Prop. 1976/77:114 Regeringens proposition

1976/77:114

om ändring i fasfighetsblldningslagen (1970: 988), m. m.;

beslutad den 24 mars 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ELVY OLSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

TUlträde vid fastighetsreglering enligt fastighetsbildningslagen sker vid den tidpunkt som fastighetsbildningsmyndigheten bestämmer. Innan tillträde sker, skall fastighetsbildningsbeslutet ha vunnit laga kraft. I propositionen föreslås ökade möjligheter till tillträde. Fastighetsbildningsbeslutet skall i större utsträckning än f. n. få göras till s. k. preliminärfråga. Detta medför att fastighetsbildningsbeslutet kan vinna laga kraft tidigare. Om det på grund av särskilda omständigheter är lämpligt, skall fastighetsbildningsmyndigheten vidare kunna förordna att tUl-träde får ske utan hinder av att fastighetsbildningsbeslutet inte har vunnit laga kraft. De föreslagna ändringarna i fastighetsbildningslagen får motsvarande tillämpning vid förrättning enUgt anläggningslagen och ledningsrättslagen.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1977.

1 Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 114

Prop. 1976/77:114

1 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)

Härigenom föreskrives i fråga om fastighetsbildningslagen (1970: 988)'

dels att 8 kap. 8 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1 kap. 5 §, 3 kap. 2 och 11 §§ samt 10 kap. 2 § ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 5 kap. 16 och 30 §§, 11 kap. 1 och 10 §§, 15 kap. 2 och 3 §§, 16 kap. 9 §, 17 kap. 2 § samt 18 kap. 1 § skaU ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 30 a §, av nedan angivna lydelse.

Om fastighet, som undergår värdeminskning genom regleringen eller som helt eller delvis inlöses, svarar för fordran, skall fastighetsbildningsmyndigheten förordna att sådan ersättning jämte ränta som, efter avräkning om sådan behövs, tillkommer fastighetsägaren och som ej utgör ersättning för personlig skada eller ersättning enligt 27 eller 30 § skall inbetalas till myndighet som Konungen bestämt. Detta gäller dock icke, om innehavarna av samtliga fordringar, för vilka fasligheten svarar, medgivit att ersättning utbetalas direkt till fastighetsägaren. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.

Om fastighet, som undergår värdeminskning genom regleringen eller som helt eUer delvis inlöses, svarar för fordran, skall fastighetsbildningsmyndigheten förordna att sådan ersättning jämte ränta som, efter avräkning om sådan behövs, tUlkommer fastighetsägaren och som ej utgör ersättning för personlig skada eUer ersättning enligt 27 § eller 30 § tredje stycket skall inbetalas till myndighet som regeringen bestämt. Detta gäller dock icke, om innehavarna av samtliga fordringar, för vilka fastigheten svarar, medgivit att ersättning utbetalas direkt till fastighetsägaren. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.

Prop. 1976/77:114 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dock innehavare av fordran, som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastigheten, rätt att för kapitalvärdet av belopp, som fastställts men ännu ej förfaUit till betalning, få utdelning med samma rätt som för fordringen i övrigt. Kapitalvärdet beräknas efter en räntefot av fem procent om året. Saimnanträde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet sändes till rättsägarna minst två veckor i förväg.

Även i annat fall än som avses Även i annat fall än som avses
i första stycket får fastighetsbild- i första stycket får fastighetsbild
ningsmyndigheten förordna att in- ningsmyndigheten förordna att in-
och utbetalningar av belopp, som och utbetalningar av belopp, som
skall utgå med anledning av regle- skall utgå med anledning av regle
ringen, skall ske genom myndig- ringen, skaU ske genom myndig
hets förmedling. Närmare före- hets förmedling. Närmare före
skrifter härom meddelas av Ko- skrifter härom meddelas av rege-
nungen. ringen.

Skall medel inbetalas till myndighet på grund av bestämmelserna i denna paragraf, ankommer det på myndigheten att vidtaga behövliga åtgärder för att uttaga medlen hos den betalningsskyldige.

30 §

Tillträde sker vid den tidpunkt som fastighetsbildningsmyndigheten bestämmer. Innan tillträde sker, skall fastighetsbildningsbeslutet ha vunnit laga kraft. Om ej särskilda skäl föranleder annat, får tillträde ej bestämmas till senare tidpunkt än ett år från det uppgift om regleringen införts i fastighetsregistret. I beslut om tillträde skall förbehåll göras för den rätt som enligt 7 kap. 29 § andra stycket jordabalken kan tillkomma hyresgäst.

Har bestämmelse om' tillträde icke meddelats, sker tillträde när uppgift om regleringen införts i fastighetsregistret.

Sker tillträde icke samtidigt beträffande all egendom som ingår i regleringen och uppkommer därigenom' väsentlig olägenhet för sakägare, har denne rätt till skälig ersättning. Ersättningen skall betalas av den som har nytta av att tillträde ej sker samtidigt. Fråga om ersättning upptages endast om yrkande framställes.

Har tillträde skett och är det ej uppenbart att den ersättning som den tillträdande har att utge med anledning av fastighetsbildningsbeslutet blir obetydlig, skall fastighetsbildningsmyndigheten på yrkande av fastighetsägaren eller annan som beröres av tillträdet föreskriva att den tillträdande skall utge förskott på den ersättning som slutligt fastställes. Har förskott bestämts, får den slutliga ersättningen ej bestämmas till lägre belopp än förskottet.

Prop. 1976/77:114 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 a §

Om det på grund av särskilda omständigheter är lämpligt, får fastighetsbildningsmyndigheten medge att tillträde sker utan hinder av att fastighetsbildningsbeslutet ej har vunnit laga kraft (förtida tillträde). Beslut om förtida tillträde får meddelas före förrättningens avslutande endast om särskild talan får föras mot fastighetsbildningsbeslutet.

Om det ej är uppenbart att den ersättning som den tillträdande har att utge med anledning av fastighetsbildningsbeslutet blir obetydlig, skall fastighetsbildningsmyndigheten på yrkande av fastighetsägaren eller annan som beröres av tillträdet som villkor för förtida tillträde föreskriva att den tillträdande skall utge förskott på den ersättning som slutligt fastställes. Som villkor för förtida tillträde skall fastighetsbildningsmyndigheten vidare föreskriva att den tillträdande hos länsstyrelsen skall ställa säkerhet för den ytterligare ersättning jämte ränta som kan komma att fastställas samt för det skadestånd som kan komma att utgå, om fastighetsbildningsbeslutet eller beslut om tillträde ändras. I fråga om sådan säkerhet äger 7 kap. 7 och 8 §§ expropriationslagen (1972: 719) motsvarande till-lämpning.

Fastighetsbildningsmyndigheten skall ange den tid inom vilken den tillträdande senast skall ha fullgjort föreskrivna villkor. Har villkoren ej fullgjorts inom utsatt tid, är medgivandet förfallet. Medgivande till förtida tillträde får utnyttjas när villkoren har fullgjorts, även om beslutet om förtida tillträde icke har vunnit laga kraft.

Har förskott bestämts enligt denna paragraf, får den slutliga ersättningen ej bestämmas till lägre

Prop.1976/77:114 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

belopp än förskottet. Detta gäller dock endast om tillträde har skett eller förskottet ändå har betalats.

11 kap.

1 §

Faslighet som innehas med samäganderätt får på ansökan av delägare genom klyvning uppdelas i lotter vilka kan bilda fastigheter för sig eller ingå i sammanläggning.

Vid klyvning uUägges särskild lott för varje delägare som yrkar det. Gemensam lott utlägges för de delägare som begär detta. För sådana delägare som ej framställt särskilt yrkande utlägges gemensam lott.

Kan fastigheten ej uppdelas enligt delägarnas yrkanden, utlägges gemensam lott i den omfattning som krävs med hänsyn till 3 kap.

Om det är av betydelse för fastighetsreglering, som sker i syfte att åstadkomma en allmän förbättring av fastighetsbeståndet inom ett område, att fastighet kly-ves, får vid fastighetsregleringen sådan åtgärd vidtagas utan ansökan och utan iakttagande av föreskrifterna i andra och tredje styckena samt 3 § första stycket. För sådan klyvning äger 5 kap. 4 § motsvarande tillämpning.

10 §
Kostnaderna för klyvning förde- Kostnaderna för klyvning för-

läs mellan delägarna efter vad som delas mellan delägarna efter vad
är skäligt. som är skäligt. Sker klyvningen

utan ansökan vid fastighetsreglering, fördelas kostnaderna mellan sakägarna efter vad som är skäligt.

15 kap.

2 §

Talan mot fastighetsbildningsmyndighetens beslut föres särskilt, om myndigheten

1. avvisat ansökan om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning eller avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat jäv mot förrättningsman,

3. beslutat i fråga om förskott 3. beslutat i fråga om förskott på inlösenersättning, enligt 5 kap. 30 § fjärde stycket,

4. beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5. beslutat i fråga om rättelse enligt 4 kap. 42 §,

6. beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning.

Prop. 1976/77:114 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. beslutat enligt 9 kap. 3 § om fördelning av kostnaderna för gemensamt arbete eller enUgt 9 kap. 4 § om utdebitering av sådana kostnader,

8. beslutat att syssloman som fått i uppdrag att ombesörja gemensamt arbete skall skUjas från uppdraget.

Talan enligt denna paragraf föres genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvär får anföras av sakägare. Mot beslut som avses i 1, 4, 5 och 8 får talan föras även av annan som beslutet rör.

3§

Talan mot tillståndsbeslut föres Talan mot tillståndsbeslut och
särskilt genom besvär som skall beslut i fråga om förtida tillträde
inges till fastighetsdomstolen inom föres särskilt genom besvär som
fyra veckor från den dag då be- skall inges till fastighetsdomstolen
slutet meddelades. Detsamma gäl- inom fyra veckor från den dag då
ler fastighetsbildnings- och fastig- beslutet meddelades. Detsamma
hetsbestämningsbeslut, om fastig- gäller fastighetsbUdnings- och fas-
hetsbUdningsmyndigheten förord- tighetsbestämningsbeslut, om fas-
nar alt talan mot beslutet skall fö- tighetsbildningsmyndigheten för
ras särskilt. ordnar att talan mot beslutet skall

föras särskilt.

Förordnande alt talan skall fö- Förordnande att talan skall fö
ras särskilt får meddelas endast ras särskilt får meddelas om det
om det främjar en ändamålsenlig är lämpligt. Om fastighetsbild-
handläggning. Om fastighetsbild- ningsbeslut ej innefattar medgi-
ningsbeslut ej innefattar medgi- vande till fastighetsbildningen i
vande till fastighetsbildningen i dess helhet, fordras vidare att till-
dess helhet, fordras vidare att tUl- ståndsbeslut meddelas samtidigt el-
ståndsbeslut meddelas samtidigt el- ler att lagakraftägande sådant be-
ler att lagakraftägande sådant be- slut föreligger,
slut föreligger.

Besvär enligt denna paragraf får anföras av sakägare.

16 kap. 9 § Har talan fullföljts mot beslut vid förrättning som ej avslutats, kan fastighetsdomstolen föreskriva att förrättningshandläggningen skall avbrytas helt eller till viss del eller att handläggning som avbrutits skall fortgå oberoende av den vid domstolen förda talan. Sådan föreskrift träder i kraft genast och gäUer tiU dess annat förordnas.

Om det på grund av särskilda omständigheter är lämpligt, får fastighetsdomstolen förordna om förtida tillträde. Härvid äger 5 kap. 30 a § andra—fjärde styckena motsvarande tillämpning.

Fastighetsdomstolen kan omedelbart förordna att beslut av fastighetsbildningsmyndigheten om

18 kap.

1 §

Mot hovrätts utslag eUer beslut får, om ej annat är föreskrivet, talan fullföljas i högsta domstolen genom besvär som inges till hovrätten inom den i 56 kap. 1 § rättegångsbalken föreskrivna tiden.

Besvär får anföras av sakägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för aUmänt intresse som kunnat föra talan i frågan i hovrätten.

Mot hovrättens beslut i dit fullföljd fråga om beslut enligt 16 kap. 9 § andra stycket får talan ej föras. Talan mot hovrättens beslut i fråga om förtida tillträde i annat fall föres särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Prop. 1976/77:114 8

2 Förslag till

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrives i fråga om ledningsrättslagen (1973: 1144)

dels att i 8 och 21 §§ orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 30 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas en ny paragraf, 25 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 a §

30 §1 Ersättning enligt 13 eller 33 § skall erläggas inom tre månader efter det att ersättningsbeslutet vann laga kraft. I den mån ersättningen betalas efter utgången av denna frist skall dessutom utges ränta på ersättningen enligt 6 § räntelagen (1975: 635) från fristens utgång. Har tillträde skett före fristens utgång skall även utges ränta enligt 5 § räntelagen från den dag tillträdet skedde till dess betalning sker eller ränta skall utgå enligt andra punkten i denna paragraf.

I fråga om ersättning som avses I fråga om ersättning som avses

i 13 § och förskott enligt 25 § äger i 13 § och förskott som avses i

5 kap. 16 § fastighetsbildningsla- 25 eller 25 a § äger 5 kap. 16 §

gen (1970: 988) motsvarande till- fastighetsbildningslagen (1970:

lämpning. 988) motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

3 Förslag till

Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom föreskrives i fråga om anläggningslagen (1973: 1149) dels att 32 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 27 a §, av nedan angivna lydelse. 1 Senaste lydelse 1975: 661.

Prop. 1976/77:114

Föreslagen lydelse

27 a §

Bestämmelserna i 5 kap. 30 a § fastighetsbildningslagen (1970: 988) om förtida tillträde äger motsvarande tillämpning vid förrättning enligt denna lag. Vad som sägs om fastighetsbildningsbeslut skall därvid tillämpas på anläggningsbeslut. Med motsvarande till-lämpning av bestämmelserna om förtida tillträde får förordnas att anläggningsbeslutet även i övrigt får verkställas utan hinder av att det ej har vunnit laga kraft.

32 §1 Ersättning enligt 13 § skaU erläggas inom tre månader efter det att ersältningsbeslutet vann laga kraft. I den mån ersättningen betalas efter utgången av denna frist skall dessutom utges ränta på ersättningen enligt 6 § räntelagen (1975: 635) från fristens utgång. Har tillträde skett före fristens utgång skall även utges ränta enligt 5 § räntelagen från den dag tillträdet skedde till dess betalning sker eller ränta skall utgå enligt andra punkten i denna paragraf.

Nuvarande lydelse

sammanträde för bildande av sam-fällighetsförening håUas innan beslutet om samfällighetens bildande vunnit laga kraft. Som delägare anses därvid ägaren av fastighet som enligt beslutet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fattas vid sammanträdet gäller endast under förutsättning att fastighetsbildnings- eUer anläggningsbeslu-tet vinner laga kraft.

Föreslagen lydelse

sammanträde för bildande av sam-fällighetsförening hållas innan beslutet om samfäUighetens bildande vunnit laga kraft. Som delägare anses därvid ägaren av fastighet som enligt beslutet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fattas vid sammanträdet gäller endast under förutsättning att fastighetsbildnings- eller anläggningsbeslutet vinner laga kraft eller, i fråga om anläggningsbeslut, att förordnande meddelas enligt 27 a § anläggningslagen (1973:1149).

Prop. 1976/77:114 11

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-02-17

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Olsson

Lagrådsremiss om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988), m. m.

1 Inledning

Fastighetsbildningslagen (1970:988, omtryckt 1971: 1035), FBL, har trätt i kraft den 1 januari 1972 (prop. 1969: 128, 3LU 1970: 35, rskr 1970: 189). Därefter har anläggningslagen (1973: 1149) och ledningsrättslagen (1973: 1144) trätt i kraft den 1 juli 1974 (prop. 1973: 160, CU 1973: 33, rskr 1973: 389 resp. prop. 1973: 157, CU 1973: 34, rskr 1973: 390).

Inom justitiedepartementet har upprättats en promemoria (Ds Ju 1976: 5) Tillträde enligt fastighetsbildningslagstiftningen. Promemorian mnehåller förslag till lagar om ändring i FBL, anläggningslagen och ledningsrättslagen. Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av justitiekans-lern, hovrätten över Skåne och Blekinge, Härnösands tingsrätt, LiUeå tingsrätt, statens vägverk, statens planverk, statens lantmäteriverk, domänverket, länsstyrelserna i Uppsala, Kopparbergs och Västerbottens län, 1969 års vägutredning (K 1970:35), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Näringslivets byggnadsdelegation, Svenska kommunförbimdet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges lantmätareförening, Sveriges villaägareförbund. Svenska Kommunal-Tek-niska föreningen och Svenska kraftverksföreningen. Länsstyrelserna har bifogat yttranden från Uppsala, Enköpings och Skellefteå kommuner.

" Promemorian har inom justitiedepartementet upprättats av överdirektören Helmer Wallner.

Prop. 1976/77:114 12

2 Gällande ordning

Bestämmelser om tillträde vid fastighetsreglering finns i 5 kap. 30— 32 §§ FBL. Bestämmelserna äger enligt 11 kap. 8 § FBL motsvarande tillämpning vid klyvning.

Tillträde sker enligt 5 kap. 30 § första stycket vid den tidpunkt som fastighetsbildningsmyndigheten bestämmer. Innan tiUträde sker, skall fastighetsbildningsbeslutet ha vunnit laga kraft. Om ej särskilda skäl föranleder annat, får tiUträde inte bestämmas tiU senare tidpunkt än ett år från det uppgift om regleringen har införts i fastighetsregistret. Enligt 1 kap. 2 § FBL är fastighetsbildning fullbordad, när uppgift om åtgärden har införts i fastighetsregistret.

Om bestämmelse om tiUträde inte har meddelats, sker enligt 5 kap. 30 § andra stycket tillträde när uppgift om regleringen har införts i fastighetsregistret.

Om tillträde inte sker samtidigt beträffande all egendom som ingår i regleringen och därigenom uppkommer väsentlig olägenhet för sakägare, har denne enUgt 5 kap. 30 § tredje stycket rätt tUl skälig ersättning. Ersättningen skall betalas av den som har nytta av att tillträde inte sker samtidigt. Fråga om ersättning tas upp endast om yrkande framställs.

Den som avträder mark får enligt 5 kap. 31 § under ett år ha kvar byggnad eller annan anläggning som skaU flyttas samt upplag. Finns växande gröda på åker som tiUträdes, får avträdaren bärga grödan. Dessa bestämmelser gäller endast om fastighetsbildningsmyndigheten inte bestämmer annat. I 5 kap. 31 § finns vidare bestämmelser om växande skog.

Om någon utan skäl vägrar att avträda mark eller byggnad i rätt tid, har tillträdaren enligt 5 kap. 32 § rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att komma i besittning av egendomen.

Tillträdesbestämmelserna i 5 kap. innehåller inte någon regel om förskott på den ersättning som slutligt fastställs. Bestämmelser om förskott finns i FBL endast vid inlösen av mark. Har tillträde skett av inlöst mark, skall enligt 8 kap. 8 § FBL på yrkande av den som avstått marken förskott föreskrivas, om det inte är uppenbart att förskottet skulle uppgå till endast obetydligt belopp. I beslut om förskott skall anges av vilka sakägare förskottet skall erläggas.

Som redan har anförts får tiUträde alltså aldrig ske förrän fastighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft. Enligt 4 kap. 25 § tredje stycket FBL får fastighetsbildningsbeslut, om det är lämpligt, meddelas utan hinder av att tekniska göromål och värderingar inte har utförts. Under samma förutsättning får olika frågor som hör till beslutet tas upp för sig och avgöras genom särskilda beslut. Om det med hänsyn till förrättningens omfattning eller annan särskild omständighet är lämpUgt att frågan om fastighetsbildningens tillåtlighet avgörs på förhand och hinder

Prop. 1976/77:114 13

inte möter mot fastighetsbildningen, får enligt 4 kap. 26 § första stycket FBL tillstånd tiU denna lämnas genom särskilt beslut (tillståndsbeslut).

Enligt 15 kap. 3 § första stycket FBL förs talan mot tillståndsbeslut särskilt genom besvär som skall ges in till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller fastighetsbildningsbeslut, om fastighetsbildningsmyndigheten förordnar att talan mot beslutet skall föras särskilt. Enligt 15 kap. 3 § andra stycket FBL får förordnande att talan skall föras särskilt meddelas endast om det främjar en ändamålsenlig handläggning. Om fastighetsbildningsbeslut inte innefattar medgivande till fastighetsbildningen i dess helhet, fordras vidare att tillståndsbeslut meddelas samtidigt eller att laga kraft ägande sådant beslut föreligger. Av 15 kap. 6 § första stycket FBL framgår att talan mot beslut av fastighetsbildningsmyndigheten om tillträde inte får föras förrän förrättningen har avslutats.

Ett förordnande att talan får föras särskilt mot fastighetsbildnings-beslut innebär alltså att beslut om själva fastighetsbildningen kan vinna laga kraft — och tillträde ske — innan alla frågor som har samband med fastighetsbildningen, t. ex. frågan om ersättning, är avgjorda. Man brukar säga att frågan om själva fastighetsbUdningen görs till en preliminärfråga genom att förordnande på detta sätt meddelas om särskUd talan. Högsta domstolen har i NJA 1974 s. 597 prövat frågan huruvida förordnande bort meddelas att talan mot fastighetsbildningsbeslut skulle föras särskilt. Frågan besvarades nekande av högsta domstolen med följande motivering.

Mellan parterna har rått enighet om att fastighetsbUdningen borde komma till stånd i enlighet med det beslut därom som fastighetsbildningsmyndigheten meddelat. Vid sådant förhållande har det icke inneburit någon processekonomisk fördel att göra frågan om själva fastighetsbUdningen till preliminärfråga för att sedan fastighetsbildningsbeslutet vunnit laga kraft upptaga övriga med förrättningen sammanhängande frågor till behandling. Att så skulle vara fallet har ej heller gjorts gällande i målet; som enda skäl för detta tillvägagångssätt har framförts, att kommunen därigenom, sedan beslutet i fastighetsbildningsfrågan vunnit laga kraft, kunde få tiUträda kommunen genom fastighetsbildningen tillagd mark utan avvaktan på slutligt avgörande rörande ersättning till A. Detta skäl måste emellertid betraktas som ovidkommande för bedömningen av frågan, om en ändamålsenlig handläggning främjas genom en uppdelning av förrättningen i skilda etapper.

I fråga om tillträde vid förrättning enligt anläggningslagen eller ledningsrättslagen gäller i stort sett samma bestämmelser som vid fastighetsreglering.

Om det är lämpligt, får anläggningsbeslut meddelas utan hinder av att tekniska arbeten och värderingar inte har utförts (25 § anläggningslagen). Tillträde av utrymme som tagits i anspråk eller av mark som inlösts sker vid den tidpunkt som fastighetsbildningsmyndigheten bestämmer. Innan tillträde sker, skall anläggningsbeslutet ha vunnit laga kraft

Prop. 1976/77:114 14

och ersättning enligt 13 § ha betalats (26 § anläggningslagen). Utan hinder av att ersättning enligt 13 § inte har betalats får tillträde ske, om berörda sakägare medger det. Även utan medgivande får tillträde ske, sedan fastighetsbildningsmyndigheten bestämt förskott på den ersättning som slutligen fastställs och detta har betalats. Är det uppenbart att förskottet skulle uppgå till endast obetydligt belopp, kan fastighetsbildningsmyndigheten föreskriva att tillträde får ske utan att förskott betalas (27 § första stycket anläggningslagen). I beslut om förskott skall anges hur betalningsskyldigheten skall fördelas mellan delägarna i anläggningen. I beslutet skall vidare anges den tid inom vUken förskott, som utgör villkor för tiUträde, skall ha betalats. Har betalning inte skett inom utsatt tid, får tiUträde inte ske förrän ersättning enligt 13 § har betalats (27 § andra stycket anläggningslagen). Även sedan tillträde har skett kan fastighetsbildningsmyndigheten på begäran av sakägare bestämma att förskott skaU utgå (27 § tredje stycket anläggningslagen). Har förskott bestämts enligt 27 § anläggningslagen, får den slutUga ersättningen inte bestämmas till lägre belopp än förskottet. Detta gäller dock endast om tillträde har skett eller förskottet ändå har betalats (27 § sista stycket anläggningslagen). I fråga om fullföljd av talan mot beslut eller åtgärd av fastighetsbildningsmyndigheten enligt anläggningslagen äger 15 kap. FBL motsvarande tiUämpning. Bestämmelserna om fastighetsbildningsbeslut skall därvid tillämpas på anläggningsbeslut (30 § första stycket anläggningslagen).

Motsvarande bestämmelser finns i 23—25 och 28 §§ ledningsrättslagen. 23 § ledningsrättslagen innehåUer dock även en bestämmelse att ledningsbeslut får meddelas särskUt beträffande viss sträcka av ledningen. Vidare gäller hänvisningen tUl FBL i 28 § ledningsrättslagen inte 15 kap. 9 § FBL.

EnUgt expropriationslagen (1972: 719) får fastighetsdomstolen, om det är av väsentlig betydelse för den exproprierande, genom beslut medge att egendom som skall avstås genom expropriation tiUträds utan hinder av att expropriationen inte har blivit fullbordad (enkelt förhandstillträde). Under samma förutsättning får domstolen genom dom medge att sådan egendom skall, innan lagakraftägande dom i fråga om expro-priationsersättningen föreligger, övergå till den exproprierande med samma rätt som om expropriationen fullbordats (kvalificerat förhandstillträde). Om det inte är uppenbart att expropriationsersättningen blir obetydlig, skall domstolen på yrkande av fastighetsägaren eller annan sakägare, vars rätt berörs av tillträdet, som villkor för förhandstillträde föreskriva att den exproprierande utger förskott på den expropriations-ersättning som slutligt fastställs. Som vUlkor för förhandstillträde skall domstolen vidare föreskriva att den exproprierande hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den slutliga expropriationsersättningen, till den del den överstiger förskott, jämte ränta (5 kap. 17 §). I dom eUer beslut om

Prop. 1976/77:114 15

medgivande till förhandstUlträde skall domstolen ange när medgivandet tidigast får utnyttjas. Tiden skall bestämmas så, att fastighetsägaren och annan, vars rätt berörs, får skäligt rådrum. Medgivande får inte utnyttjas förrän den exproprierande har fullgjort vad domstolen föreskrivit som villkor för förhandstillträde. Domstolen skall vidare ange den tid inom vilken den exproprierande senast skall ha fullgjort de villkor som domstolen har föreskrivit. Har den exproprierande inte inom utsatt tid fullgjort villkoren, är medgivandet till förhandstillträdet förfallet (5 kap. 18 §). Fastighetsdomstolen får förordna att medgivande till enkelt förhandstillträde får utnyttjas utan hinder av att beslutet därom inte har vunnit laga kraft. Sådant förordnande får meddelas endast under förutsättning att den exproprierande hos länsstyrelsen har ställt säkerhet för det skadestånd som kan komma att utgå, om domstolens beslut ändras (5 kap. 19 §). Även sedan tillträde skett får domstolen på yrkande meddela beslut om förskott (5 kap. 20 §). Före avgörande av fråga som avses i 17—20 §§ skall parterna erhålla tillfälle att yttra sig (5 kap. 21 §). Mot beslut, som fastighetsdomstol meddelat under rättegången i fråga som avses i 17, 18 eUer 20 §, föres talan särskilt. Mot hovrättens avgörande i fråga som avses i 17—20 §§ får talan inte föras (5 kap. 22§).

Inlösen av mark kan ske även enligt byggnadslagen (1947: 385). Enligt 137 § byggnadslagen skall i mål om inlösen expropriationslagen i tilllämpliga delar lända till efterrättelse i den mån avvikande bestämmelser inte meddelas i byggnadslagen. Uppkommer i mål angående inlösen av mark tvist om rätt eller plikt att lösa, skall enligt 140 § byggnadslagen bestämmelserna om förhandstillträde i expropriationslagen äga tillämpning först sedan det genom lagakraftägande dom blivit avgjort att inlösen skall äga rum.

3 Promemorian

I promemorian tas upp frågan om tillträde av mark och utrymme enligt FBL, anläggningslagen och ledningsrättslagen. De ändringar som föreslås i promemorian syftar till att vidga möjligheterna att snabbt kunna tillträda mark, som överförs från en fastighet till en annan, eller utrymme, som belastas med servitut eller ledningsrätt eller som befrias från servitut eller ledningsrätt.

Önskemålet att få ett snabbt slutgUtigt besked om det långsiktiga resultatet av en fastighetsreglering och att få tillträda mark enUgt fastighetsbildningsbeslutet leder enligt promemorian till att detta beslut vid fastighetsreglering bör vara preliminärfråga, dvs. föremål för särskild talan, i betydligt större omfattning än vad som nu anses tUlåtet enligt 15 kap. 3 § FBL. En lösning av detta problem kan enligt promemorian

Prop.1976/77:114 16

sökas efter flera linjer. En lösning kan vara att införa samma villkor som nu gäller för att avge tillståndsbeslut. För detta krävs att det är lämpligt med hänsyn till förrättningens omfattning eller annan särskild omständighet (4 kap. 26 § FBL). En annan lösning är att fastighets-bUdningsbeslut som avges under förrättningens gång alltid blir preliminärfråga i varje fall vid fastighetsreglering. En tredje lösning är att fastighetsbildningsmyndigheten får frihet att förordna därom utan att särskilda villkor för detta ställs upp.

De praktiska behov som föreligger, särskilt med beaktande av fastighetsbildningsverksamhetens skiftande karaktär, talar enligt promemorian för att det sistnämnda alternativet bör väljas. Fastighetsbildningsmyndigheten får därigenom möjlighet att handlägga varje förrättning efter vad som är lämpligt i det särskilda fallet. Att införa lämplighetskravet i bestämmelsen som ett uttryckligt vUlkor synes inte vara av behovet påkallat. Det åligger alltid fastighetsbildningsmyndigheten att vid handläggningen laga efter läge. LämpUghetskravet har också sin största betydelse i fråga om tidpunkten för avgivande av fastighetsbildningsbeslutet. Någon ändring i detta avseende föreslås inte.

De nuvarande bestämmelsema om tiUträde (5 kap. 30—32 §§ FBL) kommer enligt promemorian genom den föreslagna ändringen att fylla föreliggande behov för de mera ordinära fastighetsregleringsfallen. Regelsystemet för tillträde är lämpligt utformat för dessa faU. Någon anledning att ändra på detta föreligger därför inte. Tvärtom kan ett rubbande av denna konstruktion komma att medföra olägenheter. Det innebär att tillträde även i fortsättningen kan bestämmas till tidpunkt före fastighetsreglerings fullbordan och att tillträdesbeslut kan verkställas utan hinder av att talan inte kan föras förrän efter förrättningens avslutande.

De önskemål som föreligger om tidigt tillträde i särskUda fall, utan hinder av att fastighetsbildningsbeslutet inte har vunnit laga kraft, bör enligt promemorian tillgodoses genom en ny fristående konstruktion. Därigenom framhålls bättre att det rör sig om regler för specieUa förhållanden. För sådant särskilt tillträde införs i promemorian begreppet förtida tillträde. Reglerna om förtida tiUträde bör enligt promemorian utformas i nära anslutning till expropriationslagens regler om enkelt förhandstillträde och med beaktande av de faU av inlösen enligt byggnadslagen där expropriationstillstånd inte behövs. Huvudvillkoret bör vara detsamma som enligt expropriationslagen, nämligen att tUlträdet skall vara av väsentlig betydelse för den tUlträdande. Regeln bör innehålla att tillträde får ske innan fastighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft.

Behovet att tillträda mark vid fastighetsreglering tidigare än vad som är möjligt enligt huvudreglerna är enligt promemorian mest framträdande vid plangenomförande. Med gällande byggnadslagstiftning avses

Prop. 1976/77:114 17

genomförande av fastställd generalplan, stadsplan, tomtindelning och byggnadsplan. De fastighetsregleringsfall som motsvaras av kommunens villkorslösa rätt till inlösen enUgt byggnadslagen är enhgt promemorian av den art alt möjlighet att besluta om förtida tillträde bör införas. Någon risk att ett fastighetsbildningsbeslut i sådan fråga skall bli ändrat föreligger inte i normalfallet. Enligt promemorian bör dock observeras att reglerna i 5 kap. 7 och 8 §§ FBL kan utgöra hinder mot fastighetsreglering. Fastighets graderingsvärde får exempelvis inte minskas väsentligt.

Med hänsyn bl.a. till att gällande byggnadslagstiftning är under revision är det enUgt promemorian inte lämpligt att anknyta bestämmelserna om förtida tillträde tiU byggnadslagens planinstitut. De villkor som ställs upp för förordnande av förtida tillträde föreslås emellertid — efter förebild i expropriationslagen — så rigorösa att några olägenheter av att bestämmelserna ges en allmän utformning inte torde behöva befaras.

Andra fall — vid sidan av plangenomförande åtgärder — när förtida tillträde enligt promemorian bör kunna tUlåtas är när fastighetsreglerings tillåtUghet har prövats i annan ordning eller när tiUåtligheten av att uppföra anläggning, för vHken krävs fastighetsregleringsåtgärd, har prövats enligt särskild lagstiftning. Härmed avses det fall att fastighetsreglering sker för att utnyttja ett expropriationstillstånd eller när koncession har getts till uppförande av anläggning, i huvudsak enligt ellagstiftningen.

För alla nu nämnda fall gäller normalt att någon risk att fastighetsbildningsbeslutet efter besvär skall bli ändrat inte föreligger. I konstruktionen av förtida tillträde ligger vidare den förutsättningen att fastighetsdomstolen efter besvär snabbt skaU kunna ta upp målet tiU prövning. Skulle domstolen finna att förutsättningar för förtida tUlträde saknas, har domstolen att besluta om inhibition.

Utöver det grundläggande villkoret om väsentlig betydelse för den tillträdande bör som förutsättning för förtida tillträde gälla att förskott bestäms att utgå till den avträdande om denne begär det och om det inte är uppenbart att den slutgiltiga ersättningen blir obetydlig. Vidare bör som villkor gälla att säkerhet stäUs för det skadestånd som kan komma att utgå om fastighetsbildningsbeslutet ändras eller om beslutet om tillträde ändras. Förskott bör enligt promemorian inte komma ifråga om avträdande fastighet berörs av fastighetsregleringen även i andra avseenden.

Enligt förebild i expropriationslagen bör enligt promemorian vid förlida tillträde bestämmas senaste tid när villkoren skall vara uppfyllda. Tillträde bör inte få ske förrän villkoren har fullgjorts. I sistnämnda avseende bör enligt promemorian bestämmelsen emellertid utformas positivt. Med hänsyn till konstruktionen av nu gällande regler om tUlträde i 5 kap. 30—32 §§ FBL saknas nämligen anledning att

2 Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 114

Prop. 1976/77:114 18

särbehandla frågan om beslutets verkställighet på sätt som skett i expropriationslagen (5 kap. 19 §). Ett beslut om förtida tUlträde enligt FBL bör inte meddelas i andra fall än när behovet av snabbt tillträde föranleder en omedelbar verkställighet. Redan i lagen bör därför föreskrivas att förtida tillträde sker när de uppställda villkoren har fullgjorts. Uppfylls inte viUkoren bör gälla att förordnandet om förtida tillträde har förfallit. Som ett led i konstruktionen av förtida tillträde bör enligt promemorian i 15 kap. införas en bestämmelse om att talan får föras särskUt mot beslut om förtida tiUträde. Vidare bör i 17 kap. föreskrivas att talan inte får föras mot fastighetsdomstolens beslut i dit fullföljd fråga om förtida tillträde.

Enligt promemorian bör vidare fastighetsdomstolen ges befogenhet att besluta om tillträde fastän talan förts mot fastighetsbildningsbeslutet. Fastighetsdomstolen skall kunna förordna att fastighetsbUdningsbeslutet skall gå i verkställighet genast helt eller delvis. Någon yttre ram för domstolens behörighet bör enUgt promemorian inte uppställas. Som grundläggande villkor bör gälla att särskUda skäl skall föreligga. Som villkor bör vidare gälla desamma som för förtida tillträde. Den avträdande bör hållas skadeslös. Ett beslut av fastighetsdomstolen i sådan fråga bör kunna angripas särskilt men talan bör inte kunna föras vidare än till hovrätt.

För klyvning äger bestämmelserna om tUlträde vid fastighetsreglering motsvarande tillämpning (11 kap. 8 § FBL). Klyvning sker numera nästan uteslutande i samband med fastighetsreglering. De föreslagna bestämmelserna om förtida tillträde kan genom hänvisning göras tilllämpliga på klyvning. De bör enligt promemorian i så fall begränsas till klyvning i samband med fastighetsreglering. Enligt promemorian hänger emellertid denna fråga samman med ett större problem. Stora fastighetsregleringar kan ofta inte praktiskt genomföras utan en rätt omfattande klyvningsverksamhet. Delägarna torde inte ens alltid vara medvetna om att de äger andelar i flera fastigheter. För dem är det totala ägokravet inom regleringsområdet av betydelse. För klyvning fordras emellertid från fall till fall särskild ansökan och särskilda yrkanden, som ibland ter sig som mindre meningsfuUa. En lösning av dessa problem bör enligt promemorian inriktas på huvudfrågan men utformas så att den får effekt även på tillträdesfrågan. I promemorian föreslås aUtså en bestämmelse att fastighet utan särskild ansökan kan klyvas vid fastighetsreglering, om det är av betydelse för genomförande av denna. De särskilda reglerna om förtida tUlträde bör då äga tUlämpning.

Enligt promemorian bör motsvarande ändringar som föreslås beträffande fastighetsreglering i FBL göras också i anläggningslagen och ledningsrättslagen. Därvid bör enligt promemorian observeras att bestämmelserna om fastighetsdomstolens möjlighet att förordna om verkställighet får en större räckvidd enligt anläggningslagen än enligt FBL. An-

Prop. 1976/77:114 19

läggningslagen avser i första hand anordnande och drift av gemensam anläggning. Enligt förslaget omfattar fastighetsdomstolens möjlighet att förordna om verkställighet innan anläggningsbeslutet har vunnit laga kraft samtliga frågor som avses i sådant beslut.

4 Remissyttrandena

Förslagen i promemorian tillstyrks eller lämnas i huvudsak utan erinran av samtliga remissinstanser. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser dock att endast fastighetsdomstol och alltså inte fastighetsbildningsmyndighet bör få meddela beslut om förtida tillträde.

Lantmäteriverket tillstyrker förslagen och framhåller att ändringarna bör genomföras snarast. De mindre ändamålsenliga tillträdesbestämmelserna i fastighetsbildningslagstiftningen har enligt lantmäteriverket ibland fått till följd att tillträdaren, oftast kommun, för att undvika okynnesbesvär tvingats till överenskommelse om ersättning som inneburit överkompensation. Sådana uppgörelser motverkar kommunens markprispolitik. Även om expropriation kan tillgripas i vissa fall som ett alternativ till åtgärder enligt fastighetsbildningslagstiftningen och snabbt tillträde tiU mark därvid kan erhållas enligt reglerna i expropriationslagen kan denna utväg ibland leda till att åtgärdskedjan som helhet förlängs och att förfarandet alltså blir tyngre.

Luleå tingsrätt, som också tillstyrker förslaget, har funnit behovet av tiUträde utan hinder av förd talan mot fastighetsbildningsbeslut vara särskilt framträdande vid fastighetsreglering för genomförande av stadsplan med avseende på gatumark, där läget ofta är att klaganden har underlåtit att motsätta sig planfastställelsen men är inställd på att vid fastighetsregleringen kunna hindra genomförandet. I något fall har enligt tingsrätten också framskymtat missbruk av besvärsrätten för att förmå kommun till en för klaganden fördelaktig ekonomisk uppgörelse, vilket nuvarande bestämmelser otvivelaktigt inbjuder tiU. Att i FBL införs tillträdesbestämmelser som inte står expropriationslagens efter i fråga om möjlighet tUl skyndsamt tUlträde motverkar att tvångsförvärv av mark som eljest väl lämpar sig för fastighetsreglering av tidsskäl behöver ske genom ett omständligare inlösenförfarande enligt byggnadslagen, som därtill måhända ändå skulle få följas av fastighetsreglering. Man vinner också en skyndsammare behandling av ersättningsfrågorna som en följd av fastighetsbUdningsmyndighetens officialskyldighet med avseende på värderingsspörsmålen. Härnösands tingsrätt framför motsvarande synpunkter och tillägger att kommunen nu kan tvingas att i stället för fastighetsreglering välja den omständligare och dyrbarare vägen att väcka talan om inlösen enligt byggnadslagen enbart av det skälet att kommunen, om den skulle söka få marken överförd till egen

fastighet genom fastighetsreglering, inte kan tillräckligt snabbt få tillträde till marken.

Enligt Svenska kommunförbundet, som tillstyrker förslaget, är fastighetsreglering vid gatumarksförvärv förfarandemässigt både enklare, billigare och snabbare än inlösen enligt byggnadslagen. Ur processkostnadssynpunkt har ett förfarande med prövning enligt FBL för kommunerna ansetts vara att föredra framför inlösen. Avgörande för användningen av institutet fastighetsreglering har emellertid varit möjligheterna att någorlunda snabbt kunna tUlträda aktuell mark. När det genom rättstillämpningen (se NJA 1974 s. 597) har visat sig att möjligheterna tUl snabbt plangenomförande varit begränsade vid fastighetsreglering, har detta lett tUl att denna metod blivit mindre attraktiv för kommunerna. Detta har givetvis medfört betydande olägenheter och ansetts beklagligt då institutet fastighetsreglering i övrigt erbjuder så stora fördelar i form av enklare handläggning m. m. Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller mot bakgrund av ett återgivet exempel om jordbruksmark som upplåtits enbart genom muntliga avtal att det finns ett trängande behov av bestämmelser som möjliggör ett snabbare tillträde av mark som berörs av fastighetsreglering.

Näringslivets byggnadsdelegation, som tillstyrker förslaget, framhåller att skyddet för motstående parter motsvarar i övrigt gäUande rätt på expropriationsområdet, som i denna del får anses tillfredsställande. Sveriges fastighetsägareförbund anser sig inte ha anledning att motsätta sig de föreslagna ändringarna, eftersom expropriationslagen i allt väsentligt tjänat som förebild. Behöriga rättssäkerhetskrav får därvid anses vara tillgodosedda. Förbundet framhåller att det inte bara för samhället utan även för den enskilde vid framför allt byggande kan vara av stor betydelse att man snabbt får disponera annans mark för visst ändamål. LRF, som inte har något att erinra mot förslaget, konstaterar att de föreslagna reformerna inte innebär ändrade principer rörande det materiella innehållet till nackdel för sakägarna.

Utredningens förslag att öka möjligheterna till tUlträde genom att slopa nu gällande villkor för att göra fastighetsbildningsbeslut till s. k. preliminärfråga tas upp av några remissinstanser. Lantmäteriverket framhåller att fastighetsbildningsbeslut före 1974 års rättsfall ganska ofta gjordes till preliminärfråga i syfte att tillgodose önskemål om att snabbt få tillträde till marken eller att snabbt skapa underiag för lagfart och inteckning. Vinster från samhällssynpunkt ävensom vinster i tid och pengar som sakägarna kunde göra beaktades vid fastighetsbildningsmyndighetens bedömning av frågan huruvida fastighetsbildningsbeslut skulle göras till preliminärfråga. Tillämpningen hos fastighetsbildningsmyndigheterna stämde väl överens med den tolkning som dåvarande lantmäteristyrelsen hade gett de berörda lagbestämmelserna. Synsättet hade kommit till uttryck bl.a. i en informationsskrivelse till kommuner-

Prop. 1976/77:114 21

na som lantmäteristyrelsen hade utarbetat tillsammans med kommunförbundet. Den nu föreslagna ändringen kan enligt lantmäteriverket sägas innebära att den angivna tillämpningen åter blir möjlig. Erfarenheterna från fältet ger enligt lantmäteriverkets uppfattning på ett övertygande sätt stöd för att en sådan ändring behövs.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåUer att möjligheterna att meddela fastighetsbildningsbeslut innan tekniska åtgärder ännu har vidtagits samt att följa upp detta med förordnande om att talan skall föras särskilt över beslutet har använts i stor utsträckning i kombination med möjligheten att få förtida registrering lill stånd. Förfarandet har varit till stor fördel när man tidsmässigt skaU passa in fastighetsbUdningen i bostadsbyggnadsproceduren. Den tveksamhet som nu ofta råder huruvida ett sådant förfarande kan anses medföra processekonomisk fördel och aUtså vara förenligt med bestämmelserna i 15 kap. 3 § FBL bör enligt länsstyrelsens mening snarast undanröjas. Det praktiska behovet av förfarandet ligger i ett mycket stort antal fall i första hand hos dem som skaU utnyttja resultatet av fastighetsbildningsåtgärden. Förfarandet bör därför alltid kunna användas när det är lämpligt, även om några processekonomiska fördelar inte kan påvisas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge tillstyrker förslaget men har synpunkter på utformningen av den föreslagna bestämmelsen. NJA 1974 s. 597 har aktualiserat frågan om att öka möjligheten att göra fastighetsbildningsbeslut till preliminärfråga. I synnerhet vid genomgripande och komplicerade fastighetsregleringar måste det för kommunen vara av största vikt att på ett tidigt stadium nå klarhet i om den begärda åtgärden kan genomföras. Att medge denna vidgade möjUghet väcker inte någon större betänklighet när det gäller fastighetsreglering i syfte att genomföra planer. Med hänsyn tUl att samma regler i FBL gäller såväl i glesbygd som inom tätort kan emellertid tillämpningen av lagen slå olika ut beroende på var fastighetsbildningsåtgärden genomförs. Ändringar i lagen får givetvis samma effekt. Vid fastighetsbildning på landet är ofta ersättningsfrågan av avgörande betydelse för själva fastighetsbildningsbeslutet. Detta gäller i första hand när vederlaget utgår i mark. Även i andra situationer kan en sakägares medgivande till den begärda åtgärden eller dennes underlåtenhet att överklaga fastighetsbildningsbeslut vara baserat på oklara förestäUningar om den ersättning som skall komma att utgå. Att utan urskiljning göra fastighetsbildningsbeslutet till preliminärfrågan kan enligt hovrätten understundom få konsekvenser som inte är önskvärda. Hovrätten anser det därför vara mindre lämpligt att konstruera bestämmelsen i 15 kap. 3 § FBL utan begränsning av möjligheten att göra fastighetsbildningsbeslut till preliminärfråga. Visserligen innehåller redan 4 kap. 25 § FBL ett lämplighetskrav för att fastighetsbildningsbeslut skall få meddelas som delbeslut. Ett liknande rekvisit bör enligt hovrätten emellertid föras in även i 15

Prop. 1976/77:114 22

kap. 3 § FBL. Det bör vara av den innebörden att inte endast sökandens utan även övriga sakägares intressen skall beaktas. Utan ett sådant rekvisit skulle nämligen de sistnämnda inte ha möjlighet att anföra besvär över fastighetsbildningsmyndighetens beslut under åberopande av det men som de lider av att fastighetsbildningsfrågan gjorts till preliminärfråga. Förslagsvis skulle rekvisitet kunna uttryckas så att förordnandet skall vara förenUgt med samtliga sakägares intressen.

Enligt justitiekanslern tillfredsställer man genom den föreslagna lösningen i viss mån reformkraven i fråga om tillträde. Men det är uppenbart att man också når vissa andra fördelar. Justitiekanslern tillstyrker i princip förslaget men anser att någon form av begränsning i fastighetsbildningsmyndighetens befogenhet bör göras. Inställningen grundas på att ett förordnande om att visst beslut skall vara preliminärfråga har fördelar men också uppenbara nackdelar, främst därigenom att sakägarna tvingas ta ställning tiU beslutet innan konsekvenserna av det ännu är möjliga att helt överblicka. Om det gällde att enbart lösa tillträdesfrågan, skulle det enligt justitiekanslerns mening vara lämpligt att ge en direkt regel i detta ämne. Eftersom möjligheterna att göra fastighetsbildningsbeslut till preliminärfråga medför fördelar också helt bortsett från tillträdesfrågan, är den föreslagna tekniken lämplig under förutsättning att 15 kap. 3 § FBL utformas på lämpligt sätt. Förslaget innebär att den nuvarande begränsningen i fastighetsbildningsmyndighetens befogenhet — kravet på att förordnandet skall främja en ändamålsenlig handläggning — skall tas bort. Fastighetsbildningsmyndigheten får därigenom total handlingsfrihet men samtidigt förutsätts att förordnande skall kunna angripas genom besvär. En tekniskt mer tiUfredsstäUande och även mer logisk lösning skulle vara att komplettera den nuvarande regeln så att den täcker i första hand tillträdesfrågan men också i övrigt ger fastighetsbildningsmyndigheten större handlingsfrihet utan att för den skull lämna fältet helt fritt. Mot bakgrund av det anförda föreslår justitiekanslern att den nuvarande regeln i 15 kap. 3 §

andra stycket FBL kompletteras med exempelvis " medför

fördelar i fråga om tillträde eller i övrigt innebär väsentliga fördelar".

1969 års vägutredning ifrågasätter om möjligheten att förordna om särskild talan bör vara helt obegränsad i lag. Sveriges lantmätareförening tillstyrker oreserverat den föreslagna ändringen i 15 kap. 3 § FBL och framhåller att erfarenheten med all tydlighet visar att hittiUsvarande villkor utan risk kan slopas. Sveriges villaägareförbund ifrågasätter om det inte vore möjligt att skapa en något enhetligare lösning exempelvis genom att fastighetsbildningsbeslut som ges under förrättningens gång genereUt blir preliminärfråga.

I fråga om de föreslagna nya bestämmelserna om förtida tillträde framförs åtskilliga synpunkter. Härnösands tingsrätt delar den i promemorian uttalade uppfattningen, att förordnande om förtida tillträde bör

Prop. 1976/77:114 23

meddelas endast i sådana fall då det kan betraktas som uteslutet att fastighetsbUdningsbeslutet kan komma att ändras. Tingsrätten har inte heller någon erinran mot den i motiven gjorda exemplifieringen av faU, där beslut om förtida tillträde skall kunna komma i fråga. Det är enUgt tingsrättens mening emellertid önskvärt att den restriktivitet som sålunda skall iakttas vid tiUämpningen kommer till uttryck också i lagtexten. Luleå tingsrätt anser att det föreslagna tillämpningsområdet för förtida tillträde är lämpligt avgränsat. Det är också betryggande ur rättssäkerhetssynpunkt om i det enskilda fallet noga beaktas att ändring i fastighetsbildningsbeslutet skall kunna bedömas som praktiskt sett utesluten. Tingsrätten framhåller att det i promemorian anförs, att beslut om förtida tillträde kan avges under förrättningens gång under förutsättning att fastighetsbildningsbeslutet förordnas vara preliminärfråga. Denna förutsättning bör enUgt tingsrättens mening framgå även av lagtexten. Lantmäteriverket framför motsvarande synpunkter. Genom de föreslagna bestämmelserna om förtida tillträde möjliggörs enligt lantmäteriverket till att börja med att tillträde kan ske utan att man behöver avvakta besvärstidens utgång. Även om detta kan synas innebära en relativt kort tidsvinst i en omfattande samhällsbyggnadsprocess kan i vissa fall tidsvinsten ha stor betydelse. I flertalet fall är det kommunen som närmast drar fördel av ett snabbare tillträde. Största värdet med institutet förtida tillträde ligger emellertid i att beslutet kan verkställas oberoende av om besvär anförs. Den som skall avträda marken kan således inte genom besvär i fastighetsbildningsfrågan uppskjuta tillträdet. Stora tidsförluster kan därigenom undvikas. Behovet av förtida tillträde är enligt lantmäteriverket mest framträdande vid plangenomförande. I första hand gör sig behovet gällande i sådana fall där ovillkorlig lösningsrätt föreligger enligt byggnadslagen men även i vissa andra faU är förutsättningarna jämförbara. Institutets räckvidd bör avgränsas och förutsättningarna för dess tUlämpning utformas på i promemorian föreslaget sätt.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att möjligheten att göra fastighetsbildningsbeslut till s.k. preliminärfråga visserligen har viss betydelse men att den inte är tillräcklig, eftersom den inte garanterar tillträde förrän eventuella besvär i huvudfrågan slutligt har avgjorts efter kanske något år. I dagens samhälle är tidsfaktorn så betydelsefull att möjlighet i vissa fall måste finnas att ordna tillträde innan beslutet om ändring i fastighetsindelningen eller om upplåtelse av rättighet har vunnit laga kraft. De möjligheter som finns för fastighetsregistermyndigheten att verkställa registrering av överklagat fastighetsbildningsbeslut i fråga om sådan del som inte berörs av fullföljden och därmed påverkar tillträdesfrågan, är enligt länsstyrelsens mening uppenbarligen väsentligen utan betydelse i detta sammanhang, eftersom beslut att registrera inte rimligen kan tillåtas vara stridigt och föranleda besvär i särskild ordning.

Prop. 1976/77:114 24

Enligt länsstyrelsens mening är det alltså angeläget att möjlighet tUl förtida tiUträde med den i förslaget angivna innebörden införs.

Länsstyrelsen anser det vara av särskilt värde att möjligheten att förordna om förtida tillträde inte som tidigare förbehållits domstolar utan tillagts även fastighetsbildningsmyndigheten. Först härigenom skapas möjligheter att bemästra en del situationer där en snabb verkstäUighet är väsentlig. Om möjligheterna att besluta om förtida tillträde förbehålls fastighetsdomstolen, kan nämligen den tillträdande inte med säkerhet påräkna och planera in utnyttjande av marken förrän efter en tid som måste räknas i månader efter fastighetsbildningsbeslutet. VisserUgen är en sådan väntetid i normala fall helt rimUg, men de faU i vUken snävare tidsplanering är nödvändig är enligt länsstyrelsens mening tUlräckligt många och väsentliga för att motivera promemorieförslaget. Det är givetvis betydelsefuUt att möjligheten begränsas på sätt föreslagits till fall när tveksamhet om fastighetsbildningen eller rättighetsupplåtelsen inte föreligger samt beslutet bärs upp av ett väsentligt allmänt intresse. Några svårigheter att få tUl stånd en enkel och korrekt tillämpning hos fastighetsbildningsmyndighetema av de föreslagna reglerna om förlida tillträde behöver enligt länsstyrelsen inte befaras. Enligt länsstyrelsens mening bör det direkt i lagtexten anges att förordnande om förtida tillträde får utnyttjas utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som bedömer effekten av de föreslagna ändringarna mot bakgrund av fastighets- och ägareförhållandena i Kopparbergs län, anser det tveksamt huruvida de föreslagna ändringarna i någon vidare mån kommer att medverka lill att tillträde av överförd mark kan ske på ett tidigt stadium. Det torde nämligen kunna konstateras att de föreslagna ändringarna kommer att bli helt verkningslösa i de faU frågan om fastighetsreglerings genomförande är så kontroversiell, att fastighetsbildningsbeslut överklagas. Med tanke på att de föreslagna ändringarna kan vara tUl fyllest för att uppgett syfte skall kunna nås inom andra delar av landet vUl dock länsstyrelsen inte motsätta sig att förslaget läggs till grund för lagstiftning.

Enligt länsstyrelsen i Västerbottens län utövas den kommunala planläggningen och markanskaffningen f. n. ofta genom informella översiktsplaner eller dispositionsplaner. Dessa utgör politiskt antagna handlingsprogram som faktiskt binder markanvändningen gentemot andra markägare. Länsstyrelsen anser att det vore värdefullt om begreppet "väsentlig betydelse för den tillträdande" gavs en sådan tolkning att det medger förtida tillträde även när det är fråga om fastighetsreglering för genomförande av antagen dispositionsplan eUer därmed jämställd plan. Skellefteå kommun framför motsvarande synpunkter.

1969 års vägutredning framhåller att förslaget är längre gående än vad utredningen har funnit behövligt för att lösa de problem som kan uppkomma i vägsammanhang. Om i andra fall behov av de föreslagna

Prop. 1976/77:114 25

bestämmelserna föreligger i den utsträckning som har tagits upp i promemorian, har utredningen inte någon erinran mot att bestämmelserna görs tillämpliga också i fråga om mark och utrymme för väg. Förtida tillträde får inte beslutas när risk föreligger att fastighetsbildningsbeslutet kan komma att ändras. Denna förutsättning är enligt utredningens mening väsentlig och bör framgå av lagtexten.

Enligt kommunförbundet är det ur kommunal synpunkt särskilt angeläget att man vid fastighetsreglering får bestämmelser om förtida tillträde som i allt väsentUgt har samma innehåll som reglerna i expropriationslagen om enkelt förhandstillträde. Genom de i promemorieförslaget uppställda förutsättningarna för bestämmelsernas tillämpning måste enligt kommunförbundet också enskilda rättssäkerhetskrav anses uppfyllda. När ett snabbt plangenomförande behövs, vilket bl. a. ofta är fallet beträffande gator och andra trafikleder, kan det visa sig otillräckligt med de föreslagna vidgade möjligheterna att låta fastighetsbildningsbeslut bli preliminärfråga även om därigenom uppnås tidigare lagakraft-vinnande än f. n. och även om beslutet efter förordnande av fastighetsdomstol skall kunna gå i verkställighet utan hinder av förd talan. Kommunförbundet utgår från att beslutet om förtida tillträde i sig innebär omedelbar verkstäUighet. Om särskUda verkstäUighetsregler likväl lagtekniskt skulle anses erforderliga förutsätter kommunförbundet att förslaget kompletteras härmed. Även Svenska Kommunal-Tekniska föreningen finner det angeläget att man nu får bestämmelser om förtida tillträde i FBL som har samma innebörd som reglema om enkelt förhandstillträde i expropriationslagen. Föreningen förutsätter emellertid att beslut om förtida tUlträde enUgt förslaget innebär en omedelbar verkställighet när uppställda viUkor fullgjorts. Om så inte skuUe vara fallet hemställer föreningen liksom kommunförbundet att förslaget kompletteras i berört hänseende.

Enligt Näringslivets byggnadsdelegation bör möjlighet till förtida tillträde utöver de i promemorian nämnda särskilda tvångsrättsfallen finnas exempelvis vid anläggningsbeslut enligt anläggningslagen i okontroversiella fall. Detta torde också vara avsikten med promemorieförslaget. Däremot får enligt delegationen ett förhandstillträde anses uteslutet, om intresseavvägningen i anläggningsfrågan blir ifrågasatt, exempelvis därför att anläggning kan utformas på skilda sätt för att tillgodose ändamålet. Det är exempelvis fråga om olika utformning av en parkeringsanläggning eller värmecentral. Även detta får antas vara avsikten med promemorieförslaget.

Sveriges fastighetsägareförbund påpekar att inte obetydliga kostnader kan uppkomma för fastighetsägaren om förtida tillträde begärs. Fastighetsägaren kan tvingas att snabbt låta genomföra en värdering av fastigheten för att kunna precisera ett yrkande om förskott på löse-skilling. Detta kan leda till särskilt höga kostnader om fastighetsregle-

Prop. 1976/77:114 26

ring avser överförande av bebyggd mark i strid mot huvudregeln i 5 kap. 7 § FBL. De föreslagna reglerna bör därför enligt förbundet kompletteras med en bestämmelse om att sökanden vid begäran om förtida tUlträde skall bestrida de uppkomna rättegångskostnaderna fÖr sakägare vid förrättningen. Förskott på rättegångskostnader bör kunna utgå enligt 7 kap. 5 § expropriationslagen även vid fastighetsreglering.

Sveriges villaägareförbund hemställer att även annan part än tillträdande ges rätt att påfordra förtida tillträde. Yrkandet bör ses mot bakgrund av förbundets önskemål om sådan ändring i expropriationslagen att även fastighetsägare får rätt att påkalla förhandstUlträde. Villaägareförbundet anser vidare att det inte bör gälla några inskränkningar i rätten till fullföljd i fråga om förtida tUlträde.

Enligt Sveriges lantmätareförening skulle man genom förslaget om förtida tUlträde kunna vinna besvärstiden, dvs. ytterligare fyra veckor, vilket förvisso kan vara av betydelse i åtskilliga fall. Den argumentering som förs i promemorian för det nya institutet förtida tillträde och den inventering av tänkbara situationer vid plangenomförande som har redovisats är enligt lantmätareföreningen övertygande. Föreningen anser sig därför kunna tillstyrka förslaget.

Enligt Svenska kraftverksföreningen sattes vid tillkomsten av ledningsrättslagen stora förhoppningar till de möjligheter den nya lagen skulle ge till en enhetlig behandling av samtliga ledningstyper. Emellertid kom lagen inte att innehålla bestämmelser om förtida tillträde. Lagen blev därför omöjlig att tillämpa vid byggande av nya ledningar, om inte överenskommelse om tillträde hade träffats med samtliga av ledningen berörda markägare. Många ledningsägare ansåg då — med hänsyn till önskemålet om ett så enhetligt beskaffat sakrättsligt skydd som möjUigt för ledningen — att den nya lagen inte heller i övrigt kunde tillämpas av dem. Den nu föreslagna ändringen i ledningsrättslagen innebär att samma möjligheter till tillträde utan hinder av laga kraftvunnet beslut skulle föreligga som enligt expropriationslagen. Även här har samma ekonomiska skydd för markägaren stadgats som gäller enligt expropriationslagen för den händelse ledningsbeslutet sedermera skulle ändras. Det torde vara klart att ledningsbeslut med förordnande om förtida tiUträde kan meddelas för ledning så snart Unjekoncession har beviljats. Det är enligt kraftverksföreningen emellertid osäkerhet hur en områdeskoncessionerad ledning är att bedöma. Den restriktivitet som avses gälla vid förordnande om förtida tillträde kan ge vid handen att för sådana ledningar, där ledningens sträckning inte har prövats i annan ordning, förtida tillträde inte kan ifrågakomma. Skulle så vara fallet kommer ledningsrättslagen trots den föreslagna ändringen inte att kunna tiUämpas på det stora flertalet ledningar, trots att det är just för dessa ledningar de största förhoppningarna ställts på lagen. Enligt kraftverksföreningens mening kan emellertid ingen sådan skada rimligen

Prop. 1976/77:114 27

vållas en fastighet genom ett kraftledningsbygge att inte den i lagen stadgade skadeståndsskyldigheten fullt ut skyddar markägaren om ledningsbeslutet skuUe ändras och ledningen flyttas. Beslut om förtida tillträde kan då ske lika för ledningar inom såväl linjekoncession som områdeskoncession. Ett uttalande i den riktningen bör enligt kraftverksföreningens mening ske i förarbetena. Den föreslagna lagändringen kommer då att medföra att lagen kan tillämpas för kraftledningar i den omfattning man från början har hoppats på. Kraftverksföreningen vill alltså inte endast tillstyrka den föreslagna lagändringen utan även framhålla att ändringen är en förutsättning för att ledningsrättslagen skall komma att utnyttjas i den omfattning som förutsattes när förslaget om ledningsrätt lades fram.

Som jag redan har framhållit anser hovrätten över Skåne och Blekinge att endast fastighetsdomstol och alltså inte fastighetsbildningsmyndighet bör få meddela beslut om förtida tillträde. Hovrätten åberopar sitt remissyttrande över betänkandet (SOU 1972: 57) Ledningsrätt (se prop. 1973: 157 s. 62). I remissyttrandet anförde hovrätten bl. a. att om sökanden får tillträda marken innan ledningsbeslutet har vunnit laga kraft, så kan han åstadkomma sådana ingrepp på fastigheten att sakägarnas besvär över beslutet blir meningslösa. Föredragande statsrådet delade den uppfattning hovrätten givit uttryck för i remissyttrandet (se prop. 1973: 157 s. 111). I stället för att, som utredningen om ledningsrätt förordat, anpassa tillträdesbestämmelserna till de i expropriationslagen gäUande utformades reglerna efter förebild av motsvarande regler i förslaget tiU anläggningslag. Dessa regler hade i sin tur haft 5 kap. 30 § FBL som förebild. Hovrätten vill i detta sammanhang också framhåUa att lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanlägg-ningar innehöll en bestämmelse av innebörd att, oaktat besvär anförts mot anläggningsbeslut, rätten kunde förordna att beslutet utan hinder av den förda talan skulle lända till efterrättelse från den dag rätten bestämde. När man i anläggningslagen utformade reglerna för tillträde, anpassade man den nya lagen tUl FBL:s regelsystem, vilket i förarbetena bedömdes vara förenat med stora fördelar (se prop. 1973: 160 s. 239). Det nu aktuella promemorieförslaget innebär i förevarande del en återgång till äldre bestämmelser och lagstiftningsförslag, vilkas verkningar i vissa situationer befunnits inte önskvärda och som därför upphävts resp. inte lett till lagstiftning. Hovrätten vidhåller den principiella uppfattning som redan har redovisats och menar att förslaget i denna del redan på grund av det anförda inte bör läggas till grund för lagstiftning.

För det fall att en bestämmelse om förtida tillträde införs har hovrätten följande synpunkter. Den föreslagna bestämmelsen har haft expropriationslagens bestämmelser om enkelt förhandstiUträde till förebild. Emellertid är förutsättningarna i sistnämnda fall i väsentligt av-

Prop. 1976/77: 114 28

seende annorlunda i jämförelse med frågan om förtida tiUträde enligt FBL, anläggningslagen och ledningsrättslagen. Vid expropriation blir genom expropriationstillståndet avgjort att expropriaten skall avstå egendom, men i ärenden enligt ifrågavarande lagar avgörs motsvarande fråga först när ett lagakraftägande beslut i frågan föreligger. Visserligen har det i promemorian anförts, att institutet förtida tillträde huvudsakligen skall komma till användning i sådana situationer där även expropriation varit möjlig. Någon sådan begränsning har emeUertid inte kommit till uttryck i lagtexten. En sådan lagstiftningsteknik, där väsentliga fekvisit bara anges i motiven, kan inte anses acceptabel och avstyrks bestämt. Begränsningen bör enUgt hovrättens mening införas i lagtexten. Avsikten med promemorieförslaget är att beslut om förhandstillträde aldrig skall få avges före fastighetsbildningsbeslut. Det förutsätts vidare att möjlighet har lämnats att föra talan mot fastighetsbildningsbeslutet. Även dessa förutsättningar bör enligt hovrättens mening komma till klart uttryck i lagtexten.

Mot bakgrund av nämnda begränsningar i möjligheterna att medge förtida tillträde är det enligt hovrätten tveksamt om den föreslagna reformen verkligen behövs. Genom att fastighetsbildningsbeslutet alltid måste vara preliminärfråga kan det vinna laga kraft tidigare och på så sätt möjliggöra ett tillträde så snart besvärstiden har gått ut. Det förutsätts härvid att beslut om tiUträde så gott som alltid meddelas i samband med fastighetsbildningsbeslut. Någon tidsvinst av annat än marginell betydelse skulle då inte uppstå i de fall fastighetsbUdningsbeslutet inte överklagas. Skulle däremot ett överklagande ske, kan det enligt hovrättens mening i många fall synas rimligt att sökanden medges tillträda marken innan fastighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft. Sådant medgivande kan emeUertid lämnas av fastighetsdomstolen i enlighet med det i promemorian föreslagna tillägget i 16 kap. 9 § FBL. Genom den bestämmelsen nås i stort sett samma resultat som institutet förtida tillräde skuUe ge. Att frågan i detta sammanhang skall prövas av fastighetsdomstol medför enligt hovrättens mening enbart fördelar. Bl. a. undviker man risken att fastighetsbildningsmyndigheten har att behandla frågan om förtida tUlträde samtidigt som ett fastighetsbildningsbeslut har överklagats. I den uppkomna situationen förefaller det riktigt att en domstol får göra en samlad bedömning av frågorna kring förrättningen, däribland tiUträdesfrågan. När det gäller rena okynnes-överklaganden torde förfarandet i domstolen kunna bli tämligen okomplicerat. I andra fall, när fastighetsbildningen är tveksam, synes det än mera motiverat att tUlträdesfrågan överlämnas åt domstol att avgöra.

Sammanfattningsvis anser hovrätten alltså att den nya paragrafen som avser att reglera frågan om förtida tillträde inte behövs utan att det föreslagna tiUägget tiU 16 kap. 9 § FBL i förening med ändringen i 15 kap. 3 § FBL ger tUlräckliga möjligheter att klara av de i promemorian omtalade bristerna i den gällande lagstiftningen. De föreslagna bestäm-

Prop. 1976/77:114 29

melserna om förskott på ersättning och därmed sammanhängande frågor torde, om hovrättens ståndpunkt godtas, kunna föras över tUl det föreslagna tillägget tUl 16 kap. 9 § FBL. Hovrätten har ingen erinran mot utformningen av dessa bestämmelser. Vad hovrätten har anfört gäller självfaUet i tillämpliga delar även förslagen tUl ändring i anläggningslagen och ledningsrättslagen.

Förslaget om möjlighet för fastighetsdomstol att meddela verkställighetsförordnande tas upp särskilt av några remissinstanser. Härnösands tingsrätt framhåller att förslaget torde få särskild betydelse när talan har fullföljts mot anläggningsbeslut. Med nuvarande bestämmelser saknas möjlighet att förhindra att besvär över anläggningsförrättning, exempelvis beträffande detaljerna i fråga om sträckningen av en väg, onödigtvis försenar och därmed fördyrar utförandet av en beslutad gemensamhetsanläggning. Enligt Luleå tingsrätt är det på anläggnings-och ledningsrättsområdet av stort värde med "återinförandet" av möjligheten till verkstäUighetsförordnande utan hinder av fullföljd talan. Fastän inte sällan begränsad till enstaka detaljspörsmål kan sådan talan f. n. uppehålla stora och betydelsefulla företag. Även Näringslivets byggnadsdelegation anser det angeläget att igångsättning exempelvis av arbeten på en gemensamhetsanläggning inte hindras av mer detaljbetona-de frågor eller utdragna värderingstvister.

1969 års vägutredning framhåller att utredningen i principbetänkande (Ds K 1974: 7) Kommunal och enskild väghållning har uttalat (s. 59) att bestämmelserna om tillkomstproceduren bör ses över vid den pågående reformen av vägföreningsinstitutet bl. a. med hänsyn tiU önskemålet om att beslut om bildande av vägförening skaU kimna gå i verkställighet utan hinder av att besvär har anförts i någon detaljfråga. Vid betänkandets remissbehandling har remissinstanserna anslutit sig till utredningens uppfattning. Också i fråga om gemensamhetsanläggning som avser väg föreligger behov av en motsvarande regel. Utredningen tillstyrker därför det nu aktuella promemorieförslaget.

Enligt lantmäteriverket finns det anledning att i detta sammanhang något beröra ytterligare ett aktueUt reformbehov. Genom ett avgörande av högsta domstolen (NJA 1976 s. 139) har klargjorts att vUlkoren i 5 kap. 8 § FBL i vissa fall ger ett besvärande otillräckligt utrymme för fastighetsreglering som sker i plangenomförande syfte. En översyn av vUlkoren i 5 kap. 8 § FBL i plangenomförande sammanhang är enligt lantmäteriverkets uppfattning därför mycket angelägen. Lantmäteriverket tillägger att det påpekade emellertid inte bör föranleda att de nu föreslagna lagändringarna om tillträde fördröjs. Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att högsta domstolens avgörande inte är utan betydelse för den i promemorian behandlade problematiken såvitt gäller planlagda områden. Detta talar enligt hovrättens mening otvivelaktigt för en bredare översyn av fastighetsregleringsinstitutet. Lantmäteriverket framhåUer att 23 § lagen (1973: 1150) om förvalt-

Prop. 1976/77:114 30

ning av samfäUigheter medför att samfällighetsförening inte kan registreras och få rättskapacitet innan anläggningsbeslutet har vunnit laga kraft (jfr prop. 1973: 160 s. 420). För att syftet skall vinnas med bestämmelserna om förtida tillträde och verkställighetsförordnande bör nämnda paragraf ändras. Sista meningen i paragrafen kan enligt lantmäteriverket förslagsvis ges följande innehåll: Beslut som fattas vid sammanträdet gäller endast under förutsättning att medgivande till förtida tillträde lämnas, fastighetsbildnings- eller anläggningsbeslutet vinner laga kratt eUer sådant beslut ändå skaU lända tiU efterrättelse (jfr 28 § lagen om vissa gemensamhetsanläggningar). Om domstol beslutar om inhibition av beslut är det uppenbart att registrering av samfällighetsförening bör anslå. Hovrätten över Skåne och Blekinge framför motsvarande synpunkter.

De föreslagna nya bestämmelserna om klyvning i 11 kap. 11 § FBL behandlas särskilt av några remissinstanser. Länsstyrelsen i Kopparbergs län tillstyrker förslaget utan reservation. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att förslaget torde vara av stor betydelse vid komplicerade ägandeförhållanden. Enligt lantmäteriverket kan fastighetsregleringar i syfte att åstadkomma en allmän förbättring av fastighetsbeståndet i områden med omfattande samäganderätt inte genomföras om inte samtidigt samäganderättsförhållandena löses upp genom klyvning. Klyvningen gör det möjligt att föra ihop en delägares innehav i olika fastigheter genom sammanläggning eller marköverföring. För sammanläggning finns en särskild regel om officialinitiativ i 12 kap. 8 § FBL. De berörda förhållandena är särskilt påtagliga i större fastighetsregleringar i Kopparbergs län. Genom den i promemorian föreslagna official-initiativrätten till klyvning ökas enligt lantmäteriverket förutsättningarna för ett bra resultat i fråga om förbättring av fastighetsstrukturen. Vidare förenklas handläggningen av förrättningarna. Förslaget är därför värdefuUt.

Hovrätten över Skåne och Blekinge finner förslaget värdefuUt genom att det ökar förutsättningen att åstadkomma en rationell fastighetsindelning. Hovrätten ifrågasätter dock om inte bestämmelsen bör, i enlighet med vad som har uttalats i promemorian, begränsas att gälla bara vid mera omfattande fastighetsregleringar (jfr 12 kap. 8 § FBL). 1969 års vägutredning anser att det villkoret bör ställas upp att de närmast berörda sakägarna inte motsätter sig åtgärden. Fastighetsbildningsmyndighetens allmänna skyldighet enligt 4 kap. 25 § FBL att rådpläga med sakägarna innan klyvning företas kan inte anses i tillräcklig grad tillvarata deras intressen.

Lantmäteriverket tar upp en speciell fråga om ledningsförrättning. Av betydelse för snabbt tillträde är enhgt verket att förrättningsarbetet kan komma igång tidigt. Enligt 17 § ledningsrättslagen gäller emeUertid att ledningsförrättning avseende ledning för vilken koncession fordras

Prop. 1976/77:114 31

men ännu inte har erhållits får inledas endast om koncessionsmyndigheten medger det. Vid en konferens som lantmäteriverket anordnade år 1975 med ledningsintressenter och förrättningslantmätare framkom från båda håll att det för ett snabbt utförande av ledningsföretaget ibland är till fördel om förrättningslantmätaren kopplas in redan på ett förberedande stadium. Eftersom risken för avslag i koncessionsärendet inte kan bedömas redan på det förberedande stadiet av företaget torde emeUertid medgivande av koncessionsmyndighet att inleda ledningsförrättning inte kunna lämnas med nuvarande regler. En ändring i berört avseende är enligt lantmäteriverkets mening önskvärd. Förbudet mot att inleda ledningsförrättningen bör alltså tas bort. En sådan ändring ger fördelar samtidigt som några väsentliga olägenheter i annat avseende inte synes uppkomma. Självfallet bör ledningsbeslut avseende konces-sionspliktig ledning inte få meddelas innan lagakraftvunnet koncessionsbeslut föreligger. Länsstyrelsen i Västerbottens län framför motsvarande synpunkter.

5 Föredraganden

FastighetsbUdningslagen (1970:988), FBL, har trätt i kraft den 1 januari 1972. Därefter har anläggningslagen (1973: 1149) och ledningsrättslagen (1973: 1144) trätt i kraft den 1 juli 1974. Den nya fastighetsbildningslagstiftningen torde i allt väsentligt motsvara de förväntningar som har ställts på den. Även om lagstiftningen i huvudsak fungerar tillfredsställande har i anslutning till den praktiska tillämpningen framförts önskemål om vissa förändringar. I en första promemoria har behandlats frågan om tillträde enligt fastighetsbildningslagstiftningen. Avsikten är att i en kommande promemoria skall behandlas bl. a. frågan om fastighetsreglering i plangenomförande syfte. Denna fråga har aktualiserats främst av högsta domstolens utslag (NJA 1976 s. 139) i det s. k. Ängelholmsmålet. Utslaget innebär att fastighetsreglering för överföring i enlighet med stadsplan och tomtindelning av del av tomt tiU gatumark inte har ansetts kunna tillåtas i ett fall, där avsevärda buller- och andra miljöstörnuigar kunde väntas uppstå på restfastigheten till följd av den överförda delens användning.

Frågan om fastighetsreglering i plangenomförande syfte har visst samband med möjlighetema till tillträde enligt fastighetsbildningslagstiftningen. Denna lagstiftning är av stor betydelse för samhällsbyggan-det. Om lagstiftningen skall fungera på avsett sätt är det angeläget att tUlträde av mark kan ske utan onödigt dröjsmål. En angelägen reform av tillträdesbestämmelserna bör enUgt min mening inte uppehållas av att utredning pågår i övrigt. Jag anser därför att tillträdesfrågan bör tas upp nu på grundval av föreliggande förslag.

Promemorieförslaget avser tUlträde vid fastighetsbUdning som sker

Prop. 1976/77:114 32

som fastighetsreglering eller klyvning, tillträde vid inrättande av gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen och tillträde vid tUlskapande av ledningsrätt enligt ledningsrättslagen. Genom fastighetsreglering får mark föras över från en fastighet tUl en annan. Fastighetsreglering kan ske för att åstadkomma en förbättring av fastighetsindelningen inom ett område. Ersättning för mark som frångår en fastighet skall lämnas genom att annan mark tiUförs fastigheten. Skillnaden utjämnas genom ersättning i pengar. Vid s. k. ensidig marköverföring ges enbart ersättning i pengar. Denna typ av fastighetsreglering används exempelvis för överföring av mark till gatufastighet i enlighet med stadsplan eUer för genomförande av stadsplan eller byggnadsplan inom byggnadskvarter eller motsvarande byggnadsmark. En aUmän uppfattning är att det är mycket värdefullt att kunna använda fastighetsreglering för dessa ändamål.

Klyvning torde numera nästan uteslutande ske i samband med fastighetsreglering. Ett anläggningsbeslut innebär att en anläggning inrättas gemensamt för flera fastigheter. I allmänhet behöver mark tas i anspråk för anläggningen. Ett ledningsbeslut innebär att mark eller annat utrymme får tas i anspråk på fastighet för ledningsändamål.

Gällande rätt enligt FBL innebär att det är fastighetsbildningsmyndigheten som beslutar om tiUträde vid fastighetsreglering och klyvning. Innan tillträde får ske skall fastighetsbildningsbeslutet ha vunnit laga kraft. Någon möjlighet till undantag från denna regel finns inte. Däremot behöver inte ersättningsfrågan vara slutbehandlad när tillträde sker. Om det är lämpligt, får nämligen fastighetsbildningsbeslut meddelas utan hinder av att tekniska göromål och värderingar inte har utförts. Härutöver krävs emellertid att fastighetsbUdningsmyndigheten förordnar att talan skall föras särskilt mot fastighetsbUdningsbeslutet. Detta brukar kallas att fastighetsbUdningsbeslutet görs till preliminärfråga. Enligt 15 kap. 3 § andra stycket FBL får fastighetsbildningsbeslutet göras till preliminärfråga endast om det främjar en ändamålsenlig handläggning. Genom rättsfallet NJA 1974 s. 597 har klarlagts att behovet av tillträde enligt gäUande rätt är ovidkommande för bedömningen av frågan om en ändamålsenlig handläggning främjas genom en uppdelning av förrättningen i skUda etapper.

I fråga om anläggningsbeslut enligt anläggningslagen och ledningsbeslut enligt ledningsrättslagen gäUer i stort sett samma bestämmelser som för fastighetsbildningsbeslut. För tillträde krävs emellertid förutom att anläggnings- resp. ledningsbeslutet har vunnit laga kraft även att ersättning har betalats. FastighetsbUdningsmyndighet kan besluta att tUlträde får ske utan hinder av att ersättning inte har betalats. I aUmänhet skaU dock förskott bestämmas.

I promemorian föreslås Ökade möjligheter till tillträde enligt fastighetsbildningslagstiftningen i tre avseenden. För det första föreslås att

Prop, 1976/77:114 33

man upphäver nu gällande vUlkor för att fastighetsbildningsbeslut skall få göras till preliminärfråga. Vidare föreslås att fastighetsbildningsmyndigheten skall kunna förordna om förtida tillträde, när det är av väsentlig betydelse för den tillträdande. Med förtida tillträde menas i promemorian att tillträde får ske innan fastighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft. Förs talan mot fastighetsbildningsbeslutet, föreslås fastighetsdomstolen kunna förordna att beslutet skall gå i verkställighet genast helt eller delvis. Som viUkor anges att särskUda skäl skall finnas. De återgivna reglerna föreslås gälla också beträffande anläggningsbeslut och ledningsbeslut.

Jag skall först ta upp frågan om avskaffande av nuvarande villkor i 15 kap. 3 § andra stycket FBL för att fastighetsbildningsbeslutet skall få göras till preliminärfråga. F. n. gäller alltså att fastighetsbildningsbeslutet får göras till preUminärfråga endast om det främjar en ändamålsenlig handläggning. Det är en aUmän uppfattning bland remissinstanserna att rättsläget på denna punkt är otillfredsställande. Även jag anser att det finns behov av att öka möjligheterna att göra fastighetsbUdningsbeslutet till preliminärfråga.

I promemorian anges tre lösningar av detta problem. En lösning kan vara att införa samma villkor som nu gäller för att avge tillståndsbeslut. För detta krävs att det är lämpligt med hänsyn till förrättningens omfattning eller annan särskild omständighet (4 kap. 26 § FBL). En annan lösning är att fastighetsbUdningsbeslut som meddelas under förrättningens gång alltid blir preliminärfråga, i varje fall vid fastighetsreglering. En tredje lösning är att fastighetsbildningsmyndigheten får frihet att förordna därom utan att särskilda villkor för detta ställs upp. Det praktiska behov som föreligger talar enligt promemorian för att det sistnämnda alternativet bör väljas. Fastighetsbildningsmyndigheten får därigenom möjUghet att handlägga varje förrättning efter vad som är lämpligt i det särskUda fallet.

Detta ställningstagande kritiseras av hovrätten över Skåne och Blekinge som anser att ett lämplighetskrav bör föras in i 15 kap. 3 § FBL. Det bör vara av den innebörden att inte endast sökandens utan även övriga sakägares intressen skall beaktas. Utan ett sådant rekvisit skulle enligt hovrätten sakägarna inte ha möjlighet att anföra besvär över fastighetsbildningsmyndighetens beslut under åberopande av det men som de lider av att fastighetsbildningsfrågan har gjorts till preliminärfråga. Justitiekanslern anför liknande synpunkter.

För min del viU jag erinra om att det redan enligt 4 kap. 25 § tredje stycket FBL gäUer ett lämplighetskrav för att fastighetsbildningsbeslutet

3 Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 114

Prop. 1976/77:114 34

skall få meddelas som delbeslut. Motsvarande krav bör enligt min mening föras in i 15 kap. 3 §. Härigenom markeras att fastighetsbildningsmyndigheten, när det föreligger behov av snabbt tillträde, skall göra en avvägning av behovet av tUlträde och de nackdelar som en uppdelning av förrättningen eventuellt innebär för sakägarna. Fastighetsbildningsmyndigheten kan alltså särskUt beakta behovet av tUlträde. I övrigt innebär förslaget inte någon ändring av gäUande rätt. Den föreslagna lämplighetsprövningen innebär också en garanti för att fastighetsbildningsmyndighetens beslut inte kommer att strida mot det grundläggande kravet på en ändamålsenlig handläggning.

Ändras 15 kap. 3 § FBL i enUghet med vad jag nu har förordat kommer paragrafen i sin nya lydelse att gälla även vid förrättningar enligt anläggningslagen och ledningsrättslagen. Dessa lagar hänvisar nämligen till 15 kap. FBL.

Genom de ökade möjligheterna att göra fasttghetsbildningsbeslut till preliminärfråga ökas också möjligheterna tUl tUlträde vid fastighetsreglering och klyvning enUgt FBL. Motsvarande gäller vid förrättning enligt anläggningslagen och ledningsrättslagen. På det sättet torde behovet av tillträde tillgodoses i det stora flertalet fall. Det kan emellertid finnas skäl att vidga tillträdesmöjligheterna ytterligare. I promemorian föreslås också att man inför en möjlighet tiU förtida tillträde, dvs. att man för speciella fall bryter den nuvarande principen att fastighetsbildnings-, anläggnings- resp. ledningsbeslutet aUtid skall ha vunnit laga kraft innan tillträde får ske.

Nuvarande regler innebär vid fastighetsbildningsförrättning att fastighetsägaren kan förhindra tiUträde enbart genom att föra talan mot fas-lighetsbildningsbeslutet. Detta gäller både om förrättningen har avslutats och om fastighetsbildningsbeslutet har gjorts till preliminärfråga. Vid remissbehandlingen har framkommit att denna möjlighet att förhindra tillträde har missbrukats. En fastighetsägare kan bl. a. utnyttja eventuell tidsnöd hos den tillträdande tUl att betinga sig överkompensation. Vad jag nu har sagt gäller även vid förrättning enligt anläggningslagen och ledningsrättslagen.

Behovet av förtida tillträde är emellertid inte begränsat till faU av okynnesbesvär. Särskilt vid s. k. ensidig marköverföring i plangenomförande syfte kan kommunens intresse av tillträde vara så stort att en möjlighet till förtida tillträde bör finnas. Vid ledningsförrättning kan möjligheten att samtidigt få tillträde till alla berörda fastigheter vara av helt avgörande betydelse för ledningsdragningen.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot den nya principen med förtida tiUträde. Även jag anser att möjlighet till förtida tillträde nu bör införas. Det är dock viktigt att bestämmelserna förses med tiUräckliga rättssäkerhetsgarantier.

I promemorian föreslås att både fastighetsbUdningsmyndighet och fas-

Prop. 1976/77:114 35

tighetsdomstol skall kunna besluta om förtida tiUträde. Som jag redan har sagt anser hovrätten över Skåne och Blekinge däremot att endast fastighetsdomstol bör få meddela sådant beslut. Enligt hovrätten är det bara när besvär anförs mot fastighetsbildningsbeslutet som det finns något egentligt behov av förtida tiUträde. Om besvär anförs är det enligt hovrätten lämpligt att fastighetsdomstolen prövar även frågan om förtida tUlträde.

Uppenbarligen är det i första hand då besvär anförs mot fastighetsbildningsbeslutet som det finns behov av ett beslut om förtida tillträde. Om tillträde aldrig kan få ske förrän besvärsfrågan har avgjorts, kan den som behöver tillträda marken få vänta avsevärd tid. Som nyss har framhållits är det också ett huvudsyfte med förslaget att motverka okynnesbesvär.

Har fastighetsbUdningsbeslutet överklagats är det naturligt att frågan om förtida tiUträde prövas av besvärsinstansen, alltså fastighetsdomstolen. Ett beslut om förtida tiUträde måste föregås av en bedömning av sannolikheten för att fastighetsbUdningsbeslutet kan komma att ändras. Eftersom denna bedömning i besvärsfallet skall göras av fastighetsdomstolen, bör det då också ankomma på domstolen att pröva tUlträdesfrågan.

Om man nöjer sig med att öppna en möjUghet tiU förtida tillträde i fall då fastighetsbildningsbeslutet har överklagats och lägger beslutanderätten på fastighetsdomstolen, innebär det att den som vill tillträda fastigheten alltid måste vänta en viss tid efter fastighetsbildningsbeslu-(tet. För det första måste, när besvär har anförts, en viss tid förflyta innan fastighetsdomstolen kan ta ställning tiU tUUrädesfrågan. Sker inte något överklagande, måste den som vUl tillträda fastigheten avvakta besvärstidens utgång, fyra veckor. Det är ju först då som ett förordnande om tillträde av fastighetsbUdningsmyndigheten kan börja gälla enligt hittillsvarande regler.

Att den tillträdessökande får vänta med tiUträdet under så lång tid som nu har angetts kan självfaUet i många faU accepteras. Situationer kan emellertid förekomma då redan en tidsförlust på några veckor kan innebära allvarliga olägenheter för sökanden, samtidigt som det står helt klart att fastighetsbildningsbeslutet inte kommer att ändras.

Under remissbehandlingen har också från flera håll understrukits vikten av att förtida tillträde kan ske utan att besvärstidens utgång behöver avvaktas.

Med hänsyn till det sagda anser jag att inte bara fastighetsdomstolen utan också fastighetsbildningsmyndigheten bör kunna förordna om förtida tillträde. Har besvär anförts mot fastighetsbUdningsbeslutet, bör det emellertid ankomma på fastighetsdomstolen ensam att meddela till-trädesbeslut. Motsvarande ordning bör givetvis gälla om talan i huvudsaken har hunnit fullföljas till hovrätten eller högsta domstolen. ■

Prop. 1976/77:114 36

Beslut om förtida tillträde bör få meddelas endast när särskilda skäl föreligger. En grundläggande förutsättning är att behovet av tillträde är så starkt att det lar över fastighetsägarens eventuella ölägenheter av att tillträde sker. Det bör vidare vara praktiskt taget uteslutet att det grundläggande beslutet kan komma att ändras i anledning av besvär, i vart faU i den del som är av intresse för tUlträdet.

Förutsättningar för förtida tillträde torde framför allt föreligga vid fastighetsreglering i plangenomförande syfte. Ett aimat exempel är att fastighetsbildningsbeslutet grundas på ett lagakraftvunnet tillståndsbeslut enligt 4 kap. 26 § FBL. Om ledningsbeslut grundas på linjekoncession enligt lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, föreligger också i allmänhet förutsättningar för förtida tillträde. Läget är emellertid etl annat när det gäller områdeskoncession enligt nämnda lag. Det är då inte alltid uppenbart var ledningen lämpligen bör dras fram. Riskerna för att det grundläggande beslutet kan komma att ändras ökar därmed. Vid områdeskoncession bör därför förtida tillträde användas endast i undantagsfall, när det är uppenbart var ledningen lämpligen bör dras fram och olägenheterna för fastighetsägaren är obetydliga.

Som villkor för förtida tillträde bör föreskrivas att den tillträdande utger förskott på den ersättning som kan komma att slutligt fastställas. Vidare bör gälla att den tillträdande hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den ytterligare ersättning som kan komma att faststäUas samt för det skadestånd som kan komma att utgå om fastighetsbildningsbeslutet eller beslutet om tiUträde ändras.

I tUlträdesbeslutet bör anges den tid inom vilken den tillträdande senast skall ha fullgjort föreskrivna villkor. Medgivande till förtida tUlträde bör få utnyttjas först när villkoren har fullgjorts. Medgivandet bör förfalla om villkoren inte fullgörs inom utsatt tid. Den slutliga ersättningen bör inte få bestämmas tiU lägre belopp än förskottet.

Särskild talan bör kunna föras mot beslut om förtida tillträde. Beslutet bör emellertid få verkställas utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft. Har besvär anförts hos fastighetsdomstolen, bör domstolen omedelbart kunna förordna om inhibition. Mot fastighetsdomstolens beslut i tiUträdesfråga som fullföljts dit bör talan inte få föras.

De nya bestämmelserna om möjlighet att förordna om förtida tillträde
bör gälla inte bara vid fastighetsreglering utan även vid förrättningar
enligt anläggningslagen och ledningsrättslagen. Vidare bör reglema gälla
vid klyvning. Syftet med det institutet är att möjliggöra en uppdelning
av fastigheter som till skilda kvotdelar ägs av flera gemensamt. Bestäm
melser om klyvning finns i 11 kap. FBL, där det bl. a. sägs att bestäm
melserna om tillträde vid fastighetsreglering äger motsvarande tillämp
ning. ;

De nuvarande tUlträdesbestämmelserna i 5 kap. innehåller inte någon

Prop. 1976/77:114 37

regel om förskott på den ersättning som slutligt fastställs. Om bestämmelser om förskott införs vid förtida tUlträde, är det enligt min mening naturligt att fastighetsbUdningsmyndigheten får möjlighet att på yrkande föreskriva förskott också när tillträde enligt vanliga regler har skett vid fastighetsreglering. Bestämmelsen bör ersätta den bestämmelse som nu finns vid inlösen av mark. I anläggningslagen och ledningsrättslagen finns redan bestämmelser om förskott.

Jag vill i detta sammanhang nämna att Lantbmkamas skattedelegation i en framställning tUl budgetdepartementet hemställt om ändring av reglerna om beskattning av skog vid fastighetsreglering.

I promemorian har bestämmelserna om fastighetsdomstols befogenhet att besluta om förtida tillträde utformats som en möjUghet att meddela verkställighetsförordnande. Beslut om tillträde innebär verkstäUighet i viss del. Vid fastighetsreglering och ledningsförrättning finns emellertid enligt min mening inte behov av någon annan verkstäUighet än tUlträde. Annorlunda förhåller det sig, som också framhålls i promemorian, vid anläggningsförrättning. Vid sådan förrättning medför promemorieförslaget att förtida verkställighet kan ske av anläggningsbeslutet även tiU den del det innebär att en samfällighet bildas för viss gemensam anläggning. Vid en anläggningsförrättning finns det behov av en sådan verkstäUighet, eftersom det är den nya samfälligheten som skall svara för utförande av de arbeten som avses med ett beslut om förtida tillträde. Bestämmelserna om förtida tillträde bör på grund av det anförda kompletteras med en möjlighet att förordna om verkställighet i övrigt av anläggningsbeslut. Detta innebär ett återinförande av tidigare gällande verkställighetsbestämmelser i 35 § lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar. Med den ståndpunkt jag har intagit i fråga om förtida tillträde finns det ingen anledning att begränsa användningen av de nya bestämmelserna till fastighetsdomstol. Även fastighetsbildningsmyndighet bör få förordna om verkställighet av anläggningsbeslut utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft.

Enligt promemorian kan stora fastighetsregleringar ofta inte praktiskt genomföras utan en ganska omfattande klyvningsverksamhet. För klyvning fordras emellertid från fall tiU fall särskild ansökan och särskilda yrkanden, som ibland ler sig som mindre meningsfulla. I promemorian föreslås en bestämmelse att fastighet utan särskild ansökan skall kunna klyvas vid fastighetsreglering, om det är av betydelse för genomförande av regleringen.

Jag anser i likhet med de remissinstanser som särskilt har yttrat sig i denna fråga att förslaget är värdefullt. Ill kap. FBL bör alltså tas in en bestämmelse att klyvning utan särskild ansökan kan ske vid fastighetsreglering. De nya bestämmelserna bör dock begränsas att gälla bara vid mera omfattande fastighetsregleringar. För sådan klyvning bör, enligt vad som föreslås i promemorian, 5 kap. 4 § FBL äga motsvarande tiUämpning. Enligt detta lagrum får fastighetsreglering ske,

Prop. 1976/77:114 38

under förutsättning att lämpligare fastighetsindelning eUer eljest mer ändamålsenlig markanvändning vinnes samt att fördelarna härav överväger de kostnader och olägenheter som regleringen medför. Åtgärden är dock inte tillåten, om den skulle väsentligt försvåra eller fördyra en mer omfattande reglering som behövs och jsom kan väntas inom en nära framtid. Något krav på samtycke av samtliga delägare bör enligt min mening inte ställas upp och inte heller ett krav på att inte någon av delägarna motsätter sig åtgärden.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988),

2. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973: 1144),

3. lag om ändring i anläggningslagen (1973: 1149),

4. lag om ändring i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

7 Specialmotivering

7.1 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

4 kap. 38 §

I gällande lydelse innehåUer paragrafen följande bestämmelser. För-rUttningsmännen och deras biträden är berättigade att, när det behövs med anledning av förrättningen, få tillträde till byggnad, övergå ägor, verkställa mätningar och markundersökningar samt företa därmed sammanhängande eller jämförliga åtgärder. I trädgård eUer liknande plantering får träd inte skadas eller fällas utan ägarens samtycke. Även i övrigt skall skada undvikas, om det är möjligt (första stycket). Rätt att övergå annans ägor tillkommer också var och en som för talan vid förrättningen (andra stycket). Har skada uppkommit genom åtgärd som avses i första eller andra stycket och vUl den skadelidande få ersättning för skadan, skall han framställa yrkande därom innan förrättningen avslutas eller inställs (tredje stycket). Polismyndighet skall lämna den handräckning som behövs för utövande av befogenhet enligt första stycket (sista stycket).

Enligt promemorian verkställs vid förrättningar enligt FBL arbete med kartläggning och markundersökning normalt av fastighetsbUdningsmyndighetens tjänstemän. I undantagsfall förekommer dock att sådant arbete företas av sakägare. Detta gäUer enligt promemorian i huvudsak när fråga är om uppförande av anläggning av något slag. Fastighets-

Prop. l'>76/77:114 39

bildningen sker då i syfte att till anläggarens fastighet överföra mark eller att instifta servitut för fastigheten. Den enskildes engagemang att mäta och undersöka är i sådant fall till fördel för honom själv men gynnar inte sällan även aUmänna intressen. Anläggningarna är ofta betydelsefulla från allmän synpunkt. Den tidsvinst som kan nås är värdefull. I de särskilda fall som nu har nämnts bör enligt promemorian sakägare kunna tilläggas i huvudsak samma befogenheter som förrättningsmännen. Anledning att ge sådan befogenhet tUl annan än sakägare saknas enligt promemorian. Promemorieförslaget innebär att fastighetsbildningsmyndigheten, om särskilda skäl föreligger, kan förordna om rätt för sakägare och dennes biträden att beträda mark för att verkställa mätningar och markundersökningar.

Förslaget i promemorian har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Enligt lantmäteriverket har den i promemorian föreslagna ändringen praktisk betydelse främst vid förrättningar enligt anläggningslagen och ledningsrättslagen. Anläggningarna är ibland så specieUa att kompetens för projekteringen främst finns hos den tilltänkta anläggningens huvudman. Verket nämner som exempel kraftledningar. Om markägaren inte lämnar medgivande tUl den som avser att utföra anläggningen att tillträda marken för mätning och undersökning kan med nuvarande ordning saken ordnas genom att fastighetsbildningsmyndigheten med stöd av 4 kap. 34 § FBL förordnar särskild sakkunnig för uppgiften. Den nu föreslagna lösningen öppnar enhgt lantmäteriverket emellertid möjlighet tiU ett betydUgt mera praktiskt arrangemang. Den föreslagna bestämmelsen torde enligt lantmäteriverket främst få en indirekt funktion. Det kan emellertid i vissa fall bli anledning att meddela formUga beslut om tillträde tUl mark.

Jag delar uppfattningen att det i vissa fall kan vara lämpligt att sakägare får rätt att verkställa mätningar m. m. I andra stycket av förevarande paragraf har därför tagits in en bestämmelse att fastighetsbildningsmyndigheten, om särskilda skäl föreligger, får förordna att sådan rätt som avses i första stycket skall tillkomma sakägare och dennes biträde. Fastighetsbildningsmyndigheten kan i förordnandet från fall till fall göra de begränsningar som anses lämpliga. I enlighet med promemorieförslaget har vidare uttryckligen angetts att förordnandet får återkallas.

Det kan anmärkas att begreppet sakägare är något snävare än det i andra stycket första meningen använda uttrycket "var och en som för talan vid förrättningen". Sistnämnda uttryck avser inte bara sakägare utan också den som har ansökt om förrättningen utan att ha ställning som sakägare, exempelvis byggnadsnämnd.

Uppkommer skada skall enligt tredje stycket i gällande lydelse yrkande om ersättning framställas vid förrättningen. Denna bestämmelse är enligt min mening lämplig även om sakägare förorsakar skada och

Prop. 1976/77:114 40

bestämmelsen täcker även detta fall. Enligt 2 kap. 6 § sista stycket FBL hänförs ifrågavarande ersättning till förrättningskostnaderna. Sådan förrättningskostnad får enligt 9 § lantmäteritaxan (1971: 1101) förskjutas av statsmedel. Den slutliga kostnadsfördelningen sker enligt de regler som gäller för förrättningskostnader i allmänhet. Kostnadsfördelningsregeln för fastighetsreglering återfinns i 5 kap. 13 § FBL.

EnUgt 15 kap. 2 § FBL föres talan mot fastighetsbildningsmyndighetens beslut särskilt bl. a. om myndigheten har beslutat i fråga om ersättning tiU sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §. Det finns enligt min mening inte någon anledning att införa en motsvarande rätt att föra talan mot fastighetsbildningsmyndighetens förordnande enligt de nya bestämmelserna i 4 kap. 38 § andra stycket.

Enligt promemorian bör bestämmelsen om handräckning i fjärde stycket inte göras tUlämplig på sakägares rätt i förhållande tiU annan sakägare. SkiUle problem av detta slag undantagsvis uppkomma bör det ankomma på fastighetsbildningsmyndigheten att ställa tjänsteman till förfogande som övertar ansvaret för mätnings- och undersökningsarbetet i förhållande tUl markägare. Enligt promemorian visar emellertid erfarenheten att enbart förekomsten av en lagregel eller ett tiUstånd ar tiU fyllest. Några särskilda sanktioner föreslås därför inte i promemorian.

Lantmäteriverket delar uppfattningen att begäran om handräckning endast bör komma från person inom fastighetsbildningsmyndigheten.

Även jag anser att sakägare inte bör ges rätt att påkalla handräckning gentemot annan sakägare. Om det uppkommer tvist om rätt till tiUträde mellan sakägare som har förordnats att verkställa mätningar och ägare |av fastighet där arbetena skall ske bUr aUtså resultatet att fastighetsbildningsmyndigheten får återta ansvaret för arbetenas utförande.

De föreslagna ändringarna i 4 kap. 38 § FBL kommer automatiskt att gälla vid förrättning enligt anläggningslagen och ledningsrättslagen på grund av hänvisningarna i 19 § anläggningslagen och 16 § ledningsrättslagen.

5 kap. 30 §

1 gällande lydelse innehåller denna paragraf de grundläggande bestämmelserna om tUlträde vid fastighetsreglering. Paragrafen har kompletterats med ett nytt sista stycke om förskott.

F. n. finns bestämmelser om förskott endast vid inlösen av mark enligt 8 kap. FBL. Inlösen sker som ett led i fastighetsreglering. Har tillträde skett av inlöst mark, skall enligt 8 kap. 8 § på yrkande av den som avstått marken föreskrivas att förskott skaU utgå i avräkning på den ersättning som slutligt fastställs. Detta gäller dock inte, om det är uppenbart att förskottet skuUe uppgå till endast obetydlig belopp. I beslut om förskott skall anges av vilka sakägare förskottet skall erläggas.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör det finnas

Prop. 1976/77:114 41

möjlighet att föreskriva förskott när tillträde har skett vid fastighetsreglering i allmänhet och alltså inte bara när inlösen sker. Bestämmelserna i 8 kap. 8 § har därför förts över till ett nytt sista stycke i förevarande paragraf. De har därvid givits en utformning som stämmer överens med de föreslagna nya bestämmelserna om förskott vid förtida tillträde i 5 kap. 30 a §. Förskott utgör dock inte någon förutsättning för tillträde och det naturliga är att frågan om förskott tas upp först sedan fastighetsbUdningsmyndigheten har beslutat om tillträde.

Den nya bestämmelsen om förskott vid fastighetsreglering kommer att gälla även vid klyvning, eftersom 11 kap. 8 § hänvisar till bestämmelserna i 5 kap. om tUlträde. Däremot finns det ingen hänvisning tUl 5 kap. FBL i anläggningslagen eller ledningsrättslagen. Dessa lagar innehåller särskilda bestämmelser om tillträde och om förskott.

5 kap. 30 a §

I denna paragraf finns de nya bestämmelserna otn förtida tillträde. Bestämmelserna gäller vid fastighetsreglering samt på grund av hänvisningen ill kap. 8 § vid klyvning. I anläggningslagen och ledningsrättslagen har tagits in hänvisningar till förevarande paragraf.

Första stycket första meningen innehåller den grundläggande regeln om när beslut om förtida tillträde får meddelas. Jag hänvisar till vad jag har anfört härom i den allmänna motiveringen.

De regler om tillträde som finns i 5 kap. 30—32 §§ FBL blir i tUl-lämpliga delar gällande även vid förtida tiUträde. Detta medför bl. a. att även i beslut om förtida tillträde förbehåll skall göras för den rätt som enligt 7 kap. 29 § andra stycket jordabalken kan tillkomma hyresgäst. Vidare kan med stöd av 5 kap. 30 § tredje stycket särskild ersättning yrkas för olägenhet som uppkommer för sakägare av att tillträde inte sker samtidigt beträffande all egendom som ingår i regleringen. I anläggningslagen och ledningsrättslagen finns särskilda bestämmelser om tillträde (26 och 27 §§ anläggningslagen samt 24 och 25 §§ ledningsrättslagen).

Första stycket andra meningen innehåUer en erinran om att beslut om förtida tillträde får meddelas endast om förrättningen har avslutats eller fastighetsbildningsbeslutet gjorts till s. k. preliminärfråga.

1 andra stycket av förevarande paragraf finns bestämmelser om förskott samt om ställande av säkerhet. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak vad som gäller enligt 5 kap. 17 § expropriationslagen vid förhandstillträde. Därutöver krävs emellertid att säkerhet ställs även för det skadestånd som kan komma att utgå om fastighetsbildningsbeslutet eller beslut om tiUträde ändras. I denna del kan hänvisas till 5 kap. 19 § expropriationslagen. I fråga om säkerhet enligt förevarande paragraf gäUer 7 kap. 7 och 8 §§ expropriationslagen. Detta innebär bl.a. att staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund inte behöver ställa säkerhet.

Prop. 1976/77:114 42

Enligt tredje stycket av förevarande paragraf skall fastighetsbildningsmyndigheten ange den tid inom vUken den tUlträdande senast skall ha fullgjort föreskrivna villkor. Medgivande till förtida tillträde får utnyttjas när villkoren har fullgjorts. Har villkoren inte fullgjorts inom utsatt tid är medgivandet förfallet. Beslutet om förtida tiUträde får utnyttjas utan hinder av att talan fullföljs mot beslutet. Fastighetsdomstolen kan emeUertid meddela inhibition.

EnUgt sista stycket i förevarande paragraf får den slutliga ersättningen inte bestämmas till lägre belopp än förskottet. Detta gäller endast om tiUträde har skett eller förskottet ändå har betalats. Dessa bestämmelser överensstämmer med 27 § sista stycket anläggningslagen och 25 § sista stycket ledningsrättslagen.

// kap. 1 §

Il kap. innehåller bestämmelser om klyvning. De grundläggande bestämmelserna finns i 1 §. Denna paragraf har kompletterats med ett nytt sista stycke om att klyvning kan ske vid fastighetsreglering utan särskUd ansökan. I promemorian hade motsvarande bestämmelse tagits upp i en ny paragraf, 11 kap. 11 §.

I gäUande lydelse innehåller paragrafen följande bestämmelser. Fastighet som innehas med samäganderätt får på ansökan av delägare genom klyvning uppdelas i lotter vUka kan bilda fastigheter för sig eller ingå i sammanläggning (första stycket). Vid klyvning utläggs särskild lott för varje delägare som yrkar det. Gemensam lott utläggs för de delägare som begär detta. För sådan delägare som ej framställt särskilt yrkande utläggs gemensam lott (andra stycket). Kan fastigheten* inte delas upp enligt delägarnas yrkanden, utläggs gemensam lott i den omfattning som krävs med hänsyn till 3 kap. (tredje stycket).

Fastighetsbildningsfråga tas enligt 2 kap. 2 § FBL upp efter ansökan, om inte annat är föreskrivet. Ett sådant undantag finns i 12 kap. 8 §. Enligt denna paragraf får fastighetsbildningsmyndigheten utan ansökan ta upp fråga om sammanläggning, om fastigheterna berörs av fastighetsreglering som sker i syfte att åstadkomma en allmän förbättring av fastighetsbeståndet inom ett område. Den nya bestämmelsen i sista stycket av förevarande paragraf har utformats på motsvarande sätt. I den nya bestämmelsen har vidare angetts att klyvningen får ske utan hinder av andra och tredje styckena samt 3 § första stycket. Enligt 3 § första stycket får klyvning ske endast om någon lott kan läggas ut enligt framställt yrkande.

Övriga bestämmelser i 11 kap. blir gäUande även vid klyvning utan ansökan. Dessutom gäller de aUmänna fastighetsbildningsvillkoren i 3 kap. samt, i enlighet med vad jag har föreslagit i den allmänna motiveringen, det särskilda båtnadsvUlkoret för fastighetsreglering i 5 kap. 4 § FBL.

Prop. 1976/77:114 43

;; kap. 10 §

Enligt denna paragraf i gällande lydelse skall kostnaderna för klyvning fördelas mellan delägarna efter vad som är skähgt. Denna bestämmelse kompletterar reglerna i 2 kap. 6 § som gäller för alla fastighetsbildningsåtgärder.

I promemorian berörs inte frågan om kostnadsfördelning vid klyvning utan ansökan. Hovrätten över Skåne och Blekinge samt lantmäteriverket anser emellertid att kostnaderna skall kunna belasta jämväl annan sakägare än delägare efter vad som är skäligt och pekar som förebild på kostnadsfördelningsregeln vid sammanläggning. Enligt 12 kap. 14 § FBL betalas kostnaderna för sammanläggning av sökanden. Om sammanläggningen sker utan ansökan, fördelas kostnaderna efter vad som är skäligt.

Om klyvning sker vid fastighetsreglering utan särskild ansökan kan det vara rimligt att även annan sakägare än delägare skaU kunna åläggas ansvar för kostnaderna. Ifrågavarande paragraf har därför för detta fall kompletterats med en regel om kostnadsfördelning efter skälighet utformad med motsvarande regel för sammanläggning som förebild.

15 kap. 2 §

Denna paragraf innehåUer bestämmelser om särskild talan mot vissa beslut av fastighetsbildningsmyndigheten. Enligt första stycket punkt 3 i gällande lydelse skall talan föras särskilt om fastighetsbildningsmyndigheten har beslutat i fråga om förskott på inlösenersättning. Bestämmelsen har ändrats så att den i stället avser förskott enligt de nya bestämmelserna i 5 kap. 30 § fjärde stycket.

15 kap. 3 §

Första stycket av förevarande paragraf har kompletterats med en bestämmelse om att talan skall föras särskilt mot beslut av fastighetsbildningsmyndigheten i fråga om förtida tillträde. Om en sådan bestämmelse inte infördes skulle talan — liksom är faUet med beslut om vanligt tillträde — få föras först då förrättningen förklarades avslutad (se 15 kap. 6 §). Besvärstiden är i förevarande paragraf fyra veckor, vilket har framstått som lämpUgare än den kortare tiden av två veckor i 15 kap. 2 § med hänsyn till behovet av samordning med talan mot fastighetsbildningsbeslutet.

Enligt andra stycket första meningen i gällande lydelse får förordnande att talan skall föras särskilt meddelas endast om det främjar en ändamålsenlig handläggning. Denna formulering har ändrats till att sådant förordnande får meddelas om det är lämpligt. Jag hänvisar till vad jag har anfört härom i den allmänna motiveringen. Det kan tillläggas att anledning enligt min mening saknas att nu begränsa bestämmelsen till fastighetsreglering och klyvning. Bestämmelsen är aUtså lik-

Prop. 1976/77:114 44

som tidigare generellt utformad och gäller även exempelvis vid fastighetsbestämning.

De föreslagna ändringama i 15 kap. 3 § FBL kommer automatiskt att gälla vid förrättning enligt anläggningslagen och ledningsrättslagen på grund av hänvisningarna i 30 § anläggningslagen och 28 § ledningsrättslagen.

16 kap. 9 §

I andra stycket av förevarande paragraf har tagits in en bestämmelse om att även fastighetsdomstol kan besluta om förtida tillträde. Bestämmelsen hänvisar i huvudsak till 5 kap. 30 a §.

Bestämmelsen i andra stycket blir främst tiUämplig då förtida tiUträde inte har begärts hos fastighetsbildningsmyndigheten men behov av tUlträde uppkommer medan fastighetsdomstolen prövar besvär mot fastighetsbildningsbeslutet. Yrkande om förtida tiUträde skall då framställas i besvärsmålet. Fastighetsdomstolen kan förordna om förtida tillträde både under rättegången och när domstolen avgör besvärsmålet. Det är enUgt min mening självklart att motparten skall beredas tillfälle att yttra sig innan domstolen tar stäUning i frågan. Någon särskild bestämmelse härom behövs alltså inte.

I tredje stycket av förevarande paragraf har tagils in en bestämmelse om att fastighetsdomstolen kan omedelbart besluta om inhibition i fråga om förtida tUlträde. Denna bestämmelse avser aUtså det fallet att fastighetsbildningsmyndigheten har förordnat om förtida tillträde. Sådant beslut får enligt 5 kap. 30 a § utnyttjas utan hinder av att det inte vunnit laga kraft. I 16 kap. 11 § finns vissa bestämmelser om kommunikation med motpart. Den nya bestämmelsen innebär att inhibition får beslutas utan kommunikation. Mot beslut om inhibition får talan inte föras. Detta följer av 49 kap. rättegångsbalken, som på grund av den allmänna hänvisningen i 2 § lagen (1969: 246) om domstolar i fastighetsmål gäller vid sidan av bestämmelserna i 17 kap. FBL.

De nya bestämmelserna i förevarande paragraf kommer automatiskt att gäUa vid förrättning enUgt anläggningslagen och ledningsrättslagen på grund av hänvisningarna i 31 § anläggningslagen och 29 § ledningsrättslagen.

17 kap. 2 §

17 kap. innehåller bestämmelser om rättegången i hovrätt. Talan bör som jag har angivit i den allmänna motiveringen inte få föras mot fastighetsdomstolens beslut i dit fullföljd fråga om förtida tillträde. Däremot bör talan få föras särskilt mot fastighetsdomstolens beslut om förtida tiUträde, om yrkande om sådant tUlträde har framförts först i fastighetsdomstolen. Förevarande paragraf har kompletterats i överensstämmelse med vad jag nu har anfört.

Prop. 1976/77:114 45

De föreslagna ändringarna i förevarande paragraf kommer automatiskt att gälla vid förrättning enligt anläggningslagen och ledningsrättslagen på grund av hänvisningarna i 31 § anläggningslagen och 29 § ledningsrättslagen.

18 kap. 1 §

18 kap. innehåller bestämmelser om rättegången i högsta domstolen. 'Talan bör inte få föras mot hovrätts beslut i dit fullföljd fråga om förtida tillträde. I tredje stycket av förevarande paragraf har tagils in en bestämmelse som förbjuder sådan talan.

Frågan om förtida tillträde kan emellertid tas upp i hovrätten utan att fastighetsdomstolen har uttalat sig i denna fråga. Att detta är möjligt följer av 17 kap. 3 § första stycket, som i fråga om rättegången i hovrätten hänvisar bl. a. tUl 16 kap. 9—14 §§. Mot ett sådant beslut av hovrätten i fråga om förtida tillträde bör talan få föras särskilt. Liksom när det gäller fastighetsdomstolen krävs en uttrycklig bestämmelse härom. En sådan bestämmelse har tagits in i tredje stycket av förevarande paragraf.

Frågan om förlida tillträde kan tas upp direkt i högsta domstolen. Detta följer av 18 kap. 2 § första stycket som bl. a. hänvisar tUl 16 kap. 9 §.

De nya bestämmelserna gäller även vid förrättning enligt anläggningslagen och ledningsrättslagen (se 31 § anläggningslagen och 29 § ledningsrättslagen).

Övergångsbestämmelser

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1977. Några särskilda övergångsbestämmelser har inte ansetts behövliga.

7.2 Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen

I 24 § andra stycket har tagits in en hänvisning tUl de nya bestämmelserna om förtida tUlträde i 5 kap. 30 a § FBL. Jag hänvisar till vad jag redan har anfört om dessa bestämmelser. Vid behandlingen av FBL har jag särskilt angivit vilka paragrafer som är tillämpliga även vid ledningsförrättning.

7.3 Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen

I 26 § andra stycket har tagits in en bestämmelse som motsvarar den som jag nyss har kommenterat i ledningsrättslagen. I anläggningslagen anges dessutom att förordnande kan meddelas om verkställighet av anläggningsbeslutet även i andra delar än som gäller tillträde. Jag hänvisar tUl vad jag har anfört härom i den allmänna motiveringen. Verkställighetsförordnande kan meddelas både av fastighetsbUdningsmyndigheten och av den domstol som prövar eventuella besvär mot förrättningen.

Prop. 1976/77:114 46

7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om förvaltning av samfälligheter

I 23 § andra stycket har gjorts en följdändring till den nya möjligheten att meddela verkställighetsförordnande vid förrättning enligt anläggningslagen. Kompletteringen motsvarar vad som tidigare gällde enligt 28 § lagen om vissa gemensamhetsanläggningar.

8 HemstäUan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988),

2. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973: 1144),

3. lag om ändring i anläggningslagen (1973: 1149),

4. lag om ändring i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.

9 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1976/77:114 47

Bilaga 1 Promemorieförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrives i fråga om fastighetsbildningslagen (1970: 988)' dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 5 kap. 30 a § och 11

kap. 11 §, av nedan angivna lydelse,

dels att 4 kap. 38 §, 15 kap. 3 §, 16 kap. 8 och 9 §§, 17 kap. 2 § och

18 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 38 § Förrättningsmännen och deras biträden är berättigade att, när det behövs med anledning av förrättningen, få tillträde till byggnad, övergå ägor, verkställa mätningar och markundersökningar samt företaga därmed sammanhängande eller jämförliga åtgärder. I trädgård eller liknande plantering får träd ej skadas eller fällas utan ägarens samtycke. Även i övrigt skall skada undvikas, om det är möjligt.

Rätt att övergå annans ägor till- Rätt att övergå annans ägor till
kommer också var och en som för kommer också var och en som för
talan vid förrättningen. talan vid förrättningen. Om sär-

skilda skäl föreligger, får fastighetsbildningsmyndigheten förordna att bestämmelserna i första stycket om rätt att verkställa mätningar och markundersökningar skall äga tillämpning även på sakägare och dennes biträden. Sådant förordnande får återkallas. Har skada uppkommit genom åtgärd som avses i första eller andra stycket och vill den skadeUdande få ersättning för skadan, skall han framställa yrkande därom innan förrättningen avslutas eller inställes.

Polismyndighet skall lämna den handräckning som behövs för utövande av befogenhet enligt första stycket.

5 kap.

30 a §

Är det av väsentlig betydelse för den tillträdande får fastighetsbildningsmyndigheten utan hinder av 30 § första stycket förordna att tillträde sker, innan fastighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft (förtida tillträde). 1 Lagen omtryckt 1971:1035.

Prop. 1976/77:114

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Är fråga om fastighetsreglering där fastighet som avträder mark enligt första stycket berörs av fastighetsregleringen även i andra avseenden, äger bestämmelserna i 30 § tredje stycket tillämpning. I andra fall skall fastighetsbildningsmyndigheten, om det ej är uppenbart att den ersättning som den tillträdande har att utge i anledning av fastighetsbildningsbeslutet blir obetydlig, på yrkande av fastighetsägare eller annan som beröres av tillträdet som villkor för förtida tillträde föreskriva att den tillträdande utger förskott på den ersättning som slutligt fastställes. Som villkor för förtida tillträde skall fastighetsbildningsmyndigheten vidare föreskriva att den tillträdande ställer säkerhet för det skadestånd som kan komma att utgå om fastighetsbildningsbeslutet eller beslut enligt första stycket ändras. I fråga om sådan säkerhet gäller 7 kap. 7 § expropriationslagen (1972: 719).

Fastighetsbildningsmyndigheten skall ange den tid inom vilken den tillträdande senast skall ha fullgjort föreskrivna villkor. Medgivande till förtida tillträde får utnyttjas när villkoren fullgjorts. Har villkoren inte fullgjorts inom utsatt tid är medgivandet till förtida tillträde förfallet.

Har förskott bestämts enligt denna paragraf, får den slutliga ersättningen ej bestämmas till lägre belopp än förskottet. Detta gäller dock endast om tillträde har skett eller förskottet ändå betalats.

15 kap. 3 §

Talan mot tUlslåndsbeslut föres SärskUt genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller fastighetsbildnings- och fastighets-bestämningsbeslut, om fastighetsbildningsmyndigheten förordnar att talan mot beslutet skall föras särskilt.

Förordnande att talan skall föras särskilt får meddelas endast om det främjar en ändamålsenlig handläggning. Om fastighetsbildningsbeslut ej innefattar medgivande till fastighetsbUdningen i dess helhet, fordras vidare att tillståndsbeslut meddelas samtidigt eller att lagakraftägande sådant beslut föreligger.

Talan mot tiUståndsbeslut och beslut om förtida tillträde föres särskilt genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller fastighetsbildnings- och fastig-hetsbestämningsbeslut, om fastighetsbildningsmyndigheten förordnar att talan mot beslutet skall föras särskilt.

Innefattar fastighetsbildningsbeslut ej medgivande till fastighetsbildningen i dess helhet, får förordnande att talan skall föras särskilt meddelas endast om tillståndsbeslut meddelas samtidigt eller sådant beslut vunnit laga kraft.

Fastighetsdomstolen får avgöra mål utan huvudförhandling, om huvudförhandling kan antagas sakna betydelse för prövningen samt sakägare eller företrädare för allmänt intresse icke begärt sådan förhandling. Om talan fullföljts enligt 15 kap. 2, 4 eller 10 § eUer om domstolen finner uppenbart att talan är ogrundad, får målet alltid avgöras utan huvudförhandling.

Fastighetsdomstolen får avgöra mål utan huvudförhandling, om huvudförhandling kan antagas sakna betydelse för prövningen samt sakägare eller företrädare för allmänt intresse icke begärt sådan förhandling. Om talan fullföljts enligt 15 kap. 2 %, 3 § beträffande förtida tillträde, 4 eller 10 § eller om domstolen finner uppenbart att talan är ogrundad, får målet alltid avgöras utan huvudförhandling.

För prövning som ej avser själva saken fordras icke huvudförhandling.

Har domstolen beslutat att mål Har domstolen beslutat att mål skall avgöras utan huvudförhand- skall avgöras utan huvudförhandling och är det ej uppenbart att Ung och är det ej uppenbart att

4 Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 114

9 § Har talan fuUföljts mot beslut vid förrättning som ej avslutats, kan fastighetsdomstolen föreskriva att förrättningshandläggningen skall avbrytas helt eller tiU viss del eller att handläggning som avbrutits skall fortgå oberoende av den vid domstolen förda talan. Sådan föreskrift träder i kraft genast och gäller tUl dess annat förordnas.

Om särskilda skäl föreligger, får fastighetsdomstolen på begäran av part förordna att fastighetsbildningsbeslut vid fastighetsreglering eller klyvning skall helt eller till viss del verkställas, oaktat det ej har vunnit laga kraft och utan hinder av att talan ej förts mot fastighetsbildningsmyndighetens beslut angående tillträde.

I fråga om förordnande enligt andra stycket skall bestämmelserna i 5 kap. 30 a § andra, tredje och fjärde styckena äga motsvarande tillämpning.

26 §

Tillträde av utrymme som tagits i anspråk eller av mark som inlösts sker vid den tidpunkt som fastighetsbUdningsmyndigheten bestämmer. Innan tillträde sker, skall anläggningsbeslutet ha vunnit laga kraft och ersättning enligt 13 § ha betalats.

Bestämmelserna i 5 kap. 30 a § fastighetsbildningslagen (1970:988) om förtida tillträde skall äga motsvarande tillämpning vid förrättning enligt denna lag. Vad i bestämmelserna sägs om fastighetsbUdningsbeslut skall därvid tillämpas på anläggningsbeslut.

Denna lag träder i kraft den

3 Förslag tiU

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrives att 24 § ledningsrättslagen (1973: 1144) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 § TUlträde av utrymme som tagits i anspråk eller av mark som inlösts sker vid den tidpunkt som fastighetsbUdningsmyndigheten bestämmer. Innan tillträde sker, skall ledningsbeslutet ha vunnit laga kraft och ersättning eiUigt 13 § ha betalats.

Bestämmelserna i 5 kap. 30 a § fastighetsbildningslagen (1970: 988) om förtida tillträde skall äga

Prop. 1976/77:114 53

Bilaga 2 De remitterade förslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrives i fråga om fastighetsbildningslagen (1970: 988)'

dels att 8 kap. 8 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1 kap. 5 §, 3 kap. 2 och 11 §§, 5 kap. 16 § samt 10 kap. 2 § ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 4 kap. 38 §, 5 kap. 30 §, 11 kap. 1 och 10 §§, 15 kap. 2 och 3 §§, 16 kap. 9 §, 17 kap. 2 § samt 18 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 30 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rätt att övergå annans ägor rill- Rätt att övergå annans ägor till
kommer också var och en som för kommer också var och en som för
talan vid förrättningen. talan vid förrättningen. Om sär-

skilda skäl föreligger, får fastighetsbildningsmyndigheten förordna att sådan rätt som avses i första stycket skall tillkomma sakägare och dennes biträde. Sådant förordnande får återkallas.

Har skada uppkommit genom åtgärd som avses i första eUer andra stycket och vUl den skadelidande få ersättning för skadan, skaU han framställa yrkande därom innan förrättningen avslutas eller inställes.

Polismyndighet skall lämna den handräckning som behövs för utövande av befogenhet enligt första stycket.

5 kap. 30 § TUlträde sker vid den tidpunkt som fastighetsbUdningsmyndigheten bestämmer. Innan tillträde sker, skall fastighetsbildningsbeslutet ha vunnit laga kraft. Om ej särskilda skäl föranleder annat, får tillträde ej

» Lagen omtryckt 1971:1035. Senaste lydelse av 3 kap. 2§ 1973:1157. 5 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 114

Prop. 1976/77:114 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bestämmas till senare tidpunkt än ett år från det uppgift om regleringen införts i fastighetsregistret. I beslut om tiUträde skall förbehåll göras för den rätt som enligt 7 kap. 29 § andra stycket jordabalken kan tillkomma hyresgäst.

Har bestämmelse om tillträde icke meddelats, sker tUlträde när uppgift om regleringen införts i fastighetsregistret.

Sker tUlträde icke samtidigt beträffande all egendom som ingår i regleringen och uppkommer därigenom väsentlig olägenhet för sakägare, har denne rätt till skälig ersättning. Ersättningen skall betalas av den som har nytta av att tUlträde ej sker samtidigt. Fråga om ersättning upptages endast om yrkande framställes.

Har tillträde skett och är det ej uppenbart att den ersättning som den tillträdande har att utge med anledning av fastighetsbildningsbeslutet blir obetydlig, skall fastighetsbildningsmyndigheten på yrkande av fastighetsägaren eller annan som beröres av tillträdet föreskriva att den tUlträdande skall utge förskott på den ersättning wm slutligt fastställes. Har förskott bestämts, får den slutliga ersättningen ej bestämmas till lägre belopp än förskottet.

30 a §

Om särskilda skäl föreligger, får fastighetsbildningsmyndigheten medge att tillträde sker utan hinder av att fastighetsbildningsbeslutet ej har vunnit laga kraft (förtida tillträde). Beslut om förtida tillträde får meddelas före förrättningens avslutande endast om särskild talan får föras mot fastighetsbildningsbeslutet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

trädande hos länsstyrelsen skall ställa säkerhet för den ytterligare ersättning jämte ränta som kan komma att fastställas samt för det skadestånd som kan komma att utgå, om fastighetsbildningsbeslutet eller beslut om tillträde ändras. I fråga om sådan säkerhet gäller 7 kap. 7 och 8 §§ expropriationslagen (1972: 719).

11 kap. 1 §

Fastighet som innehas med samäganderätt får på ansökan av delägare genom klyvning uppdelas i lotter vilka kan bilda fastigheter för sig eller ingå i sammanläggning.

Vid klyvning utlägges särskild lott för varje delägare som yrkar det. Gemensam lott utlägges för de delägare som begär detta. För sådana delägare som ej framställt särskUt yrkande utlägges gemensam lott.

Kan fastigheten ej uppdelas enligt delägarnas yrkanden, utlägges gemensam lott i den omfattning som krävs med hänsyn till 3 kap.

Om det är av betydelse för fastighetsreglering som sker i syfte att åstadkomma en allmän förbättring av fastighetsbeståndet inom ett område att fastighet klyves, får sådan åtgärd utan ansökan ske vid fastighetsregleringen utan hinder av andra och tredje styckena samt 3 § första stycket. För sådan klyvning äger 5 kap. 4 § motsvarande tillämpning.

Prop. 1976/77:114 56

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §
Kostnaderna för klyvning förde- Kostnaderna för klyvning för-

läs mellan delägarna efter vad som delas mellan delägarna efter vad
är skäligt. som är skäligt. Sker klyvning utan

ansökan, fördelas kostnaderna efter vad som är skäligt.

15 kap.

2 §

Talan mot fastighetsbUdningsmyndighetens beslut föres särskilt, om myndigheten

1. avvisat ansökan om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning eller avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat jäv mot förrättningsman,

3. beslutat i fråga om förskott 3. beslutat i fråga om förskott på inlösenersättning, enligt 5 kap. 30 § fjärde stycket,

4. beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller tiU sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5. beslutat i fråga om rättelse enligt 4 kap. 42 §,

6. beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

7. beslutat enligt 9 kap. 3 § om fördelning av kostnadema för gemensamt arbete eller enligt 9 kap. 4 § om utdebitering av sådana kostnader,

8. beslutat att syssloman som fått i uppdrag att ombesörja gemensamt arbete skall skiljas från uppdraget.

3 §

Talan mot tUlslåndsbeslut föres Talan mot tillståndsbeslut och
särskilt genom besvär som skall beslut i fråga om förtida tillträde
inges till fastighetsdomstolen inom föres särskilt genom besvär som
fyra veckor från den dag då be- skall inges till fastighetsdomstolen
slutet meddelades. Detsamma gäl- inom fyra veckor från den dag då
ler fastighetsbildnings- och fastig- beslutet meddelades. Detsamma
hetsbestämningsbeslut, om fastig- gäller fastighetsbildnings- och fas-
hetsbildningsmyndigheten förord- tighetsbestämningsbeslut, om fas-
nar att talan mot beslutet skall fö- tighetsbildningsmyndigheten för
ras särskilt. ordnar att talan mot beslutet skall

föras särskUt.

Förordnande att talan skall fö- Förordnande att talan skall fö
ras särskilt får meddelas endast ras särskilt får meddelas om det
om det främjar en ändamålsenlig är lämpligt. Om fastighetsbild-
handläggning. Om fastighetsbild- ningsbeslut ej innefattar medgi-
ningsbeslut ej innefattar medgi- vande till fastighetsbildningen i
vande till fastighetsbildningen i dess helhet, fordras vidare att till-
dess helhet, fordras vidare att tUl- ståndsbeslut meddelas samtidigt el-

Prop. 1976/77:114 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ståndsbeslut meddelas samtidigt el- ler att lagakraftägande sådant be-ler att lagakraftägande sådant be- slut föreligger, slut föreligger.

Besvär enligt denna paragraf får anföras av sakägare.

16 kap.
9 §

Har talan fullföljts mot beslut vid förrättning som ej avslutats, kan fastighetsdomstolen föreskriva att förrättningshandläggningen skall avbrytas helt eller till viss del eller att handläggning som avbrutits skall fortgå oberoende av den vid domstolen förda talan. Sådan föreskrift träder i kraft genast och gäller till dess annat förordnas.

Om särskilda skäl föreligger, får fastighetsdomstolen förordna om förtida tillträde. Härvid äger 5 kap. 30 a § andra—fjärde styckena motsvarande tillämpning.

Fastighetsdomstolen kan omedelbart förordna att beslut av fastighetsbildningsmyndigheten om förtida tillträde ej får utnyttjas i avbidan på fastighetsdomstolens prövning av besvär mot beslutet.

17 kap.

2 §

Talan mot fastighetsdomstolens
beslut enligt 16 kap. 9 § andra
stycket föres särskilt.
Talan får ej föras mot fastig- Talan får ej föras mot fastig-

hetsdomstolens beslut i dit fullföljd hetsdomstolens beslut i dit full
fråga som avses i 15 kap. 2 § 2—4 följd fråga som avses i 15 kap. 2 §
och 6—8 eller 4 §. 2—4 och 6—8, 3 § beträffande

förtida tillträde eller 4 §.

18 kap.
1 §

Mot hovrätts utslag eller beslut får, om ej annat är föreskrivet, talan fullföljas i högsta domstolen genom besvär som inges till hovrätten inom den i 56 kap. 1 § rättegångsbalken föreskrivna tiden.

Besvär får anföras av sakägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för aUmänt intresse som kunnat föra talan i frågan i hovrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Prop. 1976/77:114 58

2 Förslag till

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrives i fråga om ledningsrättslagen (1973: 1144) dels att i 8 och 21 §§ orden "Kungl. Maj:t" skaU bytas ut mot "regeringen",

dels att 24 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 § TUlträde av utrymme som tagits i anspråk eller av mark som inlösts sker vid den tidpunkt som fastighetsbildningsmyndigheten bestämmer. Innan tUlträde sker, skall ledningsbeslutet ha vimnit laga kraft och ersättning enligt 13 § ha betalats.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

3 Förslag till

Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom föreskrives att 26 § anläggningslagen (1973: 1149) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 § TiUträde av utrymme som tagits i anspråk eller av mark som inlösts

sker vid den tidpunkt som fastighetsbildningsmyndigheten bestämmer.

Innan tillträde sker, skall anläggningsbeslutet ha vunnit laga kraft och

ersättning enligt 13 § ha betalats.

Bestämmelserna i 5 kap. 30 a § fastighetsbildningslagen (1970:988) om förtida tillträde äger motsvarande tillämpning vid förrättning enligt denna lag. Vad som sägs om fastighetsbildningsbeslut skall därvid tillämpas på anläggningsbeslut. Med motsvarande tillämpning av bestämmelserna om förtida tillträde får förordnas att anläggningsbeslutet även i övrigt får verkställas utan hinder av att det ej har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1977.

Har fastighetsbUdnings- eller anläggningsbeslut meddelats, får sammanträde för bildande av samfällighetsförening hållas innan beslutet om samfällighetens bildande vunnit laga kraft. Som delägare anses därvid ägaren av fastighet som enligt beslutet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fattas vid sammanträdet gäller endast under förutsättning att fastighetsbildnings- eller anläggningsbeslutet vinner laga kraft.

Har fastighetsbildnings- eller anläggningsbeslut meddelats, får sammanträde för bildande av samfällighetsförening hållas innan beslutet om samfällighetens bUdande vunnit laga kraft. Som delägare anses därvid ägaren av fastighet som enligt beslutet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fattas vid sammanträdet gäller endast under förutsättning att medgivande till förtida tillträde lämnas, fastighetsbildnings- eller anläggningsbeslutet vinner laga kraft eller sådant beslut ändå skall lända till efterrättelse.

Prop. 1976/77:114 60

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1977-03-15

Närvarande: F. d. justitierådet Edling, regeringsrådet Nordlund samt justitieråden Ulveson och Erik Nyman.

Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 1977 har regeringen på hemstäUan av statsrådet Olsson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988),

2. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973: 1144),

3. lag om ändring i anläggningslagen (1973: 1149),

4. lag om ändring i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Hans Corell.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

4 kap. 38 §

Enligt förslaget skall fastighetsbildningsmyndigheten, om särskilda skäl föreligger, kunna tillerkänna sakägare och dennes biträde samma rätt som direkt på grund av lag tillkommer förrättningsmännen och deras biträden att få tillträde till annans byggnad och mark och där verkställa mätningar och markundersökningar. Detta förslag, som inte har något samband med det remitterade förslaget i övrigt, är ej mera ingående motiverat. Frågan om att införa en sådan möjlighet för sakägare upptogs i den departementspromemoria som ligger till grund för remissen. Behovet av reformen framgår inte av någon framställning från myndighet eller annan. Under remissbehandlingen av promemorian fick frågan ej någon utförligare belysning. Endast lantmäteriverket berörde saken närmare.

Enligt lantmäteriverket skulle möjligheten för sakägare att beträda annans mark för att verkstäUa mätningar och markundersökningar få praktisk betydelse främst vid förrättningar enligt anläggnings- och led-ningsrättslagarna. Möjligheten är emellertid enligt förslaget inte begränsad tiU sådana förrättningar utan föreligger även vid förrättningar om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning enligt FBL. Den föreslagna bestämmelsen skuHe alltså kunna få tiUämpning vid förrättningar av

Prop. 1976/77:114 61

mycket skiftande slag, och den skulle inom sitt vidsträckta tiUämpningsområde inte vara begränsad till vissa typer av förrättningar eller vissa närmare angivna situationer. Den enda begränsningen ligger i kravet på att särskilda skäl skall föreligga. Lagrådet hyser betänkligheter mot förslaget att inom så vida gränser öppna möjUghet för sakägare alt få tillstånd alt verkstäUa sådant undersökningsarbete som normalt skall ankomma på de ojäviga förrättningsmännen. Att undersökningsarbetet verkställs av sakägare står i mindre god överensstämmelse med tankegången bakom stadgandet i 4 kap. 34 § FBL att fastighetsbildningsmyndigheten ej för utredning av fråga, som kräver särskild sakkunskap, får anlita sakkunnig, som står i sådant förhållande tiU saken eller någon sakägare att hans tiUförlitlighet kan anses förringad.

Enligt vad som framgår av promemorian har förebUd till det föreslagna stadgandet varit bl. a. 7 kap. 6 § expropriationslagen, enligt vilket lagrum den som vill för expropriation upprätta karta över annans fastighet eller annars undersöka fastigheten kan utverka förordnande av länsstyrelsen att tillträde till fastigheten för sådan undersökning skall lämnas under viss tid. Liknande bestämmelser, som möjUggör för den som planerar ett visst företag att få tillträde till annans mark för förberedande markundersökningar, finns även i annan lagstiftning (jfr t. ex. 34 § väglagen och 51 § miljöskyddslagen). Det är dock en principiell skillnad mellan att tillerkänna den som planerar ett företag tillträde till mark för förberedande undersökning av om företaget över huvud låter sig genomföras och att, sedan förrättning rörande ett företag redan inletts, ge en sakägare rätt att i förrättningsmännens stäUe verkställa undersökningar till underlag för en bedömning av företagets laglighet och lämplighet.

Av förslaget framgår inte vilken betydelse som skall tUlmätas resultatet av sakägarens undersökningar. Lantmäteriverket synes jämställa det med utredning av sakkunnig, vilken anlitas med stöd av 4 kap. 34 § FBL. En sådan jämförelse är dock inte möjlig. Det av sakägaren införskaffade materialet kan uppenbarHgen inte utan kontroll av fastighetsbildningsmyndigheten bUda underlag för förrättningen.

I ytterligare ett hänseende kan kritik riktas mot förslaget. Enligt motiven är avsikten, att ett förordnande för sakägare att utföra undersökningsarbeten på annan sakägares mark inte skall kunna genomföras tvångsvis. Det är emeUertid osäkert, om bestämmelsens utformning utgör hinder mot aUa former av handräckning. Om man viU säkerstäUa att tvång inte kommer till användning i detta sammanhang, bör det föreskrivas att, om sakägare motsätter sig åtgärd enligt förordnandet, detta skall återkaUas såvitt avser hans fastighet.

Lagrådet anser alltså, att den nya befogenhet som enligt förslaget skulle tilläggas fastighetsbildningsmyndigheten är alltför vidsträckt och obestämd, att den rättsUga betydelsen hos det material som efter för-

Prop. 1976/77:114 62

ordnande införskaffas av sakägare är oklar samt att frågan om tvångsanvändning i sammanhanget inte är tillfredsställande reglerad. Med hänsyn härtill avstyrker lagrådet, att förslaget i denna del genomförs. Lagrådet vill emellertid framhålla, att en undersökningsrätt för sakägare kan vara motiverad vid vissa typer av förrättningar och under speciella betingelser. Enligt lagrådets mening bör frågan om en sådan mera begränsad och preciserad undersökningsrätt ytterligare övervägas.

5 kap. 30 §

I 5 kap. 16 § FBL ges bestämmelser om betalning och fördelning av ersättning till fastighetsägare, när fastighet i samband med fastighetsreglering undergår värdeminskning eUer inlöses och fastigheten svarar för fodran. Från tiUämpning av bestämmelserna undantas ersättning enligt 30 § i dess nuvarande lydelse, dvs. ersättning, som enligt tredje stycket utgår till sakägare för olägenhet till följd av att tUlträde inte samtidigt sker beträffande all egendom som ingår i regleringen. Det remitterade förslaget innebär, att 30 § genom bestämmelserna om förskott i det nya fjärde stycket också kommer att innehålla regler om ersättning av det slag som omfattas av 16 §. Vad som gäller om ersättning bör även gälla om förskott på denna. Detta bör enligt lagrådets mening leda till att undantagsbestämmelsen i 16 § beträffande 30 § ändras tUl att avse endast tredje stycket.

5 kap. 30 a §

De föreslagna reglerna om förtida tillträde har utformats efter mönster av expropriationslagens regler om enkelt förhandstillträde. En väsentlig skillnad finns emellertid i fråga om förutsättningarna för användningen av dessa institut. Vid enkelt förhandstUlträde föreligger i allmänhet genom expropriationstillståndet ett orubbligt beslut om avstående av den egendom som skall tiUträdas, medan detta inte är fallet vid förtida tUlträde, som ju sker innan fastighetsbildningsbeslut har vunnit laga kraft. Med hänsyn härtill är det angeläget, att förtida tillträde inte medges annat än när det finns särskilda skäl att anta, att fastighetsbildningsbeslutet inte kommer att ändras. Så är framför allt fallet när beslutet är grundat på fastställd plan enligt byggnadslagen, på tillståndsbeslut enligt 4 kap. 26 § FBL, på expropriationstiUstånd eller på s. k. linjekoncession enligt ellagstiftningen.

En ytterligare grundläggande förutsättning för medgivande av förtida tUlträde är enligt remissprotokoUet, att behovet av sådant tillträde är så starkt att det tar över fastighetsägarens olägenheter därav. Som förutsättning för medgivande av förtida tUlträde har i lagtexten endast angivits, att särskilda skäl skall föreligga. Enligt lagrådets mening kan detta, tolkat enbart efter ordalagen, uppfattas så att det räcker om den tillträdande kan åberopa särskilda skäl för att förtida tillträde bör medges.

Prop. 1976/77:114 63

Visserligen torde man i lagtexten inte på ett uttömmande sätt kunna ange samtliga förutsättningar för ett beslut om förtida tiUträde utan man får nöja sig med ett mera allmänt uttryck, som närmare belyses i motiven. Förslagsvis kan detta utformas så alt fastighetsbUdningsmyndigheten får medge förtida tUlträde, om det på grund av särskilda omständigheter är lämpligt.

Av remissprotokoUet framgår inte, om fastighetsbUdningsmyndigheten kan besluta angående förtida tiUträde efter det att fastighetsbildningsbeslut meddelats. Det förutsätts dock, att om besvär har anförts mot sådant beslut, det skaU ankomma på fastighetsdomstolen ensam att besluta om tillträde. Med hänsyn härtiU och tiU att besvären inges till fastighetsdomstolen torde fastighetsbildningsmyndigheten få förordna om förtida tillträde endast i samband med fastighetsbUdningsbeslutet.

16 kap. 9 §

Av skäl som har anförts under 5 kap. 30 a § torde andra stycket av förevarande paragraf böra inledas med orden: "Om det på grund av särskilda omständigheter är lämpligt".

Förslaget tUl lag om ändring i ledningsrättslagen

Den föreslagna bestämmelsen om förtida tillträde vid förrättning enligt ledningsrättslagen har naturligen sin plats i anslutning till 24 och 25 §§. Om den såsom föreslås i remissen upptas i ett andra stycke i

24 §, kommer den dock i viss mån att bryta det samband som finns
mellan 24 och 25 §§, vilka båda avser tillträde sedan ledningsbeslut har
vunnit laga kraft. Bestämmelsen synes också lämpligen kunna bUda en
egen paragraf. Lagrådet förordar därför, att det föreslagna 24 § andra
stycket införs i lagen såsom en särskild paragraf, betecknad 25 a §.

I 30 § andra stycket föreskrivs, alt bestämmelserna i 5 kap. 16 § FBL om betalning och fördelning av ersättning till fastighetsägare för att fastighet undergår värdeminskning eUer inlöses skall äga motsvarande tiUämpning beträffande förskott enUgt 25 §. Vad som gäller om förskott enligt 25 § bör emellertid gälla även beträffande förskott enligt den föreslagna bestämmelsen om förtida tillträde. Om sistnämnda bestämmelse enligt lagrådets förslag intas i en 25 a §, bör därför i föreskriften i 30 § andra stycket medtas "förskott som avses i 25 eUer

25 a §".

Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen

Den föreslagna bestämmelsen i 26 § andra stycket överensstämmer i fråga om förtida tillträde med motsvarande förslag tiU ändring i ledningsrättslagen. Vad lagrådet har anfört i anslutning till sistnämnda förslag beträffande det sätt på vilket bestämmelsen om förtida tillträde

Prop. 1976/77:114 64

bör infogas i lagen samt om tiUämpligheten av bestämmelserna i 5 kap. 16 § FBL på förskott vid förtida tUlträde har motsvarande giltighet i fråga om förslaget i förevarande del. Lagrådet viU därför föreslå, att bestämmelsen om förtida tillträde i anläggningslagen upptas i en särskild paragraf, betecknad 27 a §, samt att i 32 § andra stycket anläggningslagen medlas "förskott som avses i 27 eller 27 a §".

Förslaget till lag om ändring i lagen om förvaltning av samfälligheter

Enligt remissprotokollet är den i 23 § andra stycket denna lag föreslagna ändringen en konsekvens av den nya möjligheten att meddela verkstäUighetsförordnande vid förrättning enligt anläggningslagen. Lagtexten har emellertid fått en utformning, som i princip omfattar alla fall då medgivande till förtida tillträde lämnas. Eftersom något behov av den ifrågavarande regeln inte torde föreligga annat än i det fall som remissprotokoUet anger, förordar lagrådet, att ändringen uttryckligen begränsas till att gälla detta fall. Om lagrådets förslag beträffande ändringar i anläggningslagen följs, torde en lämplig lösning vara att till 23 § andra stycket förevarande lag endast fogas: "eUer, i fråga om anläggningsbeslut, alt förordnande meddelas enligt 27 a § anläggningslagen (1973: 1149)".

Prop. 1976/77:114 65

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-03-24

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Troedsson, Mundebo, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Olsson

Proposition om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988), m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i fastighetsbUdningslagen (1970: 988),

2. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973: 1144),

3. lag om ändring i anläggningslagen (1973: 1149),

4. lag om ändring i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfäUigheter.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Syftet med den föreslagna ändringen i 4 kap. 38 § FBL var att tillgodose ett praktiskt behov som uppkommer främst vid förrättningar enligt anläggningslagen och ledningsrättslagen. Emellertid kan man, som lagrådet har gjort, rikta kritik i vissa avseenden mot den föreslagna bestämmelsen. Jag anser därför att frågan om sakägares rätt att få tillträde tUl annans byggnad eUer mark för att verkställa mätningar m. m. bör övervägas ytterligare. Något förslag i denna del bör således inte läggas fram nu.

Jag godtar även i övrigt vad lagrådet har anfört och förordar att lagtexten ändras på sätt lagrådet har föreslagit.

Utöver de ändringar som föranleds av lagrådets yttrande bör vissa redaktionella ändringar göras i lagtexten.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

1 Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde den 17 februari 1977.

Prop. 1976/77:114 66

Innehålls! ör teckning

Propositionen ..................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Lagförslag ......................................................... 2

1. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988) 2

2. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973: 1144) . 8

3. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)...... 8

4. lag om ändring i lagen (1973: 1150) om förvahning av samfälligheter 9

Utdrag av regeringsprotokollet den 17 februari 1977 .... 11

1 Inledning .................................................... 11

2 GäUande ordning ............................................ . 12

3 Promemorian ................................................. . 15

4 Remissyttrandena .......................................... . 19

5 Föredraganden .............................................. . 31

6 Upprättade lagförslag ..................................... . 38

7 Specialmotivering .......................................... . 38

7.1 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen 38

7.2 Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen. 45

7.3 Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen. 45

7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om förvaltning av samfälligheter 46

8 Hemställan ................................................... 46

9 Beslut ......................................................... 46

Bilaga 1 Promemorieförslagen ................................. . 47

Bilaga 2 De remitterade förslagen .......................... . 53

Utdrag av lagrådets protokoll den 15 mars 1977.......... . 60

Utdrag av regeringsprotokollet den 24 mars 1977 ....... . 65

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770157