Motion

1976/77:1595

av herr Rejdnell m. fl.

med anledning av propositionen 1976/77:123 med förslag till konsumentkreditlag
m. m.

Enligt propositionen får kreditgivaren kräva betalning i förtid endast om
följande villkor är uppfyllda (12 $ andra stycket i förslaget till konsumentkreditlag):

a) kreditgivaren har gjort förbehåll om denna rätt,

b) köparen har dröjt mer än en månad med att erlägga förfallen del av
kreditfordringen och

c) det förfallna beloppet har uppgått till mer än 1/10 av hela den
ursprungliga kreditfordringen.

Förbehåll om återtaganderätt (15 $ andra stycket) får kreditgivaren göra
gällande under motsvarande förutsättningar och dessutom om den aktuella
varan är lämpad såsom kreditsäkerhet.

Grunden för ovanstående förslag har hämtats ur kreditköpkommitténs
betänkande. Motsvarande bestämmelser grundade sig där på en maximal
kredittid på 24 månader. 1 propositionen har emellertid kravet på en längsta
kredittid slopats. Härvid måste ha förbisetts att 1/10-regeln var knuten till
den maximala kredittiden på 24 månader. Då denna begränsning nu bortfallit
måste 1/10-regeln anpassas härtill. Annars blir kravet att förfallen del av
kreditfordringen skall uppgå till mer än 1 /10-del av hela kreditfordringen
orimligt. Vid kredittider på 36, 48 och 60 månader kan kreditgivarens krav
framställas först efter ca 4,5 resp. 6 månader.

Vid avbetalningsköp uppkommer följande olägenheter med förslaget:

a) kreditgivaren kan inte använda sin återtaganderätt förrän efter 4,5 resp.
6 månaders dröjsmål med köparens betalning,

b) då avtalsvillkor som inskränker konsumentens befogenheter och
förmåner enligt lagen är ogiltiga kan kreditgivaren ej helleragera på annat sätt
vid t. ex. köparens vanvård av avbetalningsobjektet,

c) vid den tidpunkt kreditgivaren har möjlighet att kräva betalning i förtid
kan godset på grund av den långa "karenstiden” ha undergått en betydande
värdeförsämring under denna långa tid. Denna nackdel gör sig särskilt
märkbar vid köparens vanvård av godset.

Dessa olägenheter leder till onödig värdeförstöring av avbetalningsgods
och försämring av kreditköparens säkerhet. Därtill kommer att kreditgivaren
enligt 18 (i andra stycket även får finna sig i att inte kunna kräva köparen på
mellanskillnaden i de fall kreditgivaren tillgodoräknas ett större belopp än
köparen till följd av t. ex. varans värdeförsämring. Denna konsekvens blir
direkt stötande om köparen förstör eller vanvårdar varan eller eljest vidtager

Mot. 1976/77:1595

9

sådana åtgärder med varan att denna väsentligen försämras i värde.

Sammantaget betyder detta att kreditgivaren måste kompensera sig för de
ökade ekonomiska riskerna som resulterar i högre kreditkostnader för
konsumenten.

För att undvika de ovan nämnda negativa konsekvenserna för såväl
kreditgivare som konsumenter bör 1/10-regeln i 12 S och 15 S ändras till 1/
20-regel.

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att 12 och 15 SS i förslaget till konsumentkreditlag
skall ha följande lydelse

12 §

Vid kreditköp i förtid.

Kreditgivaren får kräva betalning i förtid endast om han gjort förbehåll
härom samt köparen sedan mer än en månad är i dröjsmål med att erlägga
förfallen del av kreditfordringen som uppgår till mer än en tjugonde! av hela
kreditfordringen.

Andra stycket annan författning.

15 5

Med förbehåll av kreditköpsavtal.

Förbehåll om återtaganderätt får göras gällande endast under förutsättning
att förbehållet har gjorts av säljaren i samband med köpet för att trygga
säljarens rätt till betalning samt köparen sedan mer än en månad är i dröjsmål
med att erlägga förfallen och ej preskriberad del av kreditfordringen som
uppgår till mer än en Ijugondel av hela kreditfordringen.

Använder näringsidkare motsvarande tillämpning.

Stockholm den 19 april 1977
ERIC REJDNELL (fp)

SVEN-OLOV TRÄFF (m) ERIK HOVHAMMAR (m)

BERTIL JOHANSSON (c)

i Växjö