10

Motion

1976/77:1500

av herr Lindkvist m. fl.

med anledning av propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken

Konsumtion och missbruk av alkohol uppvisar en ogynnsam utveckling
och utgör ett stort socialt problem. En aktiv och framsynt social- och
alkoholpolitik är angelägen i syfte att skapa bättre förhållanden.

De kommersiella och destruktiva inslagen i samhällsbilden blir allt
vanligare. Attityder och beteenden påverkas. Det är i första hand ungdomar
som drabbas. Vi måste stoppa en utveckling mot en drogkultur. Vår strävan
måste vara att skapa ett samhälle utan glorifiering och förljugenhet kring
alkoholen.

I det alkohol- och nykterhetspolitiska arbetet spelar kommunernas insatser
en väsentlig roll. Med utgångspunkt i allmänna riktlinjer och övergripande
målsättningar svarar kommunen för många viktiga verksamheter i direkt
förebyggande syfte men även när det gäller rehabiliteringsdelen. På det lokala
planet finns en nära och omedelbar kontakt med medborgarna och olika
problem. De ingående kunskaper och insikter i lokala förhållanden som finns
i olika sociala frågor har stor betydelse för de alkoholpolitiska insatserna. Det
är därför viktigt att kommunerna ges ett starkt inflytande över den
alkoholpolitiska utvecklingen och att man från statsmakternas sida ger
kommunen ökade möjligheter att påverka situationen.

I kommunens aktiva alkoholpolitik ingår bedömningar av olika utskänkningstillstånd
för vin, sprit och öl som en mycket viktig del. Inte minst viktigt
är att medverka till en sund utveckling av restaurangnäringen.

I exempelvis Stockholm har det skett en snabb utveckling inom restaurangbranschen.
De liberala tankegångar som under större delen av 1960-talet
och början av 1970-talet gällde för utskänkningspolitiken ledde till en kraftig
ökning av antalet restauranger med rusdrycksrättigheter. Inför 1973 års
utskänkningsprövning hade 50 % fler restauranger fullständiga rättigheter än
vad som var fallet 1965, och vid årsskiftet 1975-1976 uppgick totala antalet
restauranger med tillstånd att servera starkare drycker än mellanöl till 372
stycken. Det är drygt 100 fler än för 10 år sedan.

Det kommunala inflytandet i utskänkningsfrågor vilar på en fin och
gammal tradition. Vi måste slå vakt om kommunens starka ställning. Detta
är inte minst viktigt mot bakgrunden av den senaste utvecklingen inom
restaurangbranschen. Olika problem har uppstått. Från många håll pekas på
att förhållandena inom restaurangbranschen i storstadsområdena inte är
tillfredsställande och att det ger anledning till oro. Bl. a. har man pekat på
uppgången i antalet ansökningarom nya eller utökade utskänkningstillstånd,
den märkbart hårdnande konkurrensen med allt vad den för med sig av

Mot. 1976/77:1500

11

åsidosättande av gällande förordningar och bestämmelser samt det ökade
inslaget av spelautomater och annan spelverksamhet. Denna utveckling har
blivit alltmer markerad.

Oktrojsystemet är ett viktigt instrument i en aktiv alkoholpolitik. Stockholms
kommun har vid olika tillfällen framfört betydelsen av att oktrojsystemet
bibehålls. Stockholms kommun framhöll bl. a. i remissvaret på
alkoholpolitiska utredningen att ett slopande av oktrojsystemet medför klart
försämrade möjligheter till aktiva alkoholpolitiska insatser för kommunen,
och det skulle vara särskilt allvarligt för Stockholm med sina speciella
förhållanden med ett stort antal serveringstillstånd och med ständiga
förändringar i fråga om serveringsrörelsens förutsättning, struktur och
inriktning.

Med anledning av den särskilda beredningsgruppens förslag att avskaffa
oktrojsystemet har Stockholms kommun genom ett enhälligt beslut i
kommunstyrelsen 1977-02-03 i yttrande till regeringen framfört krav på att
oktrojprövningen kvarstår. Det är av stort värde med en samlad bedömning
av alla utskänkningstillstånd, och krögarnas vetskap om en automatisk
prövning av utskänkningstillstånd vart fjärde år verkar i sig i positiv riktning
för verksamheten.

Ett avskaffande av oktrojprövningen innebär en försvagning av
kommunens inflytande i alkoholfrågor och en ökad centralisering av de
alkoholpolitiska insatserna. En sådan utveckling står i direkt motsatsförhållande
till strävandena att vidga och fördjupa den kommunala självstyrelsen.
Vill en kommun ha kvar oktrojsystemet bör den också få det. Det bör åligga
kommunen själv att göra denna bedömning. Det finns ingen bärande
invändning mot en sådan linje. Lagen bör således ges en utformning som ger
de kommuner som önskar bibehålla oktrojsystemet möjligheter till detta.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen beslutar ge kommunerna laglig rätt att fatta beslut om
ett bibehållande av det s. k. oktrojsystemet i utskänkningsfrågor.

Stockholm den 25 mars 1977

OSKAR LINDKVIST (s)

LARS ULANDER (s)

SIVERT ANDERSSON (s)
i Stockholm

ANITA GRADIN (s)

MATS HELLSTRÖM (s)

EVERT SVENSSON (s)
i Kungälv