4

Motion

1976/77:1536

av herr Ollén

med anledning av propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken

”Alla säger att Jeppe super, men ingen frågar varför." Orden är lika gamla
som den svenska alkoholpoiitiska debatten. Inte många enskilda politiska
frågor har varit föremål för så mycken uppmärksamhet som alkoholpolitiken.
I år skall riksdagen fatta ännu ett i raden av alkoholpolitiska beslut. Ändå
är frågan lika aktuell som någonsin: Varför super Jeppe? Regeringens proposition
om alkoholpolitik ger knappast svar på den frågan. Dagligen möts
vi av tidningsrubriker som kan berätta om våldsdåd som begåtts under
inflytande av alkohol. Dagligen kan vi också finna exempel på allmänt bråk
och dåligt beteende som är ett resultat av alkoholpåverkan. I andra sammanhang
kan vi möta människor som i relativ tysthet bär sitt lidande:
ett starkt alkoholberoende.

Vad vill vi nu göra för alla dessa människor? Hur vill vi stävja våldsbrotten
och de många andra förbrytelser som begås under alkoholpåverkan? Hur
vill vi få lugn på gator och torg också på fredags- och lördagskvällar? Hur
vill vi få människor att dricka måttligt? Att dricka utan att förlora självkontrollen?
Att dricka utan att riskera att så småningom sjunka ner i ett
av de mera tragiska tillstånd som kan drabba en människa - att vara alkoholist?
Vad vill vi över huvud taget åstadkomma med vår alkoholpolitik?

Är svaret det som ges av föredragande statsrådet i propositionen: "Jag
lägger här fram förslag till åtgärder som syftar till en sådan begränsning
av den totala alkoholkonsumtionen som kan bidra till att alkoholmissbruket
trängs tillbaka och alkoholskadorna därmed motverkas.”

Den totala alkoholkonsumtionen i Sverige har mellan 1960 och 1975 ökat
från 4,82 liter ren alkohol per invånare över 15 år till 7,61 liter. Det är
en ökning med 57,9 96. Motsvarande ökning i våra nordiska grannländer
är 200,4 96 i Finland, 115,0 96 i Danmark och 65,0 96 i Norge. Om den
svenska konsumtionen delas upp på öl, vin och sprit finner man att spriten
har den minsta ökningen, att vinet kommer därefter och att ölet svarar
för största delen av den totala ökningen i alkoholkonsumtionen. Samtidigt
finner man att ölkonsumtionen under de senaste fem åren har minskat
från 2,77 liter ren alkohol till 2,50 liter, i båda fallen räknat per invånare
över 15 år. Spritkonsumtionen har traditionellt varit hög i Sverige. Den
har legat nästan konstant de senaste åren. Eftersom omvärlden under samma
tid ökat sin konsumtion har Sverige kommit att ligga ungefär på det internationella
genomsnittet för spritkonsumtion. Öl- och vinkonsumtionen
i Sverige är fortfarande mycket låg internationellt sett. I Danmark dricks
exempelvis nästan tre gånger så mycket öl som hos oss.

Mot. 1976/77:1536

5

Man kan fortsätta att med siffror belysa den svenska alkoholkonsumtionsutvecklingen.
Under alla förhållanden och ur vilken synvinkel statistiken
än granskas torde ett förhållande vara uppenbart: den svenska alkoholkonsumtionen
är inte uppseendeväckande hög. Spritkonsumtionen
motsvarar det internationella genomsnittet, öl- och vinkonsumtionen ligger
långt under. Sverige ligger på 26:e plats av 35 i den internationella statistiken.

Mot denna bakgrund ter sig en sänkning av den totala alkoholkonsumtionen
i vårt land inte som något särdeles angeläget mål. I den mån vi
i Sverige brottas med alkoholmissbruk av allvarligt slag - vilket man utan
tvivel kan hävda - kan detta knappast tillskrivas en för hög totalkonsumtion
eller en allomfattande oförmåga att handskas med alkohol. Den svenska
konsumtionen motsvarar ungefär två centiliter alkohol per dag per person
över 15 år.

Tidigare i denna motion har frågan ställts vad alkoholpolitiken skall syfta
till. Den mest angelägna långsiktiga strävan inom detta område synes vara
att i så hög grad avdramatisera bruket av alkohol och i så stor utsträckning
lära människor att handskas med alkohol på ett förnuftigt sätt att alkoholmissbruk
skall kunna komma att betraktas som en rent marginell företeelse.
Målsättningen skulle i så fall bestå i en strävan att ändra det svenska
dryckesmönstret. En sådan förändring måste bestå av åtminstone två element.
Å ena sidan måste måttligheten i den enskildes konsumtion framstå
som central. Å andra sidan måste denna måttliga konsumtion framstå som
en naturlig företeelse. Den totala avhållsamheten må visserligen vara en
lämplig väg förden som så önskar men kan inte vara något som i information
och samhällelig uppfostran skall framstå som det mest överlägsna eller föredömliga.

För att kunna beträda en sådan väg bör alkoholpolitiken innehålla så
litet restriktioner beträffande försäljning och utskänkning som möjligt. Omfattande
försök med försäljning av vin i vanliga affärer borde exempelvis
prövas. Tillståndsgivningen för alkoholutskänkning bör omgärdas av regler
som inte skapar onödig byråkrati eller ojämlikhet mellan olika typer av
utskänkningsställen. Alkoholhaltiga drycker bör inte ges den särställning
som exempelvis ett totalt reklamförbud medför.

En sådan ny alkoholpolitisk linje måste självfallet i stor utsträckning bygga
på information syftande till att skapa en ny attityd till alkoholen.

Den proposition som nu förelagts riksdagen bygger i väsentliga delar på
en alkoholpolitik präglad av tro på restriktioner och förbud som verksamma
medel att minska alkoholmissbruket. Utifrån den alkoholpolitiska syn som
präglar denna motion förefaller propositionen i dessa delar missriktad. Det
kan på goda grunder ifrågasättas om inte mycket av det nuvarande och
föreslagna restriktionssystemet skapar svårigheter med bruket av alkohol
samtidigt som det inte nämnvärt påverkar eller minskar missbruket. Att
det bidrar till en stor byråkrati torde vara odiskutabelt.

Mot bakgrund av att propositionen innehåller ett samlat förslag till åtgärder

Mot. 1976/77:1536

6

- av vilka åtskilliga tveklöst kan betecknas som positiva - och då en ny
alkoholpolitik måste bygga på ställningstaganden i en rad detaljfrågor synes
det inte motiverat att här yrka avslag på propositionen. Motionärens önskemål
inskränker sig till att riksdagen till regeringen skall uttala att den
framtida alkoholpolitiken bör utformas på det vis som skisserats i motionen.

”Folk siger nok at Jeppe drikker.” När vi översätter till svenska säger
vi att Jeppe "super”. På danska finns inte det ordet. Vore det inte möjligt
att också i Sverige införa ett dryckesmönster som gjorde att vi inte behöver
”supa”?

Med stöd av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande den framtida alkoholpolitiken.

Stockholm den 28 mars 1977

JOAKIM OLLÉN (m)