12

Motion
1976/77: 1529

av fru Bernström

med anledning av propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken

Propositionen 1976/77:108 föreslår att huvuddelen av ansvaret för informationspolitiken
kring och information om alkoholens skadeverkningar
skall handhas av socialstyrelsen och föreslås för detta ändamål ett anslag
på 5 milj. kr. Den information som i dag i första hand når allmänheten
om alkoholen och dess skadeverkningar är dock den som sker genom systembolagets
försorg. Tillkomsten av denna informationsverksamhet hänför
sig till motbokens avskaffande då bolaget fick i särskilt uppdrag att bl. a.
bedriva s. k. övergångspropaganda till svagare drycker. Systembolagets informationsverksamhet
på senare år torde dock ha ett mer tveksamt författningsenligt
stöd och kan ej utläsas ur bolagets avtal med staten. Aktiviteterna
torde därför få anses som i huvudsak initierade av bolaget självt.

Sedan början av 1960-talet har en kontinuerlig ökning av vinkonsumtionen
kunnat iakttas med start redan vid motbokens avskaffande. Bara
på de senaste tio åren har vinkonsumtionen fördubblats mätt per invånare.
Från dessa utgångspunkter kan man således med visst fog hävda att övergångspropagandan
ej haft så stor effekt, särskilt som spritkonsumtionen
likaledes ökat om än i mycket långsammare takt.

Innehållet i anti-alkoholpropagandan kan man naturligtvis tvista om,
men den torde åtminstone till sina delar kunna betraktas som mindre seriös
med bl. a. riksomfattande kampanjer på teman som "Det här med orken
(dvs. den sexuella förmågan) och korken”, ”Ingen kan dricka som James
Bond” etc.

Det principiellt mer intressanta är emellertid att här arbetar ett aktiebolag,
om än statsägt, med att på bästa sätt tillgodose konsumenten med vin och
spritdrycker samtidigt som det varnar sina konsumenter för de egna produkterna.
Samma informationsavdelning ger också ut informationsmaterial
med vintips och andra vägledningar i sortimentet liksom den svarar för
en attraktiv skyltning etc. i butikerna.

Det går ej att ur systembolagets årsberättelse utröna vad anti-alkoholinformationen
inkl. personallöner kostar, men summan torde uppgå till flera
miljoner.

Det är orimligt, när de offentliga informationsinsatserna på detta område
skall samordnas och styras av ett organ, att ett annat organ, nämligen systembolaget,
parallellt och utan kontroll arbetar med en förmodligen nästan
lika stor informationsbudget. Denna informationsverksamhet bör därför
överföras till socialstyrelsen. Systembolaget liksom vin- och spritcentralen
bör ej ha till uppgift att bedriva anti-alkoholpropaganda.

Mot. 1976/77: 1529

13

I propositionen föreslås vidare att en alkohoipolitisk grupp inrättas och
knyts till socialstyrelsen. Ett viktigt instrument för övergång från starkare
till svagare alkoholdrycker är utveckling av svagare drycker i takt med konsumenternas
forändrade efterfrågan. Några lyckade sådana satsningar tycks
"Rosita” och nu senast "Kir” vara. För att den alkoholpolitiska gruppen
aktivt skall kunna påverka detta och också vara informerad om vilka möjligheter
det finns på området bör en representant från vardera systembolaget
och vin- och spritcentralen kunna adjungeras till gruppen.

1 propositionen konstateras vidare att alkoholkonsumtionen på restauranger
kraftigt sjunkit, från 12 resp. 11 % för sprit och vin 1954 till 4 resp.
7 % 1975. Detta måste från alkohoipolitisk utgångspunkt vara olyckligt och
hänför sig förmodligen till de höga alkoholpriserna på restaurangerna. Konsumtion
av alkohol på restaurang sker normalt under starkt social kontroll.
Vidare kommer priserna normalt att överstiga butikspriserna. Detta innebär
att även om en person lägger ned lika mycket pengar på alkohol på restaurang
som han eller hon skulle ha gjort hemma så blir den volymmässiga konsumtionen
mindre. Likaledes torde incitamenten att bättre kontrollera sitt
drickande vara betydligt större på en restaurang. Ett restaurangbesök har
också en fast sluttidpunkt. Det torde vidare bidraga till såväl bättre kontakt
mellan människor som allmänt till en högre levnadsnivå om fler människor
då och då kunde besöka en restaurang och/eller göra det oftare än i dag.
Budgetdepartementet borde därför söka se över möjligheterna till rimligare
restaurangpriser på vin och spritdrycker liksom ävenledes om så är möjligt
på mat.

Med hänvisning till vad som anförts hemställer jag

1. att riksdagen uttalar att den offentliga anti-alkoholinformationen
etc. handhas av socialstyrelsen och ej av något av de båda
alkoholbolagen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att representanter från de
båda alkoholbolagen knyts till den föreslagna alkoholpolitiska
gruppen,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheterna
att sänka restaurangpriserna på i första hand vin och
spritdrycker.

Stockholm den 28 mars 1977

BONNIE BERNSTRÖM (fp)