Mot. 1976/77
1502-1503
Motion
1976/77: 1502
av herr Pettersson i Helsingborg m. fl.
med anledning av propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken
Riksdagen beslöt den 26 maj 1976 att öl över 2,8 viktprocent inte får säljas i
den allmänna handeln efter den 30juni 1977.1 regeringens proposition 1976/
77:108 till årets vårriksdag föreslås erforderliga lagändringar för att genomföra
detta beslut.
Under den tid som gått från riksdagsbeslutet i fjol har många kommit att
känna en växande oro för den kommande utvecklingen på alkoholområdet.
Ett officiellt uttryck för detta finner man i den rapport Ds S 1977:1 som
tidigare lämnats av beredningsgruppen för frågor avseende alkoholpolitiken.
I flera sammanhang uttalas där farhågor för vad som kommer att ske när
mellanölet försvinner och riskerna för att det då kan bli en övergång till
alkoholstarkare drycker.
Oron för den kommande utvecklingen är till och med så stor att man inte är
beredd att föreslå några omedelbara förändringar i fråga om nu gällande
åldersgränser vid inköp av alkoholdrycker. Detta trots att beredningsgruppen
anser att rätten till inköp i systembutiker principiellt bör följa myndighetsåldern.
Nuvarande åldersgräns, 20 år, bör enligt beredningsgruppen behållas
till dess att de konsekvenser mellanölets avskaffande medför i fråga om
ungdomens alkoholvanor kan bedömas. Departementschefen delar denna
uppfattning.
Tillgänglig statistik ger också belägg för en otillfredsställande utveckling
när det gäller alkoholkonsumtionen. Under åren 1970-1976 ökade alkoholkonsumtionen
av sprit, vin och öl - omräknat till ren alkohol - med 0,54 liter
per invånare över 15 år. Ser man på utvecklingen för envar av de tre
dryckestyperna finner man att spriten ökade med 0,54 liter och vin med 0,34
liter under det att ölet minskade med 0,34 liter. Den totala ökningen hänför
sig således helt til! sprit och vin. Ölet reducerade i stället ökningen. Och ändå
har mellanölet under denna tid ingått i maltdryckssortimentet.
Man frågar sig: Hur skall utvecklingen bli när mellanölet försvinner och
ersätts av ett 2,8-procentigt öl? Allt svenskt bryggerikunnande till trots är det
stor anledning tro att konsumtionsutvecklingen i än högre grad vrider över
mot sprit och vin.
I detta läge framstår det som en klok och närliggande kompromiss att tillåta
ett öl på 3.2 viktprocent.
Det kan erinras om att vi i Sverige före andra världskriget under ett par
decennier hade ett öl med denna styrkehalt. Erfarenheterna var från både
alkoholpolitiska och andra synpunkter goda. Råvarubristen framtvingade
emellertid under andra världskriget en sänkning av extrakthalten och därmed
1 Riksdagen 1976 / 77. 3 sami. Nr 1502-1503
Mot. 1976/77:1502
2
alkoholstyrkan till ca 2,8 viktprocent, vilken gräns sedan fastställdes i 1954 års
lagstiftning.
I fråga om påverkanseffekten synes ett öl på 3,2 viktprocent ligga inom en
ram som är säkerställd. Här kan hänvisas till en utredning från 1959 (SOU
1959:46), utförd av professor Leonard Goldberg på uppdrag av 1954 års
bryggeriutredning. Bland annat gjordes då en jämförelse mellan ett öl på 3,2
viktprocent och ett på 2,6-2,8 viktprocent. Vid denna jämförelse uppvisades
en nästan helt sammanfallande blodalkoholkurva för de jämförda produkterna.
I detta fall saknade således skillnaden i alkoholstyrka praktisk
betydelse för påverkanseffekten.
Fördelen med ett 3,2-procentigt öl är framför allt att det i betydligt högre
grad än ett öl på 2,8 viktprocent ger möjlighet att framställa en maltdryck som
också kan tjäna som en sällskapsdryck vid sidan av måltider - alltså som ett
alternativ till starkare drycker. En annan följd som ett 3,2-procentigt öl kan
medföra är en positiv effekt på sysselsättningen i de många mindre bryggerier
som inför den vikande konsumtionsutvecklingen blir ytterligare krisdrabbade
utöver de problem några av dem står inför redan i dag. Dessa bryggerier,
som överlag ligger i stödområden där verkningarna kommer att slå synnerligen
hårt, skulle få ett gott stöd i en produkt med möjlighet att hävda sig i
konkurrensen med alkoholstarkare drycker.
Om samhället genom ett beslut berövar en bransch en väsentlig produkt för
sin och de anställdas utkomst är det enligt vår mening samhällets plikt att i
görligaste mån söka eliminera de negativa konsekvenserna. I detta fall bör det
ske genom att tillåta försäljning i allmänna handeln av ett öl på 3,2
viktprocent. Det bör understrykas att då avses enbart den reguljära livsmedelshandeln
och icke försäljningsställen av typ bensinstationer och
liknande.
Vid sidan av produktens egenskaper och kvalitet är priset en viktig faktor
för framgång. Det är därför angeläget att skattesatsen för ett 3,2-procentigt öl
infogas på ett riktigt sätt i skatteskalan för de alkoholhaltiga dryckerna.
Eftersom alkoholstyrkan ligger mitt emellan 2,8 procent och 3,6 procent bör
skatten för ölet på 3,2 procent också ligga mitt emellan 107 öre och 187 öre,
dvs. vid 147 öre per liter. Uppräknat enligt propositionen med ca 18 procent
blir detta belopp 173 öre per liter.
Med anledning av de av oss förordade åtgärderna förutsätter vi att
vederbörande utskott upprättar erforderliga författningsförslag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att öl med en alkoholhalt av högst 3,2
viktprocent får säljas i den reguljära livsmedelshandeln fr. o. m.
den 1 juli 1977, då mellanölet försvinner,
2. att riksdagen fastställer skattesatsen för det nya ölet till 1 krona
och 73 öre per liter.
Mot. 1976/77:1502
I
Stockholm den 25 mars 1977
HANS PETTERSSON (s)
i Helsingborg
G. E. STRÄNG (s)
SVEN ANDERSSON (s)
i Stockholm
KJELL-OLOF FELDT (s)
SIVERT ANDERSSON (s)
i Stockholm
PER-A. NILSSON (s)
i Visby
BENGT SILFVERSTRAND (s)
HELGE KARLSSON (s)
i Ronneby
DORIS HÅVIK (s)
GUSTI GUSTAVSSON (s)
i Ängelholm
G. SIGURDSEN (s)
GUNNAR NILSSON (s)
i Järfälla
GÖRDIS HÖRNLUND (s)
ARNE ANDERSSON (s)
i Gamleby
MAGNUS PERSSON (s)
i Karlstad
LILLY BERGANDER (s)
AXEL ANDERSSON (s)
i Gävle
WIVI-ANNE RADESJÖ (s)