Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1976/77:1509

av herr Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1976/77:99 om stöd till vissa
tidningar och tidskrifter, m. m.

En av förutsättningarna för att en demokrati skall kunna fungera är
förekomsten av ett stort antal tidningar och tidskrifter, där en fri debatt förs.
Men tidningarna och tidskrifterna har dessutom ytterligare en viktig
funktion: att fungera som plantskola och experimentfält för skribenter av
olika slag, för illustratörer och fotografer.

Av dessa anledningar är det synnerligen viktigt att det ekonomiska stödet
till dagspress och periodisk press ökas. Detta gäller särskilt stödet till de
många orättvist förbisedda tidningarna/tidskrifterna med liten upplaga och
vacklande ekonomi, men vilkas existens är nödvändig om yttrandefriheten
skall garanteras.

Samdistributionsrabatt för dagstidningar

Enligt vpk:s uppfattning är det utmärkt med den i propositionen föreslagna
höjningen av samdistributionsrabatten. Men om den inte följs av en
motsvarande höjning också av produktionsbidragen, kommer lågtäckningstidningarna
ändå att tvingas till en fortsatt osäker existens. Kostnadsökningarna
inom tidningsbranschen drabbar givetvis hårdast de tidningar som har
små upplagor såsom samdistributionsrabattsystemet är konstruerat - med
grundavgift - leder det till att lågtäckningstidningarna ej kan utnyttja detta.
Enligt vpk:s uppfattning bör alltså grundavgiften i samdistributionssystemet
tas bort, så att också tidningar med liten upplaga på en ort kan använda sig av
det utan att behöva belastas med högre kostnad per distribuerat exemplar än
de stora tidningarna.

Invandrartidningarna

Utformningen av stödet till invandrarpressen, sådant det presenteras i
propositionen 1976/77:99, måste karakteriseras som otillfredsställande. Det
verkar bygga på bristande kunskaper om invandrarpressens mångfald,
skiftande karaktär och de svåra problem som en lång rad invandrartidningar
och -tidskrifter brottas med.

Immigrant-Institutet har nyligen publicerat en undersökning som visaratt
det finns över 150 invandrartidningar och -tidskrifter i Sverige.
(Undersökningen presenteras i nr 4 i Immigrant-Institutets serie Dokumentation).
Av undersökningen framgår att av invandrartidningarna utges 38

Mot. 1976/77:1509

tidningar på finska, 28 på svenska, 24 på estniska, 7 på polska, 5 på engelska
samt 4 på resp. grekiska, italienska, kroatiska, serbiska och tyska. Två
tidningar utges på resp. danska, franska, japanska, lettiska, norska, portugisiska,
rumänska, slovenska, tjeckiska och turkiska. En tidning har resp.
isländska, makedonska, slovakiska, spanska och ukrainska som utgivningsspråk.

Det har ofta framförts i den offentliga debatten att invandrartidningarna
skulle vara en ny företeelse i Sverige. Detta är inte sant. Två tidskrifter
startade så tidigt som på 1930-talet. Av 92 tidskrifter, vilkas startår är känt,
startade 8 under 1940-talet, 13 under 1950-talet, 22 under 1960-talet och 47
under 1970-talet. 45 tidskrifter har alltså existerat i mellan 8 och 40 år.

Det finns två dagstidningar: Finn Sanomat och Eesti Päevaleht. Dessutom
finns det två veckotidskrifter. Flertalet tidskrifter utkommer med mellan 4
och 12 nummer per år.

41 % av tidskrifterna är antingen medlemsblad eller vänder sig till en lokal
eller regional grupp. 59 % av tidskrifterna har som målsättning att spridas
över hela landet. Det är alltså inte enbart tidskrifter som ges ut av
invandrarnas riksorganisationer, vilka har ambitionen att nå invandrare över
hela Sverige.

Bland invandrartidningarna och -tidskrifterna finns samma breda
spektrum som bland motsvarande publikationer på svenska: dagstidningar,
organisationstidskrifter - som utges dels av riksorganisationer, dels av
lokala/regionala föreningar - politiska, religiösa, fackliga och kulturella
tidskrifter. (Drygt 50 % av tidskrifterna kan inräknas till den sistnämnda
kategorin.)

Mot bakgrund av detta förefaller det tvivelaktigt att den rika floran av
tidskrifter på invandrarspråk särbehandlas under samlingsrubriken Invandrartidningar.
Det förefaller vida rimligare att tidningarna/tidskrifterna på
minoritetsspråk betraktas och får stöd enligt samma normer som gäller för
svenskspråkiga publikationer. Det språk på vilket de utkommer bör alltså inte
vara avgörande för behandlingen, utan de bör sorteras in under de kategorier
som gäller för svenskspråkiga publikationer: 1. Dagstidningar, 2. Organisationstidskrifter,
3. Kulturtidskrifter.

Enligt vpk:s uppfattning är det fel att tidningar som inte ges ut av någon
riksorganisation ej får utgivningsstöd. Tidskriftsstödet till invandrarpressen
kommer alltså att fungera som organisationsstöd. Den majoritet av invandrartidskrifterna
som ges utav lokala och regionala föreningar och utkommer
regelbundet blir utan pengar. Detta trots att de, som redan nämnts, i många
fall har ambitionen att spridas över hela landet. Detta orättvisa förhållande
skulle bringas att upphöra om de bedömdes enligt de kriterier som gäller för
stöd till svenskspråkiga publikationer.

Den 12 februari i år samlades företrädare för invandrartidningar och
-tidskrifter för att diskutera det samhälleliga stödet till de nämnda publikationerna.
1 den skrivelse som man efter mötet skickade till budgetdeparte

Mot. 1976/77:1509

mentet, utbildningsdepartementet, statens kulturråd och invandrarverket
påpekade man bl. a. följande:

Den statliga invandrartidningen får i stöd mer än tre gånger den summa
som Invandrarverket har att fördela till de övriga tillsammans. Varje svensk
dagstidning får också nu mer i stöd än alla invandrartidningar och tidskrifter
tillsammans. Invandrarverket ger stöd till endast ett 20-tal tidskrifter. Tre får
stöd från Kulturrådet.

Och på annat ställe i texten:

40 % av tidskrifterna finns över huvud taget inte på något svenskt
folkbibliotek. Endast 11,1 % finns på mer än 15 bibliotek. Det borde ligga i
kommunbibliotekens intresse att på biblioteken hålla dels de tidskrifter som
utges lokalt, dels tidningar med riksspridning som ges ut av olika riksorganisationer.

Mycket viktigt är också att de debattidskrifter som ges ut, ofta som
flerspråkiga, får finnas på biblioteken vid sidan av de av statliga myndigheter
utgivna informationstidningarna till invandrare. Invandrarrapport är den
enda tidskrift som finns på över 50 bibliotek. Den statliga Invandrartidningen
finns på alla bibliotek, studieförbund, invandrarbyråer, arbetsförmedlingar
m. m.

Med hänsyn till de fakta som här relaterats är det vpk:s uppfattning att en
statlig utredning bör tillsättas med uppdrag att utreda invandrartidskrifternas
speciella situation. I utredningsarbetet bör hänsyn tas till samtliga invandrargrupper.

Biblioteken och tidskrifterna

I det avsnitt som tar upp invandrartidskrifternas läge har vi varit inne på
hur dåligt dessa är representerade på biblioteken. Men det är inte enbart
invandrartidskrifterna som sviks av majoriteten av biblioteken. Samma
förhållande gäller för majoriteten av svenska tidskrifter - fackliga, kulturella

osv.

Sverige har över 2 700 folkbibliotek. Deras inköp av böcker har en
avgörande betydelse för bokutgivningen. Men endast 6 % av de pengar som
biblioteken får i mediaanslag används till inköp av tidningar och tidskrifter.
Dessa anslag upptas till betydande del av dagstidningar och kommersiella
veckotidningar som många bibliotek är välförsedda med.

Även en relativt blygsam spridning på biblioteken skulle åstadkomma vad
tidskriftsstödet inte kunnat åstadkomma, nämligen att ge dessa tidskrifter en
ekonomisk grund att stå på. En sådan spridning skulle dessutom ge
tidskrifterna något som tidskriftsstödet inte ger, nämligen fler läsare.

Vpk vill mot bakgrund av dessa fakta erinra om vad vi föreslagit i motionen
1976/77:965, nämligen att en allmän kulturlag bör stiftas, som garanterar en
jämn kulturell standard och förbättrade betingelser för en kraftfull utveckling
av kulturlivet i kommunerna.

Mot. 1976/77:1509

Organisationstidskrifter

De regler som regeringen föreslår i propositionen 1976/77:99 beträffande
organisationstidskrifter diskriminerar vissa tidskrifter från distributionssynpunkt.
Även tidskrifter av lokal karaktär utesluts från möjligheten att erhålla
stöd samtidigt som även tidskrifter av rikskaraktär men med en spridning
som är lägre än 10 000 exemplar per år ställs utanför.

Regeringen ansluter sig till tidskriftsutredningens uppfattning om vikten
av stöd till tidskrifter och anser att dessa utgör en del i demokratin.

Vpk ansluter sig till denna uppfattning men anser inte att demokratin får
begränsas av administrativa svårigheter. Vi underkänner alltså att tidskrifter
till alla delar måste distribueras som utgivarkorsband eller att tidskrifterna
måste komma från en riksorganisation eller ha en utgivning om minst 10 000
exemplar per år. Vidare bedömer vi det som en inskränkning att endast 1 000
exemplar - eller 3 % - får vara s. k. friexemplar för att inräknas under
stödberättigade tidskrifter.

Fackförbundspress som har en lägre utgivning än den av regeringen
föreslagna gränsen eller som inte kan distribueras genom postens utgivarkorsband,
t. ex. tidningen Sjömannen, borde enligt vår bedömning ha samma
rätt till stöd. Vidare finns det ett stort antal lokala fackföreningstidningar som
har samma uppgifter och berättigande som fackförbundspressen. Dessa
tidningar bör också garanteras utgivning och därför också vara stödberättigade.

Även politiska partier eller dem närstående delar, i enlighet med de regler
som föreslås av regeringen, bör ha möjlighet till stöd för att utge tidskrifter till
en större grupp inom en viss krets eller sammanslutning. Detta skulle vara
möjligt om undantag görs för just organisationstidskrifter för politiska partier.
De politiska partierna har, utöver medlemmarna, ett stort anta! sympatisörer,
vilka - utan att vara prenumeranter- samtidigt skulle kunna erhålla den press
som utges till medlemmarna. Enligt propositionens förslag erhålls stöd för
detta, om utgivningen är så storatt 10 000 exemplar per år uppnås med 1 000
friexemplar. För att garantera även mindre, likvärdiga tidskrifter utgivning
anser vi att här bör ett undantag från denna regel kunna tänkas.

För att på ett bättre sätt stödja de mindre organisationstidskrifternas
utgivning, vilka har en högre produktionskostnad än de större, skulle även en
ytterligare uppdelning kunna ske för dem som har mindre än 300 000
exemplar per år. För dessa skulle stödet per exemplar kunna ökas i
förhållande till den 300 000-exemplarsgräns som regeringen föreslår.

Att de mindre organisationstidskrifterna har en högre utgivningskostnad
än de större har påtalats av regeringen, som därför föreslår en höjning av
grundbidraget i förhållande till vad utredningen föreslog. I avvaktan på att de
mindre organisationstidskrifternas situation ytterligare utreds, anser emellertid
vpk att grundbidraget bör ökas till 5 000 kr.

Med hänvisning till det anförda och med godkännande av propositionen
1976/77:99 i övrigt föreslås

Mot. 1976/77:1509

1. att riksdagen uttalar och ger regeringen till känna att invandrartidningar
och -tidskrifter bör ges stöd enligt samma kriterier
som gäller för svenska publikationer,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning av
invandrartidningarnas och -tidskrifternas speciella situation,

3. att riksdagen uttalar att grundavgiften inom samdistributionssystemet
bör avskaffas och anhåller hos regeringen om förslag
därom,

4. att riksdagen uttalar att en uppräkning av produktionsbidragen
till dagstidningar bör ske med hänsyn till kostnadsutvecklingen
och anhåller hos regeringen om förslag därom,

5. att riksdagen med ändring i propositionen 1976/77:99 beslutar
fastställa grundbidraget till organisationstidskrifter till 5 000
kr.,

6. att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning med
syfte att trygga utgivningen av tidskrifter med liten upplaga,
med lokal utgivning eller med speciella distributionsproblem under
beaktande av vad som i övrigt i motionen sägs om de
politiska partiernas tidskriftsutgivning.

Stockholm den 25 mars 1977
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) KARIN NORDLANDER (vpk)

BARBRO BACKBERGER (vpk) TOMMY FRANZÉN (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk)
i Malmö