Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen presenteras ett samlat alkoholpolitiskt program. Missbruk av alkohol bedöms vara ett av våra största sociala problem. Propositionen innehåller förslag till socialpolitiska insatser av skilda slag i syfte all söka undanröja orsakerna lill alkoholmissbruk och motverka ett bruk av alkohol som leder lill skador. 1 samma syfte föreslås att åtgärder vidtas med inriktning på en begränsning av den totala alkoholkonsumtionen. Samhällets insatser mol missbruk av alkohol föreslås bli samordnade med insatser mot missbruk av narkotika och andra liknande medel. Tyngdpunkten i förslaget läggs pä insatser för ungdomen.

Socialstyrelsen tilldelas det centrala ansvaret för samhällets alkoholpolitik. Till styrelsen knyts en nämnd för alkoholfrågor med bred förankring i samhällslivet. Riksskatteverkets hittillsvarande uppgifter på alkoholområdet överförs till socialstyrelsen.

Ökade resurser föreslås lill förebyggande åtgärder och upplysningsverksamhet. Samhället skall kunna lämna ekonomiskt bidrag lill riksomfattande informationskampanjer och till särskilda informationsprojekt t. ex. inom arbetslivet. En utvidgad undervisning om alkoholfrågor i skolan förordas liksom fortbildning av skolans personal. Försöksverksamhet med fritidsak-liviieler föresläs för grupper av människor som är särskilt utsatta för risken att hamna i alkoholmissbruk. Samhällets stöd till nykterhetsorganisationer m. fl. föreslås utbyggt. Förslaget innehåller åtgärder för en utvidgad forskning kring alkohol.

Då del gäller försäljning av alkoholdrycker föresläs all restriktionerna begränsas till sädana som av en bred allmänhet kan uppfattas som meningsfulla. I gengäld bör man enligt förslaget salsa på all bättre än i dag övervaka

1 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 108

Prop. 1976/77:108 2

att nykterhelspoliliska olägenheter inle uppkommer i samband med försäljning av alkoholdrycker. I detia syfte föreslås en betydande ökning av den personal hos länsstyrelserna som sysslar med hithörande frågor. Del kommunala inflytandet vid försäljning av alkoholdrycker förstärks. En gemensam lag för handel med drycker föreslås träda i stället för nuvarande skilda försäljningslagar. Lagen innebär förenklingar i förhållande till gällande regler och större enhetlighet vid handel med olika slag av alkoholdrycker.

I fråga om beskattning och prissättning på alkoholdrycker föreslås att gällande ordning behålls. Enligl förslaget bör beskattningen och därmed prissättningen på alkoholdrycker användas som ell instrument i konsum-tionsbegränsande syfte. Detta innebär att priserna på alkoholdrycker även i fortsättningen kommer all sältas relativt högt och fortlöpande anpassas lill den allmänna prisutvecklingen.

De kostnader som förslaget medför innebär ell ökat medelsbehov för helt verksamhetsår om ca 13,8 milj.kr. över statsbudgeten. Härtill kommer projektmedel ur allmänna arvsfonden med ett beräknat belopp om 5 milj. kr.

Förslaget är avsett att genomföras den I januari 1978, fransen vissa förslag främst i fråga om nu utgående budgetanslag och förslaget om förstärkning av personalen hos länsstyrelserna, som bör genomföras redan den 1 juli 1977.

Prop. 1976/77:108

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-02-24

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Anionsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo.

Föredragande: statsråden Gustavsson, Mundebo, Wikström och Mogård. Proposition om alkoholpolitiken

Statsråden anmäler sina förslag i fråga om alkoholpolitiken. Anförandena och förslagen redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Gustavsson hemställer att regeringen i en gemensam proposition föreslår riksdagen

all antaga de förslag som han och övriga statsråd har lagt fram.

Regeringen ansluter sig lill föredragandenas överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen all antaga de förslag som föredragandena har lagt fram.

Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1-4.

Prop. 1976/77:108 4

Bilaga I
Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-02-24

Föredragande: statsrådet Gustavsson

Anmälan till proposition om alkoholpolitiken

I Inledning

1954 års nykterhetsreform innebar genomgripande ändringar i den tidigare alkohol- och nyklerhelspoliiiken. Motbokssyslemel avskaffades. Tyngdpunkten i alkoholpolitiken lades på positiva åtgärder. Forskning, undervisning och upplysning avsågs bli intensifierade. Genom reformen skulle den enskilde sä långt möjligt få större frihet under större ansvar. Man sökte göra reglerna enklare och efterlevnaden lättare all kontrollera. Under åren efter 1954 års reform vidlogs ell flertal åtgärder av betydelse på alkohol-och nykierheispolitikens område. De innebar framför allt justeringar i 1954 års reform.

Sedan de principer, på vilka 1954 års reform byggde, hade lillämpais i tio år, bedömdes alkoholfrågan alltjämt vara ett allvarligt samhällsproblem i vårt land. Åtskilliga frågor ansågs ännu stå olösta. Med anledning härav tillkallades i oktober 1965 sakkunniga med uppdrag all se över alkohol-och nyklerhelspoliiiken. De sakkunniga, som antog namnet alkoholpoliliska utredningen (APU), avlämnade i december 1974 sill slutbetänkande (SOU 1974:90-93) Alkoholpolitik. Betänkandet innehöll omfattande och detaljerade förslag om den närmare utformningen av alkoholpolitiken.

APU:s belänkande blev föremål för en omfattande remissbehandling. Remissinstanserna riktade i flera avseenden stark kritik mol utredningens förslag, samtidigt som en rad nya förslag och synpunkter fördes fram. De vid remissbehandlingen framförda invändningarna mol APU:s förslag gällde bl.a. den grundläggande frågan om den allmänna inriktningen av alkoholpolitiken.

Vid regeringssammanträde i februari 1976 framhöll dåvarande chefen för socialdepartementet all huvudansvaret för alkoholpolitiken framdeles borde ligga på socialdepartementet. Handläggningen av beskaltningsfrågorna m. m. skulle dock behällas i finansdepartementet och utbildnings- och forskningsfrågorna m. m. skulle ligga kvar i ulbildningsdepartemeniel.

Prop. 1976/77:108 5

Med anledning av remissutfallet över APU:s förslag fann departementschefen del angelägel all snabbi kunna få till stånd en .samlad belysning av de alkoholpolitiska frågorna. Arbetet med all redovisa besluisunderiag för bedömning av de alkoholpoliliska frågorna borde bedrivas i en lill socialdepartementet knuten beredningsgrupp med representanter för andra berörda departement. Dess uppgift borde vara alt, på grundval av APU:s betänkande och remissbehandlingen därav, redovisa ell samlat underiag för regeringens ställningstagande lill de alkoholpolitiska frågorna. Frågor som gällde alkoholreklamen borde överiämnas för fortsatt behandling i to-baksreklamutredningen som prövade motsvarande frågor avseende tobaks-varor.

Departementschefen erhöll begärt bemyndigande och tillkallade samma dag en beredningsgrupp (S 1976:02) för frågor avseende alkoholpolitiken'.

Samma dag utvidgades lobaksreklamutredningens (H 1974:06) uppdrag lill alt ä*'en gälla frågan om alkoholreklam.

Under våren 1976 fattade riksdagen principbeslut (SkU 1975/76:64, rskr 1975/76:384) om all öl med högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent inle skall få säljas i allmänna handeln efter den 30 juni 1977, det s. k. mellanöls-förbudet. I skalleutskollels av riksdagen godkända betänkande uttalades bl. a. att den lagreglering och de övriga åtgärder som föranleddes av principbeslutet fick prövas i samband med den fortsalla beredningen av alkoholpolitiken. Vidare borde det få ankomma på den av chefen för socialdepartementet tillsatta beredningsgruppen att överväga de åtgärder som erfordrades för alt kompensera del skattebortfall som kunde bli följden av mellanölets slopande.

Beredningsgruppen har i januari 1977 redovisat uppdraget i en rapport (Ds S 1977:1). 1 rapporten lämnas en ingående redogörelse för APU:s och remissinstansernas ställningstaganden i olika frågor. Beredningsgruppens egna överväganden och förslag bygger i väsentliga delar på dessa ställningstaganden. Efter del all förslagen i rapporten har övervägts i samråd med bl.a. särskilt utsedda företrädare för de tre regeringspartierna avser jag nu all la upp de frågor som berör socialdepartementet. Då det gäller frågornas tidigare behandling kommerjag mot den härangivna bakgrunden i huvudsak all begränsa framställningen till beredningsgruppens förslag och hänvisar i fråga om närmare redogörelse för APU:s förslag och remissyttrandena däröver till beredningsgruppens rapport. Beskaltningsfrågorna m. m. anmäls av chefen för budgetdepariementel. Frågor som berör utbildning, forskning m. m. anmäls av chefen för utbildningsdepartementet och statsrådet Mogård.

Reklamfrägorna övervägs f n. i handelsdepartementet på grundval av tobaks- och alkoholreklamulredningens betänkande (SOU 1976:63) Reklamen

' Rättschefen i socialdepanementel Björn Sjöberg, ordförande, kanslirådet Sven-Runo Bergqvist, kommundepartementel, depanemenlsrådel Hans Fridolin, budgeldepar-temeniet, sekreteraren Karin Jonsson, statsrådsberedningen, (t. o. m. den 6 oktober 1976), depanemenlsrådel Nils Magnusson, socialdepanemeniei, och depanemenlsrådel Hans-Erik Östlund, utbildningsdepartementet.

Prop. 1976/77:108 6

för alkohol och tobak, som den 29 oktober 1976 överlämnades till chefen för handelsdepariemeniel.

Socialstyrelsen har med skrivelse den 16 april 1975 överiämnai en rapport från styrelsens arbetsgrupp för åtgärder mot sniffning. Socialstyrelsen hemställer bl. a. om en tjänst för aktiv bevakning av sniffningsproblemen samt om medel för informationsinsatser rörande sniffning och loren referensgrupp under styrelsen med uppgift att bevaka frågor rörande sniffning och ge underlag för beslut i sådana frågor. Jag vill i detta sammanhang beröra även nu nämnda frågor.

2 Gällande rätt och utveckling av konsumtion och alkoholskador

Under perioden 1919-1955 dominerades svensk alkoholpolitik av del s. k. Brattsyslemel. Syftet med delta var bl. a. att i huvudsak eliminera privata ekonomiska intressen inom alkoholhanteringen och au genom motboks-systemet åstadkomma en individuell kontroll av uiminuteringen. Den reform som beslutades år 1954 och trädde i kraft den 1 oktober 1955 avsäg all så långt möjligt ge den enskilde större frihet men samtidigt större ansvar. Många av de tidigare specialreglerna och restriktionerna förenklades eller upphävdes.

2.1 Alkohollagstiftningen

Den nuvarande alkohollagstiftningen bygger i huvudsak på 1954 års alkoholpoliliska reform. Regelsystemet för försäljning av maltdrycker reviderades emellertid genom lagstiftning år 1961. Den 1 oktober 1965 trädde författningsändringar i kraft som möjliggjorde försäljning i allmänna handeln av mellanöl (alkoholhall högst 3,6 viktprocent) under samma villkor som försäljning av den tidigare tillåtna s. k. pilsnern med högsta alkoholhalt 2,8 viktprocent.

Lagstiftningen pä området finns i huvudsak i följande författningar. I lagen (1961:180) om tillverkning av sprit och vin (ändrad senast 1975:715) finns bestämmelser om tillverkning av sådana varor. Lagen innehåller även vissa bestämmelser med syfte att motverka olaga dryckestillverkning. Beskattningen av drycker regleras dels i lagen (1957:209) om skatt på sprit och vin (omtryckt 1975:140, ändrad senast 1975:1402), dels i lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker (omtryckt 1975:142, ändrad senast 1975:1403). Den senare innehåller även bestämmelser om tillverkning av malldrycker (starköl, öl och lättöl) och vissa alkoholfria drycker. Handeln med spritdrycker, vin och starköl regleras i rus-drycksförsäljningslagen (1954:521, ändrad senast 1976:908), Rfl och handeln med öl, dvs. mellanöl och pilsner i ölförsäljningslagen (1961:159, ändrad senast 1975:714), ÖH. Genom förordningen (1955:38) om försäljning av alkoholfria drycker (ändrad senast 1963:223) regleras försäljningen av dessa drycker. I lagen(1961:l81)om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga

Prop. 1976/77:108 "

preparat (ändrad senast 1975:716) slutligen regleras handeln med sprii, vin och starköl som används för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt och annat liknande ändamål.

För tillämpningen av nu nämnda lagstiftning har meddelats kompletterande bestämmelser i en rad författningar.

2.1.1 Tillverkning av sprit och vin

För tillverkning av sprit krävs särskilt tillstånd av regeringen. Detsamma gäller i fråga om tillverkning av vin för äterförsäljning.

Genom riksdagsbeslut hösten 1974 (prop. 1974:139, SkU 1974:52, rskr 1974:305) infördes skärpta bestämmelser i syfte all motverka olaga tillverkning av sprit och obehörig rening av denaturerad sprit. De nya bestämmelserna, som trädde i kraft den 1 december 1974, innebär i huvudsak alt destillationsapparater, dvs. apparater som kan användas för tillverkning av sprit, och delar till sådana apparater inte får tillverkas, importeras, innehas eller överiålas ulan tillstånd av riksskatteverket. Frän lillståndsivånget gäller vissa undanlag.

Riksskatteverket utövar kontroll över tillverkningen av sprit och vin.

2.1.2 Tillverkning av maltdrycker

Enligt lagen om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker indelas maltdryckerna efter alkoholhallen i tre huvudtyper, nämligen lättöl (alkoholhall högst 1,8 viktprocent), öl (alkoholhall över 1,8 men ej över 3,6 viktprocent), och starköl (alkoholhalt över 3,6 viktprocent). Öl indelas dessutom i typ A (pilsner) och typ B (mellanöl). Till typ A hänförs öl med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent, medan lill typ B räknas öl med en alkoholhalt däröver. Tillverkning för försäljning av starköl med en alkoholhalt över 4,5 viktprocent får ske endast för export och för vissa särskilda, bl. a. vetenskapliga ändamål.

Öl och starköl för eget behov får var och en tillverka i hemmet ulan tillstånd. För tillverkning av öl och starköl för försäljning fordras däremot tillstånd av riksskatteverket, som också utövar kontroll över tillverkningen.

2.1.3 Handel med rusdrycker

Enligt Rfl indelas försäljningen av spritdrycker, vin och starköl (rusdrycker) i partihandel och detaljhandel. Till detaljhandel hänförs både utminu-tering och utskänkning (servering).

Partihandel är förbehållen AB Vin- & Spritcentralen (i fortsättningen kallad Sprilcenlralen) och detaljhandeln i form av utminuiering Systembolaget AB (Systembolaget). Spritcentralen har också monopol på import av rusdrycker.

Prop. 1976/77:108 8

För all få ulskänka rusdrycker krävs särskilt tillstånd.

Såväl ulminutering som utskänkning skall ordnas och handhas pä sådant sätl alt så ringa skada som möjligt uppkommer.

Systembutik får inrättas endast i tätort med minst 5 000 invånare. Dispens för inrättande av systembutik i mindre ort kan lämnas av regeringen. För all distribuera varor till köpare på orter som inle har någon systembutik kan bolaget inrätta s. k. utlämningssiällen, där kunderna kan lämna in rekvisitioner på drycker. Kund på ort som saknar både systembutik och ui-lämningsställe kan få beställa varor som levereras ulan särskild kostnad lill närmaste post- eller järnvägsstation.

Vid 1954 års alkoholpolitiska reform saltes åldern för inköp i systembutik lika med myndighetsåldern, som då var 21 år. 1 samband med att myndighetsåldern den 1 juli 1969 sänktes från 21 till 20 är sänktes också inköpsåldern till 20 år, en åldersgräns som fortfarande gäller. När myndighetsåldern senare sänktes ytteriigare lill 18 år, fick nämligen inköpsåldern kvarstå oförändrad i avbidan på APU:s ställningstagande.

Den som inte har uppnått 20 års ålder saknar således rätt alt köpa spritdrycker, vin och starköl i systembutik. Inköp skall också vägras den som är synbariigen berörd av alkohol eller annat berusningsmedel eller är upptagen pä s. k. spärriisia. Detsamma gäller när anledning till misstanke föreligger alt varan är avsedd att olovligen tillhandahållas någon.

Länsnykterhelsnämnd eller i vissa fall kommunal nykterhelsnämnd kan hos riksskatteverket begära att viss person skall uppföras på spärriisia. På spärriisia skall också bl. a. uppföras person som genom lagakraftägande dom har befunnits skyldig till olovlig försäljning. Detsamma gäller den som vid mer än ell tillfälle inom ett år har befunnits skyldig till rattfylleri eller rattonykterhet.

Före den 1 januari 1977 skulle även den som hade gjort sig skyldig lill upprepat fylleri föras upp på spärriisia. Sedan fylleriet har avkriminaliserais sker inte längre spärrning av denna anledning.

Utminuiering av rusdrycker får bedrivas vardagar mellan kl. 9.00 och kl. 18.00. Dag före sön- och helgdag får utminuiering dock inte pågå längre än lill kl. 16.00.

För utskänkning av rusdrycker krävs tillstånd. Detta meddelas av länsstyrelsen i del län där restaurangen är belägen. Länsstyrelsen skall inhämta yttranden från länsnykterheisnämnden och från polismyndigheten och fullmäktige i den kommun där uiskänkningen skall ske.

För alt lillslånd skall meddelas måste sökanden uppfylla vissa krav på personlig lämplighet. I formellt hänseende krävs bl. a. alt han skall vara myndig och inle vara försatt i konkurs. Tillstånd kan även utfärdas för juridisk person. I sådant fall skall föreståndare för rörelsen utses. 1 lillstånds-ärendei inhämtar länsstyrelsen upplysning bl. a. om serveringslokalernas läge och beskaffenhet, vilken omfattning serveringen skall få och till vem serveringen riktar sig.

Prop. 1976/77:108 9

1 fråga om uiskänkningen har kommunerna tillerkänts ett långtgående inflytande i form av den s. k. kommunala vetorätten. Denna ger kommun möjlighet au förhindra all begärd ulskänkningsrätlighei beviljas. Kommunen kan dessutom ställa upp vissa bindande delaljvillkor för serveringens bedrivande. Den kommunala veloräiien omfattar dock inte utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle till slutet sällskap, s. k. sluten utskänkning, och inte heller irafikutskänkning. Regeringen kan trots kommunalt avstyrkande medge tillstånd lill s. k. luristutskänkning på ort som är betydelsefull för turistnäringen.

Länsstyrelsen har all la ställning lill om rättighet i det enskilda fallet skall omfalla rusdrycker av alla slag eller begränsas till vissa slag av dessa drycker. För lillslånd lill utskänkning inom område som är tillgängligt för allmänheten som nöjes- eller idrottsplats krävs särskilda skäl.

Tillstånd lill utskänkning som skall bedrivas året runt eller åriigen under viss period skall avse en tidrymd om fyra är(oklrojperiod), som är gemensam för alla utskänkningsställen. Den nuvarande oktrojperioden löper från den 1 oktober 1973 -den 30 september 1977. Systemet med okirojperioder har tillkommit för all del skall kunna ske en återkommande samtidig prövning av alla ulskänkningstillsiånd på en ort. Vid t. ex. nyetablering kan dock prövning ske och tillstånd lämnas under löpande oktrojperiod. Tillstånd ges då regelmässigt för återstoden av oktrojperioden. Om gällande bestämmelser för uiskänkningen inle iakttas eller om den bedrivna rörelsen inte uppfyller kraven på ordning, nykterhet och trevnad, har länsstyrelsen möjlighet alt ålägga innehavaren all vidta rättelse (varning), all återkalla tillståndet eller att meddela särskilda föreskrifter för verksamhetens bedrivande. I förarbetena till nuvarande alkohollagstiftning understryks att tyngdpunkten i samhällskonlrollen skall ligga på verksamhetens allmänna karaktär, dvs. att kraven på nykterhet, ordning och trevnad uppfylls.

Prissättningen på rusdrycker vid utskänkning är i princip fri. De enda begränsningar som gäller är all prissättningen inle får främja förtäring av de starkare alkoholdryckerna och alt ulskänkningspriserna inle får sältas lägre än utminuteringspriserna.

Utskänkning av rusdrycker får inte ske till gäst som är under 18 år eller är synbart berörd av alkohol eller annat berusningsmedel och inte heller till person som veterligen missbrukar alkohol.

Rusdrycker får inte ulskänkas före kl. 12.00 på vardagar och kl. 13.00 på sön- och helgdagar. Servering till allmänheten skall avslutas senast kl. 22.00. Länsstyrelsen får dock, när särskilda förhållanden påkallar det, föreskriva tidigare tidpunkt för ulskänkningens avslutande. Om det föreligger stadigvarande behov av utskänkning efter kl. 22.00, kan länsstyrelsen lämna medgivande härtill. För särskilt tillfälle kan polismyndighet ge dispens.

Utöver vad som redan upptagits innehåller Rfl ett flertal bestämmelser som reglerar formerna för uiskänkningen.

Den som bedriver olovlig försäljning av rusdrycker kan dömas lill böter

Prop. 1976/77:108 10

eller fängelse i högst sex månader. För grovt bron är siraffmaximum fängelse i högsl två år. I ringa fall skall del inle dömas lill ansvar. Rfl innehåller också strafföestämmelser för andra förfaranden som strider mot lagen eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av denna.

Det åligger länsstyrelse, länsnykterhelsnämnd och kommunal nykterhetsnämnd alt övervaka efterievnaden av Rfl. Polismyndigheten skall se lill all ordning råder på ställe där detaljhandel med rusdrycker förekommer. Riksskatteverket meddelar anvisningar för tillsynen. Verket har dessutom . rätt all i vissa avseenden utfärda närmare föreskrifter på området.

2.1.4 Handel med öl

Partihandel med öl får utövas dels av den som har tillstånd till ulminutering av öl, dels av den som yrkesmässigt bedriver partihandel med matvaror eller yrkesmässigt inför öl till rikel.

För utminuiering av öl fordras lillslånd av polismyndigheten. Tillstånd skall efter ansökan som regel meddelas den som yrkesmässigt säljer matvaror till allmänheten, den som yrkesmässigt tillverkar öl, lättöl eller läskedrycker och s. k. allmännyttiga maltdrycksförelag.

Även för utskänkning av öl fordras i regel särskilt lillslånd. Detta kan avse antingen årsuiskänkning (dvs. utskänkning året rum eller åriigen under viss lidsperiod) eller tillfällig utskänkning. Tillstånd meddelas vid tillfällig utskänkning av polismyndigheten på orten och vid årsuiskänkning av länsstyrelsen i det län, där uiskänkningen är avsedd att bedrivas.

1 regel skall yttranden över ansökan om tillstånd till årsuiskänkning inhämtas från polismyndigheten och kommunfullmäktige i den kommun där uiskänkningen är avsedd all bedrivas. Om kommunfullmäktige avstyrker årsuiskänkning får tillstånd inle meddelas. I samband med ulskänkningstillsiånd kan det meddelas närmare föreskrifter för ulskänkningens bedrivande. Enligl Ön skall var och en som har befallning med försäljning av öl verka för all nykterhet och ordning främjas.

Öl får inte ulskänkas eller utminuteras lill den som kan antas vara under 18 år. Öl får inle heller utlämnas lill den som är synbart berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel. Del är vidare förbjudet au utlämna öl om del föreligger särskild anledning lill misstanke au varan skall användas i berusningssyfte eller för olovlig försäljning.

Utminuiering av öl får bedrivas på vardagar mellan kl. 8.00 och kl. 20,00. Möjlighet finns dock all medge föriängd utminuleringslid. Utskänkning av öl får inle börja före kl. 7.00 och skall avslutas senast kl. 22.00, om inle lillslåndsmyndighelen har föreskrivit tidigare eller medgeu senare tidpunkt för ulskänkningens avslutande.

Det åligger länsstyrelse, polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd att övervaka att Öfl och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen iakttas. Åsidosätts bestämmelserna, kan lillslåndsmyndighelen, efter

Prop. 1976/77:108 "

hörande av kommunens nykterhelsnämnd meddela ölförsäljaren varning. Sker inle rälielse eller anses del inte vara lillräckligt med en varning, kan myndigheten återkalla lillsländet eller helt eller delvis förbjuda försäljningen för viss lid eller tills vidare. Tillstånd till utminuiering skall dessutom återkallas av polismyndighet då förutsättningarna for rätt att utminutera öl inte längre föreligger. När del anses nödvändigt förordningens upprätthållande, kan länsstyrelsen eller polismyndigheten för visst tillfälle förbjuda utminuiering och utskänkning av öl eller föreskriva inskränkningar i rätten till sådan försäljning.

Olovlig försäljning och tillhandagäende med öl i strid moi lagens bestämmelser straffas, om brottet är grovt, med dagsböter eller fängelse i högsl sex månader, och eljest i annat än ringa fall med dagsböter.

Riksskatteverket utövar tillsyn över tillämpningen av Öfl och meddelar de föreskrifter och anvisningar som behövs.

2.1.5 Handel med alkoholfria drycker

Som alkoholfri dryck anses förutom lättöl varje annan dryck som är fri från alkohol eller innehåller högst 2,25 volymprocent alkohol. Handeln med dessa drycker får i princip ske under samma villkor som gäller för drivande av hände) i a/lmänhei. Vissa begränsningar finns dock. Utskänkning av dessa drycker får inte utan polismyndighetens medgivande bedrivas efter kl. 22.00. Härutöver gäller bl. a. all polismyndighet eller länsstyrelse har rätt att, om missförhållanden har förekommit, förbjuda försäljningen eller meddela inskränkande föreskrifter för denna.

2.1.6 Teknisk sprit m. m.

I lagen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat förslås med teknisk sprit sådan sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål och som är hänföriig lill vissa tulliaxenummer. Bestämmelserna om teknisk sprii gäller även vin och starköl för tekniska och andra särskilda ändamål. Teknisk sprit, som har denaiurerais så alt förtäring därav kan anses utesluten, kallas starkdenaturerad sprit.

Med alkoholhaltigt preparat menas vara som innehåller mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt gäller icke flytande vara, 1,8 viktprocent elylalkohol, och som inte är hänföriig lill vissa tulliaxenummer och inle heller är läkemedel enligt läkemedelsförordningen (1962:701, ändrad senast 1975:763).

Kontrollen över försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat utövas av riksskalieverkel, som bl. a. har au tillse alt försäljningen inte ger anledning till missbruk.

Teknisk sprit och sådana alkoholhaltiga preparat som inte är avsedda för förtäring skall denatureras. När det finns särskilda skäl får riksskat-

Prop. 1976/77:108 12

leverkel dock medge undanlag från denalureringsivångel under förutsättning all fara för missbruk inle föreligger. Även alkoholhaltiga preparat som är avsedda för förtäring är underkastade kontroll i syfte all förhindra missbruk.

Sprilcenlralen får ulan lillslånd importera teknisk sprit. För annan införsel av teknisk sprit och för införsel av alkoholhaltiga preparat krävs med vissa undanlag lillslånd av riksskatteverket.

Starkdenaturerad sprit och alkoholhaltiga preparat får i princip säljas under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet. Teknisk sprit som inle är starkdenaturerad får utan tillstånd säljas av Spritcentralen, Sys-lembolaget, tillverkare och apotek. För annan försäljning av sådan sprit krävs riksskalleverkels tillstånd.

Teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat får inle tillhandahållas om det föreligger särskild anledning att anta att varan är avsedd alt användas i berusningssyfte.

Vid överträdelse av lagens bestämmelser eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter kan riksskatteverket utfärda varning, förbjuda försäljning eller återkalla meddelat tillstånd.

Olovlig försäljning och olovlig renaturering medför straffansvar.

2.2 Konsumtionsutvecklingen

Den reform av alkoholpolitiken som genomfördes år 1955 innebar en radikal brytning med tidigare alkoholpolitik grundad på Bratisysiemet. Syftet med reformen var som tidigare har påpekats att ge större frihet under ökat ansvar. 1 detta låg samtidigt en strävan att ta bort den lockelse, som restriktionerna i sig antogs medföra.

Förhoppningen all 1955 års reform skulle leda till minskad alkoholkonsumtion infriades emellertid inle. I stället steg alkoholkonsumtionen kraftigt. Som motåtgärder infördes under åren närmast efter reformen regler om avstängning och legitimationskontroll. Skallen på sprit höjdes också.

Till följd av dessa åtgärder hade konsumtionen av spritdrycker är 1958 minskal till 1954 åvs nivå. Sprilkonsumiionen undergick därefter, kvantitativt sett, inga större förändringar förrän år 1974, dåden steg med omkring 10 %. Är 1975 och under första halvåret 1976 har en forlsalt men mera begränsad uppgångskell. Sprilkonsumiionen utgjorde61,2 milj. literär 1975.

Vinkonsumiionen har från en låg ulgängsnivå stigit i ston sett oavbrutet sedan år 1954 och var år 1975 nära fem gånger så hög som år 1954. Den utgjorde 67,4 milj. liter år 1975. Ökningen avser väsentligen läiivinel, som år 1975 svarade för omkring fem sjättedelar av vinkonsumtionen.

Slarkölskonsumtionen sjönk markant i början av 1970-ialet men har fr. o. m. år 1973 i stort sett varit konstant. År 1975 konsumerades 24,9 milj. liter starköl. Konsumtionen av mellanöl nådde en topp år 1970. Efter all ha minskat något de närmast följande åren ökade konsumtionen år 1975

Prop. 1976/77:108 13

och uppgick då till 321 milj. liter. Uppgifterna frän första halvåret 1976 visar en viss nedgång i förhållande till motsvarande lid år 1975. Konsumtionen av pilsner har forisall den tillbakagång som inleddes när mellanölet introducerades. År 1975 konsumerades 31,5 milj. liter pilsner. Däremot har konsumtionen av lagrat lättöl ökat kraftigt under de senaste åren och uppgår lill 102 milj. liter, dvs. omkring en tredjedel av mellanölskonsumtionen.

Under 1970-talel fram till år 1974 var den lolala alkoholkonsumtionen i vårt land relativt konstant. Den ökning som skedde år 1974 - från 7,00 till 7,43 liter ren alkohol per invånare 15 år och däröver - hänför sig lill övervägande delen till sprilkonsumiionen. Totalkonsumiionen år 1975 visar en fortsatt men mer begränsad ökning. För första halvåret 1976 har en obetydlig nedgång skett i förhållande lill motsvarande tid år 1975.

Beredningsgruppen har funnit sig kunna konstalera alt den totala alkoholkonsumtionen i vårt land är måttlig vid en internationell jämförelse irois den ökning som har skett under senare är. Av riksskalleverkels årsbok 1975 framgår alt Sverige ligger som nummer 25 bland de drygt 30 länder där statistiken har sådan utformning all jämförelser kan göras. I Frankrike, som har den högsta konsumtionen, dricker man tre gånger så mycket som i Sverige mätt i ren alkohol per invånare.

Tar man sprilkonsumiionen för sig, har den traditionellt varit hög i Sverige vid en internationell jämförelse. Men medan den här under de senaste 25 åren har ökat ganska obetydligt, har ökningen i många andra länder varit kraftig. Vid en jämförelse i dag kan sprilkonsumiionen i Sverige enligl beredningsgruppen sägas ligga i närheten av det internationella genomsnittet, medan öl- och vinkonsumiionen fortfarande är låg.

2.3 Ungdomars alkoholvanor

Under år 1971 startade skolöverstyrelsen och Svenska institutet för Opinionsundersökningar SIFO AB (SIFO) två riksomfattande undersökningar i syfte all försöka kartlägga ungdomarnas alkoholvanor. SIFO:s undersökning utförs årligen och omfattar intervjuer med 1 400 ungdomar i åldern 12-24 år. Skolöverstyrelsens undersökning återkommer även den varje är. Den omfattade år 1975 över 16 000 elever.

Av dessa undersökningar att döma har ungdomarnas alkoholvanor under 1970-talel inle undergått mera betydande förändringar. Skolöverstyrelsens undersökningar visar dock att andelen ungdomar i åldern 12-16 år som använder större mängder alkohol en gång i veckan eller oftare har sjunkit ganska markant under perioden 1971-1975. Även anialel ungdomar som dricker mellanöl en gäng varje vecka eller oftare har minskal. Denna lendens gäller enligl skolöversiyrel.sens undersökningar alla åldersgrupper men är mest markant i de lägsta. Enligl SIFO:s undersökningar visar antalet kon-sumtionstillfällen per år för mellanöl en klar minskning. Konsumiionstill-fällena för spritdrycker har däremot ökat.

Prop. 1976/77:108 14

Skolöverstyrelsens undersökningar innehåller också uppgifter om hur myckel ungdomar förtär vid de olika dryckestillfällena. På frågan "hur ofta händer det alt du dricker alkohol motsvarande minst en halvflaska starksprit eller en helflaska vin vid samma tillfälle'" valde 5 % av pojkarna och 2 % av flickorna i årskurs 9 svarsallernaiivei någon gång i veckan eller oftare och 26 % av pojkarna och 20 % av flickorna alternativet någon till ett par gånger i månaden. Enligt skolöverstyrelsens undersökningar uppger inemot 40 % av ungdomarna i årskurs 9 alt de känner sig berusade varje eller nästan varje gång de dricker alkohol. SIFO redovisar liknande resultat.

Av båda de nämnda undersökningarna framgår all de ungdomar i tonåren som använder alkohol i myckel stor uisiräckning dricker spritdrycker, vin eller starköl, dvs. syslembolagsvaror.

2.4 Alkoholskadeutvecklingen

Beredningsgruppen framhåller i rapporten all bruk av alkohol kan ge negativa effekter av skiftande natur. Vissa av dessa är av den arten all de ulan tvekan kan betecknas som alkoholskador. Hit hör bl. a. vissa kroniska förändringar av hälsotillståndet. Även andra menliga följder av alkoholbruk såsom försämrade sociala relationer betecknas ibland som alkoholskador. Begreppet alkoholskada kan alltså ges en vidsträckt betydelse.

Beredningsgruppen erinrar om APU:s definition av alkoholskadebegrep-pel. Enligl denna utrednings uppfattning är alkoholskada en till följd av alkoholfönäring uppkommen inte obetydlig effekt, som lar sig uttryck på ett eller flera av följande sätl

a) en försämring av konsumentens fysiska och psykiska hälsa,

b) en försämring av hans levnadsvillkor i övrigt,

c) en försämring av honom närståendes fysiska eller psykiska hälsa eller deras levnadsvillkor i övrigt,

d) skada pä annan person eller denne tillhörig egendom,

e) beteenden som strider moi samhällets sirävan au upprätthålla allmän
ordning,

O produktionsbortfall och liknande,

g) värdkostnader och därmed jämförbara kostnader.

Beredningsgruppen belönar all vissa alkoholskador är mätbara eller kan presenteras i statistiskt material. Andra kan vara allvariiga och omfattande ulan alt de går all verifiera och redovisa på ett sådant sätl.

Under 1960- och hittills under 1970-ialei har förändringarna i antalet o m -händertaganden för fylleri varit ganska begränsade. En topp år 1967 följdes av en nedgång in på 1970-ialei. En ökning av antalet omhändertaganden noterades fr. o. m. år 1972. Förslå halvåret 1976 noterades dock lägre siffror än motsvarande lid år 1975.

Pä senare lid har frågan om sambandet mellan alkohol och brotts-

Prop. 1976/77:108 '5

lighet tilldragit sig betydande uppmärksamhet. All ett sådant samband föreligger även i fråga om vissa former av brottslighet som inle i och för sig förutsätter alkoholpåverkan är väl belagt genom både äldre och nyare undersökningar.

Ell liknande samband föreligger mellan missbruk av andra beroende-framkallande medel och brott. I mänga fall är bakgrunden till broiislighelen ett missbruk av såväl alkohol som andra medel.

Beträffande irafiknykierhelsbrollen konstaleras i betänkandet (SOU 1970:6J)Trafiknykterhetsbrottattden relativa brottsligheten minskade från år 1951 lill är 1963 med ell tillfälligt avbrott år 1956. Utvecklingen efter år 1963 var mindre entydig. Frekvensen var dock lägre i slutet av 1960-ialet än i böoan av 1950-lalel. De sakkunniga kom lill den slutsatsen all denna brottslighet relativt sell har hållils under kontroll.

Under 1970-talets första år var antalet misstänkta irafiknykterhetsbrott per 1 000 fordon i stort sett oförändrat. Under år 1975 skedde en påtaglig minskning som fortsatte även under första halvåret år 1976. Minskningen noteras fr. o. m. den lid (den 1 februari 1975) då polisens försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholuiandningsprov inleddes. Genom denna försöksverksamhet har alkoholens roll bland förare kunnat studeras närmare. Vid i förväg beordrade irafikkoniroller logs under år 1975 närmare 160 000 uiandningsprov. Dessa ledde till all 0,26 % av de undersökta förarna fick genomgå blodprov. Av dessa var omkring 80 % straffbart alkoholpåverkade. Materialet tillåter inte några alltför långtgående slutsatser om del s. k. mörk-lalel vid trafikonykierheisbrolt, dvs. del tal som anger skillnaden mellan del verkliga antalet trafikonyklra förare och del antal som upptäckts. Det torde emellertid stå klart all irafikonyklerheten utgör ett allvarligt problem från irafiksäkerhetssynpunkt.

I fråga om utvecklingen för de grövre brotten mot alkohollagstiftningen, nämligen 1 a n g n i ng, hembränning och smuggling hänvisar beredningsgruppen lill APU:s redovisning. Enligl denna har langningsbroi-ten de senaste åren legat på en oförändrad nivå. Är 1975 avdömdes 539 sådana brott. Hembränningsbrollen har de senaste åren visat en ganska kraftig minskning. Antalet sådana brott som kommit lill polisens kännedom utgjorde 243 år 1975 mol 315 år 1973. Antalet av tullverket gjorda sprit-och vinbeslag har de senaste åren inte undergått någon nämnvärd förändring.

I betänkandet (SOU 1967:36,37) Nykterhetsvårdens läge, avgivet av 1964 års nykierhelsvårdsundersökning, redovisas en undersökning år 1965 rörande värd och behandling av alkohol missbrukare. Andelen alkoholmissbrukare vid mentalsjukhus var något mer än 7 % och vid psykiatriska kliniker omkring 14 %. Nykierhetsvårdens strukturgrupp inom socialstyrelsen har gjort en liknande undersökning av förhållandena vid de psykiatriska klinikerna och sjukhusen vid en bestämd tidpunkt år 1974. Utifrån vissa anlaganden har därvid andelen alkoholmissbrukare beräknats vara omkring 2 procentenheter högre år 1974 än år 1965 vid såväl

Prop. 1976/77:108 16

psykiatriska kliniker som psykiatriska sjukhus. Av 1974 års undersökning framgår också att antalet alkoholmissbrukare som har tvångsintagits för psykiatrisk vård enligl lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (ändrad senast 1976:373) uppgick lill närmare I 000. Vid samma tidpunkt vistades omkring 750 tvångsiniagna klienter på allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Vid allmänna och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare vistades samtidigt därutöver omkring 1 300 frivilligt ingångna klienter.

APU redovisar uppgifter om alkoholbelingade sjukdomar för liden t. o. m. år 1964. En kraftig ökning ägde enligl denna redovisning rum i anslutning lill 1954 års reform. Därefter skedde för männens del en viss nedgång men vid periodens utgång hade antalet intagningar åter närmat sig 1956 års höga nivå.

3 Föredraganden

3.1 Allmänna överväganden

Alkoholpolitiska utredningen (APU) avlämnade i december 1974 sill slutbetänkande (SOU 1974:90-93) Alkoholpolitik. Sedan betänkandet remiss-behandlats tillsattes en beredningsgrupp med uppgift att pä grundval av betänkandet och remissyttrandena redovisa ett samlat underlag för regeringens ställningstagande till de alkoholpoliliska frågorna. Beredningsgruppen har i januari 1977 redovisat uppdraget i en rapport (Ds S 1977:1). Jag vill nu ta upp dessa frågor.

Missbruk av alkohol är ell av våra största sociala problem. I samband med principbeslutet våren 1976 (SkU 1975/76:64, rskr 1975/76:384) om förbud mot försäljning av mellanöl anslöt sig riksdagen enhälligt lill skal-leuiskottets uttalande om målet för alkoholpolitiken. Utskottet underströk starkt behovet av en genomgripande alkoholpolitisk reform. Ulskoilel betonade också alt del är av stort värde alt alkoholfrågorna i fortsättningen infogas i sitt sammanhang och alt ell klart mål uppställs för en flerårig insats syftande lill au begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och till att komma till rätta med alkoholmissbruket.

Jag lägger här fram förslag lill åtgärder som syftar lill en sådan begränsning av den totala alkoholkonsumtionen som kan bidra till att alkoholmissbruket trängs tillbaka och alkoholskadorna därmed motverkas. Insatser av delta slag kan dock få genomslagskraft först på något längre sikt. Del bör vidare understrykas alt en utveckling i den riktning som jag förordar tillfälligt kan avbrytas, varvid nya åtgärder får prövas. Mot denna bakgrund har jag funnit alt någon i fråga om mängd och tid bestämd plan för en sänkning av alkoholkonsumtionen inle är möjlig.

För all komma lillrälla med alkoholmissbruket är del nödvändigt all

Prop. 1976/77:108 17

upprätthålla vissa restriktioner i handeln med alkoholdrycker. Alkoholfrågan måsie vidare sällas in i sitt sociala och samhällspoliiiska sammanhang och åtgärder vidtas pä en mängd områden i syfte alt nedbringa alkoholkonsumtion och alkoholskador. En socialt ansvarsfull politik som syftar lill all skapa trygghet och välfärd för alla människor ökar förutsättningarna all komma lillräita med alkoholmissbruket.

Jag vill framhålla att alkoholpolitiska strävanden måste kompletteras med insatser för vård och rehabilitering av alkoholmissbrukare, Socialutredningen (S 1969:29), som överväger dessa frågor, beräknas komma att överlämna sill slutbetänkande inom kort.

Risken för alkoholmissbruk ökar om alkoholvanor etableras tidigt i lon-åren. Ett flertal av de åtgärder som jag förordar i det följande är därför särskilt inriktade på ungdomen och dess situation.

Del är svårt att med säkerhet fastställa någon enskild orsak till alkoholmissbruk. Även om det oftast är ett symtom pä en social störning kan missbruket ha andra orsaker. Beredningsgruppen finner det inte möjligt att i rapporten ge en uttömmande beskrivning av de olika teorier som finns om orsakerna till alkoholmissbruk. Några vanliga orsaker berörs dock av beredningsgruppen.

En orsak som beredningsgruppen nämner är det utbredda dryckesmönster som traditionellt finns i Sverige och som innebär att man koncentrerat, t. ex. under veckosluten, dricker stora kvantiteter alkohol. Under inflytande av berusning följer ibland kriminalitet av olika slag, främst misshandel och liknande. För många kan det vara svårt alt bryta ell sådant dryckesmönster. De kan också drabbas av mera permanenta skador. Del är en viktig alkoholpolitisk uppgift att på olika sätt, bl.a. genom en ökad upplysningsverksamhet om alkoholens risker, ändra detta dryckesmönster.

Den sociala misären var tidigare en dominerande orsak till alkoholmissbruk. Som beredningsgruppen konstaterar är orsakerna oftast andra i dagens samhälle. Välfärdspolitiken har under efterkrigstiden inriktats påatt generellt öka den personliga tryggheten, förbättra försörjningsmöjligheterna och bättre anpassa arbetslivet till människan. De åtgärder som vidtagits har bl. a. fört med sig en omflyttning mellan regioner, förändrade produktionssätt och nya boendeformer.

Detta har löst viktiga problem för människorna men samtidigt skapat nya såsom osäkerhet i ny miljö och bristande självtillit i nya förhållanden mellan människor, faktorer som kan leda till alkoholmissbruk.

Inom arbetslivet har strukturrationaliseringar medfört många för människorna positiva följder såsom mindre tungt arbete och säkrare försörjning. Samtidigt har emellertid den uppskruvade arbetstakten blivit en allvariig stressfaktor. Fysiska hälsorisker i form av luftföroreningar och buller liksom olycksfallsrisker slår fortfarande kvar och verkar på många psykiskt pressande. I en starkt industrialiserad produktion har vidare individens roll i

2 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 108

arbetet förändrats. För många har det inneburit större möjligheteratt utforma sin egen situation, medan andra, som endast har en detalj i produktionen all sköta, känner enformighet i arbetet. De upplever sig också ha små möjligheter att påverka sina arbetsvillkor och arbetsformer.

Arbetslöshet kan för de människor som drabbas eller hotas av den orsaka allvarliga sociala problem. Den sysslolöshet och osäkerhet som kan bli en följd särskilt för unga människor när de inle får någon förankring i arbetslivet kan vara grundläggande orsaker lill missbruk.

1 skolan står konkurrens och utslagning kvar som betydande problem trots de senaste årtiondenas reformer. Bland dem som inle förmår att hävda sig kan bristande självtillii vålla sociala problem i form av i. ex. alkoholmissbruk.

Urbaniseringen har förändrat människornas fritidsanvändning. Befolkningsomflyttningen har, i varje fall i de stora inflyttningsorterna, förändrat kontakterna mellan människor. Den isolering som vissa människor då har hamnat i skapar otillfredsslällelse och är sannolikt en viktig orsak till för stor alkoholkonsumtion.

Samlevnadsproblem i äktenskapet eller familjen kan ofta leda lill alkoholproblem.

Mol den bakgrund som här har tecknats anser beredningsgruppen det naiuriigt all alkoholpolitiken ses i ett nytt sammanhang. Eftersom alkoholmissbruket ofta har sin orsak i sociala förhållanden bör det i första hand angripas med i vid mening socialpolitiska insatser. Det man vill sätta in som specifikt alkoholpolitiskt måste ses som ett komplement lill andra åtgärder som syftar till att förbättra förhållandena inom arbetslivet, skolan, familjelivet, boendet och frilidsulnytijandei.

Beredningsgruppen övergår därefter lill att redovisa de mål som under senare är har ställts upp för politiken inom olika samhällsområden och behandlar först den förändring som har skett av socialpolitikens inriktning.

Enligl beredningsgruppen kan man i myckel allmänna termer säga all socialpolitikens mål har vidgats lill alt skapa en bättre livsmiljö och livskvalitet. Samtidigt har socialpolitikens samspel, i vissa fall integration, med andra samhällsakliviteter blivit mer markerad.

Vidare innebär kraven på solidaritet mellan samhällsmedlemmarna behov av större inlevelse och engagemang för alt skapa möjlighet för människor all stödja varandra och förhindra utslagning. Konkret har de medfört all en ökad tonvikt har lagts på förändringar i den enskildes miljö, dvs. inom arbets-, utbildnings-, boende- och fritidsmiljön.

Således har man t. ex. inom socialvården genom ändrad organisation försökt nå en ökad integration och samordning med närliggande funktioner. Delta har bl. a. inneburit en förskjutning från åtgärder riktade mot individen lill generella förebyggande åtgärder, en ökad satsning på öppen vård i stället för insiiiuiionsvård och pä social service i stället för social kontroll saml

Prop. 1976/77:108 19

återhållsamhet med tvångsåtgärder lill förmän för ökad frivillighet. Denna nya inriktning kommer lill uttryck i socialulredningens principbetänkande (SOU 1974:40) Socialvården Mål och Medel.

Samma lendens kan noteras pä andra områden. Inom arbetslivet har strävandena i allt större utsträckning inriktats på förbättring av arbetsmiljö och anställningsvillkor. Bostadspolitiken har vidgats lill att i högre grad uppmärksamma bostadsmiljöfrågor. Inom utbildningspolitiken har, nu senast genom SlA-reformen (prop. 1975/76:39, UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367), en förskjutning stegvis skett från individuella lill sociala mål. Strävan är all få till stånd ett ökat samspel mellan skola och annan samhällsverksamhet och all vidga kontakten med arbetslivet. För kulturpolitiken har ställts som mål att öka den enskildes kontakter med kulturiivet och nå och engagera fler människor. Inom kriminalpolitiken betonas numera allt starkare vikten av en samverkan mellan kriminalvården och övriga samhällsorgan.

Beredningsgruppen finner all det gemensamma målet för dessa insatser kan sägas vara att skapa en bättre samhällsmiljö. En socialpolitik med den inriktning och de mål som här har antytts motverkar enligt beredningsgruppen aktivt uppkomsten av sociala missförhållanden och minskar därmed på sikt missbruket av alkohol och andra beroendeframkallande medel.

Som jag tidigare har framhållit bör åtgärder vidtas för en sådan begränsning av den totala alkoholkonsumtionen som kan bidra till att tränga tillbaka alkoholmissbruket och motverka alkoholskadorna. Socialpolitiska insatser av skilda slag har också sin givna plats då del gäller att främja en sådan utveckling. En socialpolitik med den inriktning och de mål som beredningsgruppen har antytt bör verksamt bidra lill alt dämpa missbruket av alkohol och andra beroendeframkallande medel samt alt begränsa de skador som följer av missbruket. Restriktioner i handeln med alkoholdrycker krävs också, främst som ett skydd för ungdomen. Socialpolitiska insatser, i samspel med andra åtgärder, bör utgöra grunden för samhällets alkoholpolitik.

Anknytningen lill socialpolitiken leder enligl beredningsgruppens mening till att ansvaret för de alkoholpolitiska frågorna på central verksnivå bör anförtros socialstyrelsen. Härigenom skapas goda förutsättningar för en samordning av alkoholpolitiken med åtgärder mot andra missbruksformer och med andra socialpolitiska insatser. Större delen av de uppgifter som nu handhas av alkoholbyrån hos riksskatteverket bör föras över till socialstyrelsen. I övrigt bör de särskilda uppgifter som vissa andra myndigheter och organisationer f n. har ligga kvar hos dessa. Sålunda bör skolöverstyrelsen även i framtiden bevaka alkoholfrågorna i skolan, statens ungdomsråd fördela anslagen till ungdomsorganisationerna för informationsverksamhet och Centralförbundet för alkohol- och narkoiikaupplysning (CAN) behålla sin viktiga roll som informationskanal för folkrörelserna.

I beredningsgruppens ställningstagande ligger all ett särskilt alkoholpolitiskt råd, som APU har föreslagit, inte bör inrättas. Däremot föreslås att

Prop. 1976/77:108 20

del till socialstyrelsen knyts en alkoholpolitisk grupp med representanter för arbetsmarknadens parter, folkrörelserna och andra organ inom samhällslivet.

Med anledning av vad jag tidigare har sagt anser jag liksom beredningsgruppen alt socialstyrelsen bör anförtros del centrala ansvaret för de alkoholpoliliska frågorna. Som kommer all framgå senare i mitt anförande ansluter jag mig lill beredningsgruppens förslag i fråga om fördelningen av uppgifter mellan socialstyrelsen och vissa andra myndigheter och organisationer.

Beredningsgruppens förslag i fråga om den alkoholpoliliska gruppen inom socialstyrelsen är väl underbyggt. Tillkomsten av ett sådant organ bör verksamt bidra till att skapa goda kontakter mellan socialstyrelsen och organisationerna i de alkoholpolitiska frågorna. Jag tillstyrker därför förslaget. Enligl min mening bör gruppen ges benämningen Socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor. Nämnden bör ha beslutanderätt i en rad frågor som rör alkoholpolitikens utformning och inriktning och bör kunna ta initiativ till åtgärder med alkoholpolitisk anknytning.

Stal och kommun har gjort kraftigt ökade satsningar på stöd ål föreningslivet. Från statens sida har det centrala slödet byggts ut liksom akiivi-lelssiödel. Primärkommuner och landsting har nästan genomgående starkt ökat sill stöd under de allra senaste åren. Trots delta kämpar många organisationer med ekonomiska svårigheter. Detta är otillfredsställande eftersom det engagemang och den normbildning som äger rum i folkrörelserna utgör ett stöd och en stimulans till personlighetsulveckling för dem som engageras i föreningslivet.

Beredningsgruppen framhåller all folkrörelserna och organisationerna har en väsentlig roll att fylla inom alkoholpolitiken. En naluriig väg all föra ut alkoholpoliliska målsättningar är nämligen alt använda sig av instrument som människor känner förtroende för. Enligl beredningsgruppen är genomförandet av alkoholpolitiken i myckel en fråga om ett samspel mellan skilda organs insatser. Ett sådant samspel möjliggör både en differentiering och en decentralisering av verksamheten. Genom t. ex. fritids- och kulturpolitiken har ell mönster skapats som har visat sig framgångsrikt och effektivt. Föreningsliv och samhällsorgan samverkar, var och en på sina egna villkor men med gemensamma mål. Sirävan har varit att uppnå största möjliga enkelhet och att ge organisationerna ell eget ansvarsområde.

Beredningsgruppen betonar vidare alt samhällets åtgärder mot alkoholmissbruk har betydelse inte minst frän brottsförebyggande synpunkt. Det föreligger ett samband mellan å ena sidan alkoholpåverkan och alkoholmissbruk, ä andra sidan kriminalitet i olika former, särskilt då väldsbrotls-lighet. Andelen alkoholmissbrukare inom kriminalvårdsklienlelel har sedan länge varit hög. På många håll är alkoholmissbruk det klart dominerande problemet bland frivårdsklienterna.

Prop. 1976/77:108 21

De brottsförebyggande synpunkterna bör därför enligl beredningsgruppen beaktas vid utformningen av riktlinjerna för den framtida alkoholpolitiken. Bevakningen av dessa frågor bör ankomma pä brottsförebyggande rådet i dess egenskap av samordnande organ för de brottsförebyggande insatserna.

Enligl beredningsgruppens mening bör ett alkoholpolitiskt program således domineras av socialpolitiska insatser. Det framhålls dock all sädana inle är tillfyllest. Liksom tidigare bör prissättningen på alkoholdrycker användas som ell instrument för att hålla tillbaka konsumtionen. Priserna bör också anpassas så, att konsumtionen inriktas på de alkoholsvagare dryckerna.

Beredningsgruppen diskuterar möjligheterna att genom direkta åtgärder snabbi få lill stånd en varaktig minskning av totalkonsumiionen. Enligl beredningsgruppens mening står i så fall i praktiken knappast något annat medel till buds än en kraftig höjning av alkoholpriserna utöver vad som följer av den allmänna prisutvecklingen. Beredningsgruppen påpekar att APU, med beaktande bl. a. av riskerna för hembränning och smuggling vid en höjning av den relativa prisnivån, fann den gällande avvägningen av prisnivån för sprit och vin i huvudsak riktig. Beredningsgruppen ansluter sig lill denna uppfattning och framhåller att den av det övervägande antalet remissinstanser lämnades ulan erinran. Beredningsgruppen förklarar vidare all redan de skattehöjningar som nu är påkallade med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen kommer att medföra en kraftig höjning av alkoholpriserna.

Beredningsgruppen framhåller slutligen alt det även i fortsättningen bör finnas restriktioner, främst som ett led i skyddet av ungdomen. Restriktionerna bör dock begränsas till sådana som av en bred allmänhet kan uppfattas som meningsfulla. 1 gengäld bör man satsa på att bättre än i dag övervaka alt nykierhelspolitiska olägenheter inte uppkommer i samband med försäljning av alkoholdrycker. I detta syfte föreslås en betydande ökning av den personal hos länsstyrelserna som sysslar med hithörande frågor.

Jag ansluter mig till vad beredningsgruppen har anfört i fråga om folkrörelsernas och organisationernas roll, bevakningen av brottsförebyggande insatser och behovet av restriktioner.

Jag finner dei väsentligt all alkoholbeskaltningen och därmed prissättningen på alkoholdrycker används som ett instrument i konsumiionsbe-gränsande syfte. Priserna bör anpassas sä, alt de underiällar strävandena att åstadkomma en begränsning av den totala alkoholkonsumtionen. Vid höjning av den relativa prisnivån bör dock, som beredningsgruppen påpekar, göras en avvägning mol riskerna för bl. a. hembränning. Man vet ännu alltför litet om den närmare inverkan som olika prisförändringar har på konsumtionen på kortare och längre sikt. Det är angelägel alt sambandet mellan pris och konsumlionsutveckling studeras närmare. Det bör ankomma pä socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor att ta initiativ i denna fråga.

Prop. 1976/77:108 22

Chefen för budgeidepartemeniet kommer all ta upp frågan om de skattehöjningar som beredningsgruppen har aktualiserat.

Jag kommer i det följande att föreslå en kraftigt ökad satsning på information. Utöver de medel som fördelas till ungdomsorganisationer bör medel anvisas socialstyrelsen för kampanjer för helnykterhet i vissa situationer, t. ex. inom arbetslivet och i trafiken, och för andra initiativ, t. ex. i samarbete med de fackliga organisationerna. Jag kommer också att föreslå att särskilda projektmedel skall ulgå från allmänna arvsfonden för försök med fritidsaktiviteter, främst för ungdomar.

I linje med vad jag har förordat kommer vidare chefen för utbildningsdepartementet all föreslå en ökning av anslagen till alkoholforskningen och statsrådet Mogård åtgärder för skolans undervisning i alkoholfrågor.

Huvuddelen av förslaget bör genomföras den 1 januari 1978. Som jag senare kommer au närmare utveckla gör sig emellertid särskilda synpunkter gällande i fråga om genomförandet av bl.a. förslaget om ökning av personalen hos länsstyrelserna och vissa förslag som har samband med nu utgående anslag. 1 dessa frågor föresläs ett genomförande den 1 juli 1977.

3.2 Information

Information i alkoholfrågan bedrivs i dag på ett mycket brett fäll. APU lät år 1970 genomföra en kartläggning av den information om alkoholfrågor som kom från myndigheter, institutioner, organisationer och företag. Det visade sig att omkring I 100 organ då bedrev informationsverksamhet. 1 denna siffra är inle inräknade t. ex. nykterhetsrörelsens lokala föreningar. Antalet sådana föreningar uppgick år 1970 till 6 746.

Statliga medel lill information om alkohol fördelas i huvudsak av statens ungdomsråd. Härtill kommer information genom socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning (h-nämnden), skolan. Systembolaget, olika samhällsorgan i samarbete med folkrörelser, l. ex. i form av kampanjer om nykterhet och trafik, och Föreningen Fruktdrycker.

Av betydelse är även de medel som tilldelas organisationer och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN).

I prop. 1976/77:100 (bil. 8 s. 184) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Upplysning i alkoholfrågor m. m. för budgetåret 1977/78 beräkna ett reservationsanslag av 4 milj. kr. och lill Föreningen Frukldrycker beräkna ett anslag av 50 000 kr. Jag anhåller all i detta sammanhang få la upp dessa frågor.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer alt anmäla frågor som rör CAN:s information och statsrådet Mogård den informationsverksamhet som bedrivs i skolan.

Budgetåret 1972/73 ställdes första gången medel lill statens ungdomsråds förfogande för upplysning bland ungdom om alkohol- och narkotikaproblem

Prop. 1976/77:108 23

(prop. 1972:61, SkU 1972:130, rskr 1972:24). Anslag beviljades med 5 milj. kr. för verksamhet under tvä år. Budgetåren 1974/75 och 1975/76 beviljades ytteriigare anslag med 2,5 milj. kr. för vart och ell av åren. För budgetåret 1976/77 disponerar statens ungdomsråd 4 milj. kr. för denna verksamhet. Medlen fördelas i samråd med h-nämnden.

I prop. 1972:61 (s. 20) framhölls att upplysningsverksamheten inte fick bli cenlralslyrd ulan au den skulle genomföras av olika organisationer. Statens ungdomsråd har hittills förmedlat bidrag till 35 organisationer.

Föreningen Frukldrycker har för budgetåret 1976/77 ett anslag på 50 OCX) kr. för upplysningsverksamhet rörande alkoholfria fest- och sällskapsdrycker. Anslaget innebar en uppräkning med 15 000 kr. från föregående budgetår.

Beredningsgruppen förklarar att den delar APU:s och remissinstansernas uppfattning att resurser behövs för en ökad information om alkoholpolitiska frågor och att informationen måste kombineras med andra åtgärder. Beredningsgruppen framhåller vidare att information i dag ofta bedrivs gemensamt i fråga om alkohol och narkotika. De medel som statens ungdomsråd fördelar är avsedda för information i båda dessa frågor. Enligl beredningsgruppen är det en allmän uppfattning att missbruk av alkohol och narkotika, liksom missbruk av andra medel såsom thinner och läkemedel, beror pä likartade sociala störningar.

Det är angelägel alt framlida informationsinsatser får lill syfte all motverka missbruk av samtliga dessa medel. Samma breda inriktning bör enligt beredningsgruppen gälla inom forskningen, på fritidsområdet, i arbetslivet och i skolan. Informationen bör riktas in på bakomliggande omständigheter som skapar missbruk av beroendeframkallande medel och främja en hjälpande inställning till missbmkarna. Det är vidare angelägel att informationen far sådan utformning all den bidrar till en ökad debatt och opinionsbildning kring de framlida åtgärderna mot missbruk.

Beredningsgruppen anser att de mål som har ställts upp av riksdagen för de medel som statens ungdomsråd fördelar lill olika organisationers informationsverksamhet kan tjäna som vägledning för all information om beroendeframkallande medel.

Del innebär följande. Informationen skall sälla in missbruksproblemen i deras sociala sammanhang. Den skall vidga medvetenheten om all människors sociala svårigheter måste mötas med öppenhet och vilja till solidariska insatser. Slutligen skall den medverka lill sådan förändring i synen på de som har skadats genom missbruket att deras delaktighet i den samhälleliga gemenskapen tryggas.

Jag ansluter mig lill uppfattningen all resurser behövs för en ökad information om alkoholpoliliska frågor. Som beredningsgruppen framhåller bör informationen omfatta även andra missbruksmedel som narkotika och sniffningsmedel. Då det gäller målet för informationen vill jag för min del, uiöver vad beredningsgruppen har pekat pä, betona vissa angelägna upp-

Prop. 1976/77:108 24

gifter. Som jag tidigare har framhållit måste en begränsning av den totala alkoholkonsumtionen ses som ett medel för att tränga tillbaka alkoholmissbruket och motverka alkoholskadorna. I linje härmed bör informationen understryka den fara för skador som ligger i bruket av alkohol. Även information som ger kunskap om alkoholens verkningar från fysiologiska och psykologiska synpunkter är värdefull. Detta gäller i särskilt hög grad för upplysningen lill ungdom. Vidare bör informationen betona vikten av helnykterhet under uppväxtåren och i särskilda situationer, t. ex. i trafiken och i arbetslivet. Slutligen är det enligl min uppfattning en angelägen uppgift all ge sådan information om alkohollagstiftningen som bidrar lill att skapa förståelse för de regler och restriktioner som finns.

En stor del av informationen bör avse ungdomen. Att påverka ungdomens sociala situation och inställning till alkohol är viktigt. I dag näs ungdomen, främst genom folkrörelserna och skolan, av en omfattande information i alkoholfrågan. Genom det stöd lill aktiviteter som jag senare kommer att föreslå kan informationen till ungdomen väntas få än större omfattning. Samtidigt är det som APU och beredningsgruppen understryker viktigt att informationen inte ensidigt riktas in på ungdomsgrupperna. Även de vuxnas situation och attityder behöver påverkas. Utan stöd från den vuxna generationen förfelas lätt informationen till ungdomen. Därför bör i större utsträckning än tidigare informationen också avse vuxna. Detta gäller särskilt föräldrar men även lärare och ungdomsledare av olika slag. Enligt vad beredningsgruppen har funnit är organisationerna intresserade av alt la ansvar för en vidgad information.

Även socialstyrelsen och kommunerna bör enligt min mening i ökad utsträckning rikta informationen mot vuxengrupperna.

Informationsverksamheten bör endast i begränsad omfattning ske genom stora, riksomfattande kampanjer. Kostnaderna för sådana kampanjer är stora liksom riskerna för alt de förfelar sitt mål. Inom vissa bestämda områden bör dock större kampanjer kunna sättas in. I arbetslivet, i trafiken och i samband med bad och bålfärder bör ställas särskilda krav pä nykterhet. Dessa områden lämpar sig också för riksomfattande kampanjer.

En väg all ge informationen särskild genomslagskraft är att kombinera den med aktiviteter av olika slag. Erfarenheter de senaste åren från bl. a. statens ungdomsråds verksamhet visar att information som sätts in i ett naiuriigt sammanhang ger särskilt gott resultat. Det är enligt min mening lämpligt att information i alkoholfrågan ingår som ell led i de fritidsaktiviteter som jag i fortsättningen kommer att förorda.

I likhet med beredningsgruppen vill jag kraftigt understryka all del är en fördel om informationen går ut från ett stort antal instanser. Genom att informationen sprids på de vägar som är naturiiga för annan kontaktverksamhet ökar möjligheterna att nå ut med informationen. Jag vill i detta sammanhang också betona massmedias stora genomslagskraft.

Prop. 1976/77:108 25

Folkrörelserna bör ges resurser att även i fortsättningen svara för övervägande delen av alkohol- och narkoiikaupplysningen. Del har visat sig att de i många fall dä det har gällt att få ut information om alkohol har prövat nya vägar och nått människor utanför sina vanliga medlemsgrupper. Folkrörelsernas möjlighet au väva samman information och aktivitet ger dem vidare särskilda förutsättningar all lyckas med sin informationsuppgift. Av betydelse är också vissa organisationers sirävan alt bedriva alkohol-och narkotikainformalion i små grupper på arbetsplatsen, i skolan och i bostadsområdet. Det är härvid en självklarhet att folkrörelserna självständigt bedriver verksamheten med utgångspunkt i sina egna värderingar och att innehållet får präglas av varje folkrörelses särart.

Jag övergår nu till att beröra socialstyrelsens informationsansvar.

Som jag tidigare har sagt bör socialstyrelsen tilldelas ansvaret på central myndighetsnivå för samhällets alkoholpolitik. 1 detta ansvar ligger dä också det samhälleliga ansvaret för informationsfrågorna.

När det gäller den närmare utformningen av denna uppgift vill jag i likhet med beredningsgruppen och flertalet remissinstanser som har yttrat sig över APU:s förslag peka på riskerna för att samordning av informationsinsatserna kan leda lill central styrning av verksamheten. Det kan medföra all informationen begränsas till att gå genom ett fåtal kanaler. Som tidigare har påpekats härden information som kommer från skilda håll i olika utformning och som anknyts lill aktiviteter på arbetsplatsen eller på fritiden större möjlighet all bli framgångsrik. I vissa fall kan del finnas skäl som talar för samordning av de informationsinsatser som förekommer på det alkoholpolitiska området. Detta får emellertid inle leda till en centraliserad informationsverksamhet, som begränsar mångfalden och försvårar organisationernas arbete.

1 socialstyrelsens ansvar bör ingå att, i den mån detta befinns lämpligt av berörda parter, verka för en samordning av riksomfattande informationskampanjer i de sammanhang som tidigare har nämnts. Sådana kampanjer bör planeras och genomföras i samarbete med organisationerna, varvid dessa självständigt avgör i vad mån de vill medverka. Initiativ till kampanjerna bör, förutom av socialstyrelsen och andra myndigheter kunna tas av organisationerna, t. ex. av arbetsmarknadens parter i fråga om kampanjer på arbetslivets område, av molororganisalionerna i fråga om trafiknykter-hetskampanjer och av livräddningssällskapet i fråga om kampanjer mot alkohol i samband med bad och bålfärder.

Som beredningsgruppen har föreslagit bör socialstyrelsen tilldelas 3 milj. kr, beräknat för helt verksamhetsår, att användas för att stödja riksomfattande informationskampanjer. Denna summa bör täcka kostnaden för minst en sådan kampanj.

Socialstyrelsen kommer som framgår att få nära kontakt med informationsfrågorna. Hos socialstyrelsen finns vidare en betydande erfarenhet frän

Prop. 1976/77:108 26

angränsande områden. Socialstyrelsen bör därför kunna bedöma om behov uppslår av kompletterande insatser på informationens område. En sådan insats kan vara information lill grupper som lever isolerade från samhällsgemenskap och organisationsliv. Dessa grupper nås sällan av information på vanliga vägar. Det kan i stället bli fråga om en uppsökande verksamhet och en särskild utformning av informationsåtgärderna kopplad till aktiviteter av olika slag. De människor det är fråga om är ofta kända av social- och fritidsförvaltningarnas personal. Del böi- därför vara en uppgift för kommunerna, gärna i samverkan med frivilliga organisationer, alt söka ge dessa grupper del av information. Vissa klienlorganisalioner som t. ex. länkrörelsen fyller här redan i dag en viktig uppgift. I samarbete med den kommunala socialvärden bör dessa och andra organisationers insatser kunna utvecklas ytteriigare. En sådan verksamhet som jag nu har berört kan emellertid bli kostnadskrävande genom att de personer som skall föra ut informationen kan behöva särskild utbildning. Det är också tänkbart att särskilt material behöver framställas eller alt verksamheten pä annat sätt måste få en annoriunda inriktning.

Socialstyrelsen bör därför ges resurser att stödja sådan verksamhet. En annan angelägen uppgift för socialstyrelsen kan vara au lämna ekonomiskt bidrag lill särskilda projekt pä arbetslivets område. Socialstyrelsen bör i enlighet med beredningsgruppens förslag disponera 2 milj. kr., beräknat för helt verksamhetsår, för att stödja insatser av det slag som nu har nämnts och för att täcka andra behov av kompletterande informationsåtgärder.

Om organisationerna önskar bistånd och råd i tekniska frågor när del gäller information bör socialstyrelsen kunna ge önskad hjälp, t. ex. i form av förstärkta ekonomiska resurser som ger organisationerna i fråga möjlighet att anlita den sakkunskap som de anser sig behöva. Samma är förhållandel med material för informationsverksamhet.

Anslaget till Upplysning i alkoholfrågor m. m. räknades för innevarande budgetår upp från 2,5 milj. kr. lill 4 milj. kr. Som jag tidigare har framhållit är det viktigt att ungdomen ges upplysning om alkohol, sniffningsmedel och narkotika. I likhet med beredningsgruppen anser jag därför att det för budgetåret 1977/78 bör utgå anslag för denna verksamhet med oförminskat belopp, 4 milj. kr. Statens ungdomsråd svarar för fördelningen av dessa medel. Jag förutsätter att ungdomsorganisationerna inte samtidigt söker anslag till informationsverksamheten hos både socialstyrelsen och statens ungdomsråd.

I likhet med beredningsgruppen anser jag att Föreningen Fruktdrycker fullgör en viktig uppgift med små resurser. För budgelårel 1977/78 bör anslaget till föreningen räknas upp med 20 000 kr. till 70 000 kr. Därefter bör särskilt anslag lill föreningen inle föras upp på statsbudgeten. 1 stället bör det ankomma på socialstyrelsen all inom ramen för medgivna anslag lämna bidrag till föreningen.

Prop. 1976/77:108 27

Beträffande Sveriges Radios roll som opinionsbildare på alkoholomrädet vill jag efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet framhålla alt denna berörs av innehållet i gällande avtal mellan staten och Sveriges Radio och därför bör bedömas av nu sittande radioutredning (U 1974:08).

3.3 Aktivitetsstöd m. m.

3.3.1 Stöd åt fritidsaktiviteter

I beredningsgruppens rapport redovisas ell förslag rörande försöksverksamhet inom fritidsområdet med inriktning på de människor som är särskilt utsatta för risken att hamna i alkoholmissbruk eller missbruk av andra beroendeframkallande medel. Beredningsgruppen framhåller att det inte är fråga om några klart avskiljbara grupper. Gemensamt för de människor som åsyftas är dock att de har sociala problem. Det kan vara fråga om störningar i familjen, skolan eller arbetslivet. Ofta har dessa människor svårt att nå kontakt med andra, de har en negativ inställning till samhället och saknar insikt om vad de kan göra för att ge mening åt tillvaron. De återfinns bland både ungdom och vuxna.

Frivilliga organisationer och kommunala förvaltningar gör redan i dag stora insatser för att nä alla grupper av människor med fritidsverksamhet. Detta är dock beträffande vissa grupper inte möjligt utan intensiv uppsökande verksamhet. De frivilliga organisationerna har små resurser för sådant arbete. Kommunerna har i sin utbyggnad av service inom fritidssektorn inte alltid kunnat ta hänsyn till de skilda behov av slöd och stimulans som finns i olika områden. Dessa begränsningar medför all de grupper som behöver särskild hjälp med sin fritidsverksamhet inte alltid nås av det utbud som finns på fritidssektorn. Del kan dock antas att en målinriktad fritidsverksamhet, anpassad lill dessa gruppers särskilda behov och levnadsförhållanden, skulle leda till goda resultat. Erfarenheter av den försöksverksamhet med fritidsaktiviteter för barn i åldern 7-12 är som har bedrivits med stöd ur allmänna arvsfonden tyder på detta. Tillräckligt underiag saknas dock för all i dag bestämma formerna för en sådan målinriktad fritidsverksamhet. Jag förordar en försöksverksamhet för all vinna erfarenhet om möjligheterna att nå ut med olika fritidssysselsättningar till de grupper av människor som är i särskilt behov av aktiviteter.

Socialstyrelsen bör tilldelas anslag för verksamhet i enlighet med det anförda. Med hänsyn lill verksamhetens syfte bör medel kunna ställas till förfogande ur allmänna arvsfonden. Bidrag till försöksverksamhet bör beviljas frivilliga oganisalioner. Även kommuner bör kunna erhålla bidrag till försöksprojekt som syftar till att öka erfarenheterna av denna typ av fritidsverksamhet.

Försöksverksamheten bör ges en variationsrik utformning och olika mo-

Prop. 1976/77:108 28

deller bör prövas. Det är särskilt angelägel alt pröva olika former för samarbete mellan kommuner och folkrörelser på delta område som ofta kräver siora insatser av erfarna socialarbetare och fritidsledare.

För au nå siu syfte bör verksamheten riktas in på gemenskap och aktivitet i små grupper i människornas egen miljö. Del är naiuriigt all slödel i första hand används för aktiviteter bland ungdom. Pä läng sikt bedrivs dock del bästa förebyggande arbetet för barn och ungdom med deras föräldrar. Ell allmänt mål för fritidsverksamhet är vidare all överbrygga moisäiiningar mellan generationer. Bidrag bör därför kunna ges till aktiviteter bland alla åldersgrupper. Del är en fördel om projekten utformas på sådant sätt all de blir tillgängliga för både ungdomar och äldre. Då de grupper som avses med stödet kan ha mycket olika sammansättning är det viktigt att verksamheten inte i förväg låses i bestämda former. Det bör i stället ligga på organisationerna och kommunerna au från fall till fall bestämma den närmare inriktningen av verksamheten. En förutsättning för bidrag till verksamheten bör dock vara alt denna avser bestämda projekt, som redovisas i bidragsansökningen.

Inom ramen för försöksverksamheten bör det vidare kunna anordnas nöjesverksamhet i lokaler där alkoholservering inte förekommer. Stödet lill sådan verksamhet bör självfallet inte begränsas till all avse endast vissa grupper av människor. Någon begränsning i fråga om arrangörer för verksamheten bör inte heller göras.

Försöksverksamheten bör pågå i högst fem år. Det bör ankomma på socialstyrelsen alt med jämna mellanrum utvärdera verksamheten på gmndval av redovisningar från kommuner och organisationer som erhållit bidrag. Jag beräknar i likhet med beredningsgruppen att åriiga anslag kan beviljas ur allmänna arvsfonden med 5 milj, kr. Anslagens storlek bör dock inom den angivna ramen få bero pä tillgängen till lämpliga projekt.

3.3.2 Alkohol fria restauranger

I prop. 1976/77:100 (bil. 8 s. 223) har regeringen föreslagit riksdagen all, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till län för inrättande av alkoholfria restauranger för budgetåret 1977/78 beräkna ell invesleringsanslag av 1 000 kr. Jag anhåller att nu fä ta upp denna fråga.

Sedan år 1955 finns möjlighet att erhålla statliga län lill inrättande av alkoholfri restaurang. I mån av tillgång på anvisade medel kan lån beviljas för bl.a. mindre utvidgning och modernisering av reslauranglokal och för alt täcka behov av rörelsemedel. Däremot utgår ej driftbidrag. Särskilda villkor gäller för lånen.

För budgetåret 1955/56 anvisades 5(X)000 kr. för låneverksamheten. Mindre årliga anslag har därefter anvisats. Den 30 juni 1976 var behållningen på anslaget 119 000 kr. För budgetåret 1976/77 har anvisats 1 000 kr. Under

Prop. 1976/77:108 29

perioden 1955-1976 har 28 ansökningar getts in. Endast 13 av dessa har bedömts uppfylla de lånevillkor som gäller. Lån har beviljats för sammanlagt 859 000 kr. Fyra av de lån som har beviljats har ej utnyttjats eller ganska omgående återbetalats.

Beredningsgruppen redovisar all det i Norge finns möjlighet att erhålla lån till alkoholfria restauranger i betydligt större utsträckning än vad som gäller i Sverige. Långivningen har där fått ganska stor omfattning. Den 30 juni 1976 fanns omkring 16 milj. norska kronor placerade i olika lån.

En översyn av lånemöjlighelerna för alkoholfria restauranger har nyligen företagits i Norge och har i september 1976 redovisats i ett betänkande (NOU 1976:37) Alkoholfrie hoteller og restauranler. I betänkandet anges att del år 1975 gavs in låneansökningar pä sammanlagt 15 milj. norska kronor medan endast en femtedel av detta belopp fanns tillgängligt för utlåning. Del framhålls i betänkandet att de alkoholfria restaurangerna genomgående har en ansträngd ekonomi och att ell siort antal restauranger har fått lägga ned röreisen de senaste åren. Enhgt betänkandet bör i framtiden en ökad satsning ske på olika former av aktiviteter vid sidan av den rena restaurangverksamheten och det föreslås ett engängsanslag av 10 milj. norska kronor för att göra det möjligt att bevilja de mer angelägna av de låneansökningar som för närvarande föreligger.

Beredningsgruppen konstaterar att möjligheten att söka län till alkoholfria restauranger har utnyttjats i mycket ringa utsträckning. Anledningen till delta är enligl beredningsgruppen säkeriigen all lånesiödet som det nu är utformat saknar avgörande betydelse då det gäller möjligheten au konkurrera med restauranger av annat slag. Beredningsgruppen anser att lånemöjlig-heien, om den skall behållas, btjr utökas väsentligt och formerna för långivningen omprövas. Med hänsyn bl. a. till erfarenheterna frän Norge finner beredningsgruppen dock, i likhet med APU, alt länemöjligheten bör avvecklas,

I Norge har stödet till de alkoholfria restaurangerna kommit all kräva stora kapitalinsatser. Del har där visat sig att de alkoholfria restaurangerna trots detta har svårt att klara sig i konkurrensen med restauranger med alkoholservering. Del finns enligl min mening knappast anledning all tro att utvecklingen i Sverige blir annorlunda om lånemöjligheten utvidgas. En ekonomisk satsning på stöd åt alkoholfria restauranger måste dessutom vägas emot behovet av andra alkoholpolitiska insatser på fritidsområdet. Härvid utgör sannolikt sådan verksamhet som riktas in på aktiviteter ell mera attraktivt alternativ lill restauranger med alkoholservering. Detta torde gälla inte minst för ungdomar.

Jag ansluter mig således till beredningsgruppens uppfattning och förordar au möjligheten alt ge lån till alkoholfria restauranger avvecklas. Det bör stå nämnden för alkoholfrågor fritt all överväga del alkoholpolitiska behovet av en möjlighet lill stöd i andra former åt sådan verksamhet som nu har

Prop. 1976/77:108 30

berörts. Om nämnden finner att det med rimliga insatser kan åstadkommas ett verksamt slöd bör förslag läggas fram för socialstyrelsen.

Lånemöjligheten bör upphöra vid 1977 års utgång. För budgelårel 1977/78 bör det beräknade investeringsanslaget tas upp. De bestämmelser som nu gäller bör även efter utgången av är 1977 tillämpas på redan beviljade lån.

3.4 Alkoholfrågan i arbetslivet

I arbetslivet har frågor med anknytning lill alkohol främst beaktats av samarbetsorgan såsom Samarbelskommittén för alkoholfrågor och Alkohol-och narkolikarådel (ALN A-rådet). Som en följd av de reformer på arbetslivels område som har genomförts under senare år har skapats nya organ med förutsällningar alt arbeta med frågor kring alkohol och narkotika. Den verksamhet som bedrivs av skyddskommittéer och anpassningsgrupper kan knyta an till sådana frågor. Även företagshälsovården har viktiga uppgifter i detta sammanhang.

Enligl beredningsgruppen har diskussionen kring alkohol och arbete ofta ensidigt rört sig om alkoholens negativa inverkan på arbetsresultatet och risken för den som är alkohol påverkad på arbetsplatsen att åsamka sig själv eller annan fysisk skada. Missbruk av alkohol i arbetet har därför kommit all uppfattas främst som ett disciplinärt problem. Beredningsgruppen framhåller att APU och remissinstanserna har tagit avstånd frän denna snäva inställning och har betonat att förebyggande åtgärder måsle komplettera och ersätta varningar och avskedanden. De har vidare ansett att åtgärderna främst måsle riktas in på arbetsmiljön men även ta sikte på arbetslagarnas sociala situation i övrigl.

Jag delar denna uppfattning och vill särskilt understryka vikten av det reformarbete som bedrivs pä arbetslivets område. För alt alkoholpolitiska strävanden skall få största möjliga genomslagskraft krävs det att arbetslagaren upplever sin situation som meningsfylld och att arbetet kan utföras under goda yttre omständigheter.

Jag anser i likhet med APU och remissinstanserna angelägel att insatser för information om alkohol görs pä arbetsplatserna. Informationen bör omfatta också andra beroendeframkallande medel. Information på arbetsplatserna har möjlighet alt nä ett stort antal människor.

Informationen kan lämpligen förmedlas genom att vissa nyckelgrupper av anställda såsom skyddsombud och fackliga förtroendemän får särskild undervisning som de sedan ger andra del av. Arbetarskyddslagen (1949:1) och lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen lorde ge de personer som i första hand bör erhålla undervisning rätt till ledighet för detta ändamål med bibehållna anställningsförmåner.

Som jag har framhållit i annat sammanhang bör del finnas förutsättningar all genomföra riksomfattande informationskampanjer på arbetslivets om-

Prop. 1976/77:108 31

rade. Ekonomiskt bidrag och annat stöd skall kunna lämnas till sådana kampanjer.

För den arbetstagare som redan missbrukar beroendeframkallande medel eller lever under sådana sociala påfrestningar all risk för missbruk föreligger behövs del hjälpande och stödjande åtgärder utöver information. Åtgärderna kan beslå i läkarvård, kuraliva insatser eller hjälp till meningsfull fritidssysselsättning. Behovet av hjälpätgärder gör sig ofta först märkbart i arbetssituationen.

Ansvaret för information och andra alkoholpolitiska åtgärder inom arbetslivet bör i första hand ligga hos arbetsmarknadens parter och hos samarbetsorgan där dessa är företrädda. Härigenom vinner man att insatserna görs av personer som har god kännedom om arbetslagarnas förhållanden och som åtnjuter deras förtroende. Den särskilda verksamhet som bedrivs under ledning av Samarbetskommittén för alkoholfrågor och av ALN A-rådet riktas delvis in på hjälpande och stödjande åtgärder. Det är emellertid knappast möjligt att nå alla arbetsplatser med denna verksamhet. En stor del av ansvaret för alkoholpolitiska åtgärder inom arbetslivet måste därför ligga hos andra samarbetsorgan. Skyddskommittéer, företagshälsovård och anpassningsgrupper har vikliga uppgifter i delta sammanhang.

I både skyddskommittéerna och anpassningsgrupperna finns företrädare för arbetstagare och arbetsgivare. Dessa organ har möjlighet att genom samarbete utnyttja varandras specialkunskaper och att anlita sakkunnig hjälp från andra delar av samhällslivet. Beredningsgruppen uppger alt det vid de kontakter som gruppen haft med företrädare för parter på arbetsmarknaden har kommit fram starka önskemål att alkoholpolitiska åtgärder vidtas av de samarbelsorgan som nu finns eller eljest i nära samverkan med arbetstagarnas egna organisationer. Del har särskilt understrukits att man i anpassningsgrupperna avser att rikta ökad uppmärksamhet på frågor rörande missbruk av beroendeframkallande medel. Det har vidare pekats pä att den arbetstagare som missbrukar alkohol eller annat beroendeframkallande medel kan räkna med och i första hand bör få hjälp och stöd frän arbetskamrater.

Beredningsgruppen har övervägt om del finns behov av alt inrätta en riksomfattande organisation inom arbetslivet med förebild i den i Norge verksamma organisationen Arbeidslivels komilé mot alkoholisme og nar-komani (AKAN). Enligt beredningsgruppens uppfattning har dock de organ som redan finns pä arbetslivets område goda möjligheter att läcka behovet av alkoholpolitiska åtgärder. Jag delar denna mening.

Socialstyrelsen bör som central alkoholpolitisk myndighet noga följa utvecklingen på arbetslivets område och verka för att frågor om alkohol och andra beroendeframkallande medel blir allsidigt belysta. Jag föreslär i annat sammanhang att socialstyrelsen ges möjlighet att vid behov lämna ekonomiskt stöd till informationskampanjer resp. uppdragsforskning med anknytning till arbetslivet.

Prop. 1976/77:108 32

Socialstyrelsen bör också kunna stödja andra projekt, t. ex. genom alt lämna bidrag ur det anslag för kompletterande informationsåtgärder som jag föreslår all styrelsen skall disponera. Som exempel på länkbara projekt kan nämnas en försöksverksamhet som nyligen genomförts i samverkan mellan Statsanställdas Förbund och Verdandi. Projektet omfattade vissa anställda inom Stockholms teleområde och genomfördes som fältarbete. Målet för verksamheten var bl. a. alt bryta isoleringen för de medlemmar som av olika anledningar befann sig i en svår och övergiven situation och att skapa ökad förståelse för människor med alkohol- och narkotikaproblem. Verksamheten har rönt stor uppskattning hos arbetslagarnas organisationer.

Del bör ankomma på socialstyrelsen all informera om de möjligheter styrelsen har att lämna ekonomiskt bidrag lill alkoholpoliliska insatser pä arbetslivets område.

3.5 Den centrala organisationen

Riksskatteverket utövar den centrala förvaltningen på alkoholområdet och har vidsträckta uppgifter som tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt alkohollagstiftningen. Verket har också till uppgift att sammanställa statistiskt material och kontinuerligt följa konsumtion och missbruk av alkohol samt utvecklingen i övrigl på alkoholomrädet. Riksskatteverket har hand om del särskilda registret rörande vissa alkoholbrolt m. m.

Bland arbetsuppgifter i övrigt för riksskatteverket på alkoholområdet kan nämnas skyldighet alt ge information om tillämpning och tolkning av gällande bestämmelser. Huvuddelen av uppgifterna på alkoholomrädet handläggs inom riksskatteverket vid byrån för alkoholärenden (alkoholbyrån). Ärenden om uppbörd och redovisning av skatt på alkoholdrycker handläggs på riksskalleverkels avdelning för indirekt skatt.

Socialstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör socialvård, hälso- och sjukvård samt läkemedelsförsörjning. Styrelsen är vidare central myndighet för bl. a. vissa vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt tillsynsmyndighet för länsnyklerhetsnämnderna. Viss information i alkoholfrågan bedrivs av socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning (h-nämnden). De medel som disponeras av statens ungdomsråd för upplysning i alkoholfrågan fördelas i samråd med h-nämnden.

Skolöverstyrelsen har i sin uppgift som central förvaltningsmyndighet för skolväsendel alt bevaka frågor som rör skolans undervisning om alkohol och narkotika. Styrelsen disponerar anslag till CAN och har inseende över CAN:s verksamhet.

Beredningsgruppen delar APU:s uppfattning att del är viktigt att utvecklingen på alkoholomrädet följs fortlöpande och ingående och att alkoholpoliliska synpunkter beaktas vid planering av den miljö som människan skall arbeta och bo i. För alt så skall kunna ske krävs enligl vad bered-

Prop. 1976/77:108 33

ningsgruppen betonar samordning inle bara av olika alkoholpolitiska insatser utan även samordning av sådana insatser med allmänpolitiska och socialpolitiska insatser.

APU föreslog att ett alkoholpolitiskt råd med myndighetsuppgifter skulle inrättas. Rådet skulle ha uppgifter! fråga om bi. a. information och forskning, följa och samordna samhällets, organisationers och enskildas insatser mot alkoholmissbruk saml genom utredningar och initiativ medverka i del alkoholpolitiska utvecklingsarbetet. Vid remissbehandlingen av APU:s förslag framförde ell flertal remissinstanser att inrättandet av ett särskilt alkohol-poliiiski organ inle skulle främja en bred samordning av samhällets insatser. I stället skulle risk föreligga att alkoholfrågorna isolerades. Beredningsgruppen ansluter sig till denna mening och tar fasta på den vid remissbehandlingen framförda tanken på att lägga ansvaret för samordningsfrågorna hos socialstyrelsen.

Socialstyrelsens uppgifter har enligl beredningsgruppen stegvis förändrats. Från all ursprungligen ha omfattat enbart värdfrågor har styrelsens arbetsuppgifter blivit bredare med tyngdpunkt på förebyggande åtgärder inom socialvården och hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen fungerar i dag enligt beredningsgruppens mening som ett samlat socialpolitiskt ansvarsorgan. Inom styrelsen finns erfarenhet av alkoholfrågor och där finns vidare erfarenhet av problemen kring narkotika och andra beroendeframka/lande medel. Beredningsgruppen anser del därför naturligt all styrelsen tilldelas uppgiften som samordnande myndighet för alkoholpolitiken.

Jag delar beredningsgruppens uppfattning och föreslår alltså att socialstyrelsen i framtiden skall ha ansvaret för alkoholpolitiken pä central verksnivå. Socialstyrelsens uppgift bör främst bli all verka för all alkoholpoliliska synpunkter noga beaktas i samhällsutvecklingen och all samordna olika alkoholpoliliska insatser med varandra och med insatser pä angränsande områden. Socialstyrelsen bör dessutom ta initiativ till särskilda insatser på informationens område, inom frilidslivel och på forskningsområdet. Jag har tidigare föreslagit all socialstyrelsen får disponera medel för informationsverksamhet och för stöd ål fritidsaktivileier. Chefen för ulbildningsdepartemeniel, som i frågan har samrått med mig, kommer i det följande att föreslå att styrelsen får disponera medel också för uppdragsforskning i alkoholfrågan. Del bör ankomma på styrelsen alt stimulera till sädana insatser som nu har nämnts och informera om de möjligheter styrelsen har att lämna ekonomiska bidrag.

I likhet med beredningsgruppen erinrar jag om all socialstyrelsen för att kunna fullgöra sina uppgifter måsle ha nära kontakt med andra myndigheter och organisationer säsom skolöverstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet, CAN, statens ungdomsråd, statens kulturråd och olika folkrörelser. Det är i delta sammanhang viktigt all understryka all socialstyrelsens ökade ansvar för alkoholfrågorna inte får leda till att myndigheter och organisationer

3 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 108

Prop. 1976/77:108 34

som i övrigt har alkoholpoliliska uppgifter inskränker sin verksamhet. Del bör tvärtom vara en strävan för socialstyrelsen all stödja dessa organ på sådant sätl att de även i fortsättningen kan bedriva alkoholpolitiskt arbete frän sina egna utgångspunkter och värderingar.

Beredningsgruppen finner del väsentligt all socialstyrelsens åtgärder får en god förankring hos folkrörelseorganisationerna. Även i övrigt bör enligt beredningsgruppen APU:s sirävan all skapa kontakter mellan det centrala alkoholpolitiska organet och samhällslivet las lill vara. Beredningsgruppen föreslår i delta syfte all en särskild alkoholpolitisk grupp knyts till socialstyrelsen. I gruppen bör socialstyrelsens ställningstaganden i allmänna frågor om alkoholpolitikens inriktning förberedas, liksom förslag till åtgärder med alkoholpolitisk inriktning. Gruppen bör vidare höras i budgetfrågor och andra liknande frågor. I gruppen bör ingå en företrädare från vardera av LO, TCO, SAF, Nykterhetsrörelsens landsförbund. De kristna samfundens nykterhels-rörelse (DKSN), Riksidrottsförbundet och Folkbildningsförbundet. Dessutom bör ingå en företrädare för vardera av statens ungdomsråd. Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Gruppen bör som ordförande ha socialstyrelsens verkschef och som ställföreträdare för denne en tjänsteman i ledande ställning inom socialstyrelsen. När skalle- och prisfrågor, frågor om undervisning och forskning eller andra frågor som kräver särskild sakkunskap diskuteras bör till gruppen kunna knytas företrädare för andra myndigheter och organ.

Beredningsgruppen föreslår vidare, i syfte att förslärka den alkoholpolitiska gruppens inflytande på alkoholpolitikens utformning, all del i socialstyrelsen skall ankomma på gruppen att fatta beslut om fördelning av de medel som styrelsen föreslås fä disponera för information och för stöd ät aktiviteter. Fördelning av medel till uppdragsforskning bör däremot, med hänsyn lill kravet på samordning med annan forskning, ankomma på socialstyrelsen i annan sammansättning. Den alkoholpoliliska gruppen bör dock höras i frågor om fördelningen av sådana medel.

Även enligt min mening är del av största vikt all goda kontakter skapas mellan socialstyrelsen och samhällslivet. Detta bör kunna åstadkommas genom den särskilda representation i socialstyrelsen som beredningsgruppen föreslår. Jag tillstyrker därför förslaget i denna del. Organet bör ges benämningen Socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor. Nämnden bör dock ges något annorlunda sammansätlning än den som beredningsgruppen förordar. Enligl min mening bör i nämnden ingå en företrädare för vardera LO, TCO. SACO/SR, SAF, Riksidrotlsförbundet, Folkbildningslorbundel, Kommunförbundet och Landstingsförbundet samt tre företrädare för Nykterhetsrörelsens landsförbund (i vilket DKSN ingår) och tvä företrädare för statens ungdomsråd. Som beredningsgruppen föreslagit bör nämnden som ordförande ha socialstyrelsens verkschef och som ställföreträdare för denne en tjänsteman i ledande ställning inom socialstyrelsen.

Prop. 1976/77:108 35

Jag ansluter mig lill beredningsgruppens förslag i fråga om nämndens uppgifter. Sammanfattningsvis bör närnnden således ha följande uppgifter:

1. la initiativ lill åtgärder med alkoholpolitisk anknytning,

2. förbereda socialstyrelsens ställningstaganden i frågor som rör alkoholpolitiken,

3. avge yttranden över förslag till anslagsframställning och i andra liknande frågor,

4. fördela medel som ställs lill socialstyrelsens disposition för information i alkoholfrågor,

5. fördela medel till den föreslagna försöksverksamheten med fritidsaktivileier,

6. besluta om bidrag lill Föreningen Frukldrycker,

7. avge yttranden i frågor om fördelning av medel till uppdragsforskning.

Socialstyrelsen och nämnden bör senare kunna överväga förutsättningarna och möjligheterna för nämnden att behandla frågor även om andra missbruksmedel.

Beredningsgruppen föreslår att de uppgifter som nu handläggs inom riksskalleverkels alkoholbyrä - med undantag för de uppgifter som knyter an till del särskilda registret rörande vissa alkoholbrolt m. m. - förs över till socialstyrelsen. Härigenom vinns enligl beredningsgruppen viktiga fördelar genom att samordning, uppföljning och tillsyn på det alkoholpolitiska området handläggs i samma myndighet.

Överflyttningen bör ske i samband med att den föreslagna reformerade lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1978. Beredningsgruppen påpekar au socialstyrelsens organisationsformer är föremål för översyn inom styrelsen. En rapport rörande utredningslägel skall avges under våren 1977 och slutrapport innefattande organisationsförslag vid årsskiftet 1977-78. I den nämnda översynen bör enligl beredningsgruppen även prövas hur handläggningen av alkoholfrågorna organisatoriskt skall placeras in i socialstyrelsen. Beredningsgruppen tar därför inte ställning till alkoholfrågornas framtida placering inom socialstyrelsen men framhåller att alkoholfrågorna har sådan vikt alt de bör bilda grundvalen för en särskild enhet inom socialstyrelsen. Med hänsyn til) frågornas nära samband med frågor om andra missbruksmedel såsom narkotika, läkemedel etc. bör vidare särskilt övervägas om frågor rörande sådana medel skall ingå i enhetens ansvarsområde.

Beredningsgmppen utgår från all den personal på riksskalleverkels alkoholbyrå, vars arbetsuppgifter förs över till socialstyrelsen, kan beredas motsvarande sysselsättning inom socialstyrelsen. Socialstyrelsen kommer därutöver enligt beredningsgruppen att behöva personalförstärkning med hänsyn till de alkoholpoliliska frågor som tillkommer uiöver dem som förs över från riksskatteverket. Det är viktigt att därvid beakta behovet av personal med erfarenhet av sociala frågor och informationsfrågor. Bland de

Prop. 1976/77:108 36

nytillkommande uppgifterna kan nämnas alt fullgöra kanslifunktionen för den alkoholpolitiska nämnden.

De beslut enligt alkohollagstiftningen som meddelas av länsstyrelse kan i dag överklagas hos regeringen. Besluten är av skiftande natur och avser ofta tillämpningen av en betydande detaljreglering. Avgörandet av vissa frågor kräver omfattande specialkunskaper. Övervägande skäl talar enligl beredningsgruppen för att socialstyrelsen som central myndighet på alkoholområdet också bör tilldelas uppgiften .som slutlig besvärsinstans i de fall som nu berörs.

Även enligt min mening står viktiga fördelar att vinna genom en sådan förändrad organisation som beredningsgruppen har föreslagit. Jag anser vidare i likhet med beredningsgruppen att alkoholfrågorna bör bilda grundvalen för en särskild enhet inom socialstyrelsen och att frågor rörande olika missbruksmedel organisatoriskt bör knytas nära samman. På enheten bör således kunna handläggas frågor om åtgärder rörande missbruksmedel i övrigt. En sådan fråga är den av socialstyrelsen aktualiserade som avser sniffnings-medlen. En överflyttning av regeringens besvärsprövande funktion lill socialstyrelsen står i samklang med strävandena att avlasta regeringen sädana uppgifter som med fördel kan handläggas hos myndigheterna. Jag tillstyrker därför förslaget. De nya uppgifterna för socialstyrelsen medför behov av personalförslärkning inom styrelsen utöver vad som följerav överflyttningen av personal frän riksskatteverket. Jag förordar att socialstyrelsen förstärks med fyra handläggare. Behov uppkommer också av förstärkning av biträdespersonalen.

Mitt förslag innebär bl. a. alt de arbetsuppgifter som i dag handläggs inom riksskatteverkets alkoholbyrå förs över lill socialstyrelsen. I likhet med beredningsgruppen anser jag dock att undantag bör göras beträffande de uppgifter som knyter an till del vid riksskatteverket förda registret rörande vissa alkoholbrott m. m. Registret har bl. a. den funktionen alt det lämnar grundmaterial för riksskalleverkels beslut om avstängning från inköp av alkoholdrycker hos Systembolaget. På grundval av riksskalleverkels beslut upprättar Systembolaget spärriisior. Sedan den 1 januari 1977 har besluten om avstängning minskal lill en bråkdel av de tidigare med anledning av att avstängningen på grund av fylleri upphört i samband med fylleristraffets avskaffande. Jag kommer i det följande alt föreslå att möjligheten till avstängning från inköp avskaffas. Den framtida sociallagstiftningen kan komma alt ytteriigare inskränka behovet av den registrering som det här gäller. Enligl min uppfattning är del inte motiverat av vare sig alkoholpolitiska eller socialpolitiska skäl au behålla registret. Med anledning av vad jag har anfört kommer chefen för budgeidepartemeniet att ta upp frågan om en avveckling av registret. 1 avvaktan på en avveckling bör regisierfunktionen ligga kvar hos riksskatteverket.

Frågor som rör sambandet mellan alkohol och kriminalitet bör förutom

Prop. 1976/77:108 37

av socialstyrelsen bevakas genom brottsförebyggande rådet. Samarbetet mellan rådet och socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor bör säkras genom att en representant för rådet vid behov knyts till nämnden.

3.6 Försäljning av alkoholdrycker

Försäljningen av alkoholdrycker regleras f n. huvudsakligen av rusdrycks-försäljningslagen (1954:521), Rfl och ölförsäljningslagen (1961:159), Öfl. Handeln med alkoholfria drycker regleras av förordningen (1955:38) om försäljning av alkoholfria drycker.

Beredningsgruppen föreslår i överensstämmelse med APU vissa förändringar av gällande terminologi på alkohollagstiftningsomrädet i syfte all härigenom fä överensstämmelse med del allmänna språkbruket. Jag biträder förslaget.

I enlighet härmed används i fortsättningen termen försäljning för varje slags tillhandahållande av alkoholvaror mol ersättning. Försäljning till återförsäljare benämns partihandel. Försäljning lill förtäring på stället benämns servering och all annan försäljning detaljhandel.

Alkoholhaltiga varor som är avsedda för dryckeskonsumtion benämns i fortsättningen alkoholdrycker. Övriga alkoholhaltiga varor kan vara an-lingen teknisk sprit, alkoholhaltiga preparat eller läkemedel.

Alkoholdryckerna indelas med hänsyn lill lillverkningssäll, ingredienser m. m. i spritdrycker, vin och maltdrycker. Vin indelas efter alkoholslyrka i slarkvin och lältvin. På motsvarande sätt indelas maltdryckerna i starköl, öl och lättöl. Beteckningen öl bör efter mellanölels avskaffande avse sådan maltdryck som i dag betecknas öl av typ A. Lättölet liksom läskedryckerna hör lill de alkoholfria dryckerna. De exakta definitionerna återfinns i lill-verkningslagstift ningen.

Jag kommer i det följande all beröra vissa grundläggande principer för handeln med alkoholdrycker. I samband därmed kommerjag all översiktligt redovisa förslag i frågor av större vikt. En närmare redogörelse för dessa och övriga frågor lämnas i specialmotiveringen till lagförslagen.

Jag kommer först att behandla den lokala och regionala lillsynsorgani-salionen, varmed avses ordningen för tillsyn och övervakning av lagens föreskrifter på kommunal nivå och på länsnivå. Därefter behandlas frågor som är speciella för detaljhandel med alkoholdrycker resp. servering av alkoholdrycker. I samband därmed berörs också del kommunala inflytandet i alkoholförsäljningsfrågor.

3.6.1 Den lokala och regionala tillsynsorganisationen

Enligl nuvarande ordning har länsstyrelse, länsnykterhelsnämnd, polismyndighet och social centralnämnd skyldighet all övervaka all försäljning av drycker. Huvudansvaret åvilar länsstyrelsen. Som central förvaltnings-

Prop. 1976/77:108 38

myndighet på dryckesområdet fungerar riksskatteverket.

Polismyndigheten lämnar tillstånd lill detaljhandel med öl. Övriga tillstånd meddelas huvudsakligen av länsstyrelsen. Tillständsgivning och övervakning sköts - enligt en är 1970 skapad organisation - hos länsstyrelserna av särskilda handläggare för utskänkningsärenden. Del finns i princip en sådan handläggare i varje län.

Beredningsgruppen framhåller inledningsvis att del är angeläget alt del för lillståndsgivning för handel med alkoholdrycker och tillsynen över sådan handel skapas en organisation som pä ett meningsfullt och odramatiskt sätl kan förebygga och avhjälpa missförhållanden vid försäljning av alkoholdrycker. Enligl beredningsgruppen kan det, med detta synsätt på verksamheten framstå som naturligt att lägga övervakningsuppgifterna på lokala kommunala organ. Beredningsgruppen finner dock i likhet med APU att en förstärkning av de kommunala socialmyndighelerna är förenad med påtagliga organisatoriska problem. I ett stort antal kommuner får uppgifterna nämligen inle en sådan omfattning att de motiverar inrättandet av särskilda tjänster. Under sädana förhållanden är det enligl beredningsgruppen inte möjligt att rekrytera och behälla personal som har tillfredsställande kunskaper på området.

Beredningsgruppen stannar därför för all länsstyrelserna även i fortsättningen bör ha huvudansvaret för frågor rörande försäljningen av alkoholdrycker. Detta behöver emellertid enligt beredningsgruppen inte innebära all del lokala inflytandet över handeln med alkoholdrycker blir mindre. Beredningsgruppen framhåller all de sociala centralnämnderna ofta har en god kunskap om försäljningsställen som orsakar problem från nykterhets-synpunkt och all det därför bör ingå i nämndernas verksamhet att ha en fortlöpande uppsikt över serveringar och butiker som säljer alkoholdrycker. Alt så sker bedöms ha särskild betydelse i förebyggande syfte. På motsvarande sätt är polisen ofta väl informerad om vilka försäljningsställen som medför ölägenheter av skilda slag. Om den sociala centralnämnden eller polisen själva inte lyckas avhjälpa eventuella missförhållanden bör saken enligl beredningsgruppen rapporteras lill länsstyrelsen.

Jag anser i likhet med beredningsgruppen alt länsstyrelsen även i fortsättningen bör ha huvudansvaret för frågor rörande försäljningen av alkoholdrycker. Som beredningsgruppen framhåller är det dock av vikt alt polismyndigheten och kommunala myndigheter medverkar då det gäller au övervaka efterievnaden av lagens bestämmelser och tar initiativ för au avhjälpa missförhållanden då sådana uppstår.

Beredningsgruppen delar APU:s uppfattning att det bör åligga en speciell länsstyrelseljänsleman au bereda och föredra ansökningsärenden samt fatta vissa beslut. Tjänstemannen skall vidare fullgöra länsstyrelsens lillsynsupp-gifter på fältet. För att klara detta måste han ha kännedom om nykier-hetsförhållandena i länet och om där belägna detalj- och partihandelssiällen

Prop. 1976/77:108 39

för alkoholdrycker saml restauranger, hotell, pensionat, allmänna samlingslokaler, festvåningar och därmed jämföriiga lokaler, oavsett om serveringstillstånd föreligger eller ej.

Tjänstemannen skall vara länsstyrelsens expert på ärenden om försäljning av drycker. Tyngdpunkten i hans arbete bör ligga på rådgivande och förebyggande verksamhet. Genom rådgivande verksamhet och en smidig handläggning av ärendena bör del kunna undvikas all administrativa tvångsmedel kommer lill annat än begränsad användning.

Tjänstemannen skall verka för att serveringen av och detaljhandeln med alkoholdrycker inom länet bedrivs i enlighet med gällande bestämmelser och föreskrifter samt au nykterhet, trevnad och ordning upprätthålls pä försäljningsställena. Han bör i första hand lita till individuell information till rättighetshavare, försäljningsföreståndare samt restaurang- och butikspersonal. När missförhållanden ådagaläggs bör han söka åstadkomma rättelse i första hand på frivillig väg genom överiäggningar med lillsiåndsin-nehavaren. För att dessa uppgifter skall kunna fullgöras krävs ett gott samarbete med polis- och socialmyndigheler saml andra myndigheter, institutioner och organisationer som är engagerade i alkohol- och nykterhets-vårdsfrågor i länet. Tjänstemannen bör delta i regionala konferenser och kurser som berör nykterhets- och alkoholfrågor. Det är särskilt viktigt all tjänstemannen har ett fortlöpande samarbete med de sociala centralnämnderna i de olika kommunerna.

Beredningsgruppen framhåller att dess förslag allmänt sett innebär att försäljningen av alkoholdrycker blir mindre kringgärdad med deialjbestäm-melser än i dag. Av detta får dock inle följa all olämplig och skadlig försäljning av alkoholdrycker skall tillåtas. Strävandena måsle tvärtom enligt beredningsgruppen gå ut på att än mer än som med nuvarande resurser är möjligt undanröja de missförhållanden som kan uppstå.

Enligt min uppfattning bör de synpunkter på fördelning av arbetsuppgifter m. m. mellan olika myndigheter som beredningsgruppen framför vara vägledande vid utformningen av den regionala kontrollen över handeln med drycker. Som APU och beredningsgruppen framhåller bör övervakningen av handeln med alkoholdrycker fä en mer offensiv inriktning än hittills med särskild tonvikt på förebyggande insatser och en skärpt lagiillämpning. För att åstadkomma detta krävs en ökning av antalet handläggaretjänster hos länsstyrelserna. APU föreslår att antalet tjänster ökas från nuvarande 27,5 till 45 medan beredningsgruppen förordar att tjänsterna ökas till 55. För egen del vill jag förorda att man i första hand prövar en utökning av antalet tjänster enligt APU:s förslag och förordar således, efter samråd med chefen för kommundepartemenlet all antalet tjänster för ifrågavarande uppgifter ökas till 45.

I samband med förstärkningen av resurserna på länsplanel bör enligt beredningsgruppen polismyndigheterna helt avlastas sina uppgifter som till-sländsmyndighel i alkoholförsäljningsfrågor. Jag delar denna uppfattning.

Prop. 1976/77:108 40

3.6.2 Detaljhandel med alkoholdiycker Etablering av systembutiker

Detaljhandelsslällen för spritdrycker, vin och starköl får inrättas av Systembolaget, efter hörande av länsnykterhelsnämnd, i tätorter med mer än 5 000 invånare. Regeringen kan medge bolaget alt inrätta butik även på mindre ort om särskilda skäl föreligger. 1944 års nykterhelskommitié anförde att sådana särskilda skäl bör vara all orten är ett naiuriigt handelscenlrum för en folkrik bygd och har ett betydande avstånd till ort med systembutik. I prop. 1954:151 betonades all dispensregeln för mindre orter borde tillämpas restriktivt och att prövningen därför borde göras av Kungl. Maj:l. De nu angivna riktlinjerna godtogs av riksdagen och ligger fortfarande till gmnd för etableringspolitiken.

Beredningsgruppen förklarar sig dela den uppfattning som har förts fram av APU, innebärande alt en restriktiv etableringspolitik är motiverad frän alkoholpolitiska synpunkter. Enligl beredningsgruppen är del emellertid uppenbart en utbredd uppfattning alt den bedrivna etableringspolitiken inte i dagens läge helt svarar mot berättigade krav på service. Detta anses gälla även med beaktande av del betydande antal utlämningssiällen för beställda drycker som Systembolaget har inrättat på orter utan systembutik och den utsändning av beställda drycker som bolaget åtar sig ulan extra kostnad för kunderna.

Enligt beredningsgruppens uppfattning kan de alkoholpolitiska intressena väl förenas med en etableringspolitik som i högre grad än hittills har varit fallet tillgodoser önskemålet om att systembutik skall finnas inom rimligt avstånd från hemorten. För den övervägande delen av befolkningen är detta önskemål redan tillgodosett. Del är därför enligt beredningsgruppen inte fråga om någon drastisk ändring i etableringspolitiken. I vissa delar av landet kan emellertid butiksnälet anses vara för glest och därför i behov av komplettering. Beredningsgruppen betonar dock att nyetableringarna av såväl alkoholpolitiska som rent praktiska skäl måste ske försiktigt och genomföras successivt. Beredningsgruppen finner det naiuriigt att sådana nyetableringar som del här gäller skall ske pä orter där samhället och näringslivet byggt ut även annan service.

En etableringspolitik enligl nu angivna linjer betyder enligt beredningsgruppen, att del kan bli fråga om inrättande av eu anial förhållandevis små systembutiker. Beredningsgruppen är medveten om au sådana butiker är mindre lönsamma men anser att de rent företagsekonomiska intressena måsle stå tillbaka för berättigade serviceintressen och dessutom att det finns utrymme för visst avkall på kravet på lönsamhet för varje systembutik.

För egen del vill jag siryka under beredningsgruppens uppfattning all allmänheten har ell berättigat intresse av att systembutik skall finnas inom rimligt avstånd från hemorten. Som beredningsgruppen påpekar är deiia

Prop. 1976/77:108 41

inte fallet i vissa delar av landet. T. o. m. invånare i vissa större tätorter kan i dag få färdas avsevärda sträckor för att nå ort som har systembutik. Jag förordar därför all del i enlighet med de riktlinjer beredningsgruppen har dragit upp sker en successiv komplettering av butiksnälet där det f n. är glesast. På orter med litet befolkningsunderiag bör försök kunna göras med butiker som har begränsat öppethållande.

Krav på ett större kommunalt inflytande i frågor rörande etablering av systembutiker har förts fram i olika sammanhang under årens lopp. Någon uttrycklig föreskrift om att kommunerna skall höras i eiableringsärenden finns f n. inle. Enligt beredningsgruppens uppfattning är del självklart alt de kommunala myndigheterna bör höras innan Systembolaget beslutar om nyetablering, nedläggning eller flyttning av försäljningsställe. Denna yttranderätt föresläs inskriven i lagen. Vidare föreslår beredningsgruppen att kommunen ges rätt all få bolagels beslut överpröval av regeringen i dessa frågor. I ärenden om lillslånd lill servering har kommunen besvärsrätt över länsstyrelsens beslut. Det är därför enligl beredningsgruppen naiuriigt att kommunen även ges rätt att fä lill stånd en överprövning av Systembolagets beslut om nyetablering, nedläggning och flyttning av butik.

Även jag anser att yllranderäll för de kommunala myndigheterna i fråga om försäljningsställenas föriäggning bör inskrivas i lagen och all kommunerna bör ha rätt att få en överprövning av Systembolagels beslut i sädana frågor. Remiss i anledning av nyetablering eller flyttning av butik bör innefatta butikens placering till visst område inom orten. För all inte försvåra bolagets ansträngningar att anskaffa lokaler och riskera att bolaget nödgades inhämta yttranden i flera omgångar bör det inle krävas alt remissen skall omfatta butikens placering vid viss gata eller inom visst kvarter.

Ölförsäljning

Enligt Öfl skall den som yrkesmässigt säljer matvaror lill allmänheten och den som yrkesmässigt tillverkar öl, lättöl eller läskedrycker efter ansökan meddelas tillstånd lill detaljhandel med öl. Obligatoriskt remissförfarande är inte föreskrivet. Enligl min mening bör samma regler gälla även i framtiden. Om anledning därtill föreligger bör länsstyrelsen höra kommunen innan lillslånd meddelas. Jag återkommer i speciälmotiveringen lill lagförslagen lill frågor som rör etablering av detaljhandelsslällen för öl.

Inköpsåldern

Åldersgränsen vid inköp i systembutik knöls vid 1954 års reform till myndighetsåldern. När myndighetsåldern år 1969 sänktes från 21 till 20 år sänktes också inköpsåldern lill 20 år. Någon sänkning av inköpsåldern skedde däremot inte i samband med den ytteriigare sänkningen av myn-

Prop. 1976/77:108 42

digheisäldern år 1974 lill 18 är. Det framhölls då alt frågan hölls öppen i avbidan på APU:s förslag.

Vid inköp av öl gäller åldersgränsen 18 år.

Beredningsgruppen framhåller inledningsvis att det lill myndighetsåldern knyts rättigheter och skyldigheter av mänga olika slag. Även rätten alt göra inköp i systembutik har tidigare haft denna anknytning lill myndighetsåldern. Enligt beredningsgruppen är del motsägelsefullt att en person som har rösträtt, rätt att ingå äktenskap och skyldighet all göra värnplikt inte skulle ha rätt alt köpa alkoholdrycker i systembutik. Detta understryks ytteriigare av att den som har fyllt 18 år har rätt all bli serverad alkoholdrycker på restaurang och alt köpa öl i delaljhandelsaffär.

Beredningsgruppen anser alt rätlen till inköp i systembutik principiellt bör följa myndighetsåldern. Beredningsgruppen anser emellertid att frågan om åldersgränsen har kommit i ett delvis nytl läge genom beslutet om mellanölets avskaffande och åberopar att del har förts fram farhågor för all ungdomars intresse för systembolagsvaror kan komma att öka i samband med att mellanölet försvinner ur handeln. Enligt beredningsgruppens uppfattning kan del inte uteslutas alt sä blir fallet åtminstone under en övergångsperiod. All nu sänka åldersgränsen skulle därför innebära vissa risker från alkoholpolitisk synpunkt.

Beredningsgruppen föreslår att den åldersgräns, 20 är, som nu gäller vid inköp i systembutik behålls lill dess alt tillräcklig erfarenhet har vunnits av de konsekvenser mellanölets avskaffande medför i fråga om ungdomens alkoholvanor.

Beredningsgruppen föreslår vidare all den nuvarande åldersgränsen 18 är behålls i fråga om inköp av öl.

Enligl min mening är missbruk av alkohol bland ungdomar ett myckel allvariigt problem. Ell ställningslagande lill frågan om sänkning av den åldersgräns som nu gäller vid inköp i systembutik bör därför anstå lill dess följderna för ungdomen av mellanölels avskaffande kan överblickas. Jag ansluter mig därför till beredningsgruppens förslag i denna fråga.

Jag anser vidare i likhet med beredningsgruppen all gällande åldersgräns bör behållas i fråga om inköp av öl.

A vstängning från inköp

Gällande bestämmelser i Rfl innebär all länsnykterhelsnämnd eller kommunal nykterhelsnämnd kan begära hos riksskatteverket all viss person skall avstängas från inköp. Den som genom lagakraftägande dom befunnits skyldig lill olovlig försäljning eller olovligt innehav av rusdrycker eller olovligt tillhandagäende med alkoholhaltiga drycker skall obligatoriskt avstängas från inköp. Delsamma gäller den som vid mer än ell tillfälle inom ell är har befunnits skyldig till rattfylleri eller rattonykterhet. Före den I januari

Prop. 1976/77:108 43

1977 skulle även den som har gjort sig skyldig till upprepat fylleri avstängas. Sedan fylleriet har avkriminaliserais sker inte längre avstängning av denna anledning. Namnen på de personer som avslängs förs av Systembolaget upp på s. k. spärriisia.

Antalet avstängningar har i stort sett minskal för varje år. Under den senaste tioårsperioden har antalet av nykterhelsnämnd avstängda personer sjunkit från ca 10 000 till ca I 000 personer. Delta har tolkats så all nämnderna numera ställer sig tveksamma till värdet av avstängning som arbetsinstrument i nykterhetsvården. Den automatiska spärrningen vid upprepat fylleri har varit av väsentligt större omfattning. Upprepade fylleriförseelser var år 1976 anledning till avstängning för ca 10 000 personer. Härtill kom ca 1 000 personer som förts upp på spärriistan till följd av brott mot försälj-ningslagsliftningen m. m.

Beredningsgruppen, som i denna fråga är av samma uppfattning som APU och remissinstanserna, anser alt systemet med avstängning har förlorat sin effekt och därför bör avvecklas. Enligt beredningsgruppen har systemet under senare är kritiserats skarpt av framför allt de nykterhelsvårdande instanserna. Beredninsgruppen anser vidare all del, när fyllerislraffel avskaffats, inte är meningsfullt att behålla avstängningsreglerna för del mycket begränsade antal fall del kan bli fråga om i forlsätlningen. Jag ansluter mig lill beredningsgruppens uppfattning och förordar all reglerna om avstängning slopas. Med hänsyn till det omfattande administrativa arbete som är förenat med att föra och upprätthålla spärriistorna förordar jag efter samråd med chefen för budgeidepartemeniet all möjligheten lill avstängning från inköp avvecklas redan från den 1 juli 1977. Detta innebär behov av ändringar i rusdrycksförsäljningslagen och lagen om nykterhetsvärd. Förslaget lill ändring i rusdrycksförsäljningslagen kommer au anmälas av chefen för budgetdepariementel.

Försäljniitgstiderna

Försäljningstiderna för sprit, vin och starköl bestäms av Systembolaget inom ramen för regleringen i Rfl. Denna reglering innebär all försäljning får ske på vardagar mellan klockan 9.00 och 18.00. Dag före sön-och helgdag får försäljning inte pågå längre än till klockan 16.00.

Detaljhandel med öl får enligt Öfl äga rum vardagar mellan klockan 8.00 och 20.00. Härifrån kan dock kommunen för särskilt fall medge dispens.

När del gäller detaljhandeln med starkare drycker än öl saknas enligl beredningsgruppens uppfattning bärande skäl till all fortsättningsvis reglera försäljningstiderna i lag.

Beredningsgruppen framhåller att detaljhandeln med spritdrycker, vin och starköl sköts enbart av ell av staten helägl bolag och anser au del bör kunna anförtros ål bolaget att självt bestämma när butikerna skall vara

Prop. 1976/77:108 44

öppna. Därvid förutsätter beredningsgruppen alt några påtagliga förändringar av nu gällande öppelhällandetider inle kommer all inträffa.

Då del gäller försäljningstiderna för öl anser beredningsgruppen att frågan har kommit i ett nytt läge genom mellanölsförbudel. Beredningsgruppen framhåller alt enligl förslaget nuvarande förutsällningar för att få lillslånd alt sälja öl i stort sett skall behållas trots alt mellanölet försvinner ur handeln. Mot bakgrund härav lorde del enligl beredningsgruppen inle finnas några alkoholpolitiska betänkligheter mot att inte särskilt reglera detaljhandelstiderna för öl i lagstiftningen. Det bör således vara tillåtet att sälja öl under den tid som butiken har öppet. Härigenom näs också den fördelen att öl verkligen kommer all ingå som en naluriig del i affärssort i mentei samtidigt som detaljhandlarna kommer ifrån en mängd praktiska problem som de i dag har med avskärmning av ölsortimenlet under vissa tider etc. Bedrivs detaljhandeln med öl i ett enskilt fall på ett olämpligt sätt skall lillslåndsmyndighelen givetvis vidta åtgärder. Möjlighet bör finnas att av delta eller andra skäl i särskilda fall föreskriva exempelvis alt öl inte skall få säljas under viss tid på dygnet. På detta sätl skulle tidsbegränsningar enbart behöva tillämpas i de fall där det verkligen finns skäl för detta. Beredningsgruppen föreslär i enlighet med det anförda att regleringen av försäljningstiderna i detaljhandeln med öl utmönstras ur lagstiftningen.

Jag delar beredningsgruppens uppfattning och föreslär således att lagstiftningen inle längre skall innehålla någon generell reglering av försäljningstiderna för detaljhandel med alkoholdrycker. Om de kommunala myndigheterna i ell enskilt fall finner att tidsbegränsning bör ske av ölförsälj-ningen, bör de självfallet anmäla delta lill länsstyrelsen som får pröva behovet av särskild föreskrift.

3,6.3 Servering av alkoholdrycker Allmänna synpunkter

Serveringens andel av den totala försäljningen av alkoholdrycker i Sverige är internationellt sett mycket låg och har dessutom under en följd av är visat en vikande utveckling. År 1954 svarade serveringen för omkring 12 % av sprildryckskonsumlionen och 11 % av vinkonsumiionen i volym räknat. År 1975 var motsvarande siffror A% resp. 7 96.

Eftersom det här är fråga om en konsumtion som i allmänhet sker offentligt och som kan medföra särskilda ordningsproblem är serveringen tämligen ingående reglerad jämfört med detaljhandeln. Härtill kommer alt del privata vinstintresset barett betydligt större spelrum i fråga om serveringen än i detaljhandeln. Trots att 1954 års reform innebar en betydande liberalisering av serveringsbeslämmelserna har kvarvarande restriktioner i förening med prissättningen verkat återhållande på konsumtionen av alko-

Prop. 1976/77:108 45

holdrycker i restaurangerna. En grundsats för den hittills förda alkoholpolitiken har varit att ordning, nykterhet och trevnad skall råda i samband med serveringen. Konsumtionen av alkoholdrycker skall vara så återhållsam all gästerna inte tillåts bli märkbart onyktra. Den som är synbariigen berusad får inte serveras och inle heller tillålas uppehålla sig på serveringsslället.

Dä det gäller målsättningen för alkoholpolitiken pä restaurangområdet ansluter sig beredningsgruppen till APU:s uppfattning all ordning, nykterhet och trevnad pä serveringsställena bör eftersträvas och detaljreglering i görligaste mån undvikas. Tillsynsmyndigheten bör enligl beredningsgruppen i ökande utsträckning ägna sin uppmärksamhet åt serveringsrörelser som kan befaras vålla olägenheter i nykterhetshänseende.

Beredningsgruppen framhåller vidare att den snabba utvecklingen på res-taurangområdet efter 1954 års reform, som har inneburit etablering av helt nya typer av rörelser, har skett under kontrollerade former. Etablering av serveringsställen som enbart tillhandahåller alkohol har i stort sett kunnat undvikas. En målsättning för samhällets alkoholpolitik måste enligt beredningsgruppen även fortsättningsvis vara all förhindra uppkomsten av rörelser med sådan inriktning. Detta har hittills kunnat ske genom au man fäst stor vikt vid att restaurangerna skall vara matställen. Enligl beredningsgruppen bör servering av alkoholdrycker liksom nu i princip enbart förekomma pä egentliga restauranger, dvs. rörelser vars primära uppgift är att tillhandahålla lagad mal. En annan grundprincip bör vara all starkare alkoholdrycker inte får serveras i rörelser som i stor utsträckning vänder sig till ungdomar.

Enligt min uppfattning är den målsättning som beredningsgruppen ger uttryck ät väl ägnad att ligga till grund för alkoholpolitiken pä restaurang-området. I enlighet härmed förordar jag alt övervakningen av serveringsrörelserna främst ges sådan inriktning alt olägenheter i nykterhelshänseende kan undvikas. Jag vill därvid kraftigt understryka beredningsgruppens uppfattning att särskild uppmärksamhet bör ägnas rörelser som i stor utsträckning besöks av ungdomar.

Tillstånd till seiyering

I dag gäller att tillstånd krävs för servering av alkoholdrycker. Vid prövning av lillslånd bedöms sökandens personliga lämplighet och lokalens beskaffenhet. Enligl fast praxis meddelas tillstånd endast ät rörelser som har ell förhållandevis omfattande och allsidigt utbud av maträtter. Vissa krav ställs på köks- och ekonomilokalernas beskaffenhet. Kraven i fråga om mathållning och utformning av lokaler har varit mindre stränga då det gällt ansökan om rätt lill servering av enbart öl. Om missförhållanden uppkommer i samband med serveringen kan länsstyrelse meddela varning, återkalla lillslånd eller meddela särskild föreskrift.

Prop. 1976/77:108 46

Beredningsgruppen konstaterar inledningsvis alt del råder enighet om all del som huvudregel bör krävas tillstånd för servering av alkoholdrycker. Beredningsgruppen anser lill skillnad frän APU att även servering lill s. k. slutna sällskap alltjämt bör vara lillståndsbunden. Ett undanlag för sådan servering skulle leda lill gränsdragningsproblem och svårbedömbara situationer. Arbetet med dessa tillstånd anses dessutom inte särskilt betungande vare sig för arrangören eller myndigheterna. Ett undantag skulle vidare kunna underiätia etableringen och försvåra upptäckten av rörelser som utan tillstånd serverar alkoholdrycker lill allmänheten. All servering av alkoholdrycker bör således enligl beredningsgruppen i princip vara lillståndsbunden.

För att upprätthålla en kontroll på de alkoholfria serveringarna föreslår beredningsgruppen att i den kommande lagstiftningen möjligheten att av alkoholpolitiska skäl slänga en sådan rörelse behålls. Även möjligheten att inspektera dessa rörelser bör finnas kvar.

Enligl beredningsgruppen bör tillstånden kunna begränsas till att avse enbart vissa alkoholdrycker och även begränsas till att enbart omfatta slutna sällskap. Tillståndens giltighetstid bör också kunna begränsas till alt omfalla enbart en viss period, t. ex. under en utställning eller årligen under en återkommande period. Om de s. k. oktrojperioderna avskaffas bör tillstånden meddelas alt gälla tills vidare om inte särskilda skäl talar häremot.

Jag anser i likhet med beredningsgruppen att all servering av alkoholdrycker i princip skall vara lillståndsbunden. Som beredningsgruppen har föreslagit bör möjlighet finnas all begränsa tillstånden lill att avse enbart vissa slag av alkoholdrycker och au begränsa tillståndens giltighetstid.

I överensstämmelse med APU föreslår beredningsgruppen en utökad prövning av den personliga lämpligheten. En noggrannare tillståndsprövning, som kan förväntas leda lill att de renodlade spekulationerna i restaurangrörelser minskar är enligl beredningsgruppen eftersträvansvärd. I enlighet härmed bör det krävas att föreståndare och ersättare har kännedom om alkohollagstiftningen.

Beredningsgruppen framhåller all bristande ekonomiska förutsättningar hos en restauralör kan leda lill alt denne ger serveringsrörelsen en inriktning som medför alkoholpoliliska olägenheter. En prövning av sökandens förutsällningar all sköta rörelsen pä ett från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätl anser beredningsgruppen därför alkoholpolitiskt motiverad. Av praktiska skäl måsle dock prövningen begränsas lill de fall dådet genom sökandens tidigare misskötsamhet i ekonomiska frågor eller av andra skäl är uppenbart för lillslåndsmyndighelen att risk i berört hänseende föreligger. Beredningsgruppen understryker alt prövningen inle får ges det innehållet att sökanden avkrävs ekonomiska garantier för rörelsens bedrivande.

Beredningsgruppen diskuterar därefter ett av APU framlagt förslag om all lillståndsmyndigheten även skall göra en prövning av behovet av den lilllänkia restaurangen i syfte au motverka en överelablering av serverings-

Prop. 1976/77:108 47

ställen. Enligl beredningsgruppen leder överelablering erfarenhetsmässigt till hårdare konkurrensläge för restaurangerna med åtföljande risk för alkoholpoliliska ölägenheter. 1 nu gällande lagstiftning finns inget krav på att lillslåndsmyndighelen gör någon behovsprövning. Däremot förulsälls alt de kommunala remissorganen beaktar denna fråga. Beredningsgruppen redovisar all del i remissyttrandena över APU:s förslag pekats pä svårigheterna all göra en objektivt riktig behovsprövning utan all samtidigt hindra etableringen av nya restauranger som kanske skulle bättre tillgodose de alkoholpoliliska och konsumenlpolitiska intressena än vad redan befintliga restauranger gör.

Enligl beredningsgruppens uppfattning bör prövningen av behovet av en tilltänki alkoholreslaurang framförallt ske genom kommunens försorg. Man kan dock enligl beredningsgruppens mening inte avhända länsstyrelsen befogenheten all vägra tillstånd efter prövning av behovet. Länsstyrelsen bör således kuima vägra nya serveringsrältigheler i redan överhettade områden med hänvisning till alt behov av ytteriigare alkoholrestauranger inte finns. En sådan kompletterande behovsprövning bör enligt beredningsgruppen givetvis tillämpas myckel försiktigt. Beredningsgruppen erinrar om att den pågående hotell- och restaurangutredningen har till uppgift all kartlägga näringens nuläge och utvecklingstendenser saml föreslå förbällringsåigärder. Bland uppgifterna ingår att allsidigt belysa eiableringsfrågorna i branschen och således au bedöma dessa frågor från vidare utgångspunkter än de alkoholpoliliska. Skulle den utredningens arbete utmynna i förslag, som påverkar etableringen i näringen bör enligt beredningsgruppen den av gruppen förordade behovsprövningen tas upp till förnyad bedömning med hänsyn till behovet av administrativ samordning.

Jag anser i likhet med beredningsgruppen att en noggrann tillståndsprövning bör ske i syfte att undanröja riskerna för alkoholpoliliska ölägenheter i samband med serveringen. Förslagen om en utökad prövning av sökandens personliga lämplighet och om prövning av behovet av den tilltänkta restaurangen är väl motiverade i detta sammanhang. Jag tillstyrker därför förslagen.

Då del gäller kravet på mathållning delar jag beredningsgruppens uppfattning all del i den kommande lagstiftningen inte bör fastställas någon minimigräns för andelen lagad mat med avgörande betydelse för tillstånd lill servering av alkoholdrycker. Tillståndsfrågan bör i stället avgöras pä grundval av en total bedömning av restaurangen med beaktande av sådana faktorer som verksamhetens inriktning, kundkrets, lokaleroch mathållning. Mathållningen bör dock vara en betydande del i rörelsen och i likhet med vad som gäller i dag bör gälla all lagad mal skall finnas all tillgå under hela serveringstiden. Självfallet bör detta inte betyda alt lika stort urval av maträtter som tillhandahålls under de normala måltidstimmarna också skall kunna serveras t. ex. klockan 01.00 på nallen. Kravet på omfattningen

Prop. 1976/77:108 48

av maiuibudei behöver inte heller tillämpas på sä sätt att renodlade fisk-eller köliresiauranger diskvalificeras i fråga om rätt att servera alkohol.

Enligt min mening bör även fortsättningsvis rörelser som huvudsakligen vänder sig lill en ungdomlig publik och som dessutom främst inriktas på dans och liknande förvägras rättigheter att servera starkare alkoholdrycker än öl.

Den kommunala bestämmanderätten i frågor rörande servering av alkoholdrycker vilar på en gammal och stark tradition. I flertalet serveringsärenden skall länsstyrelsen före beslut inhämta yttrande från kommunen. I vissa fall har kommunen vetorätt. Det gäller dels rätten att bestämma om tillstånd till servering överhuvudtaget skall beviljas, dels rätten att föreskriva vissa detaljbestämmelser om serveringens bedrivande.

Beredningsgruppen konstaterar att det kommunala inflytandet i frågor rörande servering av alkoholdrycker är av stor betydelse inle minst med hänsyn till den lokala kännedomen om serveringsslällena och deras lokalisering, serveringspersonal m. m. Denna lokala kännedom bör ulnyttias för att motverka alkoholskador och olägenheter av verksamheten. Kommunerna bör därför även fortsättningsvis ha ell stort inflytande i dessa frågor. Beredningsgruppen ansluter sig lill APU:s förslag alt vetot bör behållas i vad avser nyetableringar men avskaffas vad gäller delaljföreskrifter. Den kritik som rikias mot vetot har nämligen enligl beredningsgruppen i allt väsentligt gällt detaljföreskrifterna.

I likhet med beredningsgruppen förordar jag alt det kommunala vetot behålls oförändrat i fråga om nyetableringar. Ett avskaffande av vetorätten beträffande detalj föreskrifter bör leda till större enhetlighet vid meddelandet av sådana föreskrifter. Jag tillstyrker därför beredningsgmppens förslag även i denna del.

I lagstiftningen bör liksom nu som allmän regel föreskrivas skyldighet för länsstyrelse att före beslut i serveringsfrägor inhämta yttrande frän kommunen. I yttrandet bör kommunen bl. a. ge till känna sin uppfattning om behovet av eventuella detaljföreskrifter. Eftersom kommun företrädesvis bör yttra sig över de alkoholpolitiska följderna av ett begärt tillstånd synes emellertid inte nödvändigt all i alla ärendelyper föreskriva obligatorisk remiss. Remiss bör kunna underiälas t. ex. då ansökan enbart avser överföring av tillstånd på annan restauralör. Finns del i del enskilda ärendet skäl att höra kommunen skall del givetvis ske oavsett all remiss inle är obligatorisk.

För att de kommunala myndigheterna skall kunna bevaka området bör föreskrivas all samtliga beslut som länsstyrelsen meddelar i alkoholförsäljningsärenden skall delges sociala centralnämnden i resp. kommun. Detta bör gälla även beslut som inte har föregåtts av remiss lill kommunen. Härigenom tillförsäkras kommunen möjlighet all fortlöpande bevaka alla alkoholfrågor och fullfölja ärendena i de fall man inle är nöjd med länsstyrelsens beslut. Vidare bör ett nära samarbete mellan länsstyrelsernas hand-

Prop. 1976/77:108 49

läggare av utskänkningsärenden och de sociala centralnämndernas representanter etableras. Ett sådant samarbete bör kunna tillföra bägge parter ytteriigare kunskaper inom alkoholomrädet samtidigt som handläggarna skulle fä en stor nytta av de erfarenheter socialförvaltningens personal har beträffande alkoholproblemen i kommunen. Den sociala personalen upplever i dag en svårighet att fä gehör för sina synpunkter i fråga om skötseln av vissa serveringsställen. Ett ökat samarbete i enlighet med vad som här har antytts skulle ge denna personal ett större inflytande.

Beredningsgruppen behandlar i delta sammanhang även frågan om dele-gering av yiiranderäiten från fullmäktige lill annat kommunall organ i alkoholförsäljningsfrågor. I nuvarande lagstiftning har fullmäktige rätt att delegera yttranderätten lill annat organ i alla frågor som rör ölutskänkningen men enbart i vissa av de frågor som rör rusdrycksutskänkning. Beredningsgruppen har inle funnit något bärande skäl för denna skillnad. Det bör enligt beredningsgruppen ulan inskränkning få ankomma på kommunfullmäktige att bestämma om yttranderätten i alkoholförsäljningsfrägor helt eller delvis skall delegeras lill annat kommunalt organ.

Jag delar beredningsgruppens uppfattning i denna fråga. Några begränsningar av delegationsmöjligheten bör således inte göras t lagstiftningen.

I likhet med beredningsgruppen anser jag all den i lagstiftningen nu inskrivna möjligheten att mot kommunens vilja meddela ulskänkningstillsiånd pä ort som är betydelsefull för turistnäringen, s. k. turistutskänknings-lillständ, inte har någon praktisk betydelse. Jag föreslår därför att bestämmelser härom inte införs i den nya lagstiftningen.

Tillstånd till servering av spritdrycker, vin och starköl, som skall bedrivas året runt eller årligen under viss tidsperiod, skall avse en för alla serve-ringsslällen gemensam lid om fyra år (oktrojperioden). Den nuvarande oktrojperioden löper från den I oktober 1973-den 30 september 1977. Om skäl flnns kan tillstånd meddelas för del av oktrojperiod, t. ex. för nye-lablerade serveringsrörelser.

Beredningsgruppen, som i denna fråga delar APU:s och remissinstansernas uppfattning, anser att systemet med okirojperioder bör avskaffas. Härigenom kan enligl beredningsgruppen arbetet hos länsstyrelser och kommuner i större utsträckning inriktas på inspektioner och liknande förebyggande uppgifter.

Bakom systemet med okirojperioder ligger önskemålet att få till stånd en återkommande samtidig prövning av samtliga serveringstillstånd på en ort. Vid oktrojprövningen finns möjlighet all vidta åtgärder i syfte att förhindra bl. a. överelablering av serveringsslällen. Även utan denna prövning kan kommunen emellertid genom att utnyttja den kommunala vetorätten i ärenden om nya tillstånd förhindra att del meddelas serveringstillstånd som leder lill överetableringar eller andra olägenheter. Oktrojprövningen innebär ett omfattande administrativt arbete främst för länsstyrelserna men även för kommunerna. Av material som APU har presenterat framgår alt

4 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 108

Prop. 1976/77:108 50

det är sällsynt all ett ulskänkningstillsiånd inle förnyas i samband med en ny oktrojperiod. Del är dessutom enligl APU så, all många resiauralörer i stället begagnar tillfället att ansöka om utvidgning av tidigare tillstånd, exempelvis till att omfalla även spritdrycker mol tidigare endast vin och starköl, eller så att den generella serveringstiden utsträcks.

Som ett skäl för att behålla oktrojperioderna har i olika sammanhang framhållits att kommunerna vid oktrojprövningen beaktar om serverings-stället har gett upphov lill ölägenheter i nykterhelshänseende. Som har påvisats är del emellertid sällsynt att ett ulskänkningslillständ inte förnyas när omprövning sker i samband med ny oktrojperiod och del förefaller därmed föga rationellt alt av sådana skäl behälla den administrativa omgång som den obligatoriska omprövningen vållar för såväl näringsidkare som kommuner och länsstyrelser. Enligt min mening ligger det dessutom i systemet med okirojperioder en risk för alt insatser mol nykierhelspolitiska olägenheter uppskjuts i avvaktan pä oktrojprövningen. Om systemet med okirojperioder avskaffas kan missförhållanden komma att tidigare än i dag föranleda ingripande. Den lokala övervakningen av serveringsställena kan vidare intensifieras genom att den kommunala personalen avlastas administrativt arbete. Mot bakgrund av det jag nu har sagt förordar jag i likhet med beredningsgruppen att systemet med okirojperioder avskaffas.

Jag är medveten om all det i kommuner med ell stort antal serveringstillstånd kan uppstå särskilda problem då möjlighet inte längre finns lill den återkommande samtidiga prövning av tillstånden som oktrojperioderna har möjliggjort. Enligt min mening bör dessa problem emellertid kunna lösas på eu smidigt sätt genom att berörda länsstyrelser och kommuner utvecklar metoder för ett nära samarbete vid tillståndsprövningen och övervakningen av serveringsställena.

I likhet med beredningsgruppen anser jag all återkallelse av tillstånd lill servering bör kunna ske i de fall då missförhållanden föreligger eller då de förutsättningar som gällde vid meddelandet av tillståndet inte längre är för handen. Självfallet åligger det länsstyrelsen att efter påpekande frän t. ex. kommunen utreda om missförhållanden har förekommit och besluta om eventuella åtgärder.

Övervakning m. m.

Jag vill i likhet med beredningsgruppen understryka att lillståndsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen, med kraft skall ingripa mot dåligt skötta restauranger. Missförhållanden bör snabbi klaras upp vid direkta kontakter mellan handläggaren vid länsstyrelsen och restauralören. Övervakningen bör dock vara sådan att en försumlig rättighetshavare måste räkna med alt lämnat tillstånd kan återkallas vid missförhållanden. Vid prövningen av ifrågasatt återkallelse av lillslånd måsle förelagsekonomiska övervägan-

Prop. 1976/77:108 51

den vika för alkoholpoliliska. Ingripande skall även ske om verksamhetens inriktning har ändrats på sådant sätt att tillstånd inte skulle ha meddelats vid en förnyad prövning av verksamhetsformerna.

Jag vill också i detta sammanhang framhålla att länsstyrelsen kan besluta om administrativa påföljder (varning, återkallelse av tillstånd, särskilda föreskrifter) i de fall informella samtal inte ger önskat resultat. Jag utgår från att initiativ till ingripanden tas av t. ex. länsnykterhelsnämnd, polismyndighet och social centralnämnd när missförhållanden uppmärksammas.

Åldersgränsen vid servering av alkoholdrycker är i dag 18 år. Jag anser i likhet med beredningsgruppen all det saknas anledning till ändring av denna åldersgräns.

I likhet med beredningsgruppen förordar jag alt nu gällande författningsbestämda tider för servering av spritdrycker, vin och starköl anpassas till vad som i dag - genom dispenser - faktiskt gäller för flertalet restauranger. Då del gäller servering av öl anser jag däremot all nuvarande tidsbegränsningar bör behållas. Jag avser att närmare redogöra för dessa regler i specialmotiveringen till lagförslagen.

3.7 Teknisk sprit m. m.

Förutom som dryck används sprit och vin för en rad tekniska, industriella, medicinska, vetenskapliga och likartade ändamål. De regler som gäller för hantering av sprit och vin för sådana ändamål har ett nära samband med regleringen av tillverkning och försäljning av alkoholdrycker.

Kontrollen över försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat utövas av riksskatteverket, som bl. a. har att tillse att försäljningen inle ger anledning till missbruk.

Teknisk sprit och sädana alkoholhaltiga preparat som inte är avsedda för förtäring skall denatureras. När del finns särskilda skäl och fara för missbruk inte föreligger flr riksskatteverket dock medge undantag från denalureringsivångel. Även alkoholhaltiga preparat som är avsedda för förtäring är underkastade kontroll i syfte alt förhindra missbruk.

Starkdenaturerad sprii och alkoholhaltiga preparat får i princip säljas under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet. Teknisk sprit som inte är starkdenaturerad får utan tillstånd säljas av Sprilcenlralen, Systembolaget, tillverkare och apotek. För annan försäljning av sådan sprit krävs riksskalleverkels tillstånd. Med vissa undantag krävs också riksskalleverkels tillstånd för inköp av teknisk sprit som inte är starkdenaturerad.

Under senare delen av 1960-talet och början av 1970-talet förekom ökande tendenser till dryckeskonsumtion av sprit och vin som var avsedda till andra ändamål. Genom en hårdare tillämpning av bestämmelserna försökte kon-irollstyrelsen och sedermera riksskatteverket att hindra detta missbruk, bl. a. genom att förbjuda försäljningen av T-sprit. Speciellt restriktiv har behand-

Prop. 1976/77:108 52

lingen varit av ansökningar rörande tilldelning av odenaturerad sprit eller egentliga spritdrycker. Sålunda har tilldelning vägrats i fall där del har ansetts all sprit har kunnat ersättas med annan vara eller att behovet inle har vavil lillräckligt styrkt. Vidare har vid tillståndsprövningen stor vikt lagts vid kontrollmöjligheterna. Tilldelningen har begränsats i vad avser både kvantitet och lidsperiod. Övervakningen och kontrollen hos partihandlare och förbrukare har intensifierats.

Beredningsgruppen framhåller att den sprit som används för tekniska ändamål i många fall är identisk med konsumlionssprilen och alt del därför är ofrånkomligt att även fortsättningsvis reglera handeln med teknisk sprit. Enligt beredningsgruppen har nu gällande lagstiftning med tillständstväng och åtföljande behovsprövning visat sig vara flexibel. Den skärpning av tillståndsprövningen som riksskatteverket har ort under de senaste åren har gett goda resultat. Till de positiva effekterna har främst bidragit all man har lyckats styra förbmkningen av teknisk sprit mot andra produkter som helt eller delvis kan ersätta spriten, liksom att man allmänt har lyckats pressa ned kvantiteterna odenaturerad teknisk sprit. Riksskatteverkets uppmärksamhet på dessa frågor har enligl beredningsgruppen under de senaste åren än mer intensifierats. Med hänsyn härtill bör enligl beredningsgruppens mening några större förändringar av nu gällande lagstiftning inle göras. Skulle emellertid de positiva inslag i handeln som nu kan skönjas förändras lill det sämre, bör en omprövning göras. Beredningsgruppen framhåller i likhet med APU behovet av en ökad satsning på att finna lämpligare de-natureringsmedel än de nuvarande. Bortsett från vissa rent tekniska ändringar böf enligt beredningsgruppen reglerna om handeln med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat således i stort sett bibehållas. Den nu gällande särställningen för starkdenaturerad sprit, vilken innebär all denna typ av sprit i princip slår utanför lagens tillämpningsområde, föreslås dock upphävd. Detta skulle innebära alt enhetliga regler i fortsättningen gäller vid hanteringen av all teknisk sprit oberoende av denatureringsgrad. I likhet med vad APU har föreslagit anser beredningsgruppen all nuvarande regler för -försäljning av alkoholhaltiga läkemedel bör behållas oförändrade.

Jag tillstyrker beredningsgruppens förslag i de frågor som jag nu har redovisat. Del är som beredningsgruppen framhållit angelägel alt utvecklingen av bättre denaiureringsmedel fullföljs. Jag vill påminna om all det i avtalet mellan staten och Sprilcenlralen har föreskrivits skyldighet för Sprilcenlralen all bekosta forskning på delta område.

1 delta sammanhang bör också något beröras den olagliga tillverkningen av sprit eftersom den har vissa beröringspunkter med frågorna kring den tekniska spriten.

All tillverkning av sprit kräver i princip lillslånd. Framställning av sprit i hemmet för eget behov och annan sprittillverkning för vilken tillstånd ej har meddelats är således olaglig.

Prop. 1976/77:108 53

Under början av 1970-lalel fanns tendenser alt den olaga tillverkningen (hembränningen) ökade i omfattning. APU bedömde utvecklingen som syn-neriigen allvariig och avlämnade i juni 1974 ett delbetänkande med förslag till åtgärder för att komma till rätta med dessa missförhållanden. Efter sedvanlig remissbehandling och efter förslag från regeringen beslöt riksdagen på hösten 1974 om nya regler på delta område, innebärande bl. a. lillsiänds-tvång för innehav av destillationsapparater. Bestämmelserna trädde i kraft den 1 december 1974.

En av riksskatteverket i början av år 1976 genomförd undersökning visar på en nedgång i hembränningen efter införandet av de nya reglerna. Den oblyga och stötande marknadsföringen och handeln med tillbehör m. m. har kraftigt minskal. Jag finner därför all det f n. inte finns någon anledning att vidta ytterligare lagstiftningsåtgärder.

Nära besläktad med hembränningen är renaiureringen av teknisk sprit. Även om det på senare lid har uppmärksammals några fall av omfattande renaturering finner jag inte heller på detta område anledning att föreslå några speciella åtgärder uiöver den fortsall skärpta övervakning av handeln med teknisk sprit och den ökade forskning om nya denaiureringsmedel som tidigare förordals. Tillsynsmyndigheten bör även fortsättningsvis ägna stor uppmärksamhet åt de frågor som jag nu har berört.

3.8 Kostnader och ikraftträdande

Vissa av de förslag jag har lagt fram innebär ökade ekonomiska insatser. Delta gäller främst de förslag som har samband med utformningen av den centrala organisationen på alkoholpolitikens område och slödel lill informationsinsatser m. m. Även förslaget i fråga om den regionala tillsynsor-ganisationen medför ökade kostnader.

För den verksamhet som nu bedrivs inom alkoholbyrån hos riksskatteverket och som enligt mitt förslag skall föras över lill socialstyrelsen den I januari 1978 har i budgetpropositionen (prop. 1976/77:100 bil. II, s. 107) beräknats medel för hela budgetåret 1977/78 under anslaget lill riksskatteverket under åttonde huvudtiteln. Kostnaderna inom socialstyrelsen för denna verksamhet under andra hälften av budgelårel 1977/78 bör bestridas genom merbelastning av femte huvudtitelns förslagsanslag Socialstyrelsen. En häremot svarande besparing uppkommer i stället under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Riksskatteverket. Det ankommer pä regeringen att besluta om den närmare regleringen härav.

Jag beräknar kostnaderna för personalförstärkning inom socialstyrelsen, uiöver vad som följer av överflyttningen av uppgifter från riksskatteverket, och för den verksamhet som skall bedrivas av nämnden för alkoholfrågor till 600 000 kr.

Socialstyrelsen bör för riksomfattande informationskampanjer och för

Prop. 1976/77:108 54

kompletterande informationsåtgärder disponera sammanlagt 5 milj. kr. Anslag till slöd ät fritidsaktiviteter med beräknad totalsumma av 5 milj. kr. bedöms kunna utgå ur allmänna arvsfonden.

För Upplysning i alkoholfrågor m. m. föreslås statens ungdomsråd för budgetåret 1977/78 fä disponera 4 milj. kr., motsvarande i budgetpropositionen (prop. 1976/77:100 bil. 8, s. 184) beräknat belopp.

Bidrag lill Föreningen Fruktdrycker som för budgetåret 1977/78 i budgetpropositionen (prop. 1976/77:100 bil. 8, s. 184) beräknats lill 50 000 kr. föreslås utgå med 70 000 kr.

Del invesleringsanslag, 1 OCX) kr., som för budgetåret 1977/78 i budgetpropositionen (prop. 1976/77:100 bil. 8, s. 223) har beräknats lill län för inrättande av alkoholfria restauranger bör utgå oförändrat. Lånemöjlighelen föreslås avvecklad den 1 januari 1978.

Förslaget i fråga om ökning av antalet tjänster hos länsstyrelserna beräknas medföra en kostnad av 1,5 milj. kr.

Större delen av de förslag som jag har lagt fram bör genomföras den 1 januari 1978. Förslagen i fråga om anslag till upplysning i alkoholfrågor m. m. och bidrag till Föreningen Fruktdrycker avser budgelårel 1977/78 och bör följaktligen i tillämpliga delar genomföras den I juli 1977. Vidare bör personalförstärkningen vid länsstyrelserna genomföras redan från den 1 juli 1977 för att förbereda administrationen av den nya lagstiftningen.

Kostnaderna för de förslag som jag har redovisat är beräknade för helt verksamhetsår. För budgetåret 1977/78 uppkommer således ell medelsbehov över statsbudgeten om ca 8,3 milj. kr., varav ca 4 milj. kr. motsvarar belopp som i budgetpropositionen beräknats i avvaktan pä detta förslag. Kostnaden för personalförstärkningen vid länsstyrelserna bör belasta kommunhuvudtiteln och övriga kostnader socialhuvudliteln. De i budgetpropositionen (prop. 1976/77:100) för länsstyrelserna och socialstyrelsen föreslagna anslagen bör därför räknas upp med 1,5 milj. kr. resp. 300000 kr.

Inberäknai kostnaderna för de förslag som chefen för utbildningsdepartementet avser att lägga fram i fråga om stöd till nykterhetsorganisationer, till CAN och i fråga om forskarorganisationen samt kostnaderna för förslag av statsrådet Mogård till åtgärder inom skolans område uppkommer ett medelsbehov över statsbudgeten budgetåret 1977/78 om ca 23,3 milj. kr., varav ca 12,4 milj. kr. motsvarar belopp som i budgetpropositionen har beräknats i avvaktan på detta förslag.

För helt verksamhetsår medför förslaget ell ökat medelsbehov om ca 13,8 milj. kr. Härtill kommer projektmedel ur allmänna arvsfonden med ett beräknat belopp om 5 milj. kr.

Prop. 1976/77:108 55

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om tillverkning av drycker, m.m.,

2. lag om handel med drycker,

3. lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat,

4. lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207),

5. lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård,

6. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

De under 4 och 6 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för handelsdepartementet resp. chefen för justitiedepartementet.

5 Specialmotivering till lagtexten

1 del följande lämnas specialmotivering till lag om tillverkning av drycker m. m., lag om handel med drycker och lag om ändring i lagen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. De lagändringar i övrigt som föreslås har karaktär av följdändringar lill den nya lagstiftningen och kommenteras inte särskilt.

5.1 Lag om tillverkning av drycker, m. m.

Lagen om tillverkning av drycker, m. m., i fortsättningen kallad LTD, ersätter främst lagen (1961:180) om tillverkning av sprit och vin (LTSV) och delar av lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt-och läskedrycker (LTBM).

11-5 ijs; lämnas definitioner för vissa drycker. 1 S i förslaget, som definierar begreppet sprit, ersätter J ;j första stycket LTSV. Den gräns vid vars överskridande en vara skall anses som sprit anges i fortsättningen i viktprocent. Skälen härför är bl. a. all viktprocent är ett mera exakt mått än volymprocent.

Enligl I andra stycket rusdrycksförsäljningslagen (1954:521)(Rn) förslås med spritdryck sådan sprit som inle är att hänföra till teknisk sprit, al-kohoMialiiai preparat eller alkoholhaltigt läkemedel. Teknisk sprit och al-

Prop. 1976/77:108 56

koholhaltigt preparat definieras i 1 S första resp. tredje stycket lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (LETA). Vad som är läkemedel anges i läkemedelsförordningen (1962:701).

1 lagtexten anges nu positivt vad som avses med spritdryck. Med spritdryck förslås sprit som är avsedd att förläras som dryck. Teknisk sprit och läkemedel är således inle att anse som spritdryck.

Den i andra meningen intagna regeln saknar motsvarighet i gällande rätt. Regeln innebär att drycker, som med hänsyn till framställningssättet är att anse som sprit, undantagsvis kan hänföras till vin i stället för spritdrycker. En sådan föreskrift kan aktualiseras exempelvis beträffande aperiiifen Cam-pari. Drycken har en alkoholhall som understiger den högsta tillåtna för starkvin. I andra länder klassificeras den som vin. Nuvarande förhållande har lell till upprepade missförstånd och stor irritation vid tullbehandling av resenärer från utlandet.

I paragrafen anges vad som är att anse som vin. Bestämmelsen ersätter 1 S andra stycket LTSV och 1 S tredje stycket Rfl. Man brukar skilja på vin framställt genom jäsning av färska druvor och vin från andra färska bär, färsk frukt, rabarber eller russin (fmktvin). Enligl förordningen (1933:78) angående beteckning för vissa slag av vin måsle vid försäljning av vin som inte är framställt av saft från färska druvor användas beteckning - såsom "frukivin" e. d. - som tydligt visar att vinet är framställt av annat än druvsaft.

F. n. förslås med vin sådan dryck som är framställd genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än 2,25 men ej mer än 22 volymprocent elylalkohol. Var och en får i hemmet tillverka vin för eget behov. Syftet bakom denna regel är all göra del möjligt för bl. a. odlare av frukt och bär att utnyttja ett överskoll av dessa produkter för att göra eget vin. Emellertid har i praktiken gränsdragningen mellan förbjuden sprittillverkning och tillåten hemiillverkning av vin varit svår att dra. Till följd av regeln i förevarande paragraf att endast färska druvor eller andra färska bär, färsk frukt, rabarber eller russin får användas vid tillverkningen samt genom bestämmelsen i 10 § andra stycket om tillsats av socker eller honung bör i framliden gränsdragningsproblem inte behöva uppkomma. Samtidigt markeras syftet med att tillåta hemtillverkning av vin klarare än i dag. Då russin iradilionelll är en ingrediens vid hemiillverkning av vin oavsett vilka produkter som används i övrigl, bör dessa tillåtas även i framtiden.

Även om gränsen till de alkoholfria dryckerna angivits i viktprocent, har gränsen mellan lätivin och slarkvin och maximigränsen för vin angivits i volymprocent. Internalionelll brukar vinels alkoholslyrka mätas i volym-

Prop. 1976/77:108 57

procent och det är med hänsyn härtill opraktiskt all använda viktprocent i detta sammanhang.

Gränsen mellan lättvin och starkvin dras f n. vid en alkoholhalt av 14 volymprocent. Gränsdragningen har betydelse för bl. a. beskattningen. Alkoholhallen i vissa söta viner av lättvinskaraktär ligger just vid 14 volymprocent. Anledning finns därför all något justera upp denna gräns. I likhet med beredningsgruppen anser jag att gränsen bördras vid 15 volymprocent.

Paragrafen, som definierar malldrycker, ersätter 1 i; LTBM. Maltdrycker indelas med hänsyn lill alkholstyrkan i lättöl, öl och starköl. Regeln i 1 i? första stycket LTBM, som innebär all hembryggl öl med en alkoholhall överstigande 4,5 viktprocent blir att anse som sprit, har utgått. Regeln har medfört svära gränsdragningsproblem med betydelse främst då del gällt fråga om ansvar för olovlig sprittillverkning. I framtiden kan den som överskrider tillåten viktprocent vid tillverkning av maltdrycker fällas lill ansvar enligl 28 ij i förslaget.

5§

Paragrafen, som innehåller definitionerna för alkoholfri dryck och läskedryck, ersätter 1 i; första stycket Aff och 1 § tredje stycket LTBM. År 1966 började man all sälja läskedrycker med alkoholbenämningar, vilka drycker hade tillförts sprit så all alkoholhallen låg strax under 2,25 volymprocent. Genom överenskommelse mellan konlrollslyrelsen och företrädare för näringslivet beslöts med anledning härav bl. a. all läskedrycker och ej kolsyrade frukldrycker (s. k. stilldrinks) med högre alkoholhalt än som betingades av lill verkningstekniska förhållanden ej skulle få säljas. Cider och mjöd, vilka drycker framställs genom alkoholjäsning och vilkas alkoholhalt ej överstiger 2,25 volymprocent, berördes sålunda ej av överenskommelsen. Detsamma gällde de s. k. alkoholfria vinerna. Jag finner överenskommelsen i hög grad sakligt motiverad men har inte ansett det erforderiigl all ersätta överenskommelsen med lagregler av motsvarande innehåll. Tillsynsmyndigheten bör följa utvecklingen pä området med uppmärksamhet.

Som tidigare har anförts har i de föreslagna bestämmelserna gjorts en övergång lill all ange alkoholhall i viktprocent i stället för i volymprocent.

6ij

I paragrafen definieras begreppen tillverkare och partihandelsbolag. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 1 >; tredje stycket LTSV och 1 >; fjärde stycket LTBM.

Prop. 1976/77:108 58

Paragrafen ersätter i huvudsak 2 första och tredje styckena LTSV. I paragrafen förbjuds uttryckligen all tillverkning av sprit utan tillstånd. Särskilda bestämmelserom tillverkning av sprit för vetenskapliga m. fl. ändamål har utmönstrats som överflödiga.

I paragrafen, som ersätter 2 i; Qärde stycket LTSV, slås fast att tillverkning av spritdrycker är förbehållen partihandelsbolagel. Den i dag outnyttjade möjligheten för annan än partihandelsbolaget att yrkesmässigt framställa spritdrycker för export har slopats.

9!i;

Paragrafen föreskriver tillståndsiväng vid tillverkning av vin, starköl och öl. Ulan tillstånd får dock sådana drycker tillverkas i hemmet för eget behov. Reglerna motsvarar 2 !; första och andra styckena LTSV samt 2 i; I mom. och 4 ii 1 mom. första stycket LTBM.

Paragrafen ger vissa grundregler för vinframställning i Sverige. I första stycket förbjuds uttryckligen vinframställning av extrakt eller koncentrat av druvmust eller annan fruksaft.

I andra stycket anges hur mycket socker eller honung som får användas vid vinlillverkning. Regeln innebär all socker eller honung i angiven mängd får tillsättas även vid s. k. blandade recept, i vilka russin utgör en ingrediens. Om enbart russin används vid tillverkningen får däremot socker eller honung inte tillsätlas.

Paragrafen avser både fabriks- och hemiillverkning. Vid fabrikstillverkning eller vid tillverkning för vetenskapligt ändamål eller försöksvis för tekniskt ändamål kan det finnas skäl all medge undantag från de i första och andra styckena givna huvudreglerna. I tredje stycket föresläs tillstånds-myndigheten kunna bevilja sådana undantag.

Paragrafen innehåller grundreglerna för tillverkning av siarköl och öl inom riket.

Första stycket motsvarar 5 !! första stycket LTBM.

I andra stycket ges en mot 10 vj andra stycket svarande bestämmelse för malidryckslillverkningen.

Prop. 1976/77:108 59

Tredje stycket ersätter 2 i 3 mom. LTBM. Någon tillverkning av starköl för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskl, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål förekommer enligl uppgift inle och nuvarande regler härom har utmönstrats som obehövliga.

Fjärde stycket motsvarar 5 vj andra stycket LTBM. Regeln, som har betydelse endast för färskt lättöl, har begränsats lill alt gälla sådan dryck.

femte stycket ges på samma sätt som i 10 S tredje stycket en möjlighet för lillståndsmyndigheten att medge undantag frän vissa av tillverkningsreglerna.

12 i

1 denna och följande två paragrafer (13-14 >;v;)ges reglerna för tillverkares rätt all förfoga över drycker som han tillverkat.

12 !;, som reglerar förfoganderätten över sprit, motsvarar delvis 5 i? LTSV.

Paragrafen innehåller regler för förfoganderätten över spritdrycker, vin, siarköl och öl. Reglerna ersätter delvis 5 i; LTSV. Tillverkares rätt att förfoga över egen tillverkning av starköl föreslås utvidgad. Starköl får enligl 23 J! förslaget till lag om handel med drycker säljas även lill restaurang.

145;

Paragrafen ger ytteriigare regler för förfoganderätten över malldrycker. Även läskedrycker regleras i paragrafen. Bestämmelserna ersätter 2 >j 2 mom. och 6!; LTBM.

Paragrafen, som innehåller uppgifter om tillverkares uppgiftsskyldighel motsvarar 4 ii andra stycket LTSV och 4!; I mom. andra stycket LTBM.

16;;

Paragrafen innehåller regler om uppgiftsskyldighel för den som avser att tillverka aikoholfria drycker. Den motsvarar 4 ij 2 mom. LTBM.

I7S

Paragrafen, som reglerar tillståndsmyndigheiens rätt till insyn över tillverkningen, motsvarar 3 >; andra stycket LTSV och ersätter 3 S andra och tredje styckena LTBM. Enhetliga regler för all tillverkning har skapats.

Prop. 1976/77:108 60

18 s

Paragrafen innehåller reglerna för tillverkning, innehav och förfogande i fråga om destillationsapparat. Den motsvarar 9>; första stycket LTSV.

19 5;

I paragrafen stadgas förbud i vissa fall mol överiålelse av aktiverat kol. Sådana regler finns i dag i 9 c S forsla stycket LTSV.

20;;

Paragrafen innehåller grundläggande regler föriillverkningslillstånd. Reglerna motsvarar delvis 4 första stycket LTSV och 4 1 mom. LTBM. De överensstämmer med vad som f n. gäller enligt praxis.

21 S

Paragrafen, som anger i vilket fall tillverkningstillslånd skall återkallas, motsvarar delvis 4!; första stycket LTSV och 4 S 1 mom. första stycket andra punkten LTBM.

22 §

Paragrafen föreskriver i vilka fall lillslånd till bl. a. innehav av destillationsapparat skall återkallas. Den motsvarar 9 a S LTSV.

Paragrafen ersätter 2 S första stycket LTSV och 4 S I mom. första stycket första punkten LTBM. Tillstånd till tillverkning av sprit och vin lämnas i dag av regeringen och tillstånd lill tillverkning av siarköl och öl av riksskatteverket. Enligt min mening bör socialstyrelsen i framliden lämna tillstånd i samtliga fall.

24 5

Paragrafen ger vissa regler för förfarandet vid tillsyn över tillverkningen. Första stycket ersätter 43 mom. LTBM och har utvidgats lill att avse all tillverkning. Andra stycket motsvarar 13 § LTSV. Tredje stycket ersäller 12 5; LTSV.

Prop. 1976/77:108 61

25 S

I paragrafen föreskrivs all beslut av tillstånds- och tillsynsmyndigheten omedelbart länder lill efterrättelse om annat ej förordnas. Regeln motsvarar 3 S tredje stycket LTSV.

26 §

Till dels motsvaras paragrafen av 9bS LTSV.

Denna och följande paragrafer (28-34 SS) innehåller bestämmelser om ansvar vid förfarande i strid mot lagen.

27 ;; motsvarar 7 ij 1 mom. LTSV. Straffmaximum för normalbrottet har emellertid enligl förslaget höjts lill fängelse i ett år. 1 ringa fall skall inle dömas lill straff

28 s

Paragrafen ersätter del av 10 S LTSV. Straffsatsen motsvarar vad som f n. gäller för grovt brott vid tillverkning av öl och starköl. Särskild bestämmelse om grovt brott har därför ansetts kunna undvaras. I ringa fall avses frihet frän ansvar inträda.

29 5

1 paragrafen stadgas all det inte skall dömas till straff om gärning som avses i 27 och 28 SS är att anse som ringa,

30 S

Paragrafen motsvarar 9 S andra stycket LTSV.

31 S

Paragrafen motsvarar del av 9 c S första stycket LTSV.

32 S

Paragrafen motsvarar del av 9 och 10 SS LTBM.

33 S

Paragrafen motsvarar delar av 10 S LTSV och 10 S LTBM.

Prop. 1976/77:108 62

34 S

Paragrafen ersätter 11 S LTSV. Tillämpningsområdet för reglerna om brottsmedverkan har utsträckts lill alt omfatta också malldrycksområdel.

35 och 36 SS

Paragraferna, som innehåller reglerna för förverkande och beslag vid brott enligl lagen, ersäller 7S 2 mom., 9S tredje stycket, 9c S andra stycket och 14 S LTSV. Genom de föreslagna bestämmelserna kommer förverkande och beslag att kunna meddelas också i fråga om maltdrycker.

37 S

Enligl 7 S 3 mom. LTSV döms den som olovligen har tillverkat sprit att. betala slraffskalt. Enligt förslaget skall slraffskall utdömas även vid olovlig tillverkning av vin, siarköl och öl. Minimibeloppet vid tillverkning av sprit har höjts från 100 kr. till 300 kr. För övriga varuslag gäller ell minimibelopp av 100 kr.

Oveigångsbesiämmelserna

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1978.

Tillstånd, medgivande och godkännande som lämnats med slöd av de upphävda lagarna avses gälla för liden efter ikraftträdandet som om det givits med stöd av den nya lagen. Hänvisningen lill den nya lagen medför alt lagens bestämmelser kommer att gälla även för äldre tillstånd. Detia innebär t.ex. all tillstånd till tillverkning av sprit, som har lämnats enligl äldre bestämmelser, pä grund av den föreslagna regeln i 8 S efter ikraftträdandet inle innefattar rätt att framställa spritdrycker. Tillslåndsmyndig-helen beslutar om indragning även av äldre lillslånd.

5.2 Lag om handel med drycker

Lagen ersätter rusdrycksförsäljningslagen (Rfl), ölförsäljningslagen (Öfl), förordningen om försäljning av alkoholfria drycker (AfO och förordningen om förbud i vissa fall mol förtäring och förvaring av rusdrycker och öl m. m. Vidare kan kungörelserna om anordnande och beskaffenhet av lokaler för rusdrycksutskänkning saml om försöksverksamhet med ölutskänkning på militära markelenierier upphävas. Förslaget innebär dels förenklingar i förhållande lill gällande regler, dels enhetligare regler för handel med olika slag av alkoholdrycker.

Regleringen i Rfl och Öfl kompletteras i dag bl. a. av bestämmelser i Aff Sist nämnda bestämmelser har till syfte främst att förhindra okontrollerad förtäring av alkoholdrycker i samband med servering av alkoholfria

Prop. 1976/77:108 63

drycker. Genom att handeln med samtliga alkoholdrycker och handeln med de alkoholfria dryckerna regleras i samma lag blir lagstiftningen på dryckesområdet mera överskådlig än i dag.

1 samband med au den föreslagna lagstiftningen träder i kraft bör nya föreskrifter ersätta nu gällande ulskänkningskungörelse (1971:117).

Som framhållits i den allmänna motiveringen har beredningsgruppens uppdrag inle omfallal reklamfrågan. Tobaks- och alkoholreklamulredningens belänkande (SOU 1976:63) Reklamen för alkohol och tobak remiss-behandlas f n. I avbidan på ställningstagande lill delta betänkande har vissa nu gällande reglerom marknadsföring i sak oförändrade tagits in i lagtexten. Regler av den typ som föreslås av tobaks- och alkoholreklamulredningen kan framdeles placeras in i anslutning lill 7 och 8 SS-

Inledande bestämmelser

Genom bestämmelsen i första stycket fastställs all lagen äger tillämpning på sådan handel som i dag regleras genom Rfl, Öfl och Aff. Termen alkoholdrycker används som samlingsbeteckning för de drycker som i dag omfattas av Rfl och Öfl.

De exakta definitionerna för olika drycker återfinns i lagen om tillverkning av drycker, m. m. Här bör endast nämnas att beslutet om mellanölets avskaffande medför all den definiiionsmässiga gränsdragningen mellan siarköl och öl sker vid en alkoholhalt av 2,8 viktprocent alkohol i stället för som i dag vid 3,6 viktprocent.

I paragrafen definieras begreppen försäljning, partihandel, detaljhandel och servering.

Första stycket ersäller 3 S andra stycket Rfl, 2 S första stycket Öfl och 1 S iredje stycket första punkten Aff. 1 begreppet försäljning ingår export. Med ersättning avses inte enbart betalning i pengar utan även annan motprestation i form av t. ex. varor och tjänster.

I 2 S första stycket andra punkten Öfl stadgas alt det inte skall anses som försäljning om arbetsgivare på grund av arbetsavtal tillhandahåller öl åt anställd utan särskild gottgörelse, s. k. dagöl, vilket förekommer på bryggerier. Ulan särskild reglering blir förfarandet all anse som detaljhandel. Då del kan föruisätias att alla bryggerier har rätt till detaljhandel är emellertid bestämmelsen överflödig och kan utgå.

Andra stycket ersäller 2 S Rfl, 2 S andra stycket Öfl och I S tredje stycket andra punkten Aff Som tidigare har framhållits har begreppen utminuiering och utskänkning ersatts med detaljhandel resp. servering.

Prop. 1976/77:108 64

I bestämmelsen, som motsvarar 3 S första stycket Rfl och 3 S första stycket första punkten Öfl slås fast all försäljning av alkoholdrycker, vartill rätt ej föreligger enligl lagen, är förbjuden.

1 denna och i följande tvä paragrafer regleras lagens tillämpningsområde i vissa avseenden.

Första stycket ersätter 6 S 1 mom. första stycket och 6 S 2 mom. tredje stycket Rfl.

Enligl Rfl får vin och starköl som införs som proviant på järnvägståg i internationell trafik utan tillstånd serveras lill passagerare. Motsvarande bestämmelser saknas i Öfl. Förslaget innebär all även servering av öl undantas från lillslåndsiväng. Undantag från lagens tillämpningsområde kommer också all gälla för sådant vin, starköl och öl som under färden anskaffas här i rikel.

I 18 S andra stycket i förslaget regleras rätten till införsel av vin och siarköl som proviant på järnvägståg i internationell trafik.

Liksom hittills görs undanlag frän lagens tillämpningsområde i fråga om försäljning av vin för kyrkligt bruk. De föreskrifter som behövs för verksamheten bör i framliden utfärdas av socialstyrelsen som central förvaltningsmyndighet på alkoholområdet.

Andra stycket ersätter 6 S 2 mom. första stycket Rfl. I förslaget har bestämmelsen utvidgats till alt omfatta även öl.

Bestämmelser om provianieringslager finns i 34-36 SS tullsladgan (1973:671). Enligt 34 S är denna form av lullager avsedd för förvaring av oförlullade varor, som skall användas för provianiering av fartyg eller luftfartyg eller för försäljning i exportbuiik. Jag har erfarit all chefen för handelsdepartementet har för avsikt att föreslå regeringen sådan ändring i tullstadgan all försäljning från provianieringslagen kan ske jämväl lill utländska ambassader och konsulat här i landet.

Exportbutik får enligl 27 S lullagen (1973:670) inrättas pä flygplats efter tillstånd av regeringen och är avsedd för försäljning av oförtullade eller eljest obeskattade varor lill flygpassagerare som avreser lill ullandel. Närmare bestämmelser om försäljningen finns i förordningen U962:376) om försäljning i exportbuiik, där det också anges varexporlbuliker får inrättas. Samtliga exportbutiker som nu finns innehas av SAS. Endast rusdrycker och tobak får säljas och kvantiteterna är begränsade.

Prop. 1976/77:108 65

Paragrafen ersätter 6 S 2 mom. andra stycket Rfl. Undantaget från lagens tillämpningsområde har utvidgats lill att omfatta även öl. De särskilda bestämmelser som reglerar förfoganderätten återfinns i tullagstiftningen.

1 likhei med vad som gäller i dag regleras handeln med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat genom särskilda bestämmelser.

Paragrafen, som ersätter 7 S Rfl och 20 S första stycket Öfl, ger uttryck för de alkoholpolitiska grundprinciper som bör gälla vid försäljning av alkoholdrycker.

Regeln är liksom dess föregångare i Rfl och Öfl alt anse som en anvisning främst för de myndigheter och enskilda som har att tillämpa lagens bestämmelser. De allmänt hållna krav som ställs är avsedda att ge uttryck för lagens anda. Någon saklig ändring härvidlag i förhällande till vad som gäller i dag har inle eftersträvats. Som i annat sammanhang understryks bör ökad vikt läggas vid sådan övervakning av lagens efterievnad som tar sikte på all undanröja ölägenheter i nykterhetshänseende. I detta syfte har kravet på ordning, nykterhet och trevnad getts en framskjuten placering i lagstiftningen.

Bestämmelsen är tillämplig vid alla former av försäljning och avser även alkoholfria drycker. Motsvarighet lill bestämmelsen saknas i Aff. Även vissa förfaranden i samband med försäljning av aikoholfria drycker kan emellertid leda till ölägenheter och skador. Detta gäller särskilt vid servering. Som exempel kan nämnas all serveringsstället utnyttjas för förtäring av alkoholdrycker. Ölägenheter frän alkoholpolitisk synpunkt kan emellertid också uppkomma i detaljhandeln med alkoholfria drycker. Sålunda har det förekommit alt läskedrycker försetts med en mindre tillsats av alkohol och sålts under samma namn som populära alkoholdrycker. I betraktande särskilt av alt sådana drycker kan köpas av barn måste förfarandet anses innebära sådana risker för skador all del strider mot lagens anda. Denna fråga har tidigare berörts.

I 64 S regleras de administrativa påföljder som kan sättas in om försäljning av alkoholdrycker medför olägenheter i nykterhelshänseende.

Bestämmelsen innehåller förbud i vissa fall att lämna alkoholdryck som gåva. Den ersätter 5 S Rfl- För att uppnå enhetlighet pä alkoholområdet har den gjorts tillämplig även pä öl.

5 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 108

Prop. 1976/77:108 66

Förbudet i andra stycket har till syfte all förhindra förfarande, varigenom alkoholdrycker ges i gåva som säljargument för andra varor.

Paragrafen, som reglerar skyldigheten att tillhandahålla alkoholfria drycker, ersätter 48 S Rfl och 21 S första stycket Öfl.

Detaljhandelsbolaget saluför i dag ett ganska omfattande sortiment av alkoholfria festdrycker. I framtiden blir det en lagstadgad skyldighet för bolaget alt tillhandahålla sädana drycker.

Tillsynsmyndigheten bör i tillämpningsföreskrifter till lagen påminna om skyldigheten att tillhandahälla alkoholfria drycker och ge anvisningar i fråga om omfattningen av denna skyldighet och urval av drycker.

10 S

1 40 S 1 mom. andra stycket Rfl och i 11 S andra stycket Öfl förbjuds den som är omyndig eller i konkurstillstånd alt bedriva alkoholservering. I förevarande paragraf stadgas alt den som är omyndig inte får bedriva försäljning av alkoholdrycker.

Enligt 199 a S konkurslagen får gäldenär inte under konkurs driva rörelse, med vars utövande följer bokföringsskyldighet. I den nya bokföringslag, som trädde i kraft den 1 januari 1977, har gjorts en väsentlig utvidgning av kretsen bokföringsskyldiga. Bokföringsskyldighet kommer alltid att föreligga vid yrkesmässig servering av alkoholdrycker. Med hänsyn härtill har något särskilt förbud för den som är försatt i konkurs mot att bedriva alkoholservering inte tagits in i den nya alkohollagstiftningen.

I dag gäller förbud för omyndig att bedriva alkoholservering. Däremot kan detaljhandel med öl bedrivas av omyndig om vissa förutsällningar enligt föräldrabalken är uppfyllda. Denna skillnad är inte motiverad. Jag föreslår all omyndig generellt förbjuds alt bedriva försäljning av alkoholdrycker.

Första stycket reglerar de åldersgränser som föreslås gälla vid inköp av alkoholdrycker. Motsvarande bestämmelser finns i 18 S första stycket och 50 S första stycket Rfl samt 22 S första stycket Öfl. Som jag tidigare har framhållit har nu gällande åldersgränser oförändrade förts över från Rfl och Öfl.

Andra stycket, som innehåller förbud all sälja eller utlämna alkoholdryck till den som är märkbart påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel, motsvarar 19 S första stycket första punkten, 50 S andra stycket första punkten Rfl och 22 S andra stycket första punkten Öfl.

Prop. 1976/77:108 67

Tredje stycket tar upp en skyldighet all vägra utlämning av alkoholdryck om det finns särskild anledning att anta alt varan är avsedd alt olovligen tillhandahållas någon. Bestämmelsen ersätter 19 S första stycket andra punkten Rfl och delvis 22 S tredje stycket Öfl.

1 19S första stycket Rfl stadgas, all utlämning och försändning av rusdrycker kan vägras när det föreligger anledning till misstanke att varan är avsedd att olovligen tillhandahållas någon. I 22 S tredje stycket Öfl talas om att öl inte fär utlämnas då särskild anledning lill misstanke föreligger, att varan är avsedd att användas i berusningssyfte eller lill olovlig försäljning.

Bestämmelserna är ytterst svårtillämpade och har därför fått liten praktisk betydelse. Det måste dock även i framtiden finnas skyldighet att vägra utlämning av alkoholdrycker till personer som försöker komma över sädana varor i olovligt syfte. Sådan skyldighet skall enligl den föreslagna bestämmelsen inträda dä det finns särskild anledning anta att varan är avsedd att olovligen tillhandahållas någon.

Fjärde stycket reglerar skyldigheten för den som vill inhandla alkoholdrycker att på anfordran styrka sin ålder. Bestämmelser av detta slag finns i dag i 17S andra stycket Rfl i fråga om detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl. Legitimationskravel har utsträckts till att gälla även vid detaljhandel med öl och vid servering av alkoholdrycker.

Jag har tidigare föreslagit att systemet med spärriistor avskaffas. Vidare har reglerna om att ombud skall kunna förete legitimation även för uppdragsgivare samt av denne utfärdad fullmakt slopats. Detta bör ses mot bakgrund av att bestämmelserna i allt väsentligt mister sin betydelse om spärriistan avskaffas.

12 S

Paragrafen innehåller förbud i vissa fall mot all anskaffa alkoholdrycker åt annan.

Förbudet i första punkten motsvaras av 20 S första stycket Rfl och 22 § fjärde stycket Öfl. Stadgandet i andra punkten motsvaras av 20 S andra stycket Rfl.

Enhetliga regler har ställts upp för samtliga alkoholdrycker. Härigenom har del i Rfl intagna förbudet mot att i större omfattning tillhandagä annan med att anskaffa rusdrycker gjorts tillämpligt även i fråga om öl. 1 övrigt innebär den nya lydelsen ingen ändring i sak.

Bestämmelsen, som reglerar förutsätlningarna för handel med alkoholfria drycker, motsvarar 2 S första stycket AfT.

Prop. 1976/77:108 68

14 S

I bestämmelsen föreskrivs att starköl med högre alkoholhall än 4,5 viktprocent får säljas endast för export. Regeln motsvarar 4 S Rfl-

Parti- och detaljhandelsbolagen

15 och 16 SS

1 dessa paragrafer regleras ramen för parti- och deialjhandelsorganisatio-nen.

Efter samråd med chefen för budgeldepartementet, som senare kommer att anmäla frågan om parti- och detaljhandelsorganisationen, har jag överfört vissa nu gällande bestämmelser om parti- och detaljhandelsbolagen i sak väsentligen oförändrade i förslaget till ny lagstiftning. Frågor som rör bolagens verksamhet m. m. kommer att regleras i särskilda avtal med staten.

15 § ersätter delar av 8, 13, 65 och 71 SS Rfl. I den föreslagna 16 § ersätter första stycket 70 och 75 SS Rfl. Andra stycket ersätter 69 och 75 §S Rfl-

Redogörelse för reklamfrågans behandling har lämnats under kapitelrubriken.

Import, export och partihandel

17-19 SS

Bestämmelserna motsvarar i huvudsak de föreskrifter som nu finns i 12 S Rfl-

I 17 S första stycket fastslås principen att spritdrycker, vin och starköl som huvudregel får importeras endast av partihandelsbolaget- I anslutning därtill föreskrivs i andra stycket första meningen att sådan alkoholdryck inle heller får bli föremål förs. k. hemtagning enligt 3 Sandra stycket lullagen av annan än partihandelsbolaget.

18 S innehåller vissa undantag från föreskrifterna i 17 S.

I 19 S ges regler för märkning m. m. av maltdrycker som införes till riket.

Enligl lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av inför-selreglerade varor, m. m. gäller att införselförbjuden eller införselreglerad vara, om inte annat har föreskrivits, fär

1. sändas genom tullområdet eller mellan orter inom della enligt de villkor
och föreskrifter som generaltullstyrelsen meddelar (s. k. transiiering),

2. förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn,

3. förstöras under kontroll av tullmyndighet eller annan som denna myndighet godkänner,

4. äterutföras,

5. tas om hand av hemtagare under villkor alt han förvarar varan i oförändrat skick till dess tullmyndighet meddelat att hinder för vidare förfogande över varan inte föreligger.

Paragrafen, som reglerar rätten till partihandel med spritdrycker, vin och starköl, ersätter 8 S första stycket Rfl.

Liksom i dag har partihandelsbolaget med undantag som anges i 22 och 23 SS förbehållits rätten till partihandel med spritdrycker, vin och starköl. Rätten till export av sädana drycker regleras i 17 och 23 SS i förslaget.

21 S

Enligt 5 S Öfl fär partihandel med öl utövas av den som har tillstånd till ulminutering. Efter anmälan till riksskatteverket filr vidare partihandel utövas av den som yrkesmässigt bedriver partihandel med matvaror eller yrkesmässigt inför öl till riket. Vid partihandel är säljaren skyldig att förvissa sig om att köparen har rätt att återförsälja varan.

Rätt till partihandel med öl föreligger således i dag alltid för den som har tillstånd till detaljhandel med samma vara. Den nya lagstiftningen innebär ingen ändring i detta avseende. I 31 S anges i vilka fall tillstånd till detaljhandel skall meddelas.

Den som yrkesmässigt bedriver partihandel med matvaror eller yrkesmässigt inför öl till riket avses även i framtiden ha möjlighet att bedriva partihandel med öl. Sådan handel har dock i likhet med vad som i allmänhet gäller vid handel med alkoholdrycker avsetls böra föregås av kontroll i form av tillståndsprövning.

Det anmälningsförfarande som i dag gäller för dessa kategorier har därför i lagförslaget byus ut mol ett krav på tillstånd.

Regeln i andra stycket överensstämmer med vad som gäller i dag enligt 2 S andra stycket första punkten Öfl.

Den i 5 S Öfl intagna skyldigheten för säljaren att förvissa sig om att köparen har rätt att återförsälja varan återfinns nu i 24 S.

22 S

Enligl denna bestämmelse, som motsvarar 10 S Rfl, får detaljhandels-bolaget bedriva partiförsäljning av spritdrycker, vin och starköl till köpare

Prop. 1976/77:108 70

som har rätt att servera dessa drycker. Att detaljhandelsbolaget har skyldighet att förvissa sig om alt sådan rätt föreligger framgår av 24 S-

23 S

Paragrafen innehåller undantag från de i 20 och 21 SS upptagna villkoren för bedrivande av partihandel.

Första stycket reglerar rätten för tillverkare av vin eller siarköl att sälja sådan vara. Stadgandet ersäller 9S 1 och 3 mom. Rfl saml delar av 5 S LTSV.

Tillverkare av sprit har i dag räll all sälja av honom tillverkad vara till partihandelsbolagel och för export. Andra svenska sprillillverkare än partihandelsbolaget framställer dock endast råsprit. Denna renas sedan av partihandelsbolagel till sådan sprit, som är avsedd att drickas (spritdryck). Partihandelsbolagel har därför i förslaget till lag om tillverkning av drycker m. m. (8 S) förbehållits rätten att tillverka spritdrycker. Med undantag för det i 22 S angivna fallet kommer vidare i framtiden endast partihandelsbolaget all ha räll till partihandel med sådana drycker.

Rätten till export av spritdrycker regleras i 17 S tredje stycket.

Liksom i dag bör tillverkare av vin ha rätt att sälja tillverkad vara för export och till partihandelsbolaget.

Beträffande rätten för tillverkare att förfoga över starköl innehåller bestämmelserna vissa ändringar i förhållande till vad som gäller i dag. Således får försäljning till bryggeri ske endast om köparen har rätt att tillverka starköl. Den möjlighet som f n. finns att sälja starköl också till bryggeri som har rätt att tillverka endast öl är inte sakligt motiverad. - Vidare har gjorts den ändringen att tillverkare av siarköl skall f sälja varan direkt till restauralör som har rätt att servera sådan dryck. Den nuvarande ordningen har inneburit en onödig administrativ omgång, då nämligen bryggerierna normalt levererar starkölet direki lill restaurangerna medan försäljningen bokföringsmässigt sker via Systembolaget.

Andra stycket inför en möjlighet för restauralör som skall sälja sin rörelse till annan alt ulan särskilda kontrollåtgärder från myndigheternas sida överlåta också lagret av alkoholdrycker.

Tredje stycket ger konkursbo m. fl. möjlighet att ulan hinder av bestämmelserna i lagen sälja spritdrycker, vin och starköl till parti- eller delalj-handelsbolaget samt starköl och öl till tillverkare av sådan dryck. Bestämmelsen, som ersätter II S Rfl, har utvidgats till att gälla även öl.

24 S

I första stycket föreskrives skyldighet för säljare att vid partihandel med alkoholdrycker förvissa sig om all köparen har rätt att sälja varan vidare. Regeln ersätter 5 S tredje stycket Öfl i fråga om partihandel med öl. 1 Rfl

Prop. 1976/77:108 71

saknas motsvarande bestämmelse. Enhetliga regler kommer att gälla för partihandel med alla slags alkoholdrycker.

Undersökningsskyldighelen bör anses fullgjord om köparen visat tillståndsbevis eller genom förfrågan hos vederbörande länsstyrelse.

Andra stycket, som reglerar kravet på föreståndare, motsvarar 3 S tredje stycket Öfl i fråga om partihandel med öl. Stadgandet har utvidgats till alt avse även starköl.

I tredje stycket ges bestämmelser om att enbart anställd personal fär anlitas vid partihandel med alkoholdrycker. Reglerna ersäller 20 S andra stycket Öfl såvitt avser partihandel med öl. I syfte att uppnå enhetlighet föreslår jag att bestämmelsen blir tillämplig även i fråga om andra alkoholdrycker.

Detaljhandel

Detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl

25 S

Bestämmelsen, som ersätter del av 13 S Rfl, slår fast att detaljhandel med spritdrycker, vin och siarköl får bedrivas endast av detaljhandelsbolaget.

Bestämmelsen, som ersätter 14 S Rfl, innehåller regler om yttranderätt och rätt lill överprövning vid etablering av försäljningsställen. Reglerna har tidigare motiverats ingående. Här bör endast anmärkas följande.

1 dag gäller att detaljhandelsbolaget skall höra länsnykterhelsnämnd före beslut i etableringsfrågor. För att ge deialjhandelsbolaget ett mera omfattande och allsidigt underiag för sin bedömning i etableringsfrågor föreslår beredningsgruppen all i framtiden länsstyrelse, kommunfullmäktige och polismyndighet skall höras. Valet av länsstyrelse framför länsnykterhelsnämnd som remissinstans beror främst på alt länsstyrelsen har ställning som tillsynsmyndighet inom länet. Det är naiuriigt alt länsstyrelse hör länsnykterhelsnämnd innan yttrande avges.

Som har framhållits i annat sammanhang innefattar begreppet föriäggning av försäljningsställe beslut om nyetablering, nedläggning och flyttning av butik.

Paragrafen, som ersäller del av 2 S andra stycket samt 15 S Rfl, reglerar försäljning till avhämtning och försäljning genom försändning pä rekvisition.

Prop. 1976/77:108 72

Bestämmelserna motsvarar i sak vad som gäller i dag. Regeln att detalj-handelsbolaget skall betala försändningskoslnåden innebär bl. a. att postförskottsavgift i fall dä sådan förekommer eriäggs av bolaget.

28 S

I paragrafen föreskrivs alt spritdrycker, vin och starköl inle får utlämnas till köparen förrän varan har betalats. Bestämmelsen motsvarar 17 S första stycket Rfl.

29 S

Paragrafen, som reglerar den s. k. privatimporten, ersätter 21 S Rfl och innebär all detaljhandelsbolaget på begäran skall anskaffa vara som inle hålls i lager om bolaget inte finner hinder föreligga. Liksom hittills bör bolaget kunna kräva alt köparen ställer säkerhet för betalning om bolaget finner del påkallat.

Detaljhandel med öl

Paragrafen innehåller de grundläggande reglerna för rätten till detaljhandel med öl.

Första stycket motsvarar 3 S forsla stycket första punkten och 6 S första stycket Öfl.

Andra stycket motsvarar 3 S andra stycket och 1 S andra stycket Öfl.

Tredje stycket lar upp möjligheten all meddela särskilda föreskrifter vid detaljhandel med öl. Som jag tidigare har framhållit kan en sådan föreskrift avse förbud mol försäljning viss tid på dygnet. Den kan också innebära att försäljningen skall ske manuellt över disk om det fordras t. ex. på grund av ordningsproblem.

31 S

I paragrafen ges bestämmelser för prövning av ansökan om tillstånd lill detaljhandel med öl.

Första stycket motsvarar 7 S Öfl.

Andra stycket ersäller del av 6 S andra stycket Öfl. Enligt Öfl skall den som yrkesmässigt säljer matvaror lill allmänheten och den som yrkesmässigt tillverkar öl, lättöl eller läskedrycker meddelas tillstånd till detaljhandel med öl. Tillstånd meddelas av polismyndigheten.

I anslutning till ett av APU lämnat förslag har beredningsgruppen övervägt behovet av alt skärpa tillståndsgivningen för detaljhandel med öl. Bered-

Prop. 1976/77:108 73

ningsgruppen har dock funnit all del mol bakgrund av riksdagens beslut om förbud mot försäljning av mellanöl i den allmänna handeln inle erfordras någon förändring av gällande bestämmelser. Jag delar beredningsgruppens uppfattning.

Tillstånd lill försäljning bör liksom nu endast meddelas malvaruhandlare och tillverkare. Drycker skall ingå som en naluriig del i livsmedelsbutikens sortiment. Malvaruhandlare bör den anses vara som säljer ell någoriunda brett sortiment matvaror. Renodlade kaffe-, frukt- och konfektyraffärer bör liksom nu inte komma i fråga.

Reglerna i 6 och 9 SS Öfl om s. k. allmännyttiga maltdrycksföretag har inle förts över i den nya lagstiftningen. Någon verksamhet som omfattas av de nämnda bestämmelserna bedrivs inte i dag. Vidare är svårigheterna att tillämpa bestämmelserna så stora att det måste antas att de även i framliden kommer att sakna betydelse.

Tredje stycket reglerar möjligheten all överföra detaljhandelstillstånd. Sådan möjlighet finns redan i dag enligl 18 S andra stycket Öfl. Någon ändring i förhållande till gällande rätt åsyftas inte.

32 S

Första stycket innehåller bestämmelser om föreståndare för detaljhandeln. Bestämmelserna ersätter 3 S tredje stycket Öfl. Förslaget innebär endast den ändringen att det skall finnas ersättare utsedd för den som är föreståndare.

Andra stycket, som motsvarar 20 S andra stycket Öfl, innebär alt enbart anställd personal får anlitas vid detaljhandel med öl.

I första stycket föreskrivs all matvamhandlare får bedriva detaljhandel med öl endast i anslutning till försäljning av matvaror. Regeln motsvarar 21 S andra stycket Öfl.

Andra stycket ersätter 6 S Qärde stycket Öfl som innehåller att tillstånd för tillverkare att bedriva detaljhandel med öl inte innefattar rätt till handel frän butik som särskilt inrättats för försäljning av drycker.

Genom bestämmelsen i Öfl har man kunnat förhindra alt tillverkare inrättar särskilda dryckesmarknader, skilda från tillverknings- eller lagerstället. Den föreslagna regeln är avsedd alt förhindra också att försäljning sker från butik i omedelbar anslutning lill dessa lokaler. För all försäljningen skall tillåtas skall den alltså ske från en lager- eller fabrikslokal och inte från en butik med för en sådan lokal karakteristisk inredning och utrustning.

Regeln all tillverkare i samband med detaljhandel inle fär sälja andra varor än öl och alkoholfria drycker stämmer överens med vad som gäller

Prop. 1976/77:108 74

i dag enligt riksskalleverkels föreskrifter.

Beträffande vissa äldre bestämmelser hänvisas till punkt 6 i övergängs-bestämmelserna.

Tredje stycket motsvarar 6 S Iredje stycket Öfl. Tillstånd till detaljhandel med öl fär meddelas den som har rätt alt servera alkoholdrycker eller alkoholfria drycker endast om särskilda skäl föreligger.

Servering

Ti I Islåndsf rågor

34 S

Paragrafen, som ersätter 22 S Rfl och 10 S Öfl, föreskriver som huvudregel alt servering av alkoholdrycker får ske endast om tillstånd har meddelats.

I dag gäller all tillstånd alllid krävs för servering av spritdrycker, vin och starköl. För servering av öl krävs lillslånd utom i vissa undanlagsfall, nämligen vid servering i samband med heminackordering, i kollektivhusmatsal och i personalmatsal. Dessa undantag från lillståndsivånget saknar större praktisk betydelse. Vid en avvägning mol intresset all skapa enhetliga regler för samtliga alkoholdrycker kan undantagen inte heller anses motiverade.

Särskilda regler gäller i dag vid servering av alkoholdrycker pä militära områden. Tillstånd till utskänkning av msdrycker kan efter godkännande av regeringen meddelas restauratörer som bedriver verksamhet inte bara invid ulan även inom militärt område. Enligt Öfl och kungörelsen (1961:161) om utskänkning av öl i militära mässar kan sådan mäss räknas som personalmatsal efter prövning av vederbörande befälhavare. Öl får således serveras ulan tillstånd.

Beredningsgruppen konstaterar liksom tidigare APU, all det råder en viss osäkerhet i fråga om tillämpningen av gällande bestämmelser om servering i militära mässar. Gränserna har varit svära att dra och myndigheterna har vanligtvis underiåtit att ingripa. Beredningsgruppen finner inte anledning all göra undanlag från serveringsregleringen beträffande militära mässar utan anser all skyldigheten att ansöka om lillslånd till servering bör gälla lika för både civila och militära lokaler. Från tillslåndsivång bör dock enligt beredningsgruppen göras undantag för mässar ombord på öriogsfartyg. Jag delar beredningsgruppens uppfattning i denna fråga. Kravet på lillslånd innebär bl. a. att de s. k. förvarings- och förtäringsförbuden kommer alt bli tillämpliga vid servering på militär mäss.

På fasta militära markelenierier bör såsom beredningsgruppen också föreslagit öl stadigvarande få serveras. I likhei med beredningsgruppen finner jag övervägande skäl tala för att även denna servering skall vara tillstånds-bunden och omfattas av samma regelsystem som övrig servering.

Prop. 1976/77:108 75

Enligt min mening bör således all servering av alkoholdrycker med undantag för servering i militär mäss ombord på öriogsfartyg fordra tillstånd.

35 S

Bestämmelsen, som ersätter 2 S andra stycket AfT, gör servering av alkoholfria drycker i visst fall beroende av särskilt medgivande.

Av 13 S framgår alt försäljning av alkoholfria drycker är tillåten under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet. Som tidigare framhållits bör del dock övervakas att denna försäljning inte leder lill olägenheter i nykterhetshänseende. I fall då lillslånd all servera alkoholdrycker har återkallats finns det oftast anledning att överväga om ölägenheter av nu nämnt slag kan uppstå även vid servering av enbart alkoholfria drycker.

Av 58 S framgår att medgivande till servering av alkoholfria drycker, då sådant erfordras, meddelas av länsstyrelsen i det län där serveringsslället är beläget.

36 S

Första stycket innehåller regeln alt lillslånd till servering av alkoholdrycker hänför sig lill viss lokal eller annat avgränsat utrymme. Regeln ersätter 3 § andra stycket Öfl. Motsvarande regel saknas i Rfl. Tillstånd till servering av spritdrycker, vin och starköl förutses dock vara lokaliseral lill särskilt serveringssiälle. Termen "avgränsat utrymme" används i lagtexten med syfte på att servering av alkoholdrycker kan tillåtas även utomhus.

Andra stycket, som reglerar överföring av tillstånd vid överlåtelse av rörelse, motsvarar 42 S 3 mom. Rfl och del av 18 S andra stycket Öfl.

37 S

Första stycket ersätter 25 S Rfl samt 12 och 13 SS Öfl. 1 bestämmelsen anges vilka slag av tillstånd som kan meddelas.

Enhetliga regler har skapats för samtliga alkoholdrycker. De ändringar i övrigt som har vidtagits i förhållande till gällande lag är av redaktionell natur.

Då det gäller tillstånd till servering året runt eller åriigen under viss lidsperiod kan det vara påkallat med skilda bedömningar om det sökta tillståndet avser servering till allmänheten eller till slutet sällskap. Delta har i lagtexten kommit till uttryck genom den uppdelning som skett i punkterna 1 och 2.1 fråga om servering vid enstaka tillfälle eller under enstaka lidsperiod torde det mera sällan vara skäl alt särskilt beakta om den krets av personer som avses med det sökta tillståndet är begränsad.

Tillstånd enligl punkt 2 avser servering i förening, klubb eller annat slutet sällskap. Under punkten ryms yrkesmässig servering i form av festvånings-

Prop. 1976/77:108 76

rörelse. Även vid andra former av servering lill slutna sällskap kan tillstånd ges enligt denna punkt. Om del uppkommer ell behov att för representation eller i andra slutna sällskap servera alkoholdrycker i lokal, för vilken serveringstillstånd saknas, eller all där servera andra alkoholdrycker än sådana som omfattas av redan meddelat tillstånd, kan tillstånd enligl punkt 3 meddelas. Detta innebär ingen förändring av vad som gäller i dag. Är del fråga om ett återkommande behov av sådan servering som nu har nämnts kan tillstånd meddelas enligl punkt 2. Tillstånden gäller i regel tills vidare och behöver således inle förnyas. Sådana tillstånd har redan i dag meddelats bl. a. vissa förelag och militära mässar. Vid sin prövning av ansökningar om serveringslillsiånd skall lillslåndsmyndighelen bl. a. la hänsyn lill verksamhetens inriktning. Della lorde allmänt sett medföra all tillståndsprövningen kan göras mindre omfattande då det gäller servering i de sammanhang som jag nu har berört än i de fall då ansökan avser servering till allmänheten.

Andra stycket reglerar tillståndens giltighetstid. Motsvarande regler finns i 26 S Rfl och 14 S iredje stycket första punkten Öfl.

Som tidigare framhållits anser jag att de s. k. oktrojperioderna vid tillständsgivning för servering av spritdrycker, vin och siarköl bör slopas. Systemet med okirojperioder har redan tidigare avvecklats i fråga om servering av öl.

Tillstånd som avser servering året runt eller åriigen under viss tidsperiod avses alltså i framtiden enligt huvudregeln all gälla tills vidare. Enligt den mening som framförs av beredningsgruppen och som jag delar bör lillståndsmyndigheten dock inle helt fråntas möjlighet att begränsa tillståndens giltighet. Situationer kan uppstå då betydande svårigheter föreligger att bedöma om ett sökt tillstånd bör beviljas. Det kan t. ex. ibland vara vanskligt alt avgöra om en serveringsrörelse kan ge upphov till ölägenheter i nykterhelshänseende pä gmnd av sitt läge. Att i en sådan situation vägra lillslånd kan framstå som opåkallat. Genom att rörelsen drivs en tid i enlighet med det sökta tillståndel kan myndigheterna få ett bättre underiag för sin bedömning. Jag har därför velat hålla möjligheten öppen alt begränsa tillståndets giltighetstid om det föreligger särskilda skäl av del slag som här beskrivits. I praxis sker redan i dag sådana begränsningar. Bestämmelsen skall självfallet tillämpas mycket restriktivt och avses inte komma lill upprepad användning beträffande en och samma rörelse.

Paragrafen reglerar vilka slag av alkoholdrycker tillstånden kan avse.

Första stycket i förslaget ersätter 37 S första stycket Rfl. Enligt denna bestämmelse kan tillstånd till servering avse alla slag av rusdrycker, vin och siarköl eller, om särskilda skäl föreligger, endast starköl. Den föreslagna bestämmelsen innebär att tillstånd i framtiden kan meddelas för servering

Prop. 1976/77:108 77

av samtliga alkoholdrycker men också begränsas till att avse endast någon eller några av dessa drycker. Då del gäller servering av enbart siarköl har det tidigare framförts farhågor för att sådan servering kan ge upphov till näringsställen av socialt mindre lämplig typ. Del finns i dag ell mindre antal tillstånd som avser enbart starkölsservering. Den nya bestämmelsen innebär au man avskaffar den särställning som begäran om tillstånd till enbart starkölsservering har haft i förhållande lill alla andra typer av ansökningar om serveringstillstånd. Denna särställning har inneburit att det har varit lättare all fä ett tillstånd att servera både vin och siarköl än ett lillslånd avseende enbart starköl. Detta har ansetts oiogiskt. Avsikten med ändringen är givelvis inte alt serveringsslällen som f n. inle har tillstånd att servera starkare drycker än mellanöl skall övergå till servering av starköl. Jag vill understryka att det för servering av starköl bör ställas upp samma krav som för servering av spritdrycker och vin. Delta innebär bl. a. all lillslånd får meddelas endast om det kan antas alt tillhandahällande av lagad mat kommer att utgöra en betydande de] av rörelsen. Med andra ord kommer siarköl även i framliden att kunna serveras endast på egentliga restauranger.

Andra stycket ersätter 37 S andra stycket Rfl. Servering av alkoholdrycker kan ske på fartyg, järnvägståg och luftfartyg som befordrar passagerare i inrikes linjelrafik efter tillstånd av länsstyrelsen lill s. k. irafikutskänkning. Tillstånd alt servera inle endast vin och starköl utan även spritdrycker fär meddelas om särskilda skäl föreligger. I fråga om servering i utrikes trafik finns inga regleringar. En särskild nordisk överenskommelse beträffande bl. a. skattefri provianiering lill fartyg i internordisk trafik har dock ulnyttiats för att åstadkomma en begränsning bl. a. av uiskänkningen ombord pä fartyg i trafiken över Öresund.

1 likhet med beredningsgruppen anser jag hänsyn lill en god ordning på tåg och andra irafikmedel medföra alt tillstånd till Irafikservering bör omfatta servering av spritdrycker endast om särskilda skäl föreligger. Däremot bör regeln om särskilda skäl inte nödvändigtvis tillämpas så strängt som hittills har skett dä det gäller fartyg i reguljär inrikes trafik. Det tidigare kravet på att resan skall sträcka sig över ett dygn bör utan ölägenheter kunna mjukas upp. Permanenta rättigheter avseende även spritdrycker bör dock inte komma i fråga ombord på fartyg i reguljär skärgärdslrafik. Delsamma bör gälla passagerarfartyg som inle bedriver reguljär trafik.

I fråga om servering i inrikes trafik föreslår beredningsgruppen endast de ändringarna i gällande ordning, all tillfällig servering av spritdrycker skall kunna medges i speciella fall lill slutna sällskap och att servering av vin, siarköl och öl skall fä ske på järnvägståg i internationell trafik under färd här i landet ulan föregående lillsländsprövning. Jag tillstyrker de föreslagna ändringarna.

Det har i olika sammanhang påtalats att allvariiga missförhållanden råder vid servering ombord på fartyg i den internordiska fartygstrafiken. Enligt

Prop. 1976/77:108 78

APU:s mening bör samma krav ställas på servering ombord på fartyg som i fråga om servering i land. I överensstämmelse med vad som redan gäller i Finland och Norge borde därför lillståndstväng för servering på passagerarfartyg gälla även i trafik mellan Sverige och annat nordiskt land eller annan stal vid Östersjön. I första hand borde det gälla för svenska fartyg men dessutom för sådana utländska fartyg som inte har lillslånd enligl hemlandels lagstiftning. Tillstånd borde vidare utgöra förulsäilning för skattefri provianiering i Sverige och borde kunna återkallas om missförhållanden i samband med serveringen konstateras.

Förslaget om tillslåndsivång för servering på passagerarfartyg i trafik mellan Sverige och annat nordiskt land eller annan östersjöslat inrymmer praktiska problem, t. ex. med avseende på kontroll, som för sin lösning kräver överenskommelse på regeringsnivå mellan Sverige och andra berörda stater. I likhet med beredningsgruppen anser jag alt möjligheterna au uppnå sådana överenskommelser även i fortsättningen bör bevakas bl. a. i del löpande nordiska samarbetet. APU:s tanke att Sverige under vissa förutsättningar skulle ensidigt föreskriva tillståndstvång, sanktionerat genom att skattefri provianiering i Sverige förvägras den som överträder bestämmelserna, synes mindre realistisk eftersom en sådan sanktion knappast är verksam så länge möjligheten lill skattefri provianiering utomlands kvarstår oinskränkt.

39 S

Paragrafen reglerar servering av alkoholdrycker på nöjes- och idrottsplatser.

Enligt 36 S Rfl får tillstånd meddelas till utskänkning på nöjes- och idrottsplats som är tillgänglig för allmänheten endast om särskilda skäl föreligger. Undantag från kravet pä särskilda skäl gäller vid s. k. sluten utskänkning. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i Öfl. Tillslånds-myndigheterna har varit restriktiva då det gällt servering pä nu berörda områden.

1 enlighet med beredningsgruppens förslag har bestämmelsen gjorts tilllämplig även i fråga om öl. Jag vill understryka att det även i fråga om servering av öl är befogat med en restriktiv tillämpning av bestämmelsen. Vidare måste självfallet de förutsättningar som gäller för lillslånd lill servering i allmänhet vara uppfyllda för all servering skall få äga rum på nöjes-och idrottsplatser.

Tillståndsmyndigheten skall alltså vid sin prövning fästa uppmärksamheten på omständigheter som lokalens beskaffenhet och föreståndarens lämplighet.

Prop. 1976/77:108 79

40 S

I bestämmelsen, som ersätter 40 S 1 mom., 44 S Rfl samt del av 11 S första stycket Öfl, anges ramen för prövningen av ansökan om tillstånd till servering. Jag har i den allmänna motiveringen redovisat de omständigheter som bör vara vägledande vid tillståndsprövningen.

Första stycket innehåller regler för lillslåndsprövningen i fråga om kravet på mathållning. Sådana regler finns inte i gällande lagstiftning. Enligl fast praxis meddelas dock tillstånd endast i rörelser som har ett förhållandevis omfattande och allsidigt utbud av maträtter. Kravet i fråga om mathållning har varit mindre strängt då del gällt ansökan om rätt till servering av enbart öl. Del föreslagna stadgandet avses återspegla rådande praxis. De regler som föreslås gälla för tillstånd till servering av öl innebär alt kravet på tillgång till lagad mat kan frångås om särskilda skäl föreligger. Tillämpning av undantagsbestämmelsen bör förutsätta att garantier kan vinnas för att olägenheter i nykterhetshänseende inte uppkommer, varvid del särskilt bör beaktas om rörelsen har sådan karaktär att den är attraktiv främst för ungdom.

Beredningsgruppen framhåller att de detaljrestrikiioner som i dag finns i form av förbud mot servering av alkoholdrycker i samband med dans eller varieté och förbud mot servering frän drinkbar vid danstillställning har vållat stor irritation. Genom de dispenser som har medgivits har förstnämnda förbud urholkats kraftigt. Beredningsgruppen anser i likhet med APU att ett generellt förbud är föga meningsfullt. Även förbudet mot servering från drinkbar bör enligt beredningsgruppen utgå med hän.syn bl. a. till den obetydliga alkoholpolitiska effekt som förbudet har. APU har föreslagit att detta förbud avskaffas.

Jag har anslutit mig lill beredningsgruppens bedömning och har således inte tagit upp någon motsvarighet till de angivna detaljreslriklionerna i den nya lagstiftningen. I likhet med beredningsgruppen vill jag dock framhålla att det kan föreligga en risk för att restauratörerna än mer satsar på dansverksamhet och alt den egentliga restaurangverksamheten kommer i bakgmnden. För att motverka detta bör givetvis tillses att restauranger som har alkoholserveringsrättigheier även fortsättningsvis behåller sin karaktär av matställen. Övervakningsmyndigheten får här en viktig uppgift då det gäller att tillse alt ett avskaffande av dessa restriktioner inte leder lill alkoholpoliliska ölägenheter. Speciell uppmärksamhet bör riktas på restauranger med en ungdomlig kundkrets. Skulle missförhållanden uppstå kan länsstyrelsen föreskriva att servering av alkoholdrycker inle får ske vid de tillfällen då dans anordnas i restaurangen.

Prop. 1976/77:108 80

Andra stycket medger undantag frän kravet på mathållning vid servering i teateriokaler och andra liknande lokaler. Sådan servering har varit föremål för en av APU initierad försöksverksamhet. Utskänkning fick ske i de fasta teatrarnas foajéer i pauserna under föreställningarna. Intresset för utskänk-ningsformen var måttligt. Försäljningen var jämförelsevis obetydlig.

Beredningsgruppen konstaterar att försöksverksamheten inte vållade några problem. Beredningsgmppen anser därför alt ett avsteg frän kraven på mathållning bör kunna göras sä alt servering av alkoholdrycker kan äga rum på fasta teatrar, i konsertlokaler, revylokaler och liknande lokaler under pauser i föreställningarna. Någon servering under annan lid bör inte få förekomma såvida inle de generella kraven pä bl. a. mathållning är uppfyllda.

Författningsiexien har utformats i enlighet med beredningsgruppens förslag i denna fråga. I likhei med beredningsgruppen vill jag betona att de förutsättningar i övrigt som gäller för tillstånd lill servering av alkoholdrycker självfallet skall vara uppfyllda för au servering skall f ske i teatrar och liknande lokaler. Tillsländsmyndigheten skall alltså bl. a. pröva lokalens beskaffenhet, föreståndarens lämplighet och rörelsens inriktning. Delta innebär 1. ex. all teater som har ett programutbud med huvudsaklig inriktning på ungdom inte bör få tillstånd all servera starkare alkoholdrycker än öl. Självfallet bör tillstånd till alkoholservering i biograflokaler inte lämnas.

42 S

Paragrafen innehåller regler för ombyggnad av serveringsställe och inrättande av drinkbar. Reglerna ersäller 45 S Rfl och kungörelsen (1963:478) med vissa bestämmelser om anordnande och beskaffenhet av lokaler för rusdrycksutskänkning.

Jag har tidigare förordat att förbudet mol servering av alkoholdrycker från drinkbar vid danstillställningar upphävs. Från den tidigare nämnda kungörelsen har dock förts över kraven på att drinkbar skall vara en mindre väsentlig del av restaurangen och att den skall inrättas i nära anslutning lill malsalen.

Liksom i dag bör krävas medgivande av tillsländsmyndigheten till sådan ombyggnad av serveringsställe som medför väsentlig ändring av serveringslokalerna eller som innebär inrättande av drinkbar. Däremot kan stadgandet i 45 S första stycket Rfl om medgivande vid ombyte av ulskänkningssiälle utgå. Enligt den nya lagstiftningen skall tillstånd till servering av alkoholdrycker alltid hänföras lill visst serveringsställe. Tillständshavare som vill flytta serveringsställe blir härigenom tvungen alt söka tillstånd för den nya lokalen.

Prop. 1976/77:108 81

43 S

Paragrafen, som ersätter 31 och 38 SS Rfl samt 16 S Öfl, ger tillstånds-myndigheten möjlighet att meddela särskilda föreskrifter för serveringen.

Som jag tidigare utvecklat bör det kommunala vetot avskaffas vad gäller delaljföreskrifter vid servering. Någon motsvarighet lill 31 S Rfl har således inle förts över i förslaget.

Tillsländsmyndigheten bör liksom i dag ha möjlighet att i lillslånd lill servering lämna särskilda föreskrifter för serveringens bedrivande. Föreskrifterna bör kunna avse bl. a. serveringstider, serveringslokalernas beskaffenhet och särskilda krav på övervakande personal.

De tillstånd som meddelas enligt gällande lag är i stor utsträckning försedda med föreskrifter av nu nämnt slag. Detta har lett till vissa icke önskvärda effekter. För den enskilde näringsidkaren kan svårigheter uppslå all tolka föreskrifternas innebörd. Övervakningen av alt meddelade tillstånd efterlevs riskerar att b/i eftersatt om tillstånden i större utsträckning görs oenhetliga genom föreskrifter.

Som jag tidigare har framhållit bör övervakningen i framliden inriktas mera på allmänt alkoholpolitiska aspekter än på efterlevnaden av detalj-föreskrifter. Mot denna bakgrund bör tillsländsmyndigheten meddela särskilda föreskrifter endast i de fall då sådana är oundgängligen erforderiiga från alkoholpolitisk synpunkt.

Om serveringen medförolägenheter i nykterhetshänseende kan tillsländsmyndigheten med stöd av 64 S meddela särskilda föreskrifter.

44 S

Paragrafen innehåller regler om föreståndare och ersättare för serverings-ställe.

Enligt 40 S 2 mom. Rfl får tillstånd till servering av spritdrycker, vin och starköl meddelas annan än enskild person endast om särskild föreståndare för serveringen är utsedd. Vid förfall för föreståndare skall finnas ersättare. Säväl föreståndare som ersättare skall vara godkända av tillstånds-myndigheten. Samma krav på lämplighet som enligt 40 S 1 mom. Rfl ställs upp för sökanden gäller i fråga om föreståndare och ersättare.

I 11 S första stycket Öfl stadgas i fråga om servering av öl all föreståndare för sådan servering med hänsyn lill personliga förhållanden skall vara lämplig alt utöva verksamheten.

Det föreslagna stadgandet innebär i sak endast den ändringen att det alltid skall finnas föreståndare och ersättare för serveringssiälle. Uppgift om dessa skall lämnas i samband med alt tillstånd söks. Självfallet kan lill-slåndshavaren,om denne är enskild person, utöva funktion som föreståndare eller ersättare. Kravet på antalet ersättare får tolkas med hänsyn till rörelsens omfattning. Normalt bör lillståndsmyndigheten utan närmare undersökningar kunna godia sökandens påståenden om behovet av ersättare.

6 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 108

Prop. 1976/77:108 82

Serveringens bedrivande

45 S

1.första stycket stadgas att alkoholdrycker inle får serveras om föreståndare eller ersättare inle är närvarande pä serveringsslället. Regeln, som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning, är liksom den i 44 S vidtagna ändringen ell uttryck för önskemålet aU få till stånd en förbättrad övervakning vid servering av alkoholdrycker.

Andra stycket innehåller föreskrifter om alt enbart anställd personal får anlitas i serveringsrörelse. Bestämmelsen ersätter del av 20 S andra stycket Öfl. Motsvarande bestämmelse saknas i Rfl. I förslaget har enhetliga regler skapats för samtliga alkoholdrycker.

46 S

Paragrafen innehåller regler för serveringstiderna.

Första stycket ersäller 47 S 1 mom. första stycket och 2-A mom. Rfl samt 24 S 1-3 mom. Öfl.

Allmän servering av spritdrycker, vin och siarköl får enligl nuvarande bestämmelser inle bedrivas före klockan 12 på vardagar och klockan 13 på sön- och helgdagar. Serveringen skall avslutas senast klockan 22 om inte länsstyrelsen förordnat om annan lid. Servering lill slutet sällskap får pågå lill klockan 01. Utlämning av drycker skall upphöra senast en halvtimme före ulskänkningslidens utgång.

Servering av öl får påbörjas klockan 07 och skall avslutas senast klockan 22. Även i detta fall kan länsstyrelsen besluta om avvikelse från huvudregeln.

Regleringen av serveringstiderna syftar främst lill alt motverka olägenheter i form av bl. a. onykierhei och oordning.

Beredningsgmppen anser alt en avveckling av gällande reglering i fråga om serveringstider kan medföra alkoholpoliliska följder som är svåra alt överblicka. Restriktioner i della avseende lorde enligt beredningsgruppen inte heller uppfattas som något mera besvärande intrång. Beredningsgruppen anser därför alt serveringstiderna även i fortsättningen bör regleras i lag. Tiderna bör dock anpassas lill vad som i dag - genom dispenser - faktiskt gäller för flertalet restauranger. Det finns enligt beredningsgruppens mening ingen anledning alt föreskriva skilda tider för servering till allmänheten och för servering till slutna sällskap. Beredningsgruppen föreslär all spritdrycker, vin och siarköl får serveras från klockan 12 och öl från klockan 07.

Beredningsgruppen förordar vidare all tidpunkten för serveringens avslutande generellt bestäms lill klockan 01. Särbestämmelser för öl bedöms inle vara' nödvändiga.

Jag ansluter mig lill beredningsgruppens förslag i fråga om serverings-

Prop. 1976/77:108 83

tiderna för spritdrycker, vin och starköl. Jag anser vidare i likhei med beredningsgruppen att servering av öl bör få påbönas klockan 07. Då det gäller ölserveringens avslutande vill jag påpeka all i dag ett myckel litet antal serveringsställen med tillstånd att servera enbart öl har dispens att avsluta serveringen senare än klockan 22. Serveringsslällen med sädana tillstånd som nu nämnts driver ofta verksamhet med stark inriktning på ungdomen. Det kan därför medföra olägenheter frän alkoholpolitiska synpunkter att generellt tillåta ölservering under längre lid än som gäller i dag. Jag förordar således all servering av öl liksom i dag skall avslutas senast klockan 22.

Enligl gällande lag kan lillslånd meddelas lill utsträckt serveringslid. Jag anser all denna möjlighet bör bibehållas. Med hänsyn lill alt tidpunkten för serveringens avslutande generellt bestäms lill klockan 01 för spritdrycker, vin och starköl har dock det framtida behovet av utsträckt serveringstid för dessa drycker begränsats. 1 dag kan medgivande inte ges att påbörja serveringen tidigare än vad som eljest föreskrivits. I likhei med beredningsgruppen anser jag all möjligheten lill sådant medgivande kan vara motiverad i särskilda fall såsom vid större konferenser och liknande sammanhang. Ell försiktigt utnyttjande av en sådan dispensmöjlighei bör kunna ske ulan alt konflikt uppkommer med alkoholpoliliska intressen.

Andra stycket motsvarar 47 S 7 mom. Rfl och 24 S 5 mom. Öfl i fråga om trafikservering.

47 S

I paragrafen föreskrivs att serveringssiälle skall vara utrymt senast 30 minuter efter serveringstidens utgång.

Enligt 47 S 5 mom. Rfl skall servering av spritdrycker, vin och siarköl upphöra senasi en halv timme före serveringstidens utgång. Stadgandet kompletteras med bestämmelsen i 6 mom. i samma paragraf om all förtäring av de nämnda dryckerna inte får ske i serveringslokalen under lid då servering inle är medgiven. I 24 S 4 mom. Öfl finns en regel som överensstämmer med 47 S 6 mom. Rfl.

Tillämpningen av de nu återgivna bestämmelserna har föranlett åtskilliga praktiska problem. Dessa torde lösas genom den föreslagna regeln.

48 S

1 paragrafen, som ersätter 46 S Rfl, stadgas all lagad mat skall flnnas att tillgå vid servering av spritdrycker, vin och starköl. Undantag görs dock i fråga om servering i tealeriokal, konsertlokal eller annan liknande lokal under paus i pågående föreställning.

I 46 S 2 mom. Rfl stadgas att spritdrycker får serveras endast i samband

Prop. 1976/77:108 84

med måltid, del s. k. måliidsivångel. Undanlag får dock medges av regeringen efter hörande av kommunfullmäktige. Dispenser av della slag har meddelats i så stor omfattning alt måliidsivångel kan anses i del närmaste satt ur kraft. Del har mol denna bakgrund inle ansetts motiverat all föra över bestämmelserna i den nya lagstiftningen.

Som framgår av 9 S i förslaget skall alkoholfria drycker finnas all tillgå vid servering av alkoholdrycker.

I paragrafen , som ersätter 41 S första punkten Rfl, stadgas att tillständshavare är skyldig all hos deialjhandelsbolaget köpa alla spritdrycker, allt vin och allt utländskt siarköl som behövs för rörelsen.

Som jag framhållit vid 23 S första stycket är det min uppfattning all tillståndshavaren i framtiden bör fä köpa svenskt starköl direkt av tillverkaren.

50 S

Paragrafen reglerar priserna på alkoholdrycker vid servering. Motsvarande bestämmelse finns i 41 a S Rfl- I Öfl finns ingen bestämmelse av delta slag-

Genom förslaget kommer enhetliga regler att gälla för öl och andra alkoholdrycker-Prissättningen på spritdrycker, vin och starköl i serveringen är i dag reglerad endast på så sätt, all ulskänkningsprisei inte får vara lägre än ul-minuteringspriset pä samma vara och all priserna inle får bestämmas så all förtäring av drycker med högre alkoholhall främjas.

1 syfte all underiäita tillämpningen härav har riksskatteverket kommit överens med restauratörerna om vissa relationstal för prissättningen av de olika dryckerna. Till grund för överenskommelsen ligger att priset pä spritdrycker inte skall sällas så att kostnaderna för sprildrycksförsäljningen subventioneras med intäkter frän annan försäljning, entréavgifter e. d. Priset skall alliså inte underskrida inköpskostnader och de särkostnader som är förenade med hantering och försäljning- Sistnämnda kostnader beräknas motsvara minst 25 % av inköpspriset- Med denna utgångspunkt för spritdryckerna tillämpas relationstalen för övriga drycker.

Beredningsgruppen finner atl prissättningen på alkoholdrycker inom serveringsrörelserna i hög grad påverkar konsumtionen- Del är olyckligt om alkoholpriserna blir sä höga att man, i stället för att besöka en restaurang där det råder ordnade förhållanden, söker sig till tvivelaktiga miljöer, där konsumtionen sker under okontrollerade former. Höga priser stimulerar också ett drickande före restaurangbesök och, under besöket, ur medhavda

Prop. 1976/77:108 85

flaskor pä toaletter och andra ställen som är svåra atl kontrollera. Priserna är enligl beredningsgruppens uppfattning i dag i allmänhet så höga att sädana tendenser som här beskrivits gör sig tydligt märkbara. Beredningsgruppen diskuterar behovet av att, i enlighet med ett av APU framlagt förslag, införa ell syslem med minimipriser för alkoholdrycker i serveringen. Beredningsgruppen finner dock att del med hänsyn till restaurangernas höga genomsnittspriser saknas motiv för ett sådant syslem.

Jag ansluter mig lill beredningsgruppens bedömning i fråga om prissättningen av alkoholdrycker vid servering. Självfallet bör liksom nu inte tillåtas alt alkoholdrycker säljs i restaurangerna till lägre priser än som motsvarar vad dryckerna kostar i inköp hos Systembolaget jämte skäligt påslag för hanteringskostnaderna. Den principiella inställning som ligger till grund för nu gällande överenskommelse mellan riksskatteverket och restaurangnäringen bör enligl min mening vara vägledande även i fortsättningen. Priserna på alkoholdrycker bör alltså inle fä underskrida inköpskostnaderna och de särkostnader som är förenade med hantering och försäljning. Restaurangernas prissättning bör noggrant följas av tillsynsmyndigheterna som genom erinringar bör se lill all felaktigheter omgående korrigeras. Detta innebär i princip ingen ändring av vad som gäller redan i dag.

51 S

Paragrafen reglerar servering av alkoholdrycker i drinkbar.

Första punkten i förslaget motsvarar 47 S 1 mom. andra stycket Rfl.

1 andra punkten görs undanlag för s. k. turisthotell.

52 S

Paragrafen, som innehåller regler för självservering av spritdrycker, vin och siarköl ersätter del av 45 S tredje stycket Rfl.

53 S

Paragrafen motsvarar 55 § första punkten Rfl.

Bestämmelsen innehåller det s. k. animeringsförbudel. Det har i svensk alkohollagstiftning sedan länge ansetts nödvändigt med förbud mot obehörig påverkan till inköp av alkoholdrycker vid servering. Förbudet har ofta kritiserats, varvid det gjorts gällande all även självklara serviceåtgärder frän resiauralörens sida kan uppfattas som försök atl förmå gästen lill inköp av alkoholdrycker. Enligt min uppfattning finns del inte anledning atl tolka förbudet på sådant sätl. Som beredningsgruppen framhåller har i praxis förfrågan frän serveringspersonal om ytterligare alkoholdrycker önskas före serveringstidens utgång inle ansetts strida mol förbudet.

Prop. 1976/77:108 86

Bestämmelsen har fått liten praktisk tillämpning. Från alkoholpolitisk synpunkt är del dock inte ulan betydelse alt möjlighet finns till ingripande med slöd av bestämmelsen. Liksom tidigare bör förbudet begränsas till ål-gärder som innebär aktiv påverkan.

54 S

Bestämmelsen, som innehåller förbud att medföra alkoholdryck från serveringsställe, motsvarar närmast 55 S andra punkten Rfi.

Förvarings- och förtäringsförbud

55 S

Paragrafen, som innehåller regler om förvaring av malldrycker och alkoholfria drycker motsvarar 21 S iredje stycket Öfl och 4 S första stycket Aff

Bestämmelserna om märkning innebär bl. a. alt ölbehållare för restaurangbruk skall vara försedd med uppgift om tillverkare och varuslag. Behållare som inle är märkt på föreskrivet sätt fär ej förvaras pä försäljningsstället. Även pä tappkran till fatölsanläggning skall finnas för gästerna synlig uppgift om varuslag. Etikett på flaska eller märkning på behållare får ej avlägsnas-

56 S

Paragrafen ersätter 1 S i förordningen (1963:224) om förbud i vissa fall mol förtäring och förvaring av rusdrycker och öl m. m.

Första och andra styckena innehåller de s. k. förtäringsförbuden. Härmed avses främst förbud att pä serveringsställe förtära andra alkoholdrycker än som har serverats i enlighet med gällande tillstånd.

Tredje stycket, som innehåller regler om förvaring av alkoholdrycker i vissa lokaler, innebär en skärpning i förhällande till vad som gäller i dag. I den tidigare nämnda förordningen sägs, atl drycker som inle får serveras i lokalen eller på platsen inte får förvaras pä sådant sätt all det kan befaras atl de förtärs av gästerna. Enligl den här intagna bestämmelsen får sådana drycker som tidigare nämnts inle förvaras i lokalen eller därtill hörande utrymmen annat än om del är uppenbart atl dryckerna inle är avsedda att drickas på stället. Anledningen till skärpningen är att nuvarande bestämmelser ibland visat sig vara otillräckliga vid ingripanden mol illegala klubbar, där alkoholdrycker serveras. Förvaringen av dryckerna har nämligen kunnat ske på sådant sätt att myndigheterna inte ansett sig kunna beslagta dem trots atl myckel tytt på atl dryckerna skulle användas i den illegala rörelsen.

Prop. 1976/77:108 87

Förfarandet vid lagens tillämpning

57 S

Paragrafen innehåller reglerna om tillståndsmyndighet i fråga om parti-och detaljhandel med öl.

Enligl 5 S första stycket Öfl fär partihandel utövas av den som har tillstånd till detaljhandel. I 8 S Öfl stadgas bl. a. alt tillstånd till detaljhandel meddelas av polismyndigheten i den ort, där försäljningsstället är belägei.

I förevarande paragraf har i enlighet med vad jag tidigare förordat angetts atl lillslånd till parti- och detaljhandel med öl meddelas av länsstyrelse.

58 S

Paragrafen anger lillsländsmyndighel för servering av alkoholdrycker.

Första stycket ersätter 23 S Rfl, 12 och 13 SS och 14 S första stycket Öfl samt 2 S andra stycket Aff.

F. n. meddelas tillstånd till servering av öl i vissa fall av polismyndighet och i andra fall av länsstyrelse. I framtiden skall länsstyrelse alltid meddela tillstånd. Härigenom näs överensstämmelse både med de regler som redan i dag gäller för servering av andra alkoholdrycker och dem som enligt 57 S föresläs gälla vid parti- och detaljhandel med öl.

Andra stycket motsvarar 35 S första stycket Rfl och 14 S andra stycket Öfl.

Även i fråga om irafikutskänkning har polismyndighetens befattning med tillståndsfrågor förts över till länsstyrelsen.

59 S

I paragrafen, som ersäller 27 S första stycket Rfl, föreskrivs skyldighet att göra skriftlig ansökan om tillstånd enligt 57 och 58 SS. Motsvarande bestämmelser saknas i Öfl och Aff

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för lillslåndsmyndighelen att inhämta yttranden över ansökningar om tillstånd till servering av alkoholdrycker.

Första stycket ersätter 28 S och del av 35 S andra stycket Rfl saml 15 S första stycket Öfl.

Liksom i dag skall tillsländsmyndigheten i regel inhämta yttranden i ärenden om lillslånd till servering av alkoholdrycker. Den föreslagna bestämmelsen innebär all yttranden alllid skall inhämtas i ärenden om lillslånd lill servering av alkoholdrycker enligl 37 S första stycket 1 och 2. Della stämmer i huvudsak överens med vad som gäller i dag.

Prop. 1976/77:108 88

Smärre ändringar föreslås i fråga om kretsen av remissinstanser. Således skall yttrande inhämtas från länsnykterhelsnämnd även då del gäller tillstånd lill servering av öl. Regeln alt fullmäktige skall höra kommunens nykterhelsnämnd föreslås ulgå. Del fär anses självklart all fullmäktige skaffar sig erforderiigl underiag för sin bedömning.

Obligatorisk remiss har inte föreskrivits i ärenden om lillslånd lill servering vid enstaka tillfälle eller under enstaka lidsperiod. Delsamma gäller även beträffande andra serveringsärenden såsom överförande av tillstånd pä ny ägare, väsentlig ändring av serveringssiälle och utsträckt serveringslid. Självfallet skall dock tillsländsmyndigheten om det bedöms vara av värde inhämta yttranden även i sådana ärenden från den eller de myndigheter som anses böra höras.

Av naturiiga skäl faller liksom hittills ärenden om trafikservering utanför området för obligatoriskt remissförfarande.

Andra stycket reglerar remissförfarandet vid servering inom eller invid militärt område. Som jag tidigare framhållit bör i framtiden all servering av alkoholdrycker inom militärt område vara lillståndsbunden.

Tredje stycket ersäller 32 S Rfl och 31 S Öfl.

Möjligheten alt delegera yttranderätten är i dag enligl Rfl begränsad lill tillfällig utskänkning. Den nya bestämmelsen innebär därför en utvidgning av delegeringsmöjligheten.

61 S

Paragrafen, som ersätter 31 S första stycket Rfl och 15 S andra stycket Öfl, reglerar kommunens vetorätt.

Kommunen har i dag dels räll all bestämma om lillslånd lill servering över huvud tagel skall beviljas, dels rätt alt föreskriva vissa deialjbestäm-melser om serveringens bedrivande. I enlighet med vad jag har framhållit i den allmänna motiveringen har vetot bibehållits i vad avser nyetableringar men avskaffats vad gäller deialjbestämmelser. Begränsning av lillsländet till all avse viss alkoholdryck är inle att anse som detaljbestämmelse.

62 S

Paragrafen, som innehåller regler om kungörande av beslut om tillstånd till servering, ersäller 62 S Rfl och 30 S andra stycket Öfl.

1 den föreslagna bestämmelsen har med mönster från Rfl skapats enhetliga regler för kungörandet av beslut. Utgångspunkten för besvärstiden har be-stämls i enlighet med de förslag till ändringar i bl. a. rusdrycksförsäljningslagen och ölförsäljningslagen som läggs fram i prop. 1976/77:63 med förslag lill lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.

Prop. 1976/77:108 89

63 S

Paragrafen ger dödsbo, konkursbo eller förmyndare möjlighet att fortsätta rörelse, som drivits av den avlidne respektive den som försatts i konkurs eller förklarats omyndig. Reglerna ersätter 42 S 1 mom. Rfl och 18 S första stycket Öfl.

Endast sådana ändringar har gjorts som föranleds av alt tillstånd lill servering enligl 37 S som regel skall meddelas all gälla tills vidare saml all föreståndare enligl 44 S i förslaget alltid skall finnas.

Som jag tidigare har framhållit följer av konkurslagens bestämmelser alt den som är försatt i konkurs inte har rätt att bedriva försäljning av alkoholdrycker.

64 S

Paragrafen reglerar möjligheterna att ingripa med administrativa åtgärder mot sådan försäljning av alkoholdrycker som äger rum med tillstånd.

Första stycket ersätter 43 S Rfl och 27 S Öfl.

I paragrafen har enhetliga regler skapats för handeln med alkoholdrycker. Som tidigare framhållits bör övervakningen av försäljningsställen i framliden rikias in främst på all motverka olägenheter i nykterhetshänseende- Det bör dock, även om sådana olägenheter inte har uppkommit, liksom i dag finnas möjlighet att gripa in med administrativa påföljder mot den som bryter mot bestämmelser i lagen eller särskilda föreskrifter- När missförhållanden av detta slag uppmärksammas bör vederbörande tjänsteman dock i första hand försöka nå rättelse på frivillig väg genom överläggningar med tillståndshavaren.

Andra stycket nämner som grund för ingripande alt de förutsättningar som gäller för meddelande av tillstånd ej längre föreligger. Härmed avses bi. a. att tillhandahållande av lagad mat inte längre utgör en betydande del av en serveringsrörelse eller atl den som erhållit tillstånd till detaljhandel med öl inte längre är atl anse som matvaruhandlarc-

Tredje stycket tar upp en möjlighet att återkalla godkännande av föreståndare eller ersättare- / de fall olägenheter i nykterhetshänseende uppkommer kan dessa bero på all föreståndare eller ersättare är olämpliga-

65 S

Den föreslagna bestämmelsen har samma syfte som 64 S men omfattar försäljning av alkoholfria drycker. Bestämmelsen ersätter 8 S 1 mom. Aff och bör tillämpas i överensstämmelse med vad som gäller enligt 64 S-

Prop. 1976/77:108 90

66 S

Paragrafen, som ger regeringen eller, för visst tillfälle, länsstyrelsen rhöj-lighet att förbjuda eller inskränka försäljning av alkoholdrycker, ersätter 56 S Rfl och 28 S Öfl. Den i Aff intagna möjligheten att för visst tillfälle förbjuda försäljning av alkoholfria drycker har myckel begränsad alkoholpolitisk betydelse. Den har därför inte förts över i den nya lagen.

Enligl Rfl får regeringen förbjuda eller inskränka försäljning av spritdrycker, vin och starköl under krig, vid omedelbar krigsfara, dä arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder eller eljest när särskilda förhållanden föreligger, I Öfl finns i huvudsak samma omständigheter angivna som skäl för ingripande. Den föreslagna bestämmelsen har utformats så, all ingripande fär ske om synneriiga skäl föreligger. Någon ändring i sak åsyftas inle.

Liksom i dag bör regeringen ha möjlighet all delegera beslutanderätten, Delegering bör (a ske även lill annan myndighet än länsstyrelse.

Den möjlighet som i dag finns för länsstyrelse och polismyndighet atl för visst tillfälle förbjuda eller inskränka försäljning av alkoholdrycker har utnyttjats vid marknader, motortävlingar eller större festtillställningar för allmänheten. Tillämpningen har varierat i olika delar av landet.

Med hänsyn lill den starkt ökade röriigheten genom främst bilismen är det tveksamt om förbudet har någon nämnvärd alkoholpolitisk betydelse. Det är lätt atl föra med sig alkoholdrycker från hemorten eller åka några mil till en plats där försäljning sker. Ett förbud ökar också risken för olovlig försäljning.

Emellertid kan del inte uteslutas att förbud vid särskilda tillfällen kan vara alkoholpolitiskt påkallat. Jag har därför i likhei med beredningsgruppen inte velat föreslå att möjligheten till förbud avskaffas. 1 syfte atl uppnå större enhetlighet i tillämpningen har dock bestämmelsen utformats så att möjligheten all meddela förbud förbehålls länsstyrelse.

67 S

I paragrafen föreskrivs all länsstyrelsens beslut omedelbart länder lill efterrättelse om annat inte förordnas. Regeln ersätter 63 S 2 mom. Rfl, 29 S Öfl och 9 S 2 mom. Aff Endast redaktionella ändringar har gjorts.

68 S

Paragrafen, som innehåller reglerna för besvär, ersätter 63 S 1 mom. Rfl, 30 S Öfl och 9 S 1 mom. Aff F. n. skall talan mot länsstyrelses beslut föras hos regeringen. Jag har tidigare motiverat den föreslagna ändringen.

Prop. 1976/77:108 91

Tillsyn

I paragrafen anges vilka myndigheter som har all utöva tillsyn över lagens efterievnad.

Reglerna ersäller 57 S 1 mom. Rfl, 26 S första och andra styckena Öfl och 7 S första och Iredje styckena Aff Jag har tidigare utförligt redogjort för min uppfattning om den framtida tillsynen över handeln med drycker.

Social centralnämnd har ännu inle inrättats i samtliga kommuner. I lagtexten har därför kommunal nykterhelsnämnd angetts som den myndighet som på det kommunala planet skall övervaka lagens efterievnad.

I 2 S lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m. stadgas att vad som i lag eller annan författning föreskrives om nykterhetsnämnd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om social centralnämnd.

70 S

Paragrafen ger vissa föreskrifter om hur bokföringen skall vara inrättad i rörelse som avser försäljning av alkoholdrycker.

1 57 S 2 mom. Rfl finns motsvarande bestämmelse i fråga om servering av spritdrycker, vin och starköl. Stadgande saknas i Öfl.

Den föreslagna bestämmelsen avses gälla generellt i fråga om försäljning av alkoholdrycker. Utvidgningen är motiverad av kravet på en ökad övervakning av handeln med alkoholdrycker. Av bokföringen bör kunna utläsas t. ex. hur stor del av omsättningen i en serveringsrörelse som är att hänföra lill försäljning av varje särskilt slag av alkoholdrycker. Även vid detaljhandel med öl bör tillsländsmyndigheten ha möjlighet all på ett enkelt sätl få kännedom om ölförsäljningens andel av den totala omsättningen i rörelsen.

71 S

Paragrafen innehåller regler för utövandet av tillsynen. Första stycket ersätter 58 S Rfl, 26 S tredje stycket Öfl och 7 S andra stycket Afl-. Andra stycket ersätter 87 S Rfl och 35 S Öfl,

Ansvar m. m.

72 S

I denna och följande paragrafer (73-78 SS) ges bestämmelser om straff ansvar.

Första stycket andra punkten och andra stycket \ 12 S motsvarar 80 S 1 mom. Rfl och 32 S 1 mom. Öfl.

Efter förslag av RÅ vid remissbehandlingen av APU:s betänkande har

Prop. 1976/77:108 92

del högsta straffet för normalbroltet höjts lill ell års fängelse främst för alt möjliggöra användning av tvångsmedel även i dessa fall. I likhei med vad som f n. gäller kan bestämmelsen tillämpas även pä andra former av olovlig försäljning än s. k. langning. Del har vidare befunnits angeläget att på eu bättre sätl än som gäller f n. skapa förutsättningar för atl med kraft kunna ingripa mot servering av smuggelspril eller sprit som härrör från hembränning eller renaturering. Under punkten 2 i första stycket har därför lagils upp olovlig försäljning genom servering av spritdrycker, vin eller starköl som ej inköpts frän deialjhandelsbolaget. För straffansvar krävs all gärning begåtts uppsätligen eller av oaktsamhet.

73 S

Bestämmelsen har med viss redaktionell ändring överförts från 86 S 2 mom. Rfl.

74 S

1 paragrafen stadgas ansvar för den som anskaffar alkoholdrycker ät någon som inte har räll att få sådan vara utlämnad lill sig. Förfarandet jämställs i fråga om påföljd med olovlig försäljning av alkoholdrycker. Bestämmelsen motsvarar 81 S 1 mom. första stycket Rfl och 33 S första stycket Öfl.

Av olika undersökningar framgår all ungdom under 20 år i ej obetydlig utsträckning använder syslembolagsvaror. Jag anser all detta på allt sätt bör motverkas. Delta har kommit lill uttryck i den föreslagna bestämmelsen.

Liksom i fråga om gärningarna under 72 S krävs i subjektivt hänseende uppsåt eller oaktsamhet.

75 S

Paragrafen motsvarar 80 S 2 mom. Rfl.

Anledning saknas atl undanta ölet även om det praktiska behovet av bestämmelsen när det gäller öl torde vara litet.

76 S

Paragrafen motsvarar 85 S Rfl och 34 S Öfl.

1 likhei med beredningsgruppen anser jag att förseelser mol försäljnings-lagstiftningen i den mån del är möjligt bör beivras adminislraiivi genom varning, föreskrifter eller återkallelse av lillslånd. En kraftig begränsning av de straffljelagda förseelserna har därför skett. När möjlighet lill administrativt ingripande saknas har dock förfarandet straffsankiionerats. Endast böter ingår i straffskalan.

Prop. 1976/77:108 93

För de förseelser som tagits upp \ första stycket inträder straffansvar redan vid oaktsamhet.

77 S

Paragrafen motsvarar 83 S Rfl och 3 S andra stycket förordningen (1963:224) om förbud i vissa fall mol förtäring och förvaring av rusdrycker.

78 S

Paragrafen ersäller 89 S 1 mom. första stycket och 2 mom. Rfl.

Genom all öl ej undaniagits har en viss utvidgning skett av det straffbelagda området. F. n. gäller att den till vilken alkoholdrycker olovligen försålts eller anskaffats kan straffas för anstiftan. Bestämmelsen har visat sig svårtillämpad. Jag föreslår atl straffansvar ej skall förekomma för den lill vilken alkoholdrycken olovligen försålts eller anskaffats.

Någon motsvarighet lill husbondeansvarel enligt 89 S 3 mom. Rfl har inte tagits in i lagen. Mot innehavare av detaljhandel eller servering bör ingripande i stället ske på administrativ väg enligt vad som har närmare

79 S

Denna och följande paragraf (80 S) innehåller regler om förverkande.

Första stycket i 79 S ersätter 80 S 3 och 4 mom., 81 S 1 mom. andra stycket, 89 S 1 mom. andra stycket Rfl samt 32 S 2 mom. och 33 S andra stycket Öfl.

En betydande förenkling har skett av bestämmelserna. Eftersom brott kan avse även alkoholfria drycker bör även sädana drycker kunna förverkas.

Andra stycket saknar motsvarighet i gällande rätt. För atl i första hand förebygga fortsatt brottslighet har föreslagits au förverkande även skall kunna ske av hjälpmedel som kommit lill användning vid brott enligl 72 eller 74 S- Förverkande av hjälpmedel skall även kunna ske om annat särskilt skäl föreligger.

80 S

Enligt 79 S första stycket kan rusdrycker som varit föremål förbrott enligl lagen förklaras förverkade. I 80 S första meningen föreskrivs alt lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. skall gälla i tillämpliga delar i fråga om dryck som kan antas bli förverkad enligl vad som nyss har sagts. Detta innebär bl. a. att dryck som har tagits i beslag får förstöras redan innan beslut om förverkande föreligger, om värdet är

Prop. 1976/77:108 94

ringa eller förstörande annars måsle anses försvarligt. I annat fall får dryckerna säljas - alkoholdrycker endasi till partihandelsbolagel - varvid köpeskillingen tillfaller staten. Att förstöring eller försäljning får ske trots all förverkandefrågan ännu inle har avgjorts är en nyhet i förhällande till vad som nu gäller enligt 90 S 2 mom. Rfl. Del föreslagna förfarandet innebär atl besvär och kostnader som är förenade med förvaringen av dryckerna under beslagstiden undgäs-

1 80 S andra meningen har tagits in en regel som motsvarar 86 S 1 mom-Rfl i den mån delta moment inle har ersatts genom all 17 S andra stycket gjort lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införsel-reglerade varor m. m. tillämplig med viss inskränkning pä spritdrycker, vin och siarköl som förs in från utlandet. Bestämmelser om förvaring av vara på lullupplag finns i 28-33 SS tullsladgan (1973:671), där del i 32 S föreskrivs all oförtullad vara fär förvaras på tullupplag i högsl 30 dagar, om inte tullmyndighet av särskilda skäl medger föriängning av förvaringstiden. Mol bakgrund härav har i 80 S andra meningen föreskrivits all dryck som av annan än partihandelsbolagel har lagts upp pä tullupplag och inte tagils ut inom 30 dagar från uppläggningen skall anses förverkad. Detsamma föresläs gälla i fråga om dryck som omhändertagits av tullmyndighet för tillfällig förvaring utan alt läggas upp på tullupplag. Härigenom kommer alltså drycken atl kunna förstöras eller försäljas enligl de nyss nämnda bestämmelserna i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

81 S

Enligl första stycket ges möjlighet all medge dispens från bestämmelse i lagen. Det kan visa sig vara av värde alt för speciella fall kunna göra undanlag från bestämmelserna i lagen. Självfallet bör tillämpningen vara myckel restriktiv. 1 likhei med beredningsgruppen finner jag det uteslutet all anförtro denna dispensräll ål annan än regeringen, som på andra områden har liknande befogenhet.

I andra stycket föreskrivs möjlighet för chefen för ulrikesdeparlemenlei all besluta om undanlag från 49 och 56 SS efter framställning från främmande siat eller internationell organisation. Enligt tullförordningen har främmande stal och internationell organisation räll lill tullfrihet för alkoholdrycker. Bestämmelsen har lillkommil främst för au möjliggöra servering av skattefria varor vid främmande stals representation utanför beskickningen.

Övergångsbestämmelserna

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1978. Av de föreslagna övergångsbestämmelserna torde endasi 2-6 fordra kommentarer.

Prop. 1976/77:108 95

2. I förslaget lill lag om handel med drycker har införts en något annoriunda terminologi än i rusdrycksförsäljningslagen och ölförsäljningslagen. Ändringar i anledning härav har företagits i andra författningar endasi i del fall det ansetts påkallat av särskilda skäl. För författningar som innehåller termen rusdrycker - en term som saknar motsvarighet i den nya lagstiftningen - har givits en tolkningsregel som innebär all därmed skall avses spritdrycker, vin och siarköl såvida inte annat framgår av del sammanhang vari termen har använts.

3. Med stöd av nu gällande bestämmelser sker oklrojprövning under hösten 1977. Jag har därför ansett del onödigt och opraktiskt med förnyad prövning enligl de nya bestämmelserna vid årsskiftet 1977/78. Övergångsbestämmelsen innebär alt meddelade lillsländsbevis i regel gäller t. v. i enlighet med siu innehåll, dock längst till utgången av år 1979. Innan dess måste således omprövning ske enligl den nya lagstiftningen. Med hänsyn lill den förordade mera restriktiva inställningen lill servering av öl pä nöjes-och idrottsplatser bör även nu gällande icke tidsbestämda lillslånd till sådan servering bli föremål för omprövning före utgången av är 1979.

Villkor t. ex. om liden för uiskänkningen gäller i enlighet med vad som antecknats i tillståndet. Har visst klockslag angivils för ulskänkningens avslutande skall dock denna lid vid tillämpning av 47 S anses som serveringstidens utgång. I fråga om förhållande som inte regleras i tillståndet gäller de nya reglerna fr. o. m. år 1978.

4. Vad som sagts under punkten 3 äger motsvarande tillämpning pä godkännande av föreståndare.

5. Jag har erfarit atl chefen för budgeidepartemeniet kommer att föreslå atl staten förvärvar samtliga aktier i Sprilcenlralen i överensstämmelse med vad som redan gäller i fråga om Systembolaget. 15 S första stycket har utformats i enlighet härmed. Till dess aktierna förvärvats måste Sprilcenlralen få driva sin verksamhet utan hinder av att samtliga aktier ej ägs av staten. Della blir möjligt enligl den föreslagna övergångsbestämmelsen.

6. Enligt 33 S andra stycket får tillverkare bedriva detaljhandel med öl endasi genom kringföringsförsäljning och försäljning frän lager beläget på tillverkningsstället eller huvudsakligen avsett för kringföringsförsäljning eller partihandel. Bestämmelsen ersätter 6 S Öfl enligl vilken lillslånd för tillverkare av öl inte innefattar rätt au bedriva ulminutering från butik som särskilt inrättats för försäljning av drycker. Enligt punkt 4 i övergångsbestämmelserna lill sistnämnda lag får dock tillverkare bedriva utminuiering från sådan butik om den anordnats före den 1 januari 1961. Jag föreslår ingen ändring i detta avseende.

Prop. 1976/77:108 96

5.3 Lag om ändring i lagen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

De förestagna ändringarna är i huvudsak betingade av ändringarna i alkohollagstiftningen i övrigl och har kommenterats i den allmänna motiveringen. Tillständs- och konirollfrågorna pä detta område bör fortsättningsvis handhas av .socialstyrelsen. Ansvarsbestämmelserna har utformats i direkt anslutning till motsvarande bestämmelser i lagen om handel med drycker och lagen om tillverkning av drycker, m. m. Vidare har begreppet starkdenaturerad sprit utmönstrats ur lagstiftningen i syfte alt undvika de gränsdragningsproblem som nu gällande lagstiftning visat sig leda till. Till följd härav kommer enhetliga regler atl gälla vid försäljning av all teknisk sprit oavsett denatureringsgrad.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag au regeringen föreslår riksdagen

au antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till

1. lag om tillverkning av drycker, m.m.

2. lag om handel med drycker,

3. lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat,

4. lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207),

5. lag om ändring i lagen (1954:579) om nykierhetsvård,

6. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.,

alt

7. godkänna de riktlinjer för alkoholpolitiken som jag har förordat,

8. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsätgärder och åtgärder i övrigt som behövs för atl den centrala organisation på alkoholområdet som jag har förordat skall kunna genomföras,

9. lill Socialstyrelsen för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln utöver i prop. 1976/77:100, bil. 8, föreslaget förslagsanslag anvisa ytteriigare 300 000 kr.,

10. lill Länsstyrelserna för budgetåret 1977/78 under femtonde huvudtiteln utöver i prop. 1976/77:100, bil. 18, föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 1 5(X)000 kr-,

11. till Informationsåtgärder på alkoholområdet för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 500 000 kr..

Prop. 1976/77:108 98

Bilaga 1:1 Socialdepartementets lagförslag

1 Förslag till

Lag om tillverkning av drycker, m. m.

Härigenom föreskrives följande.

Definitioner

1 S Med sprit förslås vara, som innehåller alkohol i en koncentration av
mer än 1,8 viktprocent. Med tillverkning av sprit förstås varje förfarande,
varigenom alkohol i sådan koncentration framställes eller ulvinnes. Vin
eller maltdryck anses dock ej som sprit. Ej heller utgör framställning av
sådan dryck tillverkning av sprit.

Med alkohol avses i denna lag elylalkohol.

2 i) Med spritdryck förstås sprit som är avsedd all förtäras som dryck. Sådan sprit kan dock med hänsyn till alkoholslyrka, vederlagen internationell klassificering eller andra omständigheter hänföras lill vin i enlighet med vad regeringen närmare föreskriver.

3 S Med vin försläs dryck som är framställd genom jäsning av saft från färska druvor eller andra färska bär, färsk frukt, rabarber eller russin och som innehåller mer än 1,8 viktprocent men högsl 22 volymprocent alkohol.

Vin kallas lätt\'in om del har en alkoholhall av högsl 15 volymprocent och slarkvin om alkoholhallen överstiger 15 men ej 22 volymprocent.

4 S Med maltdryck förstås jäst, odestillerad dryck som är framställd med
torkat eller rostat malt som huvudsakligt exlraklgivande ämne.

Lättöl är malldryck som innehåller högsl 1,8 viktprocent alkohol. Färskt lättöl av lättöl som jäser eller eljest innehåller jäst. Annat lättöl kallas lagrat lättöl.

Öl är maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men ej 2,8 viktprocent alkohol.

Starköl är malldryck som innehåller mer än 2,8 viktprocent alkohol.

5 S Med alkoholfri dryck förstås dryck som antingen är fri frän alkohol eller
innehåller högsl 1,8 viktprocent alkohol.

Med läskedryck förstås kolsyrad alkoholfri dryck, hänföriig lill tulltaxenummer 22.01, och alkoholfri konsumtionsfärdig dryck, hänföriig till tulliaxenummer 22.02, 22.07 eller 22.09. Choklad, kaffe eller te anses dock ej som läskedryck.

Prop. 1976/77:108 99

6 !j Tillverkare kallas den som driver yrkesmässig tillverkning enligt denna
lag. Med partihandelsbolagel förslås det i lagen (1977:000) om handel med
drycker omnämnda partihandelsbolagel.

Tillverkning

7 S Sprit får ej tillverkas utan tillstånd.

8 S Endasi partihandelsbolagel fär tillverka spritdrycker.

9§ Vin, starköl eller öl får ej tillverkas utan tillstånd om det ej gäller tillverkning i hemmet för tillverkarens eget behov.

10 § För tillverkning av vin inom landet får ej användas extrakt eller kon
centrat av druvmust eller annan fruktsaft. Deslillation får ej ske. Endasi
vid tillverkning av slarkvin får sprit tillsättas (förskäring).

Om färska bär, färsk frukt eller rabarber användes vid tillverkningen får lillsältas högsl så mycket socker eller honung som i vikt motsvarar en tredjedel av den sammanlagda vikten av bären eller frukterna eller rabarbern. I annat fall får socker eller honung ej tillsättas.

Tillståndsmyndighelen får för visst fall medgiva undanlag från bestämmelserna i denna paragraf såvitt avser annan tillverkning än hemtillverkning.

11 S För tillverkning av siarköl och öl inom landet får användas endasi
torkat eller rostal mall, omällad spannmål, socker, honung samt humle,
jäst och vatten.

Vid tillverkning av starköl och öl får ej mera socker eller honung tillsättas än som i vikt molsvarar en iredjedel av vikten av använt mall. Extrakt eller koncentrat av malt får ej användas.

Starköl med en alkoholhalt som överstiger 4,5 viktprocent alkohol får ej tillverkas i hemmet och av tillverkare endast för utförsel ur landet.

Färskt lättöl med en stamvörtstyrka som överstiger 6 procent får ej tillverkas.

Tillsländsmyndigheten fär för visst fall medgiva undanlag från bestämmelserna i denna paragraf såvitt avser annan tillverkning än hemiillverkning.

Tillverkares förfoganderätt

12 S Annan tillverkare av sprit än partihandelsbolagel får förfoga över av
honom tillverkad sprit endasi för försäljning till nämnda bolag, för export
och, efter medgivande av lillslåndsmyndighelen, för användning i egen rö
relse samt för försäljning enligt lagen (1961:181) om försäljning av teknisk
sprit och alkoholhaltiga preparat.

Prop. 1976/77:108 100

13 S Tillverkare av spritdrycker, vin, starköl eller öl får förfoga över av
honom tillverkad dryck för försäljning endasi enligl lagen (1977:000) om
handel med drycker.

14 ij Mall- och läskedrycker får utlämnas från tillverkningsställe endast i
slutna käri eller behållare av typ som har godkänts av lillslåndsmyndighelen
eller med avseende på rymden blivit godkända enligl lagen (1971:1081) om
bestämning av volym och vikt- Ulan hinder härav får mall- och läskedrycker
utföras ur landet, föras till frihamn, eller, när fråga är om starköl, inlagas
i exportbuiik eller läggas upp pä tullager som har inrättats för förvaring
av proviant.

Käri eller behållare som avses i första stycket skall vara försedda med uppgift om (Jryckestillverkarens namn eller om lillverkningsslället eller med dryckesiillverkarens inregistrerade varumärke. På käri som innehåller maltdryck skall dessutom finnas uppgift om varuslag (lättöl, öl, starköl) saml på käri som innehåller läskedryck uppgift om dryckens benämning. Namn och tillverkningsställe får angivas med förkortning, som lillståndsmyndigheten har godkänt. Varuslag får angivas med särskild beteckning, som godkänts av tillståndsmyndighelen. Kärl eller behållare som innehåller malldryck får ej förses med uppgift som är ägnad att giva drycken sken av alt tillhöra annat varuslag än det som den är hänföriig till.

Omförpackning av malldrycker får göras endast av tillverkare av sådan vara.

Utan hinder av vad i första stycket sägs får utlämning av läskedrycker i öppet kärl ske från automat som godkänts av tillståndsmyndigheten eller har blivit vederbörligen justerad.

Tillverkares uppgiftsskyldighet m. m.

15 § Den som erhållit tillstånd lill tillverkning enligl denna lag skall hos tillsländsmyndigheten i förväg anmäla när han ämnar upplaga tillverkningen. Sådan anmälan skall även göras om tillverkningen lägges ned eller om avbrott göres i den.

16 ;? Den som ämnar upptaga tillverkning för försäljning av lättöl eller läskedrycker eller övertaga rörelse med sådan tillverkning skall hos tillsynsmyndigheten i förväg anmäla när han ämnar upplaga tillverkningen eller övertaga rörelsen. Sådan anmälan skall även göras om tillverkningen lägges ned eller avbrott göres i den.

17 § Om lillståndsmyndigheten begär del skall tillverkare medgiva tillträde till tillverkningsställe med tillhörande lokaler, tillhandahålla handelsböcker och övriga handlingar som rör verksamheten, utan ersättning biträda med

Prop. 1976/77:108 101

handräckning vid tillsynen, lämna varuprover som behövs samt redovisa uppgifter om tillverkningens omfattning och utveckling.

Destillationsapparater och aktiverat kol

18 S Den som saknar tillstånd får ej här i landet tillverka, överiåla eller
inneha eller lill landet införa apparat, som kan användas för tillverkning
av sprit (destillationsapparat) eller föremål som uppenbariigen är avsett alt
ingå i sådan apparat (apparaldel). Vad som sagts nu gäller ej

1. staten,

2. den som har lillslånd att tillverka .sprit,

3. apotek, kommunalt laboratorium eller läroanstalt som står under statlig tillsyn,

4. sådant sjukhus som avses i 2 S sjukvårdslagen (1962:242) eller 2 kap. 4S Oärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

I fråga om rätt all hantera oförtullade destillationsapparater och apparatdelar gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

19 S Den som innehar aktiverat kol hänföriigl lill tulliaxenummer 38.03
eller annat renings- eller filireringsmedel får ej överiåla della om han har
insett eller bort inse att varan skulle komma atl användas vid rening eller
filtrering av olovligen tillverkad sprit eller vid obehörigt borttagande eller
försvagande av denaiureringsmedel i sprit eller alkoholhaltigt preparat.

Förfarandet vid lagens tillämpning

20 S Tillverkningstillslånd fär meddelas endast den som med hänsyn till
sina ekonomiska förhållanden och omständigheter i övrigl kan anses lämplig
atl utöva verksamheten.

Tillstånd gäller tills vidare.

Överiåter tillständshavare sin rörelse pä annan, kan tillståndet efter prövning enligt denna paragraf överföras på denne.

21 S Tillståndsmyndighelen skall återkalla tillverkningstillslånd om

1. rätten enligt tillståndet ej längre utnyttjas,

2. verksamheten ej har bedrivits i enlighet med gällande bestämmelser eller

3. den enligt lagen (1977:000) om dryckesskatt föreskrivna skatten ej har inbetalats.

Tillståndsmyndighelen kan med hänsyn lill särskilda förhållanden i stället för atl återkalla tillståndet meddela varning.

Prop. 1976/77:108 102

22 S Tillsländsmyndigheten skall återkalla tillstånd som avses i 18 S om

1. destillationsapparat har använts vid olovlig tillverkning eller rening av sprit och tillståndshavaren icke kan göra sannolikt atl det inträffade har skett ulan hans vetskap och vilja,

2. tillståndshavaren har överlåtit destillationsapparat eller apparaldel lill någon som icke är berättigad all inneha sådan utrustning eller

3. ändring har inträffat i förhällande, på vilket beslut om tillstånd grundats.

Tillsländsmyndigheten får underiåla att återkalla tillstånd enligt första stycket om återkallelsen framstår som uppenbart obillig.

23 S Tillslåndsmyndighei enligl denna lag är socialstyrelsen, som också utövar tillsyn över lagens tillämpning.

24 § Tillsländsmyndigheten skall utfärda bevis att tillstånd har meddelats och att anmälan som avses i 15 eller 16 S har fullgjorts.

Vägrar tillverkare alt lämna tillträde för kontroll eller att tillhandahålla handelsböcker och övriga till verksamheten hörande handlingar eller all lämna varuprov eller uppgifter om tillverkningen, får lillslåndsmyndighelen förelägga vite. Försuttet vite utdömes av myndigheten.

Den som utövar tillsyn enligl denna lag flr ej obehörigen yppa vad han därvid inhämtat.

25 § Beslut av tillstånds- och tillsynsmyndigheten enligt denna lag länder omedelbart lill efterrättelse, om ej annoriunda förordnas.

26 tj Talan mol tillståndsmyndigheiens beslut om utdömande av vite föres hos kammarrätten genom besvär. Mol annat beslut av lillslånds- och tillsynsmyndigheten enligl denna lag föres talan hos regeringen genom besvär.

Ansvar m. m.

27 § Den som

1. olovligen tillverkar sprit,

2. bereder mäsk i uppenbart syfte atl olovligen tillverka sprit eller

3. forslar, döljer eller förvarar sprit, som uppenbariigen är olovligen tillverkad, eller mäsk, som uppenbariigen är avsedd för olovlig tillverkning av sprit dömes lill böter eller fängelse i högst ett år.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om sprittillverkningen eller mäskberedningen har skett i större omfattning eller i syfte all sälja varan.

Prop. 1976/77:108 103

28 S Den som olovligen tillverkar vin, starköl eller öl dömes till böter eller fängelse i högsl sex månader.

29 S Har tilläten alkoholhall överskridits endasi i ringa män eller är gärning som avses i 27 och 28 SS av annat skäl atl anse som ringa, skall ej dömas lill straff

30 S Den som utan atl vara berättigad därtill tillverkar, överiåter eller innehar deslillaiionsapparai eller apparatdel dömes till böter eller fängelse i högst ell år. Om ansvar för olovlig införsel av destillationsapparat eller apparaldel finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

31 S Den som bryter mol 19 S dömes lill böter eller fängelse i högst ett

32 S Den som i strid mot

1. 14 S första stycket utlämnar mall- eller läskedrycker,

2. 14 S Iredje stycket omförpackar maltdrycker ulan att vara tillverkare, dömes till böter,

33 S Den som ej iakttager i 15 eller 16 S föreskriven anmälningsskyldighet dömes till böter, högsl femhundra kronor.

34 S Har flera medverkat till gärning som avses i 27, 28, 30 och 31 SS, äger 23 kap. 4 och 5 SS brottsbalken motsvarande tillämpning. Den lill vilken vara som avses i 27 och 28 SS har sålts eller annars anskaffats för personligt bruk skall dock vara fri från ansvar.

Förverkande och beslag

35 vj Sprit, vin, starköl och öl samt mäsk som har varit föremål för brott
enligl denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall jämte
redskap som har använts vid tillverkningen, råämnen som uppenbarligen
har varit avsedda för tillverkningen och beredningen saml käri och em
ballage, i vilket varorna har förvarats, förklaras förverkade. Likaså skall
förråd av renings- och filireringsmedel vilka uppenbariigen avsetts för rening
eller filtrering av olovligen tillverkad sprit förklaras förverkat.

Destillationsapparat eller apparaldel som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet av sådan apparat eller apparaldel skall förklaras förverkad. Detsamma gäller även utbyte av brott som har sagts nu.

Begär någon brott som avses i 19 S skall hos honom befintliga förråd av aktiverat kol och annat renings- eller filireringsmedel förklaras förverkade.

Förordnande om förverkande skall ej meddelas om det är uppenbart obil-Jigt-

Prop. 1976/77:108 104

36 S Om beslag av sprit, vin, starköl, öl eller mäsk, som kan antagas bli föremål för förverkande enligl 35 S, gäller lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m- m.

Straffskatt

37 S Den som olovligen har tillverkat sprit skall dömas att betala straffskall med sjuttiofem kronor per liter, dock minst trehundra kronor-

Den som olovligen har tillverkat vin skall dömas atl betala slraffskall med tjugofem kronor per liter, dock minst etthundra kronor.

Den som olovligen har tillverkat siarköl eller öl skall dömas att betala straffskall med fem kronor per liter, dock minst etthundra kronor.

Beslut om slraffskall skall ej meddelas om del är uppenbart obilligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978 då lagen (1961:180) om tillverkning av sprit och vin saml lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av mall- och läskedrycker skall upphöra alt gälla.

I samband med ikraftträdandet iakttages följande.

1. Äldre bestämmelser gäller i fråga om förhållande som hänför sig till
tiden före ikraftträdandet,

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. Tillstånd, medgivande och godkännande som har lämnats med stöd av de upphävda lagarna skall äga giltighet även för tiden efter ikraftträdandet som om del hade givils enligl denna lag.

Prop. 1976/77:108 105

2 Förslag till

Lag om handel med drycker

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

1 S Denna lag gäller försäljning och införsel av spritdrycker, vin, siarköl
och öl (alkoholdrycker) samt lättöl, läskedrycker och andra alkoholfria dryck
er.

Beteckning i denna lag har samma betydelse som i lagen (1977:000) om tillverkning av drycker, m. m.

2 !j Med försäljning försläs varje form av tillhandahållande av dryck mol
ersättning.

Med partihandel avses försäljning till återförsäljare i och för hans rörelse. Annan försäljning benämnes detaljhandel, eller, om den sker för förtäring på stället, servering.

3 S Det är förbjudet att försälja alkoholdrycker om rätt däriil) ej föreligger enligt denna lag.

4 vj Utan hinder av bestämmelserna i denna lag får vin, starköl och öl serveras lill passagerare pä järnvägståg i internationell trafik. Vin får säljas för kyrkligt behov enligl föreskrifter som meddelas av regeringen, eller efter regeringens bestämmande socialstyrelsen.

Genom vad som föreskrives i denna lag göres ej inskränkning i den räll lill försäljning som följer av gällande bestämmelser om lullager som har inrättats för förvaring av proviant m. m. samt lill försäljning av obeskattade varor i exportbuiik.

5 § Om rätt atl förfoga över alkoholdrycker som medföres som proviant pä fartyg och luftfartyg i internationell trafik gäller särskilda bestämmelser.

6 tj Om försäljning av spritdrycker, vin och starköl för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller likartat ändamål gäller lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

7 S Försäljning av drycker som omfattas av denna lag skall skötas på sådant sätt alt skador i möjligaste mån förhindras.

Den som lar befattning med försäljning av drycker skall tillse att ordning, nykterhet och trevnad råder på försäljningsstället.

Prop. 1976/77:108 106

8 S Den som tillverkar, säljer eller förmedlar försäljning av alkoholdrycker
får i sin rörelse lämna sådan dryck som gåva endasi i form av varuprov.

Vid handel med andra varor än alkoholdrycker får sådan dryck ej lämnas som gåva.

9 S Vid detaljhandel med och servering av alkoholdrycker skall alkoholfria
drycker finnas all tillgå i tillfredsställande urval och omfattning.

10 5) Den som är omyndig fär ej bedriva försäljning av alkoholdrycker.

il S Vid detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl får vara ej säljas eller utlämnas lill den som kan antagas ej ha fyllt 20 år. Motsvarande gäller vid detaljhandel med öl och servering av alkoholdrycker i fråga om den som kan antagas ej ha fyllt 18 år.

Alkoholdrycker får ej säljas eller utlämnas lill den som är märkbart påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel.

Utlämning av alkoholdrycker skall vägras om del finnes särskild anledning alt antaga att varan är avsedd all olovligen tillhandahållas någon.

Innan alkoholdrycker utlämnas skall mottagaren på begäran styrka sin ålder.

12 § Del är förbjudet atl som ombud eller på därmed jämförligt sätt anskaffa alkoholdrycker till den som enligt 11 S ej har räll att få sådan vara utlämnad lill sig. Del är också förbjudet all i större omfattning tillhandagä annan med att anskaffa alkoholdrycker.

13 S Försäljning av alkoholfria drycker är, med de inskränkningar som föreskrives i denna lag, tillåten under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet.

14 S Starköl med högre alkoholhall än 4,5 viktprocent får säljas endasi för export.

Parti- och detaljhandelsbolagen

15 S För import och partihandel med spritdrycker, vin och starköl skall
finnas ett särskilt för ändamålet bildat aktiebolag (partihandelsbolag), som
staten äger.

För detaljhandel med spritdrycker, vin och siarköl skall finnas ett särskilt för ändamålet bildat aktiebolag (deialjhandelsbolag), som staten äger.

16 S Föreskrifter om bolagens verksamhet och drift samt om särskild kon
troll från statens sida skall inlagas i avtal som upprättas mellan staten och
bolagen.

Prop. 1976/77:108 107

Bolagen är skyldiga alt verka för au reklam och andra marknadsföringsåtgärder för spritdrycker, vin och siarköl ej bedrives på sätt som uppenbarligen Slår i strid med det i 7 S första stycket angivna syftet.

Import, export och partihandel

17 § Spritdrycker, vin och starköl får, med de undantag som angives i 18 S,
införas lill landet endast av partihandelsbolagel.

Spritdrycker, vin och starköl får ej tagas om hand på sätt som avses i 3S andra stycket lullagen (1973:670) av annan än partihandelsbolaget. Sådana varor får av annan än bolaget ej förvaras på annat tullager än sådant som har inrättats för förvaring av proviant m. m. I övrigl gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

Spritdrycker och sådant vin, som ej har tillverkats inom landet, får säljas för export endast av partihandelsbolaget.

18 S Spritdrycker, vin och starköl får införas lill landet

1. av den som har rätt lill tullfrihet enligl 7 S tullförordningen (1973:979),

2. av handelsresande som medför varan som prov, i och för dennes rörelse,

3. av resande eller av person, som utför arbete på transportmedel, för eget eller familjens bmk eller som gåva lill närslående för dennes eller dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas av regeringen,

4. i form av enstaka gåvoförsändelse lill enskild person för dennes eller dennes familjs personliga bruk enligl bestämmelser som meddelas av regeringen,

5. som proviant på fartyg eller luftfartyg enligl särskilda bestämmelser.
Vin och starköl, som medföres som proviant på järnvägståg i internationell

trafik, får införas i den utsträckning som kräves för servering av passagerare under tågels färd inom landet.

19 S Maltdryck som införes lill landet skall vara försedd med uppgift om
tillverkarens namn saml om varuslag på sätt som angives i 14 S andra stycket
lagen (1977:000) om tillverkning av drycker, m.m.

För oförtullad maltdryck som ej är försedd med uppgift enligl första stycket gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

Generaliullslyrelsen far för visst fall medgiva undanlag från bestämmelserna i denna paragraf

20 S Partihandel med spritdrycker, vin och siarköl får, med de i 22 och
23 SS angivna undantagen, bedrivas endasi av partihandelsbolagel.

Prop. 1976/77:108 108

21 !? Partihandel med öl får bedrivas av den som har tillstånd enligl denna
lag lill detaljhandel med sådan dryck. Efter särskilt tillstånd får partihandel
även bedrivas av den som yrkesmässigt bedriver partihandel med matvaror
eller yrkesmässigt inför öl lill landet.

Den som driver partihandel med öl får även sälja sådant öl för export.

22 ij Deialjhandelsbolaget får sälja spritdrycker, vin och starköl lill den som har rätt alt servera sådana drycker.

23 § Den som enligt lagen (1977:000) om tillverkning av drycker, m. m. har tillstånd att tillverka vin eller starköl får sälja av honom tillverkad vara för export och till partihandelsbolaget. Tillverkare av siarköl får även sälja sådan vara lill deialjhandelsbolaget och till annan tillverkare av siarköl saml till den som har lillslånd all servera starköl-Överföres lillslånd lill servering av alkoholdrycker enligl 36 S andra stycket

på annan, får överlätaren sälja siu lager av dessa drycker lill sin efterträdare. För konkursbo eller dödsbo fär ulan hinder av bestämmelserna i denna lag spritdrycker, vin och starköl säljas lill parti- eller deialjhandelsbolaget samt starköl och öl säljas till tillverkare av sådan dryck enligl de föreskrifter som meddelas av regeringen, eller efter regeringens bestämmande, socialstyrelsen. Motsvarande gäller även i andra fall om särskilda omständigheter annars visas föreligga.

24 § Vid partihandel med alkoholdrycker är säljaren skyldig att förvissa
sig om alt köparen har rätt att återförsälja varan.

Vid varje lager för partihandel med starköl eller öl skall, om innehavaren ej är enskild person som själv förestår verksamheten, utses en för uppgiften lämplig person, som har tillsyn över försäljningen (föreståndare).

Vid partihandel med alkoholdrycker får endast anlitas anställd personal. Såld vara får dock sändas genom annan lill återförsäljare.

Detaljhandel

Detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl

25 S Detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl får bedrivas endast av deialjhandelsbolaget.

26 ij Deialjhandelsbolaget beslutar efter hörande av länsstyrelse, kommunfullmäktige och polismyndighet om försäljningsställenas föriäggning.

Kommunfullmäktige kan hemställa alt regeringen prövar lämpligheten av bolagets beslut enligl första stycket. Sådan hemställan skall göras senast två månader efter del atl kommunen underrättats om beslutet.

Prop. 1976/77:108 109

27»? Försäljning får ske antingen som försäljning till avhämtning eller genom försändning på rekvisition.

Försändning på rekvisition skall på begäran ske till köpare i ort där försäljningsställe saknas. För försändningen får detaljhandelsbolaget inrätta särskilt utlämningsställe. Saknas också utlämningsställe, sändes varan med post eller allmänt kommunikationsmedel lill lämplig hållplats eller station. Försändningskostnaden betalas av detaljhandelsbolaget.

28 S Vid detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl får vara ej utlämnas lill köpare förrän den har betalats.

29 S Spritdryck, vin eller starköl som ej hålles i lager skall pä begäran anskaffas om ej deialjhandelsbolaget finner hinder härför föreligga.

Detaljhandel med öl

30 S Detaljhandel med öl får bedrivas av deialjhandelsbolaget och av den
som har meddelats särskilt tillstånd.

Tillstånd enligl första stycket gäller tills vidare och hänför sig lill viss lokal (detaljhandelsställe).

Tillståndsmyndighelen får i lillslånd till detaljhandel med öl meddela de föreskrifter som behövs.

31 S I ärende om tillstånd enligt 30 S skall tillståndsmyndigheten pröva om
sökanden med hänsyn till personliga egenskaper och övriga omständigheter
kan antagas vara lämplig som tillslåndshavare.

Tillstånd till detaljhandel med öl skall om hinder ej föreligger enligl första stycket meddelas den som yrkesmässigt

1. säljer matvaror till allmänheten (malvaruhandlare),

2. tillverkar öl, lättöl eller läskedrycker (tillverkare).

Överiåter tillständshavare sin rörelse, kan tillståndsmyndighelen medgiva att lillsländet överföres pä förvärvaren.

32 S För varie detaljhandelsslälle skall, om tillslåndsinnehavaren ej är en
skild person som själv föreslåi- verksamheten, utses en för uppgiften lämplig
person som utövar tillsyn över försäljningen (föreståndaren). För föreståndare
skall utses ersättare som är lämplig för uppgiften.

Vid detaljhandel med öl får endasi anlitas anställd personal. Såld vara fär dock sändas genom annan till köpare.

33 S Malvaruhandlare får bedriva detaljhandel med öl endasi i anslutning
lill försäljning av matvaror.

Tillverkare fär bedriva detaljhandel med öl genom kringföringsförsäljning

Prop. 1976/77:108 110

och försäljning från sådant lager som är beläget på liUverkningsslällei eller huvudsakligen avsett för kringföringsförsäljning eller partihandel. 1 samband med sådan detaljhandel får tillverkare ej sälja andra varor än öl och alkoholfria drycker.

Tillstånd lill detaljhandel med öl får meddelas den som har rätt att servera alkoholdrycker eller alkoholfria drycker endast om särskilda skäl föreligger.

Servering

Tillståndsfrågor

34 S Servering av alkoholdrycker fåt ske endast om tillstånd har meddelats. Utan lillslånd får dock alkoholdrycker serveras i militär mäss ombord på öriogsfartyg.

35 S Har tillstånd att servera alkoholdrycker återkallats, får alkoholfria drycker ej serveras i rörelsen ulan särskilt medgivande.

36 S Tillstånd lill servering av alkoholdrycker hänför sig lill viss lokal eller annat avgränsat utrymme.

Överlåter tillslåndshavare rörelsen, kan tillståndsmyndighelen medgiva alt tillståndet överföres på förvärvaren.

37 § Tillstånd kan avse servering av alkoholdrycker

1. lill allmänheten året runt eller åriigen under viss tidsperiod,

2. i förening, klubb eller annat slutet sällskap året runt eller åriigen under
viss tidsperiod,

3. vid enstaka tillfälle eller under enstaka lidsperiod.

Tillstånd enligt första stycket 1-2 gäller tills vidare. Tillsländsmyndigheten får dock om särskilda skäl föreligger begränsa tillståndets giltighet till viss tid.

38 S Tillstånd till servering kan gälla alla slag av alkoholdrycker eller be
gränsas lill alt avse någon eller några av dessa drycker.

Tillstånd lill servering på luftfartyg, fartyg eller järnvägståg i inrikes trafik (Irafikservering) får avse vin, siarköl eller öl eller, om särskilda skäl föreligger, alla slag av alkoholdrycker.

39 § Tillstånd till servering av alkoholdrycker på nöjes- eller idrottsplats
far meddelas endasi om särskilda skäl föreligger.

Första stycket gäller ej lillslånd lill servering i slutet sällskap enligl 37 S första stycket 3.

Prop. 1976/77:108 111

40 S Vid tillståndsprövningen skall särskilt beaktas behovet av serveringen, sökandens lämplighet och serveringssiällets Oänlighet för ändamålet.

41 S Tillstånd lill servering får meddelas endast om del kan antagas all tillhandahållande av lagad mal kommer alt utgöra en betydande del av rörelsen. Tillstånd lill servering av öl får dock meddelas om lagad mat finns all tillgå eller i annat fall om särskilda skäl föreligger.

Ulan hinder av vad som sägs i första stycket får tillstånd meddelas till servering av alkoholdrycker i teateriokal, konsertlokal eller annan liknande lokal under paus i pågående föreställning.

42 Si Ombyggnad av serveringsställe som medför väsentlig ändring av serveringslokalerna eller som innebär inrättande av drinkbar kräver särskilt medgivande av lillståndsmyndigheten. Drinkbar skall vara en mindre väsentlig del av restaurangen, inrättad i nära anslutning till matsal.

43 S Tillsländsmyndigheten flr i tillstånd lill servering av alkoholdrycker meddela de föreskrifter som behövs.

44 S För serveringssiälle, där servering kräver tillstånd enligl denna lag, skall finnas föreståndare med uppgift atl öva tillsyn över serveringen. För föreståndare skall finnas erforderiigl antal ersättare.

Föreståndare och ersättare skall med hänsyn lill sina egenskaper och övriga omständigheter vara lämpliga för uppgiften.

Föreståndare och ersättare för serveringssiälle där spritdrycker, vin eller starköl får serveras skall vara godkända av tillståndsmyndighelen.

Serveringens bedrivande

45 S Alkoholdrycker får ej serveras om föreståndare eller ersättare ej är när
varande på serveringsslället.

Vid bedrivande av serveringsrörelse för alkoholdrycker får endasi anlitas personal som är anställd av tillståndshavaren.

46 S Servering av öl får påbörjas tidigast klockan 07.00 och servering av
andra alkoholdrycker tidigast klockan 12.00. Avser tillstånd servering av
enbart öl skall serveringen avslutas senast klockan 22.00. I annat fall skall
servering av alkoholdrycker avslutas senast klockan 01.00. Tillsländsmyn
digheten får dock förordna om andra tider för serveringens bedrivande.

Första stycket gäller ej vid irafikservering.

47 vj Serveringssiälle skall vara utrymt senast 30 minuter efter serverings-
lidens utgång (stängningslid).

Prop. 1976/77:108 112

48 vj Vid servering av spritdrycker, vin och starköl skall lagad mal finnas alt tillgå, utom i fall som avses i 41 S andra stycket.

49 S Tillständshavare är skyldig alt hos deialjhandelsbolaget köpa alla spritdrycker, allt vin och allt utländskt starköl som behövs för rörelsen.

50 S Priser på alkoholdrycker får vid servering ej sällas lägre än delaljhan-delsprisel för varan jämte skäligt tillägg för serveringskoslnaden. Priserna skall avvägas så all försäljning av drycker med högre alkoholhall ej främjas.

51 S Servering av alkoholdrycker i drinkbar fär endasi äga rum om servering samtidigt bedrives i annan del av serveringsstället. Della gäller ej hotell, där flertalet gäster har inackordering med helpension.

52 »5 Självservering av spritdrycker, vin eller siarköl får bedrivas endasi efter särskilt medgivande av lillståndsmyndigheten.

53 S På serveringssiälle får ej åtgärder vidtagas i syfte att förmå gäst till inköp av alkoholdrycker.

54 i? Från serveringssiälle får ej någon medföra eller tillåtas medföra serverad eller pä annat sätt utlämnad alkoholdryck.

Förvarings- och förtäringsförbud

55 § Vid försäljning av malldrycker eller alkoholfria drycker får mall- och läskedrycker ej förvaras i annat kärl än del i vilket drycken har levererats av tillverkaren. Käri eller sådan dryck, som är avsedd för försäljning, får ej förändras av återförsäljaren.

56 § På serveringssiälle, för vilket tillstånd lill servering av alkoholdrycker gäller, får ej någon dricka eller tillålas dricka andra alkoholdrycker än som har serverats i enlighet med tillståndet.

Ej heller får någon dricka eller tillåtas dricka alkoholdrycker på serveringssiälle där alkoholdrycker ej får serveras eller i lokal, som yrkesmässigt upplåtes för anordnande av sammankomster i slutna sällskap vid vilka mat och dryck tillhandahålles av innehavaren eller genom dennes försorg och där servering av alkoholdrycker ej är tillåten.

Alkoholdryck som ej får serveras i lokal som avses i denna paragraf får ej heller förvaras i sådan lokal eller därtill hörande utrymmen annat än om del är uppenbart au drycken ej är avsedd atl drickas på stället.

Prop. 1976/77:108 113

Förfarandet vid lagens tillämpning

57 § Tillstånd till parti- och detaljhandel med öl meddelas av länsstyrelsen i det län där försäljningsstället är beläget.

58 § Tillstånd till annan servering av alkoholdrycker än trafikservering meddelas av länsstyrelsen i det län där serveringsslället är beläget. Detsamma gäller medgivande lill servering av alkoholfria drycker enligl 35 S-

Tillstånd lill irafikservering meddelas av länsstyrelsen i det län, där del förelag som vill bedriva serveringen har sill säte. Har företaget ej säte inom landet, meddelas tillstånd av länsstyrelsen i Stockholms län.

59 § Ansökan om tillstånd enligt 57 och 58 SS göres skriftligen hos lillståndsmyndigheten.

60 § 1 ärende om tillstånd lill servering av alkoholdrycker enligl 37 S första stycket I och 2 skall tillsländsmyndigheten alltid inhämta yttranden frän länsnykterhelsnämnd, polismyndighet och kommunfullmäktige i den kommun där serveringen skall bedrivas.

I ärende om tillstånd till servering av alkoholdrycker inom eller invid militärt område skall tillståndsmyndighelen, uiöver vad som sägs i första stycket, inhämta yttrande från vederbörande militära chef

Kommunfullmäktige fär uppdraga ät kommunall organ eller ät särskilt utsedda personer alt i fullmäktiges ställe avgiva yttrande.

61 § Annat lillslånd lill servering av alkoholdrycker än trafikservering och servering enligl 37 S första stycket 3 fär ej meddelas om det avslyrkes av kommunen och ej heller omfatta starkare drycker än kommunen tillstyrkt.

62 § Beslut om tillstånd lill servering enligl 37 S förslå slycket I och 2 skall kungöras i ortstidning. Tiden för anförande av besvär över sådant beslut skall räknas från den dag dä kungörandet har skell.

63 § Har den som fån lillslånd lill detaljhandel med öl eller lill servering av alkoholdrycker avlidit, försalls i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren forisätia rörelsen, skall anmälan göras lill lillslåndsmyndighelen med uppgift om föreståndare. Anmälan skall ha inkommit senast två månader efter dödsfallet respektive första borgenärssammanträdei eller omyndighetsförklaringen. Har anmälan ej inkommit inom föreskriven tid, upphör tillståndet atl gälla den dag anmälningstiden utgick.

64 § Föranleder sådan försäljning av alkoholdrycker som äger rum med tillstånd enligl denna lag ölägenheter i fråga om ordning, nykterhet och

8 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 108

Prop. 1976/77:108 114

trevnad eller iakttages ej bestämmelserna i denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter, skall tillståndsmyndighelen återkalla tillståndet eller begränsa det lill alt avse viss eller vissa drycker. Finns anledning antaga atl tillfredsställande förhållanden kan åstadkommas ulan alt så ingripande åtgärd vidtages, får tillståndshavaren i stället meddelas varning eller särskilda föreskrifter.

Första stycket äger motsvarande tillämpning om de förutsättningar som gäller för meddelande av tillstånd ej längre föreligger.

1 ärende enligl första eller andra stycket kan godkännande av föreståndare eller ersättare för föreståndare återkallas.

65 § Föranleder försäljning av alkoholfria drycker olägenheter i fråga om
ordning, nykterhet och trevnad skall den som bedriver försäljningen med
delas varning eller förbjudas atl fortsätta verksamheten. I sådant ärende
kan även meddelas föreskrifter om försäljningens bedrivande.

Ärende som avses i första slycket prövas av länsstyrelsen i det län där försäljningsstället är beläget. Saknas fast försäljningsställe äger 58 S andra stycket motsvarande tillämpning.

66 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fär om syn
neriiga skäl föreligger förbjuda eller inskränka försäljning av alkoholdrycker.

Länsstyrelsen fär för visst tillfälle, om det anses påkallat för ordningens upprätthållande, förbjuda eller inskränka försäljning av alkoholdrycker.

67 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag länder omedelbart till efterrättelse, om ej annoriunda förordnas.

68 § Talan mol länsstyrelsens beslut enligl denna lag föres hos socialstyrelsen genom besvär. Mol socialstyrelsens beslut får lalan ej föras.

Tillsyn

69 § Socialstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av den
na lag.

Det åligger länsstyrelse, länsnykterhelsnämnd, kommunal nykterhelsnämnd och polismyndighet all övervaka efterievnaden av bestämmelserna i denna lag.

Polismyndighet och kommunal nykterhelsnämnd skall underrätta länsstyrelsen om sådant förhällande som är av betydelse för länsstyrelsens tillsyn.

70 § Bokföring i rörelse som avser försäljning av alkoholdrycker skall vara
så utformad att kontroll av verksamheten är möjlig. Den som driver sådan

Prop. 1976/77:108 115

rörelse är däriämle skyldig alt lämna statistiska uppgifter i enlighet med de föreskrifter regeringen eller, efter regeringens bestämmande, socialstyrelsen meddelar.

71 § Tillsynsmyndighet har räu all på anfordran få upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligl denna lag. För fullgörande av åliggandena enligt 69 S är tillsynsmyndighet berälligad till tillträde till tillverknings- och försäljningsställe med tillhörande lokaler.

Den som utövar tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid inhämtat.

Ansvar m. m.

72 § Den som uppsätligen eller av oaktsamhet

1. säljer alkoholdrycker ulan tillstånd eller, om tillstånd ej behövs, utan rätt enligl denna lag,

2. serverar spritdrycker, vin eller starköl som har anskaffats på annat sätl än som sägs i 49 S, dömes för olovlig försäljning av alkoholdiycker till böter eller fängelse i högsl ett år.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högsl tvä år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om försäljningen har utgjort led i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större omfattning.

73 § Om ansvar för olovlig införsel och utförsel av alkoholdrycker finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

74 § Den som i strid mol 12 S uppsätligen eller av oaktsamhet anskaffar alkoholdrycker åt annan dömes för olovligt anskaffande av alkoholdiycker till påföljd som angives i 72 S-

75 § Den som innehar alkoholdrycker i uppenbart syfte atl olovligen sälja dem dömes för olovligt innehav av alkoholdiycker lill böter eller fängelse i högst sex månader.

76 § Den som uppsätligen eller av oaktsamhet säljer eller utlämnar alkoholdrycker i strid mot 11 S till någon som kan antagas ej ha uppnått föreskriven ålder eller som är märkbart påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel, eller vid partihandel underiäter alt på sätt föreskrives i 24 S första stycket förvissa sig om alt köparen har rätt atl återförsälja varan, dömes för olovlig dryckeshantering till böter.

För olovlig dryckeshantering dömes också den som serverar alkoholfria drycker i strid mot 35 S, förvarar drycker i strid mot 55 S eller tillåter alkoholförtäring eller förvaring av alkoholdrycker i strid mot 56 S-

Prop. 1976/77:108 116

77 § Bryter gäst pä serveringsställe mot 54 eller 56 S dömes lill böier, högsl femhundra kronor.

78 § I ringa fall skall ej dömas lill straff för gärning som avses i 72 och 74-76 SS-

För försök lill brott som avses i 72 och 74 SS dömes lill ansvar enligl 23 kap. brollsbalken.

Har flera medverkat till gärning som avses i 72, 74-76 SS eller vid försök som avses i andra stycket, äger 23 kap. 4 och 5 SS brottsbalken motsvarande tillämpning. Den till vilken alkoholdrycker har sålts eller annars har anskaffats för personligt bruk skall dock vara fri från ansvar.

79 § Drycker som har varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet
därav saml utbyte av sådant brott skall förklaras förverkade, om det ej
är uppenbart obilligl.

Föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligl 72 eller 74 S eller dess värde får förklaras förverkat, om del är påkallat lill förebyggande av brott eller av annan grund särskilda skäl föreligger.

80 § I fråga om dryck som kan antagas bli förverkad enligl denna lag gäller lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. i tillämpliga delar. Dryck som har lagts upp på tullupplag av annan än partihandelsbolagel skall anses som förverkad om den ej har tagits ut från upplaget inom 30 dagar från uppläggningen. Vad som nu har sagts gäller även i fråga om sådan dryck som för tillfällig förvaring har omhändertagits av tullmyndighet utan att läggas upp på tullupplag.

81 § Regeringen får om synneriiga skäl föreligger medgiva undanlag från bestämmelse i denna lag.

Chefen för utrikesdepartementet får medgiva undantag från 49 och 56 SS på begäran av främmande stal och internationell organisation som avses i lagen (1976:661) om—immunitet och privilegier i vissa fall.

Denna lag träder i kraft den I januari 1978. Genom lagen upphäves rusdrycksförsäljningslagen (1954:521), ölförsäljningslagen (196V.159), förordningen (1955:38) om försäljning av alkoholfria drycker, förordningen (1963:224) om förbud i vissa fall mol förtäring och förvaring av rusdrycker och öl m. m. och förordningen (1955:37) med vissa bestämmelser om sys-lembolag.

I samband med ikraftträdandet iakttages följande.

1. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhällande som hänför sig till liden före ikraftträdandet.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning lill föreskrift som

Prop. 1976/77:108 117

har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i slällei den nya bestämmelsen. Används i lag eller författning beteckningen rusdrycker skall därmed avses spritdrycker, vin och starköl såvitt ej annat framgår av sammanhanget.

3. Tillslåndsbevis avseende försäljning av drycker som har meddelats med slöd av äldre bestämmelser gäller tills vidare. Är tillstånd tidsbegränsat eller avser det servering av öl på nöjes- eller idrottsplats gäller del lill utgången av år 1979 om kortare tid ej har angivits i tillståndet. Har i ut-skänkningstillstånd angivils visst klockslag för ulskänkningens avslutande, skall vid tillämpningen av 47 S denna tid anses som serveringstidens utgång.

4. Godkännande enligl äldre bestämmelser av föreståndare för utskänk-ningsrörelse eller ersättare för denne gäller tills vidare, dock längst till utgången av år 1979.

5. Partihandelsbolagel får lills vidare bedriva i 15 S första slycket angiven verksamhet ulan hinder av all bolaget ej helt äges av staten.

6. Tillverkare som vid ikraftträdandet bedriver försäljning av öl från butik som har anordnats före den I januari 1961 får fortsäiia lills vidare med denna försäljning.

7. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som har meddelats enligl den äldre lagstiftningen före den 1 januari 1978.

Nuvarande lydelse

1 Med teknisk sprit förslås sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartal ändamål och som är hänföriig till tulliaxenummer 22.08 eller 22.09 A eller B. Vad i denna lag stadgas om teknisk sprit skall jämväl gälla vin och starköl, avsedda för ändamål som nu sagts.

Teknisk sprit, som denaturerats så all förtäring därav kan betraktas som utesluten, benämnes starkdenaturerad sprit.

Med alkoholhaltigt preparat förstås vara som innehåller mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt avser Icke flytande vara, 1,8 viktprocent elylalkohol och som icke är hänföriig till tulliaxenummer 22.03-22.08 eller 22.09 A eller B och ej heller är sådant läkemedel, för vilket läkemedelsförordningens bestämmelser gälla.

Föreslagen lydelse

Med teknisk sprit förstås sprit som är avsedd all användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål och som är hänföriig till tulliaxenummer 22.08 eller 22.09 A eller B. Vad i denna lag stadgas om teknisk sprit skall jämväl gälla spritdrycker, vin och starköl, avsedda för ändamål som nu sagts.

Med alkoholhaltigt preparat förstås vara som innehåller mer än 1,8 viktprocent elylalkohol och som icke är hänföriig lill tulliaxenummer 22.03-22.08 eller 22.09 A eller B och ej heller är sådant läkemedel, för vilket läkemedelsfdr-ordningens (1962:701) bestämmelser gälla.

Kontroll över försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat utövas av riksskatteverket. som skall tillse att försäljningen icke ger anledning till missbruk. Verket äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskilda kontrollanordningar som verket finner erforderliga jör kontrollens utövande.

Den som försäljer eller i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning lill rikel inför teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat även som den som inköper teknisk sprit enligl särskilt lillslånd eller eljest för yrkesmässig förbrukning åligger atl på anfordran av riksskalieverkel lämna lilllräde lill de lokaler som användas i verksamheten, tillhandahålla handelsböcker och övriga handlingar hörande lill verksamheten samt utan ersättning biträda med behövlig handräckning och lämna erforderliga varuprov. Kontrollen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och pä sådan lid all den icke förorsakar hinder i den därav berörda verksamheten.

Beslut, som riksskatteverket med-

Socialstyrelsen utövar kontroll över försäljning av teknisk sprii och alkoholhaltiga preparat.

Den som försäljer eller i handels-syfte eller för yrkesmässig förbrukning lill rikel inför teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat ävensom den som inköper teknisk sprit enligl särskilt tillstånd eller eljest för yrkesmässig förbrukning åligger att på anfordran av socialstyrelsen lämna tillträde till de lokaler som användas i verksamheten, tillhandahålla handelsböcker och övriga handlingar hörande till verksamheten samt ulan ersättning biträda med behövlig handräckning och lämna erforderliga varuprov. Kontrollen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i den därav berörda verksamheten.

Beslut, som socialstyrelsen medde-

1 mom. Försäljning av stark
denaturerad sprit och alkoholhaltiga
preparat i annal fall än som nedan
i andra slycket avses, är med de in
skränkningar som stadgas i denna
lag tillåten under samma villkor som
gälla för drivande av handel i all
mänhet.

För försäljning av alkoholhaltiga melser som regeringen meddelar.

2 m o m . Teknisk sprit som icke
är starkdenaturerad må, förutom av
partihandelsbolagel och deialjhan
delsbolaget, utan särskilt tillstånd
säljas av den som tillverkat varan.
För annan försäljning av icke stark
denaturerad sprit, som äger rum an-
noriedes än från apotek, erfordras
riksskatteverkets tillstånd.

Frän apotek må i enlighet med vad regeringen därom förordnar teknisk sprit som icke är starkdenaturerad säljas enligl recept ävensom till annal apotek.

1 m o m . Försäljning av alkohol
haltiga preparat i annal fall än som
nedan i andra stycket avses är, med
de inskränkningar som stadgas i
denna lag, tillåten undersamma vill
kor som gälla för drivande av handel
i allmänhet.

läkemedel gälla de särskilda bestäm-

2 m o m . Teknisk sprit, må för
utom av partihandelsbolagel och de
ialjhandelsbolaget. Ulan särskilt till
stånd säljas av den som tillverkat va
ran. För annan försäljning, som äger
rum annoriedes än från apotek, er
fordras socialstyrelsens tillstånd.

Från apotek må i enlighet med vad regeringen därom förordnar teknisk sprit säljas enligl recept ävensom lill annal apotek.

Iakttagas icke bestämmelserna i denna lag eher med stöd därav meddelade föreskrifter må riksskatteverket meddela vederbörande varning. Därest rättelse ej vinnes eller varning ej anses vara tillfyllest, må verket förbjuda försäljning, eller, där lillslånd till försäljning, införsel eller inköp meddelats, återkalla sådant tillstånd.

Har tillstånd återkallats eller har tillslåndshavare avlidit, åligger det tillståndshavaren eller dödsboet all, i den mån riksskalieverkel därom förordnar, sälja sill lager av icke starkdenaturerad teknisk sprit till partihandelsbolagel, vilket är skyldigt all till skäligt pris inköpa varan.

iS'

laktiagas icke bestämmelserna i denna lag eller med slöd därav meddelade föreskrifter må socialstyrelsen meddela vederbörande varning. Däresl rättelse ej vinnes eller varning ej anses vara tillfyllest, må styrelsen förbjuda försäljning eller, där lillslånd lill försäljning, införsel eller inköp meddelats, återkalla sådant lillslånd.

Har tillstånd återkallats eller har tillständshavare avlidit, åligger det tillståndshavaren eller dödsboet atl, i den mån socialstyrelsen därom förordnar, sälja sill lager av teknisk sprit till partihandelsbolaget, vilket är skyldigt all till skäligt pris inköpa

\0-

1 mom . Vidtager någon obehö
rigen med denaturerad sprii eller de-
naturerat alkoholhaltigt preparat åt
gärd, varigenom denatureringen för
svagas eller borttages, dömes såsom
för olovlig tillverkning av sprit enligt 7 §

I mom. förordningen om tillverkning av sprit och vin.

2 mom. Den som säljer eller tlll-
handagår med anskaffande av teknisk
sprit eller alkoholhaltigt preparat, var
med vidtagits åtgärd som i I mom. av
ses, så ock den som forslar, döljer eller
fönarar sådan vara dömes, där han
haft skälig anledning antaga att med
varan vidtagits åtgärd som nu sagts,
såsom för olovlig försäljning av rus-
diycker enligt 80 1 mom. ivsdiycks-
, föisäljningsförordningen.

2 mom. Den som säljer eller till-handagår med anskaffande av teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat, varmed vidtagits åtgärd som i 1 mom. avses, så ock den som forslar, döljer eller förvarar sådan vara dömes, där han haft skälig anledning antaga att med varan vidtagits åtgärd som nu sagts, säsom jör olovlig försäljning av rus-dtycker enligt 80 1 mom. rusdiycks-JÖisäljnlngsfÖrordningen.

Den som olovligen borttager eller .försvagar denaiureringsmedel I teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat dömes för olovligt fö rf a rande med teknisk sprit till påföljd som angives i 27 lagen (1977:000) om tillverkning av diycker. m. m.

För den som säljer eller tillhandagår med anskaffande av teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat varmed vidtagits åtgärd enligt första stycket äger 72.1 lagen (1977:000) om handel med diycker motsvarande tillämpning. Detsamma gäller för den som forslar, döljer eller föivarar sådan vara.

13 S'

Begår någon brott som avses i 9-11 SS skola, om det ej är uppenbart obilligl, hos honom befintliga förråd av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat tillika med käri och emballage saml renings- och filireringsmedel förklaras förverkade. Vad nu stadgats skall även gälla redskap, som nyttjats i fall, varom i 10 S sägs.

Förverkad egendom tillfaller kronan.

ses i första stycket skall, om del ej är uppenbart obilligt, dömas all för teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat, varmed han förfarit obehörigen, gälda skall med 50 kronor för liter.

Den som förövat gärning som av- Den som förövat gärning som av-

ses i första stycket skall, om det ej är uppenbart obilligl, dömas att för teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat, varmed han förfarit obehörigen, gälda skatt med 75 kronor för liter.

b) efter tillstånd av länsstyrelsen under förutsättning

alt spelet anordnas i samband med bingospel. som ej är eller kan jämställas

med aulomaibingo, att spelet anordnas för samma ändamål som bingospelet, all värdet av spelarens insats utgör högst en krona per spel, alt högsta vinslen ej överstiger ett värde, som molsvarar tjugu gånger

insatsen.

Nuvarande lydelse

Spel pä mekaniska eller elektroniska apparater (auiomalspel) må anordnas

a) efter tillstånd av polismyndigheten under förutsättning

atl spelet anordnas antingen i samband med offentlig nöjestillställning inom föreningslokal, annan samlingslokal eller nöjespark eller liknande anläggning eller i samband med livolirörelse eller sådan restaurangrörelse, för vilken gäller tillstånd till utskänkning enligt rusdrycksförsälj-nlngsförordningen (1954:521).

all värdet av spelarens insats utgör högsl en krona per spel,

atl högsta vinsten ej överstiger ett värde, som molsvarar \]\ig\i gånger insatsen,

att lillslåndsbesluiel, i original eiler bestyrkt avskrift, finnes anbragi på väl synlig plats i lokalen;

Föreslagen lydelse

laS

Spel på mekaniska eller elektroniska apparater (auiomalspel) må anordnas

a) efter lillslånd av polismyndigheten under förutsättning

all spelet anordnas antingen i samband med offentlig nöjestillsläll-ning inom föreningslokal, annan samlingslokal eller nöjespark eller liknande anläggning eller i samband med livolirörelse eller sådan restaurangrörelse, för vilken gäller tillstånd till seivering av spritdrycker, vin eller starköl enligt lagen (1977:000) om handel med drycker,

all värdet av spelarens insats utgör högsl en krona per spel,

att högsta vinsten ej överstiger ell värde, som motsvarar tjugu gånger insatsen,

att lillslåndsbesluiel, i original eller bestyrkt avskrift, finnes anbragi på väl synlig plats i lokalen;

1 b;

Rouleiiespel må anordnas efter tillstånd av polismyndigheten under förulsäilning

all spelet anordnas antingen i samband medoffenUig nöjeslillsläll-ning inom nöjespark eller liknande anläggning eller i samband med restaurangrörelse, för vilken gäller lillslånd lill utskänkning enligt rusdiycks-Jörsäljningsförordningen (1954:521),

alt spelet bedrives med spelmarker,

att värdet av spelarens insats på varje särskild vinstmöjlighet utgör högsl 50 öre,

all högsta vinsten pä vae särskild vinstmöjlighet ej överstiger ell värde, som molsvarar irellio gånger insatsen,

all lillslåndsbesluiel, i original eller bestyrkl avskrift, finnes anbragi på väl synlig plats i lokalen.

Tillstånd meddelas för innehavaren av spellokalen och gäller för viss tid eller lills vidare.

Rouleiiespel må anordnas efter lillslånd av polismyndigheten under förutsättning

att spelet anordnas antingen i samband med offentlig nöjeslillställ-ning inom nöjespark eller liknande anläggning eller i samband med restaurangrörelse, för vilken gäller tillstånd lill servering av spritdrycker, vin eller starköl enligt lagen (197 7:000) om handel med diycker.

alt spelet bedrives med spelmarker,

atl värdet av spelarens insats på varje särskild vinstmöjlighet utgör högsl 50 öre,

att högsta vinsten på varje särskild vinstmöjlighet ej översiiger ell vär de, som molsvarar iretiio gånger insatsen,

alt lillslåndsbesluiel, i original eller beslyrkl avskrift, finnes anbragi på väl synlig plais i lokalen.

Tillstånd meddelas för innehavaren av spellokalen och gäller för viss lid eller lills vidare.

IS'

Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, vilka påträffas hos den som gör sig skyldig till gärning som avses i 21 kap. 13 eller 14 S brottsbalken och därvid är berusad, så alt del framgår av hans åtbörder eller tal, skola vara förverkade, om ej särskilda skäl äro däremot.

Medför någon i strid mol gällande bestämmelser rusdiycker vid offentlig tillställning, skola de ock vara förverkade som i första slyckel sägs.

Samma lag vare, om sådana drycker eller berusningsmedel påträffas hos den som brutit mot 4S lagen om straff för vissa irafikbrou, 13 kap. 6S luftfartslagen eller 325 S sjölagen eller hos någon som medföljt vid tillfället, såframt berusningsmedlen må antagas hava varit avsedda även för den som begått gärningen.

Medför någon i strid mot gällande bestämmelser spritdiycker, vin eller starköl vid offentlig tillställning, skola de ock vara förverkade som i första slycket sägs.

Angående beslag av egendom som avses i 1 S skall vad i allmänhet är stadgal om beslag i brottmål äga motsvarande tillämpning, med följande avvikelser:

1. Beslaglagen egendom må bevisligen förstöras om dess värde är ringa eller egendomens förstörande eljest måste anses försvariigt. I annal fall må egendomen försäljas, rusdiycker ull del i rusdiycksförsäljnings-förordningen omnämnda partihandelsbolagel, öl lill tillverkare av sådan vara och annan egendom pä sätt som med hänsyn lill egendomens

Angående beslag av egendom som avses i 1 S skall vad i allmänhet är stadgat om beslag i brottmål äga motsvarande tillämpning med följande avvikelser:

1- Beslagtagen egendom må bevisligen förstöras om dess värde är ringa eller egendomens förstörande eljest måste anses försvarligt. 1 annal fall må egendomen försäljas, spritdiycker, vin eller starköl ti)] del i lagen (1977:000) om handel med diycker omnämnda partihandelsbolagel, öl lill tillverkare av sådan vara och annan egendom på sätt som med hän-

Prop. 1976/77:108 128

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beskaffenhet finnes lämpligt. Be- syn till egendomens beskaffenhet
lopp, som erhållits vid försäljning av finnes lämpligt. Belopp, som erhål-
beslagiagen egendom, tillfaller kro- liis vid försäljning av beslagtagen
nan. egendom, tillfaller kronan.

Beslut om förstörande eller försäljning meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. I fall som avses i 23 kap. 22 S första stycket första punkten rättegångsbalken får sådant beslut meddelas även av polismyndigheten.

Går beslag åter och är egendomen jämlikt denna paragraf förstörd eller såld, skall ersättning av allmänna medel utgå med belopp, som motsvarar egendomens pris vid försäljning till allmänheten eller eljest finnes skäligt. Beslut om ersättning meddelas av åklagaren. Är den som drabbats av beslaget missnöjd med beslut om ersättning, äge han inom en månad från del han erhöll del av beslutet påkalla rättens prövning därav. Ansökan härom göres vid den domstol, som ägt upptaga fråga om beslagels bestånd. Ersättning utbetalas av länsstyrelsen efter framställning av åklagaren.

2. Vad i 27 kap. 7 S rättegångsbalken är stadgat om all ålal skall väckas mom viss tid skall ej gälla i annat fall än då rätten utsatt sådan tid.

3. Har förverkande av beslaglagen egendom ej förelagts och godkänts i samband med strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot och väck-es ej åtal, prövar åklagaren, huruvida egendomen skall vara förverkad enligl 1 S- Förordnande därom meddelas skriftligen. Den, från vilken beslagel skell, äger hos åklagaren anmäla missnöje med förordnandet inom en månad från det han erhöll del därav. Anmäles missnöje, har åklagaren atl, om ej beslagel finnes böra hävas, väcka talan om egendomens förverkande. Sker del ej inom en månad från del anmälan gjorts, skall beslagel gä äter.

4. Om polisman verkställer beslag och förelägger förverkande av den beslagtagna egendomen i föreläggande av ordningsbot, skall anmälan om beslagel göras hos polismyndigheten.

5. I fråga om rusdrycker, som i 5. I fråga om spritdiycker, vin eller strid mot gällande bestämmelser starköl, som i strid mol gällande be-medföres vid offentlig tillställning, stämmelser medföres vid offentlig äger ordningsvakt som med slöd av tillställning, äger ordningsvakt som myndighets förordnande utövar po- med stöd av myndighels förordnan-lisverksamhei vid tillställningen de utövar polisverksamhet vid lill-samma rätt alt taga egendomen i be- ställningen samma rätt att taga slag som enligt rättegångsbalken till- egendomen i beslag som enligt rät-kommer polisman. tegångsbalken tillkommer polisman.

Ordningsvakt som verkställt beslag skall skyndsamt till polismyndigheten göra anmälan härom och överiämna den beslagtagna egendomen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Prop. 1976/77:108 129

Bilaga 2
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-02-24

Föredragande: statsrådet Mundebo

Anmälan till proposition om alkoholpolitiken

1 Inledning

Chefen för socialdepartementet har tidigare i dag redogjort för regeringens syn på den framlida alkoholpolitiken och i anslutning därtill lagt fram förslag till åtgärder m. m. i de delar av alkoholpolitiken som i fortsättningen skall falla under socialdepartementets verksamhetsområde. Därvid redovisade överväganden och förslag bygger på en rapport (Ds S 1977:1) som i januari i år har lämnats av en beredningsgrupp inom kanslihuset. Denna grupp tillkallades i februari 1976 med uppdrag alt lägga fram ett samlat alkoholpolitiskt program på grundval av det slutbetänkande (SOU 1974:90-93) som hade lämnats av den alkoholpolitiska utredningen (APU) och remissbehandlingen därav,

I del följande tar jag upp sådana frågor inom del alkoholpoliliska området som även i forlsätlningen skall handläggas inom budgetdepariementel. En sådan fråga gäller organisationen m, m, av det statliga monopolet för parti-och detaljhandel med alkoholdrycker. En annan fråga gäller beskattningen av alkoholhaltiga och andra drycker och därmed sammanhängande spörsmål.

1 detta sammanhang kommer jag också all behandla de i årets budget
proposition aviserade ändringarna i dryckesbeskatlningen. Detta kommer
all ske med beaklande även av de åigärder som betingas av del vid förra
riksmötet fattade principbeslutet om förbud mol försäljning av mellanöl
i den allmänna handeln efter utgången av juni månad 1977.

2 Parti- och detaijhandelsorganisationen

2.1 Gällande ordning

Handeln med spritdrycker och vin omhänderhas helt av tvä statliga monopolbolag, nämligen AB Vin- & Sprilcenlralen (Spritcentralen) och Systembolaget AB. Sprilcenlralen svarar för import och partihandel saml bedriver dessutom viss tillverkning. Systembolaget handhar försäljningen till allmänheten och till restaurangerna inte endast av sprit och vin ulan även

9 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 108

Prop. 1976/77:108 130

av allt starköl. Systembolaget ägs helt av staten. 1 Sprilcenlralen ar staten endast delägare men dock på ett sätl som ger stålen ett avgörande inflytande över bolagels verksamhet. Bolagens verksamhet regleras i särskilda avtal med staten. Denna organisatoriska ordning har gällt sedan år 1955. Bolagen sorterade tidigare under finansdepartementet. Efter uppdelningen av delta departement faller bolagen under budgetdepartemenleis verksamhetsområde.

2.2 Föredraganden

Beredningsgruppen behandlar organisationsfrågan mot bakgrund av all APU förordar all de båda monopolföreiagen sammanslås lill ett bolag för både parti- och delaljhandelsfunkiionerna.

Beredningsgruppen anser i likhet med vissa remissinstanser alt en sammanslagning av monopolbolagen saknar alkoholpolitisk betydelse. En på APU:s initiativ verkställd expertulredning visar inle au en sammanslagning skulle ge några väsentligare företagsekonomiska fördelar. Då dessutom de båda bolagen och deras anställda har olika uppfattning i frågan anser sig beredningsgruppen inle böra förorda en sammanslagning. De olägenheter och intressekonflikter som har påtalats av APU bör, enligl gruppen, rimligen kunna överbryggas vid en oförändrad organisation, t. ex. genom en utbyggnad av de gemensamma kontaktorgan som redan finns.

Jag biträder beredningsgruppens slutsats all de båda bolagen bör behållas med i princip oförändrade funktioner under budgeidepartemeniet.

Jag biträder också gruppens förslag om all de detaljbesiämmelser om bolagen och deras förvaltning, som nu finns intagna i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521, ändrad senast 1976:513 jfr 1976:908) inle las in i den nya lagstiftningen. Sådana frågor bör i stället regleras i avtalen med staten.

Beredningsgruppen föreslår au Sprilcenlralen i likhei med vad som redan gäller för Systembolaget görs lill ett av staten belagt bolag. Jag ansluter mig lill förslaget men anser all de med en sådan ändring sammanhängande frågorna bör utredas närmare. I avvaktan på resultatet av denna utredning bör bolaget - såsom beredningsgruppen har föreslagit - få bedriva sin verksamhet ulan hinder av att det ej helt ägs av staten.

3 Beskattningen av drycker

3.1 Gällande bestämmelser m.m.

Enligt lagen (1957:209) om skatt på sprit och vin (omtryckt 1975:140. ändrad senast 1975:1402) utgår skall på sådana drycker i form av en lill alkoholhallen knuten grundavgift och en lill ulminuieringsprisei knuten procenlavgift. För sprit är grundavgiften 54,2 öre per liter för varie hel vo-

Prop. 1976/77:108 131

lymprocenl alkohol och procenlavgifien 50 % av ulminuieringsprisei exkl. mervärdeskatt. För starkvin, dvs. vin med en alkoholhalt överstigande 14 volymprocent, är grundavgiften 6,15 kr. per liter och för annat vin (lättvin) 2,10 kr. per liter. För säväl starkvin som lältvin är proceniavgiften 36 % av ulminuieringsprisei exkl. mervärdeskatt. Skallen på sprit och vin uppbärs och redovisas av Sprilcenlralen.

För vin av svensk tillverkning utgår dessutom en särskild lillverknings-avgifi. Denna avgift utgör 50 öre per liter för mousserande vin och slarkvin och 20 öre för annat vin.

Enligt lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av mall- och läskedrycker (omtryckt 1975:142, ändrad senast 1975:1403) utgår skatt för lagrat lättöl med 39 öre per liter, för öl av typ A (pilsner) med 1,07 kr. per liter, för öl av typ B (mellanöl) med 1,87 kr. per liter, för starköl med 2,87 kr, per liter, för kolsyrade läskedrycker med 52 öre per liter och för övriga läskedrycker med 32 öre per liter. Skatiskyldig är den som inom landet tillverkar skattepliktig dryck eller som inför sådan dryck lill landet. För varor som tillverkas inom landet inträder skattskyldigheten i princip när varan utlämnas från lillverkningsslället. Riksskatteverket är beskall-ningsmyndighet beträffande vara som tillverkas inom landei. Vid införsel avskattepliklig vara eriäggs skatten till tullmyndigheten. Tullagen (1973:670, ändrad senast 1976:532) gäller i fråga om skall vid import.

Nämnas bör också all lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar (omtryckt 1975:144) äger tillämpning pä flaskor, burkar och andra förpackningar som används för distribution av nu aktuella drycker.

3.2 Föredraganden

3.2.1 Allmänna öveiväganden

Beskattningens betydelse som alkoholpolitiskt instrument har ägnats särskild uppmärksamhet av såväl APU som beredningsgruppen. APU:s överväganden i denna del har lett fram lill förslag om införande av ett nytl skatte- och prissystem för sprit och vin. Della system innebär i korthet följande.

Skatten skall utgå enligt en enhetlig skattesats på monopolets omsättning av sprit och vin. Skattesatsen bestäms så alt den svarar mol del aktuella samlade överskottet av de nuvarande två monopol företagens sprit- och vinhantering efter avdrag för omkostnader och skälig vinst. Della medför automatiskt att priserna måste hållas på oförändrat hög nivå. Regleringen av priserna blir inte längre en skattefråga, men riksdagens inflytande över prissättningen skall tillgodoses i första hand genom att grunderna härför fastställs i lag. 1 denna skall föreskrivas hur priset skall fasisiällas för viss spritdryck, s. k. basvara. Som sådan föreslås märkesvaran absolut rent brännvin. Med

Prop. 1976/77:108 132

utgångspunkt i detta basvarupris bestäms grundpriser för övriga spritdrycker samt för starkvin och liiltvin enligt specificerade normer som beaktar skillnader i alkoholslyrka och anskaffningskostnader. Della leder till en i förhållande lill styrkan progressiv prissättning. Sålunda fastställda priser skall därefter av monopolbolaget fortlöpande anpassas till den allmänna prisutvecklingen minst en gång om året. Bolaget skall dessutom kunna höja priset på viss missbruksvara och justera priset pä dryck som har en prisrelaiion till andra drycker som markant avviker från vad som gäller utomlands.

Genom detta system skulle, framhåller APU, de alkoholpolitiska aspekterna fä ökat inflytande pä prissättningen, alkoholsiyrkan i högre grad inverka på priset, prisanpassningen till den allmänna prisutvecklingen bli bättre, hamsiringsproblem falla bort och ingripanden mot missbruksdrycker kunna ske snabbi. Systemet skulle dessutom erbjuda administrativa fördelar.

APU:s principiella synpunkter på prispolitiken har allmänt biträtts av remissinstanserna. Däremot avvisas del föreslagna skatte- och prissyslemel av flertalet remissinstanser som har berört frågan. Det ifrågasätts också om förslaget är förenligt med riksdagens grundlagsenliga beskattningsrätt. Mot förslaget har särskilt anmärkts att beskattningen inte blir kostnadsrelalerad och därför kan få konsekvenser i förelagsekonomiska och konkurrensmässiga hänseenden.

Beredningsgruppen framhåller för sin del, att det knappast råder några delade meningar om nödvändigheten atl utnyttja prismekanismen som ell alkoholpolitiskt instrument i syfte all hålla tillbaka konsumtionen av alkoholdrycker. Priserna pä dessa drycker måste därför sällas relativt högt och fortlöpande anpassas till den allmänna prisutvecklingen. En medveten prisdifferentiering lill förmän för de svagare dryckerna framstår samtidigt som alkoholpolitiskt välgrundad.

Denna inställningar enligl gruppen inle någon nyhet.Den har varit vägledande sedan länge och återspeglas i utformningen och tillämpningen av gällande beskattning inte endast av sprit och vin ulan även av maltdryckerna. Med relativt korta mellanrum har dryckesbeskatlningen höjts. Även om StatsfinansieUa skäl primärt har åberopats för vissa höjningar, har de alkoholpoliliska aspekterna haft stor betydelse. Skattehöjningarna har regelmässigt också skett med visst hänsynstagande till den allmänna prisutvecklingen. Av APU:s uttalanden att priserna i stort sell är väl avvägda kan man också, enligt gruppens mening, dra den slutsaisen atl del gällande skattesystemet både har utformats och tillämpats i överensstämmelse med den målsättning som APU har ställt upp för det nya systemet.

Beredningsgruppen erinrar också om atl det genom riksdagsbeslut i december 1975 (prop. l975/76:29,SkU 1975/76:15,rskr 1975/76:68) har skapats möjligheter att ändra skattesatser för indirekta skaller under tid då riksdagen inle är samlad. Regeringsförslag härom kan dä behandlas av ett sammansatt finans- och skalteutskolt. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen framhölls

Prop. 1976/77:108 133

särskilt all denna s. k. skaitefullmakl kunde vara av alkoholpolitisk betydelse.

Beredningsgruppen ställer sig tveksam lill värdet av den av APU föreslagna möjligheten lill ingripanden mot missbruksdrycker. Detta gäller även den praktiska tillämpningen av en sådan regel. De av APU åberopade administrativa fördelarna med del föreslagna nya systemet skulle, konstaterar beredningsgruppen, i första hand bestå i att någon riksdagens prövning av regeringsförslag om skallesalsändringar inte skulle behöva ske i framliden. Den enhetliga skattesatsen skulle bestämmas pä basis av det vid omläggningen aktuella kostnads- och inläkisläget för hela dryckeshante-ringen. Vid den föreslagna skallesatsen 80 % skulle följden enligl gruppen bli en sänkt beskattning av i vart fall de prisbilligare spritdryckerna, eftersom dessa i nuvarande system har en högre skattebelastning än 80 %. För vinerna skulle den motsatta situationen uppkomma med den effekten dessutom atl priserna inte skulle ge full kostnadstäckning.

Även om del föreslagna nya systemet skulle vara förenligt med riksdagens exklusiva beskaiiningsrält kvarstår enligt gruppen frågan om inle beskattningen och prissättningen av alkoholdrycker är av sådan vikt all riksdagens direkta inflytande däröver bör behållas.

Jag delar uppfattningen om nödvändigheten av all utnyttja prismekanismen som ell aktivt alkoholpolitiskt instrument. Det bör bedrivas en pris-och skattepolitik i syfte inte endast aU hålla tillbaka konsumtionen av alkoholdrycker utan också all styra konsumtionen över till de svagare dryckerna. Därför måste priserna pä alkoholdrycker vara höga och följa med i den allmänna prisutvecklingen. Jag ansluter mig helt lill både APU:s och beredningsgruppens uppfattning i denna principiella alkoholpolitiska fråga. Jag anser emellertid också, i likhet med beredningsgruppen, alt regering och riksdag bör ha full frihet atl vidta de skaitemässiga och därmed också alkoholpoliliska åtgärder som framstår som nödvändiga och all alltså inte endasi alkoholpoliliska utan även statsfinansieUa skäl måsle kunna tas i beaktande. Jag delar beredningsgruppens uppfattning all del gällande systemet ger statsmakterna dessa möjligheter och jag förordar därför den gällande ordningen framför APU:s förslag. Vad gäller maltdryckerna anser jag i likhei med APU och beredningsgruppen att prispoliiiken även i fortsättningen bör utövas genom den redan gällande tillverkningsskallen.

Beredningsgruppen anser all den särskilda lillverkningsavgift, som utgår för inhemskt vin, i dagens läge saknar betydelse och dessutom synes dis-kulabel. Jag delar denna uppfattning och biträder gruppens förslag om all denna avgift slopas.

Den särskilda dryckesbeskatlningen är i dag, som tidigare har nämnts, reglerad i två författningar, nämligen lagen om skall på sprit och vin samt lagen om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker. Beredningsgruppen har utarbetat förslag lill ny lagstiftning pä alkoholomrädet. Dessa omfattande lagförslag ansluter lill den systematiska uppläggning, som

Prop. 1976/77:108 134

har förordals av APU och som inte har rönt några invändningar vid remissbehandlingen. Beredningsgruppens i enlighet härmed utarbetade förslag innebär bl. a. atl hela den särskilda dryckesbeskatlningen sammanförs i en gemensam skattelag.

Vid utformningen av denna skattelag har gruppen även tagit fasta på ell av punklskaileulredningen (Fi 1970:57) i promemorian (Ds Fi 1976:5) Skatten på malt- och läskedrycker framlagt förslag om en anpassning av bestämmelserna för mall- och läskedrycksbeskaiiningen till den ordning som allmänt gäller för indirekt beskattning av typen omsättningsskatt. Detta utredningsförslag, som allmänt har biträtts vid remissbehandling, är närmast atl betrakta som en vidareutveckling av del förslag lill skallelag som APU har lagt fram. Beredningsgruppen konstaterar för egen del, all del härigenom har varit möjligt att utforma ell mera enhetligt regelsystem för hela den särskilda dryckesbeskauningen.

1 frågan om beskattningen av sprit och vin innebär förslaget atl ett de-klarationsförfarande införs motsvarande del som redan gäller för beskattningen av malt- och läskedrycker. I fråga om sistnämnda drycker innebär förslaget au skattskyldigheten som nu inträder, när dryck utlämnas från lillverkningsslället. i stället inträder när dryck levereras lill köpare eller las i anspråk för annal ändamål än försäljning eller finns i lager, när skattskyldighet upphör genom avregislrering. Genom denna anpassning till den ordning som allmänt gäller för andra omsättningsskaiter undanröjs vissa nu föreliggande problem i fråga om drycker som förstörs efter utlämnandet, s. k. kross. En följd av förslaget blir också, atl dryck som förtärs på tillverkningsstället beskattas ulan den inskränkning som nu gäller för lättöl och läskedrycker.

Förslaget innebär vidare, all möjlighel öppnas för importör all bli registrerad som skallskyldig och därmed själv svara för skatten på samma sätt som inhemska tillverkare. Slutligen innebär förslaget, all ett enhetligt deklarations- och redovisningsförfarande införs. Skatt skall redovisas mä-nailigen och senasi den femte dagen i andra månaden efter den månad dä skattskyldighet har inträtt. Detta överensstämmer med vad som nu gäller för Spritceniralens skatteredovisning. I fråga om mall- och läskedrycksbeskaiiningen kan förslaget i del enskilda fallet betyda antingen viss förlängning eller viss förkortning av den tid inom vilken skatten skall redovisas och inbetalas.

Liksom chefen för socialdepartementet anser jag all den föreslagna allmänna uppläggningen och utformningen av en ny lagstiftning på alkoholomrädet är välgrundad. Jag finner del också särskilt värdefullt, alt bestämmelserna om dryckesbeskatlningen har renodlats och sammanförts i en särskild lag, som därtill präglas av enhetlighet så långt detta synes möjligt. Jag förordar därför au en lag om dryckesskatt införs den 1 januari 1978 med den av gruppen föreslagna utformningen. Vidare förordar jag ell tillägg

Prop. 1976/77:108 135

i skatlebrollslagen (1971:69, ändrad senasi 1975:1180) och lagen (1971:1072) om förmänsberättigadeskaUefordringarm. m. (ändrad senasi 1975:1266) varigenom dessa lagar blir tillämpliga även på den av mig här förordade lagen om skall pädrycker. Vidare föresläs vissajusteringar i sistnämnda lagartill följd av redan vidtagna författningsändringar. Även dessa ändringarbörlräda i kraft den I januari 1978.

3.2.2 Diyckesbeskaiiningens avvägning

En i detta sammanhang väsentlig fråga är avvägningen av dryckesbeskatlningen. Beskattningen har ett avgörande inflytande pä prissättningen och är del alkoholpoliliska instrument som i första hand slår lill buds inle endasi för all hålla tillbaka konsumtionen av alkoholdrycker ulan också för all styra konsumtionen över lill de alkoholsvagare dryckerna. Jag har i del föregående poängterat vikten av alt skalleinstrumenlet utnyttjas som ett aklivi alkoholpolitiskt instrument, i första hand pä det sättet att beskattningen fortlöpande anpassas till den allmänna prisutvecklingen. En allmän enighet torde råda om atl priserna på alkoholdryckerna inle får utvecklas så all dessa drycker blir relativt sett billigare än andra varor.

Nuvarande skattesatser för den särskilda dryckesbeskatlningen har gällt sedan den II maj 1975. Redan med hänsyn lill den allmänna prisutvecklingen därefter framstår en allmän skattehöjning på detta område nu som ofrånkomlig. Jag har också i samband med min redogörelse för förslaget lill statsbudget för näsla budgetår (prop. 1976/77:100 bil. 2) anfört alt regeringen avsåg atl under våren föreslå riksdagen ändringar i dryckesbeskatlningen.

Beredningsgruppen har tagit upp frågan om avvägningen av dryckesbeskatlningen. Härvid har gruppen haft alt särskill beakla konsekvenserna av riksdagens principbeslut våren 1976 (SkU 1975/76:64, rskr 1975/76:384) om all öl med högre alkoholhall än 2,8 viktprocent inte får säljas i den allmänna handeln efter den 30 juni 1977, det s. k. mellanölsförbudet. I del nämnda ulskoiisbeiänkandet uttalades bl. a. au den lagreglering och de övriga åigärder som föranleds av principbeslutet fär prövas i samband med den fortsatta beredningen av alkoholpolitiken och atl del fick ankomma på beredningsgruppen alt överväga åigärder för att kompensera det inkomstbortfall som kunde bli följden av mellanölets slopande. Del angavs också all de kompensaioriska åtgärderna borde avse dryckesområdet.

Beredningsgruppen framhåller, all de statsfinansieUa effekterna av mellanölsförbudel svåriigen kan förutses eller beräknas med någon större säkerhet. I vad män förbudet leder till ett skallebortfall bestäms av konsumtionsutvecklingen för övriga drycker. En allmän uppfattning som även gruppen ansluter sig lill är au mellanölet i första hand kommer alt ersättas av del i fortsättningen tillåtna 2,8-procentiga ölet, men all del också blir en övergång till såväl lällöl som siarköl och ännu starkare drycker. Vid

Prop. 1976/77:108 136

oförändrade skattesatser är del enligl gruppen troligt alt den samlade effekten av mellanölsförbudet blir ett relativt litet inkomstbortfall för staten.

Det föreligger enligt gruppen en uppenbar risk för att mellanölels slopande leder lill ökad konsumtion av starkare alkoholdrycker. Därför måsle de kompensatoriska åtgärderna samordnas med åtgärder för att motverka en sådan från alkoholpolitiska synpunkter olycklig följdverkan av mellanöls-förbudet. Dessa intressen kan. enligl gruppen, tillgodoses genom en skärpt beskattning av de starkare dryckerna.

Under liden från den senaste justeringen av dryckesbeskatlningen i maj 1975 har den allmänna prisnivån stigit kraftigt. Enligl den allmänt accepterade principen om en anpassning av dryckesbeskatlningen efter den allmänna prisutvecklingen är därför en skaltehöjning nu motiverad. Beredningsgruppen finner det naturligt att, när en skallehöjning är aktuell av nu nämnda skäl, den slutliga avvägningen av de nya skattesatserna sker med beaklande även av konsekvenserna av mellanölsförbudet. Genom atl därvid ta fasta på den redan vedertagna principen om en till alkoholstyrkan relaterad progressiv beskattning kan beskattningens roll som aktivt alkoholpolitiskt instrument också markeras.

Beredningsgruppen förordar en något kraftigare prisuppräkning än vad som svarar mot den allmänna prisutvecklingen. Detta bör gälla även det 2,8-proceniiga ölet. Del i den allmänna debatten framförda förslaget att beskalla detta öl lika högt som mellanölet beskattas motsätter sig gruppen med hänsyn till riskerna för en övergång lill starkare alkoholdrycker, när mellanölet försvinner ur den allmänna handeln.

För egen del vill jag framhålla följande. Jag kan i allt väsentligi ansluta mig till de av gruppen anförda synpunkterna på avvägningen av dryckesbeskatlningen inle endast i nuläget ulan även för framliden. Redan i redogörelsen för budgetförslaget för näsla budgetår framhöll jag, att en rikl-punki för den aviserade höjningen av dryckesbeskatlningen borde vara en uppjustering i förhållande lill den allmänna prisutvecklingen under den lid nuvarande skattesatser har gälli.

Det gällande skattesystemet på dryckesområdet är, som jag redan inledningsvis har framhållit, utformat sä all det ger en i förhållande till alkoholstyrkan progressiv beskattning. Detta gäller i fråga om beskattningen av såväl sprit och vin som maltdrycker. För de senare dryckerna utgår skatt per liter och därmed gäller del nu endasi all la ställning till hur dessa skattesatser bör vara avvägda. Skatten på sprit och vin består, som tidigare har nämnts, av en till alkoholstyrkan relaterad grundavgift och en lill de-taljhandelsprisei relaterad procenlavgift. Denna utformning innebär i princip alt skatten i absoluta tal räknat blir högre ju starkare och dyrare drycken är. Detta förhållande är mest markant för spritdryckerna, eftersom grundavgiften för dessa är utformad som ett visst belopp per alkoholprocenl och liter, under del atl grundavgiften för vin utgår med ett för liter bestämt

Prop. 1976/77:108 137

belopp, som är högre för starkvin än för lättvin. Denna konstruktion av skallen på sprii och vin medför också äti skallens procentuella det av priset är lägre för dyrare än för billigare drycker av samma slag.

Senast vidtagna höjningar av skallen på sprit och vin har genomgående skell genom höjning av grundavgifterna. Detta har inneburit all skallehöjningen och därmed också prishöjningen beloppsmässigi blir lika stor för en billigare och dyrare dryck av samma slag. I fråga om spritdryckerna har de tidigare skattehöjningarna regelmässigt beräknats med utgångspunkt i priseffeklen på den dominerande spritdrycken, absolut rent brännvin. Om man i stället hade valt all höja procenlavgiflerna skulle resultatet ha blivit en lika stor procentuell skalle- och prishöjning för hela sortimenlel av spritdrycker och vin.

Även om skäl kan anföras för au åstadkomma den nu aktuella skaltehöjningen genom höjning av procentavgifterna, förordar jag all den även denna gång sker genom en höjning av grundavgifterna. Härför talar enligl min mening all det primärt är grundavgifterna som ger en i förhållande till alkoholstyrkan progressiv skatteeffekt. Det rör sig dessutom denna gång om en förhållandevis stor skallehöjning. Effekten av atl lägga skattehöjningen på procentavgiften skulle därför leda till betydligt ökade prisskillnader i varusortimentet. Det har också hävdals alt skallesyslemei prismässigi missgynnar varor av högre kvalitet, en effeki som skulle förstärkas genom höjda proceniavgifter.

Skattehöjningen bör denna gång omfatta alla nu särbeskatlade drycker, dvs. såväl spritdrycker och vin som malt- och läskedrycker. Vid avvägningen av de nya skattesaiserna bör i första hand beaktas uppgången i den allmänna prisnivån efter maj månad 1975. Under hänvisning till vad jag tidigare har anfört förordar jag au de nya skattesatserna bestäms med utgångspunkt i en allmän skattehöjning om ca 18 9é. Del finns emellertid en påtaglig risk för atl del blir en kraftigt ökad konsumtion av mellanöl fram lill den 1 juli 1977, dä del besluiade förbudei träder i kraft. En sådan utveckling måste enligl min mening motverkas. Det är också angelägel all del blir en lugn omställning till del dryckessoriimenl som erbjuds efter juni månad 1977. Mot denna bakgrund förordar jag att skattehöjningen på hela dryck-essoriimentei genomförs den 1 maj 1977. Därmed aktualiseras även en skattehöjning för mellanölet. Av skäl som jag nyss har nämnt förordar jag all skallen på mellanöl höjs med ca 25 96. Även skatten pä det 2,8-procentiga ölet bör höjas i motsvarande grad. Med hänsyn lill au priserna på alkoholdrycker under perioden våren 1975 - våren 1977 har siigil också av andra skäl kommer de här framlagda förslagen all innebära au priserna på alkoholdrycker kommer atl stiga något mera än priserna på andra varor och tjänster. Della finner jag motiverat från nykterhelspoliliska synpunkter.

Nu förordade höjningar skulle innebära atl grundavgifterna höjs för sprit med 11,3 öre lill 65,5 öre per alkoholprocent och liter, för slarkvin med

Prop. 1976/77:108 138

1:60 kr. lill 7:75 kr. per liter och för lätivin med 70 öre lill 2:80 kr. per liter. Då jag utgår från atl Systembolaget kan arbeta med i siort sell oförändrade handelsmarginaler i absoluta tal räknat skulle dessa ändringar av grundavgifterna med beaktande även av mervärdeskatten innebära en höjning av priset pä en helbutelj "absolut rent" brännvin med ca 8 kr. För slarkvin och lältvin skulle prishöjningarnablica2:25kr, resp. ca 1 kr. perhelbulelj.

För malt- och läskedryckerna innebär förslaget höjningar av skattesatserna per liter med 53 öre lill 3:40 kr. för starköl, med 48 öre till 2:35 kr. för mellanöl, med 28 öre till 1:35 kr. för pilsner, med 6 öre lill 45 öre för lagrat lättöl, med 8 öre lill 60 öre för kolsyrade läskedrycker och med 5 öre lill 37 öre för s. k. slilldrinkar.

Efter samråd med chefen för handelsdepartementet förordar jag alt den s. k. schablontullen på alkoholdrycker höjs i huvudsaklig överensstämmelse med den nu förordade skattehöjningen och att tulltaxan(1971:920)även i övriga hänseenden anpassas till ändringarna i alkohollagstiftningen.

Den StatsfinansieUa effekten av nu förordade skattesatshöjningar kan inte bestämmas med någon större säkerhet. Överslagsvis synes dock kunna beräknas atl resultatet blir en intäklsökning av storieken 750 milj. kr. för helt år räknat.

1 della sammanhang vill jag även framhålla all förslag har förts fram om en utvidgning av dryckesbeskatlningen lill alt omfatta även vissa icke alkoholhaltiga drycker som nu inte är föremål för någon särbeskatlning. Denna fråga bör* prövas ytteriigare innan ett ställningstagande kan ske.

4 Övriga frågor

Den nya alkohollagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1978. Del vid 1975/76 års riksmöte beslutade mellanölsförbudel frän den I juli 1977 kräver ändringar i nu gällande lagstiftning med verkan från nämnda dag. Den av mig förordade skattehöjningen kräver dessutom ändringar i gällande lagstiftning med verkan från den I maj 1977. Sistnämnda ändringar gäller dock endasi skaitesatsjusieringar. Förslag till härav betingade författningsändringar har utarbetats inom budgeidepartemeniet.

Beredningsgruppen har beaktat de författningsenliga konsekvenserna av mellanölsförbudet. Gruppen föreslär alt den nuvarande uppdelningen av öl i typ A (pilsner) och typ B (mellanöl) bortfaller. Öl med högre alkoholhall än 2,8 viktprocent hänförs lill starköl. Förslaget, som jag biträder, innebär definitionsmässigi en återgång lill vad som gällde före den 1 oktober 1965, dvs. innan mellanölet introducerades. Jag har inle heller några invändningar mol de av beredningsgruppen föreslagna övergångsbestämmelserna. Förslaget innebär ändringar i ölförsäljningslagen (1961:159), lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker samt rusdrycksförsäljningslagen (1954:521). Härtill kommer ändringar i tulltaxan (1971:920),

Prop. 1976/77:108 139

Jag vill i delta sammanhang ta upp ytteriigare en fråga som har samband med mellanölsförbudel. Enligl lagen (1960:258) om utjämningsskatt på vissa varor (ändrad senast 1976:1077) utgår sådan skatt pä bl.a. mellanöl och starköl. Skatten är 4 resp. 5 öre per liter. I prop. 1976/77:28 behandlades prisuljämningssystemet för maltdrycker, bl. a. med anledning av au kommerskollegium, med hänsyn till en kraftigt minskad import av mellanöl, hade förordat en avveckling av uljämningsskatien på dessa drycker. Jag framhöll då alt jag lorde få anledning all återkomma till denna fråga i samband med den lagreglering som måsle vidtas med anledning av det beslutade mellanölsförbudet. Min bedömning nu är dock atl frågan om en avveckling av Uljämningsskatien på maltdrycker bör anstå lills verkningarna av mellanölsförbudel kan överblickas. Jag förordar därför endasi all bestämmelserna om uljämningsskall på mellanöl utmönstras ur författningen med verkan fr, o. m, den 1 juli 1977. Härav följer att skattesatsen 5 öre per liter blir tillämplig på vad som från nämnda dag är att hänföra till starköl.

Chefen för socialdepartementet har förordat att bestämmelser om avstängning från inköp av alkoholdrycker hos Systembolaget inte skall ingå i den nya alkohollagstiftningen, Pä de av socialministern anförda skälen förordar jag all bestämmelserna om avstängning från inköp i den till utgången av år 1977 gällande rusdrycksförsäljningslagen slopas redan från instundande halvårsskifte.

Chefen för socialdepartementet har vidare anfört all det register rörande vissa alkoholbrolt m. m., som nu förs hos riksskatteverket, inte är motiverat av vare sig alkoholpolitiska eller socialpolitiska skäl. Fråga har uppkommit om registret bör behållas av andra skäl. F. n. utnyttjas registret även inom rättsväsendet, Jag har vid samråd med chefen för juslitiedepartemenlel inhämtat att rättsväsendets behov av registret såvitt gäller brottsuppgifterna kan tillgodoses genom polis- och kriminalregistreringen. De uppgifter om inskrivningar på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare som behövs för rättsväsendets del, bl. a. som underiag för åklagarnas prövning av frågor om ålalsunderiätelse enligt 75 S lagen (1954:579) om nykierhetsvård, torde kunna erhållas frän socialstyrelsen.

Det nu anförda talar för att riksskatteverkets register bör kunna avskaffas helt. En översyn av de praktiska frågor som därvid blir aktuella pågår f n. inom samarbeisorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendets informationssystem (SARI). Sedan denna översyn har slutförts, vilket beräknas ske inom kort, avser jag all la upp de frågor som hör samman med en avveckling av registret. Det ankommer på regeringen all falla beslut härom.

Prop. 1976/77:108 140

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgeidepartemeniet upprättade förslag ull

1. lag om ändring i lagen (1957:209) om skatt på sprit och vin,

2. lag om ändring i lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av mall- och läskedrycker,

3. lag om ändring i lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av mall- och läskedrycker,

4. lag om ändring i ölförsäljningslagen (1961:159),

5. lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521),

6. lag om ändring i lagen (1960:258) om uljämningsskall på vissa varor,

7. lag om ändring i tulltaxan (1971:920),

8. lag om dryckesskatt,

9. lag om ändring i skatlebrollslagen (1971:69),

10. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmänsberäuigade skattefordringar m. m.,

11. lag om ändring i tulltaxan (1971:920),

12. lag om ändring i lagen (1960:258) om uljämningsskall på vissa varor.

1 mom. Skallen upplages vid detaljhandelsbolageis inköp av sprit och vin och utgår, där ej annat i 2 mom. stadgas.

a) för sprit dels med en grundavgift för liter motsvarande 54,2 öre för varje hel volymprocent alkohol dels med en procenlavgift motsvarande 50 procent av ulminuieringsprisei; saml

b) för vin dels med en grundavgift, såvitt avser vin med en alkoholhall överstigande 14 volymprocent (slarkvin), av 6 kronor 15 öre för liier och, såvitt avser annat vin (lätivin), av 2 kronor 10 öre för liter dels med en procenlavgift motsvarande 36 procent av ulminuieringsprisei.

a) för sprit dels med en grundavgift för liter motsvarande 65,5 öre för varje hel volymprocent alkohol dels med en procenlavgift motsvarande 50 procent av ulminuieringsprisei; saml

b) för vin dels med en grundavgift, såvitt avser vin med en alkoholhalt överstigande 14 volymprocent (starkvin), av 7 kronor 75 öre för liter och, såvitt avser annat vin (lättvin), av 2 kronor 80 öre för liter dels med en procentavgift motsvarande 36 procent av ulminuieringsprisei.

Prop. 1976/77:108 142

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning

av malt- och läskedrycker

Härigenom föreskrives atl 7S lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För lagrat lättöl, öl, starköl och läskedrycker, som tillverkas inom landei, skall, om ej annat följer av 8 S fjärde stycket, skatt eriäggas av tillverkaren. Skattskyldigheten inträder då varan utlämnas från tillverkningsstället eller, såvitt angår öl eller starköl, där fortares.

Införes lagrat lättöl, öl, siarköl och läskedrycker lill landei skall, utom
i fall som avses i 8 S femte slyckel, skatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen
(1973:670) gäller i fråga om skallen. Därjämte gäller 46 S lagen (1959:92)
om förfarandet vid viss konsumiionsbeskaitning.
Skallen utgår för liter med Skallen utgår för liier med

trettionio öre för lagrat lällöl, /Y/o/ew öre för lagrat lättöl,

en krona sju öre för öl av typ A, en krona trettiofem öre för öl av

typ A,
en krona åttiosju öre för öl av typ två kronor trettiofem öre för öl av

B, typ B,

två kronor åttiosju öre för siarköl, tre kronor fyrtio öre för siarköl,

femtiotvå öre for kolsyrade läske- sextio öre för kolsyrade läske
drycker, och drycker, och

trettiotvåöxe för övriga läskedryck- trettiosju öre för övriga läskedryck-

er, er.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1977.

'Lagen omtryckt 1975:142

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:142.

Prop. 1976/77:108 143

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning

av malt- och läskedrycker

Härigenom föreskrives att 1 och 6-8 SS lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av mall- och läskedrycker' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med malldryck förslås varje jäst odestillerad dryck, som framställts med torkat eller rostat malt såsom huvudsakligt exlraklgivande ämne; dock skall genom hembrygd tillverkad sådan dryck anses såsom maltdryck allenast om den innehåller högsl 4,5 viktprocent alkohol.

Maltdryck betecknas som lätt- Maltdryck betecknas .•iom lätt-

öl, om alkoholhallen icke översti- ö 1, om alkoholhalten icke överger 1,8 viktprocent, som ö 1, om al- stiger 1,8 viktprocent, som ö 1 . om koholhallen översiiger 1,8 men icke alkoholhalten översiiger 1,8 men i,6viklprocent,ochsomstarköl, icke 2.8 viktprocent, och som om alkoholhalten överstigeri,(5 vikt- starköl, om alkoholhalten överprocent. Lättöl skall anses såsom stiger 2,8 viktprocent. Lättöl skall färskt, om del ärjäsandeeller el- anses såsom färskt, om det är jest innehåller jäst, Annal lättöl be- jäsande eller eljest innehåller jäst. tecknas som I a g r a l. Öl skall anses Annat lättöl betecknas som lag-vara av typ A, om alkoholhalten Icke r a t. överstiger 2,8 viktprocent, och i annat fall av typ B.

Med läskedryck förstås kolsyrad dryck, hänföriig till tulliaxenummer 22.01, och sådan konsumtionsfärdig dryck, hänföriig lill tulliaxenummer 22,02, 22.07 eller 22.09, som innehåller högsl 2,25 volymprocent alkohol, Med läskedryck förstås dock ej dryck som utgör choklad, kaffe eller te.

Tillverkare kallas den som bedriver tillverkning av mall- eller läskedrycker för försäljning.

6S Mall- och läskedrycker må utlämnas från tillverkningsställe endast på slutna käri eller behållare av typ som godkänts av riksskalieverkel, eller med avseende på rymden blivit godkända enligt lagen (1971:1081) om bestämning av volym och vikt. Utan hinder härav får mall- och läskedrycker utföras ur rikel, föras lill frihamn, eller, såvitt avser starköl, intagas i exportbuiik eller läggas upp pä tullager som inrättats för förvaring av proviant.

' Lagen omtryckt 1975:142

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:142.

Föreslagen lydelse

Kärl eller behållare som avses i första stycket skola vara försedda med uppgift om dryckesiillverkarens namn eller om tillverkningsstället eller med dryckesiillverkarens inregistrerade varumärke. På käri som innehåller malldryck skall dessutom finnas uppgift om varuslag (lättöl, öl, starköl) och pä käri som innehåller läskedryck uppgift om dryckens benämning. Namn och tillverkningsställe må angivas med förkortning, som riksskatteverket godkänt. Varuslag må angivas med särskild beteckning, som godkänts av riksskatteverket. Käri eller behållare, innehållande maltdryck, må icke förses med uppgift, ägnad alt giva drycken sken av alt tillhöra annal varuslag än vartill drycken är hänföriig.

Nuvarande lydelse

Käri eller behållare som avses i första slyckel skola vara försedda med uppgift om dryckesiillverkarens namn ellei om tillverkningsstället eller med dryckesiillverkarens inregistrerade varumärke. På käri som innehåller maltdryck skall dessutom fi nnas u ppgift om varuslag (lättöl, öl, starköl) och. Ifråga om öl, typbeteckning saml på käri som innehåller läskedryck uppgift om dryckens benämning- Namn och tillverkningsställe må angivas med förkortning, som riksskatteverket godkänt- Varuslag och. ijråga om öl. typ må angivas med särskild beteckning, som godkänts av riksskaUeverkei- Kärl eller behållare, innehållande maltdryck, må icke förses med uppgift, ägnad all giva drycken sken av all tillhöra annal varuslag eller, i fråga om öl. annan typ än vartill drycken är hänföriig.

Ulan hinder av vad i första slycket sägs, må utlämning av läskedrycker i öppet käri ske från automat, som godkänts av riksskalieverkel eller ock blivit vederböriigen justerad.

För lagrat lättöl, öl, starköl och läskedrycker, som tillverkas inom landet, skall, om ej annal följer av 8 S fjärde stycket, skatt erläggas av tillverkaren. Skattskyldigheten inträder då varan utlämnas från lillverkningsslället eller, såvitt angår öl eller starköl, där fortares.

Skatten utgår för liter med fyrtiofem öre för lagrat lättöl, en krona trettiofem öre för öl.

Införes lagrat lättöl, öl, siarköl och läskedrycker lill landei skall, utom i fall som avses i 8 S femte slyckel, skatt eriäggas till tullmyndighet. Tullagen (1973:670) gäller i fråga om skallen. Därjämte gäller 46 S lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskauning.

Skatten utgår för liter med

fyrtiofem öre för lagrat lättöl,

en krona trettiofem öre för öl av

typ A,

två kronor trettiofem öre för öl av typ B,

Med nuvarande lydelse avses 7 !; enligt förfaitningsförslag nr. 2.

Tillverkare skall lämna deklaration till riksskatteverket för varje kalendermånad, under vilken tillverkning eller utlämning av skalleplikliga drycker förekommit, med uppgift om den myckenhet sådana drycker, som utlämnats från liUverkningsslällei, saml den myckenhet på lillverkningsslället förtärt öl eller siarköl, som där tillverkats. Särskild deklaration skall avgivas för varje lillverkningsställe.

Deklaration skall insändas inom femton dagar efter utgången av den månad deklarationen avser.

Om särskilda skäl därtill äro, äger riksskalieverkel medgiva, all deklaration må insändas senare än i andra slycket sägs, dock senast inom tre månader efter utgången av den månad deklarationen avser,

som

a) utförts ur rikel eller förts lill svensk frihamn för annal ändamål än alt förbrukas där eller, såvitt avser siarköl, levererats för försäljning i exportbutik eller lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant,

b) tillverkats vid annal tillverkningsställe eller vid införsel belagts med skatt,

c) utlämnats som kontrollprov,

d) efter utlämning återinförts till
tillverkningsställets lager och för vil
ken avdrag icke gjorts med stöd av
bestämmelserna under a)-c) ovan,

e) förstörts utanför lillverknings
slället, medan varan befunnit sig i
tillverkarens besittning,

O försålts med föriust för den skaitskyldige, i den män föriuslen hänför sig till bristande betalning från köpare.

I deklaration må särskill för varje I deklaration må särskill för varje varuslag och. ijråga om öl. typ avdrag varuslag avdrag göras för myckenhet, göras för myckenhet, som

a) ulförts ur rikel eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än alt förbrukas där eller, såvitt avser siarköl, levererats för försäljning i exportbuiik eller lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant,

b) tillverkats vid annat tillverkningsställe eller vid införsel belagts med skall,

c) ullämnais som kontrollprov,

d) efter utlämning återinförts till
lillverkningsslälleis lager och för vil
ken avdrag icke gjorts med stöd av
bestämmelserna under a)-c) ovan,

e) törstörts utanför lillverknings
slället, medan varan befunnit sig i
tillverkarens besittning,

O försålts med föriust för den skattskyldige, i den mån föriuslen hänför sig till bristande betalning från köpare.

10 Riksdagen 1976/77 I saml. Nr 108

Prop. 1976/77:108 147

4 Förslag till

Lag om ändring i ölförsäljningslagen (1961:159)

Härigenom föreskrives alt 1, 4 och 14 SS ölförsäljningslagen (1961:159)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

IS
Med öl förstås maltdryck vars Med öl försläs maltdryck vars

alkoholhall översiiger 1,8 men icke alkoholhalt översiiger 1,8 men icke
3,6 viktprocent. 2.8 viktprocent.

Öl som införes lill rikel skall vara Öl som införes lill rikel skall vara

försett med uppgift om tillverkarens försett med uppgift om tillverkarens

namn sawrow varuslag oc/)fv/>. I stal- namn och varuslag. I stället för upp-

lel för uppgift om varuslag of/7(v/'må gift om varuslag må användas av

användas av riksskatteverket god- riksskatteverket godkänd beieck-

känd beteckning. 1 fråga om hante- ning. 1 fråga om hantering av oför-

ring av oförtullal öl gäller lagen tullat öl gäller lagen (1973:980) om

(1973:980) om transport, förvaring transport, förvaring och förstöring av

och förstöring av införselreglerade införselreglerade varor, m. m.
varor, m.m.

Öl som nu sagts må icke förses öl som nu sagts må icke förses

med uppgift ägnad all giva drycken med uppgift ägnad all giva drycken

sken av atl tillhöra annat varuslag sken av alt tillhöra annat varuslag

eller annan typ än vartill den är hän- än vartill den är hänföriig.
föriig.

Generaliullslyrelsen äger för särskilda fall medgiva undanlag från bestämmelserna i denna paragraf

MS'

Tillstånd lill utskänkning meddelas, utom i fall som avses i andra slyckel, vid tillfällig utskänkning av polismyndigheten i den ort och, vid årsuiskänkning, av länsstyrelsen i det län, där uiskänkningen är avsedd all bedrivas.

Tillstånd lill utskänkning på fartyg, järnvägståg eller luftfartyg meddelas vid tillfällig utskänkning av polismyndigheten i den ort och, vid årsuiskänkning, av länsstyrelsen i del län, där fartygets rederi, järnvägens styrelse eller luftfarlsförelagel har sill säte. Har rederiet eller luftfartsföretaget icke säte inom rikel, meddelas lillslånd av överståthållarämbeiet. ' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:714. 2 Senaste lydelse 1965:287. J Senaste lydelse 1973:998. "Senaste lydelse 1965:287.

Prop. 1976/77:108 148

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillsiånd meddelas all gälla lills Tillstånd meddelas all gälla lills

vidare, för bestämd lid eller för visst vidare, för bestämd tid eller för vissi

lillfälle. Tillstånd må begränsas till alt tillfälle.
avse öl av typ A.

Om tillstånd lill utskänkning skall utfärdas tillslåndsbevis.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

De nya bestämmelserna i 4 S om märkning m. m. fär efter prövning av riksskatteverket tillämpas redan för lid från och med den I juni 1977.

Ulan hinder av de nya bestämmelserna i 4 S får öl lill och med den 31 december 1977 även betecknas öl av typ A.

Prop. 1976/77:108 149

5 Förslag till

Lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521)

Härigenom föreskrives att 1, 18, 19 och 20 SS saml 63 S 2 mom. och 64 S 1 mom. rusdrycksförsäljningslagen (1954:521)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Till rusdrycker hänföras i denna lag spritdrycker, vin och starköl.

Med spritdryck försläs sådan sprit som icke är all hänföra lill teknisk sprit, alkoholhaltigt preparat eller läkemedel.

Med v i n förslås varje dryck, som är framställd genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än två och en fjärdedels men ej mer än tjugulvå volymprocent elylalkohol.

Med siarköl förslås malt- Med siarköl förstås mall-

dryck, vars alkoholhall överstiger tre dryck, vars alkoholhall överstiger n>å
och SCT tiondels viktprocent. och o/m tiondels viktprocent.

18 S

Rusdrycker må ej utminuteras till den som kan antagas ej hava fyllt tiugo år.

Ulminutering må vägras den som är upplagen på särskild förteckning (spärriisia).

På spärrlista skall upplagas

1) den beträffande vilken nykterhelsnämnd meddelat beslut som avses i 14 i; 2 mom. lagen om nykterhets-vård;

2) den som icke må .försälja rusdiycker och som genom laga kraft-ägande dom befunnits skyldig till brott .som avses i 80 eller 81 i; eller till försök eller medverkan som avses i 89 1 och 2 mom. denna lag eller till sådant förfärande med alkoholhaltiga diycker

1 Senaste lydelse av rubriken 1975:702.

2 Senaste lydelse 1975:702.

JSena.sie lydel.se 1976:513 (jfr 1976:908).

Prop. 1976/77:108 ISO

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som avses i 69 if lagen om nykierhetsvård eller 89 barnavårdslagen; så ock

3) den som genom laga kraftägande dom befunnits hava vid mer än ett tillfälle inom en tidrymd av tolv månader gjort sig skyldig till rattfylleri eller brott enligt 4 2 mom. lagen om straff för vissa trafikbrott.

Spärrlista skall av deialjhandelsbolaget upprättas för län eller annat lämpligt område. Den som enligt vad under 2) I tredje stycket sägs må vägras ulminutering skall upptagas på mer än en sådan förteckning I den mån så finnes erforderligt för att hindra honom från inköp. Förteckningarna skola förnyas för varje månad.

Om upptagande på spärrlista beslutar riksskatteverket. Den som upptagits på spärrlista skall avföras därifrån, i fall som under I) i tredje stycket avses vid utgången av den tid som nykterhetsnämnden bestämt, I del under 2) i tredje stycket nämnda fallet efter tolv månader samt I det under 3) i samma stycke avsedda fallet efter sex månader.

19 S" Rusdrycker må ej utlämnas till den som är synbariigen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annal berusningsmedel. Utlämning och försändning av rusdrycker må vägras, när anledning till misstanke föreligger, atl varan är avsedd atl olovligen tillhandahållas någon.

Rusdrycker må ej inköpas genom ombud som kan antagas ej hava fyllt tjugu år.

Föreligger beträffande ombud förhållande som i 18 andra slycket sägs, må utlämning av rusdrycker vägras.

■»Senaste lydelse 1969:171.

ma vägras utminuiering.

Ej må någon genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller eljest i större omfattning tillhandagä annan med anskaffande av rusdrycker.

Det är vidare förbjudet att, genom personlig hänvändelse eller genom ombud, för egen eller annans vinning söka förmå annan än återförsäljare av rusdrycker att inköpa sådana drycker på ulminuteringsställe.

20 Ej må någon säsom ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaffande av rusdrycker tillhandagä den som kan antagas ej hava fyllt tjugu år eller missbruka alkoholhaltiga drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel eller den som enligt 18

Ej må någon såsom ombud eller på därmed jämföriigt sätl med anskaffande av rusdrycker tillhandagä den som kan antagas ej hava fyllt Ougu år eller missbruka alkoholhaltiga drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annal berusningsmedel.

8S*

Deklaration lill riksskatteverket skall avlämnas för varje kalendermånad eller, där verket så medger, för varje kalenderkvarial, varunder skattskyldighet uppkommit.

Deklaration skall insändas inom en månad efter varje beskaiiningsperiods utgång. Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, medgiva, all deklaration må insändas senare än nu sagts, dock inom ivå månader efter utgången av den beskatlningsperiod deklarationen avser.

1 deklarationen skall lämnas upp- I deklarationen skall lämnas uppgift om den myckenhet skalleplik- gift om den myckenhet skalleplik-

liga varor som under beskattningsperioden levererats till köpare eller, beträffande öl av typ B och starköl, utlämnats från tillverkningsställe eller där tillverkats och förtärts. Frän denna myckenhet må avdrag göras för varor, vilka

a) använts vid tillverkning som deklarationen avser eller, beträffande öl av typ B och siarköl, utlämnats från tillverkningsställe och som visas hava tidigare blivit påförda uljämningsskall;

b) åiertagits;

c) enligl bevis av tullmyndighet utförts ur riket eller förts lill frihamn eller, såvitt avser siarköl, levererats för försäljning i exportbuiik eller

5 Senaste lydelse 1968:360.

6 Senaste lydelse 1973:990.

tiga varor som under beskattnings-perioden levererats till köpare eller, beträffande siarköl, utlämnats från tillverkningsställe eller där tillverkats och förtärts. Från denna myckenhet må avdrag göras för varor, vilka

a) använts vid tillverkning som deklarationen avser eller, beträffande siarköl, utlämnats från lillverkningsställe och som visas hava tidigare blivit påförda utjämningsskall;

b) åiertagits;

c) enligt bevis av tullmyndighet ulförts ur riket eller forts till frihamn eller, såvitt avser siarköl, levererats för försäljning i exportbuiik eller

Prop. 1976/77:108 156

7 Förslag till

Lag om ändring i tulltaxan (1971:920)

Härigenom föreskrives atl 22 kap. tulltaxan (1971:920) skall ha nedan angivna lydelse. -

22 kap. Diycker, sprit och ättika

22.03 Malldrycker:

med en alkoholhall:

A. ej överstigande 1,8 viktprocent (lättöl).. 1001 10

B. överstigande 1,8 men ej .t viktprocent/ö/j 1001 12:

C. överstigande 2,(y viktprocent (starköl) 1001 14

Anm. För spritdrycker eller viner, vilka införes i den ordning som anges i 12S 4 mom. c) rusdrycksförsäljningslagen (1954:521), ulgår, om tullfrihet ej ålnjules, tull med följande belopp, räknat för helbulelj om 75 centiliter:

Cognac ...................................................... 72:-

Armagnac, brandy, eau-de-vie och whisky ...... 64:-

Andra spritdrycker, ej hänförliga lill lulllaxenr 22.08 55:-

Vin: musserande:

champagne ................................................ 29:-

annat ...................................................... 20:-

andra slag med en alkoholhall:

överstigande 14 volymprocent ..................... 21:-

ej överstigande 14 volymprocent ................. 10:-

För spritdrycker eller viner, vilka införes i den ordning som anges i 12 S

4 mom. h) rusdiycks/örsätjningslagen, utgår tull med av partihandelsbolagel
för rusdrycker fastställt belopp, motsvarande:

1. tull enligt vad i 22 kap. sägs;

2. omsätiningsskall enligt 2 S 1 mom. lagen (1957:209) om skall pä sprit och vin; saml

3. mervärdeskatt enligl lagen (1968:430) om sådan skatt.

För starköl som införes enligl första och andra styckena utgår tull med

5 kronor per liter.

Denna lag träder i kraft såvitt avser Anm. den I maj 1977 och i övrigl den 1 juli 1977.

' Senaste lydelse 1975:143.

Prop. 1976/77:108 157

8 Förslag til]

Lag om dryckesskatt

Härigenom föreskrives följande.

1 S Skatt Idryckesskatl) eriägges till staten enligt denna lag vid omsättning
inom landet och vid införsel av spritdrycker, vin saml malt- och läskedrycker.

Beteckning i denna lag har samma betydelse som i lagen (1977:000) om tillverkning av drycker m. m.

2 S Under lid då riksmöte ej pågår kan riksdagens finans- och skatteulskoii på förslag av regeringen bestämma om skattesats eiler besluta alt skall enligl denna lag skall börja eller upphöra all utgå.

3 S Riksskatteverket är beskattningsmyndighet för dryckesskatt som skall eriäggas vid omsättning inom landet.

Om skall vid införsel föreskrives i 15 S.

4 S Skatiskyldig är

1. i fråga om spritdrycker och vin, del i lagen (1977:000) om handel med drycker angivna partihandelsbolagel,

2. i fråga om mall- och läskedrycker, den som inom landei yrkesmässigl tillverkar skattepliktiga drycker.

Skallskyldig är vidare den som blivit registrerad som skatiskyldig importör enligl 8S.

5 S Delägare i enkelt bolag är skallskyldig i förhållande lill sin andel i bolagel-
Efter ansökan av samtliga delägare kan riksskalieverkel besluta all den
av delägarna som dessa föreslär, tills vidare skall anses som ensam skatt-
skyldig för bolagets hela skattepliktiga verksamhet.

1 fråga om kommanditbolag eller annat handelsbolag är bolaget skatt-skyldigt. Har skatiskyldig avlidit, är dödsboet skattskyldigt. Har skattskyldig försalls i konkurs, är konkursboet skallskyldigl.

6 S Den som inom landet yrkesmässigl bedriver verksamhet som medför
skaltskyldighel enligt 4 S första slyckel skall anmäla sig för registrering hos
riksskalieverkel senasi ivå veckor innan verksamheten påbörjas eller över
lages- .andras förhållande som uppgiviis i anmälan skall riksskatteverket
underrättas inom Ivä veckor efter ändringen.

Om verkställd registrering utfärdar riksskalieverkel bevis som sändes lill den skatiskyldige.

Foratt avgöra om skattskyldighet föreligger kan riksskatteverket infordra uppgift från näringsidkare som ej har anmält sig för registrering-

Prop. 1976/77:108 158

7 S Underlåter någon all göra anmälan eller lämna underrättelse eller uppgift enligl 6 S, kan riksskatteverket förelägga honom all vid vite fullgöra sin skyldighet. Försuttet vite utdömes av verket.

8 S Den som ämnar yrkesmässigl lill landet införa skattepliktig malt- eller läskedryck för försäljning till återförsäljare kan efter ansökan registreras hos riksskalieverkel. Ändras förhållande som har uppgiviis i ansökningshandling äger 6 och 7 SS motsvarande tillämpning.

Om verkställd registrering utfärdar riksskatteverket bevis som sändes till den skaitskyldige.

9 S Skattskyldighet för partihandelsbolagel vid omsättning av spritdrycker
och vin inträder när betalning erhälles från del i lagen (1977:000) om handel
med drycker angivna deialjhandelsbolaget.

Skattskyldighet för tillverkare och registrerad importör vid omsättning av mall-och läskedrycker inträder när skaliepliktig dryck levereras till köpare eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning eller, vid avregislrering, finnes i lager.

10 S Skatten på spritdrycker och vin ulgår med en grundavgift och en pro
centavgift.

Grundavgiften utgör per liter i fråga om

1. spritdrycker 65,5 öre för varje hel volymprocent alkohol,

2. slarkvin 7 kronor 75 öre,

3. lältvin 2 kronor 80 öre.

Procentavgiften utgör för spritdrycker 50 procent och för vin 36 procent av deialjhandelsprisel.

Med deialjhandelsprisel förslås del pris som deialjhandelsbolaget tillämpar vid försäljning över disk, exklusive beloppet av skall enligt lagen (1968:430) om mervärdeskall.

11 S Skallen på mall- och läskedrycker ulgår per liter med
45 öre för lagrat lättöl,

1 krona 35 öre för öl, 3 kronor 40 öre för starköl, 60 öre för kolsyrad läskedryck, 37 öre för annan läskedryck.

12 S Skattskyldig enligt 4 S skall ulan anmaning lämna deklaration avseende
drycker för vilka skattskyldighet har inträtt. Deklaration skall lämnas för
varje kalendermånad och inges till riksskatteverket senasi femte dagen i
andra månaden efter utgången av den månad deklarationen avser.

Prop. 1976/77:108 159

13 S 1 deklaration för skall på mall- och läskedrycker får särskill för varie
varuslag avdrag göras för myckenhet, som

1. har utförts ur landei eller har förts till svensk frihamn för annat ändamål
än att förbrukas däreller, såvitt avserstarköl, levererats för försäljning i export
buiik eller lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant,

2. har försålts till den som enligl 7 S tullförordningen (1973:979) åtnjuter tullfrihet vid införsel av varor,

3. har förvärvats för äterförsäljning och för vilken skallskyldighet tidigare inträtt,

4. har tagils i anspråk för provning,

5. har återtagils i samband med återgång av köp,

6. har försålts med föriust för den skallskyldige, i den mån föriuslen hänför sig lill bristande betalning från köpare.

14 S Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumiionsbeskaitning gäller
för dryckesskatt vid omsättning inom landet.

15}} Införes skattepliktig dryck till landet av annan än den som har blivit registrerad som importör enligt 8 S skall dryckesskatt eriäggas till tullmyndighet. Tullagen (1973:670) gäller i fråga om skallen. Därjämte gäller 46 S lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumiionsbeskaitning.

Skall ulgår inte vid införsel av spritdrycker och vin av partihandelsbolaget eller för bolagets räkning eller vid införsel av skattepliktiga drycker i den ordning som avses i 18 S lagen (1977:000) om handel med drycker-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978- Genom lagen upphäves lagen (1957:209) om skall på sprit och vin-

I samband med ikraftträdandet iakttages följande.

1. Äldre beslämmelsergäller fortfarande i fråga om förhållande som hänför sig lill tiden före ikraftträdandet.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. Importör som önskar bli registrerad hos riksskaUeverkei enligl 8 S med verkan från och med den I januari 1978 skall göra ansökan härom senasi den 15 december 1977.

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rät
tigheter, förordningen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags
tillgångar, kommunalskaltelagenl 1928:370), förordningen (1933:395) om er
sättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1946:324)
om skogsvärdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen
(1947:577) om statlig lormögenheisskall, lagen (1958:295)om sjömansskall,
torordningen (1970:99) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten,

2, lagen (1941:251) om särskild 2, lagen (1941:251) om särskild
varuskatt, förordningen (1943:477) varuskatt, förordningen (1943:477)

otn skall å vissa pälsvaror, förordningen (1948:85) om försäljningsskall, förordningen (1953:396) om accis å feitemulsion m, m., lagen (1953:397) om avgift för fellvaror som användas för framställning av feitemulsion m. m,, lagen (1956:545) om omsäiiningsskaii på motorfordon, lagen (1957:262) om allmän energiskalt, lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av mall-och läskedrycker, lagen (1960:258) om uljämningsskall på vissa varor, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, förordningen (1961:653) om brännolje-skatt,slämpelskaltelagen (1964:308), förordningen (1964:352) om gasol-skali, förordningen (1966:21) om sär-skild skatt pä motorbränslen, lagen (1968:430) om mervärdeskatt, förordningen (1971:170) om annons-

om skatt å vissa pälsvaror, förordningen (1948:85) om försäljningsskatt, förordningen (1953:396) om accis ä feitemulsion m, m,, lagen (1953:397) om avgift för feUvaror som användas för framställning av feitemulsion m. m., lagen (1956:545) om omsätiningsskall på motorfordon, lagen (1957:262) om allmän energiskau, lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt-och läskedrycker, lagen (1960:258) om uljämningsskall på vissa varor, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, förordningen (1961:653) om brännolje-skatl, siämpelskallelagen (1964:308), förordningen (1964:352) om gasoiskall, förordningen (1966:21) om särskild skall på motorbränslen, lagen (1968:430) om mervärdeskatt, förordningen (1971:170) om annons-

Prop. 1976/77:108 161

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skatt, lagen (1972:266) om skall pä skatt, lagen (1972:266) om skaU på
annonser och reklam, lagen annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skall på spel, lagen (1972:820) om skall på spel, lagen
(1973:37) om avgift pä vissa dryck- (1973:37) om avgift på vissa dryck
esförpackningar, vägtrafikskaltela- esförpackningar, väglrafikskallela-
gen (1973:601), förordningen gen (1973:601), lagen
(1973:602) om särskild vägtrafik- (1973:602) om särskild väglrafik-
skaU, lagen (1973:1216) om särskild skatt, lagen (1973:1216) om särskild
beredskapsavgift för oljeprodukter, beredskapsavgift för oljeprodukter,
bilskrolningslagen (1975:343), bilskrolningslagen (1975:343), lagen

(1977:000) om dryckesskatt.

3, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring i vad avser obligatorisk försäkring, lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m., lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift, lagen (1961:300) om redareavgift försjöfolkspensionering, lagen (1962:381)om allmän försäkring, lagen (1962:398) om finansiering av folkpensioneringen, lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift, lagen (1970:742) om lönegarantiavgift, lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift, lagen (1975:358) om vuxenutbildnings-avgift, lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas ej om skatten eller avgiften fasiställes eller uppbäres i den ordning som gäller för tull och ej heller beträffande restavgift, skattetillägg eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft den I januari 1978.

II Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 108

Förmånsrätt enligl 11 S förmånsrällslagen (1970:979) följer med fordran på

1. skall och avgift, som anges i 1 S förslastycket uppbördslagen(1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt och kupongskattelagen (1970:624),

2. skall enligl förordningen (1959:507) om allmän varuskatt och lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. skall eller avgift enligl förordningen (1908:129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, lagen (1928:376) om särskild skall å vissa lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, förordningen (1943:477) om skatt ä vissa pälsvaror, förordningen (1948:85) om försäljningsskall, förordningen (1953:396) om accis äfeu-emulsion m. m., lagen (1953:397) om avgift för fellvaror som användas för framställning av feitemulsion m, m,, lagen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon, lagen (1957:262)om allmän energiskalt, lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker, lagen (1960:258) om utiämningsskati på vissa varor, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, förordningen (1961:653) om brännoljeskall, siämpelskallelagen (1964:308), förordningen

'Senaste lydelse 1975:1266.

3, skatt eller avgift enligt förordningen (1908:129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, förordningen (1943:477) om skall å vissa pälsvaror, förordningen (1948:85) om försäljningsskatt, förordningen (1953:396) om accis ä fett-emulsion m, m,, lagen (1953:397) om avgift för fellvaror som användas för framställning av feitemulsion m, m,, lagen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon, lagen (I957;262)om allmän energiskalt, lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker, lagen (1960:258) om utjämningsskatt på vissa varor, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen(1961:394)om tobaksskatt, förordningen (1961:653) om brännoljeskall, siämpelskallelagen (1964:308), förordningen

Föreslagen lydelse

(1964:352) om gasolskatt, förordningen (1966:21) om särskild skatt på motorbränslen, förordningen (1971:170) om annonsskalt, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,lagen(1972:820)om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift pä vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter, bilskrolningslagen (1975:343) samt lagen (1977:000) om dryckesskatt,

4, skatt enligt förordningen (1922:260) om automobilskatt, kungörelsen (1951:750) om salu-vagnsskall, förordningen (1963:116) om trafikomläggningsskatl, iraktor-skaltefdrordningen (1969:297), väglrafikskaitelagen (1973:601), lagen (1973:602) om särskild vägtrafik-skau, kungörelsen (1973:781) om sa-luvagnsskatt samt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt.

Nuvarande lydelse

(1964:352) om gasolskatt, förordningen (1966:21) om särskild skall pä motorbränslen, förordningen (1971:170) om annonsskall, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter samt bil-skrotningslagen (1975:343),

4, skatt enligt förordningen
(1922:260) om automobilskatt,
kungörelsen (1934:122) om skatt å
motorfordon, som för tillfdlligt bru
kande i riket från utlandet införts,
kungörelsen (1951:750) om salu-
vagnsskatl, förordningen (1963:116)
om trafikomläggningsskatl, kungö
relsen (1964:43) om skatt å automobil,
som av utomlands bosatt person för
tillfälligt brukande i riket här förvär
vats, iraklorskatteförordningen
(1969:297), väglrafikskaitelagen
(1973:601), förordningen (1973:602)
om särskild vägtrafikskatt samt
kungörelsen (1973:781) om salu-
vagnsskati,

5, tull saml avgift enligt kungörelsen (1960:235) om avgift för växtskydds-kontroll vid införsel av växter och förordningen (]968:361)om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6, avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering pä jordbrukets område och lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område,

7, avgift, som uppbäres med tillämpning av lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m, m., i den män avgiften icke omfattas av I.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse alt redovisa eller betala fordringen och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den I januari 1978,

Prop. 1976/77:108 164

11 Förslag till

Lag om ändring i tulltaxan (1971:920)

Härigenom föreskrives att 22 kap. tulltaxan (1971:920)skall ha nedan angivna lydelse.

22 kap. Drycker, sprit och ättika Anmärkningar

1. Della kapitel omfattar ej:

a. havsvatten (nr 25.01);

b. destillerat vallen, ledningsförmågevalten och vallen av motsvarande
renhetsgrad (nr 28.58);

c. utspädd ättiksyra, innehållande mer än 10 viktprocent ättiksyra (nr
29.14);

d. medikamenter enligt nr 30.03;

e. parfymer och loaleltmedel (33 kap.).

2. För tillämpning av nr 22.08 och 22.09 gäller all alkoholsiyrkan skall
anses vara den som erhälles genom mätning med Gay-Lussacs alko-
holomeler vid en temperatur av -i- 15° C.

2:1 För tillämpning av underavdelningar av tulliaxenummer, där alkoholhalt uttryckes i volymprocent, gäller att hallen skall beräknas vid + 15° C.

22.01 Vatten, inbegripet mineralvatten och kolsyral vatten; is

och snö ......................................... ......... fri

22.02 Lemonad, aromatiserat mineralvatten, aromatiserat kol
syral vatten och andra alkoholfria drycker, med undan
tag av fruktsaft och köksväxtsaft hänföriiga till nr 20.07

fri

22.03 Maltdrycker:

med en alkoholhalt:

A. ej överstigande 1,8 viktprocent (lättöl) 1001 10:-

B. överstigande 1,8 men ej 2,8 viktprocent (öl) 1001 12.-

C. överstigande 2,8 viktprocent (siarköl) 1001 14:-

22.04 Druvmust i jäsning, ävensom druvmust vars jäsning
avbrutits på annat sätt än genom tillsals av alkohol:

A. på kärl rymmande högsl 10 liter ... 1001 25:-

B, på andra käri ........................... 1001 10:-

22.05 Vin av färska druvor; druvmust vars jäsning avbrutits
genom tillsals av alkohol:

A. musserande ............................. 1001 100:-

' Senaste lydelse enligl förfaliningsförslag nr 7.

Prop. 1976/77:108 165

B, andra slag, med en alkoholhalt:

1. ej överstigande 15 volymprocent:

a. på käri rymmande högst 10 liter ,,, 1001 25:-

b, på andra käri .................... 1001 10:-

2. överstigande 15 volymprocent:

a. på käri rymmande högst 10 liter .., 1001 67:50

b. på andra kärl .................... 1001 50:-

22.06 Vermut och annat vin av färska druvor, smaksatt med
aromatiska extrakter:

med en alkoholhalt:

A, ej överstigande 15 volymprocent:

1. på käri rymmande högst 10 liter ............ 1001 25:-

2, på andra käri ........................ 1001 10:-

B, överstigande 15 volymprocent:

1, på käri rymmande högst 10 liter .. 1001 67:50

2. på andra käri ......................... 1001 50:-

22.07 Andra jästa drycker, t. ex. äppelvin (cider), päronvin och
mjöd:

A. musserande, andra än äppel- och päronvin.. 1(X)1 100:-

B. andra slag, med en alkoholhalt:

1. ej överstigande 15 volymprocent:

a. på käri rymmande högst 10 liter ... 1001 25:-

b. på andra kärl .................... 1001 10:-

2. överstigande 15 volymprocent:

a. på käri rymmande högsl 10 liter ... 1001 67:50

b. på andra käri ........................... 1001 50:-

22.08 Etanol (elylalkohol) och finsprit, odenaturerade, med en
styrka av 80° eller högre; denaturerad sprit (inbegripet
etanol och finsprit), oavsett styrkan:

A................................................... avsedda att användas uteslutande för kemisk om
vandling ....................................... ......... fri

B. andra ........................................... 6%

22.09 Sprit (etanol, elylalkohol), ej hänföriig till nr 22.08; likör
och andra spritdrycker; sammansatta alkoholhaltiga be
redningar (s. k. koncentrerade extrakt) för framställning
av drycker:

A. likör, bitter och liknande drycker .... 1001 92:50

B. andra drycker, inbegripet odenaturerad sprit med en
styrka understigande 80°:

1. på käri rymmande högst 10 liter 1001 67:50

2. på andra käri ............... 1001 av 50 %

alkoholhalt vid -I-15° C ................. 17:50

Prop. 1976/77:108 166

C. sammansatta alkoholhaltiga beredningar (s. k. kon
centrerade extrakt) för framställning av drycker ......... 5 %
22.10 Ättika ........................................ 6%

Anm. För spritdrycker eller viner, vilka införes i den ordning som anges i 18 § 3. lagen (1977:000) om handel med drycker, ulgår, om tullfrihet ej ålnjules, tull med följande belopp, räknat för helbulelj om 75 centiliter:

Cognac ...................................................... 72

Armagnac, brandy, eau-de-vie och whisky ....... 64

Andra spritdrycker, ej hänföriiga till lulllaxenr 22.08 55

Vin: musserande:

champagne ................................................ 29:-

annat ...................................................... 20:-

andra slag med en alkoholhall:

överstigande 15 volymprocent ....................... 21:-

ej överstigande 15 volymprocent .................. 10:-

För spritdrycker eller viner, vilka införes i den ordning som anges i 18 4. lagen (1977:000) om handel med drycker, utgår tull med av partihandelsbolaget för alkoholdrycker fastställt belopp, motsvarande:

1. tull enligt vad i 22 kap. sägs;

2. skatt enligt 10 lagen (1977:000) om dryckesskatt; samt

3. mervärdeskatt enligt lagen (1968:430) om sådan skatt.

För starköl som införes enligl första och andra styckena utgår tull med 5 kronor per liter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Deklaration till riksskatteverket skall lämnas för varje kalendermånad eller, där verket så medger, för varje kalenderkvarial, varunder skattskyldighet uppkommit.

Deklaration skall insändas inom en månad efter varje beskattningsperiods utgång. Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, medgiva, alt deklaration må insändas senare än nu sagts, dock inom tvä månader efter utgången av den beskatlningsperiod deklarationen avser.

varor ./or vilka skattskyldighet har inträtt. Från denna myckenhet må avdrag göras för varor, vilka

I deklaration skall lämnas uppgift I deklaration skall lämnas uppgift om den myckenhet skattepliktiga om den myckenhet skattepliktiga

a) använts vid tillverkning som deklarationen avser och som visas

varor som under beskattningsperioden levererats till köpare eller, beträffande starköl, utlämnats från lillverkningsställe eller där tillverkats och förtärts. Från denna myckenhet må avdrag göras för varor, vilka

a) använts vid tillverkning som deklarationen avser W/er, beträffande

'Senaste lydelse av lagens mbrik 1974:918.

2 Med nuvarande lydelse avses 3 S enligl förfaliningsförslag nr 6.

Med nuvarande lydelse avses 8 S enligl författningsförslag nr 6.

Prop. 1976/77:108 169

Bilaga 3

Utdrag UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-02-24

Föredragande: statsrådet Wikström

Anmälan till proposition om alkoholpolitiken

1 Inledning

Alkoholpoliliska utredningen (APU) avlämnade i december 1974 sill slutbetänkande (SOU 1974:90-93) Alkoholpolitik. Sedan belänkandet remiss-behandlats tillsattes en beredningsgrupp med uppgift att på grundval av betänkandet och remissyttrandena redovisa ett samlat underiag för regeringens ställningslagande till de alkoholpoliliska frågorna. Beredningsgruppen har i januari 1977 redovisat uppdraget i en rapport (DsS 1977:1). Jag vill nu ta upp frågor som rör forskning, organisationsslöd till vissa nykterhetsorganisationer och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

2 Forskning

Säväl alkoholpoliliska utredningen (APU) som samtliga remissinstanser framhåller all forskningen kring alkoholproblemen är otillräcklig. Delta gäller särskilt de samhällsvetenskapliga områdena av denna forskning. APU:s förslag lill förstärkning av olika forskningsresurser liksom remissinstansernas yttranden har behandlats av beredningsgruppen för frågor avseende alkoholpolitiken. Beredningsgruppen har härvid framhållit all del innebär avsevärda organisatoriska svårigheter att med ens inrätta ett så stort antal nya tjänster (13 st.) som APU föreslår. Med åberopande av bl. a. de skäl som beredningsgruppen har anfört föreslår jag atl två samhällsvetenskapligt inriktade tjänster och en vårdinriklad tjänst inrättas. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) bör få i uppdrag au inom en ram av 750 000 kr. bl. a. lämna förslag i fråga om dessa tjänsters närmare inriktning och placering. UHÄ bör härvid beakla den forskning som bedrivs vid de båda institutionerna för alkoholforskning vid karolinska institutet. Beredningsgruppen för-

12 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 108

Prop. 1976/77:108 170

ordade även au UHÄ i sina åriiga anslagsframställningar skulle lämna förslag om en fortsatt utbyggnad av forskarorganisationen i syfte att successivt genomföra den av APU föreslagna förstärkningen av forskningsresurserna. Jag delar beredningsgruppens uppfattning alt forskningen kring alkoholproblemen är av utomordentligt stor betydelse.

Av anslagslekniska skäl finner jag del lämpligt all dessa medel nu tillförs anslaget Extra utgifter vid universiteten m. m. och all medlen ställs till regeringens disposition.

Förslagom medel förs. k. uppdragsforskning i alkoholfrågan har framförts av APU och godtagits av remissinstanserna. Beredningsgruppen föreslår därför att årliga anslag avsätts lill denna form av forskning. Jag delar beredningsgruppens uppfattning och föreslår alt 250 000 kr. anslås för sådan forskning och all socialstyrelsen får disponera dessa medel. Jag har i denna fråga samrått med chefen för socialdepanementel.

Vid framställning om anslag för uppdragsforskning för budgetåret 1977/78 har jag beaktat all den i denna prop. föreslagna organisationen hos socialstyrelsen föreslås träda i kraft den 1 januari 1978.

Den verksamhet som bedrivs av tvärvetenskapliga seminariet i alkoholfrågan (TSA) är värdefull ur alkoholpolitisk synvinkel. Jag räknar med att dess verksamhet skall kunna stödjas av forskningsrådsnämnden. Denna skall enligt vad jag anfört i förslaget till denna nämnd (prop. 1976/77:100 bil. 12, s. 362) handha uppgifter av tvärvetenskaplig natur. Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att uiöver vad som tidigare (prop. 1976/77:59) föreslagits till Extra utgifter vid universiieien m. m. under nionde huvudtiteln för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 750 000 kr. atl lill Uppdragsforskning i alkoholfrågan under femte huvudtiteln för budgelårel 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 125 000 kr.

3 Organisationsstöd till vissa nykterhetsorganisationer m. fl.

I prop. 1976/77:100 (bil. 12, s. 187) har regeringen föreslagit riksdagen au, i avvaktan på särskild proposition, lill Organisationsslöd lill vissa nyk-lerhelsorganLsationer m, fi. för budgetåret 1977/78 beräkna ett reservationsanslag av 6 000 000 kr. Jag anhåller all nu få ta upp denna fråga.

Riksdagen beslutade år 1976 (prop. 1975/76:161, KrU 1975/76:40, rskr 1975/76:357) om ändrade regler för det statliga stödet lill vissa nykterhets-organisationer m. n. Tidigare deialjregler för bidragsgivningen avskaffades. Stödet utgår till organisationernas centrala verksamhet. Organisationerna avgör själva på vilket sätt medlen skall användas för att bäst främja resp. organisations syften och verksamhet. Förändringen av bidragsgivningen innebar all slödel till dessa organisationer anpassades lill den utveckling av olika organisationsbidrag som hade skell under 1970-ialei.

Prop. 1976/77:108 171

Innan förslag om förändringar av bidragsgivningen till de aktuella organisationerna förelades riksdagen hade överiäggningar förekommit mellan företrädare för organisationerna och utbildningsdepartementet. Vid dessa hade organisalionsrepresentanierna förklarat sig intresserade av alt medverka till all förenkla bidragsgivningen. Från berörda organisationers sida uttalades önskemål om alt komma fram till en ordning som innebar all de själva skulle ansvara för fördelningen av bidraget. Det var emellertid inte möjligt alt då finna en definitiv lösning av frågan hur fördelningen skulle ske. För innevarande budgetär har de hidrag som utgår från anslaget Organisationsslöd lill vissa nyklerhelsorganisationer m, fi, fördelats av regeringen efter samråd med berörda organisationer.

Under år 1976 har ytteriigare överläggningar förekommit mellan företrädare för organisationerna och ulbildningsdepartemeniel. Därvid har bl. a, de framlida formerna för fördelningen av bidraget och frågan om bidragels Sloriek för budgetåret 1977/78 diskuterats. Organisationerna föreslår att en särskild samarbetsnämnd skapas som får ansvaret för fördelningen av anvisade medel mellan berörda organisationer, Samarbetsnämnden bör enligl organisationerna beslå av sju ledamöter med personliga ersättare för var och en av ledamöterna. Mandattiden för ledamöter och ersättare bör vara tre är. Nämnden bör inom sig utse ordförande och vice ordförande samt besluta om sekreterare och annat arbetsbiträde.

Ledamöter och ersättare i samarbetsnämnden bör utses av fyra valkor-poraiioner. I de olika val korporationerna ingår de organisationer som budgelårel 1976/77 erhöll bidrag ut anslaget Organisationsslöd till vissa nyklerhelsorganisationer m. n, enligt följande:

Fyra ledamöter och lika många ersättare utses gemensamt av de organisationer som bygger på enskilt medlemskap dvs. Förbundet mol droger, lOGT-NTO-rörelsen, Järnvägsmännens helnyklerhetsförbund, MHF-rörel-sen, Verdandi-arbelarrörelsens nykterhetsförbund, Sveriges akademikers nykterhetsförbund, Sveriges blåbandsrörelse, Sveriges lärares nykterhetsförbund, Sveriges polismäns helnykterhetsförbund. Svenska frisksportförbun-det och Vita bandet. En ledamot och en ersättare utses av De kristna samfundens nykterhetsrörelse. En ledamot och en ersättare utses gemensamt av de organisationer som främst organiserar alkoholproblematiker dvs. Alkoholproblematikernas riksorganisation. Länkens kamralförbund och Sällskapet länkarnas riksförbund. En ledamot och en ersättare utses av sam-arbelsorganisalionerna Kvinnoföreningarnas samarbetskommiité för nykier-hetsfrägor. Riksförbundet mol alkoholmissbruk och Samarbetskommittén för alkoholfrågor.

Bidraget bör enligl organisationernas mening i första hand ulgå lill de organisationer som innevarande budgetår erhåller bidrag under anslaget Organisationsslöd till vissa nyklerhelsorganisationer m, fi. Stödet till organisationerna bör få formen av grundbidrag och röriigl bidrag.

Den förändring av bidragsgivningen till nykterhetsorganisationer m. fl.

Prop. 1976/77:108 172

som riksdagen beslutade om år 1976 var ett första steg i en förändring av bidragsgivningen lill organisationerna, Tidgare gällande bestämmelser infördesår 1955(prop. 1954:151,SäU 1954:1,rskr 1954:310). Av redogörelsen för organisationernas förslag beträffande den fortsatta bidragsgivningen framgår all de själva önskar la ett ansvar för fördelningen av de ställiga bidragen och atl de också är villiga all bilda del representativa organ som skall få ansvaret för medelfördelningen. Jag finner detta tillfredsställande och föreslår atl bidragen lill här omnämnda organisationer i framtiden bör fördelas enligt de riktlinjer och av ell organ med sammansättning som har föreslagits.

Jag anser del angeläget all samarbetsnämnden redan frän början har ell fast sekretariat som kan biträda med administrativa uppgifter och dit organisationerna kan vända sig för atl nä kontakt med samarbetsnämnden. Enligl min mening bör samarbeisnämndens kansli knytas lill Nykterhetsrörelsens landsförbund. Landsförbundel har förklarat sig berett atl biträda med denna servicefunktion. För sina arbetsinsatser bör landsförbundel er-hälla ersättning i särskild ordning ur anslaget Organisationsslöd till vissa nyklerhelsorganisationer m. fi. Del bör ankomma på regeringen all faslslälla ersäilningens storlek.

Organisationerna själva föreslår all statsbidraget bör utgå som grundbidrag och rörligt bidrag. Delta kan enligl min mening vara en lämplig form för bidragsfördelning. Nämnden bör emellertid även kunna pröva andra stödformer. Till grund för samarbeisnämndens beslut om bidragsfördelning bör ligga bidragsframslällningar från organisationerna.

Innevarande budgetär är 130 000 kr. avsatta lill inslruktörsbidrag inom vissa organisationer som slår utanför nykterhetsrörelsen. Medlen utbetalas lill Centralförbundet för alkohol- och narkoiikaupplysning som fördelar dem lill Centerns ungdomsförbund, KFUK-KFUM:s scoutförbund. Svenska scoutförbundet, Sveriges Riksidroltsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Dessa medel bör även för budgelårel 1977/78 ulgå under detta anslag men bör därefter upphöra.

Anslaget Organisationsslöd lill vissa nyklerhelsorganisationer m. fl. är i statsbudgeten för innevarande budgetär uppfört med 6 milj. kr, I en särskild framställning lill regeringen har organisationerna föreslagit all anslagel för budgetåret 1977/78 bör höjas med 10 milj. kr. till 16 milj. kr. Skolöver-siyrelsen föreslär i sin anslagsframställning all organisalionssiödei skall ulgå med oförändrat 6 milj. kr.

Beredningsgruppen anser all organisationernas möjlighel att verka pä del alkoholpolitiska området bör ökas ytteriigare och föreslår därför all anslagel räknas upp med 2 milj. kr. till 8 milj. kr.

Jag vill erinra om alt anslagel för innevarande budgetår ökade med nära 3,2 milj. kr. vilket var mer än en fördubbling av tidigare utgående bidrag.

Anslaget till nyklerhelsorganisalionerna har emellertid varil oförändrai

Prop. 1976/77:108 173

under en lång följd av år bl. a. med motiveringen all APU:s förslag skulle inväntas. Därför finns del inom nyklerhelsorganisalionerna ell uppdäml behov av ytteriigare medel. Jag anser det därför befogat atl även i år göra en kraftig uppräkning av Organisalionssiödei lill vissa nyklerhelsorganisationer m. n. Anslagsökningen bör enligt min mening bli 4 milj, kr. vilket innebär alt anslaget blir totalt 10 milj. kr. Medlen bör fördelas bland de organisationer som innevarande budgetår fått del av bidraget till organisationsslöd till vissa nyklerhelsorganisationer.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen all

1. godkänna de av mig förordade allmänna riktlinjerna för fördelning av anslaget Orga n i sa t io nss löd till vissa nykterhetsorganisationer m. fl.,

2. lill Orga n isai ionsstöd lill vissa nyklerhelsorganisationer m. fl. för budgetåret 1977/78 under nionde huvudtiteln anvisa eu reservationsanslag av 10 000 000 kr,

4 Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning

I prop, 1976/77:100 (bil, 12 s. 187) har regeringen föreslagit riksdagen all, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, lill Bidrag lill Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1977/78 beräkna ett reservationsanslag av 2 321 000 kr. Jag anhåller alt nu få ta upp denna fråga.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) har sedan länge spelat en central roll i upplysnings- och informalionsarbelei på alkohol-och narkolikaomrädei. Till en börian var CAN ett samarbetsorgan på informationsområdet för enbart nyklerhelsorganisationer. På senare år har en rad andra organisationer anslutit sig lill förbundet, bl, a, LO, TCO, KF, Sveriges riksidroilsförbund. Riksförbundet Hem och skola saml ell antal klienlorganisalioner. Härigenom har förbundet kommit att omspänna stora delar av folkrörelsesverige.

APU framhåller au utbildnings- och informationsinsatserna på del alkoholpolitiska området hittills har varit alltför splittrade. För att åstadkomma en bättre samordning och ge ökad kraft ål upplysningsarbetet föreslog utredningen all ett centralt alkoholpolitiskt råd inrättas. Enligt APU:s förslag bör CAN fortsätta sin verksamhet som informationskanal för folkrörelserna. CAN:s bibliotek föreslås bli sammanfört med biblioteket hos Institutet för teoretisk alkoholforskning till en informationscentral för folkrörelserna.

Chefen för socialdepartementet har tidigare idag föreslagit att socialstyrelsen i framliden under socialdepartementet pä central verksnivå får an-

Prop. 1976/77:108 174

svaret för alkoholpolitiken. Till socialstyrelsen föreslås knutet eu särskill organ, socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor, i vilket ingår företrädare för bl.a. arbetsmarknadens organisationer, idrottsrörelsen, folkbildningen, statens ungdomsråd, de båda kommunförbunden och nykterhetsrörelsen. I nämndens arbetsuppgifter föresläs ingå bl. a. att förbereda socialstyrelsens ställningstaganden i olika alkoholpoliliska frågor samt att besluta om fördelningen av vissa bidrag. Den samordning av alkoholpolitiken som chefen för socialdepartemeniel har förordat innebär inle någon förändring av nuvarande ansvarsfördelning ulan de särskilda uppgifter, som vissa andra myndigheter och organisationer f n. har, kommer att ligga kvar hos dessa. För informationsverksamhetens del är del en fördel om den går ut från ell stort antal instanser. Genom all informationen sprids på de vägar som är naturiiga för annan kontaktverksamhet ökar möjligheterna atl nä ut med informationen. Olika folkrörelsers och föreningars aktiva medverkan i del alkoholpolitiska arbetet är av stort värde inle minst genom atl upplysnings-och opinionsbildningsarbelel kan bedrivas med utgångspunkt i de medverkande organisationernas egna värderingar och rörelsernas särart.

Den medlemssirukiur som CAN har idag underiällar en medverkan i del alkoholpolitiska arbete som regeringen vill främja. Jag är övertygad om alt en rad åigärder - bl. a, informationsarbetet och andra förebyggande insatser - får den bästa effekten om de genomförs i ell naiuriigt sammanhang, I, ex, på arbetsplatser där LO och TCO har sill konlakinäi uppbyggt, eller inom fritidssektorn där idrotts- och ungdomsrörelserna har en omfattande verksamhet. Jag tolkar också den vidgade samverkan inom CAN som ell tecken på att man inom de olika folkrörelserna är intresserade av de alkoholpoliliska frågorna och beredd alt göra insatser pä området.

Enligt min mening bör CAN även fortsättningsvis kunna spela en aktiv och central roll i del alkoholpoliliska arbetet. Genom nära kontakt med den forskning som bedrivs pä alkohol- och drogområdel bör förbundet kunna förmedla nya kunskaper och rön, CAN bör vidare kunna medverka vid framställning av läromedel och informationsmaterial. På så sätl kan förbundet ge service i alkohol- och narkotikafrågor ål skolväsendet och annan utbildning saml lill folkrörelserna. De närmare detaljerna för centralförbundets verksamhet bör självfallet utformas av förbundets ledning i samverkan med berörda intressenter.

Jag är inle beredd all förorda någon sammanslagning mellan biblioteken hos CAN och Institutet för teoretisk alkoholforskning.

Den förändring som har skell av centralförbundets medlemssirukiur ger anledning all ompröva frågan om statens representation i förbundets styrelse. Styrelsen beslår för närvarande av tolv ledamöter. Regeringen tillsätter ordföranden, skolöverstyrelsen utser fem ledamöter och förbundets årsmöte väljer sex ledamöter.

Med hänsyn lill de uppgifter som CAN har pä det alkoholpoliliska området är det viktigt, all förbundets styrelse har en bred förankring genom atl

Prop. 1976/77:108 175

i den ingår företrädare för både medlemsorganisationerna och skilda områden av samhällslivet. Vid överiäggningar mellan företrädare för utbildningsdepartementet och CAN:s styrelse har man från styrelsens sida förklarat sig beredd atl verka för en allsidig sammansätlning av styrelsen. Med hänsyn härtill anser jag del vara angelägel all medlemsorganisationernas infiytande i CAN:s styrelse ökar och au de statliga ledamöternas antal minskar i motsvarande omfattning. Enligl min mening bör regeringen även fortsättningsvis tillsätta ordföranden i CAN. Dessutom bör en företrädare från vardera skolöverstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet saml socialstyrelsen ingå i CAN:s styrelse. Härigenom blir undervisning, forskning och den centrala alkoholpoliliska myndigheten företrädd i förbundels ledning. Övriga älta ledamöter skall utses av förbundels årsmöte och kommer således alt representera medlemsorganisationerna. Även personalen bör vara företrädd i förbundets ledning. Centralförbundet bör även fortsättningsvis stå under överinseende av skolöverstyrelsen som utfärdar erforderiiga föreskrifter beträffande förbundets verksamhet.

APU fäste uppmärksamheten på nackdelarna för CAN av alt förbundet som en icke statlig institution inte garanteras kompensation för lönehöjningar och andra kostnadsökningar ulan tvingas täcka sådana utgiftsökningar med bidrag som är avsedda för utåtriktad verksamhet. Förbundet har också själv i sina anslagsframställningar pekat på atl de generella kostnadsökningarna inneburit all del ekonomiska utrymmet för upplysningsinsatser minskal.

Jag har förståelse för all nu existerande förhållanden kan skapa problem när det gäller alt planera förbundets verksamhet. Därför förordar jag, i likhet med beredningsgruppen att CAN:s fast anställda personal frän och med budgetåret 1977/78 uppförs på skolöverstyrelsens personalförteckning och därmed får tiänster hos skolöverstyrelsen med placering vid CAN:s kansli.

Jag beräknar en ökning av anslagel lill CAN med 700 000 kr. Härigenom får förbundet kompensation för vissa generella kostnadsökningar samt möjligheter till en viss förstärkning av bl. a. biblioteks- och dokumentationsverksamheten. Det lolala bidraget till centralförbundets verksamhet kommer därmed att för budgetåret 1977/78 uppgå lill 3 021 000 kr. Jag avser atl senare återkomma i frågan om hur stor del av centralförbundels anslag som för nästa budgetär skall överföras lill skolöverstyrelsen för täckning av styrelsens ökade kostnader genom den föreslagna överföringen.

Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu anfört hemställer jag atl regeringen föreslär riksdagen besluta atl

1. godkänna de av mig förordade förändringarna av villkoren för bidrags-

Prop. 1976/77:108 177

Bilaga 4

Utdrag UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-02-24

Föredragande: statsrådet Mogård

Anmälan till proposition om alkoholpolitiken

1 Inledning

Alkoholpolitiska utredningen (APU) avlämnade i december 1974 siu slui-betänkande (SOU 1974:90-93) Alkoholpolitik. Sedan betänkandet remiss-behandlats tillsattes en beredningsgrupp med uppgift atl på grundval av betänkandet och remissyttrandena redovisa ell samlat underiag för regeringens ställningstagande till de alkoholpoliliska frågorna. Beredningsgruppen har i januari 1977 redovisat uppdraget i en rapport (DsS 1977:1). Jag vill nu la upp frågor som rör skolan.

2 Skolan och alkoholfrågan

2.1 Undervisningens utformning och omfattning

Den undervisning som bedrivs i fråga om alkohol, narkotika och tobak är obligatorisk på samtliga stadier i grundskolan. Riktlinjerna för undervisningen i dessa frågor innebär atl eleverna rekommenderas alt helt avslå bruket av bl. a. alkohol under uppväxtåren. En sådan hållning är enligl min mening befogad även i framtiden när skolan meddelar grundläggande faktainformation om alkohol och övriga beroendeframkallande medel, såsom thinner och läkemedel.

I likhei med APU och Hera remissinstanser har beredningsgruppen framfört all undervisning om alkohol och andra beroendeframkallande medel bör vara obligatorisk även i gymnasieskolan. Med hänsyn lill atl gymnasieskolan numera är dimensionerad för atl ta emot större delen av de ungdomar som avslutar grundskolan, finner jag del befogal atl siörre vikt läggs vid information i dessa frågor även i gymnasieskolan. Utredningen (U 1976:10) om den gymnasiala utbildningen har bl. a, lill uppgift all se över innehållet i all undervisning i gymnasieskolan. Jag anser dock att insatser

Prop. 1976/77:108 178

bör göras redan nu för all stärka skolans roll i deiia avseende. Skolöver-styrelsen (SÖ) bör därför få i uppdrag all utforma och pröva olika former av information i alkoholfrågan i gymnasieskolan. Jag avser alt återkomma lill regeringen i denna fråga.

Vid sidan av uppgiften att meddela nödvändiga baskunskaper har genom de senaste årtiondenas skolpoliliska reformer skolans sociala roll kommit att uppmärksammas allt mer. Beslutet om reformering av skolans inre arbete (prop, 1975/76:39, UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367) innebär aU skolan fär siörre möjligheter alt ta ansvar för elevernas allsidiga utveckling. Delta kan ske genom all i skolarbetet knyta an lill samhället i övrigl och bygga på en förankring i verkligheten av de frågor som bearbetas från olika praktiska och teoretiska utgångspunkter.

Jag vill i samband med nämnda beslut erinra om den samlade skoldagens betydelse för au ge eleverna ökade möjligheter lill kontakt med del lokala frilids- och kulturiivet, Alla delar av skoldagen, även de som inte utgörs av traditionellt lekiionsarbele, bör utformas så all elevernas kunskaps- och personlighetsulveckling stimuleras. Undervisning och annan verksamhet bör varvas och knyta an till varandra. De lokala föreningarna kommer all få medverka i skolan och på sina egna villkor ta ansvar för fritidsverksamhet under och efter skoldagen. Med de arbetsformer som sålunda har fastställts för skolans verksamhet finner jag, i likhei med beredningsgruppen alt goda förutsättningar finns för att sätta in informationen om alkohol och andra missbruksproblem i sill allmänna och sociala sammanhang och ge eleverna en vidgad syn pä dessa frågor.

SÖ har i sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 föreslagit en utökning av medlen till expertis vid länsskolnämnderna. En sådan me-delsförslärkning skulle göra del möjligt att understödja och utvidga den verksamhet som bedrivs av s, k, ANT (alkohol-narkolika-tobak)-kontakt-personer vid länsskolnämnderna. Beredningsgruppen har tillstyrkt SÖ:s förslag. Även jag förordar att medel beräknas för en sådan förstärkning.

2.2 Utbildning och fortbildning av skolans personal

För all skolan skall kunna ge undervisningen om alkohol och andra beroendeframkallande medel den utformning och omfattning som jag har förordat i del föregående fordras all lärare och övrig personal i skolan har god grundutbildning på området och atl nya rön och erfarenheter beaktas genom fortbildning. Jag har ovan betonat vikten av all alkoholfrågan och angränsande frågor i skolan sätts in i sitt naturiiga, vidare sammanhang, Mol den bakgrunden är del enligl min mening viktigt all lärarutbildningen i della avseende omfattar inte endasi ämnesteori utan även elevvårdsaspekier och metodikfrågor.

Frågor som rör lärarutbildningens mål, struktur och innehåll utreds för

Prop. 1976/77:108 179

närvarande av 1974 års lärarutbildningsutredning (U 1974:04). Det hör således till denna utrednings arbetsuppgifter atl även inordna frågor om alkohol och narkotika i grundutbildningen av lärare.

Fortbildning för atl bl. a. sprida kunskaperom norm- och attitydbildning bör enligl min mening anordnas så all den når samtliga personalgrupper som är verksamma i skolan, förutom olika kategorier av lärare även t. ex. kuratorer, skolsköterskor och fritidsledare. Med hänsyn till all fiertalel elever i gymnasieskolan återfinns på de mer yrkesinriktade linjerna är det önskvärt att även lärare i yrkestekniska ämnen flr della i fortbildningen. Jag förordar all fortbildningen sker i form av studieledarutbildning. Kursen bör omfatta 30-35 timmars undervisning. Jag räknar med att fortbildningen sträcker sig över en femårsperiod. Jag beräknar medel fr. o. m. budgetåret 1977/78 för en sådan utbildning, anordnad i studielag bestående av tre personer från varje rektorsområde, representerande olika personalkategorier (720 000 kr.).

Även lärarutbildare bör få lillfälle aU delta i fortbildning kring alkoholfrågor. Jag beräknar 30 000 kr. för sådan fortbildning budgelårel 1977/78 under anslagel Forskning och utvecklingsarbete för högskoleutbildning, m. m. Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Jag hemställer all regeringen uiöver vad som tidigare (prop. 1976/77:100, bil. 12 samt prop. 1976/77:59) har föreslagits föreslår riksdagen

alt lill Länsskolnämnderna för budgetåret 1977/78 under nionde

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 240 000 kr. all lill Fortbildning m. m. för budgetåret 1977/78 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 720 000 kr. samt atl lill Foiskning och utvecklingsarbete för högskoleutbildning, in. m. för budgetåret 1977/78 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 30 000 kr.

Prop. 1976/77:108 180

Innehåll

Propositionen................................................... ...... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll..................... 1

Utdrag av prolokollel vid regeringssammanträde den 24 februari 1977 3

Bilaga 1: Socialdepartementet............................. ...... 4

1 Inledning...................................................... ...... 4

2 Gällande rätt och utveckling av konsumtion och alkoholskador 6

2.1 Alkohollagstiftningen................................. ...... 6

2.1.1 Tillverkning av sprit och vin................. ...... 7

2.1.2 Tillverkning av maltdrycker.................. ...... 7

2.1.3 Handel med rusdrycker....................... ...... 7

2.1.4 Handel med öl................................... 10

2.1.5 Handel med alkoholfria drycker............. 11

2.1.6 Teknisk sprii m. m.............................. .... 11

2.2 Konsumlionsuivecklingen............................ 12

2.3 Ungdomars alkoholvanor............................ .... 13

2.4 Alkoholskadeulvecklingen........................... 14

3 Föredraganden.............................................. .... 16

3.1 Allmänna överväganden............................. .... 16

3.2 Information............................................. 22

3.3 Aklivitelsslöd m.m..................................... .... 27

3.3.1 Slöd ål fritidsaktiviteter...................... .... 27

3.3.2 Alkoholfria restauranger...................... 28

3.4 Alkoholfrågan i arbetslivet.......................... .... 30

3.5 Den centrala organisationen....................... .... 32

3.6 Försäljning av alkoholdrycker...................... .... 37

3.6.1 Den lokala och regionala lillsynsorganisaiionen 37

3.6.2 Detaljhandel med alkoholdrycker........... .... 40

3.6.3 Servering av alkoholdrycker................. .... 44

3.7 Teknisk sprii m. m..................................... .... 51

3.8 Kostnader och ikraftträdande...................... .... 53

4 Upprättade lagförslag..................................... .... 55

5 Specialmotivering till lagtexten......................... .... 55

5.1 Förslaget lill lag om tillverkning av drycker m.m 55

5.2 Förslaget till lag om handel med drycker....... .... 62

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1961:181)om försäljning

av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat... .... 96

6 Hemställan................................................... 96

Bilaga 1:1 Socialdepartementets lagförslag............ 98

Förslag lill

1. lag om tillverkning av drycker, m. m.................. .... 98

Prop. 1976/77:108 181

2. lag om handel med drycker.............................. .. 105

3. lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit

och alkoholhaltiga preparat.............................. .. 118

4. lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207).... .. 124

5. lag om ändring i lagen (1954:579) om nykierhetsvård 126

6. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m 127

Bilaga 2: Budgeidepartemeniet............................. .. 129

1 Inledning...................................................... .. 129

2 Parti- och detaijhandelsorganisationen............... .. 129

2.1 Gällande ordning....................................... .. 129

2.2 Föredraganden......................................... .. 130

3 Beskattningen av drycker................................ .. 130

3.1 Gällande bestämmelser m. m....................... .. 130

3.2 Föredraganden......................................... .. 131

3.2.1 Allmänna överväganden...................... .. 131

3.2.2 Dryckesbeskattningens avvägning......... .. 135

4 Övriga frågor................................................ .. 138

5 Hemställan................................................... .. 140

Bilaga 2:1 Budgetdepartemenleis lagförslag............ .. 141

Förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1957:209) om skall på sprit och vin 141

2. lag om ändring i lagen (1960:253) om tillverkning och be.skatlning

av mall- och läskedrycker............................... .. 142

3. lag om ändring i lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning

av mall- och läskedrycker............................... .. 143

4. lag om ändring i ölförsäljningslagen (1961:159)... 147

5. lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521) 149

6. lag om ändring i lagen (1960:258) om uljämningsskall på vissa varor 153

7. lag om ändring i tulltaxan (1971:920)............... 156

8. lag om dryckesskatt...................................... .. 157

9. lag om ändring i skatlebrollslagen (1971:69)....... .. 160

10, lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skallefordringar m, m 162

11, lag om ändring i tulltaxan (1971:920)............... 164

12, lag om ändring i lagen (1960:258) om uljämningsskall på vissa varor 167

Bilaga 3: Utbildningsdepartementet (statsrådet Wikström) 169

1 Inledning...................................................... 169

2 Forskning..................................................... .. 169

3 Organisationsslöd lill vissa nyklerhelsorganisationer m, ft 170

4 Centralförbundet för alkohol- och narkoiikaupplysning 173