Mot. 1976/77

1530-1533

Motion
1976/77:1530
av herr Carlshamre

med anledning av propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken

Propositionen om alkoholpolitiken är en nedslående läsning för alla som
hoppats att tolv års arbete med utredningar och andra förberedelser äntligen
skulle resultera i en konstruktiv och med socialpolitiken fast samordnad
alkoholpolitik. Om de nu framlagda förslagen genomförs, och det får stanna
vid detta, kommer alkoholpolitiken att i allt väsentligt förbli vad den varit
sedan omläggningen vid mitten av 1950-talet. Den enda mer betydande
förändringen blir att, enligt förra årets riksdagsbeslut, den tragiska parentesen
mellanölet avslutas. I övrigt föreslås en del detaljändringar i fråga om försäljning
och utskänkning av alkohol, skattesatserna justeras till samstämmighet
med den allmänna prisutvecklingen, vissa icke närmare preciserade
insatser skall göras inom områdena information och fritidsaktiviteter, och
slutligen sker en ytterst blygsam förstärkning av alkoholforskningens resurser.

Detta är i stort sett allt. Alkoholpolitiska utredningens mångåriga och
ambitiösa arbete har knappast satt några märkbara spår i propositionen. Och
den aviserade samordning med social- och vårdpolitiken som 1976 fick motivera
ett ettårigt uppskov med propositionen har i stort sett fått stanna på
det administrativa planet; på regeringsnivå har alkoholfrågorna i huvudsak
flyttats från budget-till socialdepartementet, och på verksplanet får socialstyrelsen
överta motsvarande ärenden från riksskatteverket.

Det är nästan symboliskt att den enda brygga som hittills funnits mellan
alkoholpolitik och vårdpolitik nu rivs - utan att något annat kommer i
stället. Möjligheten att avstänga kända missbrukare från inköp av alkohol
har varit ett, låt vara misslyckat, försök att låta alkoholpolitik och vårdpolitik
stödja varandra. De s. k. spärrlistorna har varit verkningslösa, och därför
finns det ingen anledning att motsätta sig att de avskaffas. Men nog hade
man väntat sig åtminstone något försök att finna andra former för samverkan
mellan alkoholpolitik och vård.

Varför inte nytt uppskov?

Beslutet 1976 att uppskjuta propositionen ett år motiverades bl. a. med
önskvärdheten att avvakta socialutredningens slutbetänkande. Nu är detta
betänkande försenat, och det finns alltjämt ingen möjlighet att bedöma
vad den kommande socialtjänstlagen kan komma att innehålla av betydelse
för alkoholpolitiken.

Vidare vågar man förmoda att organisatoriska och andra förändringar

1 Riksdagen 1976/77. 3 sami. Nr 1530-1533

Mot. 1976/77:1530

2

i regeringens kansli efter regeringsskiftet gjort det svårt att hinna få fram
förslagen till aviserad tid; i varje fall ger propositionen på många punkter
ett starkt intryck av att vara tillkommen under svår tidsnöd.

Man kan fråga sig om det inte i detta läge varit motiverat att nu endast
lägga fram förslag om justering av skattesatserna och låta reformen i. övrigt
anstå ytterligare något halvt eller helt år tills socialutredningens slutbetänkande
åtminstone hunnit framläggas och remissbehandlas.

När så inte skett, är det närmast självklart att de nu föreslagna åtgärderna
endast kan betraktas som provisorier. Arbetet på en verklig alkoholpolitisk
reform måste fortsätta och ytterligare förslag, insatta i sitt socialpolitiska
sammanhang, framläggas snarast möjligt.

Utgångspunkter

Det är möjligt att en verkligt framgångsrik alkoholpolitik i ett samhälle
som vårt är en utopi. Önskemålet att låta ett accepterat alkoholbruk fortgå
under största möjliga frihet för konsumenterna låter sig kanske över huvud
taget inte förena med effektiv kamp mot missbruk och skador. Men samhället
kan ändå inte ge upp striden mot vad som är ett av våra svåraste
sociala problem, kanske det allra svåraste. Om gamla vägar visar sig oframkomliga
måste nya prövas.

1954 års alkoholpolitiska reform blev i stort sett ett misslyckande. Teorin
att en avdramatisering av alkoholhanteringen, genom borttagande av de
flesta restriktionerna, skulle leda till minskat bruk av alkohol visade sig
inte hålla. Endast genom snabba och för svenska förhållanden dramatiska
skattehöjningar blev det möjligt att hejda en närmast explosiv ökning av
både totalkonsumtion, missbruk och skador. Sedan dess är det ostridigt
att alkoholproblemen trängt allt längre ned i åldrarna, så att alkoholen i
Sverige i dag är inte bara ett ungdomsproblem utan ett barnproblem. Många
läkare hävdar vidare att andelen patienter med alkohol relaterade sjukdomar
i såväl somatisk som psykiatrisk sjukvård fördubblats sedan mitten av 1950talet.

Självklart är det riktigt att samhällets insatser starkt inriktas på förebyggande
åtgärder. Men vi får för den skull inte glömma de sannolikt hundratusentals
människor som redan har problem. Tillskyndarna av reformen
på 1950-talet måste ha varit nästan cyniskt medvetna om att de framgångar
man hoppades nå genom liberalisering och "avdramatisering” endast kunde
uppnås på bekostnad av de redan alkoholskadade. Så blev det också. De
flesta som den gången hade grava alkoholproblem torde programenligt ha
gått under, snabbare och brutalare än de skulle ha gjort utan någon reform
alls.

Detta får inte upprepas. Alla måste få klart för sig att ju friare alkoholhanteringen
tillåts bli, desto intensivare insatser krävs för att uppsöka
och hjälpa de många som helt enkelt inte kan klara sig själva i ett samhälle

Mot. 1976/77:1530

3

med fri tillgång till alkohol. Det är därför det är så viktigt att alkoholpolitiken
byggs fast samman med socialpolitiken.

Planmässigt reformarbete

Den nu aktuella propositionen säger mycket litet om framtiden. Men
det torde stå klart för de flesta att de marginella åtgärder som föreslås inte
utgör någon färdig reform. Det är nödvändigt att arbetet fortsätter och att
det fortsätter planmässigt. De åtgärder som sätts in måste utvärderas snabbt
och noggrant, så att insatser som förefaller att ge resultat snabbt kan byggas
ut. Detta gäller såväl informationen, de speciella fritidsinsatserna och - kanske
framför allt - forskningen.

Information

Att bedriva effektiv information om alkohol, riskerna för missbruk och
skador, måste vara mycket svårt, bl. a. därför att det egentligen inte finns
någon positivt inställd målgrupp att vända sig till. De redan alkoholskadade
är knappast mottagliga för information och behöver inte heller någon de
är redan eminent sakkunniga. Och alla de som är eller tror sig vara
problemfria är i allmänhet övertygade om att de egentligen inte löper någon
risk och att budskapet därför inte kan vara avsett för dem.

En huvuduppgift för alkoholinformationen bör vara att hos den problemfria
majoriteten skapa en solidaritet med dem som har eller lätt kan få
problem. Vårt samhälle är genompyrt av alkoholseder och attityder till alkoholen
som gör livet till en ständig, hård kamp för alla dem som har
svårt att ”umgås naturligt” med spriten. En ständig och intensiv propaganda
för större hänsyn till den utsatta minoriteten borde kunna ge åtminstone
någon effekt; det är osolidariskt att inleda sin medmänniska i frestelse.

En sådan solidaritetsskapande information kan dessutom komma att visa
sig värdefull om och när vi måste bankruttförklara hela den hittillsvarande
alkoholpolitiken och slå in på helt andra vägar. Om - vilket dess värre
är mycket sannolikt om inte mer görs än som föreslås i den nu aktuella
propositionen - missbruk och alkoholskador fortsätter att öka lär det bli
nödvändigt att gå över till en väsentligt mer restriktiv politik. 1 dag skulle
det vara mycket svårt att upprätthålla mera genomgripande restriktioner
i form av t. ex. ransonering eller registrering av alkoholinköp, därför att
sådana åtgärder inte skulle ha någon förankring hos folkflertalet. Att skapa
ökad förståelse för nödvändigheten att frivilligt eller som ett accepterat tvång
underkasta sig begränsningar i den personliga konsumtionsfriheten av hänsyn
till medmänniskor, det är en angelägen och framåtsyftande informationsuppgift.

Mot. 1976/77:1530

4

Särskilda aktiviteter

I propositionen föreslås försöksverksamhet inom fritidsområdet med inriktning
på de människor som är särskilt utsatta för risken att hamna i
alkoholmissbruk. Detta är naturligtvis bra - om man bara vet vilka dessa
människor är och har möjlighet att få kontakt med dem. Tyvärr vet vi
ganska litet om detta. I propositionen nämns bara att ”gemensamt för de
människor som åsyftas är dock att de har sociala problem". Detta må så
vara, även om det är klart att det måste finnas en stor riskgrupp som ännu
inte har några påvisbara sociala problem men som riskerar att få det när
de väl ”har hamnat i alkoholmissbruk”.

Gemensamt för ”de människor som åsyftas” är emellertid dess värre
också att de som regel känner sig föga dragna till föreningsliv eller sådana
aktiviteter som arrangeras av kommunala fritidsförvaltningar. Hur når man
dem, särskilt bland ungdomen, som löper särskilda risker i sitt förhållande
till alkohol och som samtidigt är och vill fortsätta att vara vad man brukar
kalla föreningslösa?

Här har propositionen tagit upp en tanke från APU som torde förtjäna
att prövas i så stor skala som möjligt: ”Inom ramen för försöksverksamheten
bör vidare kunna anordnas nöjes verksam het i lokaler där alkoholservering
inte förekommer.”

Det är känt att alkoholfria dansställen har svårt att hävda sig i konkurrensen
med dem som serverar sprit, vin och öl. Här bör det vara möjligt
att hjälpa till. De många ungdomar som dricker så mycket öl och sprit
att man måste tala om missbruk är i de flesta fall ändå inte alkoholister
i den meningen att de hunnit utveckla något verkligt alkoholberoende. Fortfarande
kan andra intressen konkurrera med lusten att dricka, förutsatt att
det erbjudna alternativet är tillräckligt lockande. Om de alkoholfria nöjesställena
för ungdom ges ekonomiska möjligheter att konkurrera med dansrestaurangerna
om de allra populäraste orkestrarna och artisterna, då är det
goda utsikter att ungdomen kommer även utan att lockas med alkohol.

När det i propositionen sägs att denna verksamhet inte bör begränsas
”i fråga om arrangörer av verksamheten”, bör detta få tolkas så att inte
bara föreningar och kommuner utan också kommersiella nöjesarrangörer
bör kunna få vara med. Enda villkoret skall vara att inga alkoholdrycker
serveras.

Alkoholfria miljöer

Det är inte särskilt konsekvent att, samtidigt som samhället föreslås satsa
på alkoholfria miljöer i form av nöjesställen och föreningar, införa alkoholen
i liknande miljöer där den i dag saknas. Att tillåta alkoholservering i teatrar
och konserthus lär väl visserligen inte vara särskilt riskabelt från alkoholpolitisk
synpunkt. Men om det inte är någon farlig reform, så är det i varje

Mot. 1976/77:1530

5

fall en onödig reform.

Den försöksverksamhet med sådan servering som APU på sin tid anordnade
blev närmast ett fiasko på grund av bristande intresse hos både
arrangörer och publik. Av 22 etablissemang som fick serveringstillstånd
var det 20 som utnyttjade tillståndet och bara 13 som fortsatte försökstiden
ut. 1 genomsnitt lär det ha serverats drinkar för 50 öre per teater- eller konsertbesökare.
Behovet var uppenbarligen inte stort, och veterligen har egentligen
ingen sedan dess med nämnvärd intensitet begärt att drinkbarerna
skall få komma tillbaka till teatrarna.

När ett viktigt mål för alkoholpolitiken är att åstadkomma så många alkoholfria
miljöer som möjligt bör det krävas mycket starka skäl för att
införa alkoholen där den nu inte finns. Jag föreslår därför att riksdagen
avslår förslaget genom att andra stycket i 41 § i lag om handel med drycker
får utgå.

Säkra mellanölsreformen

Fr. o. m. den 1 juli 1977 får mellanöl inte längre säljas i den allmänna
handeln. Det är viktigt att syftet med den reformen inte äventyras genom
samtidiga åtgärder som verkar i andra riktningen. Detta motiv anförs i propositionen
för förslaget att inte nu sänka åldersgränsen för inköp på systembolaget.
Konsekvensen bjuder att inte heller handeln med det öl som
i fortsättningen får säljas i allmän handel utsträcks över vad som nu gäller.

Jag föreslår därför att riksdagen beslutar om fortsatt giltighet av bestämmelsen
att öl endast får försäljas vardagar mellan kl. 8 och 20.

Forskning

APU föreslog en ganska betydande utbyggnad av alkoholforskningen,
bl. a. med inrättande av 13 nya forskartjänster. Den insatsen prutas i propositionen
till endast 3 tjänster. Detta är helt otillfredsställande.

Om vi över huvud taget någonsin skall kunna komma till rätta med alkoholproblemen
i samhället måste vi ha långt större kunskap om alkohol
och alkoholproblem. Stora forskningsinsatser behövs både inom samhällsvetenskap
och inom naturvetenskap. För närvarande tenderar forskningsresurserna
på alkoholområdet närmast att krympa genom samordning med
narkotikaforskning. Även om alkohol- och narkotikafrågorna uppvisar en
viss parallellitet är många frågor inom båda områdena av specifik natur.
I varje fall minskar kapaciteten för alkoholforskning om forskarna åläggs
att även ägna sig åt narkotikafrågorna utan att någon resursökning sker.
I dag omfattar samtliga tre befintliga professurer inom alkoholområdet även
narkotikaforskning.

APU hade ett väl genomtänkt förslag om hur den starkt eftersatta alkoholforskningen
skulle kunna organiseras för att få en rimlig balans mellan

Mot. 1976/77:1530

6

samhällsvetenskaplig och biologisk-medicinsk forskning. Det är ytterst angeläget
att det förslaget snarast realiseras.

Som skäl för att endast en ytterst blygsam satsning på forskningen nu
föreslås anförs att det skulle vara förenat med organisatoriska svårigheter
att på en gång tillsätta så många tjänster som APU föreslagit. Detta skäl
förefaller inte övertygande; nog har både större och snabbare utbyggnad
av forskningsorganisationer förekommit på andra områden utan att några
svårigheter uppstått. Och även om man - med tvekan - accepterar de administrativa
hindren för en snabbare utbyggnad, så borde ju därav följa
närmast som en självklarhet att en genomtänkt plan framläggs för hur utbyggnaden
skall kunna ske i så snabb takt som de organisatoriska och administrativa
förutsättningarna medger.

Yrkanden

Med hänvisning till det anförda hemställer jag

1. att riksdagen beslutar

a. att 41 §, andra stycket, i förslaget till lag om handel med drycker
skall utgå,

b. att försäljning av öl i allmän handel får ske endast vardagar
kl. 8-20,

2. att riksdagen hos regeringen begär

a. förslag till plan för utbyggnad av alkoholforskningen i enlighet
med APU:s förslag,

b. förslag till fortsatt alkoholpolitiskt reformarbete i anslutning
till de förslag som kan föranledas av socialutredningens kommande
slutbetänkande.

Stockholm den 28 mars 1977

NILS CARLSHAMRE (m)