4

Motion
1976/77: 1514

av herrar tredje vice talmannen Eriksson och Lindblad

med anledning av propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken

Den klassiska huvudlinjen i svensk alkoholpolitik urskiljer å ena sidan
en servicepolitisk inriktning, sorn i första hand tillvaratar de ”måttliga”
alkoholkonsumenternas krav på hygglig service, å andra sidan en solidaritetsinriktad
politik, som sätter solidariteten med de alkoholberoende och
de alkoholskadade i främsta rummet. Man kan också beskriva den serviceinriktade
alkoholpolitiken som efterfrågeorienterad och den solidaritetsinriktade
politiken som utbudsorienterad. I det förra fallet eftersträvas åtgärder
som huvudsakligen skall påverka konsumenterna, dvs. de enskilda
individernas intresse för alkoholkonsumtion, medan man i det senare fallet
huvudsakligen avser att kontrollera producenternas intresse av att sälja alkoholdrycker.
I praktiken finns det åtskilliga mellanformer. Men var och
en av dessa går att placera in på en skala mellan de båda extrema åsiktspolerna.

Den liberala och frisinnade rörelsen i Sverige har en stark tradition av
solidaritetsinriktad alkoholpolitik, dvs. utbudsorienterad kontrollpolitik. Det
var t. ex. liberalen dr Ivan Bratt, som med hjälp av det dåvarande Stockhol
mssystemets vinster övertog nuvarande Vin & Spritcentralen och överlämnade
den dominerande kontrollen av detta partihandelsbolag till staten.
I denna anda överväger nu också den nya budgetministern, liberalen Ingemar
Mundebo, att låta staten överta den resterande delen av kontrollen över
Vin & Spritcentralen. Det innebär ett fullföljande av en fin tradition i svensk
alkoholpolitik.

Däremot är det ett oroväckande tecken att socialministern i propositionen
1976/77:108 instämmer i beredningsgruppens värderingar, när det gäller etablering
av systembutiker. Visserligen nämner beredningsgruppen i sin rapport
att en restriktiv etableringspolitik är motiverad från alkoholpolitiska
utgångspunkter, men beredningsgruppen skyndar sig att påpeka att den bedrivan
etableringspolitiken ”inte i dagens läge helt svarar mot berättigade
krav på service". Denna uppfattning understryks alltså av socialministern
(s. 40 i propositionen). Han tillfogar att ”allmänheten har ett berättigat intresse
av att systembutik skall finnas inom rimligt avstånd från hemorten”.
Socialministern förordar därför att det "sker en successiv komplettering av
butiksnätet där det f. n. är glesast”. Socialministerns argument för detta
är att "invånare i vissa större tätorter kan i dag få färdas avsevärda sträckor
för att nå ort som har systembutik".

Enligt gällande normer får systembutik inrättas endast i tätort med minst
5 000 invånare. Dispens för inrättande av systembutik i mindre ort kan

Mot. 1976/77:1514

5

lämnas av regeringen, om särskilda skäl föreligger. 1944 års nykterhetskommitté
anförde att sådana särskilda skäl bör vara att orten är ett naturligt
handelscentrum för en folkrik bygd och har ett betydande avstånd till ort
med systembutik. I propositionen 1954:151 betonades att dispensregeln för
mindre orter ”borde tillämpas restriktivt”. Riktlinjerna godtogs av riksdagen
och ligger fortfarande till grund för etableringspolitiken.

De glesbygder som socialministern i sin motivering synes avse hör fortfarande
till de mest nyktra delarna av Sverige. Det är svårt att förstå varför
de inte också i fortsättningen kan få förbli det. Det betyder emellertid inte
alt folket i dessa glesbygder saknar service från detaljhandelsbolaget. Tvärtom
har systembolaget etablerat ett stort antal s. k. utlämningsställen, där
kunderna kan lämna in rekvisitioner på drycker. Dessutom kan kund på
ort, som saknar både systembutik och utlämningsställe, få beställa varor
som levereras utan särskild kostnad till närmaste post- eller järnvägsstation.
Dessa former av rekvisition hämmar erfarenhetsmässigt s. k. impulsköp och
är därför mer neutrala än de vanliga systembutikerna.

Det allvarligaste med socialministerns förslag till en successiv komplettering
av systembutiksnätet är emellertid inte att det kunde etableras en
eller annan systembutik på orter som har mindre än 5 000 invånare. Det
skulle förmodligen inte påverka försäljningen i någon betydande omfattning
även om en viss försäljningsökning skulle bli resultatet och reformen som
sådan därmed strida mot det av socialministern föreslagna målet för alkoholpolitiken
att åstadkomma en begränsning av den totala alkoholkonsumtionen.
Förslag som strider mot den målsättningen bör i rimlighetens
namn inte genomföras, eftersom det då knappast blir meningsfullt att ange
något specifikt mål för alkoholpolitiken.

Betydligt allvarligare är det däremot att socialministern med sitt förslag
att ändra etableringspolitiken i enlighet med ”berättigade krav på service”
anträder en väg, som på sikt kan leda till att det grundläggande detaljhandelssystemet
för försäljning av alkoholdrycker hotas i sin helhet. Det
är nämligen knappast från glesbygderna som kravet på berättigad service
beträffande systembutiker har skallat. Tvärtom har de effektivaste påtryckningskampanjerna,
som verkligen har drivits intensivt under de senaste
åren, haft sitt ursprung i serviceintressernas högborgar i storstäderna. Avsikten
har helt säkert varit en annan än att söka få till stånd en eller annan
ny systembutik i glesbygdsorter. Motivet har i stället varit att hitta någon
svaghet i det nuvarande detaljhandelssystemet för att med den bekämpa
systemet i stort. Nästa steg skulle kunna bli att kräva starkölsförsäljning
eller vinförsäljning i vanliga butiker. Sådana krav har också nämnts i debatten.
Men några nya försök med alkoholförsäljning i vanliga livsmedelsbutiker
kan det aldrig fä bli tal om efter 1960- och 1970-talens stora socialpolitiska
misslyckande med mellanölsförsäljningen i dagligvaruhandeln.
Solidaritetspoiitiken måste på nytt bli vägledande för svensk alkoholpolitik.

För att undvika att riktlinjerna för etableringen av systembutiker får en

Mot. 1976/77:1514

6

annan inriktning än den nuvarande bör det skrivas in i den föreslagna lagen
om handel med drycker, 26 §, att etableringen av detaljhandelsbolagets försäljningsställen
bör tillämpas restriktivt. Någon ytterligare lättnad i innebörden
av detta i förhållande till nuvarande regler bör därför ej ske.
Med hänsyn till ovanstående hemställs

att riksdagen beslutar om ett tillägg i förslag till Lag om handel
med drycker 26 § enligt följande: ”Etablering av försäljningsställen
bör tillämpas restriktivt.”

Stockholm den 25 mars 1977

KARL ERIK ERIKSSON (fp) HANS LINDBLAD (fp)

i Arvika