9

Motion

1976/77:1532

av herr Jonsson i Alingsås m. fl.

med anledning av propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken

I propositionen 1976/77:108 har socialminister Gustavsson i anslutning
till beredningsgruppens förslag (s. 29 f.) förordat att nuvarande lånemöjligheter
till inrättande av alkoholfria restauranger avvecklas. Skälet är att
lånemöjligheterna utnyttjats i ringa utsträckning och i sin nuvarande utformning
saknat avgörande betydelse för möjligheten att konkurrera med
restauranger som har alkoholservering. Om lånemöjligheterna skulle bibehållas
borde de enligt beredningsgruppens mening väsentligt utökas och
formerna för långivningen omprövas, men gruppen räknar med att det ändå
skulle vara svårt för de alkoholfria restaurangerna att i längden klara sig
i konkurrensen med restaurangerna med alkoholservering. Vid förslaget om
en avveckling av det nuvarande lånestödet ställer sig socialministern dock
så till vida positiv till tanken på ett alkoholpolitiskt behov av stöd i andra
former åt sådan verksamhet att han framhåller att nämnden för alkoholfrågor
bör kunna överväga frågan och framlägga förslag, därest det med rimliga
insatser kan åstadkommas ett verksamt stöd.

Vi delar socialministerns uppfattning att de nuvarande låneformerna ej
är tillfredsställande och därför bör avvecklas. Allmän enighet torde emellertid
råda om vikten av att i möjlig mån stödja alkoholfria miljöer i samband
med den föreslagna alkoholpolitiken. Alldeles särskilt gäller detta inom områden
där det såsom ett viktigt samhälleligt delmål uppställts att verka för
fullständig nykterhet, t. ex. i trafiken. Det må vara sant att utformningen
av ett generellt och verksamt stöd åt alkoholfria restauranger kräver närmare
överväganden. Men vi finner det inte tillrådligt att riksdagen beslutar om
den nya alkoholpolitiken utan att ge till känna sin mening om behovet
av ett sådant stöd. De norska erfarenheterna är såvitt vi förstår ingalunda
så negativa som de tolkats av beredningsgruppen utifrån lösryckta uttalanden
i en nyligen framlagd officiell utredning i ämnet (NOU 1976:37). Denna
utredning, som letts av rektor Olav Sundet, är tvärtom enig i sin positiva
bedömning av sådant stöd och föreslår en betydande vidgning.

Frågan om stöd åt visst slag av alkoholfria restauranger är dessutom så
trängande, bl. a. till följd av den statliga utskänkningspolitikens inriktning,
att medelsanvisning för ändamålet svårligen kan anstå i avvaktan på en
allmän utredning. Det gäller situationen för de helnyktra anläggningar som
tillkommit för att betjäna motortrafiken vid våra vägar med rums- och
restaurationsmöjligheter. Under 1940- och 1950-talen hävdades i trafiknykterhetens
intresse av såväl Kungl. Maj:t som kontrollstyrelsen principen
att motellverksamhet, som i huvudsak tjänade motortrafiken, icke skulle

Mot. 1976/77:1532

10

erhålla rättigheter för rusdrycksutskänkning. Sedermera har denna princip
genombrutits, till en början med åberopande av att anläggningar i eller på
nära håll till större städer även tillgodoser föreliggande behov av fest- och
samlingslokaler och därför borde ha fullständiga rättigheter. Efter hand har
bensinbolag byggt ut omfattande kedjor av motell eller s. k. motorhotell,
som i regel erhållit rätt att utskänka förutom mellanöl även rusdrycker,
i vart fall vin. Denna inriktning av utvecklingen har från trafiknykterhetens
synpunkt varit olycklig, och riksdagen bör enligt vår mening göra ett uttalande
som begränsar dess fortsättning i framtiden. Genom nämnda utveckling
har de alkoholfria motellanläggningarna försatts i en svårt snedvriden
konkurrenssituation. De flesta av dessa torde drivas av MHF:s motellaktiebolag,
som har åtta motellanläggningar med förstklassiga rums- och
restaurationsmöjligheter (sammanlagt 315 rum, 800 sängplatser). Från förbundets
sida har dessa tillkommit som en insats för främjande av trafiksäkerheten
och har så till vida lyckats, att besökarna till helt övervägande
del (ca 95 96) varit andra än medlemmar. Sprit- och vinutskänkningen utövar
inte endast en särskild dragningskraft på vissa resandegrupper utan ger också
företagen en betydande vinst på rusdrycksförsäljningen. På restaurangspriten
kan t. ex. numera priset ligga 3 å 4 gånger över inköpspriset, och omkostnaderna
för denna försäljning är ganska låga. Snedheten i konkurrensen har
därtill under senare år skärpts väsentligt genom spelautomaterna (de s. k.
enarmade banditerna), för vilka tillstånd beviljats endast företag med utskänkningsrättigheter
för rusdrycker.

Det är svårt att med säkerhet bedöma hur stort övertag i konkurrenshänseende
som rättigheterna till rusdrycksutskänkning genomsnittligt kan
ge i förhållande till de alkoholfria motellen . Låt oss bortse från vad den
ökade kundtillströmningen kan betyda. Enligt erfarenheter hos folk med
betydande branscherfarenhet torde sprit- och vinutskänkningen för motorhotellen
i allmänhet vara lägre än vid hotell och restauranger i större städer.
Alkoholintäkterna vid motorhotellen kan dock genomsnittligt antagas inte
understiga en storleksordning av närmare 10 % av den sammanlagda omsättningen
för rums- och restaurangverksamheten (för jämförelsens skull
lämnas de starkt varierande inkomsterna av butiksförsäljningen åsido). Nettovinsten
på alkoholintäkterna torde röra sig omkring hälften härav och
utgör sålunda omkring 5 % av omsättningen. Härtill kommer spelintäkter
på enarmade banditer av i runt tal 5 % av samma omsättning. Om sålunda
den av staten särskilt licensierade verksamheten ger dessa företag en extravinst
på omkring 10 % av omsättningen - som under i övrigt lika förhållanden
skulle möjliggöra för dem att tillhandahålla rum och mat en tiondel
billigare än de alkoholfria anläggningarna - är det uppenbart att samhället
ställt till med en konkurrenssituation som inte i längden kan kompenseras
av rationalisering.

Läget är enligt vår mening sådant att statsmakterna nu måste ta ställning
till frågan om huruvida motellanläggningar, som inte har alkoholutskänk

Mot. 1976/77:1532

11

ning, skall kunna fortleva eller inte. Anses förstklassiga rums- och restaurationsmöjligheter,
ägnade att direkt minska tillfällena till alkoholförtäring
vid trafiken på våra vägar, vara av sådant värde för samhället att
man vill satsa på att ha dem kvar?

Ett bibehållande lär inte kunna åstadkommas utan att den omöjliga konkurrenssituationen
i någon mån neutraliseras. Man kan hoppas att den av
spelautomaterna föranledda ojämnheten snart kommer bort eller begränsas,
men ändå skulle en allvarlig snedvridning i konkurrensläget kvarstå genom
privatvinsten på alkoholförsäljningen. Denna synes endast kunna motvägas
genom bidrag till driften. Vi anser oss icke här kunna ange de närmare
grunderna för ett sådant driftsbidrag men vill i det svåra läget för de alkoholfria
motellen föreslå att riksdagen i samband med beslutet om den
nya alkoholpolitiken tar ställning för ett stöd åt alkoholfria restauranganläggningar.

Anslaget bör efter regeringens prövning få disponeras i första hand för
bidrag till driften av alkoholfria motellanläggningar, förslagsvis med högst
5 % av omsättningen på rum och restauration.

Det torde dock bli nödvändigt - i den mån inte en stödform för alkoholfria
restauranger kan inrättas under budgetåret - att på tilläggsstat anvisa särskilda
medel.

Med anledning av det anförda vill vi föreslå

att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen begära en snabb översyn i avsikt att utarbeta
former för stöd till alkoholfria restauranger,

2. att erforderliga medel anvisas på tilläggsstat,

3. att uttala att beviljande av rättigheter att servera spritdrycker,
vin eller starköl för anläggningar, som i huvudsak är avsedda
att betjäna motortrafikanter, får ske endast med största återhållsamhet.

Stockholm den 25 mars 1977

ELVER JONSSON (fp)
i Alingsås

ÅKE POLSTAM (c)

TORSTEN BENGTSON (c)
i Jönköping

FILIP W. FRIDOLFSSON (m)
ROLF SELLGREN (fp)