Mot. 1976/77
1513-1516

Motion
1976/77:1513

av fru Andrén

med anledning av propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken

Alkoholpolitiska utredningen (APU) föreslog i sitt betänkande (SOU
1974:91) att de s. k. oktrojperioderna för utskänkning av alkoholdrycker
skulle avskaffas.

Som ersättning föreslog utredningens majoritet att en paragraf av följande
lydelse skulle intagas i förslaget till Lag om handel med drycker:

På begäran av kommunfullmäktige skall tillståndet återkallas, om

1. förändringar uppkommit i fråga om befolkningsunderlag, bebyggelse,
näringsverksamhet eller liknande förhållanden av sådant slag att i kommunen
bedriven serveringsrörelse blir obehövlig eller olämplig; eller

2. i kommunen belägen serveringsrörelse motverkar syftet med av kommunen
beslutade åtgärder på det sociala området.

I återkallelsebeslut enligt denna paragraf skall förordnas att beslutet länder
till efterrättelse från och med viss dag, tidigast ett år efter dagen för beslutet,
.

En återkallelse skulle alltså kunna ske utan att påtagliga missförhållanden,
t. ex. ordningsproblem, förekommit. Skillnaden mot nu gällande regler skulle
dock vara dels att den samtidiga omprövningen av alla tillstånd avskaffades,
dels att länsstyrelsen, efter prövning av de skäl kommunen anförde, skulle
avgöra om tillståndet skulle återkallas eller inte.

I en reservation föreslog utredningsledamöterna Boo, Burman och Nyberg
en alternativ lösning. Kommunen skulle

ges rätt - men ej skyldighet - att efter varje allmänt kommunalval

ingå till länsstyrelsen med framställning rörande antalet och lokaliseringen
av serveringsrörelser inom kommunen.

Om indragning av viss rättighet därvid påyrkas, skall länsstyrelsen vara
skyldig att efterkomma kommunens anvisning. För att bereda skäligt rådrum

för rättighetsinnehavaren kan stipuleras att en påyrkad indragning skall

ske med viss fördröjning, exempelvis ett år.

Innebörden av förslaget var alltså en möjlighet till treåriga oktrojperioder,
i de fall en kommun ansåg detta vara önskvärt av alkoholpolitiska skäl.

Möjligheten skulle också öppnas för en enstaka omprövning av alla utskänkningstillstånd.

Propositionen 1976/77:108 följer den ena delen av APU:s förslag om oktrojprövningen.
Oktrojperioderna avskaffas, men - till skillnad från såväl
majoritets- som minoritetsförslagen i APU - utan att några nya regler införs
som ersättning. I propositionen föreslås sålunda att kommunerna helt skall
avhändas möjligheten att samtidigt ompröva alla utskänkningstillstånd.

1 Riksdagen 1976/77. 3 sami. Nr 1513-1516

Mot. 1976/77:1513

2

Detta förslag har vållat oro på ansvarigt håll. Stockholms kommun framhöll
i sitt remissvar på APU att ett slopande av oktrojsystemet skulle medföra
klart försämrade möjligheter till aktiva alkoholpolitiska insatser. I januari
i år vände sig kommunen på nytt till regeringen och begärde att oktrojsystemet
skulle bibehållas, i vart fall i storstadsområdena. Bakom framställningen
stod en enig kommunstyrelse, representerande samtliga i fullmäktige
företrädda partier.

Det framhölls att oktrojsystemets samlade bedömning av alla utskänkningstillstånd
är av stort värde i Stockholm, där det finns ett betydande
antal serveringstillstånd och där restaurangbranschens struktur och inriktning
undergår ständiga förändringar.

Utskänkningsfrågornas karaktär i de större städerna kan illustreras med
att det, vid årsskiftet 1975-1976, enbart i Stockholms kommun fanns inte
mindre än 372 restuaranger med rusdrycksrättigheter.

Eftersom det är vanligt att nya restauranger öppnas och får tillstånd under
löpande oktrojperiod kan det lätt bli en stark tendens till en fortlöpande
ökning av antalet tillstånd. 1965-1973 ökade t. ex. antalet restauranger med
fullständiga rättigheter i Stockholm med ca 50 96.

År 1974 konstaterade nykterhetsnämnden att med en sådan utveckling
” kommer de seriöst drivna restaurangerna som uppfyller alla föreskrifter
och bestämmelser att få allt svårare att klara sig i konkurrensen
med mindre nogräknade företag".

Överetableringen av restauranger i Stockholm har också lett till såväl
nykterhetsproblem som andra missförhållanden inom branschen.

Vad som i detta sammanhang bör understrykas är att den 50-procentiga
ökningen av antalet spritrestauranger tillkom genom rader av beslut om
en eller ett par krogar i taget. Det faller sig då naturligt med ett slags "rättvice”-bedömningar.
Varför skall A få nöja sig med vinrättigheter när B
får servera starksprit? Däremot görs sällan en alkoholpolitisk bedömning
av den förda politikens konsekvenser - i det här fallet den 50-procentiga
ökningen för antalet utskänkningstillstånd för spritdrycker.

Oktrojperioderna har varit det enda medlet för att, om än i efterhand,
efter en samlad bedömning anpassa det totala antalet utskänkningstillstånd
till vad som är socialpolitiskt acceptabelt.

Det är visserligen riktigt att denna möjlighet i praktiken blivit sparsamt
utnyttjad. Det hindrar inte att oktrojperioderna är en värdefull möjlighet
att i vissa lägen upprätthålla ordning, nykterhet och trevnad inom restaurangnäringen.
Det vore olyckligt om oktrojprövningen helt avskaffades just
när det starkt ökade antalet utskänkningsställen i vissa kommuner gjort
det mer aktuellt med en generell åtstramning av utskänkningspolitiken.

Det enda vägande skäl som anförts mot systemet med oktrojperioder
är den onödiga arbetsbelastning för olika myndigheter, som blir följden i
de fall oktrojprövningen genomförs utan att något nämnvärt antal tillstånd
återkallas.

Mot. 1976/77:1513

3

Ett sätt att avskaffa de obligatoriska oktrojperioderna, men bibehålla möjligheten
att samtidigt ompröva alla utskänkningstillstånd, anvisades i den
ovan refererade reservationen i APU. En väsentlig fordel med denna lösning
är att det s. k. kommunala vetot bibehålls inte bara vid nyetableringar utan
också för gällande utskänkningstillstånd. Som framhölls i den nämnda framställningen
från Stockholms kommun skulle ett avskaffande av oktrojprövningen
innebära ett försvagat inflytande i alkoholfrågor för kommunernas
folkvalda och en centralisering till tjänstemän hos länsstyrelserna.

I avvaktan på att förslag kan framläggas om en ny lagstiftning enligt
ovannämnda riktlinjer bör de nuvarande reglerna om oktrojperioder kvarstå.

Jag hemställer

1. att riksdagen beslutar att rusdrycksförsäljningens bestämmelser
om oktrojperioder intages i princip oförändrade i den i propositionen
föreslagna lagen om handel med drycker.

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lagstiftning
rörande i motionen berörda frågor, i linje med den i motionen
åberopade reservationen i alkoholpolitiska utredningen av herrar
Boo, Burman och Nyberg.

Stockholm den 25 mars 1977

MARGARETA ANDRÉN (fp)