Motion

1976/77: 1617

av herr Henrikson m. fl.

med anledning av propositionen 1976/77:144 om höjning av mervärdeskatten,
m. m.

I den socialdemokratiska partimotionen 1976/77:1613 har föreslagits bl. a.
att riksdagen avslår propositionen 1976/77:144. Vi ställer oss självfallet bakom
detta yrkande. Dock, i det fall att majoriteten tar upp propositionsförslagen
till detaljbehandling, anser vi att följande överväganden bör göras:

Förslaget om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten utgår, helt naturligt,
från en uppdelning av arbetena efter samhällelig angelägenhetsgrad
- en uppdelning i prioriterade och oprioriterade arbeten. Det är också naturligt
att till huvudsaklig utgångspunkt för en närmare fördelning ta kungörelsen
(1971:1205) om byggnadstillstånd.

Det finns emellertid också andra utgångspunkter som bör beaktas. En
är att byggnadsarbeten av vissa typer får ett direkt statligt stöd. Redan detta
innebär en av statsmakterna godtagen värdering av angelägenhetsgraden.
I vissa fall har detta stöd forman inte endast av statliga lån utan också
av bidrag i olika former, avsett för att främja en viss typ av byggande.
Förekomsten av ett statligt bidrag är då ett uttryck för att verksamheten
ansetts särskilt väsentlig från allmän synpunkt.

Ett urval av objekten för investeringsavgift med hänsyn till den sistnämnda
principen synes också ha skett. Sålunda har exempelvis undantag
gjorts i 2 §, t. ex. för åtgärder som får energisparstöd.

Det ligger nära till hands att pröva om den senare principen inte i större
utsträckning borde ha betraktats som en av huvudreglerna vid bedömningen
av om ett arbete är prioriterat eller oprioriterat. När det gäller byggnadsinvesteringar
av typer som praktiskt taget helt är beroende av statlig ekonomiskt
stöd kan det förefalla märkligt att låta byggandet bli beroende av
eventuella möjligheter att finansiera och förränta en investeringsavgift. Volymen
av detta byggande styrs i allt väsentligt av vilka statliga låne- och
bidragsramar som ställs till förfogande. Vill man ha ett totalt stopp för
fortsatt verksamhet kan man upphöra att ge stöd. Vill man ha en nedskärning
av investeringsvolymen kan detta åstadkommas genom att sänka ramarna.
En fördel med detta jämfört med avgiftsmetoden är att det då kan göras
en bättre prioritering av hur de minskade resurserna används än genom
punktbedömningar i dispenssammanhang.

Det uttryck för en samhällets prioritering av vissa byggnadsinvesteringar
framför andra som ligger i principerna för ett statligt ekonomiskt stöd kan
emellertid leda också till mer specifika avgränsningsfrågor.

För ny- och ombyggnad av allmänna samlingslokaler utgår lån och bidrag

Mot. 1976/77: 1617

9

enligt kungörelsen (1973:400) om statligt stöd till allmänna samlingslokaler
(omtryckt 1976:794). Vissa ändringar i stödet har nyligen gjorts av riksdagen
(CU 1976/77:31). I kungörelsens 2 § definieras begreppet allmän samlingslokal
som ”lokal som behövs för det offentliga livet och de kulturella strävandena
inom orten, i första hand sådan lokal som tillgodoser föreningslivets
behov av utrymme för möten, studieverksamhet, kulturell verksamhet, förströelse,
fritidssysselsättning eller annan liknande verksamhet”. Lokalerna
är regelmässigt anknutna till de samlade folkrörelserna och kommunerna.
De utgör en nära komplettering till bostadsområdena. Bidrag och lån utgår
under förutsättning att lokalerna opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga
villkor hålls tillgängliga för upplåtelse åt varje inom orten verksam organisation
eller grupp med organiserad verksamhet.

De allmänna samlingslokalernas avgörande roll för föreningslivet och folkrörelserna
torde vara obestridd. Det är från många synpunkter svårt att
acceptera att de sätts i samma oprioriterade grupp som övriga profana samlingslokaler
och rena nöjeslokaler. Även om en återhållsamhet med stödramarna
måste iakttas med hänsyn till bl. a. de ekonomiska förutsättningarna
upplevs detta som mindre motbjudande än att de allmänna samlingslokalerna
inte särbehandlas i detta sammanhang.

En omständighet som ger en extra relief åt det anförda är att riksdagen
tidsmässigt ungefär samtidigt (CU 1976/77:31) som denna nedklassning
görs med bifall till förslag i propositionen 1976/77:87 om insatser för handikappades
kulturella verksamhet godkänner starkt förbättrade villkor för
handikappanpassning av allmänna samlingslokaler och ger sitt stöd åt en
av bostadsministern förordad inventering av hur sådana krav skall tillgodoses.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

1. att riksdagen avslår propositionen 1976/77:144,

2. att riksdagen - om yrkandet under 1. icke bifalles - antar det
vid propositionen 1976/77:144 fogade förslaget till lag om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten endast med den ändringen
att 2 § första stycket punkten 3 får följande såsom motionärernas
förslag betecknade lydelse:

Mot. 1976/77: 1617

10

R egeringens förslag

3. byggnadsarbete till den del arbetet
avser åtgärder, för vilka utgår
stöd enligt förordningen (1975:632)
om lånegaranti för arbetsmiljöförbättringar
eller statligt stöd för energisparande
åtgärder.

Stockholm den 27 april 1977
LARS HENRIKSON (s)

THURE JA DESTIG (s)

Motionärernas förslag

3. byggnadsarbete till den del arbetet
avser åtgärder, för vilka utgår
stöd enligt förordningen (1975:632)
om lånegaranti för arbetsmiljöförbättringar,
kungörelsen (1973:400) om
statligt stöd lill allmänna samlingslokaler
eller statligt stöd för energisparande
åtgärder.

ÅKE W1CTORSSON (s)

EVERT SVENSSON (s)
i Kungälv