14
Motion
1976/77:1468
av herr Ollén
med anledning av propositionen 1976/77:92 om ändrade regler för
skattetillägg enligt taxeringslagen (1956:623), m. m.
Är det rimligt att man skall kunna drabbas av skattetillägg på flera tiotusentals
kronor för ett slarvfel i deklarationen som utan svårighet kan
rättas av taxeringsnämnd med ledning av tillgängliga kontrolluppgifter?
Många har haft anledning att ställa sig den frågan efter att ha påförts stora
skattetillägg för vad de själva - och andra - uppfattat som relativt små
förseelser.
I propositionen 1976/77:92 föreslås att skattetillägg skall utgå med 25 96
i stället för som nu med 50 % i sådana fall där oriktiga uppgifter i självdeklaration
har kunnat rättas med ledning av kontroll material som normalt
är tillgängligt för taxeringsnämnden. Genom detta förslag har regeringen
visat en vilja att komma till rätta med de orimligt hårda straff som f. n.
kan bli följden av även oskyldiga slarvfel i de skattskyldigas deklarationer.
Genom förslaget kommer skattetilläggen att sänkas till en nivå som bättre
står i överensstämmelse med förseelsernas karaktär. Det är emellertid tvivelaktigt
om denna åtgärd räcker. Regeringen aviserar också kommande
förslag till reformering av bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift.
Redan nu kan det emellertid finnas anledning för riksdagen att pröva
formerna för skattetillägg. Det nuvarande systemet leder till att ungefär
samma typ av förseelse drabbas av helt olika påföljder. Ett exempel: A.
tjänar 65 000 kr. men skriver av misstag 56 000 kr. B. tjänar 93 000 kr.
men råkar skriva 39 000 kr. I båda fallen rör det sig om uppenbara misstag.
Inte desto mindre kommer A. att drabbas av skattetillägg på ungefär 2 300
kr. B. råkar emellertid värre ut och tvingas betala ungefär 15 000 kr. Efter
en sänkning av skattetilläggssatsen blir dessa belopp halverade. Men skillnaden
i straffen består och därmed orättvisan i systemet. Särskilt med tanke
på att B:s misstag måste framstå som än mer uppenbart och att risken
för att taxeringsmyndigheterna skall vilseledas är mindre än i A:s fall framstår
detta system som orimligt.
Ett annat exempel: A. och 3. har vardera en tjänsteinkomst på 60 000
kr. Båda råkar skriva 50 000 i sin deklaration. B. har emellertid också andra
inkomster på sammanlagt 70 000 kr. När skattetillägget för A. resp. B. skall
räknas ut, skall taxeringsmyndigheterna påföra B. ett större skattetillägg
därför att hans sammanlagda inkomst gör att skatten på de 10 000 kr. han
har "undandragit” blir högre än i A:s fall. Skatteprogressionen gör således
att exakt samma förseelse renderar olika straff. Inte heller detta kan anses
rimligt.
Mot. 1976/77:1468
15
Det kan på goda grunder hävdas att sådana felskrivningar i deklarationen,
vilka utan svårighet kan rättas av taxeringsmyndigheten med ledning av
kontrolluppgifter och andra uppgifter som taxeringsnämnden har tillgång
till vid kontrollen av deklarationerna, icke borde rendera något straff. Visserligen
kan det hävdas att de skattskyldiga bör vara noggranna vid deklarerandet.
Detta är naturligtvis riktigt. Det svenska skattesystemet bygger
på att de skattskyldiga själva lämnar de uppgifter som är nödvändiga för
en riktig debitering. Men samtidigt måste krävas av skattemyndigheterna
att de i sin kontroll av de avgivna deklarationerna är noggranna. Det innebär
därför ingen extra belastning på taxeringsmyndigheterna att kräva att de
kontrollerar de uppgifter som deklaranterna lämnat och som motsvaras av
uppgifter i skilda kontrolluppgifter och därvid rättar eventuella, uppenbara
felaktigheter. Det vore ett välbehövligt steg i riktning mot en avbyråkratisering
av taxeringsförfarandet att låta dessa enkla misstag passera utan
straff eller annan påföljd.
Under alla förhållanden bör reglerna om skattetillägg utformas så, att
inte samma förseelse straffas olika. Det bör ankomma på regeringen att
i den vidare översynen av reglerna om skattetillägg och förseningsavgift
pröva hur detta skall kunna undvikas. Redan nu kan emellertid riksdagen
begränsa verkningarna av de olikheter som blir följden av att man begagnar
sig av en fast procentsats genom att maximera storleken på skattetilläggen
i de fall som här avses. En lämplig övre gräns för sådana skattetillägg synes
vara 1 000 kr. 1 detta sammanhang kan erinras om att exempelvis förseningsavgiften,
som utgår med 1 % av den högsta beskattningsbara inkomsten,
är maximerad till 300 kr.
1 de fall då det kan misstänkas att uppsåt eller grov oaktsamhet ligger
bakom den felaktiga uppgiften skall samhället som hittills med stöd av
skattebrottslagen beivra förseelsen eller brottet. Med tanke på att reglerna
om skattetillägg i denna del endast skall användas när det är fråga om
ett misstag på den skattskyldiges sida förefaller en maximigräns på 1 000
kr. inte vara för lågt satt.
Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta författningstext.
Med stöd av det anförda hemställs
1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande den framtida utformningen av reglerna om
skattetillägg,
2. att riksdagen beslutar att skattetillägg må påföras skattskyldig
med högst 1 000 kr. i det fall som avses i den i propositionen
1976/77:92 föreslagna lydelsen av 116 a 4? andra stycket taxeringslagen.
Stockholm den 24 mars 1977
JOAKIM OLLÉN (m)
GOTAB 53596 Stockholm 1977