7

Motion

1976/77:1566

av fru Håvik m. fl.

med anledning av propositionen 1976/77:113 om körkortslag

Under en lång tid har kommunala trafikföretag haft stora svårigheter att få
behovet av bussförare tillgodosett. Detta har visat sig främst i storstadsregionerna,
som haft svårt att rekrytera och utbilda personal.

I arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:21 framhålls att det f. n.
inom arbetsmarknadsutbildningen finns kapacitet för utbildning av 770
förare per år. Med anledning av en av Svenska kommunförbundet, Svenska
kommunalarbetareförbundet och Svenska lokaltrafikföreningen i höstas
gjord framställning till AMS och SÖ har åtgärder vidtagits för att under loppet
av innevarande år bygga ut utbildningskapaciteten med ytterligare 550
platser. Utskottet uttalar att utbildningsbehovet är angeläget och utgår från
att de berörda myndigheterna noga prövar möjligheterna till fortsatt
utbyggnad av denna utbildning i avvaktan på ett eventuellt framtida
överförande av förarutbildningen till gymnasieskolan.

För att komma till rätta med bristsituationen har de kommunala trafikföretagen,
när det gäller kvalificerad utbildning av bussförare, enligt vår
uppfattning påtagit sig ett stort ansvar, inte minst på den ekonomiska sidan.
Utbildningen borde vara statsbidragsberättigad, eftersom den sker enligt
skolöverstyrelsens godkända plan och enligt trafiksäkerhetsverkets krav.

Under år 1976 utbildade Göteborgs Spårvägar 267 bussförare. Denna insats
var av stort värde för hela Göteborgsregionen och borde vara likställd med
gymnasieskolans utbildning.

Göteborgs Spårvägar har både resurser och kunskaper för att handha
utbildningen. Vi är medvetna om att gymnasieskolans resurser på detta
område inte är tillfredsställande, inte minst mot den bakgrunden att
Göteborgs Spårvägar f. n. har lånat ut en av sina instruktörer till gymnasieskolan.
När han upprätthåller tjänst hos gymnasieskolan är han behörig att
utbilda och i samråd med rektor ta ställning till avlagda prov, godkänna eller
underkänna. Denna rätt har han inte när han enligt samma plan utbildar
personal hos Göteborgs Spårvägar, och han är inte heller behörig att ta
ställning, vare sig själv eller i samråd, till resultatet av avlagda prov.
Uppkörning sker då för trafiksäkerhetsverkets besiktningsman. Detta anser
vi vara en inkonsekvens som snarast bör rättas till.

Vi vill även påpeka att utbildningen i Göteborgs Spårvägars regi handhas
av personal som dels har lång yrkeserfarenhet som bussförare, dels genomgått
erforderlig påbyggnadsutbildning. 25 instruktörer vid Göteborgs Spårvägar
har denna kompetens, 8 är under utbildning. Det är därför förvånansvärt
att inte statligt bidrag utgår till bussforarutbildningen, som dels är

Mot. 1976/77:1566

8

utomordentligt nödvändig, dels uppfyller de krav som ställs på såväl
utbildningen som läraren för att bussföraren skall anses behörig att utöva sitt
yrke.

Med stöd av det ovanstående hemställer vi

att riksdagen måtte besluta att statsbidrag utgår till de företag inom
kollektivtrafiken som med hjälp av kvalificerade instruktörer
och enligt skolöverstyrelsens och trafiksäkerhetsverkets godkända
plan bedriver bussförarutbildning.

Stockholm den 15 april 1977
DORIS HÅVIK (s)

LISA MATTSON (s) OSKAR LINDKVIST (s)

ESSEN LINDAHL (s) KURT HUGOSSON (s)

i Lidingö