11

Motion

1976/77:639

av herr Petersson i Röstånga
om storstadspolisens arbetsförhållanden och rekryteringsproblem

Under lång tid har vi haft en nästan oavbruten ökning av antalet till
polisens kännedom komna brott mot brottsbalken. Brottsligheten totalt ligger
på en nivå som inte kan accepteras, och i storstäderna är ordningsläget
bekymmersamt. I brottsbekämpningen har polisverksamheten självfallet stor
betydelse. Regeringens förslag till personaförstärkning inom polisen hälsas
därför med tillfredsställelse.

Självfallet löser inte enbart en ökning av antalet polismän alla problem.
Ökade internationella åtgärder för att hejda narkotikabrottsligheten och förbättrad
narkomanvård utgör t. ex. en absolut förutsättning för att man skall
komma till rätta med narkotikabrottsligheten. Bättre frivård är nödvändig
för att minska återfallsbrottsligheten. Större intresse bör också ägnas åt i
vid mening brottsförebyggande åtgärder. Även på dessa områden föreslås
åtgärder i budgetpropositionen. Polisverksamhetens inriktning är under utredning.
Polismakten borde främst fungera som den viktiga och humana
påminnaren om angelägenheten av hänsyn till medmänniskan och till det
allmännas bästa.

Brottsutvecklingen och andra problem i samhället ställer ökade krav på
polisen. Till de inhemska problemen med den dagliga arbetsbelastningen,
med rekryteringssvårighetertill våra större städer och med den föga "polisvänliga”
storstadsmiljön kommer hela internationaliseringen av brottsutvecklingen
med den illegala narkotikan och allt vad den har i sitt släptåg, den stora tillgången
på olagliga vapen bland brottslingarna m. m.

När man talar om dagens polisarbete, är det långt ifrån alltid man gör
klart för sig hur mångfasetterat detta område faktiskt är. Polismannen ställs
genom sin uppgift dagligen inför problem som uppstår som en följd av
generationsmotsättningar, politiska åsiktsutbyten m. m. Det är han som ofta
får kläda skott för beslut och åtgärder, som helt andra instanser bär ansvaret
för. Och hur ofta lastas inte polisen eller den enskilde polismannen för
konsekvenserna av det stora antalet vakanta polismanstjänster. Polismannen
fullgör en viktig skydds- och serviceuppgift. Hans arbete bör därför underlättas
så mycket som möjligt av samhället självt och av dess medborgare,
som han tjänar.

Rekryteringsläget beträffande polisaspiranter har förbättrats, men fortfarande
utgör rekryteringen till de största kommunerna, framför allt till Stockholms
kommun, poliskårens problem. Såsom en följd av utflyttningen från

Mot. 1976/77:639

12

distriktet uppkommer dessutom onormalt stora vakanser. Polisen i Stockholm
tappar varje år 250 man på grund av avgång. Det är nödvändigt med
förändrade rekryterings- och anställningsförhållanden om dessa problem
skall kunna lösas på längre sikt. För att rekryteringen ska kunna förbättras
måste Stockholm få en avsevärt ökad tilldelning från polisskolan av dem
som genomgått grundkursen. F. n. får Stockholm 60 nya polismän 3 gånger
om året. Det motsvarar alltså inte ens det antal som behövs för att fylla
uppkomna vakanser. För att motverka den stora avgången måste också
trivselbefrämjande åtgärder vidtas och möjligheter att börbättra arbetsmiljön
undersökas. Den krävande arbetssituationen och rekryteringsläget kanske
till dels skulle kunna förbättras genom någon form av ekonomisk kompensation
till storstadspolisen, men detta är självklart en facklig förhandlingsfråga.

Det är också nödvändigt att inskolningen av nya polismän får en annn
utformning. F. n. är den vanligaste första arbetsuppgiften att polismannen
får ingå i en kommandogrupp som gör brandkårsutryckningar. Genom att
polsmannen inte under självständigt ansvar får följa en klient utöver själva
ingripandet begränsas antagligen hans möjligheter att bilda sig en allsidig
uppfattning om de människor han kommer i kontakt med.

Med hänvisning till vad som anförts hemställes,
att riksdagen

1. uttalar att polisen i Stockholm bör erhålla en avsevärt ökad
tilldelning av de poliser som går ut polisskolan,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om polisens arbetsförhållanden.

Stockholm den 24 januari 1977

HANS PETERSSON (fp)
i Röstånga