilliga värdefulla bidrag till kännedom om tidskriftspressen.

TU hänvisar til! att föreningen redan då tidskriftsutredningens direktiv offentliggjordes i skrivelse till regeringen framhöll att utredningen borde få till uppgift att undersöka tidskriftsutgivningen i dess helhet. Utredningens uppdrag, dess sammansättning och den tidspress den har arbetat under har enligt TU avhänt utredningen möjligheten att lämna ett konstruktivt bidrag tiU en presspoHtik som omfattar såväl dagstidningar som tidskrifter av olika slag. Tidskriftsutredningens undersökning har ensidigt koncentrerats tiU organisationstidningarna. Liknande synpunkter framförs av Pressbyråföretagen AB.

FACTU anser att utredningen med hänsyn till den begränsade tid som har stått till dess förfogande på ett förtjänstfullt sätt har lyckats kartlägga tidskriftsmarknaden. I likhet med TU menar emellertid FACTU att utredningens arbete alltför ensidigt har inriktats på organisationstidskrifterna. En viktig anledning till att väsentiiga tidskrifter har fallit utom ramen för utredningens diskussion är den kategoriindelning som förslaget baserats på.

4.2 Tidskriftemas funktioner

Samtiiga remissinstanser delar eller lämnar utan erinran utredningens uppfattning om tidskrifternas funktioner och instämmer i utredningens slutsats att det bland tidskrifterna framför allt är organisationstidskrif-

Prop. 1976/77: 99 20

terna som fyller uppgiften att informera, kommentera, granska och främja gruppkommunikation.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför att organisationstidskrifterna står för en betydande del av samhällsorienteringen och opinionsbildningen och är forum för en stor del av debatten i samhälls- och livsåskådningsfrågor. ÅtskiHiga remissinstanser för fram liknande synpunkter.

Centerpartiet framhåUer att det även framgent måste finnas en rik flora av tidskrifter för att en vital demokrati skall kunna utvecklas. Centerns Kvinnoförbund, Centerns Ungdomsförbund och LRF framhåller att en medlemstidning är en förutsättning för folkrörelsernas verksamhet.

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti menar att det i förhållande till andra massmedier främst är för gruppkommunikation som organisationspressen har den största betydelsen. Liknande synpunkter framförs av ABF och Unga Örnars Riksförbund.

LO finner anledning att markera att organisationernas tidskrifter oftast är idéförankrade och från den utgångspunkten fuUgör en viktig kommenterande funktion. De förmedlar information och debatt internt inom organisationerna och svarar därmed för en viktig kommunikation mellan medlemmar och förtroendevalda. Tidskrifterna har också betydelse långt utanför organisationemas egna medlemsgrupper. LO:s och LO-förbundens tidskrifter läses av ungefär en miljon flera människor än dem som tillhör LO-området. Till detta bör också tidskrifternas kulturella ambitioner noteras. Organisationstidskrifterna satsar ofta på ett bra kulturmaterial av hög kvaUtet som eljest skulle få svårt att finna likvärdiga spridningsformer.

Förbundet Vi Unga anser att utredningen har glömt den kontakt som föräldrarna får med den organisation som deras barn tillhör genom att ta del av organisationens tidskrift.

Några remissinstanser berör betydelsen av andra tidskrifter än organisationstidskrifter. TU hävdar att stora grupper medborgare som mera sällan tar del av samhällsstoff i dagspress, organisationspress, radio och television nås av information om vardag och samhälle i t. ex. veckotidningarna. De skuUe sålunda vara betydligt sämre informerade om inte populärpressen fanns. FACTU hävdar att facktidskrifterna väl svarar mot kraven att informera, kommentera och granska samt främja gruppkommunikation, detta helt oberoende av om de är organisations-eUer förlagsutgivna. Skillnaden ligger i att de förra vanligen gör det utifrån den egna organisationens synpunkt, vilket enUgt FACTU:s uppfattning självfallet är av värde. De övriga gör det utifrån en med hänsyn till en speciaUserad läsekrets skapad policy. Ofta innebär detta även en granskning av den eUer de organisationer, som utövar inflytande inom berörda fackområde.

Prop. 1976/77: 99 21

4.3 Tidskrifternas ekonomi

Remissinstanserna ansluter sig i aUt väsentiigt tiU tidskriftsutredningens beskrivning av kostnadsutvecklingen för tidskrifterna. Åtskilliga organisationer redogör även för vilka konsekvenser kostnadsutvecklingen har haft för den egna tidskriften i form av lägre utgivningsfrekvens, minskat sidantal, sämre papperskvalitet, m. m.

De remissinstanser som har behandlat frågan delar utredningens oro för att den fortsatta kostnadsutvecklingen kan komma att leda till inskränkningar och nedläggningar av organisationstidskrifter.

SACO/SR anför att gränsen nu torde vara nådd för vad organisationstidskrifterna kan företa sig för att minska sina nettokostnader genom att begränsa informationsvolymen i form av minskat sidantal, lägre ulgivningsfrekvens etc. eller genom tekniska rationaliseringar såsom ändrade satsytor, sänkt papperskvalitet, m. m. Nästa steg är enligt SACO/SR ofrånkomligen personalinskränkningar som i än högre grad medför att tidskrifternas uppgift som informatör och opinionsbildare för betydande arbetstagargrupper starkt försvåras till men för en nödvändig samhällsdebatt. SACO/SR menar att en sådan utveckling skulle vara särskilt olycklig i en tid när den nya lagen om medbestämmande i arbetslivet ställer ökade krav på informationsinsatser inom de fackliga organisationerna. Liknande synpunkter framförs av ABF och Unga Örnars Riksförbund.

4.4 Synpunkter på utredningens förslag

4.4.1 Allmänna synpunkter

Utredningens förslag tillstyrks i huvudsak eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Härvid välkomnas särskilt förslaget att stödet så långt möjligt skall grundas på objektiva kriterier och utgå enligt automatiskt verkande regler. Bland de remissinstanser som tillstyrker förslaget kan nämnas statens kulturråd, svenska kyrkans centralråd, Sveriges frikyrkoråd, TCO, SACO/SR, LO, KF, HSB:s Riksförbund samt Hyresgästernas Riksförbund.

Förslaget avstyrks av SAF, Sveriges Industriförbund och SHIO. Enligt SAF är det förståeligt att en organisation av t. ex. ideell karaktär med en geografiskt spridd medlemskader anser det vara angeläget att underlätta informationen och kontakterna genom en egen publikation som dessutom kan vara ett språkrör utåt och rent allmänt verka i organisationens anda. Men det måste enligt SAF vara medlemmarna själva som ytterst ansvarar för de kostnader som en tidskriftsutgivning medför. Krav på statligt stöd innebär i sak ingenting annat än att organisationen begär att andra medborgare i landet — vare sig de gillar eller

Prop. 1916fll: 99 22

ogillar organisationens mål och syften — genom sina skatter skall överta en större eller mindre del av kostnaderna för den tidskrift som organisationsmedlemmarna har beslutat utge. Sveriges Industriförbund, SHIO och reservanten i massmediekoncentrationsutredningen för fram liknande synpunkter.

Svea hovrätt anser att tidskriftsutredningens arbete bör kompletteras med överväganden rörande vissa andra tidskrifter än organisationstidskrifter samt att möjligheterna att genom stöd stimulera exempelvis olika former av samverkan mellan tidskrifter bör utredas. Målsättningen bör enligt hovrätten vara att lägga grunden tiU en långsiktig och samlad politik för hela tidskriftsmarknaden.

TU anser att utredningens förslag inte bör läggas tUl grund för ett permanent stödsystem till organisationstidskrifter. Enligt TU bör en ny utredning tillsättas med uppgift att belysa hela tidskriftsmarknaden.

Statskontoret och NO efterlyser generella bidragsregler för hela tidskriftsområdet.

4.4.2 Stödberättigade tidskrifter

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens förslag om avgränsningen av stödberättigade tidskrifter.

RSV framhåller att ett stöd tUl organisationstidskrifter som avgränsas på det sätt som utredningen har föreslagit inte kan väntas medföra några större problem i den praktiska tillämpningen. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län är de föreslagna reglerna för stödets avgränsning väl ägnade att rikta stödet till tidskriftskategorier som fyller funktioner som är av vital betydelse för den svenska demokratin. Samma synpunkter förs fram av flera andra remissinstanser.

EnUgt Svea hovrätt föreligger det en risk att vissa tidskrifter kan komma att utestängas från möjligheten att få stöd trots att ett sådant kan vara befogat. Det torde finnas icke organisationsanknutna kulturtidskrifter och politiska tidskrifter samt icke organisationsanknuten fackpress, som kan anses fylla de ovan angivna kraven och som har betydande ekonomiska svårigheter. Också för sådana tidskrifter måste det enligt hovrätten anses motiverat att ett stödprogram utvecklas.

TU har invändningar mot den föreslagna metoden att avgränsa stödberättigade tidskrifter. De oklarheter som finns i bestämmelserna om befrielse från mervärdeskatt vållar enligt TU betydande gränsdragningsproblem. Det finns exempel på att tidskrifter med likartat innehåU och likartad funktion kategoriseras olika, vilket medfört oUka skattekonsekvenser och därmed olika ekonomiska villkor. Om tidskriftsutredningens förslag genomförs skulle den olikartade behandlingen av skilda pressgrupper förstärkas. Det framstår för TU som helt orimligt att ett distributionsstöd härvid knyts till gränsdragningen mellan mervärdeskattebefriade och inte mervärdeskattebefriade tidskrifter.

Prop. 1976/77: 99 23

FACTU menar att det rimligaste vore en stödform som tog hänsyn tiU innehåll och om möjligt behov av stöd. FACTU är emellertid medveten om de mycket stora svårigheter som en granskning av detta skulle medföra. Ett generellt stöd for alla tidskrifter som är baserat på den postdistribuerade upplagan vore ur administrativ synpunkt enklast och skulle ge kompensation för den för många tidskrifter snabbast ökande utgiftsposten. Ej heller ett sådant system förefaller emellertid föreningen rimligt. FACTU föreslår att all tidskriftspress som svarar mot de fundamentala kraven att informera, kommentera och granska skall kunna erhålla tidskriftsstöd. TUl denna press räknar föreningen organisationstidskrifter men även övrig fackpress. Denna senare skulle lämpligen kunna definieras efter i huvudsak de normer som uppställts av Tidningsstatistik AB, nämligen att ha klart angivna ämnesområden eUer vända sig till vissa yrkes- eUer intressegrupper.

ICA-jörbundet föreslår att tidskriftsslödet även skall omfatta sådana konsumentupplysande tidskrifter som tUl mindre än hälften utgörs av annonser och som distribuerar minst 90 % av sin upplaga som utgivarkorsband. Distributionsstödet skall endast utgå på de exemplar som distribueras som utgivarkorsband. Även facktidskrifter som uppfyller nämnda krav bör enUgt förbundet bli stödberättigade. Därmed skulle stödet bli mera generellt med mindre risk för snedvridning av konkurrensen. Även Föreningen Skogs- och Lantbruks-Journalister och LRF är inne på att också facktidskrifterna bör omfattas av det föreslagna stödet.

Centerpartiet anser det naturligt och väl motiverat att även de till folkbildningsorganisationerna knutna tidskrifterna får stöd. Denna uppfattning delas av ABF och Studieförbundet Vuxenskolan.

Tidskrifter på andra språk än svenska som utges i Sverige bör enligt utredningen vara stödberättigade om de allmänna villkoren är uppfyllda.

Riksförbundet Finska Föreningar i Sverige anser det väsentligt att invandrarorganisationernas tidskrifter inte särbehandlas annat än om språkförhållanden eller andra specifika immigrationsfenomen ger synnerlig anledning tiU det, t. ex. större framställningskostnader p. g. a. språket, översättning, tryckning i hemlandet och distribution.

Presstödsnämnden ifrågasätter om inte hela stödet till invandrartidningarna bör läggas på ett och samma organ och att följaktligen det här aktuella tidskriftsstödet ej bör omfatta tidskrifter på andra språk än svenska. Tidskrifter på andra språk än svenska bör kunna erhåUa sitt distributionsstöd samordnat med det övriga stöd som eventuellt kan föreslås för dem.

Statskontoret framhåller att stödet till invandrartidningar och invandrartidskrifter så långt möjligt bör följa de generella bidragsregler som

Prop. 1976/77: 99 24

gäller på tidningsmarknaden (jämförbara med fådagarstidningar med rikstäckjung) och tidskriftsmarknaden. Liknande synpunkter förs fram av UHÄ.

Presstödsnämnden finner vidare att utredningens förslag att stöd inte bör utgå för tidskriftsexemplar som distribueras tiU anställda i organisationer eller till anställda hos medlemmar i organisationer är rimligt av praktiska skäl. Det skulle enligt nämnden bli mycket svårt att avgöra till vilka anställda som stödberättigade exemplar skulle få sändas.

Utredningens förslag att stöd även skaU utgå för tidskrifter som utges av en sammanslutning (förening, stiftelse eller dylikt) som har i d é-mässig anknytning till ett politiskt parti tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Folkpartiet finner förslaget i hög grad önskvärt. Utredningens förslag att sambandet mellan den utgivande föreningen och partiet skall intygas av utgivaren och partiet är enligt folkpartiet tänkbart förutsatt att det inte ställs sådana krav på formuleringarna av sambandet att dessa tidskrifters självständighet kan ifrågasättas. Moderata Samlingspartiets Kvinnoförbund och Centerns Ungdomsförbund för fram liknande synpunkter på den av utredningen föreslagna metoden att fastställa sambandet.

Centerns Kvinnoförbund tar bl. a. upp frågan om en vidgning av kretsen stödberättigade tidskrifter i förhållande till vad som gäller i fråga om befrielse från mervärdeskatt. Förbundet anser därvid att man strikt bör hålla sig tUl principerna för momsbefrielse.

RSV framhåller att stiftelser i rättspraxis inte ansetts falla under begreppet sammanslutningar i den mening som avses i mervärdeskattelagen. Till undvikande av missförstånd bör därför den grupp av organ som avses få stöd, trots att befrielse från mervärdeskatt inte medges, beskrivas klart och entydigt i en proposition om tidskriftsstöd. Press-stödsnämnden för fram samma synpunkter.

Centerns Kvinnoförbund och Centerns Ungdomsförbund framhåller att statens uppgift måste vara att stödja tidskrifter av rikskaraklär. Stöd bör därför endast utgå tiU tidskrifter som har sitt huvudsakliga spridningsområde fördelat på mer än hälften av länen. Statens ungdomsråd menar att stödet med hänsyn till de relativt begränsade medel som kan komma i fråga för reformen t. v. endast bör utgå till tidskrifter som utges av centrala organisationer. Centerpartiet framhåller att om det är nödvändigt att begränsa kostnaderna måste i första hand antalet stödberättigade tidskrifter begränsas. Ett sätt att generellt göra en sådan begränsning är enligt partiet att uppställa krav antingen på organisationens geografiska spridning eller på tidskriftens spridning över landet.

Prop. 1976/77: 99 25

4.4.3 Underlag för beräkning av stöd

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att lägga den som utgivarkorsband årligen distribuerade upplagan som grund för beräkning av stödet.

Svea hovrätt finner denna princip tUltalande främst från den synpunkten att den är automatiskt verkande och verkar oberoende av tidskrifternas utformning och innehåll. Även presstödsnämnden finner utredningens förslag ändamålsenligt och praktiskt.

Anknytningen till den postdistribuerade upplagan kan enligt Sveriges socialdemokratiska arbetareparti i och för sig diskuteras. Å andra sidan befordras mer än 80 % av organisations- och facktidskrifternas upplaga via postverket, för organisationstidskrifternas del 89 % av årsupplagan. Distributionskostnaderna är en tung post i tidskrifternas ekonomi och dessutom lätta att kontrollera. En anknytning till den postdistribuerade årsupplagan fångar in de tidskrifter som det från aUmän demokratisk synpunkt är mest angeläget att stödja, och partiet kan därför godta förslaget också i denna del. Liknande synpunkter förs fram av flera andra remissinstanser.

De särskilda regler om innehåll m. m. som gäller för de tidningar som sänds som utgivar- och kommissionärskorsband har enligt postverket till största delen tillkommit efter förhandlingar mellan verket och tidningarnas organisationer. Postverket framhåller att reglerna hålls aktuella med utvecklingen på tidningsområdet. Ändringar av gäUande bestämmelser kan tas upp tUl diskussion vid de årliga förhandlingar som sker om postavgifterna för tidningar eUer i annat sammanhang. Presstödsnämnden behandlar eventuella ändringars inverkan på det föreslagna tidskriftsstödet. Enligt nämnden bör övervägas hur ändringar av definitionen utgivarkorsband skall fastställas i den mån de skulle få avgörande betydelse för tidskriftsstödets storlek för skilda eller alla tidskrifter.

Pressbyråföretagen AB äv kritiskt mot det föreslagna stödets utformning och finner det mindre välbetänkt att knyta tidskriftsstödet till den postdistribuerade upplagan. De utvecklings- och rationaliseringsvinster som kan göras i de från postverket helt fristående distributionsföretagen skuUe enligt Pressbyråföretagen AB inte komma de stödberättigade tidskrifterna tiU del. Genom att stödet knyts tUl en särskild tidskriftsgrupps postdistribuerade upplaga minskar dessutom påtagligt möjligheterna för andra tidskriftsgrupper att utnyttja andra distributionsvägar än postverkets.

Några remissinstanser menar att även den som kommissionärskorsband distribuerade upplagan bör vara stödberättigad.

lOCT/NTO framhåUer att ungdomars fritidsintressen skiftar snabbt, kamratgängen genomgår förändring, vistelseorten växlar ofta under

Prop. 1976/77: 99 26

utbildningstiden osv. Att mot den bakgrunden lägga upp ett adressregister för utgivarkorsband ställer sig alltför kostsamt och personalkrävande. Ätt en tidskrift som distribueras som kommissionärskorsband skuUe vara utestängd från stöd av det skälet att distributionssättet inte ryms inom det som administrativt är det enklaste från bidragssynpunkt anser lOGT/NTO vara ett byråkratiskt betraktelsesätt.

Några remissinstanser, bl. a. Vänsterpartiet kommunisterna, Sveriges riksidrottsförbund och Pensionärernas Riksorganisation, finner det angeläget att det planerade stödet kan få en sådan utformning att även tidskrifter som distribueras på annat sätt än som utgivarkorsband kan få stöd.

TCO och LO framhåller att de ombordanställdas tidskrifters specieUa problem bör uppmärksammas. En del av deras upplaga som går tUl fartyg ute i världen kan inte sändas som utgivarkorsband och kommer därför inte att omfattas av det föreslagna stödet. Det är enligt TCO och LO angeläget att detta problem kan lösas.

Adoptionscentrum förordar att stöd skall utgå också för den upplaga som under är 1977 har posldistribuerats på annat sätt än som utgivarkorsband under förutsättning att övergång tiU utgivarkorsband sker under år 1977 och att storleken av den upplaga, för vilken stöd sökes, kan styrkas och att övriga förutsättningar för stöd har förelegat.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att stöd inte bör utgå om den stödberättigade upplagan understiger 10 000 exemplar.

Sveriges frikyrkoråd menar att förslaget om 10 000 årsexemplar som nedre gräns förefaller rimligt med tanke på att stöd inte är så avgörande för riktigt små tidskrifter.

Moderata Samlingspartiet anser att det finns anledning att ytterligare utreda lämpligheten av en minimigräns på den föreslagna nivån med hänsyn tUl många lokala och regionala tidskrifter som i dag utges samt även med tanke på olika minoriteters öpskemål.

Några remissinstanser, bl. a. Moderata Ungdomsförbundet och Sveriges riksidrottsförbund, anser att även tidskrifter med mindre årsupplaga än 10 000 exemplar bör erhålla stöd.

LRF ifrågasätter om det är en rimlig inskränkning av stödet att de som medlemsblad stödberättigade tidskrifterna endast får stöd för de exemplar som går till medlemmarna. Organisationerna har enligt LRF också ett betydande intresse av att sprida tidskrifter utanför de egna leden. LRF föreslår att stöd även skall utgå för medlemsbladens prenumererade upplaga. Liknande synpunkter förs fram av bl. a. FACTU och SACOISR.

Presstödsnämnden anser att det äi viktigt att fastställa kriteriet på

Prop. 1976/77: 99 27

medlem och att i stödförordningen fastställa att såsom medlemsexemplar avses exempelvis endast ett exemplar per medlem, vilket är avsett för medlemmen själv och inte för vidaredistribution eUer vidareförsäljning. Enligt RSV förekommer det numera en hel del tidskrifter av medlemsbladskaraktär som är inriktade t. ex. på en närmare avgränsad politisk fråga och som saknar anknytning till politiskt parti som deltar i allmänna val. Sådana tidskrifter brukar i mervärdeskattehänseende behandlas som medlemsblad men inte som organ för sammanslutning med något av de i 8 § 6) lagen om mervärdeskatt (ML) angivna ändamålen. Dessa tidskrifter distribueras ofta i betydande utsträckning genom lösnummerförsäljning genom medlemmarnas försorg. I praxis anses skattebefrielse för medlemsblad inte omfatta sådan lösnummerförsäljning genom medlemmar. Det bör enligt RSV:s mening klarläggas om denna på skatteområdet numera tillämpUga avgränsning mellan medlemsexemplar och lösnummerförsäljning bör gälla även i fråga om tidskriftsstödets utformning.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om begränsning av antalet stödberättigade friexemplar.

Presstödsnämnden anser det angeläget att undvika att tidskriftsstödet kommer att omfatta gratisutdelade tidskrifter. Nämnden finner det rimligt att tidskriftsstödet omfattar en krets friexemplar, närmast sådana exemplar som tidskriften i opinionsbildande syfte kan ha anledning att sprida till andra medier, till politiker m. fl. Nämnden anser att antalet stödberättigade friexemplar bör vara lika för alla tidskrifter, exempelvis högst 1 000 friexemplar per utgivningstillfälle.

En konsekvens av utredningens höga värdering av organisationstidskrifternas roll i samhällsarbetet borde enligt Folkpartiet vara att underlätta tidskrifternas spridning också utanför medlemskretsen. De regelmässigt postdistribuerade friexemplaren borde därför inräknas i den stödberättigade upplagan. Alternativt borde andelen friexemplar som tillgodoräknas vara högre än vad utredningen har föreslagit. Friexemplaren får anses vara en mycket väsentiig och i hög grad samhällsnyttig del av tidningsutgivningen.

Även FACTU anser att friexemplaren bör ingå i den stödberättigade upplagan. Sveriges Köpmannaförbund föreslår att antalet friexemplar räknas upp till åtminstone 2 000 exemplar.

Riksförbimdet Finska Föreningar i Sverige föreslår att invandrartidskrifterna med hänsyn till deras stora betydelse och speciella situation får räkna in friexemplaren i sin årsupplaga upp till 10 000 exemplar. Ett sådant arrangemang skulle enligt föreningen säkert aktivera många fler invandrartidskrifter att nå bidragsberättigad upplaga med ett ökat informationsflöde och förbättrad gruppkommunikation som ett välkommet resultat.

Prop. 1976/77: 99 28

Flertalet remissinstanser tiUstyrker eUer lämnar ulan erinran förslaget att stöd endast bör utgå för tidskriftsexemplar som innehåller mindre än 50 % annonser.

Presstödsnämnden framhåller att utredningens förslag ligger i linje med den negativa inställning tiU annonsblad inom ramen för samhäUets presspolitik som statsmakterna givit uttryck för i samband med beslut om stöd tUl dagspressen.

Flera remissinstanser, bl. a. FACTU och Tidningsstatistik AB anser att annonsvolymen ska beräknas på hela årsutgivningen och inte på varje nummer för sig. Centerns Ungdomsförbund, ABF och Unga Örnars Riksförbund är av samma mening.

Även S.4CO/SR delar denna uppfattning. SACO/SR framhåller att det totalt sett trots allt är tidskrifternas årsekonomi som är av avgörande intresse. Om annonsinnehållet beräknas på den samlade årsutgivningen skulle man dessutom garantera den nödvändiga handlingsfriheten för redaktionerna när det gäller att planera avvägningen mellan annonser och redaktionellt material i varje nummer.

NO menar att om det anses nödvändigt att undvika stöd tiU vissa kommersiellt inriktade tidskrifter kanske det skulle vara enklare att undanta sådana tidskrifter vilkas annonsintäkter under året utgjort huvuddelen av de totala intäkterna.

LRF hänvisar till att postverket i sina bestämmelser medger 75 % annonsvolym för distribution som utgivarkorsband och menar att en anknytning tUl denna gräns inte förefaller orimlig.

Presstödsnämnden delar utredningens mening att en anknytning till en organisation inte får vara uteslutande formell och medlemskap i en förening inte får vara fiktivt i den mening att det endast innebär att medlemmarna får eller får köpa en viss tidskrift. En tidskrift som ej kan få stöd på kriteriet "organ för" skall enligt nämnden inte kunna skaffa sig stöd genom en medlemsorganisation som uteslutande har tiU syfte att vara mottagarkrets för tidskriften i fråga.

Sveriges frikyrkoråd framhåller vikten av att begreppet organisation får en sådan tolkning att det kommer att gäUa organisationer som har tiUkommit genom demokratiska beslut och där medlemmarnas inflytande är garanterat. I annat fall finns enligt rådet risken att tidningsutgivare kan komma att åberopa en organisationsbakgrund för tidningen som inte överensstämmer med vedertagen innebörd av begreppet organisation och den tolkning som utredningen anfört. Sveriges Köpmannaförbund finner det angeläget att klargöra vad som menas med en organisationstidskrift.

Några remissinstanser tar upp frågan om andra stödformer för tidskrifterna än den av utredningen föreslagna.

Enligt Svea hovrätt är det troligt att det även för tidskriftspressen

Prop. 1976/77: 99 29

kan vara lämpligt med en stödform som uppmuntrar till nyetableringar samt till olika former av samverkan mellan tidskrifter. Hithörande frågor bör enligt hovrättens mening ytterligare utredas.

Möjligheterna för tidskrifter med veckoutgivning att övergå till att bli dagstidning bör enligt statskontoret underlättas. I pressutredningen berörs de ekonomiska svårigheterna att skapa nya tidningar av dags-presskaraklär. Om en tidskrift skulle vilja ta ett steg mot att bli en allmän nyhetstidning bör enligt statskontoret denna strävan stödjas, t. ex. genom att stödformer såsom utvecklingsbidrag och lån ur pressens lånefond, som nu är förbehållna dagstidningar, skulle ställas till deras förfogande.

Synskadades Riksförbund framhåller att det borde vara en självklarhet att även synskadade kan få ta del av aUa betydelsefulla organisationers tidskrifter. Men för att åstadkomma detta krävs enligt förbundet en särskild stödform för att täcka merkostnaderna för framställning av tidskrifterna på band.

4.4.4 Stödets nivå

Det föreslagna stödets nivå tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet av remissinstanserna. Bland remissinstanserna finns emeUertid även ett antal som förordar ett högre stöd åt de mindre tidskrifterna. Denna synpunkt förs fram av bl. a. statens ungdomsråd, länsstyrelsen i Kronobergs län, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges riksidrottsförbund. Moderata Samlingspartiet, FACTU samt KLYS. Den metod som nästan genomgående anvisas för att ge de mindre tidskrifterna ett bättre stöd är en höjning av det fasta beloppet. Flertalet av de remissinstanser som förordar ett högre fast belopp och själva kommer med förslag föreslår 5 000 kr.

Som skäl för ett högre fast belopp anför Förbundet Vi Unga att det föreslagna stödet mot bakgrund av den mycket snabba kostnadsutvecklingen inte kommer att ha någon avgörande inverkan. För att kunna utge en tidskrift krävs relativt stora basresurser i form av en utrustad redaktion, ett utbyggt kontaktnät och personal med en viss kunskap. Dessa baskostnader drabbar enligt förbundet samtliga tidskrifter oavsett upplagans storlek. Liknande synpunkter förs fram av bl. a. Vänsterpartiet kommunisterna och Centerns Ungdomsförbund.

Presstödsnämnden ifrågasätter om inte gmndbidraget bör fastställas inte såsom ett fast bidrag per tidskrift utan såsom ett fast bidrag per utgivet nummer.

LO anser det nödvändigt att understryka stödnivåns minimikaraktär. Samma synpunkt förs fram av bl. a. Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, ABF och KF.

Några remissinstanser, bl. a. Svenska Journalistförbundet, förordar en kraftig uppräkning av stödet inom de föreslagna bidragsgrupperna.

Moderata Samlingspartiet är inne på tanken att införa ett maximalt

Prop. 1976/77: 99 30

bidragsbelopp. Även SHIO diskuterar möjligheten att införa ett maximibelopp för stödet.

Avtrappningen av stödet vid större upplaga bör enligt Moderata Samlingspartiet ske snabbare.

Centerns Kvinnoförbund anser att öresbidraget per exemplar bör upp-justeras så att hela distributionskostnaden täcks. Det totala bidragsbeloppet blir därmed också otillräckligt och måste höjas. Enklast vore enligt förbundet att staten ersatte postverket för hela distributionskostnaden utan att gå via organisationerna. Detta skulle också innebära stora administrativa fördelar och förenkla handläggningen. Stödet blev då automatiskt anknutet tUl kostnadsutvecklingen, vUket är nödvändigt oavsett stödets nivå.

När det gäller utredningens förslag om högre stöd vid högre utgivningsfrekvens menar Moderata Samlingspartiet att detta inte är presspolitiskt tillräckligt motiverat i utredningens förslag. Moderata Ungdomsförbundet anser att högre bidrag inte bör utgå vid högre utgivningsfrekvens.

Med hänvisning till partiets inställning till utgivningstäthetens betydelse för tidskrifternas funktion anser Folkpartiet att det är en fördel om det i stödformen ingår en extra bonus för tätare utgivning. Folkpartiet ifrågasätter emellertid om det inte vore lämpligt med en mera nyanserad skala för det förhöjda bidraget. Skillnaden mellan 15 och 16 utgivningar kan annars bli avsevärd.

Samtliga remissinstanser som kommenterar utredningens förslag att stödets nivå fortlöpande bör omprövas tillstyrker detta förslag. Några remissinstanser, bl. a. länsstyrelsen i Kronobergs län och SACOfSR, är inne på tanken att indexreglera stödet.

Presstödsnämnden erinrar om att riksdagen önskar en redovisning av postens tidningstaxesystems effekter efter en treårsperiod. Enligt press-stödsnämndcns uppfattning finns det anledning för statsmakterna att efter tre år samordnat pröva dels effekterna av taxehöjningarna i tidningsrörelsen, dels behovet av ökat tidskriftsstöd.

4.4.5 Administration och handläggning

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att stödet skall utbetalas året efter det år stödet avser.

Några remissinstanser menar att det för de små tidskrifterna är angeläget med någon form av förskott under utgivningsåret. Pensionärernas Riksorganisation avstyrker utredningens förslag att hela ersättningen skall utbetalas i efterskott. För en tidning med stora distributionskostnader och svag ekonomi innebär förslaget enUgt organisationen att det inte finns resurser att klara utsändningen utan att ta upp lån. I ett

Prop. 1976/77: 99 31

läge där lånemöjligheterna är begränsade och räntesatserna på kortfristiga lån är höga skulle resultatet komma att bli att organisationen skulle tvingas betala en betydande del av det bidrag den erhöll som räntekostnader för lånen.

Samtiiga remissinstanser som berör frågan välkomnar utredningens förslag att st öd skall utgå redan för år 1977.

När det gäller handläggningsordningen talar enligt RSV vissa skäl för att ansökningarna om stöd ges in direkt till presstödsnämnden och inte till länsstyrelse. Presstödsnämnden bör därvid se till att ärendena utreds på lämpligt sätt. Som utredningen har föreslagit bör sökanden själv åläggas att i ansökningen lämna uppgifter om hur tidskriften tidigare behandlats i mervärdeskattehänseende. RSV ifrågasätter om inte redan detta material — ev. kompletterat med av press-stödsnämnden inlånade handlingar från länsstyrelse eller RSV — ofta bör kunna vara ett tillräckligt beslutsunderlag för presstödsnämnden. Även i en del av övriga fall bör enligt RSV presstödsnämnden kunna ta ställning i stödfrågan utan ytterligare utredning. Genom den av RSV förordade handläggningsordningen inskränks enligt verket länsstyrelsernas medverkan tUl de fall där de kan väntas tillföra ärendena väsentiiga fakta. Flera länsstyrelser förordar en liknande handläggningsordning.

Presstödsnämnden föreslår att förstagångsansökningar skall göras hos den myndighet som administrerar stödet, enligt Utredningens förslag alltså hos presstödsnämnden. Nämnden skall sedan översända aUa förstagångsansökningar till RSV, varvid verket skall yttra sig över hur tidskriften skall bedömas enUgt 8 § 6) ML. RSV bör kunna inhämta yttrande från länsstyrelse om RSV finner detta erforderligt. RSV bör inte ha att yttra sig över om tidskrift svarar mot övriga för tidskriftsstödet gällande kriterier, ej heller de som gäller avvikelser från bestämmelserna i 8 § 6) ML.

RSV erinrar om att ärenden rörande förhandsbesked i skattefrågor omfattas av sekretesskydd. Samma skydd föreligger i fråga om promemorior över företagna skatterevisioner. Ännu gäller dock inte dessa sekretessregler myndigheter emellan. Frågan om presstödsnämndens rätt till insyn i det i skattehänseende sekretesskyddade materialet bör enligt RSV behandlas i anslutning till förslaget om tidskriftsstöd. Vidare bör sekretesskyddet för det i presstödsnämnden behandlade materialet och för de revisionspromemorior som kan komma att upprättas för kontroll av stödet regleras i författning. Slutligen bör enligt RSV också formerna för denna revisioneUa kontroll författningsregleras.

Postverket framhåller att det i verkets redovisning av de inlämnade utgivarkorsbanden inte finns någon uppdelning av medlemsbladen i friexemplar och verkliga medlemsexemplar. Beträffande uppgifter om

Prop. 1976/77: 99 32

antalet medlems- och friexemplar är man således enUgt postverket helt hänvisad till de antalsuppgifter som lämnas av tidningsutgivaren.

Presstödsnämnden framhåller att den som söker tidskriftsstöd måste åläggas att intyga vilka nummer som haft en lägre annonsandel än 50 %, varefter intygandets sanningsenlighet kan kontrolleras stickprovsvis.

Tidningsstatistik AB menar att det inte är självklart vad som skall menas med abonnemang, medlemmar, medlemsexemplar, friexemplar, annonsandel etc. Presstödsnämnden torde därför bli nödsakad att utforma noggranna anvisningar och regler för att så småningom efter kontrollåtgärder vidareutveckla anvisningarna. Bolaget framhåller att det under ca 30 år har utvecklat definitioner och regler för fackpressen i syfte att få så rättvisande upplageredovisning som möjligt och förklarar att bolaget gärna ställer sig tUl presstödsnämndens disposition för diskussioner beträffande regelutformningen i samband med tids-skriftsstödet.

SACO/SR och FACTU menar att de bör bli representerade i press-stödsnämnden.

4.5 Tryckfrihetsrättsliga aspekter

Svea hovrätt erinrar om att ett statligt stöd till dagstidningar inte anses stå i strid mot tryckfrihetsförordningens förbud mot åtgärder som innebär hinder för tryckning, utgivning eUer spridning av tryckta skrifter och finner att det inte heller mot det föreslagna stödet för tidskrifter föreligger några principiella betänkligheter i detta hänseende. Hovrätten understryker att grundläggande materiella regler rörande stöd tUl tidskrifter bör meddelas i lag.

Enligt massmedieutredningen strider det föreslagna tidskriftsstödet inte mot tryckfrihetsförordningen utan innebär i stället möjligheter till en förstärkning av organisationstidskrifternas roll för information och opinionsbildning. Även Moderata Samlingspartiet anser att det av utredningen förda resonemanget i tryckfrihetsfrågan är invändningsfritt.

LO hävdar att ett uteblivet stöd till organisationstidskrifterna skulle medföra avsevärda risker för tryckfriheten så till vida att många värdefulla pressröster skulle tvingas tUl en mera dämpad tillvaro eller rent av tiU tystnad. Det skulle enUgt LO inte bara drabba läsarna av tidskrifterna utan få ännu större räckvidd genom att tidskriftsinnehållet debatteras och analyseras också i dagspress och etermedia. Ätt lämna organisationstidskrifterna utan samhällsstöd skulle enhgt LO i nuvarande läge medföra betänkligheter för tryckfriheten och inte tvärt om.

Enligt TU går tidskriftsutredningen mycket lättvindigt förbi de tryckfrihetsrättsliga aspekterna. I det längre perspektivet torde det vara så att de tidskriftsgrupper som gynnas av skatte- och presspolitiken får

Prop. 1976/77: 99 33

ökade möjligheter att fullgöra även sådana funktioner som i dag konkurrerande presskategorier i huvudsak svarar för, t. ex. underhållning, personnyheter, praktiska råd och tips, expertservice m. m. Med hänsyn till veckotidningarnas ekonomiska situation torde även det av utredningen föreslagna stödet tiU organisationstidskrifter vara ägnat att snedvrida konkurrensen. TU kan inte acceptera att gapet mellan stöd-mottagande/skattebefriad press och icke stödmottagande/icke skatte-befriad press ytterligare ökas. Frågan om detta förhållande innebär otill-låtna ingrepp i tryckfriheten blir därmed enligt TU alltmer angelägen att klarlägga. TU upprepar därför de krav på en tryckfrihetsrättslig granskning som föreningen framförde i yttrande över pressutredningens betänkande. Med hänsyn till den betydelse samhället tUlmäter mångfalden av tidningar och tidskrifter borde det enligt TU Ugga i alla berörda parters intresse att en sådan tryckfrihetsrättslig prövning får bilda utgångspunkt för en ny utredning omfattande hela tidskriftsutgivningen.

4.6 Övriga synpunkter

Några remissinstanser tar upp och understryker behovet av ökat stöd till handikapporganisationernas tidskrifter.

Moderata Samlingspartiets Kvinnoförbund instämmer i utredningens förslag att det bör kunna övervägas att handikapporganisationemas tidskrifter stöds genom bidrag från de medel under socialdepartementets huvudtitel som står till förfogande för hälsovårdsupplysning.

Centerns Kvinnoförbund anser att de speciella kostnadema för handikappinformation i organisationemas tidskrifter bör täckas av det statliga stöd som utgår till handikapporganisationerna. Ett särskilt stöd skulle enligt förbundet endast öka "krånglet".

HCK framhåller att tidskrifterna inom handikapprörelsen måste få möjlighet att förbättra informationen till medlemmar och allmänhet. För den skull måste statsbidraget bli större än det nu föreslagna. HCK förutsätter att stödet inte får formen av ett renodlat distributionsstöd, anknutet enbart till portokostnaderna. Många tidskrifter överförs nämligen till punktskrift eller talband och distribueras som blindskrift. Detta förhållande får enligt HCK inte medföra att den del av upplagan som distribueras som blindskrift stäUs utanför stödet. HCK understryker vidare att eventuella möjUgheter att få bidrag från annat håll inte får tas till intäkt för att åsidosätta handikapptidskrifterna i fråga om det nu föreslagna tidskriftsstödet.

Centerns Kvinnoförbund understryker utredningens påpekande att organisationspressen ofta når stora grupper av människor som inte nås av annan press. Enligt förbundet är det därför viktigt att samhället

3 Riksdagen 1976/77. 1 saml nr 99

Prop. 1976/77: 99 34

i ökad omfattning använder organisationspressen för s a m h ä 11 s-information i annonsform. Liknande synpunkter förs fram av statens ungdomsråd. Centerns Ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.

Några remissinstanser delar inte utredningens uppfattning att samhällsinformation inte är en form av presstöd. Bl. a. ABF hävdar att samhällsinformation i annonsform måste betraktas som presstöd eftersom en stor del av annonseringen med rätta styrs till dagspress i konkurrensmässigt underläge. Mot bakgrund av utredningens egna slutsatser om organisationstidskrifternas stora spridning och höga läsvärde hävdar ABF att införandet av ett samhällsstöd till tidskrifterna måste kombineras med en ökad användning av tidskrifterna för annonsering av samhällsinformation. Unga Örnars Riksförbund för fram samma synpunkter.

Endast ett fåtal remissinstanser berör frågan om stöd till olika former av samverkan meUan tidskrifter och till kollektiva projekt.

NO framhåller att ett närmare samarbete mellan olika tidskriftsförlag bör kunna komma till stånd utan att det leder till en samverkan också i fråga om abonnemangs- och lösnummerpriser eller annonspriser.

UHÄ framhåller det stora behovet av utbUdningsinsatser. Enligt ämbetets uppfattning föreligger ett betydande intresse för en journalistisk utveckling inom organisationspressen. En sådan kan inte enbart komma till stånd genom direkt ekonomiskt stöd utan därtill fordras bl. a. även fortbildningsmöjligheter för de journalister som är verksamma inom organisationstidskrifterna.

Förbundet Vi Unga instämmer i det behov av utbildning för tidskriftsjournalister inom t. ex. tidningsekonomi, -teknik och marknadsföring samt de möjligheter till samverkan mellan organisationstidskrifterna, som FACTU pekar på i skrivelsen tiU utredningen. Förbundet anser vidare att möjlighetema att beakta FACTU:s synpunkter inom ramen för det stöd som f. n. utgår för samverkan inom dagspressen bör övervägas snarast. Även SHIO ställer sig bakom de synpunkter FACTU framfört.

Enligt Svea hovrätt bör frågan om stöd till olika former av samverkan mellan tidskrifter utredas ytterligare.

Statskontoret anser att reglerna om befrielse från mervärdeskatt så långt möjligt bör anpassas till reglerna om stöd till organisations- och kulturtidskrifter. På kulturtidskriftsområdet bör de tidskrifter som det stödtilldelande organet anser vara stödberättigade enligt statskontoret också befrias från mervärdeskatt. Då det gäUer organisationstidskrifter bör den av utredningen föreslagna vidare definitionen av "politiskt ändamål" även gäUa för momsbefrielse.

Prop. 1976/77: 99 35

RSV understryker behovet av en översyn av reglerna om befrielse från mervärdeskatt som gäller på tidskriftsområdet.

Presstödsnämnden menar att det för förståelsen för och uppslutningen kring en statiig presspolitik finns anledning att på sikt harmonisera reglerna om befrielse från mervärde- och reklamskatt och reglerna om tidskriftsstöd.

TU anser att det undantag från mervärdeskattepUkt som i dag gäller för dagstidningar och vissa typer av tidskrifter skaU utsträckas till en generell befrielse frän mervärdeskatt för tidningar och tidskrifter.

ABF framhåller att studieförbunden i mervärdeskattehänseende bör inordnas bland de sammanslutningar vars tidskrifter är befriade från mervärdeskatt.

5 Tidningar på andra språk än svenska 5.1 Frågans tidigare behandling

I samband med att det allmänna presstödet infördes år 1971 ansökte en i Sverige utgiven estnisk tidning om produktionsbidrag enligt press-stödskungörelsen. Presstödsnämndens beslut att avslå ansökan gav år 1973 upphov till en riksdagsmotion, med anledning av vilken konstitutionsutskottet (KU 1973: 11) uttalade att 1972 års pressutredning även kunde överväga frågan om stöd till tidningar riktade till invandrare i Sverige. Motioner med likartat innehåll år 1974 föranledde konstitutionsutskottet (KU 1974:23) att på nytt hänvisa tUl pressutredningens, liksom också till invandrarutredningens arbete. Utskottet uttalade dock samtidigt att produktionsbidrag i princip borde kunna utgå även för tidning som utkommer på annat språk än svenska om den i övrigt upp-fyUer förutsättningarna härför. Riksdagen beslöt i enUghet med utskottets förslag.

I sitt slutbetänkande (SOU 1974: 69) föreslog invandrarutredningen att det allmänna press- och tidskriftsstödet skuUe gälla även för tidningar på andra språk än svenska som utges i Sverige samt att särskilda stödmöjligheter därutöver skulle öppnas för sådana tidningar och tidskrifter på minoritetsspråk som inte kan få del av det allmänna stödet. Frågan om stöd till tidningar och tidskrifter på minoritetsspråk berördes emellertid inte i prop. 1975: 26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, vilken i huvudsak byggde på invandrarutredningens betänkande.

Med anledning av ett flertal motioner i frågan såväl under den allmänna motionstiden som i anslutning till propositionen om invandrar-och minoritetspolitiken hänvisade konstitutionsutskottet (KU 1975:14) våren 1975 till sitt tidigare uttalande om att även tidningar på andra språk än svenska bör ha rätt till det allmänna presstödet. Utskottet

Prop. 1976/77: 99 36

framhöll emellertid samtidigt att reglerna i presstödskungörelsen inte har bedömts som ändamålsenliga när det gäUer att skapa ett ekonomiskt stöd till tidningar som utges av olika invandrar- och minoritetsgrupper. Därför bör stöd till dessa tidningar övervägas inom ramen för samhäUets stöd på invandrarpolitikens område. Utskottet avstyrkte mot denna bakgrund motionsyrkandena om att tidningar på andra språk än svenska borde få stöd enligt presstödskungörelsens bestämmelser. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

I anslutning till konstitutionsutskottets nu nämnda betänkande och till ett från konstitutionsutskottet särskilt inhämtat yttrande (KU 1975: 2 y) föreslog därefter inrikesutskottet (InU 1975: 6) — i samband med behandlingen av prop. 1975: 26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken — att tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska som ges ut i Sverige och som riktar sig till invandrar- och minoritetsgrupper skulle få möjlighet till stöd inom ramen för invandrarpolitiken. Utskottet föreslog att elfte huvudtitelns reservationsanslag Åtgärder för invandrare skulle förstärkas med 400 000 kr. för detta ändamål under budgetåret 1975/76 och att verksamheten t. v. skulle drivas på försök. Det fick ankomma på statens invandrarverk att ta ställning till efter vilka principer stödet skulle utgå. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr. 1975: 160).

Frågan om stöd till tidningar på minoritetsspråk togs sedan på nytt upp av riksdagen våren 1976 i samband med behandlingen av prop. 1975/76: 131 om statUgt stöd tiU dagspressen, vilken i huvudsak byggde på 1972 års pressutrednings betänkande (SOU 1975: 79). I denna proposition föreslogs att stöd till tidningar på andra språk än svenska borde ges i annan ordning än genom det allmänna presstödet, då bedömningen av dessa tidningars behov av stöd måste göras på andra grunder än för tidningar på svenska. I propositionen anfördes att bestämmelserna om statligt stöd till dagstidningar således borde utformas med hänsyn till att stödet är förbehållet tidningar på svenska språket.

I anslutning till detta uttalande i propositionen väcktes flera motioner med krav på att bestämmelserna om produktionsbidrag till dagstidningar även skulle omfatta tidningar på andra språk än svenska. I samband med konstitutionsutskottets behandling av frågan inkom även statens invandrarverk med en skrivelse till utskottet som hade ett med dessa motioner likartat innehåll. Efter att ha inhämtat yttrande från inrikesutskottet (InU 1975/76: 3y) uttalade konstitutionsutskottet i sitt betänkande (KU 1975/76: 46) om statligt stöd till dagspressen att det var uppenbart att de regler som gäller för presstödet inte är ändamålsenliga för ett stöd tUl de tidningar som kommer ut på annat språk än svenska, och att stödet tUl dessa tidningar måste utgå enligt andra regler. Det var därvid enligt utskottets mening viktigt att stödet utformades så att det så långt som möjligt fick samma effekter som det all-

Prop. 1976/77: 99 37

manna presstödet, dvs. befrämjade en fri debatt och opinionsbildning. Rent principiellt borde det stöd som ges till dessa tidningar inrymmas i det allmänna presstödet. Utskottet förordade att frågan skuUe övervägas ytterligare. Därvid borde undersökas möjligheten att anvisa medel till dessa tidningar över ett särskilt anslag. Det borde även beaktas att dessa tidningar kunde komma att erhålla del av de stödåtgärder vilka skulle övervägas av tidskriftsutredningen. Det skulle slutligen övervägas att i presstödsförordningen införa ett stadgande av vilket framgick att presstöd till tidningar på andra språk än svenska utgår i särskild ordning. Utskottet utgick från att resultatet av den begärda översynen kunde föreligga i så god tid att anslag enligt den nya ordningen kunde utgå redan från kalenderåret 1977. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr 1975/76: 254).

5.2 I Sverige utkommande tidningar på minoritetsspråk

Enligt tillgängliga uppgifter utges f. n. ungefär 130 publikationer bland invandrar- och minoritetsgrupperna i Sverige. Merparten av dessa publikationer har emellertid karaktären av föreningsblad och tidskrifter med förhållandevis begränsad spridning. Ungefär ett tiotal av publikationerna kan betecknas som allmänna nyhetsorgan med relativt regelbunden utgivning. Dessa tidningar har kartlagts inom budgetdepartementet genom en enkät under hösten 1976. Följande beskrivning av tidningarna bygger i första hand på tidningamas egna uppgifter i denna enkät.

Inom den finskspråkiga gruppen utges två tidningar som utkommer minst en gång i veckan. Ruotsin Suomalainen, som ägs av Riksförbundet Finska Föreningar i Sverige, har utkommit sedan år 1964. Sedan år 1972 utges den en gång i veckan. Dess totala upplaga per nummer är 5 000 exemplar, varav 2 900 är abonnerade och 50 säljs som lösnummer. Tidningen utges i Solna och har fem anstäUda. År 1974 började Finn Sanomat att utges i Göteborg på privat initiativ. Tidningen utkommer fem gånger per vecka och har 33 anställda. Dess upplaga per nummer är 2 400 exemplar, varav 1 900 är abonnerade och 5(K) lösnummerför-sålda.

Av övriga publikationer som utges för finskspråkiga i Sverige bör nämnas Siirtolainen ja Kirkko, som sedan år 1973 utges en gång i månaden av Riksförbundet för Finskspråkigt Församlingsarbete i Sverige. Tidskriften har en upplaga på 5 000 exemplar per nummer, varav 1 500 är abonnerade och 250 lösnummerförsålda. Meikäläinen är en av den finska föreningen Katajaiset i Västerås utgiven lokal nyhetstidning, med en upplaga av 12 000 exemplar per nummer. Tidningen sänds ut kostnadsfritt till finländare i Västmanlands län. Därutöver finns det ett stort antal lokala nyhetsblad och andra mer tillfälliga organ på finska

Prop. 1976/77: 99 38

som ges ut i Sverige. Slutligen bör i detta sammanhang även nämnas Haparandabladet, landets enda tvåspråkiga tidning, med en upplaga på 4 200 exemplar. Haparandabladet har fått presstöd enligt presstödsförordningen.

Bland esterna i Sverige utges sedan länge ett stort antal pubUkationer med förhållandevis regelbunden utgivning. Eesti Päevaleht utkom tidigare dagligen som en estniskspråkig del av EskUstunakuriren, men är sedan år 1971 ett självständigt nyhetsorgan som utges i Stockholm två gånger per vecka. Dess upplaga är 2 700 exemplar per nummer, varav 2 600 är abonnerade. Tidningen har fem anställda. Teataja utges två gånger i månaden med en upplaga på 2 100 exemplar per nummer, varav 1 200 är abonnerade och 100 är lösnummerförsålda. Meie Post utges med 6 nummer per år och varje nummer trycks i en upplaga på 1 200 exemplar, varav 800 är abonnerade. Välis-Eesti utkommer med 10 nummer per år i en tryckt upplaga på 4 500 exemplar, varav 1 000 är abonnerade.

Bland jugoslaverna i Sverige utges två större tidskrifter. Jugoslavenski list, som är organ för Jugoslaviska Riksförbundet, utges med 10 nummer per år. Tidskriften började komma ut våren 1976 med startbidrag från statens invandrarverk. Hela upplagan är 10 000 exemplar och merparten av upplagan sänds ut som medlemsexemplar. Ca 100 exemplar säljs som lösnummer. Även tidskriften Mi u Svedskoj, som började utges år 1975, utkommer med tio nummer per år. Utgivare är en jugoslavisk förening i Malmö. Hela upplagan är 4 000 exemplar, av vilka 750 är abonnerade och 600 säljs som lösnummer.

Grekiska Riksförbundet utger sedan våren 1976 tidskriften Ta Meta-nasteftika Nea sedan förbundet hade fått startbidrag för tidningen från statens invandrarverk. Tidskriften kommer ut med elva nummer per år; hela upplagan är 6 000 exemplar, av vilka 100 är abonnerade.

Bland andra språk på vilka utges publikationer av varierande karaktär och utgivningstäthet kan nämnas lettiska, polska, slovenska, italienska, spanska, ingermanländska m. fl.

5.3 Statens invandrarverks bidragsgivning

T. o. m. budgetåret 1974/75 förmedlade statens invandrarverk vissa engångsbidrag tUl nu aktuella publikationer från arbetsmarknadsdepartementets reservationsanslag Anpassningsåtgärder för invandrare. I samband med att statsmakterna våren 1975 behandlade frågan om riktlinjer för invandrar- och minoritetspoUtiken beslöt riksdagen att anslagsposten för projektbidrag i det föreslagna reservationsanslaget Åtgärder för invandrare skulle ökas med 400 000 kr. för budgetåret 1975/76 för att göra det möjligt för verket att såsom försöksverksamhet ge bidrag till tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska. För budgetåret

Prop. 1976/77: 99 39

1976/77 har sammanlagt 600 000 kr. anslagits för denna försöksverksamhet.

De riktlinjer för projektbidrag till invandrar- och minoritetsorganisationer, trossamfund, svenska ideella organisationer och institutioner, fackliga organisationer, kommuner samt tiU tidningar och tidskrifter på annat språk än svenska som invandrarverket har antagit anger bl. a. att varje projektbidrag är ett engångsbidrag som inte är bindande för framtida bidragsgivning. Därutöver har i riktlinjerna införts en särskild föreskrift om projektbidrag till tidningar och tidskrifter. Föreskriften har följande lydelse:

"Vid bedömningen av ansökningar från tidningar och tidskrifter på annat språk än svenska ges företräde åt sådana, vars upplaga till övervägande del är abonnerad. Fördelning till olika tidningar och tidskrifter göres på så sätt, att bidrag kommer största möjliga antal språkgrupper till del. Bidrag utgår främst till tidningar och tidskrifter med riksspridning. TUl invandrarorganisationernas tidningar och tidskrifter kan även startbidrag utgå."

Sedan försöksverksamheten inleddes har ett fyrtiotal tidningar och tidskrifter ansökt om bidrag varje budgetår. Ansökningarna har gällt publikationer av mycket varierande karaktär på ett dussintal språk; merparten har avsett publikationer på estniska och finska.

Statens invandrarverk har beslutat om bidrag enligt följande:

Publikation Språk Budgetåret Budgetåret

1975/76 1976/77

150 000	150000
100 000	100 000
30 000	30 000
5 000	—
70 000	60 000
40 000	35 000
__	10 000
—	20 000
5 000	5 000
25 000	50 000
25 000	30 000
5000	6 000
25 000	50 000
—	5 000
60 000	80 000

Finn Sanomat Finska

Ruotsin Suomalainen Finska

Siirtolainen ja Kirkko Finska

Meikäläinen Finska

Eesti Päevaleht Estniska

Teataja Estniska

Välis-Eesti Estniska

Latvia Lettiska

Briviba Lettiska

Jugoslavenski list Serbokratiska

Mi u Svedskoj Serbokratiska

Näs Glas Slovenska

Ta Metanasteftika Nea Grekiska

Il Lavoratore Italienska
Övriga publikationer

6 Föredraganden

6.1 Stöd till organisationstidskrifter

6.1.1 Bakgrund

Är 1976 beslöt statsmakterna (prop. 1975/76:131, KU 1975/76:46, rskr 1975/76: 254) att bygga ut och reformera det statliga stödet till dagspressen. Besluten fattades efter ett omfattande utredningsarbete.

Prop. 1976/77: 99 40

som bl. a. hade visat dagspressens stora betydelse för en levande och vital demokrati. Den snabba kostnadsutvecklingen nödvändiggjorde också en förstärkning av stödet till dagstidningarna för att hindra nya tidningsnedläggningar. I anslutning tiU utredningsarbetet och till riksdagens beslut diskuterades också tidskrifternas — främst organisationernas tidskrifters — betydelse och hastigt växande ekonomiska problem. Kostnadsutvecklingen har under 1970-talet varit ännu snabbare för tidskriftsutgivningen än för dagspressutgivningen. Riksdagens beslut (prop. 1975/76: 127, TU 1975/76: 22, rskr 1975/76: 302) att underskottet i postens tidningsrörelse skall avvecklas under en 15-års period innebär en fortsatt ökning av distributionskostnaderna för tidskriftema, räknat i fasta priser. Mot denna bakgmnd uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet (prop. 1975/76: 131 s. 165) att tidskrifternas situation skyndsamt borde utredas. Riksdagen delade departementschefens bedömning. I mars 1976 tUlkallades en utredning (tidskriftsutredningen) med sakkunniga, som fick i uppdrag att utreda frågan om ett stöd till distributionen av vissa tidskrifter. Utredningen överlämnade sitt betänkande (Ds Fi 1976: 7) Stöd till organisationstidskrifter i oktober samma år. Betänkandet har remissbehandlats,

6.1.2 Tidskriftsutredningens analys

Utredningen har konstaterat att det fortfarande finns en mycket stor bredd i tidskriftsutgivningen. Årligen sprids omkring 2 500 tidskrifter i sammanlagt mellan 600 och 700 milj. exemplar. Omkring 1 000 av dessa tidskrifter ges ut av olika organisationer i totalt omkring 200 milj. exemplar. Utredningen har vidare visat att tidskrifterna, framför allt de organisationsanknutna, spelar en betydelsefull roll för den demokratiska processen i vårt samhälle. Utredningen har konstaterat att omkring hälften av befolkningen regelbundet läser någon organisations-anknuten tidskrift och att medlemmarna i organisationerna i hög grad läser sina tidskrifter. Samtidigt spelar tidskrifterna en avgörande roll för kommunikationen och debatten inom folkrörelserna och andra typer av organisationer. Som språkrör för organiserade samhällsintressen är organisationstidskrifterna av stor betydelse för opinionsbildningen på olika samhällsområden. Organisationspresséns funktioner sammanfattas av utredningen i tre huvudområden: informationsfunktionen, kommunikations- och debattfunktionen samt språkrörsfunktionen.

Utredningens analyser av organisationstidskrifternas ekonomi visar att kostnaderna för tidskriftsutgivning har ökat mycket kraftigt under 1970-talet. Tidskrifterna har mött dessa snabba kostnadsstegringar med besparingar i olika former. Många tidskrifter har utöver att sänka papperskvaliteten och förenkla tryckförfarandet också tvingats tUl direkta nedskärningar i form av lägre utgivningsfrekvens eller minskat sidantal. Utredningen anser detta vara en mycket stor förlust för opinionsbildningen. Utredningen har också visat att organisationstidskriftema myc-

Prop. 1976/77: 99 41

ket sällan befinner sig i konkurrens med andra tidskrifter, vare sig på upplage- eller annonsmarknaden. Enstaka tidskrifter har enligt utredningen stora annonsintäkter, men det normala är att annonsintäkterna spelar en mycket liten roll för dessa tidskrifters ekonomi. I stället är den dominerande intäktskäUan bidrag från den egna organisationen. Under de senaste åren har organisationerna tvingats öka bidragen tiU sina lidskrifter kraftigt. Enligt utredningen har organisationstidskrifterna mycket svårt att möta kraftiga kostnadsökningar. Utredningen har vidare framhållit att allt tyder på att kostnaderna för tidskriftsutgivningen kommer att fortsätta att öka snabbare än den allmänna prisnivån, bl. a. till följd av besluten om tidningstaxans framtida utveckling. Ytterligare nedskärningar kan för många tidskrifter innebära att organisationen inte längre finner det meningsfullt att över huvud taget ge ut en tidskrift. Utredningen har vidare visat att kostnaderna för de små tidskrifterna är avsevärt högre per exemplar än för de stora och att kostnadema stiger kraftigt med ökande periodicitet.

Flertalet remissinstanser har inga erinringar mot utredningens analyser av tidskriftsmarknaden och av tidskrifternas ekonomi. BK a. LRF framhåller att utredningen har gjort en pionjärinsats på tidskriftsområdet. LO understryker betydelsen av den stora spridning som bl. a. LO-förbundens tidningar har också utanför kretsen av de egna medlemmarna och av organisationstidskriftemas stora betydelse som kulturförmedlare. Några remissinstanser, bland dem TU och FACTU, anser emellertid att utredningen alltför ensidigt har inriktat sina analyser på organisationstidskrifterna.

Flera remissinstanser delar utredningens syn på den ekonomiska utvecklingen bland tidskrifterna och redovisar de inskränkningar som man ofta har tvingats till.

För egen del finner jag utredningens analyser av hela tidskriftsmarknadens struktur och olika tidskriftsgruppers funktioner klargörande. Att utredningen har koncentrerat sin analys av den ekonomiska utvecklingen till organisationspressen är också i enlighet med såväl riksdagens beslut som utredningens direktiv.

Enligt min mening har utredningen övertygande dokumenterat organisationspressens betydelse för den demokratiska processen. Jag delar också utredningens bedömning av den ekonomiska utvecklingen för organisationspressen.

6.1.3 Utgångspunkter för ett statligt stöd till organisationstidskrifter

Mot bakgrund av sin analys av tidskrifternas betydelse vad gäller de uppgifter som åvilar massmedierna i en demokrati har utredningen konstaterat att det i första hand är organisationstidskrifterna som har betydelse för opinionsbildningen och informationen i samhällsfrågor. I

Prop. 1976/77: 99 42

förhållande till andra massmedier är det för gruppkommunikationen som organisationspressen har sin största betydelse.

Detta konstaterande sker från den utgångspunkten att fria och självständiga organisationer, som fungerar som bärare av idéer, är en garanti för en mångskiftande och allsidig samhällsdebatt. Tidskriftema spelar enligt utredningen en central roll för organisationernas hela verksamhet. Folkrörelsernas tidskrifter har också enligt utredningen stor betydelse för sina läsares möjligheter att skaffa sig information i samhällsfrågor, och dessa tidskrifter medverkar också i den debatt som förs mellan olika massmedier. Utredningen har framhållit att vissa icke organisationsanknutna kulturtidskrifter och politiska tidskrifter också är av stort värde för en allsidig och mångskiftande debatt, även om de når en mycket liten grupp människor.

Eftersom det fortfarande finns ett stort antal organisationstidskrifter anser utredningen det lika viktigt att dessa får möjligheter att bibehålla eller utveckla sina resurser för granskning, information, kommentarer och för gruppkommunikation som att nya kommer till. Mot bakgmnd av de ökande ekonomiska svårigheterna anser utredningen därför att det är angeläget att ett varaktigt stöd till organisationstidskriftema införs.

Utgångspunkterna för utredningens förslag och stödets allmänna inriktning tillstyrks eller lämnas utan erinran av en bred majoritet bland remissinstanserna. Förslagen avstyrks helt endast av SAF, Sveriges Industriförbund och SHIO. Enligt SAF måste medlemmarna i organisationen själva ytterst ansvara för de kostnader som tidskriftsutgivningen medför. Krav på statligt stöd för denna utgivning innebär enligt SAF att andra medborgare, oberoende av vad de tycker om organisationens mål och syften, över sina skatter skall överta en del av kostnaderna för organisationsmedlemmarnas tidskrift. TU anser att utredningens förslag inte bör läggas till gmnd för ett permanent stödsystem tUl organisationstidskrifterna, utan att en ny utredning bör tiUsättas med uppgift att belysa hela tidskriftsmarknaden.

För egen del vill jag anföra följande. Ett stöd till tidskrifter måste, på samma sätt som när det gäller dagspressen, uteslutande motiveras utifrån deras betydelse för att vidmakthålla en levande demokrati. Att tidskrifter av olika slag också fyUer andra funktioner, såsom t. ex. kulturpolitiska eller informativa på andra områden än samhällsfrågor, är obestridligt. Men dessa uppgifter är inte unika för tidskrifterna som medier.

Jag vill vidare förorda att målet för den statliga presspolitiken, såsom det godtagits för dagspressen, också bör avse tidskriftspressen. Syftet med politiken bör således vara att det skall finnas en mångfald på tidskriftsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjlighet för en allsidig debatt och opinionsbildning.

Prop. 1976/77: 99 43

I likhet med vad som gäller stödet till dagspressen är det av största vikt att ett stöd till tidskrifterna utformas så att det inte kan ge upphov tUl oro för eller möjligheter till ingrepp mot enskUda tidskrifter. Det är bl. a. av detta skäl angeläget att så långt som möjligt automatiskt verkande och lätt tillämpbara regler utformas, vilket bl. a. utesluter möjligheten att avgöra om en tidning skall få stöd eller ej på grundval av en bedömning av tidningens innehåll.

Utredningen har enligt min mening klart visat att det finns motiv för ett stöd till tidskrifter. Dämtöver har utredningen visat att automatiskt verkande regler för stödet kan utformas och hur kretsen stödberättigade tidskrifter kan avgränsas. Med ett stöd enligt utredningens modell bör vi kunna behålla den mångfald på tidskriftsmarknaden som ger läsarna valfrihet och som skapar förutsättningar för en allsidig debatt och opinionsbildning.

Jag delar utredningens uppfattning att det framför allt är organisationspressen som har betydelse för den demokratiska processen i vårt land. Detta sammanhänger såväl med dessa tidskrifters allmänna inriktning som med deras stora betydelse för folkrörelsernas verksamhet. Utredningen har enligt min mening övertygande visat att inskränkningar eller nedläggningar av folkrörelsernas tidskrifter skulle få mycket allvarliga följder för debatten i det svenska samhället, såväl genom det tommm i presskören som ett nedlagt språkrör skuUe efterlämna, som genom de följder detta skulle få för organisationens hela verksamhet. Jag kan således inte dela den uppfattning som bl. a. SAF framför att det endast skulle vara ett intresse för organisationsmedlemmarna att utgivningen av organisationstidskrifterna kan upprätthållas. Jag viU i detta sammanhang erinra om att samhället sedan lång tid i olika former stöder organisationer och ideella verksamheter vars syften inte omfattas av en majoritet av befolkningen.

Utredningen har framhållit att vissa icke organisationsanknutna kulturella och politiska tidskrifter också är av stor betydelse, även om de når mycket små grupper. Chefen för utbUdningsdepartementet kommer senare i dag att föreslå en utbyggnad av stödet till kulturtidskrifter.

6.1.4 Stödberättigade tidskrifter

Enligt statsmakternas beslut är vissa tidskrifter befriade från mervärdeskatt på tryckerikostnaderna. Enligt utredningens uppfattning svarar denna gränsdragning väl mot de presspolitiska utgångspunkterna för ett stöd och kan mycket väl användas också i detta sammanhang. Därtill kommer att denna metod innehåller mycket få subjektiva moment och därtUl allmänt uppfattas som rimlig och rättvis. Utredningen har därför föreslagit att stöd skall utgå tiU medlemsblad samt till periodiska publikationer som är organ för följande typer av organisationer: religiösa, nykterhetsfrämjande, politiska, mUjövårdande, idrottsliga, försvarsfräm-

Prop. 1976/77: 99 44

jande samt handikappades eller arbetshindrades organisationer. Vissa typer av tidskrifter, som är befriade från mervärdeskatt av andra skäl än presspolitiska, bör dock inte vara stödberättigade. Det gäUer företagens personaltidningar, tidningsexemplar som distribueras tUl anställda i organisationer eller anställda hos medlemmar i organisationer samt utländska publikationer. Tidningar på andra språk än svenska som utges i Sverige bör däremot enligt utredningen omfattas av stödet. Utredningen har vidare föreslagit att inte endast tidskrifter som ägs av partier som deltar i allmänna val skall vara stödberättigade, utan också sådana tidskrifter som har en idémässig anknytning tUl ett sådant parti utan att för den skull vara organ för detta.

Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag tiU avgränsning av stödberättigade tidskrifter eller lämnar det utan erinran. TU anser dock att oklarheter i bestämmelserna om befrielse från mervärdeskatt vållar betydande gränsdragningsproblem och att utredningens förslag ytterligare skulle öka den skUlnad i behandling som redan finns mellan olika typer av tidskrifter. RSV anser att gränsdragningen kan genomföras utan större praktiska problem.

För egen del godtar jag utredningens förslag att i princip de tidskrifter som omfattas av rätten till befrielse från mervärdeskatt skall vara stödberättigade. Denna avgränsning svarar väl mot de presspolitiska utgångspunkterna för stödet. Jag delar också RSV:s uppfattning att denna avgränsning utan större problem bör kunna genomföras i praktiken. De fåtaliga tidskrifter som trots att de väl svarar mot de presspolitiska kraven inte kommer att omfattas av tidskriftsstödet kommer i flertalet fall att kunna bli berättigade tUl kulturtidskriftsstöd.

Enligt några remissinstanser borde även fackpress kunna komma i åtnjutande av ett stöd tiU organisationstidskrifter. Detta skulle dock enligt min mening vålla betydande gränsdragningsproblem. Någon enkel och allmänt accepterad definition av fackpress, som också svarar mot presspolitiskt motiverade krav, finns inte och kan enligt min mening knappast heller uppstäUas. Självklart svarar dock fackpressen i stor utsträckning mot de allmänna krav som bör ställas på massmedierna i samhället. Detta gäller emellertid även andra typer av massmedier, utan att det för den skull framstår som motiverat med direkt ekonomiskt stöd från statens sida.

ICA-förbundet anser att även konsumentupplysande tidskrifter bör omfattas av stödet. Även detta skulle enligt min mening vålla besvärliga gränsdragningsproblem. En sådan avgränsning skuUe lätt kunna leda tUl en mycket stor vidgning av kretsen stödberättigade tidskrifter, och kunna komma att omfatta tidskrifter av en helt annan typ än den som stödet avser att nå.

Några remissinstanser har tagit upp förhållandena för folkbildningsorganisationernas tidskrifter. Enligt utredningens förslag skall dessa

Prop. 1976/77: 99 45

tidskrifter få stöd för de exemplar som abonneras av medlemmar i medlemsorganisationerna. För egen del vill jag anföra följande: Huvuddelen av studieförbundens tidskrifters upplaga går till medlemmar i de i studieförbunden ingående organisationerna. För dessa exemplar bör studieförbundens tidskrifter alltså erhåUa stöd. Det kan emellertid av olika skäl visa sig att studieförbunden inte för år 1977 kan ha sina prenumerantregister så upplagda att den stödberättigade upplagan kan beräknas. De anpassningar av prenumerantregister som kan krävas för att den stödberättigade upplagan skall kunna beräknas bör utan särskilda svårigheter kunna ske fr. o. m. år 1978. För att undvika att studieförbundens tidskrifter i inledningsskedet tiU följd av rent tekniska faktorer ställs utanför stödet till organisationstidskrifter bör stödet, om den stödberättigade upplagan inte kan beräknas för år 1977, utgå för 90 % av den som utgivarkorsband distribuerade abonnerade årsupplagan.

Till frågan om stöd tUl tidningar på andra språk än svenska återkommer jag i det följande.

När det gäller att definiera begreppet medlemsexemplar framhåller presstödsnämnden att det är viktigt att fastställa kriteriet på medlem och att i bestämmelserna för tidskriftsstödet fastställa att såsom medlemsexemplar avses exempelvis endast ett exemplar per medlem och att detta exemplar bör vara avsett för medlemmen själv och inte för vidaredistribution eller vidareförsäljning. En sådan avgränsning bör enligt min mening göras eftersom det saknas presspolitiska motiv att stödja mer än ett exemplar per medlem eller sådana exemplar som inte är avsedda för medlemmen själv.

Enligt utredningens förslag bör vissa av de tidskrifter som i dag av skattetekniska skäl är befriade från mervärdeskatt inte bli berättigade till stöd. Det gäller bl. a. exemplar till anställda i organisationer och till anställda hos medlemmar i organisationer. Detta förslag har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Även jag anser att det saknas presspolitiska skäl för ett stöd till dessa exemplar.

Remissinstansema har inte haft någon allvarligare erinran mot utredningens förslag att inte bara tidskrifter som utges av politiska partier utan också de som har en idémässig anknytning tUl ett sådant parti skall bli stödberättigade. Utredningen föreslår att sambandet får fastslås genom att dels utgivaren, dels det politiska partiet i fråga intygar förhållandet. Några remissinstanser påpekar att kravet på samband inte får formuleras så att tidskrifternas självständighet kan sättas i fråga. Enligt min mening bör utredningens förslag genomföras. En enkel formulering i intygen från utgivaren och det politiska partiet att en idémässig anknytning föreligger bör i detta sammanhang vara tUlräcklig och kan knappast medföra att tidskriftens självständighet kan sättas i fråga. Med politiskt parti bör i detta sammanhang avses parti som deltar i allmänna val. Några särskUda krav i övrigt på verksamhetens former hos

Prop. 1976/77: 99 46

utgivare av denna typ av tidskrifter behöver enligt min mening inte ställas.

Några remissinstanser har fört fram förslaget att stöd bör utgå endast till tidskrifter som utges av riksorganisationer och således inte tiU sådana som utges av lokala organisationer. Det är enligt dessa remissinstansers uppfattning statens uppgift att stödja tidskrifter av rikskaraktär, dvs. i detta fall tidskrifter som utges av centrala organisationer. I denna fråga vin jag framhåUa att riksorganisationernas tidskrifter ofta är det enda mediet för kontakter mellan medlemmar i olika delar av landet och mellan förtroendevalda och medlemmar inom organisationen. I praktiken kommer stödet att fungera som ett stöd inte bara till tidskriftsutgivningen utan också, genom det minskade trycket på organisationens ekonomi, till organisationen som sådan. Det framstår därför som naturligt att i detta sammanhang knyta an till principerna för statlig bidragsgivning till organisationer, som i allmänhet innebär att staten i första hand riktar sitt stöd till den centrala verksamheten. Jag vill också erinra om att såväl kommunalt som landstingskommunalt stöd till lokala och regionala organisationer förekommer.

Mot denna bakgrund förordar jag att stöd inte skall utgå tiU lokalt eller regionalt verksamma organisationers tidskrifter. Jag vill framhålla att en organisation inte bör uteslutas från stöd enbart av det skälet att den ingår i en huvudorganisation eller en samarbetsorganisation för riksorganisationer.

6.1.5 Underlag för beräkning av stöd

Utredningen har lagt särskild vikt vid att reglerna för tidskriftsstödet så långt som möjligt görs automatiskt verkande. Främst mot denna bakgrund har utredningen föreslagit att stödet skall knytas till den som utgivarkorsband distribuerade upplagan. De viUkor som gäUer för sådan distribution sammanfaller enligt utredningen väl med de presspolitiskt motiverade utgångspunkterna för stödet. Utredningen har avvisat stöd vid andra distributionsformer än utgivarkorsband.

En bred majoritet bland remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag i dessa frågor. Endast Pressbyråföretagen AB avvisar att stödet knyts till postdistributionen med motiveringen att detta skulle försvåra möjUgheterna för tidskriftema att utnyttja andra distributionsvägar än postverket.

Enligt min uppfattning är det av avgörande betydelse för tidskrifterna att det finns ett fungerande distributionssystem som står öppet för alla tidskrifter och möjliggör för alla abonnenter att oberoende av var i landet de bor kunna prenumerera på vilken tidskrift som helst. Postverkets tidningsrörelse uppfyller dessa krav. En total övergång till en kostnads- och marknadsanpassad taxa skulle få allvarliga följder för små tidskrifter, liksom för tidskrifter som har spridning i glesbygdsområde-

Prop. 1976/77: 99 47

na. Detsamma skulle inträffa om de största tidningarna och tidskrifterna för hela eller delar av sina upplagor ordnade sin distribution utanför postverket, samtidigt som kravet på full särkostnadstäckning i tidningsrörelsen och distributionsplikt för postverket bibehölls. Postverkets taxesystem har utformats bl. a. för att hindra inskränkningar i de mindre tidskriftemas spridningsmöjligheter. I detta sammanhang vill jag också fästa uppmärksamheten på att statsmakterna sedan flera år genom samdistributionsrabatten för dagstidningar för en poUtik med samma syften som dem postverkets taxesystem avser att tillgodose. Det finns enligt min mening starka presspolitiska, samhällsekonomiska och branschekonomiska skäl för statsmakterna att även i fortsättningen söka upprätthålla det nuvarande systemet för tidningsdistribution och dess principer.

Några remissinstanser anser att även kommissionärskorsband bör bli stödberättigade och några få instanser har också tagit upp frågan om lösnummerförsäljning och masskorsband.

Enligt min uppfattning är det självklart att statsmakterna måste kunna få garantier för att syftet med stödet verkligen uppnås, dvs. att det utgår i den omfattning och till de tidskrifter som har avsetts. Detta syfte kan i dag endast uppnås genom anknytning i stödreglerna till postverkets distribution av utgivarkorsband. Jag anser det således inte motiverat att tidskrifter söm distribueras som masskorsband får stöd. Vad gäller kommissionärskorsband vill jag anföra följande. Distribution genom kommissionärskorsband innebär att en tidskrift buntvis skickas till en kommissionär, som sedan delar ut eller säljer tidskriften till den slutliga läsaren. På kommissionärskorsband ställs samma krav vad gäller försändelsens innehåll som på utgivarkorsband. Men det finns inga garantier för att den slutlige abonnenten verkligen får alla nummer av tidskriften. Ur såväl utgivarens som abonnentens synvinkel måste distribution som utgivarkorsband framstå som mer attraktivt. Det stöd som nu föreslås bör göra det möjligt för flertalet av de tidskrifter som nu av kostnadsskäl använder sig av kommissionärskorsband att övergå till utgivarkorsband. Ett stöd till kommissionärskorsband skulle kräva en mycket omfattande kontroll. I många fall skulle dessutom den stödberättigade upplagan vara praktiskt taget omöjlig att fastställa. Möjligheterna till missbruk av systemet skulle dessutom bli stora. Jag delar således utredningens uppfattning att exemplar distribuerade som kommissionärskorsband inte skall berättiga till stöd.

LO och TCO förordar i sina remissvar en särlösning för de tidskrifter som utges av organisationerna för på fartyg ombordanställda. Dessa tidskrifter kan av naturliga skäl inte distribueras uteslutande som utgivarkorsband. De mycket specieUa förhållandena för dessa tidskrifter motiverar även enligt min mening en särlösning. Stödet bör i dessa fall

Prop. 1976/77: 99 48

kunna beräknas efter antalet medlemmar samt antalet tillåtna friexemplar och utgå med det belopp som skulle ha utgått om utgivarkorsband hade kunnat användas för hela distributionen.

Några remissinstanser anser att även medlemsblad bör få stöd för samtliga abonnerade exemplar och alltså inte bara för de exemplar som går till medlemmarna. Jag kan i och för sig förstå att många typer av organisationer anser sig ha välmotiverade skäl för att kunna nå utanför de egna leden med sina tidskrifter. Men enligt min mening skulle stöd för dessa exemplar lätt kunna medföra en rad icke avsedda effekter och risker för missbruk. Den till utomstående abonnerade upplagan spelar därtill en mycket underordnad roll för flertalet organisationer, varför de ytterligare stödbelopp det skulle kunna bli fråga om skulle bli små. Jag anser alltså inte att en sådan utökning av stödberättigade exemplar för medlemsbladen är motiverad utöver vad jag förordar i anslutning till frågan om stöd för friexemplar.

Utredningen har föreslagit att högst 3 % av den upplaga för viUcen stöd utgår skall få utgöras av friexemplar, dock att en tidskrift aUtid skall ha rätt att tillgodoräkna sig upp till 1 000 friexemplar per nummer. Presstödsnämnden anser att det knappast kan föreligga någon skillnad mellan större och mindre tidskrifters behov av att i opinionsbildande syfte sända ut friexemplar. Nämnden har därför föreslagit att antalet stödberättigade friexemplar bör vara lika för alla tidskrifter, exempelvis högst 1 000 friexemplar per utgivningstUlfäUe. Några remissinstanser anser å andra sidan att gränsen bör sättas högre eller att ingen gräns alls bör finnas.

För egen del anser jag att många tillåtna friexemplar dels skulle gynna stora organisationer och sådana organisationer med god ekonomi, dels skulle kunna stimulera efterfrågan på friexemplar och på så sätt medverka tiU en mindre god hushållning med resursema. Jag delar presstödsnämndens uppfattning och förordar att högst 1 000 friexemplar bör få räknas in i underlaget för stödet. För medlemsblad bör dock dessa 1 000 exemplar också få utgöras av av utomstående abonnerade exemplar.

Flera remissinstanser tar upp utredningens förslag att endast sådana tidskriftsexemplar som innehåller mindre än 50 % annonser skall vara berättigade till stöd. Några remissinstanser anser att andelen annonser bör beräknas som ett genomsnitt under året. Andra har fört fram tanken på en nedtrappning av stödet efter annonsandel. En högre annonsandel än 50 % diskuteras också.

För egen del finner jag den av utredningen föreslagna gränsen generös. I tidskriftsutgivningen är beroendet av annonsintäkter betydligt mindre än inom dagspressen. En tidskrift som har 50 % annonser har i allmänhet en mycket god ekonomi. Jag hyser således sympati för tanken på en nedtrappning av stödet efter annonsandel. En sådan ordning skulle

Prop. 1976/77: 99 49

dock innebära ett avsevärt merarbete för den administrerande myndigheten. Flertalet organisationstidskrifter har också mycket låga annonsandelar. Jag bedömer därför en sådan nedtrappning som mindre meningsfull och förenad med alltför stora administrativa kostnader. Mot denna bakgmnd finner jag ingen anledning att föreslå generösare regler än dem utredningen har föreslagit. Inte heller kan jag finna några bärande argument för att annonsandelen skuUe beräknas som ett årsgenomsnitt. SkuUe ett enstaka nummer av en tidskrift innehåUa mer än 50 % annonser torde intäkterna för detta nummer mer än väl täcka kostnadema för detsamma. Jag biträder alltså utredningens förslag i denna fråga.

Utredningen har vidare föreslagit att de beslut som har fattats av statsmakterna samt de tUlämpningsföreskrifter som har utfärdats för att förhindra missbruk av rätten till befrielse från mervärdeskatt också skall gälla för tidskriftsstödet. Den administrerande myndigheten bör t. ex. kunna vägra stöd till en tidskrift om det är uppenbart att arrangemang har gjorts uteslutande i syfte att få stöd. Inga remissinstanser har tagit upp denna fråga. Jag ansluter mig till utredningens förslag.

Flera remissinstanser har tagit upp utredningens förslag att stöd endast skall utgå om den stödberättigade upplagan uppgår tiU minst 10 000 exemplar per år, friexemplaren oräknade. Utredningen har ansett att det knappast kan vara meningsfullt att betala ut belopp som understiger kostnaderna för att administrera stödet eller tidskriftens kostnader för eventuella kODtrollåtgärder.

För en lägre upplagenivå än den föreslagna uttalar sig bl. a. Sveriges riksidrottsförbund och Moderata Samlingspartiet. Sveriges frikyrkoråd anser däremot den av utredningen föreslagna gränsen rimlig.

Mellan 100 och 150 tidskrifter har upplagor på mellan 5 000 och 10 000 exemplar om året. En betydande del av dessa tidskrifter företräder religiösa organisationer och här finns också många lokala och regionala tidskrifter.

För egen del anser jag utredningens förslag välbetänkt. En nedre gräns för stödet måste enligt min uppfattning finnas. Det skuUe säkerligen uppfattas som stötande om en tidskrUt för kontrollåtgärder i samband med stödet måste betala en summa som överstiger dot stöd tidskriften får. Med hänsyn till stödets konstruktion bör gränsen knytas till upplagan. Detta underlättar administrationen jämfört med om man använder sig av en beloppsgräns. Gränsen bör enligt min mening sättas till 10 000 exemplar i enlighet med utredningens förslag.

6.1.6 Stödets nivå

Utredningen har föreslagit att för tidskrifter som uppnår en stödberättigad årsupplaga på 10 000 exemplar, exkl. friexemplar, bör utgå ett fast belopp med 1 500 kr. För varje exemplar till och med de

4 Riksdagen 1976/77. 1 sand. nr 99

Prop. 1976/77: 99 50

första 300 000 bör utgå 27 öre. För exemplaren mellan 300 000 och 1000 000 bör utgå 25 öre. För exemplaren mellan 1000 000 och 3 000 000 bör utgå 21 öre, för exemplaren mellan 3 000 000 och 10 000 000 bör utgå 18 öre och för exemplaren över 10 000 000 16 öre. För tidskrifter som kommer ut med 10—15 nummer om året bör stödet enligt utredningens förslag höjas med 10 % och för tidskrifter som årligen kommer ut med 16 nummer eller fler med 20 %. Enligt utredningen bör nivån fortiöpande omprövas med hänsyn till kostnadsutvecklingen.

Såväl den föreslagna nivån som den aUmänna konstruktionen av stödet tillstyrks av flertalet remissinstanser. Många påpekar dock att nivån måste betraktas som en miniminivå. Ganska många remissinstanser anser vidare att stödet till mindre tidskrifter bör göras högre och/eUer att det fasta grundbeloppet bör höjas. Några remissinstanser väcker frågan om en kraftigare avtrappning av stödet vid större upplagor. Moderata Samlingspartiet och Moderata Ungdomsförbundet anser att förslaget om ett högre bidrag vid högre utgivningsfrekvens inte är tillräckligt presspolitiskt motiverat, medan presstödsnämnden och Folkpartiet för fram tanken på en mer nyanserad skala vid olika utgivningsfrekvenser.

För egen del finner jag den allmänna storleksordningen på stödet väl avvägd.

En läng rad remissinstanser har fört fram krav på ett i förhållande till utredningens förslag högre stöd till de mindre tidskrifterna. Utredningen har visat att kostnaderna per exemplar är betydligt högre vid mindre upplagor än vid större. Utredningen har emeUertid ansett det olämpligt att stödet i något fall skulle bli större än distributionskostnaden för ett ytterligare exemplar. Detta kan dock enligt min mening knappast bli aktuellt i något fall i fråga om tidskrifter som utges av riksorganisationer. Vad gäller ett högre stöd vid högre periodicitet anser jag att utredningen väl har styrkt de därmed kraftigt ökande kostnaderna. Jag anser det också presspolitiskt motiverat att stödja en högre utgivningsfrekvens. För debatten måste det anses gynnsamt att organisationstidskrifterna för sina läsare kan kommentera aktuella händelser och ge aktuell information. Dessa möjUgheter ökar självklart med en högre periodicitet.

Mot bakgrund av detta förordar jag att tidskriftsutredningens förslag genomförs, dock med en mindre omfördelning av bidraget från de större tidskriftema till de mindre och medelstora. Beloppen blir enligt mitt förslag följande. Grundbidrag bör utgå med 2 500 kr. För stödberättigade exemplar upp till och med de första 300 000 bör utgå 30 öre. För exemplaren mellan 300 000 och 1 000 000 bör vidare utgå 27 öre, för exemplaren mellan 1 000 000 och 3 000 000 bör utgå 21 öre, för exemplaren mellan 3 000 000 och 10 000 000 16 öre och för exem-

Prop. 1976/77: 99 51

plaren över 10 000 000 12 öre. Vid 10—15 utgivningar per år bör bidraget höjas med 10 % och vid 16 utgivningar eller fler med 20 %.

Enligt mitt förslag kommer endast de tidskrifter som har en årsupplaga på 4 200 000 exemplar eller mer att få ett något mindre stöd jämfört med vad utredningen har föreslagit, medan en rad mindre och medelstora tidskrifter får ett något högre bidrag.

Utredningen har vidare föreslagit en viss å contoutbetalning av stödet vid nyetablering och periodicitetshöjning. Inga remissinstanser har haft något att erinra mot detta förslag. Även jag biträder förslaget.

De av mig förordade reglerna för tidskriftsstödet leder till ett anslagsbehov på ca 40 milj. kr. För nästa budgetår bör således detta belopp anvisas.

6.1.7 Administration och handläggning

Den närmare utformningen av administrationen av stödet ankommer på regeringen. Jag vill emellertid för riksdagens information anföra följande.

Utredningen har föreslagit alt utbetalning av stödet skall ske under första delen av året efter stödåret med möjlighet till viss å contoutbetalning under stödåret i vissa särskilt angivna fall. Den nackdel ur likviditetssynpunkt som uppstår genom att stödet utbetalas i efterhand bör enligt utredningen lindras genom de kreditmöjligheter som det i förväg lätt beräknade stödet medför. Pensionärernas Riksorganisation avstyrker förslaget om utbetalning i efterhand och framhåller att den metod utredningen anvisar för att lindra eventueUa likviditetssvårigheter kan komma att medföra att en betydande del av stödet måste användas till räntekostnader för lån som upptas för att användas i den löpande utgivningen.

Genom den ordning som utredningen har föreslagit skapas enligt min mening ett enkelt system med ett förhållandevis begränsat antal beräkningar och transaktioner. Jag har förståelse för den synpunkt Pensionärernas Riksorganisation har fört fram men anser att fördelarna av ett enkelt system måste tillmätas avgörande vikt. Jag biträder alltså utredningens förslag i fråga om utbetalning av stödet.

Utredningen föreslår att förstagångsansökan om tidskriftsstöd skall ges in till mervärdeskatteenheten hos länsstyrelsen i det län där tidskriften ges ut. Länsstyrelsen skall enligt förslaget ta ställning till om förutsättningar för stöd i det enskilda fallet föreligger och överlämna ärendet med eget yttrande till presstödsnämnden. Efter eventuell ytterligare utredning fattar presstödsnämnden beslut i stödfrågan. Ansökan om fortsatt stöd bör enUgt förslaget inges direkt tUl presstödsnämnden.

RSV och presstödsnämnden har på vissa punkter redovisat alternativ till utredningens förslag. Både RSV:s och presstödsnämndens förslag innebär att förstagångsansökan skall ges in direkt till presstödsnämnden.

Prop. 1916/11: 99 52

RSV menar att presstödsnämnden bör kunna avgöra flertalet ärenden utan att inhämta yttrande från länsstyrelse eUer RSV. Presstödsnämnden föreslår att nämnden skall remittera alla förstagångsansökningar till RSV för yttrande iiman beslut fattas i stödfrågan.

För egen del menar jag att den handläggningsordning som RSV har föreslagit har betydande fördelar. Även förstagångsansökningar bör aUtså ges in tUl presstödsnämnden. Ansökan bör bl. a. innehålla uppgift om hur tidskriften tidigare har behandlats i mervärdeskattehänseende. Redan ansökan — eventuellt kompletterad med handUngar som har lånats in från länsstyrelse eller RSV — torde oftast räcka som beslutsunderlag för presstödsnämnden. Vidare bör presstödsnämnden med ledning av reglerna i anvisningarna till 8 § mervärdeskattelagen utan att inhämta yttrande kunna besluta om stöd i fråga om idrottsliga och försvarsfrämjande organisationers tidskrifter. Om tveksamhet råder beträffande den skattemässiga behandlingen av en tidskrift, t. ex. i sådana fall där länsstyrelse inte har avgjort skattefrågan, bör presstödsnämnden inhämta yttrande från länsstyrelse. I ärenden av principieU vikt bör RSV höras. RSV:s yttrande bör självfallet begränsas till frågan om tidskriftens status i mervärdeskattehänseende.

RSV har erinrat om att handlingar i ärenden om förhandsbesked i skattefrågor och promemorior över skatterevisioner omfattas av sekretesskydd. Frågan om presstödsnämndens rätt till insyn i det i skatteärendet sekretesskyddade materialet bör enligt RSV behandlas i anslutning till förslaget om tidskriftsstöd.

Enligt min mening har nämnden möjligheter att få ta del av sådant sekretesskyddat material hos skattemyndighet som är av betydelse för stödfrågan. Av 25 § lagen om mervärdeskatt jämfört med 50 § taxeringslagen (1956: 623) framgår att deklarationer och andra i lagrummet nämnda handlingar skall tillhandahållas myndighet, som i och för sin verksamhet bör erhålla del därav. Såvitt gäUer andra sekretesskyddade handlingar än de nu avsedda får frågan om tillhandahållande av dem avgöras på samma sätt som annars när författningsreglering saknas, dvs. efter en avvägning i det särskUda fallet mellan behov och sekretess-skyddat intresse. I de faU inte organisationen utan det tryckeriföretag som trycker organisationens tidskrift begärt och fått förhandsbesked får särskilt prövas vilka handlingar som bör lämnas ut tUl presstödsnämnden.

Jag beräknar att kostnaderna för administrationen av stödet kommer att uppgå tiU högst 400 000 kr. för budgetåret 1977/78. För tiden därefter torde kostnaderna stanna vid 200 000 kr. per budgetår. Kostnaderna faller helt på presstödsnämnden. Kostnaderna avser en handläggande tjänsteman samt tiUfälliga konsultinsatser för prövning av ansökningar om stöd.

Det är angeläget att de organisationer m. fl. som kan komma i fråga

Prop. 1976/77: 99 53

för stöd för sina tidskrifter får information om vilka regler som gäller. Jag delar därför utredningens uppfattning att RSV och presstödsnämnden gemensamt bör ge ut en informationsbroschyr om tidskriftsstödet. Kostnaderna för broschyren kommer att bli begränsade, varför jag räknar med att de skall rymmas inom ramen för de medel som har anvisats RSV för utbUdning och information.

6.1.8 Tryckfrihetsrättsliga frågor

Utredningen har ansett att förslagen inte på något sätt kan anses strida mot tryckfrihetsrätten. Utredningen har framhåUit att stödet tvärtom torde medföra att fler människor får möjlighet att uttrycka sin mening och delta i den allmänna debatten, varigenom yttrandemöjligheterna förstärks. LO anför i sitt remissvar att ett uteblivet stöd till organisationstidskrifterna skulle kunna medföra avsevärda risker för yttrandefriheten genom att många värdefulla pressröster skulle tvingas till en mer dämpad tillvaro eller t. o. m. tiU tystnad. Jag delar denna uppfattning. Svea hovrätt och massmedieutredningen anser inte att utredningens förslag kan anses strida mot tryckfrihetsförordningen. Svea hovrätt understryker dock att grundläggande materieUa regler rörande stöd till tidskrifter bör meddelas i lag. TU anser att det föreslagna stödet kan komma att snedvrida konkurrensen mellan veckopress och organisationstidskrifter och anser därför att en tryckfrihetsrättslig granskning av stödet bör genomföras före ett genomförande av reformen. FACTU pekar i sitt remissvar på några fall där det enligt föreningens uppfattning torde föreligga konkurrenssituationer som kan påverkas av stödet. FACTU anser dock att dessa situationer kan undvikas genom att också fackpressen görs stödberättigad.

Presstödsnämnden anser att utredningen säkerligen har rätt i att organisationstidskrifter vanligtvis inte arbetar på marknader med konkurrens, men menar ändå att utredningen inte närmare har belyst i vilken utsträckning det finns tidningar som till innehållet är jämförbara med organisationstidskrifter men som på grund av utgivarens förhållanden inte får stöd enligt utredningens förslag.

För egen del anser jag att det måste stäUas höga krav på utformningen av de regler som gäller stöd till tidningar och tidskrifter. Reglerna för det stöd jag nu har föreslagit är av automatisk karaktär. Regelsystemet utesluter möjligheter till påverkan av enskUda tidskrifters innehåll från statsmakternas sida. Inte heller i övrigt kan stödet anses strida mot tryckfrihetsförordningen. Stödet är i relation tUl kostnaderna för tidskriftsutgivningen så blygsamt att en snedvridning av konkurrensförutsättningarna knappast är möjUg. Av samma skäl anser jag inte heller att stödet påverkar förhållandet mellan organisationspressen och veckopressen. Det finns mot den bakgrunden och de uttalanden som har gjorts av juridiskt sakkunniga instanser under remissbehandlingen

Prop. 1976/77: 99 54

enligt min mening inte anledning att göra någon särskUd tryckfrihetsrättslig granskning av stödet. Det bör emellertid ankomma på presstödsnämnden att följa utfallet av stödet och rapportera om detta skulle snedvrida konkurrensförhållandena mellan tidskrifter med likartat innehåll som får resp, inte får stöd.

Svea hovrätt har framfört synpunkten att grundläggande materiella regler på pressområdet bör meddelas i lag och inte i förordning som utfärdas av regeringen. Reglerna för stödet till dagspressen har hittills givits genom författning som har utfärdats av regeringen sedan riksdagen har fattat beslut om grunderna för presstödet. Jag finner det naturligt att samma ordning tillämpas för det nu aktuella stödet till organisationstidskrifterna.

6.1.9 Övriga frågor

Utredningen har föreslagit att handikapporganisationernas tidskrifter, utöver det föreslagna organisationstidskriftsstödet, för sin hälsovårds-upplysande verksamhet skall kunna få bidrag från anslaget till hälsovårdsupplysning under socialdepartementets huvudtitel. Ingen remissinstans har haft något att erinra mot detta förslag. Efter samråd med statsrådet Troedsson vill jag anföra att jag i princip biträder utredningens förslag.

HCK har angående handikapptidskrifterna anfört att stödet för de tidskrifter som överförs till talband och punktskrift inte bör få formen av ett renodlat distributionsstöd. Enligt min mening är det inte möjligt att inom ramen för ett generellt och automatiskt verkande system av den typ jag här har föreslagit konstruera speciella regler för stöd till tidskrifter i blindskrift. Sådana tidskrifter förmedlas f. n. utan kostnad av postverket. Detta utesluter självfallet inte att behovet av stöd till dessa tidskrifter kan vara stort. I denna fråga vill jag emellertid hänvisa till vad chefen för utbildningsdepartementet och statsrådet Troedsson i annat sammanhang har föreslagit i frågan om insatser för handikappades kulturella verksamhet m. m.

Utredningen har framhållit att vad utredningsresultatet har visat om organisationspressens stora spridning och höga läsvärde borde leda till en ökad användning av dessa tidskrifter för samhällsinformation. Några remissinstanser hävdar att samhällsinformation i annonsform måste betraktas som en form av presstöd.

Valet av medier för samhällsinformation måste enligt min mening grundas på medborgarnas behov. Samhällsinformation i annonsform kan alltså inte betraktas som en form av presstöd. I praktiken har dock samhällsinformationen kommit att gynna mindre dagstidningar eftersom tidningsannonseringen sker enUgt principen att ingen medborgare skall utestängas från samhällsinformation på grund av sitt val av dagstidning. Framför allt de regionspridda fådagarstidningarna har på detta sätt

Prop. 1976/77: 99 55

kunnat öka sina annonsintäkter. Det ankommer på nämnden för samhällsinformation att samla och förmedla erfarenheterna på samhällsinformationens område och att lämna statsmyndigheterna råd i fråga om annonsering. Jag utgår från att nämnden kommer att ta del av tidskriftsutredningens undersökningar.

Utredningen har föreslagit att stöd tUl olika former av samverkan mellan tidskrifter bör övervägas inom ramen för det stöd som f. n. utgår för samverkan inom dagspressen. Utredningens förslag har föranletts av en skrivelse från FACTU. Förslaget har inte mött någon erinran bland remissinstansema. Några remissinstanser har särskilt pekat på behovet av fortbildning för tidskriftsjournalister.

För egen del anser jag det motiverat att söka stimulera olika former av samverkan inom tidskriftsutgivningen. Syftet med stöd till sådan samverkan bör vara att åstadkomma besparingar och rationaliseringar inom tidskriftsutgivningen och i första hand bör därför projekt vars vinster också kan tillgodoräknas andra än de direkt deltagande tidskrifterna stödjas. Exempel på tänkbara samverkansprojekt kan vara upphandling av tryckeri- eller distributionstjänster. Några särskilda krav i övrigt på verksamhetens karaktär bör i detta sammanhang inte ställas, ulan det bör ankomma på presslödsnämnden att göra nödvändiga prioriteringar meUan olika typer av projekt. Verksamheten bör bedrivas försöksvis och utvärderas av presstödsnämnden. För budgetåret 1977/78 beräknar jag ett medelsbehov av 100 000 kr. för den av mig förordade försöksverksamheten.

Fortbildningsverksamhet för journalister kan bedrivas i form av enstaka kurser t. ex. i anslutning tUl den utbUdning för journalister som kommer att ges vid de i prop. 1976/77: 59 föreslagna högskoleenheterna i Stockholm och Göteborg. Fortbildning för journalister har också givits inom ramen för den s. k. FOJO-verksamheten i Kalmar. Det ankommer emellertid på de lokala instanserna att besluta om den närmare utformningen av fortbUdningsverksamheten.

6.2 Stöd till tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska

6.2.1 Bakgrund

Under senare år har frågan om stöd till tidningar på andra språk än svenska som utges bland invandrargrupper i Sverige ägnats ökad uppmärksamhet i samhällsdebatten. Frågan har tagits upp såväl i presspolitiska som i invandrarpolitiska sammanhang.

Jag har i det föregående lämnat en översikt av statsmakternas tidigare behandling av denna fråga. Som har framgått av denna översikt uttalade riksdagen våren 1975 (InU 1975: 6), i samband med behandlingen av riktlinjerna för invandrar- och minoritetspoUtiken, att tidningar och tid-

Prop. 1976/77: 99 56

skrifter på annat språk än svenska som utges i Sverige bör få ett särskilt statligt stöd. Stödet skulle ges inom ramen för en försöksverksamhet för vilken statens invandrarverk skulle svara. För innevarande budgetår har 600 000 kr. anslagits för verksamheten. Riksdagen återkom därefter under våren 1976 (KU 1975/76: 46, rskr 1975/76: 254) till frågan i samband med behandlingen av det statliga stödet till dagspressen. Riksdagen begärde då att regeringen skulle se över frågan om stöd till tidningar på annat språk än svenska. Enligt utskottets mening måste dock stödet till dessa tidningar utgå i annan ordning än den som gäller för presstödet i övrigt. Därvid framhölls vikten av att detta stöd utformades så att det så långt som möjligt skulle få samma effekter som det allmänna presstödet — dvs. befrämja en fri debatt och opinionsbildning. Rent principiellt borde det stöd som ges tUI dessa tidningar enligt utskottet inrymmas i det allmänna presstödet.

Den av riksdagen begärda översynen har nu verkställts inom regeringens kansli.

I Sverige utges f. n. mer än hundra publikationer på andra språk än svenska bland invandrargrupper och språkliga minoriteter. Merparten av dessa publikationer har karaktären av medlemsblad och utges mera sporadiskt. Ett trettiotal av publikationerna kan betecknas som tidningar eller tidskrifter i vedertagen mening. Äv dem är ett mindre antal att betrakta som nyhetstidningar, och av dessa nyhetstidningar är två fristående medan övriga har olika invandrarorganisationer som utgivare. Merparten av de mera regelbundet utkommande publikationerna på andra språk än svenska kan således med hänsyn till sin periodicitet betecknas som tidskrifter.

Eftersom invandringen till Sverige inleddes först för några årtionden sedan och omfattar ett stort antal språkgrupper är det kännetecknande för utgivningen av de nu aktuella pubUkationema att den är ojämn och stadd i ständig utveckling. Detta förhållande har accentuerats genom att en rad nya invandrargrupper som tidigare inte har varit företrädda i Sverige har kommit hit under de senaste tio åren.

Av det material som har insamlats framgår att gruppen tidningar på andra språk än svenska är mycket heterogen och arbetar tmder mycket skiftande förhåUanden. Med hänsyn tUl detta och till att det är fråga om ett relativt litet antal tidningar är marknadsanalyser, liknande dem som har gjorts för svenskspråkiga tidningar, knappast genomförbara. Marknadsförhållandena för tidningar på andra språk än svenska är inte desamma som för svenskspråkiga tidningar och dessutom ofta mer komplicerade.

Det torde f. n. bara finnas två språkgrupper där det finns utrymme för mer än en tidning med veckoutgivning, nämligen den finska och den estniska. Av de tre tidningar som i dag utges med ett nummer eller fler per vecka och aUtså i den meningen uppfyller kravet på allmän nyhets-

Prop. 1976/77: 99 57

tidning av dagspresskaraklär enligt förordningen (SFS 1976: 336) om stöd till dagstidningar är två på finska och en på estniska. I dag torde endast en av dessa tidningar uppfylla samtliga villkor som uppställs i presstödsförordningen med undantag för vUlkoret beträffande språket.

Det finns bland de tidningar som har en glesare utgivning än ett nummer per vecka flera som har starka ambitioner att försöka öka sin utgivningsfrekvens.

Vad gäller organisationstidskrifterna kan man konstatera att dessa ofta har lägre faktiska kostnader än jämförbara svenskspråkiga tidskrifter, trots att det är sannolikt att det ställer sig dyrare att ge ut tidningar på andra språk än svenska. Detta förklaras troligen av att invandrarorgani-sationema har mindre resurser för tidningsutgivning än svenska organisationer. Flera tidningar distribueras inte heller som utgivarkorsband — dels av kostnadsskäl, dels därför att man saknar ett centralt medlemsregister.

6.2.2 Utgångspunkter för stöd till tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska

Tidningar och tidskrifter på det egna språket har en viktig uppgift att fyUa för invandrargrupper och språkliga minoriteter. Under den första tiden i det nya landet är de ofta oumbärliga som medel för information om den nya omgivningen och om samhällets olika anordningar för att invandrarna skall finna sig till rätta. Med tiden får tidningarna på det egna språket även en betydelsefull roll som opinionsbildande organ inom den egna etniska gruppen och upplevs alltmera som ett uttryck för gruppens kulturella identitet och integritet. De kan även bidra tiU alt bibehålla och utveckla minoritetsspråken i Sverige. Den mångfald av tidningar på svenska som växte upp bland svenskarna i Nordamerika är ett talande exempel på de egna tidningarnas stora betydelse för invandrare.

På invandrartidningarna vilar samma uppgifter som på andra massmedier, nämligen att ge information i samhällsfrågor, att kommentera skeendena i samhället, att granska den verksamhet som utövas av de inflytelserika i samhället och att främja kommunikationen inom olika grupper i samhället. I förhållande till andra massmedier är det framför allt för samhällsinformationen och för gmppkommunikationen som invandrarnas tidningar är av speciell betydelse. I likhet med yad som gäller för stöd till svenskspråkiga tidningar måste ett presstöd till invandrarnas tidningar i första hand motiveras med dessa tidningars betydelse för den demokratiska processen i vårt samhälle. Denna är uppenbar vad gäller de tidningar som riktar sig till de grupper invandrare som har kommit till Sverige under senare år och aUtså ännu inte har hunnit lära sig svenska så väl att de kan följa den politiska debatten i svenska dagstidningar och tidskrifter. Redan av allmänna presspoliliska skäl är det

5 Riksdagen 1976/77.1 saml nr 99

Prop. 1976/77: 99 58

därför motiverat att överväga statiigt stöd tiU de nu aktuella tidningarna. Till de presspolitiska motiven kommer även motiv av invandrar-och minoritetspolitisk karaktär. Invandrartidningarna kan ofta på ett effektivt sätt föra ut angelägen samhällsinformation tUl invandrare. De medverkar — i enlighet med de riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken som statsmakterna antog år 1975 — tUl att vidga de språkliga ntinoritetemas möjligheter till en verksamhet på det egna språket.

Invandrartidningarna arbetar ofta under särskilt besvärliga ekonomiska villkor. Redan det faktum att de ges ut på ett annat språk än svenska ökar deras kostnader och försvårar ur tryckteknisk och redaktionell synvinkel deras verksamhet i förhållande till svenskspråkiga publikationer.

För egen del anser jag att de nuvarande stödmöjlighetema för tidningar på minoritetsspråk är otUlräckliga med hänsyn till dessa tidningars betydelse. Jag vill här erinra om att det uttryckligen angavs i regeringsdeklarationen att diskrimineringen av invandrar- och minoritelstid-ningar bör upphöra.

Utgångspunkterna för ett statligt stöd till invandrarnas tidningar bör enligt min mening vara desamma som för stödet till svenskspråkiga tidningar. Det är alltså dessa tidningars uppgifter i den demokratiska processen som motiverar ett statligt stöd till dem. Syftet bör, i likhet med vad som nu gäller för stödet till dagspressen och vad jag tidigare har förordat skall gälla för stödet till organisationstidskriftema, vara att det skall finnas en mångfald som kan skapa valfrihet och ge möjligheter till en allsidig debatt och opinionsbildning. Möjligheter till och oro för ingrepp mot enskUda tidningar bör förhindras genom att så långt som möjligt automatiskt verkande regler utformas.

Jag kommer i det följande att föreslå att ett särskilt presstöd skapas för tidningar som utges i Sverige på andra språk än svenska och som riktar sig till invandrare i Sverige. Detta bör till sin utformning och allmänna inriktning i allt väsentligt byggas upp på samma sätt som stödet till fådagarsutgivna dagstidningar och tUl organisationstidskrifter. Avvikelserna bör praktiskt taget helt bestå av mer liberala regler vad gäller sådana faktorer som upplaga och periodicitet samt av att stödet till enskilda tidningar i allmänhet bör överstiga de stödbelopp som kan utgå för motsvarande svenskspråkiga tidningar. Motivet härför är bl. a. de särskUda kostnader som utgivning av tidningar på andra språk än svenska medför. Med hänsyn till de stora stödbelopp jag kommer att föreslå framstår det å andra sidan som angeläget att skapa skydd mot spekulation i utgivning av tidningar och tidskrifter på invandrarspråk. Detta anser jag i första hand bör tUlgodoses genom krav på utgivaren och hans syften med utgivningen. Jag vill också understryka att denna del av tidskriftsmarknaden är otillräckligt känd och att den också, till skillnad från den svenska dagspress- och organisationspressmarknaden.

Prop. 1976/77: 99 59

är mycket föränderlig. Nya invandrargrupper kommer till, invandrarnas organisationer utvecklas och förändras. Tidningsutgivningen kan därför förändras ganska hastigt. Det måste alltså finnas utrymme för nya invandrargrupper att skapa de tidningar och tidskrifter man anser nödvändiga, medan det saknas motiv för att med statiiga bidrag år efter år upprätthålla en utgivning som det inte längre finns intresse för.

Äv vad jag nu har sagt framgår att effekterna av ett stöd måste följas noga. Jag anser det inte heller uteslutet att förändringar av reglerna kan bli nödvändiga, både med hänsyn till stödets effekter och till förändrade förhållanden bland tidningarna. Utgångspunkten bör dock vara att automatiskt verkande regler som gör det möjligt för utgivarna att överblicka och planera sin utgivning alltid skall finnas.

Inom de större invandrargrupperna finns vissa fömtsättningar för redaktionell konkurrens, och i ett par fall kan en sådan redan anses finnas. Konkurrens kan här förekomma mellan tidningar med relativt stora olikheter i periodicitet. Mot bakgrund av detta anser jag det angeläget att bidragsbeloppet inte varierar alltför mycket meUan olika typer av tidningar. Detta skulle kunna leda till att konkurrenssituationer förrycks och att således bidragsgivningen tiU en tidning kan medföra att en annan tidning får stora svårigheter. Staten bör inte heller genom sin bidragsgivning uppmuntra dyrbara projekt som i längden inte kan överleva ens med generösa bidrag från statsmakterna.

Jag förordar av de skäl jag nu har redogjort för att ett fast bidrag införs till allmänna nyhetstidningar på andra språk än svenska som riktar sig till invandrare i Sverige och som utkommer med minst 24 nummer per år. Bidragsbeloppet bör endast variera med stigande periodicitet. För medlemstidningar, som inte uppfyller kraven på allmänna nyhetstidningar, bör bidraget konstmeras som ett fast bidrag samt ett visst belopp för varje exemplar som distribueras som utgivarkorsband till medlemmarna. Denna stödform bör endast avse tidningar utgivna av invandrarnas riksorganisationer. För övriga tidningar och tidskrifter bör behovsprövade bidrag införas.

Därmed bör dessa tidningar inte komma i fråga för stöd vare sig enligt förordningen (1976: 336) om stöd till dagspressen eller enligt de regler jag tidigare i dag har förordat för stöd till organisationstidskrifter eller för det stöd till kulturtidskrifter som chefen för utbildningsdepartementet senare denna dag kommer att föreslå.

För att en tidning eller tidskrift på annat språk än svenska över huvud taget skall komma i fråga för stöd från statsmakternas sida bör enligt min mening vissa gmdläggande krav vara uppfyllda. Stöd bör endast utgå till sådana tidningar som riktar sig till invandrare och språkliga minoriteter i Sverige och huvudsakligen innehåUer material om svenska förhållanden. Syftet med stödet bör, som jag tidigare har anfört, vara att skapa bättre fömtsättningar för information, debatt och opinions-

Prop. 1976/77: 99 60

bildning bland invandrare i Sverige. Detta innebär — i likhet med vad som krävs för att dagstidningar på svenska skall bli stödberättigade — ett krav på en viss inriktning av innehållet. Jag vill dock understryka att detta inte innebär någon styrning av innehållet från statsmakternas sida. Vidare bör en tidning eller tidskrift för att komma i fråga för stöd ha sin huvudredaktion i Sverige samt ha sin huvudsakliga spridning inom Sverige. Också dessa krav syftar till att garantera att stöd endast utgår till sådana tidningar som riktar sig tiU invandrare i Sverige.

6.2.3 Stöd till allmänna nyhetstidningar

Till allmänna nyhetstidningar på andra språk än svenska som utkommer med minst 24 nummer per år, som riktar sig lill invandrare i Sverige och som innehåller aktuell information och debatt i samhällsfrågor och allmänt nyhetsmaterial bör bidrag utgå med 300 000 kr. För varje nummer fr. o. m. 25 t. o. m. 52 bör vidare utgå 7 000 kr. och för varje nummer utöver 52 2 000 kr. Tidning som har lägre periodicitet än ett nummer per vecka bör vara berättigad till detta bidrag endast om utgivaren är en invandrarorganisation av rikskaraktär enligt de riktlinjer som lagts fast i prop. 1975: 26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspoUtiken m. m. Enligt min mening bör även följande villkor uppställas: Tidningen skall ha minst 2 000 försålda exemplar per nummer, inkl. eventuella medlemsexemplar. Med försålda exemplar förstås i detta sammanhang även lösnummerförsålda exemplar. Dock bör huvuddelen av upplagan vara abonnerad och/eller bestå av medlemsexemplar. Minst 90 % av upplagan bör vara spridd inom Sverige och tidningen bör ha såväl sin redaktion som sin utgivningsort, dvs. den ort där huvudredaktionen är belägen, i Sverige. Varje nummer bör bestå av minst 12 sidor, räknat efter tabloidformat. I det fall ett annat format används får en omräkning ske. Tidningen bör vidare till högst 25 % bestå av annonser. Minst 75 % av det redaktionella innehållet bör vara skrivet på annat språk än svenska. Vidare bör antalet friexemplar ej få överstiga 1 000 per utgivningstillfälle.

Jag skall nu närmare kommentera det av mig föreslagna stödet. För den svenskspråkiga dagspressen är begreppet "allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär" ett vedertaget begrepp. Detta innebär bl. a. ett visst krav på bredd och aktualitet i innehållet. Enligt min mening bör detta begrepp kunna tiUämpas också på allmänna nyhetstidningar på andra språk än svenska. Kravet på aktualitet måste dock ställas lägre på de tidningar som utkommer mer sällan än vad som accepteras för svenska dagstidningar i stödsammanhang.

De övriga kraven syftar dels tUl att undvika att tidningar utges i primärt syfte att erhålla statiigt stöd och att stöd utgår för annan tidningsutgivning än den avsedda, dels till att förhindra att invandrarnas orga-

Prop. 1976/77: 99 61

nisationer lockas att starta tidningar som inte i längden har några möjligheter att överleva ens med generösa bidrag från statsmakterna.

Kravet på en viss storlek på upplagan, liksom på att huvuddelen skall vara abonnerad eller utgöras av medlemsexemplar syftar dels till att skapa garantier för att det verkligen finns ett behov av tidningen, dels till att den tidning som stöds skall ha vissa garanterade inkomster vid sidan av det statliga stödet. Utan sådana kan inte ens statligt stöd av den omfattning det här är fråga om trygga utgivningen. Det saknas också helt motiv för statsmakterna att på detta sätt stödja tidningar utan en dokumenterad efterfrågan bland läsarna. Kraven på spridning och på att redaktionen skall vara belägen i Sverige har jag tidigare kommenterat. Kravet på en viss omfattning av tidningens innehåll syftar främst till att skapa garantier mot spekulation i utgivning av tidningar på andra språk än svenska. Ett fast stödbelopp av den storlek jag föreslagit kan nämligen överstiga de totala kostnaderna för framställning och distribution av en tidning med ett litet antal sidor. Det minsta tillåtna omfånget på det redaktionella materialet blir enligt mitt förslag nio sidor i tabloidformat för en tidning som innehåller 25 % annonser.

6.2.4 Stöd till riksorganisationernas medlemstidningar

För invandrarnas riksorganisationers medlemstidningar bör stöd utgå dels med ett fast belopp på 2 500 kr. per tidning, dels med 90 öre för varje medlemsexemplar som distribueras som utgivarkorsband. För tidningar som utkommer med 10 tUl 15 nummer per år bör bidraget förhöjas med 10 %, för tidningar som utkommer med 16—23 nummer med 20 %. Vad gäller spridning, redaktion, utgivningsort, omfång, annonsandel och språk bör kraven vara desamma som jag har föreslagit skall gälla för de allmänna nyhetstidningarna. För att en tidning skall bU stödberättigad bör antalet medlemsexemplar vara minst 500 per nummer. Därutöver bör högst 500 friexemplar i genomsnitt per nummer vara stödberättigade.

Detta förslag ansluter i allt väsentiigt i sin konstruktion tiU vad jag tidigare har föreslagit beträffande stöd tiU organisationstidskrifter på svenska. I det här aktuella stödet vill jag emellertid endast inbegripa tidskrifter som utges av invandrarorganisationer av rikskaraktär.

För detta stöd bör vidare gälla att det får utgå för maximalt 23 nummer per år och med högst 225 000 kr. Enligt min uppfattning bör en tidning med tätare utgivning också uppfylla kraven på allmän nyhetstidning, varför ett stöd för tätare utgivning än 23 nummer per år enligt detta förslag inte bör bli aktuellt.

De av mig föreslagna beloppen utgör i allmänhet drygt det dubbla av vad motsvarande svenskspråkiga tidskrifter skulle få enligt mitt förslag till stöd tiU organisationstidskrifter.

Prop. 1976/77: 99 62

6.2.5 Stöd till övriga tidningar

Det finns en rad tidningar och tidskrifter som inte uppfyller de av mig föreslagna kraven fÖr stöd till allmäima nyhetstidningar och riksorganisationernas medlemstidningar. Jag måste här också upprepa att kännedomen om tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska är bristfällig och att det är fråga om en mycket föränderlig marknad. Det är därför angeläget att det skapas utrymme för bidrag tUl tidningar med annan inriktning, liksom för dem som inte uppfyller alla krav för övriga stödformer. Denna grupp tidningar är emellertid så oenhetUg och mångskiftande att — i likhet med vad som f. ö. också gäUer svenskspråkiga kulturtidskrifter — några generella regler för stöd inte kan uppställas. Jag förordar därför att statens invandrarverk, liksom hittUls, skall få disponera vissa medel för stöd tiU tidningar och tidskrifter. För dessa medel bör fastställas följande riktlinjer: Stöd bör endast beviljas tidningar och tidskrifter som har sin redaktion i Sverige och sin huvudsakliga spridning inom landet. Tidningarna skall rikta sig tUl invandrare i Sverige och till största delen vara skrivna på andra språk än svenska. Vidare bör annonsandelen inte få överstiga 25 %. Stödbeloppens storlek bör faststäUas med utgångspunkt i behovet av stöd, vilket i sin tur bör fastställas genom att tidningen i sin ansökan om stöd redovisar en budget samt utfallet av sin verksamhet under föregående år. Stöd bör endast bevUjas för sådana tidningar för vilka intäkterna understiger utgifterna och för vars utgivning ägaren har otillräckligt stöd från annat håU. Beloppen får inte i något fall överstiga det beräknade underskottet. En förutsättning för stöd bör vidare vara att det finns en efterfrågan på tidningen, dokumenterad som försäljning av flertalet exemplar eller som ett inte oväsentligt stöd från en invandrarorganisation. Slutiigen bör inte stödet få utgå med mer än 50 % av vad tidningen skulle ha fått om den varit bidragsberättigad som allmän nyhetstidning eller som medlemsblad. Så stora belopp bör det dock enligt min mening bara bli fråga om i rena undantagsfall — jag vUl här erinra om att det av mig föreslagna stödet till medlemstidningar är mer än dubbelt så stort som det föreslagna stödet lill svenskspråkiga organisationstidskrifter. Större belopp bör endast få beviljas i samråd med presstödsnämnden. För stöd till gruppen övriga tidningar bör statens invandrarverk få disponera 150 000 kr.

Jag vill i sammanhanget ta upp frågan om stöd till tidningen Haparandabladet. Haparandabladet, som innehåller material både på finska och svenska, har tidigare fått produktionsbidrag. Tidningen har dock för hög täckningsgrad inom utgivningskommunen för att få produktionsbidrag enligt de nya regler som gäller fr. o. m. år 1976. F. n. utgår avtrappat produktionsbidrag och utvecklingsbidrag till Haparandabladet. Med hänsyn tiU de speciella språkliga förhållandena i Tomedalen har jag för avsikt att föreslå att presstödsnämnden får i uppdrag att belysa denna tidnings problem.

Prop. 1976/77: 99 63

6.2.6 Stöd till nyetablering, periodicitetshöjning och vid ojämlika konkurrensförutsättningar

Några av de invandrarorganisationer som i dag ger ut medlemsblad med en utgivningsfrekvens på ca en gång per månad har planer på och ambitioner att öka utgivningen. Det är också sannoUkt att det, som jag tidigare har anfört, kommer att tillkomma nya invandrargrupper som önskar starta egna tidningar. Såväl nyetableringar som periodicitetshöjningar bör enligt min mening kunna underlättas genom täta utbetalningar av stöd. Stöd bör endast bevUjas sådana projekt som bedöms kunna uppfylla dels de villkor för stöd som jag tidigare har föreslagit skall gälla för att en tidning över huvud taget skall kunna komma i fråga för stöd, dels att tidningen beräknas kunna fylla opinionsbUdande och samhällsinformativa syften. Vidare bör gälla att utgivaren, med det stöd som det kan bli fråga om, kan förväntas upprätthålla utgivningen i beräknad omfattning under överskådlig tid. Stöd för nyetablering av allmän nyhetstidning eUer för periodicitetshöjning tiU 24 nummer per år eller mer bör endast få bevUjas sådana projekt som bedöms kunna uppfylla de villkor jag tidigare har föreslagit skall gälla för stöd tUl allmänna nyhetstidningar. Stöd för nyetablering av tidskrifter bör endast få beviljas sådana projekt som bedöms uppfylla villkoren för stöd för riksorganisationernas medlemsblad resp. övriga tidskrifter.

Ett rimligt krav på en enskild eller organisation som vill starta en tidning är att en utvecklingsplan för tidningen kan uppvisas. Denna plan bör innehålla uppgifter om budget och finansieringskällor och planerad redaktionell kapacitet. Med utgångspunkt i denna skall invandrarverket i samråd med presstödsnämnden bedöma dels reaUsmen i projektet, dels om tidningen efter ett år kan tänkas uppfylla de villkor jag tidigare har förordat skall gälla.

För att undvika spekulationsstarter bör vidare stödet, i likhet med vad som gäller etableringsstöd för svenskspråkiga dagstidningar, beviljas i form av ett ränte- och amorteringsfritt lån som efterges efter ett år om villkoren då har uppfyllts. Här bör dock, också i likhet med vad som gäUer etableringsstödet för svenskspråkiga dagstidningar, gälla att hela eller delar av lånet får efterges även om alla villkor inte har uppfyUts om särskilda skäl föreligger. Jag vill understryka att det måste vara grundläggande för en ansvarsfull presspolitik att syfta till god hushållning och till att tillgängliga resurser — i detta fall såväl statens medel som utgivarens — tas väl till vara.

Det kan enligt min mening inte uteslutas att det i något enstaka fall kan inträffa att en tidning får sina konkurrensförutsättningar allvarligt försämrade till följd av att en annan tidning inom samma spräkgmpp får stöd som allmän nyhetstidning eller medlemstidning. För att undvika detta bör bidrag efter särskUd prövning och beräknat efter det faktiska behovet kunna utgå tUl sådan tidning. Bidraget bör i detta fall få utgå

Prop. 1976/77: 99 64

med högre belopp än vad jag har föreslagit beträffande övriga tidskrifter. Detta bidrag bör dock enligt min mening utdelas med stor restriktivitet. Denna typ av bidrag bör enligt min uppfattning endast bli aktuell i fall där tidningen eller tidskriften har en för Uten upplaga, en för låg andel abonnerade exemplar eller för låg periodicitet för att kunna få stöd som allmän nyhetstidning eUer medlemstidning för riksorganisation. Detta stöd bör därför endast utgå till sådana tidskrifter som uppfyller övriga villkor för allmän nyhetstidning resp. medlemstidning.

6.2.7 Administration och handläggning samt kostnadsberäkning

Den närmare utformningen av handläggningen ankommer det på regeringen att besluta om. Jag vill här emellertid för riksdagens information närmare beröra ett par frågor.

Stödet bör administreras av statens invandrarverk efter samråd med presstödsnämnden. Ansökan om stöd bör inges till statens invandrarverk, som har att göra de invandrarpolitiska bedömningarna. Handläggningen av stöd till allmänna nyhetstidningar och till riksorganisationernas medlemsblad bör i allmänhet kunna ske med mycket begränsade insatser från presslödsnämnden. Nämndens medverkan bör i första hand avse de ekonomiska bedömningarna, och då särskilt vid beslut om stöd vid nyetablering, periodicitetshöjning, ojämlika konkurrensförhållanden samt om större bidrag till övriga tidskrifter. I inledningsskedet kan dock presstödsnämndens medverkan krävas också i andra fall. Granskning och kontroU av lämnade uppgifter bör helt ankomma på statens invandrarverk.

Bidraget bör enligt min mening utgå redan för kalenderåret 1977. Om medel anvisas på tilläggsbudget för innevarande budgetår kan den första utbetalningen ske redan före 1 juli 1977. Fortsättningsvis bör bidrag utbetalas tidigast den 1 maj det år stödet avser och baseras på uppgifter som avser året före stödåret.

Det bör ankomma på tidningsutgivarna att lämna statens invandrarverk och presstödsnämnden de upplysningar och styrkta uppgifter som behövs för bedömningen av om stöd skall utgå och stödbeloppets storlek. För åren 1977 och 1978 kommer inte fullständiga uppgifter att kunna tas fram. Besluten måste således för dessa år baseras på ett ofullständigt underlag vad gäller vissa av stödvUlkoren. Det bör ankomma på invandrarverket och presstödsnämnden att här göra erforderliga bedömningar. För bidrag tiU nystartade tidningar och vid periodicitetshöj-ningar får bedömningen gmndas på kortare perioder än ett år. För år 1977 kan det vidare bli aktueUt att beräkna bidrag tUl medlemstidningar med ledning av uppgifter som avser år 1977, eftersom det kan fömtsättas att vissa tidningar först under år 1977 kommer att övergå till utgivarkorsband.

Prop. 1976/77: 99 65

Beräkningarna av medelsbehovet för de olika formerna av stöd till invandrartidningarna blir av flera skäl mycket osäkra. Det är exempelvis inte möjligt att bedöma hur många tidningar som under de närmaste åren kommer att uppfyUa kraven på allmänna nyhetstidningar resp. medlemstidningar. Jag uppskattar medelsbehovet till sammanlagt 2,5 milj. kr. för innevarande budgetår och 3,5 milj. kr. för budgetåret 1977/78. För budgetåret 1977/78 har under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Åtgärder för invandrare beräknats 600 000 kr. för stöd till tidningar på andra språk än svenska. Med hänsyn härtill blir ökningen av medelsbehovet endast 2,9 milj. kr. utöver vad som har föreslagils i prop. 1976/77: 100. Den relativt kraftiga ökningen av medelsbehovet mellan budgetåren 1976/77 och 1977/78 beror på atl jag räknar med att några tidningar med hjälp av stödet kommer att öka sin utgivning och bli bidragsberättigade som allmänna nyhetstidningar.

I frågan om stöd tUl tidningar på andra språk än svenska har jag särskilt samrått med statsrådet Ullsten.

6.3 Samdistributionsrabatt för dagstidningar

Samdistributionsrabatt för dagstidningar infördes den 1 januari 1970 (prop. 1969: 48, SU 1969: 107, rskr 1969: 251). Syftet var att med hjälp av rabatten stimulera tidningarna till ökad samdistribution för att uppnå totalt sett lägre distributionskostnader och en kostnadsfördelning mellan de deltagande tidningsföretagen som gav ökad jämställdhet i konkurrensen. Samdistributionsrabatten har blivit en betydande framgång. F. n. står endast en abonnerad flerdagarstidning helt utanför systemet.

Gällande bestämmelser har meddelats i förordningen (1976: 336) om statligt stöd till dagstidningar. Rabatt utgår för varje abonnerat exemplar av dagstidning som distribueras av postverket i särskild tidningsut-delningstur eller lantbrevbäringstur eller av särskilt distributionsföretag under förutsättning att minst två tidningsföretag deltar i samdistributionen. Tidningsföretagen måste avstå från egen distribution på aUa de orter där samdistribution förekommer och den egna tidningen kan medfölja. De i samdistributionen deltagande tidningarna betalar inom samma distributionsområde ett enhetligt pris per distribuerat exemplar (den s. k. likaprisprincipen). Priset kan emellertid differentieras om tidningarnas exemplarvikt är mycket olika.

Rabatten utgår med tre öre för varje samdistribuerat exemplar. För budgetåret 1977/78 har under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Stöd till dagspressen beräknats 28 milj. kr. tiU samdistributionsrabatt (prop. 1976/77: 100 bil. 11 s. 138).

Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) har i skrivelse till regeringen den 15 december 1976 föreslagit att samdistributionsrabatten till

Prop. 1976/77: 99 66

dagstidningar skall höjas från nuvarande tre öre till sex öre. TU framhåller att om pågående förhandlingar i Göteborgsområdet leder till att samdistribution upprättas också där kommer 80 % av dagspressupplagan att samdistribueras. Återstående 20 % distribueras av postverket. Detta visar enligt TU att samdistributionsrabattens syfte har uppnåtts — den samhällsekonomiskt dyrbara och orationella dubbleringen av tidningsdistributionen har upphört och distributionen används inte längre som ett konkurrensmedel mellan tidningarna, vilket främst är till fördel för de glest spridda andratidningarna. Samdistributionsrabatten har också medfört stora fördelar för konsumenterna. Förutsättningarna för samdistributionsrabattens framgång har enligt TU varit dels att de inom varje område dominerande tidningarna har avstått från de fördelar ur konkurrenssynvinkel som egendistribution skulle ha gett dem, dels att de tidningar som genom övergång till samdistribution har fått ökade kostnader har kunnat kompenseras för detta via rabatten.

TU framhåller att distributionskostnaderna sedan år 1972, då rabatten senast höjdes, har ökat med 100 %, och att de under år 1977 väntas öka med ytterligare 35 %. Att återföra rabatten till 1972 års nivå kräver enligt TU en höjning till sex öre. TU anser att om rabatten inte återförs tiU 1972 års nivå finns det risk för att likaprisprincipen inte kan upprätthållas och t. o. m. för att en återgång till egendistribution skulle kunna ske.

Presstödsnämnden har i yttrande över TU:s skrivelse vitsordat TU:s redovisning av kostnadsutvecklingen, som enligt nämnden innebär att rabattens andel av de totala distributionskostnaderna har minskat från ca 12—15 % tiU 6—7 %. Man kan enhgt nämnden på grund härav inte bortse från riskerna att i vart fall de större högtäckningstidningarna kan överväga en återgång tiU distribution i egen regi på utgivningsorten. De nuvarande reglerna gör det enligt nämnden möjligt för en tidning att på utgivningsorten anordna distribution i egen regi medan den samtidigt på andra orter kan delta i samdistribution som anordnas av något av distributionsföretagen och där erhålla samma pris som övriga tidningar. Härigenom går tidningen visserligen miste om rabatten på utgivningsorten men detta kan mer än väl uppvägas av kostnadsminskningen. För att stärka systemet krävs enligt nämnden såväl en höjning av rabatten som en ändring av de gällande reglerna.

Presstödsnämnden framhåUer att en fördubbling av rabatten skulle innebära en kostnadsökning med 28 milj. kr. Om det av ekonomiska eller andra skäl inte bedöms möjligt att fördubbla rabatten anser press-stödsnämnden att en differentiering av rabatten — innebärande att rabatt skall utgå med sex öre upp tiU ett visst antal årsexemplar och därefter utgå med oförändrat tre öre — bör kunna övervägas. Presstödsnämnden anger två alternativ för en sådan differentiering. En rabatt på sex öre för de första 21000 000 exemplaren, dvs. en upplaga motsva-

Prop. 1976/77: 99 67

rande de största landsortstidningarnas, och tre öre för exemplar därövei skulle enligt nämnden medföra en extra kostnad på 20 milj. kr. En rabatt på sex öre för de första 3 000 000 exemplaren, vilket motsvarar 10 000 exemplar för en sexdagarstidning, och tre öre för exemplaren däröver skulle enligt nämnden innebära en merkostnad på 9 milj. kr. En höjning av rabatten bör enUgt nämnden kombineras med en ändring av reglerna för samdistributionsrabatten så att likaprisprincipen endast gäller de tidningar som har undertecknat förbindelse att avstå från egen distribution inom alla de områden där rabatterad samdistribution förekommer resp. att överlämna hela distributionsarbetet tiU postverket eller ett distributionsföretag.

För egen del vill jag anföra följande. Systemet med samdistributionsrabatt har vunnit mycket stor anslutning. Detta är en utveckling som framför allt mindre tidningar med glesare spridning dragit nytta av. Jag anser det väsentiigt att systemet kan upprätthåUas och ge tUlräcklig stimulans för atl uppfylla de syften som statsmakterna har avsett.

Så länge samdistributionsrabatten hålls på en sådan nivå och har en sådan imiktning att en utbrytning ur systemet inte för någon tidning kan medföra vinster bör en sådan knappast inträffa. Det skulle i så fall endast ske i syfte att försvåra situationen för konkurrenterna. Jag räknar med att ansvaret inom pressen och uppslutningen kring samdistributionens idéer är så stor att detta inte skall ske. EmeUertid synes kostnadsläget nu vara sådant att direkta vinster kan finnas att hämta genom utbrytningar ur systemet. Detta skulle innebära avsevärda samhällsekonomiska och branschekonomiska förluster. Jag delar således TU:s och presstödsnämndens bedömning att en höjning av rabatten är nödvändig för att samdistributionssystemet skall kunna upprätthållas. Jag delar också presstödsnämndens bedömning att en differentiering av rabatten bör prövas, liksom att reglerna för rabatten bör skärpas i enlighet med nämndens förslag.

Jag förordar att rabatten höjs till sex öre för de första 10 000 000 exemplaren och till fyra öre för exemplaren mellan 10 000 000 och 21000 000. För exemplaren över 21000 000 bör rabatten vara oförändrat tre öre. Detta innebär en fördubbling av rabatten för flertalet landsortstidningar, en mycket kraftig förstärkning av rabatten för de största landsortstidningarna och en något mindre förstärkning för storstädernas flerdagarstidningar. Jag beräknar de totala kostnaderna för rabatten för budgetåret 1977/78 tiU 46 milj. kr.

6.4 Skatt på annonser och reklam

Jag vill i detta sammanhang ta upp en fråga som berör en annan sida av det statliga presstödet. I syfte att finansiera ett utvidgat stöd till dagspressen och en utvidgad statlig informationsverksamhet infördes den

Prop. 1976/77: 99 68

1 juli 1971 en särskild, i princip generell skatt på annonser. Genom lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam utvidgades denna annonsbeskattning till att omfatta även viss reklam i annan form än annons. Vissa ändringar har skett i denna reklamskatt, senast genom SFS 1975: 117.

Lagen om skatt på annonser och reklam innehåller bestämmelser (24 §) som innebär att beskattningsmyndigheten — riksskatteverket — till skattskyldig, som har att erlägga reklamskatt för annonser, återbetalar en så stor del av erlagd skatt som svarar mot en skattepliktig annonsomsättning om högst 3 mUj. kr. för helt år. Återbetalning sker efter utgången av varje kalenderhalvår. För första halvåret av ett kalenderår får återbetalningen inte överstiga skatten på en annonsomsättning av 1,5 milj. kr. Om det med säkerhet kan förväntas att den skattepliktiga annonsomsättningen inte kommer att överstiga 3 milj. kr., kan riksskatteverket medge befrielse från skyldighet att redovisa skatt. Därmed kan en onödig omgång med inbetalning och återbetalning av skatt undvikas. Riksskatteverket kan dessutom, om särskilda skäl föreUgger, medge återbetalning tidigare än halvårsvis i efterskott.

Skatten utgör för annonser i dagspressen 6 % och för andra annonser 10 % av vederlaget exkl. skatt. De nämnda återbetalningsreglerna eller, som de brukar betecknas, det skattefria gmndavdraget erbjuder därmed en skatteåterbäring för år med upp tiU 180 000 kr. för allmän nyhetstidning och med upp till 300 000 kr. för populär- eller facktidning.

Intäkterna av reklamskatten uppgick under budgetåret 1975/76 tiU ca 139 milj. kr. och beräknas för budgetåret 1976/77 till 170 milj. kr. I runt tal 100 skattskyldiga erhåller återbetalning genom grundavdraget. Jag har tidigare understrukit betydelsen av ett fortsatt effektivt statligt presstöd. De åtgärder som jag har förordat i det föregående ger också uttryck härför. Jag anser också att en lättnad av skatten på annonser och reklam skulle vara ett betydelsefullt stöd för pressen.

Det i reklamskatten inbyggda skattefria grundavdraget kan ses som ett kompletterande stöd till dagspressen, populärpressen och fackpressen. Detta avdrag är nu maximerat tUl skatten på en annonsomsättning om 3 milj. kr. för år. En höjning av detta gränsvärde skulle betyda en ökad skatteåterbäring för alla tidningar inom nämnda kategorier med en annonsomsättning över 3 milj. kr. Jag finner en sådan åtgärd motiverad och förordar att gränsvärdet fördubblas till 6 milj. kr. Drygt 100-talet tidningar skulle härigenom få höjd återbäring av reklamskatt. För drygt hälften av dessa skulle återbäringen bli dubbelt så stor som f. n. och för resten skulle följden bli inte endast viss höjning av återbäringen utan också att skyldigheten att inbetala skatt skulle kunna falla bort. En höjning av gränsvärdet för grundavdraget kan beräknas medföra en ökning av återbäringen med i nuläget ca 16 milj. kr. för år räknat.

Prop. 1976/77: 99 69

Jag förordar att höjningen av gränsvärdet tUl 6 milj. kr. får gälla från ingången av år 1977. Vid ett sådant förhåUande krävs inga särskilda övergångsbestämmelser. I de gällande reglerna bör därvid återbetalningar för första halvåret 1977 maximeras till skatten på en omsättning av högst 3 mUj. kr. och återbetalningen för andra halvåret 1977 ske med belopp som svarar mot resterande faktisk annonsomsättning under året. I sådana fall, där skatt har erlagts för redovisningsperiod under år 1977, men frihet från inbetalning kan medges på grund av det höjda gränsvärdet för grundavdraget, föreligger möjlighet för riksskatteverket att återbetala den inbetalade skatten utan att avvakta halvårsskiftet. Den förordade höjningen av grundavdraget kräver ändring av 24 § lagen om skatt på annonser och reklam. Förslag härom har upprättats inom budgetdepartementet.

6.5 Anslagsfrågor

I prop, 1976/77: 100 (bil. 11 s. 138) föreslås för budgetåret 1977/78 ett förslagsanslag av 189 milj. kr. tiU Stöd tiU dagspressen. Anslagsbehovet för samdistributionsrabatten har därvid beräknats tiU 28 milj. kr.

Som framgår av vad jag tidigare har redovisat kan samdistributionsrabatten för budgetåret 1977/78 beräknas uppgå tiU 46 mUj. kr. TUl Stöd till dagspressen bör således anvisas ytterligare 18 mUj. kr. utöver vad som föreslås i prop. 1976/77: 100.

För det av mig föreslagna stödet till organisationstidskrifter bör för nästa budgetår 40 milj. kr. anvisas under ett särskilt förslagsanslag under åttonde huvudtiteln.

Tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska riktade till invandrar- och minoritetsgrupper i Sverige kan redan nu få stöd från reservationsanslaget Åtgärder för invandrare under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel. För budgetåret 1976/77 har anvisats 600 000 kr. för detta stöd, som fördelas av statens invandraiverk. Ifrågavarande reservationsanslag har i prop. 1976/77: 100 (bil. 15 s. 188) föreslagits till S 525 000 kr. för nästa budgetår. Samtliga kostnader för stödet till tidningar på annat språk än svenska bör bestridas fiän etl särskUt förslagsanslag under budgetdepartementets huvudtitel. Reservationsanslaget Åtgärder för invandrare under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel kan därvid minskas med ett belopp som motsvarar det stöd som tidigare utgått till dessa tidningar. För att bidrag tUl tidningar på annat språk än svenska skall kunna utgå redan för kalenderåret 1977 bör medel anvisas på tilläggsbudget till statsbudgeten för innevarande budgetår. Jag beräknar medelsbehovet tUl 2,5 milj. kr. för budgetåret 1976/ 77 och till 3,5 milj. kr. för nästa budgetår.

I prop. 1976/77: 100 (bil. Ils. 82) har föreslagits ett förslagsanslag av 1 174 000 kr. till presstödsnämndens verksamhet under budgetåret

Prop. 1976/77: 99 70

1911/18. För presstödsnämndens utökade verksamhet till följd av vad jag har föreslagit i det föregående bör anvisas 400 000 kr. utöver vad som föreslås i prop. 1976/77: 100.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäUer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. antaga förslaget tiU lag om ändring i lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam,

2. godkänna de ändringar i gmndema för samdistributionsrabatt för dagstidningar som jag har förordat,

3. godkänna de grunder för stöd till organisationstidskrifter som jag har förordat,

4. godkänna de grunder för stöd tiU tidningar på andra språk än svenska som jag har förordat,

5. till Stöd till tidningar på andra språk än svenska på tilläggsbudget III tiU statsbudgeten för budgetåret 1976/77 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 500 000 kr.,

6. till Stöd till dagspressen för budgetåret 1977/78 under åttonde huvudtiteln utöver i prop. 1976/77: 100 bU. 11 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 18 000 000 kr.,

7. tiU Presstödsnämnden för budgetåret 1977/78 under åttonde huvudtiteln utöver i prop. 1976/77: 100 bU. 11 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 400 000 kr.,

8. till Stöd till organisationstidskrifter för budgetåret 1977/78 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 40 000 000 kr.,

9. till Stöd till tidningar på andra språk än svenska för budgetåret 1977/78 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3 500 000 kr.,

10. till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1977/78 under tolfte huvudtiteln anvisa ett i förhållande till förslaget i prop. 1976/77: 100 bil. 15 med 600 000 kr. minskat reservationsanslag.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1976/77: 99 71

Innehåll

Lagförslag ...................................................... 3

Förslag till lag om ändring i lagen (1972: 266) om skatt på

annonser och reklam ......................................... ... 3

1 Inledning ....................................................... ... 4

2 Nuvarande ordning............................................. 6

3 Tidskriftsutredningen ....................................... 8

3.1 Tidskrifternas antal och storlek........................ 8

3.2 Tidskriftemas funktioner ............................. 8

3.3 Tidskriftemas ekonomi ................................ 9

3.4 Allmänna motiv för ett stöd till organisationstidskrifter .... 10

3.5 Utredningens förslag till tidskriftsstöd .............. ... 11

3.5.1 Stödberättigade tidskrifter .................... 11

3.5.2 Underlag för beräkning av stöd ................. .. 12

3.5.3 Stödets nivå ...................................... .. 15

3.5.4 Administration och handläggning ............ 16

3.6 Tryckfrihetsrättsliga aspekter........................... 17

3.7 Övriga frågor ............................................ 17

4 Remissyttranden över tidskriftsutredningens förslag . .. 19

4.1 Allmänna synpunkter på utredningens analys ..... .. 19

4.2 Tidskrifternas funktioner ............................. 19

4.3 Tidskrifternas ekonomi ................................ 21

4.4 Synpunkter på utredningens förslag ................. 21

4.4.1 Allmänna synpunkter ............................ 21

4.4.2 Stödberättigade tidskrifter........................ 22

4.4.3 Underlag för beräkning av stöd.................. .. 25

4.4.4 Stödets nivå ...................................... .. 29

4.4.5 Administration och handläggning ............ .. 30

4.5 Tryckfrihetsrättsliga aspekter.......................... .. 32

4.6 Övriga synpunkter ..................................... .. 33

5 Tidningar på andra språk än svenska..................... .. 35

5.1 Frågans tidigare behandling .......................... .. 35

5.2 I Sverige utkommande tidningar på minoritetsspråk 37

5.3 Statens invandrarverks bidragsgivning ............. 38

6 Föredraganden ............................................. .. 39

6.1 Stöd till organisationstidskrifter........................ 39

6.1.1 Bakgmnd .......................................... .. 39

6.1.2 Tidskriftsutredningens analys ................ .. '

6.1.3 Utgångspunkter för ett statiigt stöd till organisationstidskrifter 41

6.1.4 Stödberättigade tidskrifter ................... .. 43

6.1.5 Underlag för beräkning av stöd ................. . 46

6.1.6 Stödets nivå ..................................... . 49

6.1.7 Administration och handläggning ............ . 51

6.1.8 Tryckfrihetsrättsliga frågor ..................... . 53

6.1.9 Övriga frågor ......................................... . 54

6.2 Stöd till tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska 55

6.2.1 Bakgrund .......................................... 55

6.2.2 Utgångspunkter för stöd till tidningar och tidskrifter

på annat språk än svenska....................... 57

Prop. 1976/77: 99 72

6.2.3 Stöd till allmänna nyhetstidningar ............ 60

6.2.4 Stöd till riksorganisationernas medlemstidningar 61

6.2.5 Stöd tUl övriga tidningar ....................... 62

6.2.6 Stöd till nyetablering, periodicitetshöjning och vid ojämlika konkurrensförutsättningar 63

6.2.7 Administration och handläggning samt kostnadsberäkning 64

6.3 Samdistributionsrabatt för dagstidningar ........... 65

6.4 Skatt på annonser och reklam ........................ .. 67

6.5 Anslagsfrågor ............................................. 69

7 Hemställan ..................................................... .. 70

8 Beslut .......................................................... .. 70

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770131