Mot. 1976/77: 1675

Motion

1976/77:1675

av herr Palme m. fl.

med anledning av propositionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag
m. m.

Motionens huvudsakliga innehåll

I motionen konstateras att de riktlinjer som den socialdemokratiska regeringen
angav för arbetsmiljöutredningens arbete och som sedan utvecklats
i en socialdemokratisk partimotion 1976/77:475 i stort sett har fullföljts
i propositionen om ny arbetsmiljölag.

När det gäller lagstiftningen krävs ett ökat inflytande för löntagarna över
arbetarskyddsverkets arbete med föreskrifter om arbetsmiljön, bl. a. för de
psykosociala förhållandena. I fråga om arbetstidens förläggning krävs tillägg
till lagen om dygnsmaximering till 10 timmar per dygn samt en samordning
mellan arbetsmiljölagen och arbetstidslagen. Vidare begärs ett principbeslut
om att regionalt skyddsombud skall ha rätt till ersättning för kostnader
som är förenade med uppdraget. Frågan om ersättning i samband med att
arbetet stoppas på grundval av bestämmelserna i arbetsmiljölagen föreslås
bli lösta i samband med översynen av anställningsskyddslagen.

För att syftet med lagstiftningen skall kunna uppnås krävs en väsentlig
förstärkning av resurserna för de organisationer och myndigheter som har
ansvar för arbetsmiljöarbetet. I motionen begärs en långsiktig plan för utbyggnad
av arbetarskyddsverkets och produktkontrollnämndens resurser.
Vidare begärs ett principbeslut om att den kommunala tillsynen skall föras
över till arbetarskyddsverket. I motionen krävs att riksdagen uttalar sig
för en snabb utbyggnad av företagshälsovården med målet företagshälsovård
åt alla anställda. Vidare hemställs att regeringen snabbt lägger fram förslag
om en förbättring i yrkesskadestatistiken samt att anslaget till information
om arbetsmiljölagen räknas upp.

1. RIKTLINJER FÖR ARBETSMILJÖREFORMEN

Under de senaste tio åren har kraven på en bättre arbetsmiljö skärpts.

Vi har fått större kunskaper om arbetslivets risker. Vi har också fått större
kunskaper om möjligheterna att hindra olycksfall och undanröja hälsorisker.
Vi har vidare, som en följd av en allmänt förbättrad materiell standard
och social trygghet, ställt ökade anspråk på arbetslivets kvalitéer. Vi ställer
krav på att arbetet i sig självt skall bidra till ökad välfärd.

Därmed har också synen på arbetslivets risker förändrats. Arbetarskyddet
var ursprungligen inriktat på att förebygga olycksfall och vissa klart skönjbara

Mot. 1976/77:1675

2

yrkessjukdomar. Detta är alltjämt en ytterst viktig uppgift, men insatserna
har numera vidgats till att omfatta arbetsmiljön i dess helhet. Arbetsplatserna
måste, som framhölls i LO-SAP:s arbetsmiljöprogram från 1969, göras säkra
och riskfria utifrån en mera total hälsosynpunkt. Arbetsmiljön har både
en fysisk och psykisk sida. Arbetsorganisationen, arbetstiderna och arbetets
anpassning till människan är viktiga delar av arbetsmiljön.

Åtgärderna på arbetsmiljöns område har drivits fram av arbetarrörelsen
som ett led i strävan efter trygghet, jämlikhet och välfärd.

1.1 Arbetsmiljö och trygghet

Arbetsmiljön har inte följt med standardstegringen i övrigt i samhället.
En stark utveckling mot ökad mekanisering och arbetsuppdelning, särskilt
inom industrin, har medfört att arbetstempot har drivits upp och att de
psykiska påfrestningarna har ökat. Dessutom har i stegrad omfattning nya
kemiska miljöfaktorer tillkommit. Arbetsmiljön har tillförts nya riskmoment.

Politiken måste inriktas på att motsvara individernas krav på ett tryggare
och riskfriare arbetsliv. Den måste i ökad utsträckning gripa in direkt i
de tekniska, ekonomiska och sociala förhållanden i företagen som ger upphov
till risker för hälsa och välbefinnande och som leder till sjukdom och olycksfall.

1.2 Arbetsmiljö och jämlikhet

Insatserna för att förbättra arbetsmiljön är alltså en fråga om trygghet.
Det är också en fråga om jämlikhet. Dagens arbetsliv karaktäriseras av betydande
skillnader i arbetsmiljö. Många av dem som har otillfredsställande
arbetsmiljö är också sämre ställda när det gäller arbetsförhållanden i övrigt.
Klassamhället lever alltså i hög grad kvar i arbetslivet.

Detta är ett resultat av att flertalet anställda har saknat inflytande över
sin egen arbetsplats och sitt eget företag, medan de som representerar ägarintressena
har bestämt över arbetsplatsernas utformning. Att vidmakthålla
och ge god avkastning på insatt kapital har varit avgörande för valet av
tekniska och ekonomiska lösningar. Effekterna för dem som svarar för arbetsinsatserna
har kommit i andra hand.

En förbättring av arbetsmiljöerna är därför en fråga om jämlikhet i inflytande
över arbetsplatserna. Det är de anställda som bäst känner problemen.
De fackliga organisationerna har dragit upp riktlinjerna för hur inflytandet
i företagen skall byggas upp. Ett förverkligande av dessa riktlinjer innebär
att maktförhållandena i företagen förändras. Utifrån dessa nya maktförhållanden
skall samarbetet mellan arbetstagare och arbetsgivare byggas upp.

Mot. 1976/77:1675

3

1.3 Arbetsmiljö och vällärd

Arbetsmiljön är en fråga om trygghet och jämlikhet - men också om
välfärd. Det har hittills varit vanligt att man i utformningen av produktionsapparat
och arbetsliv tagit stor hänsyn till lätt avläsbara och mätbara
ekonomiska och tekniska faktorer och bortsett från miljö, hälsa och välfärd.

Men allt fler har fått klart för sig att just förhållandena i arbetslivet bestämmer
en stor del av vår tillvaro i övrigt. Det är inte tillräckligt att
åstadkomma en förbättrad materiell standard och förbättrad social service

1 samhället utanför arbetsplatserna. Om missförhållandena och klasskillnader
tillåts leva kvar i arbetslivet färgar detta av sig på tillvaron utanför arbetet,
och välfärden förblir ofärdig.

En förbättring av arbetsmiljön är således en avgörande del i strävandena
att skapa ett välfärdssamhälle. Rätten till arbete, rätten till ett arbete som
inte skadar hälsan och rätten till ett meningsfullt arbete måste utgöra grundvalarna
för dessa strävanden.

2 RISKER I ARBETSMILJÖN

Tack vare de forskningsresultat som kommit fram under de senaste åren
har vi fått en bättre bild av hur arbetsmiljön faktiskt ser ut. I en rapport
till LO-kongressen 1976 lämnas en översikt över riskerna i arbetslivet, som
vi anser vara en viktig del av bakgrunden för statsmakternas beslut om
insatser för att förbättra arbetsmiljön.

2.1 Arbetsolycks/äll

För många näringsgrenar är arbetsolycksfallen klart dominerande, framhålls
det i LO-rapporten. Den största olycksfallsfrekvensen har stuveribranschen.
Andra näringsgrenar med särskilt hög olycksfallsfrekvens är gjuteriindustrin,
slakteri- och charkuteribranschen, skogsbruken, varvs- och
sågverksindustrin. De allra flesta arbetsolycksfallen skulle ofta med mycket
enkla medel ha kunnat förhindras. Det gäller exempelvis halknings-, falloch
klämskador, som är relativt vanliga olycksfall.

2.2 Buller

Det har konstaterats att 50-75 % av anställda som utsatts för buller har
fått hörselskador av varierande omfattning. På grund av teknikens utveckling
blir bearbetningen effektivare, samtidigt som maskinerna arbetar allt hastigare,
vilket har medfört att bullret snarare ökat än minskat ute på arbetsplatserna.
De allt större produktionsenheterna med ofta stora arbetslokaler
medför att buller kan spridas obehindrat och t. o. m. förstärkas. Det
är sedan länge känt att de som under en längre tid arbetat i bullrig miljö

Mot. 1976/77:1675

4

kan få invalidiserande hörselnedsättningar. På senare år har det blivit klarlagt
att detta är långt ifrån den enda skadeverkning bullret kan förorsaka. Vetenskapliga
undersökningar har bekräftat att buller som ett led i kroppens
stressreaktioner kan förorsaka förändringar i blodkärl och cirkulationsorgan.
Många arbetare upplever även effekter av bullret efter arbetsdagens slut
i form av bl. a. sömnsvårigheter och nervösa besvär.

2.3 Fysisk belastning,

Fortfarande utgör kroppslig påfrestning i arbetet ett stort arbetsmiljöproblem
på grund av att tillräcklig hänsyn inte tagits till människan och hennes
förutsättningar vid planeringen av arbetsplatserna. Rygg-, muskel- och ledbesvär
har visat sig vara de vanligast förekommande hälsobesvären bland
medlemmarna. Visserligen harden tekniska utvecklingen medfört att många
tunga och kroppsligt påfrestande arbeten överförts till maskinerna. Men
den nya produktionstekniken och de nya arbetsmetoderna har tillfört nya
och i vissa avseenden kanske större risker för kroppslig överbelastning och
förslitning. I stora delar av arbetslivet tvingas de anställda att anpassa sig
till en arbetstakt och ett rörelsemönster som är skadliga såväl fysiskt som
psykiskt.

2.4 Kemiska hälsorisker

Förekomsten av kemiska risker ute på arbetsplatserna utgör f. n. ett av
de mer svårbemästrade arbetsmiljöproblemen. Man har beräknat att i vårt
land förekommer i dag mellan 60 000 och 100000 kemiska ämnen och
produkter. Mellan 500 och 1 000 nya produkter släpps varje år ut på marknaden.
Detta medför att arbetstagarna ständigt kommer i kontakt med nya
ämnen och produkter, som i många fall innebär kända eller hittills okända
hälsorisker. Bland registrerade yrkesskador är också hudsjukdomar särskilt
framträdande. Överkänslighetsreaktioner av olika slag har fått ökad omfattning.
Silikosfarligt damm tillhör de mera kända kemiska hälsoriskerna.
Cancerframkallande effekter av olika ämnen har på senare tid alltmer framkommit.

2.5 Psykosociala problem

Synen på vad arbetsmiljön omfattar har vidgats under senare år. Ett uttryck
för detta är ett ökat beaktande av arbetsorganisationens betydelse för löneformens
inverkan på förekomsten av psykisk påfrestning och stress i arbete.
Utvecklingen på det företagsdemokratiska området har starkt bidragit
till ökat medvetande om betydelsen av dessa faktorer i arbetsmiljön. Insikten
om att löntagarnas inflytande över arbetsorganisationen är en förutsättning
också för bättre arbetsmiljöförhållanden har vuxit fram. Möjligheten att

Mot. 1976/77:1675

5

påverka produktionsplaneringen, fördelningen av arbetsuppgifter och bemanning
på arbetsplatsen torde vara en förutsättning för att komma till
rätta med den stressande arbetssituation som många är utsatta för i dag.

3 ALLMÄNT OM FÖRSLAGET TILL NY ARBETSMILJÖLAG

Arbetsmiljöutredningen lade 1976 fram ett samlat förslag till en helt ny
arbetsmiljölagstiftning. Den föreslagna lagen var en ramlag som skall ange
de grundläggande kraven på arbelsmiljöbegreppet. I förslaget har bestämmelser
som infördesvid 1974 års revidering i huvudsak överförts oförändrade
till den nya lagen. I övrigt innebar lagförslaget en helt ny reglering jämfört
med nu gällande lag.

LO och TCO konstaterade i sina remissvar att arbetsmiljöutredningens
förslag i stor utsträckning motsvarade de krav som ställts från de fackliga
organisationerna. De anslöt sig således till lagförslagets grundläggande principer
men ansåg att lagen på vissa viktiga områden borde skärpas och ytterligare
preciseras. LO:s och TCO:s remissvar grundade sig på yttranden från
förbunden samt på arbetsplatsremissen omfattande ca 61 000 LO- och ca
45 000 TCO-medlemmar.

I en socialdemokratisk partimotion till riksdagen angav vi vissa huvudlinjer
för en reformering av lagstiftningen, däribland vikten av en helhetssyn
på arbetsmiljöfrågorna och vikten av de anställdas medverkan vid planering
av arbetsmiljön.

Med tillfredsställelse kan konstateras att de riktlinjer som den socialdemokratiska
regeringen angav för den kommande arbetsmiljölagstiftningen
och som vi sedan utvecklade i vår partimotion i stort sett har fullföljts
i den nu framlagda propositionen. Vi vill i det här sammanhanget understryka
angelägenheten av att dessa riktlinjer fullföljs också i den kommande
reformeringen av arbetsmiljölagstiftningen på sjöfartens område.

3.1 Samverkan om arbetsmiljön

Vi delar den principiella uppfattningen att arbetsmiljöarbetet skall baseras
på samverkan mellan parterna och att arbetsgivarna skall ha huvudansvaret
för att arbetsmiljöförhållandena uppfyller lagens målsättning. Detta huvudansvar
för arbetsgivaren förutsätts dock utgå från ett långtgående inflytande
från arbetstagarnas sida i vad gäller att uppfylla lagstiftningens målsättning.
Hur ansvaret mellan parterna skall fördelas har, förutom i det nya lagförslaget,
även uttryckts i det nyligen träffade centrala avtalet mellan
LO-PTK och SAF angående de lokala reglerna för skyddsarbete och för
företagshälsovården. Dessa innebär bl. a. att arbetstagarna har majoritet i
skyddskommittén.

Vi instämmer således i propositionens principiella ställningstagande, nämligen
att arbetsmiljölagen skall ange de grundläggande rättigheterna för ar

Mot. 1976/77:1675

6

betstagarnas inflytande över arbetsmiljön men att en detaljreglering av inflytandegraden
där skall undvikas. Den nya medbestämmandelagen ger rätt
för arbetstagarna att på alla nivåer i företagen träffa avtal om inflytande
även på arbetsmiljöns område. I arbetsmiljöfrågor har från fackligt håll en
ökad medbestämmanderätt ansetts vara så angelägen att rätt till självbestämmande
krävts.

3.2 Produktionen skall bära kostnaderna

Ytterligare en grundprincip för arbetsmiljöarbetet, som starkt understrukits
från de fackliga organisationernas sida, är att produktionen skall bära
kostnaderna för detta. Det gäller även kostnaderna för de fackliga insatserna
på arbetsmiljöns område, för facklig utbildning om arbetsmiljön, för skyddsombudens
verksamhet m. m. Förutsättningen för ett effektivt arbetsmiljöarbete
på det lokala planet är att tillräckliga resurser ges för fackliga insatser.

3.3 Förebyggande insatser

Kravet på förebyggande insatser på arbetsmiljöområdet har kraftigt betonats
i de riktlinjer för åtgärder på arbetsmiljöns område som antogs av
LO-kongressen 1976. Enligt lagförslaget skall förhandsbedömning nu ske
av teknisk utrustning, kemiska ämnen och produkter, arbetsprocesser och
arbetsmetoder. Det är på det förebyggande stadiet goda arbetsmiljöförhållanden
skall kunna skapas.

Förhandsbedömningens system med s. k. särskilda föreskrifter förbundna
med direkt straffansvar bör kunna bli ett verkningsfullt instrument för att
åstadkomma förbättringar av arbetsmiljön.

3.4 Ökade resurser

Under 1970-talet har en markant förstärkning skett av arbetarskyddsmyndighetens
resurser. Den nya arbetsmiljölagen förutsätter ytterligare ökade
resurser, om verket skall kunna klara de nya och omfattande uppgifterna.
Det gäller sådana uppgifter som förhandsgranskning av maskiner, ämnen
och processer, utfärdandet av föreskrifter om arbetsmiljöns utformning, utarbetandet
av gränsvärden för kemiska och fysikaliska faktorer, information
och utbildning, inspektion och kontroll. Vad som nu krävs är därför en
flerårsplan för den fortsatta utbyggnaden av verkets resurser.

3.5 Ökat löntagarinflytande

Förslaget om förhandsgranskning innebär en väsentlig utvidgning av arbetarskyddsmyndighetens
befogenheter och ansvar. Även om propositionen
i förhållande till arbetsmiljöutredningen klarare uttrycker vikten av arbets

Mot. 1976/77:1675

7

tagarpartens inflytande medför den dock inte något ökat inflytande över
myndigheternas arbete i fråga om förhandsbedömning och utarbetande av
föreskrifter. Den grundläggande synen som kommer till uttryck i utredningens
övergripande deklarationer om vikten av arbetarstagarnas inflytande
har inte tillräckligt fullföljts i utformningen av lagen.

Även i vad gäller möjligheterna att från arbetsmiljösynpunkt påverka planeringen
av nya och förändrade arbetsplatser krävs en förstärkning av lagförslaget.

3.6 Effektivare sanktionssystem

Sanktionssystemet har förstärkts genom att de s. k. särskilda föreskrifterna
är förbundna med direkt straffansvar. Denna utbyggnad av sanktionssystemet
kan verka i förebyggande syfte. Men dessa regler bör kompletteras
med straffbestämmelser riktade mot juridiska personer.

Sanktionssystemets utformning är av betydelse för i vilken grad lagen
kan verka förebyggande och pådrivande på insatser på arbetsmiljöns område
och utgöra stöd för skyddsombuden i deras arbete med att förbättra arbetsmiljön.

4 FÖRSLAG TILL FÖRÄNDRINGAR I ARBETSMILJÖLAGEN M. M.

Med utgångspunkt i de allmänna synpunkter som vi redovisat i det föregående
finner vi det angeläget med en förstärkning på vissa punkter i
arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen. Därutöver kräver vi förändringar
i instruktionen för arbetarskyddsverket. Vi vill samtidigt understryka
att lagens karaktär av ramlag innebär att arbetet med föreskrifterna kommer
att vara av största betydelse för reformens genomförande.

4.1 Kemiska hälsorisker

Kemiska hälsorisker utgör ett alltmer omfattande miljöproblem för stora
delar av svensk arbetsliv. Eftersom källan till en stor del av den yttre miljöns
luftföroreningar finns på arbetsplatserna, kan insatser för att förbättra arbetsmiljön
ofta också få stor betydelse för den yttre miljön.

Samhället måste göra stora insatser för att förbättra den kemiska miljön.
Detta kräver ökade resurser hos arbetarskyddsstyrelsen och produktkontrollnämnden,
till vilket vi återkommer längre fram i motionen.

Även på det enskilda företagets nivå måste stora insatser göras för att
bringa den kemiska miljön under kontroll. LO har i sitt remissvar på arbetsmiljöutredningen
krävt att en lista med alla kemiska ämnen och produkter
bör redovisas på arbetsstället. Detta har inte godtagits av regeringen,
som säger att arbetarskyddsstyrelsen skall kunna föreskriva att förteckning
skall föras över tekniska anordningar och farliga ämnen av visst slag. Fö

Mot. 1976/77:1675

8

reskrifterna skall ta sikte på "anordningar och ämnen, där särskilda försiktighetsmått
är nödvändiga vid hanteringen och som speciellt bör observeras
vid tillsynen".

Enligt vår uppfattning innebär detta en alltför hård begränsning i möjligheten
att få till stånd en klar och öppen redovisning av arbetsmiljöriskerna.
Vi anser att uttalandet i propositionen bör kompletteras på följande sätt:

Med stöd av bemyndigande i arbetsmiljölagen (3 kap. 13 § första stycket
3) bör kunna föreskrivas att förteckning över tekniska anordningar och farliga
ämnen av visst slag skall föras på arbetsstället. För att förteckningen skall
tjäna sitt ändamål synes det nödvändigt att föreskrifterna härom tar sikte
på anordningar och ämnen, där försiktighetsåtgärder är nödvändiga vid hanteringen
och som skyddsombud och yrkesinspektion bör observera. Det
innebär att såväl farliga ämnen som finns på arbetsplatsen som alla ämnen
som i den yrkesmässiga hanteringen kan medföra hälsorisker skall förtecknas
på arbetsstället. Förteckningen avses inte ersätta märkning och hanteringsanvisningar.

4.2 Arbetets organisation - den psykosociala arbetsmiljön

Begreppet arbetsmiljö har vidgats under senare år, på det sätt som angavs
redan i LO-SAP:s rapport från 1969.

I lagförslaget sägs nu att "arbetsförhållandena skall anpassas till människans
förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Härvid skall även
eftersträvas att anordna arbetet så att arbetstagarna själva kan påverka sin
arbetssituation". Vidare sägs i avsnittet om arbetsgivarens allmänna skyldigheter
att denne skall ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar
för arbetet.

Arbetet med den psykosociala arbetsmiljön kommer att ställa stora krav
på lokala insatser men också på att myndigheterna utarbetar föreskrifter
och att de medverkar till förhandsgranskning av arbetsmetoder och arbetsprocesser.

LO och TCO uttalade i sina remissvar att lagen klarare borde ange de
krav som skall ställas på den psykosociala miljön. Detta gällde främst kravet
att arbetstakten inte skall vara mekaniskt styrd utan att arbetstagaren själv
skall kunna reglera sin arbetstakt samt att ensidig upprepning av begränsade
arbetsmoment skall undvikas. Från fackligt håll har också starkt betonats
vikten av att datatekniken får en från psykosocial synpunkt riktig utformning.

1 lagförslaget har någon sådan specificering av de psykiska arbetsmiljökraven
ej skett med hänvisning till att AML:s bestämmelser bör ha en
allmän utformning. Vi anser det angeläget att föreskrifter med utgångspunkt
i arbetsmiljölagens allmänna bestämmelser snarast utarbetas som ger skydd
mot dessa och andra uppenbara psykosociala risker i arbetet. På grund av
de uppenbara beröringspunkterna mellan AML och MBL i frågor om psy

Mot. 1976/77:1675

9

kosocial miljö och arbetsorganisation m. m. är en långtgående medverkan
för arbetstagarparten i myndigheternas föreskriftsarbete särskilt nödvändig
på den psykiska arbetsmiljöns område.

Det är värdefullt att lagförslaget innebär att arbetarskyddsstyrelsen skall
utarbeta föreskrifter för ensamarbete. Det är också värdefullt att ackordsarbete
skall kunna förbjudas, då detta är motiverat av arbetsmiljöskäl. Arbetsmiljöfrågor
av denna art kräver nära samarbete mellan myndigheten
och löntagarparten.

Arbetsmiljölagstiftningen bör därför på ett klarare sätt än vad som är
fallet i regeringens proposition ge uttryck för att arbetstagarparten skall ges
möjlighet att medverka i arbetarskyddsstyrelsens arbete med att utfärda
föreskrifter.

4.3 Facklig medverkan vid utarbetandet av föreskrifter - förhandsbedömning

Enligt lagförslaget utvidgas rätten för myndigheten till förhandsbedömning
av maskiner, redskap, kemiska ämnen, arbetsprocesser och arbetsmetoder.
Detta ger möjlighet att på planeringsstadiet förebygga arbetsmiljöproblem
vid nyetablering och vid förändring av befintliga arbetsplatser. Förhandsbedömning
blir obligatorisk endast i de fall då myndigheterna föreskrivit
detta, i övriga fall blir den frivillig. I den mån förhandsgranskning
enligt frivillighetsprincipen inte kommer till stånd för objekt där det vore
angeläget måste föreskrift om obligatorisk förhandsgranskning utfärdas.

Myndigheternas resurser måste kraftigt förstärkas så att den obligatoriska
förhandsgranskningen kan omfatta ett så vitt fält som möjligt i vad gäller
maskiner, kemiska ämnen, arbetsprocesser o. d.

Förhandsgranskningens stora betydelse och lagens uttalade karaktär av
ramlag, varigenom myndighetens föreskrifter kommer att bli av utomordentligt
stor betydelse, kräver att arbetstagarnas inflytande på föreskriftsarbetet
väsentligt förstärks. Detta gäller inte minst prioriteringen mellan
olika objekt för förhandsgranskningen.

På många typer av arbetsplatser avgörs arbetsmiljön till avsevärd del
genom att arbetsprocesser, maskiner, verktyg m. m. utformas av tillverkare
och konstruktörer utanför det egna företaget. I dessa fall ger arbetstagarnas
rätt att delta i planeringen av den egna arbetsplatsen endast mycket begränsade
möjligheter att påverka arbetsmiljöns utformning. Här måste i
stället det fackliga inflytandet kunna garanteras på annat sätt, vilket kan
ske genom det fackliga inflytandet på myndighetens föreskriftsarbete och
förhandsgranskning.

Bemyndigandet i arbetsmiljöförordningen för arbetarskyddsstyrelsen att
utfärda föreskrifter bör därför utformas så att arbetsmarknadens parter garanteras
ett stort mått av inflytande på föreskrifternas utformning. Arbetsmarknadens
organisationer bör beredas tillfälle att fortlöpande delta i ut

1* Riksdagen 1976/77. 3 sami. Nr 1675

Mot. 1976/77:1675

10

arbetandet av olika föreskrifter. Detta bör komma till uttryck genom att
i den arbetsmiljöförordning, som regeringen kommer att utfärda, det klargörs
att arbetsmarknadens parter skall beredas tillfälle att yttra sig över arbetarskyddsstyrelsens
förslag till föreskrifter och över det underlag som ligger
till grund för förslaget.

Skyldigheten för myndigheten att inhämta yttranden från parterna får
inte uppfattas så att ett formellt remissförfarande skulle vara tillräckligt.
Självfallet skall myndigheten inte heller vänta med utfärdande av föreskrifter
till dess att såväl arbetstagarparterna som arbetsgivarsidan tillstyrkt förslag
till föreskrifter. Myndigheten har det slutliga ansvaret både för föreskrifternas
utformning och för att erforderliga föreskrifter verkligen kommer till stånd.

1 instruktionen för arbetarskyddsstyrelsen bör vidare inskrivas att en plan
för utarbetande av föreskrifter skall underställas styrelsen för godkännande.
Dessutom bör möjlighet finnas för mer direkt och kontinuerlig påverkan
från arbetsmarknadsparterna på inriktningen av myndighetens arbete. Särskilt
gäller detta arbetstagarna som är mest berörda av arbetsmiljöfrågorna.
Permanenta organ med partsrepresentation bör inrättas för olika verksamhetsområden
inom arbetarskyddsstyrelsens tillsynsverksamhet, t. ex. för maskinbyrån,
byggnadsbyrån och kemibyrån. En sådan omorganisation på cent-ral
nivå av arbetarskyddsstyrelsen innebär en förstärkning av det fackliga
inflytandet av samma slag som skett lokalt genom tillkomsten av yrkesinspektionsnämnderna.

4.4 Deltagande i planering vid utformning av anläggningar

I propositionen föreslås regler som skall ge arbetstagarna inflytande över
utformningen av lokaler, anläggningar m. m. När skyddsombud finns på
ett arbetsställe, och/eller arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal med
facklig organisation, blir arbetstagarnas möjlighet till inflytande över planeringen
tillfredsställande med stöd av de föreslagna reglerna, avtal som
träffats mellan arbetsmarknadens parter och medbestämmandelagen.

I allmänhet saknas dock lokal skyddsorganisation vid nyetablering. Det
är mycket vanligt att arbetslokaler byggs och utformas innan det är klargjort
vilken typ av företag som skall bedriva verksamhet där. Exempel på detta
är industrihotell och affärslokaler där företag får hyra in sig etc. I dessa
fall är arbetstagarnas möjlighet att på ett tidigt stadium påverka planeringen
från arbetsmiljösynpunkt svår att organisera, eftersom några anställda inte
finns under planerings- och byggnadstiden. 6 kap. i arbetsmiljölagen äger
här i regel inte tillämpning, och arbetsmarknadens parter kan inte heller
lösa dessa problem genom avtal.

Såväl utredningen som remissinstanserna har påtalat dessa problem. Lagförslaget
bygger emellertid i övrigt på att arbetarskyddsmyndigheterna skall
utgöra ett stöd och ett komplement till parternas eget arbete med att
åstadkomma en bättre arbetsmiljö. Det framstår därför som naturligt att

Mot. 1976/77:1675

11

myndigheterna träder in och bevakar arbetsmiljöintressena i dessa situationer.
I de fall då det krävs byggnadslov för en anläggning har f. ö. yrkesinspektionen
också genom regeringens förslag delvis en sådan funktion.

Detta är dock inte till fyllest på grund av att man ofta inte känner till
vilken verksamhet som skall bedrivas i lokalerna och att inte alla typer
av anläggningar kräver byggnadslov. Arbetarskyddsstyrelsen bör därför beredas
möjlighet att föreskriva att anläggning, i vilken arbetstagare skall sysselsättas
men i vars planering arbetstagarorganisation eller skyddsombud
inte haft rätt att delta, endast får tas i bruk efter godkännande av myndighet.
Detta bör komma till uttryck genom ett tillägg i 3 kap. 12 § i arbetsmiljölagen.

De problem som gäller byggnadsarbetares inflytande från arbetsmiljösynpunkt
på planeringen av byggnader, renhållningsarbetares inflytande på soprummens
utformning och fastighetsanställdas inflytande på utformning av
bl. a. bostadshus måste ägnas särskild uppmärksamhet i arbetarskyddsstyrelsens
och yrkesinspektionens arbete med byggnadslov och förhandsgranskning.

4.5 Arbetstidens förläggning

Utvecklingen mot en ökad kapitalintensitet och minskad lönekostnadsandel
har medfört att skiftarbetet blivit vanligare i industrin. Samtidigt sysselsätts
en ökande andel av befolkningen i tjänstesektorns yrken, där obekväma
arbetstider är vanligt förekommande. F. n. kan beräknas att ca en
tredjedel av de förvärvsarbetande har s. k. obekväma arbetstider.

Arbete på obekväm arbetstid har stora nackdelar, både genom de medicinska
skadeverkningar som kunnat påvisas och genom de sociala konsekvenserna.
Familjelivet kan utarmas, och möjligheterna till deltagande
i föreningsliv och andra fritidsaktiviteter försämras för dem vars arbete är
helt eller delvis förlagt till kvällar och nätter. Därför skall arbete på obekväma
arbetstider endast få förekomma på områden där det är oundgängligen nödvändigt.

Löntagarnas organisationer har i sina yttranden anslutit sig till utredningens
principiella utgångspunkt angående möjligheten att genom kollektivavtal
och dispenser från myndigheten fastställa arbetsregler för speciella
fall som avviker från de generella reglerna i lagen. Beträffande dispensgivning
från myndigheten understryks vikten av att all dispensgivning skall ske
i samråd med berörda fackförbund för att ge den fackliga organisationen
möjlighet att på ett samordnat sätt framföra sina synpunkter. 1 huvudsak
bör dock dessa frågor lösas avtalsvägen. LO har förklarat att man i framtiden
önskar minska de obekväma arbetstidernas förekomst genom självbestämmanderätt
i frågor om arbetstidens förläggning.

1 lagförslaget har en utökning av veckovilan från 30 till 36 timmar föreslagits.
Med ledning av de erfarenheter som vinns av denna utökning
bör under den närmaste framtiden prövas om en ytterligare utökning kan
ske.

Mot. 1976/77:1675

12

Mycket långa arbetspass kan medföra stora olycksfallsrisker. En maximiregel
för arbetstiden per dygn bör därför genomföras. Därigenom kan
en olycklig fördelning av övertidsarbete förhindras, varjämte de tendenser
kan motverkas som i dag finns att koncentrera arbetstiden vid skiftarbete
till färre och längre arbetspass. En dygnsmaximering av arbetstiden till 10
timmar per dygn bör därför inskrivas i arbetsmiljölagen.

Löntagarnas organisationer avvisar de planer som framkommit i arbetsmiljöutredningen
på att överföra dispensgivning och övriga tolkningsfrågor
i arbetstidsfrågor från arbetarskyddsstyrelsen till yrkesinspektionen. I propositionen
föreslås ingen omedelbar ändring av det nuvarande förfarandet,
men departementschefen menar att det efter en tid bör tas upp till förnyat
övervägande hos vilken myndighet dispensärenden om arbetstidsfrågor skall
handläggas. Enligt vår uppfattning bör man avvakta erfarenheterna av ett
ökat medbestämmande i arbetstidsfrågorna och av arbetstidslagens tillämpning,
innan man tar upp frågan till förnyat övervägande. Om frågan aktualiseras
utgår vi från att den blir föremål för utredning, innan riksdagen
tar ställning till den fortsatta handläggningen.

En stor grupp arbetstagare i vårt land har schemalagda arbetstider. Arbetstagarna
måste få tillgång till sina arbetslidsscheman i så god tid att
de kan planera sin fritid. Departementschefen uttalar att arbetstidsschema
måste upprättas och företes i god tid då detta är möjligt samt att problemet
i framtiden bör kunna lösas med hjälp av medbestämmandelagen. Denna
fråga är dock av så stor betydelse för de berörda arbetstagarna att de bör
få stöd i lagtexten för sina berättigade önskemål. I lagens fjärde kapitel
bör därför följande tillägg göras:

När arbetstagare skall arbeta efter oregelbundna arbetstider skall arbetstidsschema
fastställas. Detta skall upprättas i så god tid att rimlig hänsyn
tas till arbetstagarens behov av att planera sin fritid.

4.6 Samordning mellan arbetsmiljölagen och arbetstidslagen

Det kan ifrågasättas om det är lämpligt att arbetstidsfrågorna är uppdelade
på två olika lagstiftningsområden. Så ingår t. ex. frågan om övertidens omfattning
i arbetstidslagen, trots att detta i stor utsträckning är en skyddsfråga.
De avtal som slutits under senare år om särskild arbetstidsförkortning för
vissa grupper av arbetstagare - bl. a. med anledning av hur deras arbetstider
är förlagda - talar också för att arbetstidsfrågorna även i lagstiftningen bör
regleras på ett enhetligt sätt. Regeringen har i propositionen hänvisat till
delegationen för arbetstidsfrågor som motiv för att inte nu ta några ytterligare
initiativ. Som framgår av direktiven till delegationen skall den samordna
pågående utredningsarbete i arbetstidsfrågorna och ta fram det material som
behövs för att arbetsmarknadens parter skall kunna ta ställning till framtida
förkortningar av arbetstiden. Den har alltså inte till uppgift att lägga fram
förslag i den här berörda frågan. När det gäller en fråga av det slag som

Mot. 1976/77:1675

13

ett sammanförande av arbetsmiljölagen och arbetstidslagen innebär, bör ett
utredningsarbete kunna komma till stånd redan nu. Denna fråga bör bli
föremål för särskild utredning.

4.7 Regionala skyddsombud

De regionala skyddsombudens verksamhet är av stor betydelse för skyddsarbetet
på de små företagen. De fackliga organisationerna får anslag för
verksamheten från arbetarskyddsfonden.

Arbelsmiljöutredningen föreslog en förenkling av reglerna för ersättning
och en höjning av bidragsramen från 12 till 18 milj. kr. I propositionen
har förslaget om ett förenklat bidragssystem godtagits av regeringen liksom
förslaget om en höjning av bidragsramen. Enligt de fackliga organisationerna
är denna höjning inte på långa vägar tillräcklig.

Vi finnér att den föreslagna höjningen är ett steg i rätt riktning men
hävdar att produktionen skall bära kostnaderna för verksamheten i dess
helhet liksom fallet är med de lokala skyddsombudens verksamhet. För
att möjliggöra en snabb utbyggnad av verksamheten bör därför riksdagen
nu fatta ett principbeslut om att de fackliga organisationerna skall erhålla
ersättning för de kostnader som är förenade med verksamheten.

När det gäller arbetsmöjligheterna i övrigt, t. ex. ledighet för uppdraget
som regionalt skyddsombud, innefattas denna fråga i de direktiv som den
socialdemokratiska regeringen gav till nya arbetsrättskommittén. Utredningen
väntas vara klar under sommaren 1977 med ett betänkande, där dessa
frågor behandlas. Vi utgår ifrån att regeringen skyndsamt lägger fram förslag
på grundval av kommitténs betänkande.

4.8 Skyddsombudens räll all avbryta farliga arbeten

Arbetsmiljöutredningen hade föreslagit att skyddsombudens rätt att avbryta
farliga arbeten skulle utvidgas i fråga om ensamarbete. Regeringen
har godtagit detta förslag. 1 övriga fall kommer rätten att avbryta arbeten
som hittills att gälla vid omedelbar och allvarlig fara.

Enligt vår mening har stopprätten varit ett betydelsefullt instrument för
att förhindra att arbetstagare drabbas av olyckor. Den har dessutom varit
betydelsefull för att få till stånd förebyggande åtgärder. Det finns enligt
vår mening f. n. ingen anledning att göra några förändringar i de grundläggande
reglerna i detta avseende. Vi delar uppfattningen i propositionen
att stopprätten försl aktualiseras när risken är överhängande och man inte
hinner avvakta yrkesinspektionens ställningstagande eller när tillsynsmyndighet
redan har meddelat ett förbud. Det är emellertid angeläget att tolkningen
av begreppet "omedelbar och allvarlig fara” står i överensstämmelse
med den syn som den nya arbetsmiljölagen är uttryck för. Tolkningen bör
innebära att rätten att stoppa arbetet inte bara gäller när skadan skulle bli

Mot. 1976/77:1675

14

allvarlig och visa sig omedelbart utan också i de fall där effekterna skulle
visa sig först senare i form av allvarliga skador. Detta gäller t. ex. fördröjd
effekt av kemiska ämnen.

4.9 Arbetstagares lön dä arbetet avbrutits enligt arbetsmiljölagen

Regeringen har i propositionen förutsatt att ersättningsfrågor i samband
med att arbete avbrutits på grundval av arbetsmiljölagens stopprätt skall
lösas i avtal mellan parterna. Det bör emellertid i sammanhanget slås fast
som en rimlig princip att full ersättning skall utgå när arbetet på sådana
grunder avbryts. Sådana avbrott i arbetet bör enligt vår mening jämställas
med arbetad tid.

Landsorganisationen har i en uppvaktning hos regeringen begärt att lagen
om anställningsskydd skall ändras så att permittering utan lön inte blir
tillåten. Frågan om lön vid permittering till följd av att arbetstagare eller
skyddsombud utnyttjat sin rätt att avbryta arbetet enligt 3 kap. 4 ij andra
stycket resp. 6 kap. 7 § bör lösas i samband med den pågående översynen
av lagen om anställningsskydd.

4.10 Yrkesinspektionen

Arbetsmiljölagen kommer att ytterligare öka yrkesinspektionens betydelse
som rådgivande och kontrollerande organ för det lokala arbetarskyddet. För
att dessa insatser skall vara så verkningsfulla som möjligt är det angeläget
att inspektionens verksamhet är väl förankrad hos regionens arbetsmarknadsparter.
Särskilt angelägen är förankringen hos löntagarorganisationerna,
vars stora kunskaper om arbetsmiljön på olika företag inom distriktet bör
tillvaratas i yrkesinspektionens verksamhet.

För att åstadkomma denna förankring hos de lokala arbetsmarknadsparterna
inrättades 1974 partssammansatta styrelser för yrkesinspektionerna,
yrkesinspektionsnämnderna. Erfarenheten har visat att detta var ett riktigt
steg och att det finns ett par punkter på vilka yrkesinspektionsnämndernas
ställning ytterligare bör stärkas. Nämndens suppleanter har f. n. närvarorätt
vid sammanträdena, men eftersom de som regel inte kallas utgår ingen
ekonomisk ersättning för deras deltagande. Särskilt för löntagarorganisationernas
suppleanter kan detta förhållande praktiskt omöjliggöra att de
genom kontinuerligt deltagande i nämndens sammanträden skaffar sig den
erfarenhet som krävs för att på ett effektivt sätt träda in i den ordinarie
ledamotens ställe. Därför anser vi att suppleanterna skall kallas till yrkesinspektionsnämndernas
sammanträden, varvid ekonomisk ersättning skall
utgå på samma sätt som för ordinarie ledamöter.

Då yrkesinspektionsnämnderna inrättades, begränsades t. v. området för
deras inflytande till att inte omfatta tjänstetillsättningsärenden. Sedan nämnderna
nu hunnit växa in i sin uppgift att planera distriktens verksamhet

Mot. 1976/77:1675

15

finns det anledning att utvidga fältet för deras inflytande till att även omfatta
tjänstetillsättningar. Arbetsmarknadsparternas förtroende för distriktets
tjänstemän kan också stärkas av att de genom sina representanter i yrkesinspektionsnämnden
fått tillfälle att delta i tillsättningen av dessa. Det
bör därför i instruktionen tillfogas att yrkesinspektionsnämnden skall beredas
tillfälle yttra sig över sökande till tjänst inom distriktet.

Under de senaste åren har i ökande utsträckning personer med erfarenhet
som skyddsombud anställts som yrkesinspektörer. Resultatet av detta är
mycket positivt, och det bör vara möjligt att ytterligare öka betydelsen av
sådana erfarenheter vid tillsättning av tjänster till yrkesinspektionen.

4.11 Den kommunala tillsynen

Behovet av rådgivning från myndigheternas sida är särskilt stort på de
små företagen, som i regel har liten tillgång till egna kunskaper och erfarenheter
på arbetsmiljöområdet. På arbetsplatser utan maskinella hjälpmedel
eller med endast enklare sådana och med mindre än tio arbetstagare
biträds yrkesinspektionen av de kommunala tillsynsmännen. För att framhäva
frågans vikt och kommunens ansvar för resurstilldelningen överfördes
vid 1974 års revidering av arbetarskyddslagen ansvaret för att utse kommunala
tillsynsmän från hälsovårdsnämnden till kommunstyrelsen.

Från fackligt håll har påpekats att tilldelningen av resurser för kommunal
tillsyn i många kommuner är helt otillräcklig. Uppdraget som tillsynsman
är ofta en bisyssla till en redan krävande tjänst som hälsovårdsinspektör.
Man har också påpekat det principiellt oriktiga i att en statlig uppgift överförs
till enskilda kommuners ansvarsområde och därmed blir avhängig deras
förmåga och vilja att avsätta resurser för ändamålet. Landsorganisationen
har mot denna bakgrund begärt att den kommunala tillsynen skall överföras
till yrkesinspektionen.

Vi delar Landsorganisationens uppfattning att yrkesinspektionen bör överta
det direkta ansvaret för tillsynen även på de små arbetsplatserna. Detta
kräver en kraftig upprustning av yrkesinspektionens resurser. Till en del
kan detta ske genom att yrkesinspektionen övertar kostnadsansvaret för
den mera ambitiösa verksamhet som börjat byggas upp i en del kommuner,
men till mycket stor del saknas sådana resurser, varför nya måste byggas
upp. Denna upprustning blir av sådan omfattning att den kräver samordnade
insatser från samhällets sida, bl. a. vad avser rekrytering och utbildning
av personal. För att en snabb uppbyggnad av tillsynen vid de små arbetsplatserna
skall kunna komma till stånd anser vi det nödvändigt att riksdagen
fattar ett beslut om att överföra den kommunala tillsynen till yrkesinspektionen
och begär att en utredning tillsätts med uppgift att närmare ange
hur överförandet skall ske.

Mot. 1976/77:1675

16

4.12 Samordning med miljöskyddslagstiftningen

Frågorna om den yttre och den inre miljön hänger mycket nära samman.
Det är därför väsentligt att bevakningen av den yttre och den inre miljöns
intressen samordnas på ett så tidigt stadium som möjligt, då arbetsplatsens
utformning planeras. På detta sätt kan man undvika att de båda aspekterna
av miljöintresset på ett senare stadium kommer att råka i konflikt med
varandra.

Arbetsmiljöutredningen har föreslagit att skyddsombud eller lokal facklig
organisation skall underrättas om inkomna ansökningar eller anvisningar
enligt miljöskyddskungörelsen. Regeringen har ej stött detta förslag, även
om departementschefen understyrker vikten av att skyddsombud eller facklig
organisation genom arbetsgivarens försorg kopplas in, då frågor som
faller under miljöskyddslagen visar sig ha direkt samband med arbetsmiljön.

Vi anser emellertid att utredningens förslag bör förverkligas för att öka
möjligheterna till samordning mellan frågorna om inre och yttre miljö. Avgörandet
om samband med arbetsmiljön föreligger i en fråga som faller
under miljöskyddslagen bör ej fattas av arbetsgivaren. Skyddsombudet och
den fackliga organisationen bör i varje enskilt fall få möjlighet att själv
fatta detta avgörande. Vi anser därför att utredningens förslag på denna
punkt bör förverkligas samt att arbetstagarparten bör få yttranderätt i ärenden
av detta slag.

4.13 Påföljd vid brott mot föreskrift

Enligt 3 kap. 13 § i lagförslaget bemyndigas regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen, att meddela märkningsföreskrifter.
Som framhållits i propositionen och starkt understrukits av flera
remissinstanser är sådan märkning av stor betydelse. Avsaknad av korrekt
märkning medför i många fall risk att en vara hanteras på sätt som kan
medföra allvarlig hälsorisk. Med hänsyn härtill bör påföljden för brott mot
sådan föreskrift vara densamma som vid brott mot föreskrift meddelad med
stöd av 3 kap. 12 och 14^. Om man som regeringen föreslagit lagstiftar
om lindrigare påföljd för brott mot märkningsföreskrifter än för brott mot
övriga nämnda föreskrifter kommer ett sådant brott i det allmänna rättsmedvetandet
att framstå som lindrigare. En sådan inställning svarar inte
mot märkningsföreskriftemas betydelse för en bättre arbetsmiljö.

4.14 Straffavgifter

Arbetsmiljölagen har i första hand ett förebyggande syfe, och de möjligheter
som lagen ger myndigheten att genomdriva sina förelägganden är
i huvudsak tillräckliga. För att dess regler skall bli verkningsfulla är det
emellertid också viktigt att brott mot lagen kan beivras på ett effektivt
sätt.

Mot. 1976/77:1675

17

Enligt lagförslaget skall påföljder för brott mot lagen endast kunna riktas
mot fysisk person, således ej mot juridisk person. Krav har framförts från
Landsorganisationen att juridiska personer skall kunna åläggas straffavgifter.
Departementschefen hänvisar i denna fråga till en pågående utredning (JU
1973:11) angående en eventuell reformering av det ekonomiska sanktionssystemet
och uttalar därefter:

Jag vill framhålla att frågan om straffavgifter när det gäller brott mot
arbetsmiljölagstiftningen är komplicerad inte minst av det skälet att lagstiftningen
bör vara förebyggande och inriktad på att förbättringar skall ske
i arbetsmiljön. Ett system med straffavgifter som inte tillräckligt beaktar
detta skulle kunna innebära påtagliga olägenheter. Jag avser emellertid att
med uppmärksamhet följa frågan. Samtidigt vill jag understryka att redan
det föreslagna sanktionssystemet ger myndigheterna möjligheter att förhindra
att någon gör ekonomisk vinst genom överträdelse av lagstiftningen.

Enligt vår mening talar starka skäl för att juridiska lika väl som fysiska
personer skall kunna åläggas påföljd vid brott mot arbetsmiljölagen. Annars
kommer nämligen brott mot denna lag att i vissa fall behöva lämnas obeivrade
på grund av svårighet att visa att viss fysisk person gjort sig skyldig
till straffbar handling. Från rättssäkerhetssynpunkt vore detta högst otillfredsställande.
Behovet av att straffavgifter skall kunna utdömas mot juridiska
personer framgår också klart, när en företrädare för ett företag döms
till ett relativt måttligt dagsbotsstraff, som sedan betalas av företaget. Syftet
med straffavgiften mot juridiska personer är således att ge ett effektivt stöd
för att få till stånd de förebyggande åtgärder som lagen föreskriver.

Vi instämmer emellertid i att dessa frågor bör behandlas i samband med
de näraliggande frågor som också omfattas av utredningsuppdraget. Frågan
bör lösas i samband med motsvarande frågor för andra delar av arbetsrätten.
I den av riksdagen tidigare antagna propositionen 1975/76:179 angående
ändringar i arbetstidslagen framhålls att en reformering av det ekonomiska
sanktionssystemet är av stor betydelse för efterföljden av föreskrifter på
olika områden inom arbetsrätten. Regeringen bör därför snarast återkomma
till riksdagen med förslag om sanktionsbestämmelser, som gör del möjligt
att ålägga juridiska personer straffavgifter vid brott mot arbetsmiljölagen.

4.15 Rättelse på den Jörelagdes bekostnad

Bestämmelsen i arbetarskyddslagen om rättelse på den förelagdes bekostnad
har i sin helhet flyttats över till lagförslaget. Vissa problem har dock
funnits vid tillämpningen av bestämmelsen. Möjligheten för den som utfört
arbetet att vända sig till allmän domstol för att få ersättning för det utförda
arbetet har visat sig vara en otillräcklig garanti för att verkligen erhålla
betalning, om nämligen den betalningsskydlige inte har tillräckliga tillgångar
för att kunna betala skulden. Detta har inneburit att myndigheterna haft
svårt att finna någon, som är villig att utföra arbetet. På sikt bör förmodligen

Mot. 1976/77:1675

18

denna regel kompletteras med någon typ av vanhävdsbestämmelse. De närmaste
årens utveckling får visa, om bestämmelser av detta slag behöver
införas.

4.16 Regerirtgsprövning av föreskrift

För att övergången från den tidigare anvisningsformen till bindande föreskrifter
inte skulle nödvändiggöra ett mera omfattande och tidskrävande
prövningsförfarande än som tidigare förekommit föreslog arbetsmiljöutredningen
att arbetarskyddsstyrelsen skall ges bemyndigande att utfärda föreskrifter
med kungörelses kraft utan att dessa underställs regeringen. Vi
finner detta förslag välgrundat. Det stöds också med stort eftertryck av bl. a.
arbetarskyddsstyrelsen och Landsorganisationen i deras remissyttranden.
Den praxis enligt vilken myndigheter kan hänskjuta frågor av särskild vikt
till regeringens avgörande kommer att gälla även här. Någon specialbestämmelse
behövs ej för att tillförsäkra arbetarskyddsstyrelsen denna möjlighet.

I regeringens förslag har emellertid i 9 kap. 4 § införts en särskild regel,
enligt vilken arbetarskyddsstyrelsen beträffande föreskrift till allmän efterrättelse
äger underställa regeringen fråga av särskild betydelse. Av departementschefens
utalande i den allmänna motiveringen framgår att en minoritet
i arbetarskyddsstyrelsen skall kunna få till stånd en sådan underställning.

Risken är avsevärd att en sådan bestämmelse kan användas av en minoritet
för att försena tillkomsten av angelägna regler för förbättring av
arbetsmiljön. Detta kan inte gagna arbetsmiljöintresset, och någon sådan
minoritetsregel bör därför ej heller genomföras. Vi yrkar därför att riksdagen
beslutar att 9 kap. 4 § skall utgå ur lagtexten.

4.17 Jämställdhet i arbetslivet

Arbetsmiljöns beskaffenhet måste vara sådan att möjligheterna till arbete
för individer med olika förutsättningar inte inskränks. Sådana arbetsmiljöer
skall inte få förekomma som omöjliggör eller försvårar anställning för stora
grupper på arbetsmarknaden, t. ex. genom att diskriminera det ena könet.

Varje individ, ung som gammal, man som kvinna, bör bedömas utifrån
sina individuella förutsättningar. Det är riktigt att gammaldags bestämmelser
som gör åtskillnad mellan män och kvinnor i enlighet med arbetsmiljöutredningens
förslag rensas bort ur lagstiftningen. Om det ena könet visar
sig känsligare än det andra för t. ex. ett giftigt ämne, måste gränsvärden
och hanteringsregler utformas så att individer av båda könen kan utföra
arbetet. Samma regler skall gälla för andra arbetsmiljöfaktorer, t. ex. arbetsplatsens
ergonomiska utformning. Om det på en arbetsplats förekommer
miljöfaktorer med fosterskadande verkan, är det ingen acceptabel lösning
att kvinnor i fertil ålder utesluts från anställning. I stället måste arbetsplatsen

Mot. 1976/77:1675

19

utformas så, att både män och kvinnor kan arbeta där.

Vi hemställer att riksdagen uttalar att gränsvärden och övriga regler för
arbetsmiljöns utformning skall utgå från att arbetstagare av båda könen
skall ha tillgång till alla arbeten i arbetslivet.

Under graviditeten minskar avsevärt arbetstagarens möjligheter att utföra
tungt fysiskt arbete. De anpassningar som av detta och andra skäl behöver
göras under graviditeten bör så långt möjligt ske genom sådana förändringar
på arbetsplatsen att den gravida arbetstagaren under ändrade förhållanden
kan fullgöra sina normala arbetsuppgifter. I de fall då detta ej är möjligt,
måste omplacering ske på sådant sätt att arbetstagaren ej därigenom gör
någon ekonomisk förlust. Arbetarskyddslagen 3 kap. 3 $ bör äga tillämpning
även vid tillfälliga förändringar av den enskilda människans förutsättningar
och således även för anpassning till den gravida arbetstagarens arbetsförutsättningar.

Vi hemställer att riksdagen i anslutning till 3 kap. 3 ii arbetarskyddslagen
uttalar att gravida arbetstagare skall ha rätt till sådana förändringar av
sina arbetsförhållanden och arbetsuppgifter att de ej på grund av arbetets
art behöver tidigarelägga sin graviditetsledighet.

5 RESURSER FÖR MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

Den nya lagstiftningen har i stor utsträckning karaktären av en ramlag.
Resultatet i form av praktiska arbetsmiljöförbättringar är därför starkt beroende
av de insatser som kommer att göras av ansvariga myndigheter
och av arbetsmarknadens parter för att uppfylla lagens syfte. Av särskild
betydelse är att arbetarskyddsstyrelsen får resurser att omsätta lagens krav
i form av anvisningar och normer och att yrkesinspektionen får resurser
till att ge råd och till att kontrollera att dessa krav efterlevs. En viktig
roll spelar också produktkontrollnämnden, vars uppgift att kontrollera förekomsten
av skadliga kemiska produkter i samhället måste få en allt större
roll i den förebyggande verksamheten på arbetsmiljöns område.

5.1 A rbetarskyddsverket

Genom tillkomsten av den nya arbetsmiljölagen kommer nya omfattande
uppgifter att tillföras arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen, och
ökade krav kommer att ställas på många av de områden där dessa myndigheter
redan är verksamma.

a) Ensamföretagare, enskilda företagare inom jordbruket m. fl. kommer
att omfattas av lagen. Detta innebär ökade arbetsuppgifter, särskilt för yrkesinspektionen,
då antalet små arbetsplatser som måste besökas härigenom
väsentligt ökar.

b) Lagen skall också omfatta psykosociala arbetsmiljöfrågor. I lagtexten
sägs bl. a. att "arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsätt

Mot. 1976/77:1675

20

ningar i fysiskt och psykiskt avseende. Härvid skall även eftersträvas att
anordna arbetet så att arbetstagarna själva kan påverka sin arbetssituation."
Detta kommer att ställa stora krav på myndighetens deltagande i de diskussioner
som förs vid de enskilda företagen om utformningen av arbetsorganisation,
arbetsmetoder, arbetsprocesser och planeringsmetoder. Frågor
av detta slag är ofta mer tidsödande än spörsmål av mera traditionellt tekniskt
slag. De kommer därför att innebära en ökad arbetsbelastning för yrkesinspektionen.

c) Ökade ansträngningar måste göras för att anpassa arbetet tillden enskilda
människans förutsättningar. Arbetsmiljöarbetet måste utgå ifrån att vi människor
är olika och att arbetshandikapp är vanliga i vårt arbetsliv. Arbetarskyddsverket
måste ges resurser att medverka till att arbetsplatserna utformas
på sätt som gagnar strävandena att bereda goda arbetstillfällen åt
fysiskt och socialt handikappade.

d) Lagens bestämmelser om att arbetarskyddsverket kan utfärda föreskrifter
med kungörelses verkan får sin betydelse först när arbetarskyddsverket
får tillräckliga resurser för att överföra tidigare utfärdade anvisningar
och meddelanden till föreskriftsform samt att utfärda nya föreskrifter. Det
är angeläget att detta arbete bedrivs utan onödig omgång, så att övergången
till föreskriftsform inte medför att det tar längre tid att utfärda bestämmelser
än i det tidigare systemet, då dessa hade karaktären av anvisningar och
meddelanden. Fördetta krävs att arbetarskyddsstyrelsen tilldelas tillräckliga
resurser.

e) Väsentligt ökade krav kan med den nya lagens hjälp ställas ph förhandsgranskning
av maskiner, ämnen och processer. Från arbetstagarhåll har
uttryckts krav om att förhandsgranskningen bör utvidgas med sikte att så
småningom omfatta bl. a. all maskinell utrustning. Strävanden i denna riktning
kommer att kräva väsentligt ökade resurser. Erfarenheten visar också
att yrkesinspektionens förhandsgranskning i samband med nybyggnader och
produktionsutformning är mycket tidskrävande. Över huvud taget ökar kraven
från företag och fackliga organisationer på kvalificerad rådgivning, utredning
och medverkan i projekt. Det är synnerligen angeläget att yrkesinspektionen
och arbetarskyddsstyrelsen får de resurser som krävs för att
i dessa sammanhang kunna ge arbetsmarknadens parter tillgång till faktaunderlag
och tidigare vunna erfarenheter.

0 Kravet på information har kraftigt ökat inom det arbetsmedicinska området.
De tillgängliga resurserna motsvarar här inte dagens krav. Förutom
den ökade satsningen på företagshälsovård och yrkesmedicin, till vilken
vi återkommer nedan, krävs att arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska
enhet får utökade resurser framförallt på det toxikologiska området. Behovet
av utbildning föryrkesinspektörerna på detta område måste också tillgodoses.

g) Systemet med gränsvärden för kemiska och fysikaliska faktorer i arbetsmiljön
måste utsträckas så långt det är möjligt. Utredningens förslag
innebär att gränsvärdena förankras i lagstiftningen genom föreskrifter som

Mot. 1976/77:1675

21

meddelas av arbetarskyddsstyrelsen. Gränsvärden saknas fortfarande för
många kemiska och fysikaliska miljöfaktorer, för vilka gränsvärden kan
vara av stor betydelse.

Ett gränsvärde måste ligga på så säker nivå att några skador eller besvär
ej uppträder under ett helt arbetsliv och så långt det är möjligt även skydda
speciellt känsliga grupper. Detta skall även gälla vid samtidig förekomst
av flera miljöfaktorer på arbetsplatsen. För att fastställa gränsvärdesnivåerna
krävs ett omfattande arbete med bl. a. vetenskaplig dokumentation, granskning
av forskningsrapporter och i en del fall även initierande av nya forskningsprojekt.
I samråd med de fackliga organisationerna planerar arbetarskyddsstyrelsen
redan hur gränsvärdesarbetet skall kunna utföras mera
grundligt. Detta kommer att ställa ökade krav på bl. a. den arbetsmedicinska
avdelningen.

h) Genom att gränsvärdena får ökad genomslagskraft som underlag för
miljöförbättrande åtgärder blir behovet av mättekniska resurser allt större.
Som en följd av detta och av myndigheternas hittills otillräckliga möjligheter
till servicefunktioner på detta område har ett betydande antal kommersiella
mätföretag etablerats. Denna okontrollerade uppbyggnad av mätföretag med
mycket skiftande kvalitet är oroande. Arbetarskyddsstyrelsen måste få resurser
att kontrollera kvaliteten hos dessa konsultföretag, både med avseende
på laboratorieanalysernas tillförlitlighet och på sättet att utföra mätningarna
i arbetsmiljön.

i) På produktkontrollens område krävs att arbetarskyddsstyrelsen i samverkan
med produktkontrollnämnden tar initiativ till insatser av mera övergripande
karaktär såsom förbud, registrering, märkning, skyddsföreskrifter
m. m. Arbetarskyddsstyrelsen skall också ha möjlighet att själv utföra produktkartläggningar
och att mot tillverkare, importörer och leverantörer rikta
förelägganden som avser generella åtgärder av betydelse för arbetsmiljön,
t. ex. i vad gäller produktinformation och regler om produkters innehåll.
Förbud mot försäljning för yrkesmässigt bruk skall kunna utfärdas av arbetarskyddsstyrelsen.
Yrkesinspektionen måste ges tillräckliga resurser för
att utöva sin tillsyn av arbetsmiljöns produktkontrollfrågor, vilket hittills
ej fungerat tillfredsställande.

j) Ökade insatser behövs också för information och utbildning om arbetsmiljön.
Av särskild vikt är här att de författningar, föreskrifter och anvisningar
som behövs i skyddsarbetet skall vara lätt tillgängliga och tillhandahållas
utan kostnad.

k) Det krävs också en avsevärd ökning av inspektionsverksamheten på arbetsställena.
Yrkesinspektionens besöksfrekvens på företagen är f. n. otillräcklig.
Av arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhetsberättelse
för 1975 framgår att man detta år endast besökte 27 % av de
vid inspektionen registrerade arbetsställena. Besöksfrekvensen varierade avsevärt
mellan olika branscher, som framgår av följande exempel:

Mot. 1976/77:1675

22

Verkstadsvarutillverkning 42 %

Tillverkning av kemiska produkter, petroleumprodukter, gummi- och plast

varor , 38 %

Textil-, beklädnads-, läder- och lädervarutillverkning 33 %

Trävarutillverkning 29 %

Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksvarutillverkning 28 %

Varuhandel, restaurang- och hotellverksamhet 22%

Jordbruk 17 %

Yrkesinspektionens besöksfrekvens på företagen måste öka särskilt på
de mindre arbetsplatserna, där den f. n. är särskilt otillräcklig. Målet bör
vara att varje arbetsställe skall ha ett besök per år, varutöver arbetställen
med särskilda behov får fler besök. Vid planeringen av resurserna bör man
också ta hänsyn till att varje besök kommer att ta längre tid med tanke
på de ökade krav som kommer att ställas på inspektionen.

Arbetarskyddsverket är verksamt inom ett område där kraven på samhällets
medverkan ständigt ökar, framför allt genom den ökade fackliga
medvetenheten i arbetsmiljöfrågorna. Arbetarskyddsverket har under senare
år fått kraftigt ökade resurser och kunnat expandera i den takt som bedömts
praktiskt möjlig. Genom att verkets omorganisation nu i huvudsak är
genomförd, bör utbyggnadstakten kunna fastställas i ett längre perspektiv.
En flerårsplan bör utarbetas för verkets personella utbyggnad liksom för
resursutbyggnaden i övrigt. Detta kan lämpligen ske genom att regeringen
i särskilda direktiv till arbetarskyddsstyrelsen för verkets anslagsframställan
för budgetåret 1978/79 begär förslag till en treårig eller femårig plan för
verkets utbyggnad. Denna plan skall förutsätta en väsentlig utvidgning av
verkets verksamhet, enligt vad som framförts i de elva punkterna ovan.
Planen bör inbegripa förslag om utdelning av föreskrifter och anvisningar
utan kostnader för mottagarna. Ett sådant förfarande skulle skapa en ökad
stabilitet under den viktiga fas då arbetsmiljölagstiftningen skall föras över
till praktisk verklighet. Riksdagen bör därför ge till känna att en sådan
långtidsplan bör upprättas.

5.2 Produktkontrollnämnden

Samhällets kontroll över miljön försvåras genom att de Övervakande myndigheterna
inte har tillfredsställande överblick och kontroll över vilka kemiska
produkter som förekommer på marknaden. Produktkontrollnämnden,
som tillkom genom beslut av riksdagen 1973, har till uppgift att pröva frågor
som avses i lagen om hälso- och miljöfarliga varor.

Under uppbyggnadsfasen har produktkontrollnämnden fått expandera i
en takt som avgjorts av vad som bedömts praktiskt möjligt. De vittomfattande
arbetsuppgifterna har emellertid i kombination med svårigheter
att rekrytera kvalificerad personal medfört att nämnden haft svårigheter
att hinna med sin omfattande arbetsbörda. I rapporten Arbetsmiljö till Lokongressen
1976 betonas att produktkontrollnämndens resurser ej visat sig

Mot. 1976/77:1675

23

tillräckliga för de snabbt växande arbetsuppgifter som rör produktkontroll
av kemiska hälsorisker i arbetslivet:

Det har visat sig att produktkontrollnämnden inte har kunnat fungera
som en kraftfull och initiativtagande myndighet. Detta bl. a. på grund av
dess brist på resurser och alltför starka administrativa och resursmässiga
knytning till naturvårdsverket Fackföreningsrörelsen kräver mot bakgrund
av detta att produktkontrollnämndens fristående ställning ytterligare
befästs. Fackföreningsrörelsen anser att det måste vara i hög grad angeläget
att produktkontrollmyndigheten får resurser att göra mer övergripande produktutredningar.

Då produktkontrollnämnden inrättades var det naturligt att den administrativt
anknöts till en redan etablerad myndighet, detta för att ge stadga
åt den nyinrättade myndighetens verksamhet. Eftersom dess arbetsuppgifter
i detta skede närmast anknöt till naturvårdsverket, var det lämpligast att
produktkontrollnämnden administrativt anknöts till denna myndighet. Produktkontrollnämndens
kansliresurser skapades genom en utbyggnad av naturvårdsverkets
produktkontrollbyrå, som samtidigt fungerar som produktkontrollnämndens
kansli.

Genom de senaste årens snabba utveckling på arbetsmiljöområdet har
produktkontrollbyråns arbete i större utsträckning än tidigare rört arbetsmiljöfrågor,
varför knytningen till naturvårdsverket inte längre är lika självklar
som då produktkontrollnämnden inrättades. De stora arbetsuppgifterna
inom den framtida produktkontrollen kommer också att kräva att nämnden
får helt egna kansliresurser. Det är härvid viktigt att produktkontrollnämnden
utvidgar sitt samarbete med arbetarskyddsstyrelsen och med yrkesinspektionen.

De myndigheter som har att kontrollera kemiska miljöfaktorer, t. ex. arbetarskyddsverket,
naturvårdsverket och produktkontrollnämnden, har hittills
ofta varit hänvisade till att från leverantörerna begära in uppgifter om
varje enskild produkt, för vilken misstanke om skadeverkningar framkommit.
När man fått tillgång till nya forskningsresultat om t. ex. ett ämnes
giftighet, har man saknat möjlighet att på ett enkelt sätt skaffa fram uppgifter
om i vilka produkter detta ämne ingår. Detta medför att myndigheternas
möjligheter till en mera offensiv verksamhet på detta område är allvarligt
beskurna. Dessa kommer dock att förbättras genom det planerade centrala
produktregister som avses innehålla uppgifter om innehållet i de kemisktekniska
produkter som förekommer på marknaden. Det är ytterligt angeläget
att registret kommer till stånd utan dröjsmål.

Produktkontrollnämndens långsiktiga resursuppbyggnad bör prövas med
de ovan angivna målsättningarna och i samma ordning som vi föreslagit
för arbetarskyddsverket, dvs. genom att en 3- eller 5-årspIan upprättas med
utgångspunkt i de väsentliga utvidgningar av verksamheten som krävs för
att myndigheten skall kunna uppfylla de krav som arbetstagarna har rätt
att ställa på kontroll av sin arbetsmiljö. Riksdagen bör därför ge till känna

Mot. 1976/77:1675

24

att en sådan långtidsplan bör upprättas, innefattande bl. a. förslag till parlamentarisk
medverkan i nämnden.

5.3 Företagshälsovården

I propositionen behandlas ej närmare frågor som rör företagshälsovården,
utan det hänvisas till den pågående utredningen om företagshälsovården.
Vi vill i detta sammanhang betona att arbetsmiljölagens målsättningar för
sitt praktiska genomförande kommer att kräva en avsevärd utbyggnad och
upprustning av företagshälsovården. Det främsta hindret mot en sådan utbyggnad
är f. n. bristande tillgång till personal. Kraftfulla insatser måste
göras för att få till stånd en tillräcklig rekrytering och utbildning av de
olika personalkategorier som behövs inom företagshälsovården. Detta gäller
företagsläkarna, för vilka bristen är väl känd och allvarlig. Det gäller också
andra personalkategorier, t. ex. sjukgymnaster och sköterskor.

Det förhållandet kan inte accepteras att företagshälsovården på många
håll inte innehåller någon teknisk del eller att sysslan som skyddsingenjör
sköts som bisyssla av en person, vars huvudsakliga uppgifter är produktionstekniska.
Kvalificerad teknisk personal behövs för att medverka i företagens
miljöplanering och miljökontroll. Därför måste utbildningen av
skyddsingenjörer utökas. Behovet av tekniker för olika specialuppgifter, t. ex.
mättekniker, kan täckas genom vidareutbildning av personer som genomgått
gymnasieskolans tekniska linjer.

De psykiska och sociala frågornas ökande betydelse i arbetsmiljöarbetet
har medfört att man redan på många företag börjat känna behov av att
inom företagshälsovården ha tillgång till kvalificerade kunskaper på detta
område. Samhället måste möta detta utbildningsbehov. Liksom annan utbildning
av företagshälsovårdens personal skall utbildningen på detta område
vara inriktad på det förebyggande arbetet och på frågan om arbetsplatsens
utformning, således ej i första hand på individualterapeutiska uppgifter.

Mot bakgrund av företagshälsovårdens betydelse för att förverkliga en
ny lagstiftnings intentioner och den otillräckliga utbyggnadstakten tillsatte
den socialdemokratiska regeringen våren 1976 en utredning om företagshälsovården
och den yrkesmedicinska verksamheten. I direktiven till denna
sägs bl. a. att målet för utbyggnaden av företagshälsovården bör vara att
alla löntagare skall ha tillgång till företagshälsovård. Det är angeläget att
detta långsiktiga mål inte sätts i fråga. Om tillräckliga resurser inom överskådlig
tid skall kunna avdelas för företagshälsovården, måste det långsiktiga
målet vara oomtvistat. Utbildningsbehovet av personal för företagshälsovården
måste vidare planeras efter det mål som ställts upp.

Vi hemställer därför att riksdagen uttalar sig för en snabb utbyggnad
av företagshälsovården med målet företagshälsovård åt alla anställda.

Mot. 1976/77:1675

25

5.4 Mättekniska resurser

Systemet med gränsvärden som medel att specificera minimikraven på
arbetsmiljön är verksamt endast om tillräckliga mättekniska resurser för
kontroll av miljön finns tillgängliga. I den undersökning - Kemiska hälsorisker
i arbetsmiljön - som presenterades vid 1976 års LO-kongress framgick
att resurserna på detta område är starkt otillräckliga. Den målsättning
som anges i lagförslaget om en utveckling av systemet med gränsvärden
kommer att ställa ytterligare krav på mätresurser, något som starkt understryker
det allvarliga i de brister Landsorganisationen uppdagat.

Det ingår i företagshälsovårdsutredningens arbetsområde att utreda hur
tillgång till mätresurser för arbetsmiljön skall säkras för framtiden. I första
hand behövs en upprustning av den mättekniska verksamhet som bedrivs
inom ramen för den tekniska företagshälsovården. Därvid måste möjligheter
skapas till regelbunden kontroll av mät- och analysinstrument.

De nuvarande bristerna på mättekniska resurser har fått till följd att ett
betydande antal företag etablerats, som på kommersiell grund erbjuder mättjänster.
Kvalitén hos de tjänster som erbjuds är mycket skiftande, och
det är därför angeläget att denna verksamhet bringas under kontroll. Ett
tillståndsförfarande för mätteknisk konsultverksamhet bör utredas med förtur
av företagshälsovårdsutredningen.

På längre sikt bör alla företag genom företagshälsovården ha egen tillgång
till de mätresurser som behövs för rutinmässig miljökontroll. De resurser
som hämtas utifrån kommer då att gälla mera specialiserade eller komplicerade
mätningar och finnas i samhällelig regi.

5.5 Yrkesmeclicinska sjukhusenheter

Beträffande det angelägna behovet av yrkesmedicinsk verksamhet hänvisar
vi till ställningstagandena i vår motion 1976/77:475.

5.6 Införamation om yrkesskador

Yrkesskadestatistikutredningen har framlagt ett förslag, enligt vilket informationen
om yrkesskador väsentligen kan förbättras. Arbetarskyddsstyrelsen
behöver denna förbättrade statistik för att kunna avväga sina resurser
för att utarbeta föreskrifter för olika slag av miljöproblem. Yrkesinspektionen
behöver den förbättrade statistiken för att kunna prioritera sin tillsynsverksamhet.
Även de fackliga organisationerna har behov av aktuellare och tillförlitligare
statistik för sin bevakning av arbetsmiljöfrågorna, liksom den
lokala skyddsorganisationen.

Det är därför mycket angeläget att den förbättring av yrkesskadestatistiken
som utredningen föreslagit snarast förverkligas. Vi hemställer att riksdagen
hos regeringen hemställer att en proposition om förbättrad information om
yrkesskador snarast föreläggs riksdagen.

Mot. 1976/77:1675

26

5.7 Information om den nya lagstiftningen

1 huvudsak bör informationen och utbildningen om den nya lagstiftningen
och dess praktiska tillämpning bedrivas i arbetsmarknadsparternas egen regi.
Anslag till denna verksamhet är en fråga för arbetarskyddsfonden.

Det finns dock anledning för arbetarskyddsstyrelsen att genom en brett
upplagd informationskampanj förmedla grundläggande kunskaper om lagstiftningens
innehåll till alla som berörs. Förutom den som på arbetsplatserna
skall förverkliga lagens målsättning, är det viktigt att nå dem som inom
myndighets rättsväsende och liknande organ har att tillse att lagen efterföljs.
Arbetsmiljöutredningen föreslog att 6 milj. kr. skall ställas till arbetarskyddsstyrelsens
förfogande för detta ändamål. Förslaget motiverades med att stora
målgrupper skall nås av en omfattande information och ställdes mot bakgrund
av de erfarenheter som vunnits vid tidigare informationskampanjer
på arbetsmarknaden.

I propositionen aviseras ett anslag om 4 milj. kr. till arbetarskyddsstyrelsen
för informationskampanjen inför den nya lagstiftningen, vilket är en avsevärd
sänkning i jämförelse med utredningens förslag. I propositionen anges
också att arbetsmarknadsdepartementet avser att använda 600 000 kr. för
att utge en särskild informationsskrift om den nya lagstiftningen. Vi vill
inte motsätta oss att ett departement på detta sätt bidrar till informationen
om ny lagstiftning, men den ansvariga myndighetens anslag för information
bör inte belastas av detta.

I propositionen läggs emellertid dessa båda belopp samman, och därtill
adderas det anslag om 2,8 milj. kr. som arbetarskyddsstyrelsen under budgetåret
1977/78 kommer att förfoga över för sin normala informationsverksamhet.
Departementschefen konstaterar att sammanlagt 7,4 milj. kr. kommer
att "ställas till förfogande under budgetåret 1977/78 för information
om arbetsmiljölagen". Det finns emellertid ingen anledning att i detta sammanhang
räkna samman beloppen på detta sätt, eftersom arbetarskyddsstyrelsens
normala informationsanslag kommer att behövas för andra uppgifter.
Någon minskning av arbetarskyddsstyrelsens allmänna informationsverksamhet
i samband med att den nya lagstiftningen införs kan inte komma
i fråga.

Regeringen har ej redovisat några motiv för det lägre belopp för informationsverksamheten
som den i jämförelse med arbetsmiljöutredningen
har föreslagit. Däremot har arbetsmiljöutredningen presenterat en god motivering
för sitt förslag. Vi anser att arbetarskyddsstyrelsen i enlighet med
detta bör beviljas 6 milj. kr. för en informationskampanj inför den nya
lagstiftningens införande.

Behandlingen av arbetsmiljömotionen

I vår motion 1976/77:475 om arbetsmiljön redovisade vi vår allmänna
uppfattning om inriktningen av den nya arbetsmiljölagen, behovet av re

Mot. 1976/77:1675

27

surser för arbetarskyddsverket, frågan om företagshälsovården m. m.

I den motion som nu framläggs har vi lämnat en samlad redovisning
av de krav som då framfördes och de nya frågor som aktualiserats, bl. a.
genom propositionen om arbetsmiljölagen. Behandlingen kan därigenom
ske med utgångspunkt i hemställan i denna motion som nu läggs fram
med anledning av proposition 1976/77:149, varför vi kommer att återkalla
motionen 1976/77:475, yrkandena 1-3.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen

1. antar det i propositionen framlagda förslaget till arbetsmiljölag
med den som motionärernas förslag betecknade lydelsen i bilaga
till denna motion,

2. uttalar att såväl farliga ämnen som finns på arbetsplatsen som
alla ämnen som i den yrkesmässiga hanteringen kan medföra
hälsorisker bör förtecknas på arbetsstället,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om en plan för utarbetande av föreskrifter inom arbetarskyddsverket,

4. som sin mening ger regeringen till känna att arbetsmarknadens
parter bör beredas tillfälle att i enlighet med vad som i motionen
anförts medverka i arbetarskyddsstyrelsens arbete på att utarbeta
föreskrifter,

5. hos regeringen begär att permanenta organ med partsrepresentation
inrättas för olika verksamhetsområden inom arbetarskyddsstyrelsens
tillsynsverksamhet,

6. hos regeringen begär en utredning som syftar till att bestämmelserna
i arbetstidslagen och i arbetsmiljölagen skall sammanföras
i en lag,

7. som sin mening ger regeringen till känna att de fackliga organisationerna
bör erhålla full ersättning för kostnader som
är förenade med den regionala skyddsverksamheten,

8. som sin mening ger regeringen till känna att suppleanter i yrkesinspektionsnämnderna
bör jämställas med ordinarie ledamöter
när det gäller kallelse till nämndernas sammanträden
och ekonomisk ersättning för uppdraget,

9. som sin mening ger regeringen till känna att yrkesinspektionsnämndernas
behörighet bör vidgas till att omfatta även tjänstetillsättningar,

10. hos regeringen begär förslag om formerna för överförandet av
den kommunala tillsynen till yrkesinspektionen.

Mot. 1976/77:1675

28

11. som sin mening ger regeringen till känna att skyddsombud
eller lokal facklig organisation bör underrättas om ansökningar
eller anvisningar enligt miljöskyddskungörelsen,

12. som sin mening uttalar att regler om gränsvärden och andra
föreskrifter om arbetsmiljöns utformning bör utformas med
utgångspunkt i principen att arbetstagare oavsett kön skall ha
tillgång till alla arbeten i arbetslivet,

13. som sin mening uttalar att gravida kvinnor bör ha rätt till
sådan tillfällig förändring av sina arbetsförhållanden och arbetsuppgifter
att de inte på grund av arbetets art behöver tidigarelägga
sin graviditetsledighet,

14. begär att regeringen lägger fram förslag till en flerårsplan för
utbyggnad av arbetarskyddsverket,

15. begär att regeringen lägger fram förslag till en flerårsplan för
utbyggnad av produktkontrollnämnden med eget kansli,

16. som sin mening uttalar att målet för företagshälsovårdens utbyggnad
skall vara företagshälsovård åt alla anställda,

17. begär att regeringen skall låta utreda frågan om tillståndsgivning
för mätteknisk konsultverksamhet,

18. beslutar att till Arbetarskyddsstyrelsen: Information om arbetsmiljölagen
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1977/78 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 6 000 000 kr.

Stockholm den 31 maj 1977

OLOF PALME (s)

INGVAR CARLSSON (s)
i Tyresö

BENGT GUSTAVSSON (s)
i Eskilstuna

INGEMUND BENGTSSON (s)
i Varberg

INGVAR SVANBERG (s)

VALTER KRISTENSON (s)

PAUL JANSSON (s)

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)

HANS GUSTAFSSON (s)
i Ronneby

GUNNAR NILSSON (s)
i Järfälla

GORAN KARLSSON (s)
i Huskvarna

LILLY HANSSON (s)

LISA MATTSON (s)

ANNA-GRETA SKANTZ (s)

ERIK ADAMSSON (s)

THAGE PETERSON (s)
i Nacka

ESSEN LINDAHL (s)
i Lidingö

LENA HJELM-WALLÉN (s)

Mot. 1976/77:1675

29

Bilaga

Regeringens förslag Motionärernas förslag

3 kap.

12 i;

Om det är påkallat från skyddssynpunkt kan regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen föreskriva

1. att arbetsprocess, arbetsmetod eller anläggning avsedd för verksamhet
av visst slag får användas endast efter tillstånd,

2. att visst slag av anordning, som avses i 8 5, endast efter godkännande
får användas eller avlämnas för att tagas i bruk,

3. att visst ämne som avses i 9 S får användas endast efter godkännande
eller att särskilt villkor skall gälla vid användningen av sådant ämne,

4. att anläggning på vars planering
för aktuellt ändamål 6 kap. inte ägt
tillämpning får tas i bruk endast efter
tillstånd.

Som förutsättning för godkännande som avses i första stycket 2 kan föreskrivas
villkor. I anslutning till godkännandet kan fastställas krav på monterings-
och bruksanvisning som skall medfölja anordningen vid avlämnandet.

Vid meddelande av föreskrift enligt första stycket 2 kan anges villkor
för brukandet. Tillstånd eller godkännande som avses i första stycket kan
förenas med villkor för brukandet.

Även utan samband med föreskrift enligt första stycket kan i där angiven
ordning föreskrivas om kontroll, provning eller fortlöpande tillsyn vid användning
av anordning, som där avses, samt om undersökning av de arbetshygieniska
förhållandena i visst slag av verksamhet.

4 kap.

5 5

Arbetstagare skall ha behövlig ledighet
för nattvila. I ledigheten skall
ingå tiden mellan klockan 24 och
klockan 5.

Avvikelse från första stycket får
göras, om visst arbete med hänsyn
till sin natur, allmänhetens behov eller
annan särskild omständighet
måste fortgå även nattetid eller annars
bedrivas före klockan 5 eller efter
klockan 24.

Arbetstagare skall ha behövlig ledighet
för nattvila. I ledigheten skall
ingå tiden mellan klockan 24 och
klockan 5.

Arbetstagare får icke anlitas till arbete
mer än 10 timmar av dygnet.

Avvikelse från första och andra
stycket får göras, om visst arbete med
hänsyn till sin natur, allmänhetens
behov eller annan särskild omständighet
så kräver.

Mot. 1976/77:1675

30

Regeringens .förslag

Motionärernas förslag

6 a 5

När arbetstagare skall arbeta efter
oregelbundna arbetstider skall arbetstidsschema
fastställas. Detta skall
upprättas i så god tid att rimlig hänsyn
tas till arbetstagarens behov av att planera
sin fritid.

7 5

Avvikelse från 1 5 andra stycket,
5 5 första stycket och 6 5 första
stycket får göras med stöd av kollektivavtal
som på arbetstagarsidan
har slutits eller godkänts av organisation
som är att anse som central
arbetstagarorganisation enligt lagen
(1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet. Vidare får genom sådant
kollektivavtal rast utbytas mot måltidsuppehåll
vid arbetsplatsen.

Avvikelse från 1 5 andra stycket,
5 5 första och andra stycket och 6 5
första stycket får göras med stöd av
kollektivavtal som på arbetstagarsidan
har slutits eller godkänts av organisation
som är att anse som central
arbetstagarorganisation enligt lagen
(1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet. Vidare får genom sådant
kollektivavtal rast utbytas mot
måltidsuppehåll vid arbetsplatsen.

Arbetsgivare, som är bunden av kollektivavtal som avses i första stycket,
får i angivna hänseenden tillämpa avtalet även på arbetstagare, som ej är
medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, under förutsättning
att arbetstagaren sysselsättes i arbete som avses med avtalet och ej
omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal.

Tillsynsmyndighet får medge
undantag från 1 5 andra stycket, 5 5
första stycket och 6 5 första stycket,
om särskilda skäl föreligger.

Tillsynsmyndighet får medge
undantag från 1 5 andra stycket, 5 5

första och andra stycket och 6 5 första
stycket, om särskilda skäl föreligger.

8 kap.

2 5

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot föreskrift eller
villkor som har meddelats med stöd
av 3 kap. 12 eller 14 5 dömes till böter
eller fängelse i högst ett år.

Till böter dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot föreskrift eller
villkor som har meddelats med stöd
av 3 kap. 12, 13 eller 14 5 dömes till
böter eller fängelse i högst ett år.

Till böter dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

Mot. 1976/77:1675

31

R ege ringens förslag

Motionärernas förslag

1. bryter mot 5 kap. 2 § första
stycket,

2. bryter mot föreskrift som har
meddelats med stöd av 3 kap. 13 eller
15-17 § eller 5 kap. 2§ andra
stycket, 3 5 andra stycket eller 4 §,

1. bryter mot 5 kap. 2 § första
stycket,

2. bryter mot föreskrift som har
meddelats med stöd av 3 kap.
15-17 §§ eller 5 kap. 2 § andra stycket,
3 § andra stycket eller 4 §,

3. vid fullgörande av skyldighet enligt 7 kap. 3 eller 4 § lämnar oriktig
uppgift rörande förhållande av betydelse,

4. utan giltigt skäl borttager skyddsanordning eller sätter sådan ur bruk.

9 kap.

4 §

Beträffande föreskrift till allmän
efterrättelse äger arbetarskyddsstyrelsen
underställa regeringen fråga av
särskild betydelse, innan styrelsen
meddelar beslut i ärendet.

t 55251 Stockholm 1977