Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1976/77: 77 Regeringens proposition

1976/77: 77

om kontrollen av plantskoleväxter;

beslutad den 24 februari 1977.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upp­tagits i bifogade utdrag av regeringsprotokolL

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS DAHLGREN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en obligatorisk kontroll av plantskole­växter införs. Kontrollen föreslås gälla sundhet, sortäkthet och kvalitet.

Lantbruksstyrelsen föreslås sköta kontrollen. Den föreslås bli avgifts-finansierad.

1    Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 77

 

Prop. 1976/77: 77

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 74) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1975: 74) med bemyndi­gande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen

dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 och 4 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1                                                   §
Regeringen får meddela före-              Regeringen får meddela före­
skrifter för trädgårdsnäringen som skrifter för trädgårdsnäringen som
är påkallade för att främja kvali-     är påkallade för att främja eller
teten på trädgårdsprodukter eller möjliggöra kontroll av trädgårds-
för att möjliggöra kontroll av pro- produkters sundhet, sortäkthet el-
dukternas sundhet. Avgift får fö- ler kvalitet. Avgift får föreskrivas
reskrivas för sundhetskontrollen.                      för sådan kontroll.

Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela före­skrifter som avses i första stycket.

3 §

Om trädgårdsprodukt ej har den sundhet eller kvalitet som krä-ves, får myndighet som regeringen bestämmer förelägga produktens ägare eller innehavare att förstöra produkten, om det ej är uppen­bart obilligt. I beslut om föreläg­gande kan myndigheten sätta ut vite.

4 §

För tillsyn och kontroll enligt denna lag äger myndighet som re­geringen bestämmer tillträde till område, lokal eller annat utrym­me. Myndigheten får där göra un­dersökning eller taga prov. Myn­digheten har rätt att efter anford-ran erhålla de upplysningar och handlingar som behövs för tillsy­nen.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som be­hövs för tillsyn och kontroll enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

 

Prop. 1916/11:11

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET             PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-02-24

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Äsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition om kontrollen av plantskoleväxter

1    Inledning

Är 1971 tUlkallade chefen för jordbruksdepartementet särskilda sak-kunnigai med uppdrag att utreda frågor rörande kontroUanstalterna på jordbrukets område (Jo 1971: 06). De sakkunniga antog benämningen utredningen om kontroUanstalterna på jordbrukets område. Kungl. Maj:t överlämnade den 10 december 1971 till utredningen två skrivelser med förslag till utvidgning av den obligatoriska kontrollen av plant­skoleväxter. Utredningen har den 9 mars 1976 avgett delbetänkandet (Ds Jo 1976: 4) Kontrollen av plantskoleväxter.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), lantbruksstyrelsen, styrelsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärrnedidnska anstalt (SVA), statens plant­skolenämnd, konsumentverket, 1974 års trädgårdsnäringsutredning (Jo 1974: 09), Kooperativa förbundet (KF), Sveriges grossistförbund, Svens­ka kommunförbundet samt Trädgårdsnäringens riksförbund.

2    Nuvarande förhållanden

Är 1945 infördes en frivillig kontroll av plantskoleväxter, vUken avsåg sundhet, sortäkthet och kvalitet. Ar 1966 ändrades kontrollen till att bli obligatorisk i fråga om sundhet för vissa plantskoleväxter (prop. 1966: 1 bil. 11, JoU 1966: 1, rskr 1966: 9). Sedan dess gäller följande.

1 Generaldirektören Ingvar Widén, ordförande, generaldirektören Bo S. Hed­ström, rektorn Lennart Hjelm, riksdagsledamoten Filip Johansson, direktören Göran Kuylenstjerna ochf. d. riksdagsledamoten Erik Mossberger;

ti    Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 77

 

Prop. 1976/77: 77                                                     4

Enligt kungörelsen (1966: 339) om obligatorisk sundhetskontroll av vissa plantskolealster (ändrad senast 1975: 1000) får innehavare av plantskola eUer återförsäljare av plantskoleväxter inte saluhålla eller sälja fruktträd, fruktträdsgrundstammar, vinbärsbuskar eller hallonbus­kar utan att sundheten hos varan kontrollerats och godkänts enligt före­skrifter av lantbruksstyrelsen. I kungörelsen (1966: 340) om kvalitets­benämning på plantskolealster (ändrad 1975: 78) stadgas att dessa ej får saluhållas eller säljas under benämning som anger eller antyder att varan är av särskilt god beskaffenhet, utan att varan i fråga om sundhet, sort­äkthet och kvalitet godkänts enligt lantbruksstyrelsens föreskrifter. Kon­trollen omfattar sortäkthet och kvalitet för de tidigare nämnda växterna med obligatorisk sundhetskontroll, samt sundhet, sortäkthet och kvalitet för krusbär, björnbär, nötbuskar, jordgubbar och vedartade prydnads­växter. Med stöd av kungörelsen (1950: 84) med vissa bestämmelser angående införsel av fruktträd och bärbuskar (ändrad senast 1975: 996) har vidare lantbruksstyrelsen utfärdat bestämmelser som innebär att statens plantskolenämnd skall kontrollera att de villkor uppfylls som styrelsen uppställer vid beviljandet av införseltillstånd för nämnda väx­ter. Dessa villkor rör sortäkthet och kvalitet samt i viss mån sundhet utöver vad som generellt gäller enligt förordningen (1975: 994) om in­försel av växter m. m.

De till den friviUiga kontrollen anslutna plantskolorna och återför­säljarna har rätt att på kontroUerat material sätta det s. k. plantskole­märket. Det får användas på såväl vara som dragits upp inom landet, som importerad vara, om fordringarna uppfyllts. Importerad vara skall dock förses med beteckningen "Import". Föreskrifterna medger dock undantag därvid. Praxis är f. n. att "Import" sätts ut på de importerade växter som faller under obligatorisk sundhetskontroll medan plantsko­lenämnden medger undantag för övriga växtslag. Det bör framhållas; att importmärkningen emellertid ej omfattar allt importerat material av de obligatoriskt sundhetskontrollerade växterna utan endast det som- dessutom ar med i den frivUliga sortäkthets- och kvalitetskontrollen.

Sundhetskontrollen är sålunda obligatorisk för fruktträd, fruktträds­ grundstammar, vinbärsbuskar och hallonbuskar samt friviUig för övriga vedartade växter samt jordgubbar. Syftet är att åstadkomma ett utplan-teringsmaterial av dessa växtslag som är fritt från skadedjur och sjuk­domar. I plantskolorna och vid andra försäljningsstäUen kontrolleras, under vegetationsperioden att de berörda växtslagen ej är angripna av vissa sjukdomar. Statens plantskolenämnd ger anvisningar om bekämp­ningen av skadegörare i plantskola. Den kontinuerliga köntrollen med­för att angrepp upptäcks på ett tidigt stadium. Fortsatt spridning kan' då hindras. Särskild uppmärksamhet ägnas åt moderplantor och an­nat förökningsmaterial. Plantskolenärhndens tjänstemän har möjlighet att föreskriva bekämpningsåtgärder. FörekoiiiiTier svårartade skadegö

 

Prop. 1976/77: 77                                                     5

rare som ej kan bekämpas, t. ex. virus och bakteriesjukdomar, åläggs plantskolorna att oskadliggöra de angripna växterna.

Beträffande de importerade plantskoleväxterna får man lita till ex­portlandets kontroll vilken kan vara av varierande beskaffenhet. Im­porterat salufärdigt material stickprovsinspekteras vid införseltillfället samt vid deltagande i frivillig kontroll också vid återförsäljningsstället. Importerat material som planteras för försäljning under en senare för­säljningsperiod omfattas dock av kontrollen. Vid importkontrollen kan vissa sjukdomar och skadedjursangrepp inte upptäckas. Dit hör flertalet virussjukdomar samt vissa bakterie- och svampsjukdomar, nematoder och kvalster.

Sortäkthetskontrollen är som tidigare nämnts frivillig. Syftet är att tillförsäkra köparna av plantskoleväxter ett sortäkta växtmaterial. Den skall förhindra att de till kontrollen anslutna plantskolorna uppförökar olämpliga sorter samt plantmaterial under felaktig sortbeteckning. Även återförsäljare av importerat material kan delta i kontrollen. Sortäkt­heten kontrolleras då vid lager eller försäljningsstäUen. Kontrollen i plantskolorna äger rum samtidigt med sundhets- och kvalitetskontrollen. Några särskilda föreskrifter om hur kontrollen skall utföras finns inte. Bestämmelserna för kvalitetskontrollen berör dock i vissa fall även sortäkthet.

Kvalitetskontrollen är också friviUig. Syftet är att tillförsäkra köparna av plantskoleväxter ett fullgott planteringsmaterial, dvs. att tillse att de till kontrollen anslutna plantskolorna och återförsäljarna endast saluför växter av tillfredsstäUande uppdragning och sortering, dvs. växter som har goda möjligheter att etablera sig och växa vidare på sin slutgiltiga plats. Kvaliteten ses i detta sammanhang frärrist som en sorteringsfråga när vegetationssäsongen är slut och växterna skall försäljas. Kontrollen innebär också en tillsyn av växternas skötsel i plantskolorna. I plant­skolorna kontrolleras att odlingen sker på ett sådant sätt att det färdiga materialet kan uppfyUa de fordringar som stäUs: Dessa kan avse bl. a. rotsystem, underlag vid ympning eller okulering, stamhöjd och ålder.

Statens plantskolenämnd handhar kontrollen av sundhet, sortäkthet och kvalitet hos plantskoleväxter samt bedriver upplysningsverksamhet i anslutning därtUl. Vidare mottar nämnden och överlämnar med eget yttrande till lantbmksstyrelsen ansökningar öm införseltillstånd enligt kungörelsen med vissa bestämmelser angående införsel av fruktträd och bärbuskar.

Plantskolenämnden består av högst tio ledamöter. Ordförande och övriga ledamöter utses av lantbruksstyrelsen. Nämnden står under lant­bruksstyrelsens överinseende.

Plantskolenämnden har två anställda, en plantskoleinspektör och en assistent. Tidvis finns också extra personal. Det är'främst tjänstemän från lantbruksstyrelsens växtinspektionsenhet som tillfälligt tjänstgör

 

Prop. 1976/77: 77                                                     6

hos nämnden. Lantbruksstyrelsen svarar också på nämndens uppdrag för kvalitetskontroll av importerat material. Detta.arbete utförs av sty­relsen utan ersättning. Plantskolenämnden har sina lokaler i Akarp.

Inom landet har nämnden kontakt och samverkar med främst lant­bruksstyrelsen, lantbrukshögskolan och tullverket. Internationellt sam­verkar nämnden med kontrollorganen på plantskoleområdet.

Totalt finns i landet ca 175 producerande plantskolor av nämnvärd betydelse. Av dessa kontrolleras ca 160 plantskolor. 100 företag är med i såväl den obligatoriska som den frivUUga kontrollen. Av utplanterade grundstammar för fruktträd har nära 90 % planterats i plantskolor som deltar i den frivilliga kontrollen. Motsvarande andel för rosor är 65 %.

Verksamheten finansieras till övervägande delen av kontrollavgifter från plantskolorna. Av staten för budgetåret 1975/76 som omsluter ca 175 000 kr. är 39 000 kr,, dvs. 22 %, statsbidrag. Det utgår som bidrag till kostnader för administration av den obligatoriska sundhetskontrollen samt till kostnader för upplysning om kontrollverksamheten. Staten fastställs av lantbruksstyrelsen.

Kontrollavgifterna för den obligatoriska sundhetskontrollen utgår med en fast avgift som varierar med odlingsarealen av de växter som är underkastade obligatorisk kontroll. Kontrollavgifter för den frivUliga kontrollen består av dels en fast del på 100 eller 200 kr. beroende på kontroUens omfattning, dels en rörlig del som varierar med försälj­ningen. Den sistnämnda delen fungerar så att plantskolenämnden för­medlar kontrolletiketter till plantskoloma. På antalet beställda etiketter debiterar nämnden en kontrollavgift som f. n. är 35 kr. per 1 000 eti­ketter utom vad gäller jordgubbar där taxan är 50 kr.

Är 1972 fanns 716 plantskoleföretag med en sammanlagd areal för plantskoleväxter på 1 109 ha. Av företagen hade 77 % högst 1,0 ha. Deras areal motsvarade 14 % av den totala. Landets 8 största plant­skolor utgjorde bara 1 % av antalet företag men förfogade över 27 % av arealen. 83 % av arealen fanns i Götaland, därav mer än hälften i Skåne. Det mest odlade växtslaget var prydnadsbuskar, som upptog 25 % av totala arealen. Därefter följde barrväxter med 14 % samt rosor och fruktträd med ca 10 % vardera.

Värdet av den inhemska produktionen kan f. n. uppskattas tUl 75 milj. kr. Av trädgårdsnäringens totala omsättning utgör värdet av plant­skoleproduktionen ca 10 %.

Antalet anställda inom plantskolesektorn varierar med årstiden. Un­der försäljnings- och pdlingsperioderna sker det mer än en fördubbling av arbetskraften. Med extrapersonalen omräknad till helårsanställda var totala antalet anställda år 1972 ca 1 400, av vilka hälften kunde be­traktas som yrkeskunniga. Handeln med plantskoleväxter har ökat kraf­tigt det senaste decemiiet, vilket bl. a. framgår av att importen nu är åtta gånger så stor som i slutet av 1950-talet. Värdet av den kan   f.n. be-

 

Prop. 1976/77: 77    :.                                               7

räknas till 75 milj. kr. Av exportländerna intar HoUand, Danmark och Västtyskland en helt dominerande ställning med över 90 % av den sam­lade exporten av plantskoleväxter tUl Sverige. Plantskolorna svarade år 1972 för 66 % av importen, medan återstoden fördelades mellan affärs­kedjor 7 %, kommuner 5 % och övriga importörer 22 %. Försäljningens' fördelning på olika köpargrupper var samma år 59 % till villaägare m. fl., 19 % till andra plantskolor och återförsäljare, 9 % till kommu­ner och 13 % till anläggningsföretag.

Den totala omsättningen baserad på konsumentpris kan f. n. uppskat­tas tUl 225 milj. kr.

3    Utredningen

Enligt utredningen är sundhetskontroUen liksom annan växtskydds-inspektion välmotiverad från både enskild och samhällelig synpunkt. Kontrollen förhindrar spridning av skadegörare och medverkar därmed till bättre ekonomiskt resultat för i första hand yrkesodlarna. Kontrollen är också genom sin preventiva natur mycket miljövänlig på grund av att användningen av kemiska bekämpningsmedel minskas. Vissa växter som f. n. är undantagna från kontroll angrips av samma skadegörare som de obligatoriskt kontrollerade. Okontrollerat material kan därför lätt överföra skadegörare till de sundhetskontrollerade växterna vid samplantering i trädgårdar och odlingar. Vidare omfattas vissa från ekonomisk synpunkt betydelsefuUa växtslag främst jordgubbar inte av den obligatoriska kontrollen. Utredningen föreslår därför att sundhets­kontrollen i princip skall omfatta alla vedartade plantskoleväxter samt jordgubbar. I övrigt bör nuvarande mål gälla även i framtiden. Före­skrifter om vilka växter kontrollen skaU omfatta föreslås kunna utfärdas av lantbruksstyrelsen i stället för av regeringen. Föreskrifter om kon­trollens genomförande bör utfärdas av lantbruksstyrelsen. Kontrollen föreslås även omfatta produktion och försäljning av virusfria plant­skoleväxter. Utredningen framhåller att alla möjligheter till samordning med annan växtskyddskontroll bör tas till vara.

Vad gäller sortäkthets- och kvalitetskontrollen redovisar utredningen inledningsvis vissa allmänna synpunkter.

Utredningen indelar konsumenterna i två grupper med olika behov av konsumentskydd i fråga om sortäkthet och kvalitet. Den ena grup­pen, som svarar för något mer än en tredjedel av konsumtionen av plantskoleväxter, består av yrkesodlarc, parkförvaltningar m. m. som har stor sakkunskap och som oftast genom avtal eller på annat sätt för­säkrar sig om sortäkta och kvalitetsmässigt fullgoda varor. Sådana leve­ransavtal grundar sig ofta på gällande kvalitetsbestämmelser. Den andra gruppen är övriga konsumenter som vanligen har bristande kunskaper

 

Prop. 1976/77: 77                                                     8

och för vilka lång tid kan förflyta mellan inköpstillfällena. Den sist­nämnda gruppen har störst behov av konsumentskydd i fråga om sort­äkthet och kvalitet och det är främst denna grupps intressen som enligt utredningen behöver tas till vara i detta sammanhang.

Plantskolekontrollen växte fram under det andra världskriget då trädgårdsodlingen stimulerades av försörjningsskäl. FörhåUandena i producent-, distributions- och konsumentleden var då väsentligt olika dem som f. n. gäller. Distributionen skedde i form av direktförsäljning från plantskolorna, torghandel och kringföringshandel. Distributionen har därefter kraftigt förändrats. Importen har mångdubblats och domi­nerar f. n. helt på prydnadsväxtsidan. Försäljning sker också i ökad utsträckning i handelsträdgårdar, blomsterbutiker, s. k. gardencenters med självbetjäning och i varuhus. En mängd nya återförsäljare har också tillkommit, av vUka flertalet saknar yrkesutbildning. Förändring­en i distributionsledet har ändrat förutsättningarna för kvalitetskontrol­len såsom den en gång utformades och sedan har fortlevt.

Enligt uppgift från plantskolenämnden införs och saluförs undermå­liga varor i ökande omfattning för direktförsäljning. F. n. kan plant­skoleväxter som importerats för direktförsäljning ingå i den frivilliga sortäkthets- och kvalitetskontrollen. Sortäktheten är vanligen mycket svår att kontrollera under annan tid än vegetationsperioden. Kontrollen av att dessa växter är sortäkta och uppfyller gällande kvalitetsbestäm­melser är emellertid i praktiken till övervägande del delegerad till im­portören. Sannolikt ligger kommersiella skäl bakom denna utformning av kontrollen, eftersom de flesta plantskolorna säljer såväl egna som im­porterade produkter. Konsumenten vet inte heller vUket material som är importerat eftersom generell dispens lämnas för importmärkning med undantag av det som är obligatoriskt sundhetskoritrollerat. Utredningen finner det otillfredsställande att sortäktheten kontrolleras på nämnda sätt. KvaUteten, som i huvudsak är en sorteringsfråga, kan däremot lät­tare bestämmas av importören.

En för konsumenten likaledes väsenthg fråga i sammanhanget är va­rans behandling i distributionsledet. Vid direktförsäljning i plantskolor är problemet vanligen litet. Däremot varierar varornas behandling från producent till konsument vid andra distributionsformer. I vissa fall kan det hända att distributionen sker under förhållanden, som om de inte leder till att plantorna dör, väsentligt nedsätter livskraften och kvaliteten. Sortäkthets- och kvalitetskontrollen som den f. n. utförs blir i sådana fall av underordnat intresse.

Mot bakgrund av nämnda förhållanden, frivilligsystemet och bristande resurser konstaterar utredningen att målet för verksamheten, nämUgen att tillförsäkra köparna av plantskoleväxter ett fullgott planteringsmate­rial, f. n. inte uppfylls.

Utredningen anser att målet för kontrollen bör vara att konsumen-

 

Prop. 1976/77: 77                                                     9

terna skall erbjudas ett sortäkta och kvahtetsmässigt gott material. För att uppnå detta behöver kontrollen effektiviseras och ökade resurser till­föras. Samhällets insatser för att stödja konsumenterna av plantskole­växter kan göras på olika sätt. I fråga om åtgärder direkt inriktade på plantskoleväxterna redovisar utredningen två olika vägar. Den ena är att staten genom särskUda organ aktivt engagerar sig i kontrollen. Den andra är att kontrollen i huvudsak utförs av handeln i enlighet med av statliga organ utfärdade bestämmelser och rekommendationer.

Utredningen har övervägt två alternativ till utformning av kontrollen. Det ena innebär att en obligatorisk kontroll införs av vedartade plant­skoleväxter samt jordgubbar. Mot detta har ställts ett alternativ där den nuvarande frivilliga kontrollen slopas och ersätts av rekommendationer om kvalitet m. m.

Utredningen har funnit att det första alternativet ger ett mycket gott konsumentskydd. Vidare får producenter och saluhåUare ett fint stöd i sin verksamhet genom att specialister kontrollerar och ger råd för pro­duktionen. Eftersom sundhetskontrollen är densamma i båda alternati­ven och det är möjligt att utföra sortäkthets- och kvalitetskontroll sam­tidigt med den, kan sistnämnda kontroller för den inhemska produktio­nens del erhållas tiU en marginell kostnad.

Det andra alternativet medför ett mindre behov av resurser än det första. Jämfört med det första alternativet erhålls emellertid en lägre grad av konsumentskydd eftersom åtgärder inte kan vidtas mot produ­center och försäljare som inte följer rekommendationerna.

Utredningen förordar det första alternativet med hänsyn till dess större effektivitet från konsumentskyddssynpunkt. Förslaget innebär bl. a. att uppgiflsskyldighet skall föreligga om sort och kvalitet i samtliga han­delsled. Kontrollen skall samordnas med sundhetskontrollen. Den bör i första hand ske vid införseltillfället och i plantskolorna. En icke obe­tydlig kontroll måste emellertid även ske i detaljistledet eftersom inför­selkontrollen är förenad med vissa problem. I den utsträckning det är möjligt bör även växternas behandling i distributionsledet innefattas i kontrollen. Utredningen redovisar vissa praktiska svårigheter som kan väntas i samband med att det nya systemet införs. Utredningen bedömer därför att viss tid erfordras för genomförandet. Enligt utredningen bör lantbruksstyrelsen bestämma hur kontrollen efter hand skall byggas ut. Härvid bör de ekonomiskt mest betydelsefulla växtslagen prioriteras.

Utredningen framhåUer att enkelhet bör eftersträvas vid utformningen av kontroUen. Som exempel nämner utredningen att endast två kvalitets­klasser bör finnas, nämligen Prima och Sekunda. För klass Sekunda bör inga minimikrav finnas, utan aUt material som inte uppfyller kraven för klass Prima bör räknas dit. Det är nämligen enligt utredningens mening inte befogat att straffbelägga försäljning av dåligt material, förutsatt att uppgift lämnats om rätt klasstillhörighet. Dessutom skulle en sådan

 

Prop. 1976/77: 77                                                    10

ordning kräva betydande administrativa resurser. En förutsättning är emellertid att klassbeteckningen är sådan att konsumenterna i grova drag får klart för sig kvaHteten. Med hänsyn till kontrollens utformning anser utredningen något behov inte föreligga av särskild märkning av importerade växter med ordet "Import".

I fråga om organisationen av kontrollen framhåUer utredningen att kontrollen av plantskoleväxter är närbesläktad med den kontrollverk- ' samhet som utförs av lantbmksstyrelsens växtinspektionsenhet. Styrelsen utfärdar också tillämpningsbestämmelsema för sundhetskontrollen. Vi­dare utför styrelsen kvalitets- och sortäkthetskontroll vid införsel av fruktträd och bärbuskar.

Om nuvarande organisation bibehålls innebär det att alla bestämmel­ser för kontrollen utfärdas av lantbruksstyrelsen medan själva kontroll­arbetet i huvudsak utförs av en administrativt fristående myndighet, be­stående av två eller tre tjänstemän. Viss del av kontrollarbetet kommer att utföras av tjänstemän på lantbruksstyrelsens växtinspektionsenhet som lånas ut tiU plantskolenämnden under vissa tider.

Alternativet är att kontrollen helt omhänderhas av lantbruksstyrelsen. Verksamheten inordnas i växtodlingsavdelningens enhet för växtinspek-tion. Härigenom uppnås enligt utredningen en effektivare kontroll genom att personalen vid inspektionsenheten kan disponeras också för kontrol­len av plantskoleväxter. Det remissförfarande i olika frågor som blir nödvändigt om nuvarande organisation bibehålls undviks vidare.

Eftersom det sistnämnda alternativet medför ett effektivare resursut­nyttjande förordar utredningen den organisationen. Lantbruksstyrelsen bör således svara för kontrollen av plantskoleväxter.

Principiella eller andra större frågor rörande sortäkthets- och kvalitets­kontrollen av plantskoleväxter bör enhgt utredningen behandlas i lant­bruksstyrelsens trädgårdsnämnd. I denna nämnd finns företrädare för plantskolenäringen. Vid styrelsen finns också en rådgivande grupp för växtskyddsfrågor. Frågor rörande sundhetskontrollen föreslås behandlas i denna grupp. Härutöver står det aUtid styrelsen fritt att då speciella frågor uppkommer tillsätta arbetsgmpper med företrädare för olika in­tressen.

Utredningen beräknar behovet av personal för verksamheten tiU två handläggare och fem övrig personal, varav fyra assistenter för inspek­tion. Lönekostnaderna beräknas vid 1976 års lönenivå till ca 550 000 kr. Omkostnaderna uppskattas till 150 000 kr. De sammanlagda kostnader­na uppgår således till 700 000 kr. eller mindre än 0,5 % av försäljnings­värdet. Utredningen anser att kontrollen skall finansieras med avgifter. En särskild taxa föreslås böra utarbetas av lantbruksstyrelsen i samråd med riksrevisionsverket. Avgiften för den inhemska produktionen bör knytas tUl arealen av de växtslag som omfattas av kontroll. För impor­terade växter föreslås avgiften utgå efter vikt.

 

Prop. 1976/77: 77                                                    11

Det är enligt utredningens mening mycket väsentligt ätt allmänheten hålls informerad om kontrollen av plantskoleväxtér. Det är också moti­verat att samhället i viss utsträckning stöder insatser som främjar all­männa konsumentintressen. Utredningen anser därför att ett statligt bi­drag bör utgå till kontrollen. Det nuvarande stödet på ca 40 000 kr. är enligt utredningens uppfattning lämplig storlek.

Med hänsyn till säsongvariationen i kontrollarbetet bör nya bestäm­melser träda i kraft och omorganisationen genomföras den 1 januari 1978. Förslagen innebär att lagen (1975: 74) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen behöver ändras.

4    Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser tillstyrker utredningens förslag till utvidg­ning av den obligatoriska sundhetskontrollen. Lant-bruksstyrelsen förutsätter att utvidgningen får ske successivt och att det uppdras åt kontroUmyndigheten att närmare reglera detta.

AUa remissinstanser utom Sveriges grossistförbund tillstyrker utred­ningens förslag att göra nuvarande friviUiga sortäkthets- och kvalitetskontroll av vedartade plantskoleväxter samt jordgub­bar obligatorisk.

Lantbruksstyrelsen anser att den nu föreslagna obligatoriska kontrol­len av kvalitet och sortäkthet i plantskolor och vid import skapar förut­sättningar för att växtmaterialet har en tillfredsställande kvalitet då det anländer tUl detaljisterna. Genom kontroll av återförsäljarnas sätt att hantera varan anser styrelsen att konsumenten bör kunna tillförsäkras ett fullgott växtmaterial. Statens plantskolenämnd finner endast det av utredningen förordade alternativet ge ett fullgott konsumentskydd. Nämnden pekar också på det stora värde kontrollen har som stöd åt producenter och saluhåUare i deras verksamhet.

Konsumentverket delar utredningens uppfattning att sortäkthets- och kvalitetskontrollen av plantskoleväxter f. n. inte är tillfredsställande från konsumentsynpunkt. Plantskolemärkets existens och innebörd är t. ex. knappast känd för konsumenterna. Många konsumenter har ej heller kunskaper inom området ulan måste i stor utsträckning förlita sig på de uppgifter om växterna som erhålls på försäljningsstället.

Styrelsen för jordbrukets högskolor och SVA delar utredningens upp­fattning att kontrollen av plantskoleväxter hittills varit otillräcklig och att en utbyggnad av denna kontroll är välmotiverad. Särskilt gäller detta mot bakgrund av att såväl den inhemska produktionen som importen av dessa växter ökat. Det sammanlagda värdet i konsumentledet av plant­skoleväxter är nu betydande. Härtill kommer att anläggnings- och sköt-

 

Prop. 1976/77: 77                                                                   12

selkostnaderna för grönområden ökat avsevärt under senare år. Svenska kommunförbundet framhåller att berörda kommunala förvaltningar med hänsyn till begränsade personalresurser i många fall inte kan kon­trollera levererade växter i önskvärd omfattning under vår och höst på grund av den stora arbetsbelastning som då normalt råder. Plantskole­växternas användning inom den kommunala sektorn representerar ett inte oväsentligt värde ur såväl estetisk som ekonomisk synpunkt. En utökad och förbättrad kontroll beträffande sortäkthet och kvalitet är därför motiverad från kommunal synpunkt.

Trädgårdsnäringens riksförbund instämmer i vad utredningen anför i fråga om mål och medel för det statliga engagemanget i kontrollen. Trots att utredningens förslag drabbar branschen hårdare genom högre kostnad anser förbundet att det till skillnad från ett system med frivillig vamdeklaration ger ett bättre konsumentskydd och en möjlighet att direkt ingripa mot sådan handel som strider mot kravet på sundhet, kvalitet och sortäkthet i handeln med plantskoleväxter.

Sveriges grossistförbund anser att skäl i och för sig kan föreligga att överväga en obligatorisk kontroll. Förslaget innebär emellertid en myc­ket väsentlig utbyggnad av kontrollen med krav på en större kontroll­apparat och allvarliga risker för förseningar vid gränsen förutom en betydande belastning också i senare distributionsled. Utredningen har enligt förbundets uppfattning väl knapphändigt berört de problem, som kan uppstå vid införseltillfället. Vidare har utredningen knappast på­visat att förhållandena beträffande sortäkthet och kvalitet skulle vara sådana att för berörda parter mer besvärande åtgärder förefaller nöd­vändiga. Några mer väsentliga klagomål från gruppen "övriga konsu­menter" är inte kända och redovisas ej heller av utredningen. Förbun­det är inte övertygat om att de betydande kostnader och praktiska svå­righeter, som en kontroll enligt utredningens förslag skulle medföra, verkligen står i proportion till vad situationen rimligen kan anses kräva. Förbundet förordar därför att i första hand en ordning med rekommen­dationer praktiskt prövas och att längre gående åtgärder för kontroll av sortäkthet och kvaUtet tills vidare får anstå.

Flera remissinstanser kritiserar i vissa avseenden utredningens förslag till utformning av kontrollen. Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning bör ett minimikrav för allt salufört plantskolematerial vara att varan skall ha en rimlig möjlighet att överleva och utvecklas efter planteringen. Styrelsen är vidare tveksam till att skyldighet skall före­ligga att som Sekunda beteckna en vara om den i visst avseende ej fyller kvalitetskraven för prima sortering, eftersom en köpare normalt därmed förknippar en genomgående undermålig kvalitet. Styrelsen föreslår där­för klasserna Prima resp. Oklassificerad. Samma synpunkter anför 1974 års trädgårdsnäringsutredning. Laittbruksstyrelsen påtalar vidare behovet av sanktioner mot försäljare som bryter mot märkningsbestämmelserna

 

Prop. 1976/77: 77                                                    13

eller hanterar saluhållen vara så att den ej vid försäljningstUlfäUet mot­svarar av kontrollmyndigheten meddelade föreskrifter. Styrelsen anser att det bör övervägas om inte allmänheten skall informeras genom kon­sumentsverkets försorg i de fall då försäljare trots information och anvis­ningar i samband med kontrollbesöken underlåter att följa föreskrif­terna.

Plantskolenämtiden anför i fråga om klassificeringen att vissa minimi­krav måste finnas. I annat fall skulle kontrollen sanktionera utbjudande och försäljning av undermålig vara och bli den icke-seriösa handeln till stor hjälp. Nämnden anför vidare att vid försäljning av plantskolealster är internationellt vedertaget två kvalitetsklasser, Kvalitet A och Kvali­tet B, vilka beteckningar man inte bör frångå. Kvalitet A utgör normen för en vanlig god handelsvara av samtliga vedartade växter. Kvalitet B har bl. a. mindre grenantal och förekommer endast för växtslagen frukt­träd och rosor.

Enligt styrelsens för jordbrukets högskolor och SVA uppfattning bör kontrollmyndigheten ges i uppdrag att utarbeta klassificeringssystem som är anpassade tUl olika slags växter och som således i viss mån kan tUl-låtas variera mellan olika växtslag. Det är ett nödvändigt krav att vissa minimifordringar ställs på allt växtmaterial som förekommer i handeln. I synnerhet gäUer detta om konsumentskyddet är en övergripande mål­sättning för verksamheten. Klassificeringsbeteckningen Sekunda bör därför inte användas.

Trädgårdsnäringens riksförbund är starkt kritiskt till utredningens för­slag om kvalitetskontrollens utformning. Förbundet ser i ett sådant för­slag ett hot mot den sanering av handeln som obligatoriet öppnar möj­lighet till. Genom att okritiskt tillåta allt växtmaterial av hur låg kvalitet som helst att få tiUträde till marknaden, bibehåller man det i dag star­kaste incitamentet för bedrägeri gentemot konsumenten. Hur effektiv kontrollen än kan göras kommer denna situation alltid att utnyttjas av den icke-seriösa handeln för att saluföra växter av lägre kvalitet som högsta kvalitet. Förbundet yrkar därför att endast en handelskvalitet eller handelsklass medges för plantskoleväxter och att minimikraven för denna sätts ungefär där gränsen i dag går för första kvalitet enligt statliga och av plantskolebranschen vedertagna bestämmelser. Växter som ej uppfyller fordringarna för handelskvalitet skall omskolas, för­störas eller om det är fråga om import för direkt försäljning avvisas.

KF och Svenska kommunförbundet förespråkar att importerade plant­skoleväxter märks med ordet "Import". Kommunförbundet anför som skäl att växternas geografiska ursprung är av stor betydelse för det fram­tida etableringsresultatet.

Lantbruksstyrelsen, styrelsen för jordbrukets högskolor och SVA samt 1974 års trädgårdsnäringsutredning tar upp problemen med sortäkthets­kontrollen i växternas vilstadium. De föreslår att kontrollmyndigheten

 

Prop. 1976/77: 77                                                    14

ges i uppdrag att i samarbete med exportländernas kontrollorgan utveck­la ett system för kontroll och märkning i exportlandet.

Trädgårdsnäringens riksförbund anser att det bör ligga inom ramen för kontrollen att fastställa vilka grundläggande villkor i fråga om pro­duktions- och försäljningsplatsens utformning som måste vara uppfyllda vid nyetablering.

Styrelsen för jordbrukets högskolor och SVA, konsutnentverket och KF understryker vikten av att informationen kring växterna och deras behandling ökas.

Remissinstanserna tUlstyrker utredningens förslag till organisa­tion av kontrollen.

Flera remissinstanser tar upp frågan om hur plantskolenämndens råd­givande funktion skall organiseras i framtiden. Statskontoret föreslår en närmare utredning av vid styrelsen befintliga organs möjligheter att överta funktionen. Plantskolenämixden föreslår att en samarbetsnämnd inrättas med representanter för oUka konsumentorganisationer, plant­skolenäringen och försöksverksamheten på trädgårdsområdet. Sveriges grossistförbund anser att företrädare för importhandeln bör vara med. Trädgårdsnäringens riksförbund föreslår att ett branschråd inrättas i an­slutning tUl lantbruksstyrelsens trädgårdsnämnd.

Flertalet remissinstanser bl. a. statskontoret och lantbruksstyrelsen har inga erinringar mot utredningens beräkning av personal och kostnader för verksamheten.

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att finansieringen av verksamheten i huvudsak skall ske genom av­gifter. I fråga om storleken på statsbidraget för information kring verk­samheten råder dock delade meningar. RRV menar att informationen är en så integrerad del av kontrollen att kostnaderna härför torde vara svåra att urskilja. Verket anser därför att hela verksamheten bör av-giftsfinansieras. Styrelsen för jordbrukets högskolor och SVA, statens plantskolenämnd och Trädgårdsnäringens riksförbund anser att statsbi­draget bör höjas väsentligt. Som motiv härför anförs att samhällsinfor­mation till konsumenterna normalt finansieras med statsmedel. Träd­gårdsnäringens riksförbund föreslår att bidraget skall utgöra 20 % av den beräknade totala årliga kostnaden för kontrollen.

Vad gäller utformningen av taxan för kontrollen är KF tveksamt till utredningens förslag att avgiften för importerade växter bör utgå efter vikt. I kvalitetsbevarande syfte används fuktbevarande substans i för­packningarna. Om avgiften utgår efter vikt kan befaras att denna sub­stans nedbringas tUl ett minimum, vilket får negativ effekt på kvaliteten. KF anser därför att för importerade växter avgiften bör baseras på stycketal eller på importvärdet.

 

Prop. 1976/77: 77                                                              15

5    Föredraganden

Detaljhandeln med. plantskoleväxtér omsätter f.n. uppskattningsvis 225 milj. kr. om året. Den har ökat kraftigt det senaste decenniet. Vär­det av importen beräknas nu uppgå till 75 milj. kr. Det är åtta gånger mer än i slutet av 1950-talet. I Sverige, finns f. n. ca 175 producerande plantskolor av nämnvärd betydelse. Värdet av deras produktion är också ca 75 milj. kr. Av plantskolearealen år 1972 utgjorde 25 % blomster­buskar, 15 % barrväxter samt ca 10 % för vardera rosor och fruktträd.

Plantskoleföretagen svarade år 1972 för 66 % av importen, medan återstoden fördelades mellan affärskedjor 7 %, kommuner 5 % och övriga importörer 22 %. Försäljningens fördelning på olika köpar-gmpper var samma år 59 % tUl villaägare m. fl., 19 % tUl andra plant­skolor och återförsäljare, 9 % tiU kommuner och 13 % till anlägg­ningsföretag.

Vid mitten av 1940-talet infördes en frivillig kontroll av plantskole­växter. Denna avsåg sundhet, sortäkthet och kvalitet. Är 1966 ändrades kontrollen och omfattar nu dels obligatorisk kontroll av sundheten hos fmktträd, vinbär och hallon, dels frivillig kontroll av sortäkthet och kvalitet för dessa växtslag samt av sundhet, sortäkthet och kvalitet för krusbär, björnbär, nötbuskar, jordgubbar och vedartade prydnadsväxter. De till den frivUliga kontrollen anslutna plantskolorna och återförsäljar­na har rätt att på kontrollerat material sätta det s. k. plantskolemärket.

Enligt lagen (1975: 74) med bemyndigande att meddela föreskrifter för trädgårdsnäringen får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som är påkallade för att möjliggöra kontroll av trädgårdsprodukters sundhet.

Syftet med sundhetskontrollen är att åstadkomma ett utplanterings-material som är fritt från skadedjur och sjukdomar. I plantskolorna och vid andra försäljningsställen kontrolleras under vegetationsperioden att de berörda växtslagen inte är angripna av vissa sjukdomar. Förekom­mer svårartade skadegörare som inte kan bekämpas, t. ex. virus och bakteriesjukdomar, åläggs plantskolorna att oskadliggöra de angripna växtema. Importerat salufärdigt material stickprovsinspekteras vid in-förseltUlfället samt vid deltagande i frivillig kontroll också vid återför­säljningsstället.

Sortäkthetskontrollen skall förhindra att de tUl kontrollen anslutna plantskolorna uppförökar dels olämpliga sorter, dels plantmaterial imder felaktig sortbeteckning. Kontrollen äger rum samtidigt med sundhets-och kvalitetskontrollen.

Kvalitetskontrollen syftar till att tillförsäkra köparna av plantskole­växter ett fullgott planteringsmaterial, dvs. att tillse att de till kontrollen anslutna plantskoloma och återförsäljarna saluför endast växter av tUl-fredsställande uppdragnuig och sortering. De fordringar som skall upp-

 

Prop. 1976/77:77                                                     16

fyllas avser bl. a. rotsystem, underlag vid ympning eller okulering, stam-höjd och ålder.

Kontrollen handhas av statens plantskolenämnd som även bedriver upplysningsverksamhet. Nämnden, som står under lantbmksstyrelsens överinseende, har två anställda och tidvis extra personal. Nämnden har sina lokaler i Äkarp. Verksamheten finansieras till övervägande del med avgifter.

Ar 1971 tillkallades sakkunniga för att utreda frågor rörande kon­trollanstalterna på jordbrukets område. Kungl. Maj:t överlämnade sam­ma år två skrivelser med förslag till utvidgning av den obligatoriska kontrollen av plantskoleväxter. De sakkunniga har i betänkandet (Ds Jo 1976: 4) Kontrollen av plantskoleväxter lagt fram förslag om för­bättrad kontroll av plantskoleväxter. Förslaget berör inte skogsplantor. Enligt utredningen förhindrar sundhetskontrollen spridning av skade­görare och medverkar därmed till bättre ekonomiskt resultat för i första hand yrkesodlarna. Vidare minskar användningen av kemiska bekämp­ningsmedel eftersom växter som inte är friska inte kommer ut på all­männa marknaden. Undantagna från kontroll är emellertid vissa växter som angrips av samma skadegörare som de som kontrolleras. Skade­görare kan därför lätt överföras tUl de sundhetskontrollerade växterna vid samplantering i trädgårdar och odlingar. Vidare omfattas vissa från ekonomisk synpunkt betydelsefulla växtslag, främst jordgubbar, inte av den obligatoriska kontrollen. Utredningen föreslår mot denna bakgrund att sundhetskontrollen i princip skall omfatta alla vedartade plantskole­växter samt jordgubbar. Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget. Enligt min mening framstår sundhetskontrollen som mycket välmoti­verad från både enskild och samhällelig synpunkt. Jag tillstyrker därför utredningens förslag. Föreskrifter om kontrollens omfattning och ut­formning bör som utredningen har föreslagit utfärdas av lantbruks­styrelsen. Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga.

Inför sina överväganden rörande sortäkthets- och kvalitetskontrollen konstaterar utredningen att mer än två tredjedelar av konsumtionen av plantskoleväxter faller på köpare som vanligen har bristande kiinskaper om växterna och för vilka lång tid kan förflyta mellan olika inköpstiU-fällen. Utredningen anser att det främst är denna grupps intressen sorn behöver tas till vara i detta sammanhang. Utredningen framhåller vidare att distributionen har förändrats väsentligt sedan plantskolekontrollen tillkom. Importen har mångdubblats och försäljning äger i ökad utsträck­ning rum i handelsträdgårdar, s. k. gardencenters med självbetjäning och i varuhus. Förutsättningarna för kvalitetskontrollen har därför ändrats. Utredningen anser vidare att sortäktheten inte kontrolleras på ett till­fredsställande sätt. Utredningen tar även upp växternas behandling i distributionsledet och anför att distributionen i vissa fall sker under förhållanden, som om de inte leder tUl att plantorna dör, väsentligt

 

Prop. 1976/77: 77                                                                  17

nedsätter livskraften och kvaliteten. Mot bakgrund av nämnda förhål­landen samt med hänsyn till frivilligheten i kontrollen och de bristan­de resurser som föreligger konstaterar utredningen att målet för plant­skolekontrollen, nämligen att tillförsäkra köparna av plantskoleväxter ett fullgott planteringsmaterial, f. n. inte uppfylls. Utredningen anser att målet för kontrollen av plantskoleväxter bör vara att konsumen­terna skall erbjudas ett sortäkta och kvalitetsmässigt gott material. För att uppnå detta behöver kontrollen effektiviseras och ökade resurser tillföras. Utredningen som även prövat ett annat alternativ, föreslår att obligatorisk kontroll införs av sortäkthet och kvalitet hos vedartade plantskoleväxter samt hos jordgubbar. Förslaget innebär bl. a. att upp­giftsskyldighet i fråga om sort och kvaUtet skall föreligga i samthga han­delsled. Kontrollen skall i första hand ske vid införseltillfället och i plantskolorna men även i detaljistledet. I den utsträckning det är möj­ligt föreslås även att växternas behandUng i distributionsledet innefattas i kontrollen. Som exempel på den enkelhet som enligt utredningen bör eftersträvas nämns att två kvaUtetsklasser bör finnas, nämUgen Prima och Sekunda. För klass Sekunda föreslås inga minimikrav.

Samtliga remissinstanser utom Sveriges grossistförbund tillstyrker ut­redningens förslag att göra sortäkthets- och kvalitetskontrollen av vedartade plantskoleväxter och jordgubbar obligatorisk. Flera remiss­instanser kritiserar i vissa avseenden förslaget till utformning av kontrol­len. Bl. a. lantbruksstyrelsen, plantskolenämnden, styrelsen för jordbru­kets högskolor och SVA samt Trädgårdsnäringens riksförbund anser att vissa minimikrav måste ställas på växternas kvalitet.

För egen del anser jag i likhet med utredningen och remissinstanserna att konsumenterna av plantskoleväxter bör erbjudas ett sortäkta och kvalitetsmässigt gott material. För att nå dit behövs enligt min mening en obligatorisk kontroll av att växterna har dessa egenskaper. Jag till­styrker därför utredningens och flertalet remissinstansers förslag att en obligatorisk kontroll införs av sortäkthet och kvalitet hos vedartade plantskoleväxter samt jordgubbar. Förutsättningar skapas härigenom för ett mycket gott konsumentskydd på området. Kontrollen blir även ett stöd för producenter och försäljare av dessa växter genom att specia­lister kontrollerar och ger råd för produktionen  och distributionen.

Den utvidgning av kontrollen av plantskoleväxter som jag har för­ordat innebär att lagen (1975: 74) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen behöver utvidgas till att omfatta föreskrifter som är påkallade för att främja eller möjliggöra kontroll av trädgårdsprodukters sundhet, sortäkthet eller kvalitet. Avgift bör få föreskrivas för sådan kontroll. I lagen bör även införas bestämmelser rörande tillsyn och kontroll. Regeringen bör få överlåta åt förvaltnings­myndighet att meddela föreskrifter om kontrollen. För riksdagens kän­nedom vill jag emellertid meddela att jag anser att utredningens för-

 

Prop. 1976/77: 77                                                              18

slag tiU hur kontrollen bör utformas och byggas ut i huvudsak kan god­tas. Med hänsyn tiU konsumenternas intresseii ansluter jag mig dock till den av några remissinstanser framförda åsikten att vissa minimikrav bör ställas på växternas kvalitet.

Utredningen framhåller att kontrollen av plantskoleväxter är närbe­släktad och redan nu i viss utsträckning.samordnad med den verksam­het som bedrivs av växtinspektionsenheten vid lantbruksstyrelsen. Utred­ningen föreslår att kontrollen helt skall skötas av lantbruksstyrelsen. Liksom remissinstanserna tillstyrker jag detta förslag. Jag tillstyrker vidare utredningens förslag att nya bestämmelser, bör träda i kraft och omorganisationen genomföras den 1 januari 1978. Det innebär att sta­tens plantskolenämnd bör upphöra vid denna tidpunkt. Det ankommer på regeringen att besluta även i dessa frågor:

Enligt utredningen bör principiella eller andra större frågor rörande sortäkthets- och kvalitetskontrollen behandlas i lantbruksstyrelsens trädgårdsnämnd. Frågor rörande sundhetskontrollen föreslås bli be­handlade i styrelsens rådgivande grupp för växtskyddsfrågor. Vissa re­missinstanser tar upp denna fråga. Statens plantskolenämnd föreslår att en samarbetsnämnd inrättas med representanter för olika intressenter. Trädgårdsnäringens riksförbund föreslår att ett branschråd inrättas i anslutning till lantbruksstyrelsens trädgårdsnämnd. För egen del anser jag det inte nödvändigt med ett särskilt samrådsorgan för dessa frågor vid lantbmksstyrelsen. Som också utredningen har framhåUit står det alltid styrelsen fritt att tillsätta arbetsgrupper med företrädare för olika intressen när speciella frågor uppkommer, exempelvis i samband med införandet av kontrollen.

Utredningen beräknar att medel för sju tjänster behövs för verksam­heten. Sammanlagda kostnader inkl. omkostnader uppskattas till 700 000 kr. vid 1976 års lönenivå vilket är mindre än 0,5 % av försäljnings­värdet. Utredningen anser att kontrollen skall finansieras med avgifter. Det bidrag på 40 000 kr. som f. n. utgår av statsmedel för upplysning till konsumenterna om kontrollen föreslås även fortsättningsvis böra läm­nas. Flertalet remissinstanser, bl. a. statskontoret och lantbruksstyrel­sen, har inga erinringar mot utredningens, beräkningar av personal och kostnader. Remissinstanserna tUlstyrker eller lämnar utan erinran för­slaget till finansiering. Trädgårdsnäringens riksförbund föreslår att bi­draget skall utgöra 20 % av den beräknade totala årliga kostnaden för kontrollen. För budgetåret 1977/78 beräknar jag medelsbehovet för kontrollen tiU sammanlagt 400 000 kr., vilket belopp bör ställas till lantbruksstyrelsens förfogande genom överskridande av tionde huvud­titelns förslagsanslag Lantbmksstyrelsen. Det ankommer på lantbruks­styrelsen att i mån av behov begära medel för information om kon­trollen.

Enligt min mening bör kontrollen helt finansieras med avgifter. Det

 

Prop. 1976/77: 77                                                    19

bör ankomma på lantbruksstyrelsen att efter samråd med riksrevisions­verket fastställa taxa för verksamheten.

6    Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regering­en föreslår riksdagen alt

dels antaga inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till lag  om  ändring  i  lagen  (1975: 74)  med  bemyndigande  att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen, dels godkänna de riktlinjer i fråga om kontrollen av plantskole­växter som jag har förordat i det föregående.

7    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och be­slutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

NORSTEDTS TRYCKERI    STOCKHOLM  1977 770149