Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1976/77: 1519

Motion
1976/77: 1519
av herr Palme m. fl.

med anledning av propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken

1.1 Från individuell kontroll mot social förändring

När riksdagen våren 1977 skall ta ställning till alkoholpolitikens framtida
inriktning har nästan ett kvarts sekel förflutit sedan riksdagen senast hade
att pröva alkoholfrågan i dess helhet. Den gången gällde den stora frågan
restriktionssystemets utformning. 1954 års nykterhetspolitiska reform innebar
framför allt en övergång från de individuellt inriktade restriktioner
som motbokssystemet innebar till generellt verkande restriktioner, framför
allt genom pris- och skatteåtgärder samt en långtgående reglering av försäljningen
av alkoholdrycker. Samtidigt fanns vid denna tidpunkt ett växande
medvetande om att åtgärder enbart inriktade mot alkoholkonsumtionen
inte kunde forväntas leda till den minskning av alkoholskadorna
som eftersträvades. Därför sökte man i 1954 års reform bryta delvis nya
vägar. Insatser för forskning, upplysning och undervisning byggdes ut.

Samhällsdebatten under 1950- och 1960-talen om alkoholfrågorna kom
emellertid inte att stödja den fördjupning av kunskaper och medvetande
som hade kunnat bli en följd av satsningen på s. k. positiva åtgärder i 1954
års reform. I stället fixerades debatten vid restriktionssystemets tekniska
varianter, till en början från de stridslinjer som dragits upp inför 1954 års
beslut och senare i hög grad inom ramen för den liberaliseringsdebatt som
fördes under 1960-talet. Det var först mot slutet av 1960-talet och under
1970-talet som försöken att vidga debatten om alkoholproblemen fick förnyad
kraft. Mot bakgrund av en ökad medvetenhet om vårt samhälles stora
klasskillnader, de svåra sociala förhållanden som många människor lever
under och de allt hårdare utslagningsprocesserna i arbets- och samhällsliv
ställdes också kraven på att angripa alkoholskadorna från en social utgångspunkt.
Samtidigt härmed breddades också basen för insatser mot alkoholskadorna.
Ett konkret exempel på detta är det stöd till ungdomsorganisationernas
engagemang i alkoholfrågan som riksdagen införde 1972.

1.2 APLI

År 1965 tillsattes den alkoholpolitiska utredningen (APU). Dess uppgift
var att mot bakgrund av en granskning av effekterna av 1954 års reform
föreslå riktlinjer för alkoholpolitiken. Det slutbetänkande APU avlämnade
tio år senare, 1974, innebar inga mera genomgripande förändringar. 1954
års reform av restriktionssystemet kompletterades på vissa punkter, men

1 Riksdagen 1976/77. 3 sam!. Nr 1519

Mot. 1976/77:1519

dess huvudlinjer lämnades orörda. I övrigt framfördes vissa förslag när det
gällde information, forskning m. m.

Därtill försökte APU uppställa ett antal mål för de alkoholpolitiska strävandena,
vilkas gemensamma syfte föreslogs vara att åstadkomma återhållsamma
alkoholvanor. Målen innebar att samhällets alkoholpolitik helt
skulle inriktas på att på olika sätt påverka den enskildes konsumtion.

Utredningen var starkt splittrad. En rad reservationer avlämnades, och
majoriteten i utredningen växlade från kapitel till kapitel. Bl. a. reserverade
sig de ledamöter som företrädde nykterhetsrörelsen mot det övergripande
mål APU ställt upp för samhällets alkoholpolitik. Under remissbehandlingen
utsattes APU:s förslag i viktiga avseenden för hård kritik.

Från de stora löntagarorganisationernas sida kritiserades förslagen som
alltför begränsade till sina syften. Inom arbetarrörelsen framfördes av ungdomsförbundet
och Verdandi krav på att alkoholfrågans isolering måste
brytas och åtgärder sättas in utifrån en social syn på problemen. LO anförde
bl. a. att ”APU tolkat sina direktiv alltför snävt” och att ”följden blir att
samhällets alkoholpolitik endast blir ett antal administrativa regleringsåtgärder
med i flera fall tvivelaktigt resultat. APU borde i stället”, hävdade
landssekretariatet i sitt yttrande, ”ha granskat alkoholpolitiken utifrån en
social helhetssyn på problemen.”

1.3 Den socialdemokratiska regeringens initiativ 1976

Den socialdemokratiska regeringen fann mot denna bakgrund det nödvändigt
att snabbt få till stånd en samlad belysning av de alkoholpolitiska
frågorna från en i första hand socialpolitisk utgångspunkt. En beredningsgrupp
knuten till socialdepartementet tillsattes för att inom regeringens kansli
förbereda en alkoholpolitisk proposition. Samtidigt beslutade regeringen
att huvudansvaret för alkoholpolitiken skulle överföras från finansdepartementet
till socialdepartementet. I gruppens uppgift ingick också att föreslå
åtgärder för att på myndighetsnivå förlägga huvudansvaret för alkoholpolitiken
till socialstyrelsen. Stödet till nykterhetsorganisationerna fördubblades
och gavs i friare former, och resurserna för upplysningsarbetet inom
bl. a. ungdomsorganisationerna ökades. Sammanfattningsvis innebar den
socialdemokratiska regeringens ställningstaganden en strävan att genom socialt
inriktade åtgärder bredda, förnya och skärpa kampen mot alkoholskadorna.

Beredningsgruppen, som slutfört sitt arbete på den borgerliga regeringens
uppdrag, lade i januari 1977 fram sina förslag. Alkoholpolitiken bör enligt
gruppen främst riktas in på att undanröja orsakerna till alkoholmissbruk
och att motverka ett alkoholbruk som leder till skador. I detta syfte lade
gruppen fram förslag rörande forskning, information och insatser i fritidsliv
och arbetsliv. Därutöver föreslogs vissa förändringar i gällande restriktionssystern.

Mot. 1976/77:1519

1.4 Skatteutskottet 1976

Skatteutskottet uttalade i betänkandet 1975/76:64 följande.

Utskottet finner det angeläget att starkt understryka behovet av en genomgripande
alkoholpolitisk reform. Det är därvid enligt utskottets uppfattning
av stort värde att alkoholfrågorna i fortsättningen fogas in i sitt sammanhang
och att ett klart mål uppställs för en flerårig insats syftande till att begränsa
den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och att komma till rätta med
alkoholmissbruket.

Utskottet stödde tanken att socialstyrelsen skulle bli ansvarig myndighet
för alkoholpolitiken.

2.1 Riktlinjer för en alkoholpolitisk reform

I propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken har riksdagen förelagts
förslag till alkoholpolitiska riktlinjer.

Den bärande tanken bakom den socialdemokratiska regeringens ställningstagande
våren 1976 var strävan att skärpa kampen mot alkoholskadorna
genom att förnya och bredda de alkoholpolitiska åtgärderna. I direktiven
till beredningsgruppen utgick man från den kritik som riktats mot de allmänna
mål som APU givit alkoholpolitiken och angav att alkoholpolitiken
i stället borde utformas från i första hand socialpolitiska utgångspunkter.
Denna grundsyn kom också till uttryck i beslutet att föra över ansvaret
för alkoholpolitiken till det departement som hade ansvaret för det sociala
reformarbetet.

Även skatteutskottet underströk vikten av en genomgripande alkoholpolitisk
reform och av att alkoholpolitiken gavs en framskjuten ställning
i de socialpolitiska strävandena. Vidare fann utskottet att det var av stort
värde att ett klart mål uppställs för en flerårig insats syftande till att begränsa
den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och att komma till rätta med
alkoholmissbruket.

Den socialdemokratiska regeringens avsikt var att förelägga riksdagen
ett alkoholpolitiskt program som utifrån en social helhetssyn också tog upp
de mycket viktiga vård- och rehabiliteringsfrågorna samt reklamproblemen.
Genom de muntliga tilläggsdirektiv som den nye socialministern gav socialutredningen
har förutsättningarna för den samlade bedömning som avsågs
spelats bort. Vi finnér detta beklagligt. Med hänsyn till att regeringen
inte heller uttrycker någon viljeinriktning beträffande reklamfrågan begär
vi i denna motion ett lagförslag med förbud mot alkoholreklam.

Från dessa utgångspunkter har vi granskat den borgerliga regeringens
förslag och funnit att de är otillräckliga i viktiga avseenden och att de inte
uppfyller av riksdagen gjorda uttalanden.

Som tidigare framhållits har medvetenheten ökat om att en satsning huvudsakligen
på restriktioner inte kan åstadkomma de effektiva insatser mot
alkoholskadorna som krävs.

Mot. 1976/77:1519

Det finns således inga enkla patentlösningar på de svåra mänskliga och
sociala problem som alkoholmissbruket är uttryck för. Alkoholproblemen
har oftast en komplicerad bakgrund. Missbruk utvecklas ur en måttlig konsumtion,
där som regel ett starkt samband finns med sociala problem och
brister. Arbetslöshet, hårda krav i arbetslivet och olika utslagningsprocesser
gör det svårt för den enskilde att påverka sin situation. Det är under trycket
av sådana förhållanden den enskilda människan löper risk att inte längre
stå fri i förhållande till det mönster alkoholvanorna utgör. Starka ekonomiska
och kommersiella krafter har också intresse av en hög alkoholkonsumtion,
varför dessa krafter mot bakgrund av det angivna mönstret kan befästa
detta och skapa en alkoholkultur, där man exploaterar de mänskliga behov
av gemenskap, aktivitetslusta och arbetsglädje som i dag har svårt att finna
uttrycksformer i vår nuvarande samhällsmiljö.

Människors alkoholproblem måste alltså angripas i deras egen livsmiljö.
Den skjuter förbättringar i arbetsmiljön, bostadsmiljön, skolmiljön osv. i
förgrunden. En politik för arbete åt alla, arbetslivets förnyelse, social trygghet
och omvårdnad måste lägga en fast grund för insatserna mot alkoholmissbruk
med social bakgrund. Bättre nöjesmiljöer, goda kulturutbud och andra
alternativ till alkoholkulturer är också viktiga. Därför måste kampen mot
alkoholskadorna föras på bred front och av många organ.

Alkoholkonsumtionens omfattning och inriktning får inte göras beroende
av profit- och kapitalintressen. Därför blev nykterhetspolitikens första uppgift
i vårt land att bekämpa den liberala syn som präglade samhällets inställning
till sociala problem och bringa alkoholen under kontroll i samhället.
Efter hand har vi i Sverige byggt upp och blivit eniga om målet och formerna
för ett sådant restriktionssystem. Det nuvarande restriktionssystemet i fråga
om principer och räckvidd är väl avvägt och ändamålsenligt och bör därför
bestå.

Det utan tvivel effektivaste inslaget i systemet är prisinstrumentet. Alkoholkonsumtionen
är känslig för förändringar i pris och inkomst.

Skatteutskottets av riksdagen antagna uttalande innebär att krav ställs
också på en begränsning av den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen,
och liknande krav har även framförts i den allmänna debatten. De åtgärder
som främst står till buds är långtgående restriktioner eller utnyttjande av
prisinstrumentet. Den effekt som eftersträvas kan vara ett minskat bruk
av alkohol eller begränsning av alkoholskadorna eller en sammanfallande
effekt.

Tidigare har vi anfört att principer och räckvidd i det nuvarande restriktionssystemet
är väl avvägda, varför enligt vår mening endast prisinstrumentet
kan återstå. Det torde dock förhålla sig så att de grupper som
i första hand påverkas av prisförändringar - i vart fall på kort sikt - är
de som är minst bundna till sitt alkoholbeteende. Grupper med måttliga
alkoholvanor, t. ex. ungdom, skulle således kunna påverkas till ytterligare
återhållsamhet i sitt alkoholbruk eller att helt avstå. Personer som har ut

Mot. 1976/77:1519

vecklat ett alkoholberoende är troligen minst känsliga för prishöjningar.
Här leder i stället ofta höjda priser till ökade svårigheter och risker för den
enskilde och de anhöriga. Dessa motstridiga verkningar begränsar användbarheten
av prisinstrumentet.

Sambandet mellan förändringar i den totala konsumtionen och omfattningen
av alkoholskador och missbruk är inte entydigt. Vissa vetenskapliga
undersökningar tyder på ett samband mellan hög totalkonsumtion och ett
stort antal storkonsumenter, vilket anser berättiga slutsatsen att också en
hög skadenivå föreligger. Detta skulle kunna leda till slutsatsen att man
pä sikt skulle kunna få ett minskat antal missbrukare.

Kraftigt höjda priser skulle också komma att innebära risker för hembränning
m. m. Såväl APU som beredningsgruppen avvisar mot denna bakgrund
tanken att märkbart höja den relativa prisnivån, en hållning som
vunnit stöd hos de allra flesta remissorgan. Det bör samtidigt påpekas att
totalkonsumtionen även är påverkbar genom sådana sociala insatser som
förordats i det föregående och som leder till att behovet av alkohol som
flyktmedel minskar.

Budgetministern, som alltjämt är ansvarig för prispolitiken, framhåller
att skatteinstrumentet bör användas ”i första hand på det sättet att beskattningen
fortlöpande anpassas till den allmänna prisutvecklingen”. Socialministern
framhåller i anledning av skatteutskottets uttalande att en
i mängd och tid bestämd plan för att sänka alkoholkonsumtionen inte är
möjlig. Det kan också konstateras att regeringens förslag när det gäller beskattning
eller i övrigt ej kan förutses leda till någon sänkning av den totala
alkoholkonsumtionen. Pris- och skatteinstrumentets främsta betydelse ligger
på ett annat plan. Ett väsentligt inslag i 1954 års reform var att med hjälp
av priset främja en övergång till konsumtion av svagare alkoholdrycker.
Denna politik torde ha bidragit till en för Sverige unik utveckling under
1960- och 1970-talen. Medan flertalet andra industriländer under denna tid
noterat en stark uppgång i starkspritkonsumtionen har för Sveriges del denna
i stort legat på en fast nivå ända fram till 1975. Hos oss har i stället de
svagare dryckerna ökat totalt men också till sin relativa andel. Denna inriktning
bör prispolitiken ha även i framtiden.

Det föreligger således en bred politisk enighet om att en sänkning av
den totala alkoholkonsumtionen inte bör frampressas genom ökade restriktioner
eller skatteåtgärder. Detta får emellertid inte och behöver inte leda
till en passivitet från samhällets sida inför alkoholproblemen.

Den väg man i stället bör gå är att göra en massiv och långtsyftande
satsning på information och debatt om alkoholproblemen i det svenska samhället.
Vad vi syftar till är en insats som skapar en medvetenhet i samhället
om alkoholproblemens allvar och som förmår göra kampen mot alkoholskadorna
till en solidaritetsfråga och en hela folkets angelägenhet.

De förslag som nu förelagts riksdagen innebär att det mesta förblir vid
det gamla. Minst av allt är det fråga om något målmedvetet försök att

1* Riksdagen 1976/77. 3sami. Nr 1519

Mot. 1976/77:1519

finna nya vägar för att komma till rätta med alkoholskadorna. Den vilja
att värna om de svaga och utsatta i samhället som alkoholfrågan i grunden
gäller har inte kunnat mobiliseras inom den borgerliga koalitionen. Enighet
har vunnits till priset av stillastående.

Därför bör riksdagsbehandlingen resultera i nya riktlinjer när det gäller
mål för alkoholpolitiken och i fråga om sociala insatser. Det är nödvändigt
att bryta nya vägar för kampen mot alkoholskadorna.

2.2 Mål för alkoholpolitiken

Mot bakgrund av det tidigare anförda bör en kortfattad programförklaring
göras av riksdagen. Den bör ha följande lydelse:

Målet för samhällets alkoholpolitik är att begränsa och tränga tillbaka
alkoholskadorna.

Alkoholpolitiska åtgärder skall i detta syfte vidtas: inom ramen för socialpolitiken
för att undanröja de sociala orsakerna till alkoholmissbruk,
inom ramen för utbildningsväsendet och samhällets stöd till ungdomsorganisationer
och folkrörelser för att stimulera information och debatt syftande
till en bred medborgarmedverkan i alkoholfrågorna samt inom ramen
för restriktionssystemet för att begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen
i samhället.

En på detta sätt socialt inriktad alkoholpolitik förutsätter att en rad organ
i samhället i sitt arbete tar del i kampen mot alkoholskadorna. Olika myndigheter
inom t. ex. det sociala, kulturella och utbildningsområdet åläggs
härigenom ett ökat ansvar. Genom en av riksdagen uttalad programförklaring
framhölls vikten av att myndigheterna planmässigt sätter in åtgärder
efter det klart angivna målet.

3. Ett 100-miljonerprogram

Vi har i det föregående uttryckt vår besvikelse över att den borgerliga
regeringen inte lagt fram det flerårsprogram som riksdagen under 1976 enhälligt
begärde. Socialdemokratin lägger därför i denna motion fram förslag
om ett sådant program som kan uppfylla syftet med riksdagsbeslutet.

Vi föreslår ett program vars tyngdpunkt läggs på insatser i ungdomsgrupperna.
Det innebär vidare en kraftig satsning inom arbetslivet och åtgärder
i syfte att förbättra de alkoholskadades situation.

Ett brett upplagt program som skall sträcka sig över flera år drar av naturliga
skäl kostnader av en helt annan omfattning än vad den borgerliga
regeringen lagt fram förslag om. Vi förordar att man under en treårsperiod
satsar 100 milj. kr. på åtgärder med av oss angiven inriktning. För att ge
organisationer och myndigheter erforderlig tid för de förberedelser som behövs
för att effekterna skall bli de avsedda bör startpunkten sättas till den

Mot. 1976/77:1519

1 januari 1978. De ökade kostnader våra förslag medför bör finansieras med
en viss ytterligare höjning av vinpriserna. Det ökade medelsbehovet har
vi beaktat i våra i det följande framlagda förslag om alkoholbeskattningen.

Det främsta syftet med vårt program är att skapa en fördjupad kunskap
och medvetenhet och ett ökat engagemang hos den enskilde, organisationer
och myndigheter för att ta upp kampen mot alkoholskadorna och orsakerna
härtill.

Våra förslag omfattar följande punkter:

1. Alkohol- och narkotikafrågorna skall ges en mer framskjuten plats
i skolans verksamhet. SÖ ges i uppdrag att utarbeta ett program härför.

2. Kraftfull satsning på information och debatt om alkoholproblemen i
ungdomsorganisationer och folkrörelser.

3. Stöd till alkoholfri, icke-kommersiell nöjesverksamhet.

4. De fackliga organisationerna får resurser för att ta upp alkoholfrågorna
i arbetslivet.

5. Resurser för en kraftigt utbyggd hälsoupplysning om alkoholens verkningar.

6. Stöd till upprättande och genomförande av kommunala handlingsprogram
för förbättring av särskilt utsatta ungdomsmiljöer.

7. Förstärkning av de alkoholskadades sociala och kulturella ställning
genom satsning på demokratiskt uppbyggd verksamhet.

8. Omedelbara insatser för akutvård av alkoholskadade.

9. Förbud mot alkohol reklam.

I följande tabell sammanfattar vi den anslagsmässiga innebörden av våra
förslag.

Mot. 1976/77:1519

Anslag Regeringens Värt förslag

förslag

1977/78 Helår 1977/78 Helår 1978-80

Upplysning i alkoholfrågan m. m.	4,0	4,0	5,5	7,0
Informationsåtgärder på alkoholomrädet m. m.	2,5	5,0	25,0	30,0	100,0
1. Socialstyrelsen: riksomfattande information1	1,5	3,0
2. D:o kompletterande information1	1,0	2,0	—		—
3. D:o hälsovårdsupplysning		—	2,5	5,0	15,0
4. Information via folkrörelser	—		4,0	8,0	24,0
5. Information m. m. via fackliga organisationer			1,5	3,0	9,0
6. Information m. m. i skolväsendet	—	—	1,0	2,0	6,0
7. Nöjesverksamhet i alkoholfria miljöer2	—	—	1,0	2,0	6,0
8. Insatser i särskilt utsatta ungdomsmiljöer2			2,5“	5,04	15.04
9. Insatser för alkoholskadades sociala och kulturella situation			2,5	5.0	15,0
10. Omedelbara insatser för akutvård3	—	—	10,0	—	10,0
Bidrag till löntagar			1,6	3,2

organisationernas utbildningsverksamhet
m. m.
i alkoholfrågan

Anm.

1 Medel till riksomfattande och kompletterande information utgår enligt vårt förslag
ur posterna 3-6.

2 Enligt prop. kan medel utgå ur arvsfondsmedel för denna verksamhet.

3 Fr. o. m. 1978/79 bör en reguljär förstärkning ske av anslaget Bidrag till kommunala
nykterhetsnämnder m. m.

4 Härutöver bör arvsfondsmedel kunna utgå.

4. Insatser i utbildningsväsendet

Skolans roll och ansvar har vidgats under den fortgående samhällsutvecklingen.
Vid sidan av de traditionella uppgifterna har ökade insatser

Mot. 1976/77:1519

för barnens sociala utveckling kommit att prägla skolans arbete. Förändringar
i människors förhållanden i arbete och under fritiden medför krav på ett
ökat samhällsansvar för barns och ungdomars livsmiljö. Dessa tre meningar,
hämtade ur propositionen 1975/76:79, har tillämplighet även när det gäller
den nu aktuella frågan.

Skolan har i sin undervisning som en viktig uppgift att förmedla information
om alkohol, narkotika och tobak. Riktlinjer för detta arbete finns
redan. Vad det gäller är att inom det trots allt begränsade utrymme som
undervisningen i dessa frågor kan ta i anspråk utforma denna så att problemen
i samband med bruk och missbruk framstår klart för eleverna. Insatser
inom lärarutbildning och fortbildning är därvid av betydelse.

I propositionen har ökade åtgärder när det gäller lärarnas fortbildning
föreslagits. Att engagera lärarna för denna del av skolans uppgifter ser vi
som väsentlig. Erfarenhet från andra program - t. ex. könsrolls- och internationaliseringsprojekten
- visar att man måste göra satsningar av en
omfattande skala under flera år för att kunna påverka attityder och normer.
Skolöverstyrelsen bör därför få i uppdrag att utarbeta ett sådant program
i det allmänna skolväsendet bl. a. med ledning av de riktlinjer för information
som vi förordar i det följande. Den organisatoriska anknytning Centralförbundet
för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) föreslås få till SÖ
bör utgöra en grund att i högre grad rikta in Centralförbundets resurser
på utbildningsområdet.

Av lika stor vikt är emellertid att skolan genom 1976 års riksdagsbeslut
om skolans inre arbete kommer att mer aktivt ta ett ansvar för eleverna
under både undervisningstid och fritid. Eleverna skall träna sig att ta eget
ansvar för uppgifter i skolmiljön och genom gruppaktiviteter få vana att
umgås med andra barn och med vuxna. Skolan och samhället skall stödja
föreningslivet i en större utsträckning än tidigare. Och i den nämnda propositionen
går som en röd tråd just tanken på att barnens och ungdomarnas
egna organisationer i ökad utsträckning skall ta del i skolans verksamhet.

Föreningslivet får således i den nya SIA-skolan betydligt bättre chanser
att ta upp kampen mot de kommersiella krafterna i vårt samhälle. Detta
gäller alla ungdomsorganisationer, även dem som arbetar inom nykterhetsområdet.
Vi ser det som ett värde i sig att man rent generellt sannolikt
kommer att stimulera till ett deltagande i meningsfulla fritidsaktiviteter
efter skolans slut.

SÖ bör under treårsperioden tilldelas 6 milj. kr. som stöd för de insatser
vi föreslagit. Härav bör 1 milj. kr. utgå under 1977/78 från anslaget Informationsåtgärder
på alkoholområdet m. m. De kraftiga satsningar vi i övrigt
föreslår under detta anslag - bl. a. för ungdomsorganisationerna - kommer
att få betydelse även inom skolan.

Mot. 1976/77:1519

5.1 Riktlinjer för information i alkoholfrågan

Upplysning och information kom genom 1954 års reform att tilldelas
en betydande roll i alkoholpolitiken. En rad organ och organisationer bedriver
olika slag av informationsverksamhet, som antingen helt finansieras eller
stöds av statsmedel. Upplysningsarbetet har till dominerande del bedrivits
av organisationer inom eller med anknytning till nykterhetsrörelsen.

År 1972 fattade riksdagen beslut om att planmässigt söka engagera även
andra organisationer i upplysningsarbetet. Genom statens ungdomsråd fick
ungdomsorganisationerna möjlighet att få statsmedel till informationsarbete
om alkohol- och narkotikaproblem. Under tiden 1973-1976 har 10 milj.
kr. fördelats. För innevarande budgetår disponeras 4 milj. kr. Detta beslut
innebar en förnyelse inom alkoholpolitiken. Det innebar inte blott att nya
grupper tog upp alkoholfrågorna utan också att debatten breddades och fördes
från mera sociala utgångspunkter. Detta var samtidigt en nödvändig förändring
för att uppnå att fler tog aktiv del.

Riksdagen tog vid detta tillfälle ställning för viktiga principer för upplysningsarbetet.
Syftet med informationsinsatserna bestämdes på följande
sätt:

1. att sätta in alkohol- och narkotikaproblemen i deras sociala sammanhang,

2. att vidga medvetenheten om att människors sociala svårigheter måste
mötas med öppenhet och vilja till solidariska insatser,

3. att medverka till en sådan förändring i synen på de alkohol- och narkotikaskadade
att deras delaktighet i den samhälleliga gemenskapen tryggas.

Inom ramen för denna vida sociala målsättning, föreskrev riksdagen vidare,
skulle organisationerna få samhällets förtroende att efter egna värderingar
och erfarenheter arbeta med upplysningsverksamheten. Regering och riksdag
avvisade tanken på en centralt upplagd information.

Mot bakgrund av bl. a. de goda erfarenheter denna verksamhet gav blev
kritiken mycket hård mot APU:s förslag på informationsområdet.

För APU var informationen ett instrument i statens hand att styra och
påverka enskilda konsumenters beteende, på samma sätt som lagstiftning
och prisreglering. Målet skulle vara att åstadkomma återhållsamma alkoholvanor.
I detta syfte föreslogs en centralt styrd, likriktad information.
APU ville ge "klara besked om hur man från samhällets sida anser att
konsumtionen av alkoholdrycker bör ske”. Det var fråga om en enkelriktad
information, riktad från myndigheten till den enskilde, i uttalat syfte att
förändra hans eller hennes beteende. Det var alltså en propaganda med
statlig auktoritet man eftersträvade.

Mot detta riktades stark kritik under remissbehandlingen. Beredningsgruppen
avvisar APU:s förslag och anser att riksdagens beslut från 1972
alltjämt bör gälla. I propositionen skjuts nu emellertid detta i bakgrunden.

Utgångspunkten bör enligt vår mening vara den som vägledde 1972 års

Mot. 1976/77:1519

beslut, nämligen att upplysningsarbetet skall sätta in alkohol- och narkotikaproblemen
i en social verklighet och därigenom öka medvetenheten
om arten av svårighetsgraden av problemen. Upplysningen bör vara problemorienterad
och knyta an till de olika värderingar som gör sig gällande
i samhället. Kontroversiella frågor blir inte något som bör undvikas, utan
de blir viktiga dynamiska element för att väcka intresse - och engagemang
- hos människorna för de mänskliga och sociala problem som kommer
till uttryck i alkoholmissbruket. På så sätt kan upplysningen formas som
ett led i en demokratisk process, som ytterst syftar till att göra alla medborgare
delaktiga i uppgiften att komma till rätta med alkoholproblemen. En sådan
upplysning kan endast förankras och förverkligas i folkrörelserna. Det är
därför folkrörelserna bör stimuleras att medverka.

Enligt vår mening bör vi nu bygga vidare på de gjorda erfarenheterna,
kraftigt öka stödet till folkrörelsernas arbete och stödja en socialt inriktad
information som syftar till att skapa ett engagemang mot missbruk och
alkoholskador.

5.2 Alkohol och arbete

I strävan att vidga åtgärderna mot alkoholskadorna bör insatser i arbetslivet
tillmätas en central roll. Vi har tidigare framhållit hur brister i arbetslivet
kan leda till att den enskilde får alkoholproblem. Ofta framträder en människas
problem med ”spriten” allra tidigast på arbetsplatsen. De allra flesta
torde ha erfarenhet av enskilda människors alkoholproblem just från arbetslivet.

Detta leder till flera slutsatser. Strävandena att skapa trygga arbetsmiljöer,
möjligheter till meningsfulla jobb och social gemenskap i arbetet och ett
stärkt inflytande för de anställda är av grundläggande betydelse också för
att komma till rätta med alkoholskadorna.

Vidare erbjuder arbetslivet en hittills i stort sett outnyttjad möjlighet att
genom information och på annat sätt knyta an till mångas konkreta erfarenheter
av hur socialt sammansatta den enskildes alkoholproblem kan
vara. Här är inte alkoholskadorna något abstrakt som avläses i siffror och
tabeller, ulan här är problemen konkreta, näraliggande och påträngande.
På våra arbetsplatser finns en stark solidaritet och sammanhållning mellan
de anställda som kan stödja och resultera i konkreta åtgärder.

De fackliga organisationerna får genom arbetslivets demokratisering ökade
möjligheter att verka för de anställdas välfärd och trygghet på arbetsplatserna.
Nya organ har byggts upp för att värna om mänskliga intressen i produktionen.
Skyddskommittéer, företagshälsovård och anpassningsgrupper liksom
lagarna om anställningsskydd och anställningsfrämjande åtgärder är instrument
som skall verka i denna riktning. Den nu genomförda medbestämmandelagen
innebär en maktförskjutning från kapital till arbete. Därmed
skapas nya möjligheter för de fackliga organisationerna att medverka

Mot. 1976/77:1519

i kampen mot alkoholskadorna. Vi vill här bara peka på de positiva erfarenheter
som vunnits av det s. k. SF-Verdandi-gemenskapsprojektet inom
Stockholms teleområde.

LO och TCO har särskilt framhållit vikten av att alkoholfrågan integreras

1 verksamheten på det breddade arbetsmiljöområdet. De organ som byggts
upp på detta område har också ansvar för att alkoholproblemen tas upp.

I samhällets alkoholpolitik bör därför ingå ett rejält stöd till det arbete
de fackliga organisationerna vill att man skall organisera i arbetslivet. Inriktning
och former bör organisationerna själva avgöra inom ramen för den
målsättning för informationsinsatser som angetts.

Staten bör ställa medel till förfogande på ett enkelt och smidigt sätt.
Vi föreslår därför att LO resp. TCO erhåller ett stöd motsvarande 1 kr./medlem
för facklig utbildning m. fl. åtgärder på alkoholområdet. Härför beräknas

2 milj. kr. till LO och 1 milj. kr. till TCO och 175 000 kr. till SACO/SR,
dvs. avrundat 3,2 milj. kr. Medlen bör anvisas under ett särskilt förslagsanslag,
benämnt Bidrag till löntagarorganisationernas utbildningsverksamhet
m. m. i alkoholfrågan. För 1977/78 bör anslaget uppföras med 1,6 milj.
kr.

Vårt förslag innebär att socialstyrelsen inte får några särskilda uppgifter
på detta område. Däremot understryks vikten av att arbetsmarknads- och
arbetarskyddsmyndigheterna på olika sätt uppmärksammar alkoholproblemen
i sitt arbete.

5.3 Anslagsfrågor

5.3.1 I propositionen föreslås oförändrat 4 milj. kr. för Upplysning i alkoholfrågor
m. m. som disponeras av statens ungdomsråd. Detta anslag bör
räknas upp reguljärt med de 3 milj. kr. som i propositionen föreslås disponerat
av socialstyrelsen. Sammanlagt anslås således 7 milj. kr. för en folkrörelsesatsning
på information m. m. För budgetåret 1977/78 bör 5,5 milj. kr.
utgå.

5.3.2 Den satsning på information m. m. som vi föreslår med sammanlagt
100 milj. kr. under 1978-1980 bör anvisas under ett reservationsanslag, benämnt
Informationsåtgärder på alkoholområdet m. m. Vårt förslag till fördelning
framgår av tabellen på s. 8. För 1977/78 bör 25 milj. kr. anvisas.

5.3.3 För de särskilda informationsmedlen bör följande riktlinjer gälla.

A. I propositionen föreslås socialstyrelsen disponera 2 milj. kr. per år
för kompletterande information. Under treårsperioden bör därutöver 3 milj.
kr. per år ställas till socialstyrelsens förfogande, dvs. sammanlagt 15 milj.
kr. under 1978-1980. Härigenom uppnås att socialstyrelsen får resurser att
kraftigt vidga sin informationsverksamhet på alkoholområdet. Det bör gälla
en mer allmänt inriktad information - företrädesvis genom annonsering
- av hälsovårdsupplysningskaraktär om alkoholens verkningar.

B. Utöver de medel som föreslagits under anslaget Upplysning i alko

Mot. 1976/77:1519

holfrågan m. m., Organisationsstöd till vissa organisationer m. fl. och Bidrag
till löntagarorganisationernas utbildningsverksamhet m. m. i alkoholfrågan
bör även medel under informationsanslaget ställas till dessa organisationers
förfogande för den temporära satsningen. Till löntagarorganisationerna bör
sammanlagt 9 milj. kr. utgå enligt grunderna i förslaget för det nya bidragsanslaget.
Till nykterhetsorganisationerna m. fl. bör anvisas 8 milj. kr.
enligt de grunder som föreslås för anslaget till organisationsstöd. Till ungdomsorganisationer
och andra folkrörelser bör anvisas 16 milj. kr., vilka
medel bör ställas till förfogande för statens ungdomsråd. Vid fördelningen
av dessa medel bör man bl. a. beakta värdet av insatser i motororganisationer.

C. I enlighet med vad som föreslagits under avsnittet 4 bör 6 milj. kr.
användas för insatser i skolväsendet.

5.3.4 Det bör ankomma på regeringen att besluta om fördelningen efter
de grunder vi angivit. Bidragen till ungdomsorganisationer och folkrörelser
bör ställas till förfogande för statens ungdomsråd, bidragen till de fackliga
organisationerna bör utgå direkt liksom när det gäller bidragen till vissa
nykterhetsorganisationer m. fl.

6. Försöks- och utvecklingsverksamhet

Vi förespråkar en socialt inriktad alkoholpolitik som innebär många olika
slag av insatser över ett brett fält. Den förnyelse detta innebär förutsätter
att man planmässigt skaffar nya kunskaper och erfarenheter från praktiska
försök. När riksdagen nu beslutar om nya riktlinjer för alkoholpolitiken
börden samtidigt ta initiativ till fortsatt utvecklingsarbete. Det bör integreras
i det socialautvecklingsarbete som socialstyrelsen har ansvar för.

Vi föreslår därför att under treårsperioden följande försöks- och utvecklingsarbete
genomförs.

6.1 Icke-kommersiell nöjesverksamhet i alkoholfri miljö

Som framhållits i det föregående måste särskild uppmärksamhet ägnas
åt ungdomen och dess alkoholvanor. En betydande del av den informationssatsning
vi föreslagit måste därför riktas mot ungdomsgrupperna.

Regeringen ställer sig inte särskilt positiv till det förslag som förts fram
av organisationerna för samlingslokalägarna (Folkets Hus-rörelsen, Våra
Gårdar och Bygdegårdarnas riksförbund) om nöjesverksamhet i alkoholfria
miljöer. Vi finner detta beklagligt och anser att i den treårssatsning som
vi föreslår bör ingå en verksamhet av det slag man föreslagit från dessa
organisationer.

Skälet härför är att särskild uppmärksamhet måste ägnas ungdomens fritidsmiljöer
och särskilt sådana som traditionellt präglas av alkoholutskänkning
och -förtäring. En stor del av nöjeslivet innefattas i sådana miljöer.

Mot. 1976/77:1519

Dansen har blivit allt hårdare kommersiellt utnyttjad. Inom samlingslokalrörelsen
har man därför utvecklat planer på att göra företrädesvis ungdomsdansen
till en naturligt alkoholfri miljö. Ett konkret projekt för försök
med nöjesverksamhet i lokaler utan alkoholutskänkning har utarbetats. Försöket,
som föreslås omfatta tillsammans 12 orter, innefattar bl. a. danskurser,
musikfora, artistframträdanden, ekonomiskt stöd till dansarrangemang och
miljöförbättringar.

Under treårsperioden bör 2 milj. kr. per år avsättas för att genomföra
en försöksverksamhet av angivet slag. Medlen bör ställas till socialstyrelsens
förfogande i samband med övriga medel för försöksverksamhet.

6.2 Kommunala handlingsprogram för insatser i utsatta ungdomsmiljöer

I propositionen framförs ett förslag, utarbetat av beredningsgruppen, om
försök ute i kommunerna med nya former för fritidsverksamhet bland ungdom.
Syftet är att sätta in åtgärder i särskilt problemfyllda miljöer. Resurser
skall tas ur arvsfonden till en beräknad kostnad av ca 5 milj. kr.

Utvecklingsarbetet måste enligt vår mening ha klarare inriktning på den
kommunala miljöplaneringen. Därmed får det större bredd och måste också
tillföras större resurser. En allmän erfarenhet är att ungdomsproblem med
alkohol, narkotika m. m. ofta är koncentrerade till vissa delar av en kommun.
Den sociala och kulturella miljön i dessa områden kan vara otillfredsställande
när det gäller meningsfulla fritidssysselsättningar, förutsättningar för naturlig
kontakt och gemenskap mellan människor osv.

Det är angeläget att man prövar en försöksverksamhet för vilken kommunerna
har huvudansvaret och där man med stöd av statliga resurser
söker upprätta och genomföra kommunala handlingsprogram för att komma
till rätta med problemen. Det ter sig naturligt att sådana åtgärder integreras
i kommunernas verksamhet, framför allt på social-, fritids-, utbildningsoch
bostadsområdena, och omfattar ett vitt register av insatser. När det
gäller fritidsverksamhet av olika slag bör det vara lämpligt att söka ett samarbete
med ungdomsorganisationer och folkrörelser.

Utöver de beräknade arvsfondsmedlen bör 5 milj. kr. per år ställas till
socialstyrelsens förfogande under treårsperioden.

6.3 Förstärkning av de alkoholskadades sociala och kulturella ställning

I ett framåtsyftande utvecklingsarbete bör också ingå olika insatser för
att stärka de alkoholskadades situation.

En socialt inriktad alkoholpolitik måste bryta med den nuvarande strikta
uppdelningen mellan s. k. förebyggande åtgärder och vårdande insatser. Denna
uppdelning har lett till att man inte tillräckligt uppmärksammar vikten
av att bekämpa de allvarligaste alkoholskadorna - de som träffar den grupp
som beskrivs som alkoholmissbrukare.

Mot. 1976/77:1519

Utifrån en helhetssyn på problemen måste åtgärder för att rehabilitera
alkoholskadade ges hög prioritet. Det är uppenbart att om antalet s. k. återfall
kunde nedbringas och fler alkoholskadade återta sin plats i arbets-, familjeoch
samhällslivet skulle det innebära en kraftfull minskning av alkoholskadorna
och därtill de allvarligaste.

Den försöksverksamhet vi föreslår bör syfta till att stimulera och ekonomiskt
stödja demokratiskt uppbyggt rehabiliteringsarbete, social kontaktverksamhet
i organisationsregi m. m. utanför institutionerna.

Även här bör under treårsperioden 5 milj. kr. per år ställas till socialstyrelsens
förfogande.

6.4 Omedelbara insatser för akutvård av alkoholskadade

Riksdagen får inte - som planerat - möjligheter att ta ställning till reformeringen
av den kommunala socialvården genom den försening socialministern
orsakat socialutredningen. Som vi framhållit måste också
vårdinsatser ingå i en skärpt kamp mot alkoholskadorna.

I avvaktan på regeringens förslag bör emellertid redan nu resurser anvisas
av riksdagen för att förbättra möjligheterna till akutvård i samband med
bl. a. ingripande enligt den s. k. LOB-lagen (lagen om omhändertagande
av berusade personer). Inom en ram av 10 milj. kr. bör socialstyrelsen fördela
resurserna till de orter som har de största problemen. För 1978/79 bör en
reguljär förstärkning ske av anslaget Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder
m. m.

7. Alkoholforskning

Såväl APU som beredningsgruppen föreslog en utbyggd forskning på det
samhällsvetenskapliga området. Den medicinsk-biologiska forskning som
bedrivs vid Karolinska institutet har helt dominerat satsningarna sedan 1950talet.
Vad som nu är angeläget är att stödja samhällsvetenskaplig forskning
som kan belysa och analysera förhållandet mellan sociala förhållanden, alkoholvanor
och alkoholskador. Sådan forskning kan bidra till att öka förståelsen
för de alkoholskadades situation och skapa nya möjligheter att på
ett tidigt stadium sätta in åtgärder mot hotande alkoholskador.

Genomförandet av ett sådant forskningsprogram förutsätter en fast förankring
i samhällsvetenskaplig forskning. De resurser som i ett första steg
föreslås - tre tjänster inom en ram av 750 000 kr. - bör därför tillföras
bl. a. den sociologiska forskningen.

Den satsning som föreslås på arbetslivets område bör också följas upp
av forskningssatsningar. En ökad aktivitet ute i arbetslivet kommer att ställa
betydande krav på kunskaper och analys.

Av särskilt värde torde vara att belysa förhållanden i arbetet, som kan
medverka till att alkoholskador utvecklas, och hur motåtgärder kan sättas

Mot. 1976/77:1519

in. Detta forskningsarbete är nära förknippat med annan forskning på arbetslivets
område och bör därför ges en organisatorisk förankring i denna.
Med ledning av dessa synpunkter bör regeringen efter förslag från UHÄ
besluta om hur tjänsterna skall fördelas.

8. Centrala organisationen

Socialstyrelsen bör på myndighetsnivå bli ansvarig för alkoholpolitiken.
Det är ändamålsenligt för att genomföra en alkoholpolitik med en social
inriktning. För denna uppgift bör till styrelsen knytas ett beredningsorgan
med företrädare för andra myndigheter, löntagarorganisationerna och folkrörelserna.

Det bör emellertid starkt understrykas att det är socialstyrelsen som i
sin totala verksamhet skall väga in de alkoholpolitiska synpunkterna. Vårt
100-miljonerprogram skall i viktiga avseenden förankras i den verksamhet
socialstyrelsen redan bedrivit. Det är också naturligt att styrelsen gör en
utvärdering av programmet och drar de alkoholpölitiska slutsatserna av resultaten.
Det får inte bli fråga om att skapa ett tudelat myndighetsansvar
och att etablera en ny myndighet inom den gamla. Därför bör gruppen
i alkoholpolitiska frågor ha rådgivande karaktär. Utan hinder härav kan
den fördela vissa medel. Organet bör därför benämnas alkoholpolitiska gruppen.

Gruppen bör sammansättas så att så bred kontaktyta som möjligt etableras
med olika typer av verksamhet på alkohol- och narkotikaområdet. Vi finner
det anmärkningsvärt att bl. a. organisationer som bedriver verksamhet bland
alkoholskadade inte beretts plats. Vi föreslår därför att ALRO, länkrörelsen
och Verdandi får företrädare i gruppen.

9. Försäljning av alkoholdrycker

Under detta avsnitt behandlas i propositionen frågor om den lokala och
regionala tillsynsorganisationen, detaljhandeln med alkoholdrycker samt servering
av alkoholdrycker.

Enligt vår mening är det betydelsefullt att söka minska de administrativa
insatserna i samband med försäljningen av alkoholdrycker m. m. Vad föredraganden
föreslagit i denna del beträffande länsstyrelsernas, polisens och
kommunernas uppgifter föranleder inga invändningar från vår sida. Här
framträder emellertid tydligt hur dåligt avvägt regeringens förslag är. De
resurser som satsas på övervakning av utskänkningen dominerar starkt över
andra insatser - och detta trots att endast 5 % av totala försäljningen sker
vid utskänkning.

Även när det gäller regleringen i fråga om detaljhandeln delar vi föredragandens
uppfattning om behovet att minska de administrativa reglerna.

En grundatanke i försäljningssystemet är att varje medborgare inom rim

Mot. 1976/77:1519

ligt avstånd från hemorten har möjlighet att inköpa alkoholdrycker. De
förslag som nu läggs fram i propositionen om en utbyggnad av butiksnätet
är därför välmotiverade. Lönsamhetskravet och andra företagsekonomiska
intressen får inte vara helt avgörande för om butiker skall öppnas på nya
orter. Ett utlämningsställe kan i vissa fall vara att föredra. En utveckling
enligt angivna riktlinjer innebär enligt vår mening att man i praktiskt taget
varje kommun i landet får en systembutik.

Vi anser också att även om principiella skäl talar för en likställdhet mellan
myndighetsålder och inköpsålder bör ett ställningstagande till frågan om
sänkning av nuvarande åldergräns anstå till dess att effekterna av det program
vi lägger fram kan bedömas. Även i fråga om reglerna för servering
m. m. tillstyrker vi föredragandens förslag med ett viktigt undantag.

1 propositionen föreslås att man skall besluta om nya miljöer där alkohol
skall kunna serveras. 1 förslaget till lag om handel med drycker föreslås
nämligen att servering av alkoholdrycker skall få ske i paus i samband
med teaterföreställning o. d. Detta innebär en utsträckning av serveringsrättigheterna
jämfört med nuläget. Detta kan jämföras med att servering
på nöjes- och idrottsplatser (även när det gäller öl) endast kan ske efter
en restriktiv prövning.

Från principiella utgångspunkter frinns det enligt vår mening inte skäl
att göra denna åtskillnad, som i grunden beror på förlegade sociala värderingar.
Skillnaden i behandling i detta avseende av besökare vid idrottsevenemang
å ena sidan och teatrar, konserter etc. å andra sidan gör att propositionen
i denna del närmast får karaktären av en lagstiftning som inte
grundas på uppfattningen om människors lika värde. Några särskilda skäl
att utsträcka serveringstillståndet till teaterföreställningar etc. anförs ej heller.
Det kan snarast väcka betänkligheter med tanke på det bland ungdomen
ökande teaterintresset. Enligt vår mening bör därför lagstiftningen utformas
enligt samma restriktiva grunder för nöjes- och idrottsplats, teaterlokal, konsertlokal
etc. Vad vi här förordat kräver en ändring av 39, 41 och 48 SS
i det angivna lagförslaget.

10. Förbud mot alkoholreklam

En huvudlinje i våra förslag är att få till stånd en ökad medvetenhet
om alkoholproblemen och en bred medborgaraktivitet i kampen mot alkoholskadorna.
Detta kräver också fasta ingrepp mot de ekonomiska och
kommersiella krafter vilkas vinstintressen för dem i konflikt med dessa
strävanden.

Ett drag hos reklamen är att den inte utformas för att främja medvetna
val utan att syftet är att manipulera och exploatera konsumenten. Detta
gäller i hög grad alkoholreklamen. Inte minst har denna reklam riktats mot
ungdomsgrupperna på ett sätt som inte kan lämna någon i tvivel om att

Mot. 1976/77:1519

de kommersiella krafterna inte utan vidare låter sig påverkas av sociala
hänsyn.

Mot denna bakgrund anser vi att förbud mot alkoholreklam nu bör införas.
I enlighet med APU:s förslag föranstaltade den socialdemokratiska regeringen
om en prövning och ett förslag härom. Denna fråga bör i sin principiella
del prövas nu i samband med de övriga alkoholpolitiska frågorna.

Reklamförbudet bör täcka annonsering och flertalet övriga marknadsföringsåtgärder.
Ett generellt undantag bör göras för Systembolaget, som på
statsmakternas uppdrag och i enlighet med fastställda riktlinjer också i fortsättningen
skall svara för en lämplig varuinformation m. m. En kort varudeklaration
om innehåll och verkningar bör finnas på de varor Systembolaget
försäljer.

Vi föreslår att riksdagen under hösten hemställer hos regeringen om ett
förslag till lagstiftning med förbud mot alkoholreklam, vilket kan träda i
kraft den I januari 1978.

11. Beskattning

Det av oss förordade treårsprogrammet bör finansieras med en höjning
av skatten på starkvin och lättvin. Detta bör göras genom att grundavgiften
sätts för starkvin till 8:50 kr. och för lättvin 2:95 kr. De extra intäkter som
därigenom kan erhållas undertiden 1977-05-01-1979-12-31 täcker kostnaderna
för våra förslag.

Förslag till ändringar i lagen (1975:209) om skatt på sprit och vin och
i lagen om dryckesskatt framläggs av oss. Det torde få ankomma på utskottet
att utarbeta de lagändringar i övrigt som kan behövas.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar fastställa det mål för alkoholpolitiken
som föreslagits i motionen,

2. att riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer för en treårig verksamhet
i alkoholfrågan m. m. som föreslagits i motionen,

3. att riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer m. m. för information
i alkoholfrågan som föreslagits i motionen,

4. att riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer m. m. för stöd
till arbetstagarorganisationernas utbildning kring alkoholfrågan
som föreslagits i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skolans verksamhet på alkoholområdet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i motionen om alkoholforskningen.

Mot. 1976/77:1519

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen tili känna vad
i motionen anförts om den centrala organisationen,

8. att riksdagen till Upplysning i alkoholfrågan m. m. för budgetåret
1977/78 under femte huvudtiteln anvisar ett i förhållande till
regeringens förslag med 1 500 000 kr. förhöjt reservationsanslag
om 5 500 000 kr.,

9. att riksdagen till Informationsåtgärder på alkoholområdet m. m.
för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln anvisar ett
i förhållande till regeringens förslag med 22 500000 kr. förhöjt
reservationsanslag av 25 000 000 kr.,

10. att riksdagen till Bidrag lill löntagarorganisationernas utbildningsverksamhet
m. m. i alkoholfrågan för budgetåret 1977/78 under
femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 600000 kr.,

11. att riksdagen antar i bilaga 1 redovisat förslag till Lag om ändring
i lagen (1975:209) om skatt på sprit och vin,

12. att riksdagen antar i bilaga 2 redovisat förslag till Lag om
dryckesskatt,

13. att riksdagen antar i bilaga 3 redovisat förslag till Lagom handel
med drycker,

14. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till nästa års
riksmöte om förbud mot alkoholreklam.

Stockholm den 28 mars 1977

OLOF PALME (s)

INGVAR CARLSSON (s)
i Tyresö

BENGT GUSTAVSSON (s)
i Eskilstuna

GORAN KARLSSON (s)
i Huskvarna

INGEMUND BENGTSSON (s)
i Varberg

INGVAR SVANBERG (s)

VALTER KRISTENSON (s)

PAUL JANSSON (s)

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)

HANS GUSTAFSSON (s)
i Ronneby

LENA HJELM-WALLÉN (s)

LILLY HANSSON (s)
LISA MATTSON (s)

ANNA-GRETA SKANTZ (s)
ERIK ADAMSSON (s)

THAGE PETERSON (s)

i Nacka

ESSEN LINDAHL (s)
i Lidingö

Mot. 1976/77:1519

Bilaga I

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:209) om skatt på sprit och vin

Härigenom föreskrives att 2 S 1 mom. lagen (1957:209) om skatt
och vin skall ha nedan angivna lydelse.

sprit

Nuvarande lydelse

Motionärernas förslag

2 i

1 m o m. Skatten upptages vid detalj handelsbolagets inköp av sprit och
vin och utgår, där ej annat i 2 mom. stadgas.

a) för sprit dels med en grundavgift
för liter motsvarande 54,2 öre
för varje hel volymprocent alkohol
dels med en procentavgift motsvarande
50 procent av utminuteringspriset;
samt

b) för vin dels med en grundavgift,
såvitt avser vin med en alkoholhalt
överstigande 14 volymprocent
(starkvin), av 6 kronor 15 öre
för liter och, såvitt avser annat vin
(lättvin), av 2 kronor 10 öre för liter
dels med en procentavgift motsvarande
36 procent av utminuteringspriset.

Utminuteringspriset utgöres

a) för sprit dels med en grundavgift
för liter motsvarande 65,5 öre
för varje hel volymprocent alkohol
dels med en procentavgift motsvarande
50 procent av utminuteringspriset;
samt

b) för vin dels med en grundavgift,
såvitt avser vin med en alkoholhalt
överstigande 14 volymprocent
(starkvin), av 8 kronor 50 öre
för liter och, såvitt avser annat vin
(lättvin), av 2 kronor 95 öre för liter
dels med en procentavgift motsvarande
36 procent av utminuteringspriset.

varornas utminutering.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1977.

Mot. 1976/77:1519

Bilaga 2

Förslag till

Lag om dryckesskatt

Regeringens förslag Motionärernas förslag

10 §

Skatten på en procenlavgift.

Grundavgiften utgör per liter i fråga
om

1. spritdrycker 65,5 öre för varje
hel volymprocent alkohol,

2. stark vin 7 kronor 75 öre,

3. lättvin 2 kronor 80 öre.

Procentavgiften utgör

Med detaljhandelspriset

Grundavgiften utgör per liter i fråga
om

1. spritdrycker 65,5 öre för varje
hel volymprocent alkohol,

2. starkvin 8 kronor 50 öre,

3. lättvin 2 kronor 95 öre.

— av detaljhandelspriset.

om mervärdeskatt.

Mot. 1976/77:1519

Bilaga 3

Förslag till

Lag om handel med drycker

Regeringens förslag

Tillstånd till servering av alkoholdrycker
på nöjes- eller idrottsplats får
meddelas endast om särskilda skäl
föreligger.

Första stycket

Tillstånd till skäl

Utan hinder av vad som sägs i första
stycket får tillstånd meddelas till servering
av alkoholdrycker i teaterlokal,
konsertlokal eller annan liknande lokal
under paus i pågående förställning.

48 §

Vid servering av spritdrycker, vin
och starköl skall lagad mat finnas att
tillgå, utom ifall som avses i 411 andra
stycket.

Motionärernas förslag
39 §

Tillstånd till servering av alkoholdrycker
på nöjes- eller idrottsplats eller
i teaterlokal, konsertlokal eller annan
liknande lokal får meddelas endast
om särskilda skäl föreligger,
första stycket 3.

föreligger.

Vid servering av spritdrycker, vin
och starköl skall lagad mat finnas att
tillgå.

—

GOTAB 53645 Stockholm 1977