Mot. 1976/77
1517-1518

Motion

1976/77:1517

av herr Lindblad m. fl.

med anledning av propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken

Alkoholskadorna utgör vårt lands största sociala problem.

Alkoholpolitiken måste bygga på solidaritet med de människor som går
under eller skadas svårt genom alkoholskador. För svensk liberalism har
kampen mot alkoholskadorna länge intagit en central plats. Folkpartiets
landsmöte 1975 antog ett alkoholpolitiskt program i 18 punkter.

En huvudtanke i detta program är att de sociala och medicinska
skadeverkningarna av det utbredda bruket av alkohol, narkotika och tobak
nu är så omfattande att kraftfulla samhällsinsatser måste vidtas. En av flera
vägar att begränsa skadeverkningarna är att tränga tillbaka konsumtionen.

Konsumtionen av alkohol har ökat - det är angeläget att denna trend bryts
och att en konsumtionsminskning åstadkoms.

Regeringens proposition om alkoholpolitiken innebär att det äntligen
kommit ett samlat förslag, efter mer än ett årtiondes utredande och
forhalning av alkoholfrågorna. Med tillfredsställelse noterar vi att propositionen
godtar principen att ett centralt led i alkoholpolitiken skall vara att söka
begränsa den totala alkoholkonsumtionen. Vi finner det också riktigt att
samhällets insatser på alkoholområdet blir samordnade med insatser mot
missbruk av narkotika och andra liknande medel. Det är i linje med
folkpartiets program från 1975. Vidare instämmer vi i tanken att tyngdpunkten
i förslaget läggs på insatser för ungdomen. Det var denna syn som låg
bakom landsmötets krav om slopande av mellanölet och om bibehållandet av
20 år som åldersgräns för alkoholinköp.

Även om vi noterar att propositionen har inriktningen att söka begränsa
den totala alkoholkonsumtionen finnér vi att detta mål är alldeles för litet
preciserat och därmed kanske inte tillräckligt förpliktande för att verkligen ge
underlag för åtgärder som bringar ned konsumtionen.

Folkpartiets landsmöte antog följande princip: "Riksdagen bör utforma en
ny alkoholpolitik, som bl. a. syftar till att minska alkoholkonsumtionen. För
att lämpliga medel skall kunna komma till användning bör ett delmål för den
närmaste femårsperioden uppsättas. Om den i delmålet uttryckta konsurntionsminskningen
inte uppnås bör detta medföra skärpta alkoholpolitiska
insatser.”

Det är alltså viktigt att man sätter upp ett bestämt mål för de närmaste fem
åren. År för år kan då mätas i den totala konsumtionen om de insatta
åtgärderna har önskvärd effekt, eller om ytterligare åtgärder successivt måste

1 Riksdagen 1976 / 77. 3 sami. Nr 1517-1518

Mot. 1976/77:1517

2

sättas in. En lång rad åtgärder har konsumtionsdämpande effekt: effektiv
användning av prisinstrumentet, information, stöd åt alkoholfria miljöer,
vårdinsatser för människor med stor alkoholkonsumtion.

Av dessa medel är prisinstrumentet det som snabbast kan sättas in för att
motverka en avvikelse uppåt från konsumtionsminskningsmålet.

Folkpartiets landsmöte antog 1975 följande princip för prissättningen: ”Ett
av alkoholpolitikens effektivaste verktyg är prissättningen. Skatten på
alkohol bör höjas och utformas så att alkoholen realt sett inte blir billigare.
Skatten på lättöl bör avskaffas. Prisinstrumentet måste användas på ett
mycket mer verkningsfullt sätt än hittills.”

En målsättning att minska alkoholkonsumtionen innebär självfallet en
förpliktelse för staten att i sin egen verksamhet främja denna målsättning.
Det måste upplevas som motsägelsefullt, om riksdagen antar en princip om
sänkt alkoholkonsumtion utan att samtidigt söka motverka att staten själv i
sin representation bjuder på sprit. Den statliga representationen är tillräckligt
stor för att vara icke försumbar från total konsumtionssynpunkt. Men lika
viktigt är att ett slut på statlig spritrepresentation blir ett praktiskt exempel på
att målsättningsprincipen är allvarligt menad. Staten bör rekommendera
kommunerna att följa samma regel.

Folkpartiets landsmöte beslöt följande:

”Statlig och kommunal representation bör vara spritfri.”

För att nå resultat och visa allvaret i den principiella målsättningen är det
starkt motiverat att förbjuda reklam för alkoholdrycker. Folkpartiets landsmöte
uttalade följande:

”Reklam för mellanöl och starkare drycker bör förbjudas.”
Förutsättningar finns nu för ett beslut om reklamförbud för alkohol.
Frågan har utretts av tobaks- och alkoholutredningen. Förslaget har varit ute
på remiss, och en snar proposition bör därför vara möjlig.

Både Nordiska rådet och Världshälsoorganisationen, WHO, har rekommenderat
Sverige och andra länder att införa reklamförbud. Finland införde
reklamförbud 1 mars i år. I Norge har reklamförbudet genomförts successivt
det senaste året. Det är ytterst angeläget att regeringen kommer med en
proposition om reklamförbud. Ett sådant förbud skulle ha stort värde för att
visa att påträngande medel för att locka andra till alkoholkonsumtion inte är
förenliga med målsättningen att minska konsumtionen.

Bland punkterna i folkpartiets alkoholpolitiska program finns en uppmaning
till stöd för alkoholfria miljöer:

”Alkoholfria miljöer, bl. a. restauranger där alkoholservering icke förekommer,
bör främjas.”

Med beklagande ser vi att propositionen föreslår en utökning av alkoholmiljöer
genom att tillåta alkoholservering i teatrar och konsertlokaler. Strävan
bör i stället vara att förstärka t. ex. alkoholfria restauranger och över huvud
stimulera aktiviteter som minskar den enskildes risk att utsättas för tryck till
förmån för alkoholkonsumtion. Tillräckligt stora alkoholfria miljöer vore ett

Mot. 1976/77:1517

3

stöd, inte minst för människor med strävan att komma bort från sitt
alkoholberoende.

Landsmötet uttalade sig också för ideella insatser:

”Stödet till ideella initiativ och insatser bör förstärkas både vad gäller
upplysnings- och vårdinsatser.”

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till delmål för den
närmaste femårsperiodens minskning av alkoholkonsumtionen.
Om den i delmålet uttryckta konsumtionsminskningen
inte uppnås bör detta medföra skärpta alkoholpolitiska insatser,

2. att riksdagen uttalar att prissättningen är ett viktigt instrument i
skattepolitiken och att detta instrument måste användas på ett
mycket mer verkningsfullt sätt än hittills,

3. att riksdagen uttalar att statens representation bör vara spritfri
och att kommunerna uppmanas att följa samma princip,

4. att riksdagen i skrivelse till regeringen begär ett förslag om
förbud mot reklam för alkoholdrycker och att detta förbud
förklaras vara väl i linje med målsättningen om minskad
alkoholkonsumtion.

Stockholm den 25 mars 1977

HANS LINDBLAD (fp)

KARL BENGTSSON (fp)
i Varberg

K.-E. STRÖMBERG (fp)
i Botkyrka

MARGOT HÅKANSSON (fp)
LINNEA HÖRLÉN (fp)

KERSTI SWARTZ (fp)
ROLF SELLGREN (fp)