11

Motion
1976/77: 1495

av herrar Söderström och Sjönell

med anledning av propositionen 1976/77:99 om stöd till vissa tidningar
och tidskrifter, m. m.

Rent allmänt kan sägas att tidskriftsstödets nivå förbättrats något i förslaget
i propositionen 1976/77:99 jämfört med tidskriftsutredningens förslag.

Beträffande villkoren för stöd har emellertid regeringen ej beaktat de synpunkter
som, speciellt beträffande distributionen, framförts av en rad remissinstanser,
bl. a. Sveriges bridgeförbund (SBF).

Det är inte därför att yttrandet från SBF som sådant är särskilt anmärkningsvärt
utan av andra skäl som vi med särskilt intresse har tagit del
av detsamma. Dels känner vi denna organisation väl, dels - och framför
allt - är de villkor, ekonomiska och personella, som Bridgeförbundet arbetar
under lika knappa som i många andra organisationer, framför allt bland
de mindre. Sådana organisationer, där den egna tidningen är en gratis medlemsförmån,
måste för utgivningen avsätta betydande belopp i form av organisationsbidrag,
som också på grund av kostnadsutvecklingen ökar undan
för undan. Detta styrks av utredningen på s. 105-107 i yttrandet, där det
bl. a. heter:

När vi började utgivningen, hösten 1969, tog vi kontakt med posten för
att diskutera lämpligaste distributionsform. Då det inte finns något centralt
adressregister över medlemmarna (26 000), men väl över de drygt 700 klubbarna,
kom vi fram till att den mest ekonomiska distributionen var masskorsband
till klubbarna med utdelning till medlemmarna nästföljande spelkväll.
Denna metod är effektiv i en organisation där den stora majoriteten
medlemmar deltar var och varannan vecka i spelet på klubben och därför
kan nås. Distributionsformen är däremot helt otänkbar i t. ex. en förening
där det är långt mellan mötena och antalet aktiva medlemmar (= mötesbesökare)
lågt i förhållande till totala medlemsantalet. Vi är självfallet medvetna
om fördelen med ”direkt-i-brevlådan-distribution”, men vi har helt
enkelt inte råd. I synnerhet inte då nuvarande system genom svaren i en
enkätundersökning visat sig acceptabelt.

I tidskriftsutredningens betänkande föreslogs villkor för stöd (och stödnivå),
innebärande att SBF och andra organisationer i samma situation skulle
”få betala” för att få stöd. Dessa orimliga förutsättningar gäller fortfarande,
dock inte på strängt kalkylmässiga grunder men av andra ekonomiska och
praktiska skäl.

Vid en jämförande kalkyl mellan utgivarkorsband och masskorsband
(samma upplaga och vikt) har en viss, om också liten, utjämning skett.
Det beror dels på de nu föreslagna högre stödbeloppen, dels på att portohöjningen
vid årsskiftet slagit hårdare på masskorsband. Detta proto har

Mot. 1976/77:1495

12

höjts med upp till 23 %, medan höjningen på utgivarkorsband (exempel
E, s. 59 i utredningsbetänkandet) stannat vid 19%.

Innan vi övergår till jämförelser av distributionskostnader på basis av
siffror från statistiska centralbyrån (SCB), postens adressregister (PAR) och
Direktus vill vi något belysa de praktiska konsekvenserna av att en organisation
skaffar ett för utgivarkorsband centralt adressregister för 20 000
medlemmar (det antal som räknats med i följande exempel). Det praktiska
problemet är det arbete som organisationen får ta på sig för alla ändringar

1 registret. Dessa uppgår enligt samstämmiga uppgifter till ca 15 % under
ett år, vilket i vårt exempel innebär 3 000 ändringar. Detta blir 13 (tretton)
ändringar i genomsnitt per arbetsdag. Vi har räknat med 5-dagarsvecka och
semesterstängt 4 veckor. För många organisationer, som kanske har 1 å

2 anställda på sitt kontor, betyder arbetet med ändringar, oavsett om de
kommer i brev eller per telefon, en merbelastning som är omöjlig att klara
med befintlig personal kapacitet. Brev kan samlas på hög och klaras av med
tillfällig extrapersonal. Telefonsamtal kan däremot inte hejdas (de blockerar
i stället den "ordinarie” telefontrafiken), och att styra medlemmarnas val
av kontaktväg är svårt och skulle dessutom tas mindre väl upp av många.
Att försöka styra ändringarna direkt till det serviceföretag som har registret
tror vi inte fungerar i praktiken mer än i begränsad utsträckning och blir
för övrigt knappast billigare. Dessa kostnader, oavsett om de kommer på
organisationen direkt eller via serviceföretaget, har inte inräknats i följande
kalkyler, inte heller uppläggningen av register, som i billigaste anbudet (PAR)
belöper sig på 12 000 kr.

Utgivarkorsband: (per utsändning)

Kostnader till serviceföretag för handhavande av registret, ändringar,
etiketter, postbehandling 4 950

Porto 10 000

Avgår statligt stöd

14 950

8 500

6 450

Masskorsband: (per utsändning)

Påsar

Postbehandling

Porto

1 225
1 875

3 800

6 900

Utgivarkorsband blir alltså 450 kr. billigare, vilket för exemplets fyra sändningar
gör 1 800 kr. på ett år. Detta räcker dock inte för att täcka organisationens
merkostnader för ändringar (beskrivna ovan) jämte rimlig årlig

Mot. 1976/77:1495

13

avskrivning av kostnaderna för uppläggningen av registret. Även om vi
antar att kostnaderna blir desamma oavsett distributionssätt, kan vi konstatera
att staten i alternativet med utgivarkorsband får betala ut 8 500 kr.
alldeles i onödan. Detta måste betecknas som kvalificerat slöseri med statens
medel. Ingenting går i detta fall till organisationen, då ju hela det statliga
bidraget går till postverket och serviceföretaget. Detta var inte avsikten med
stöd till organisationstidskrifter. Vad vi beskrivit är effekten av övergång
från masskorsbandsdistribution till distribution i form av utgivarkorsband.
Tidskrift som redan använder utgivarkorsband kan automatiskt reducera
sina distributionskostnader med 8 500 kr. enligt exemplet ovan.

Nu sägs emellertid i propositionen, s. 47, tredje stycket:

Enligt min uppfattning är det självklart att statsmakterna måste kunna
få garantier för att syftet med stödet verkligen uppnås, dvs. att det utgår
i den omfattning och till de tidskrifter som har avsetts. Detta syfte kan
i dag endast uppnås genom anknytning i stödreglerna till postverkets distribution
av utgivarkorsband. Jag anser det således inte motiverat att tidskrifter
som distribueras som masskorsband får stöd.

Detta (om garantierna) motsägs av landets förnämsta företag för upplageredovisning,
Tidningsstatistik AB. I företagets remissyttrande, delvis
refererat på s. 32 i propositionen, sägs:

Bolaget framhåller att det under ca 30 år har utvecklat definitioner och
regler för fackpressen i syfte att få så rättvisande upplageredovisning som
möjligt och förklarar att bolaget gärna ställer sig till presstödsnämndens
disposition för diskussioner beträffande regelutformningen i samband med
tidskriftsstödet.

Vad beträffar upplage- och distributionskontroll kan ytterligare sägas att,
med de produktionskostnader som gäller i dag, har ingen organisation råd
att trycka större upplaga av sin tidining än nödvändigt. Av samma skäl
har heller ingen organisation råd att inte få upplagan tillfredsställande distribuerad.

Utgivarkorsband är en bra distributionsform. Ingen bestrider detta. Utgivarkorsband
är emellertid en dyr distribution, i många fall onödigt dyr
när andra alternativ finns. Utgivarkorsband är definitivt inte någon patentlösning
för alla organisationstidskrifter.

Åberopande vad som anförts hemställer vi

att riksdagen beslutar att villkoren för erhållande av stöd till organisationstidskrifter
även kommer att innefatta distribution
i form av masskorsband.

Stockholm den 25 mars 1977

KURT SÖDERSTRÖM (m) BENGT SJÖNELL (c)