4

Motion

1976/77:1453

av herrar Lövenborg och Hagel

med anledning av propositionen 1976/77:74 om inriktningen av
säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling

Regeringen har, på grundval av 1974 års försvarsutrednings betänkande,
lagt fram sitt förslag för inriktningen av säkerhetspolitik och totalförsvar
under perioden 1977/78-1981/82. Den ekonomiska ramen för det militära
försvaret under denna femårsperiod skall enligt förslaget uppgå till 51 875
milj. kr. Därtill kommer 930 milj. kr. för civilförsvarets allmänna verksamhet
och 6 300 milj. kr. för det ekonomiska försvaret.

Vi skall i det följande i allt väsentligt hålla oss till de frågor som rör sig om
de säkerhetspolitiska aspekterna och det militära försvaret. 1 propositionen
1976/77:74 sägs att den av statsmakterna år 1972 fastställda målsättningen
för totalförsvarets utveckling alltfort skall gälla, dvs. att Sverige som är ett
litet och neutralt land i princip skall satsa på ett försvar av stormaktstyp.
Regeringens proposition liksom militärledningens förarbeten genomsyras av
denna filosofi utan hänsynstagande till ekonomiska realiteter, neutralitetspolitikens
värde eller de senaste årens framgångar för fredens och avspänningens
politik, inte minst i vår egen världsdel. Trots att årets proposition
präglas av något större realism än tidigare när det gäller vårt lands möjligheter
att slå tillbaka ett anfall redan vid Sveriges gränser, bygger den föreslagna
militära satsningen på att vi skall ha ett starkt s. k. skalförsvar, konventionellt
uppbyggt på dyra krigsflygplan av typ Viggen med efterföljare, flotta och
stridsvagnar som därtill baseras på en enormt dyrbar teknologi, i betydande
grad är avhängig av import från utlandet.

Den filosofi som präglar förslaget bygger liksom tidigare på illusionen att
Sverige genom en mycket stor militär satsning skall avskräcka även en
stormakt från anfall, och om detta ändock sker skall det vara möjligt att slå
tillbaka fienden redan i inledningsskedet.

Vi tror inte på denna militära doktrin. Det är inte hederligt att försöka inge
svenska folket föreställningen att Sverige skulle kunna slå tillbaka ett
stormaktsangrepp med en krigsmakt organiserad och uppbyggd på samma
sätt som den anfallande fiendens.

Ambitionen att hålla jämna steg med stormakterna är enormt kostnadsslukande
och dessutom meningslös. 1 kärnvapnens och den högteknologiska
krigföringens tid är ett skalförsvar av den typ man ämnar gå vidare med inget
verkligt skydd hur mycket man än satsar. Det försvar som skulle kunna
presteras bryts redan i initialskedet, om någon av stormakterna verkligen
skulle gå in för att erövra svenskt territorium.

Mot. 1976/77:1453

5

Utlandsberoende

I propositionens bilaga 1 s. 127 framhåller försvarsministern bl. a. följande:

Såsom en allmän synpunkt har försvarsutredningen anfört att internationella
bindningar som inskränker vår förmåga att vara neutrala i krigstid inte
kan accepteras.

Utredningen har vidare anfört att anskaffning av för försvaret väsentligt
material inte får ske så att vi kommer i en sådan beroendeställning till andra
länder att den kan utnyttjas för påtryckningar eller så att vi i en krissituation
står utan viktigt material.

Jag delar uppfattningen att vi bör undvika en sådan beroendeställning, men
konstaterar samtidigt att ett fullständigt oberoende i detta avseende är
omöjligt. För anskaffningen av den mest avancerade materielen kommer vi
alltid att vara beroende av utlandet.

Försvarsministern torde ha rätt i det sista konstaterandet. För det mycket
avancerade krigsmateriel som militärledningen under senare decennier satsat
på är en helsvensk produktion inte möjlig. Utan en omläggning av militärapparatens
tekniska struktur från mycket dyra och tekniskt avancerade
vapensystem till lättare och billigare vapen kommer vårt utlandsberoende att
öka. Det är redan alltför stort. Nu köper Sverige vapen och delar av vapen för
över 2 500 milj. kr. per år. I stor utsträckning handlar det om import från
NATO-länder. Man importerar kompletta vapen, stridsvagnar, flygplan och
robotar samt delar till en rad olika vapensystem. Vi har stridsvagnar och
torpedbåtar som drivs med engelska motorer. I flygplan 37 Viggen är bara
hälften helsvenskt materiel. En mängd utländskt försvarsmateriel licenstillverkas
i Sverige.

Svensk militärindustri har ett betydande utvecklingssamarbete med
utländska företag.

Det betyder också att NATO-sidan har god kännedom om de olika delarna
av vårt lands försvar. Det rimmar inte bra med svensk neutralitetspolitik och
kan i en krissituation innebära att Sverige hamnar i en farlig beroendeställning.
Det är enorma summor som varje år läggs ned på forskning och
utprovning av tekniskt mycket avancerade system. Ungefär hälften av alla
statliga forskningspengar går åt till s. k. försvarsforskning. Sammanflätningen
av statligt och privat kapital har på detta område gått mycket långt.
Stora svenska företag ges tillfälle att hota med arbetslöshet om vapenprojekt
stopRas. Forskare och tekniker knyts upp i det militärindustriella
komplexet.

I försvarspropostionen förutsätter man en storsatsning på bl. a. en fortsatt
svensk flygplansutveckling på basis av Viggenprojektet, men också nya
plantyper, exempelvis A 20 och B3LA. Överbefälhavaren säger t. o. m.att det
inte är möjligt att behålla en utvecklande flygindustri om detta projekt inte
utvecklas. Alternativet till fortsatta enorma investeringar av det slag som
Viggenprojektet illustrerar är en övergång till andra vapensystem och en
förändrad tyngdpunkt till andra och lättare vapen.

Mot. 1976/77:1453

6

Har vi råd?

Totalförsvaret skall enligt propositionen kosta 52 miljarder kronor under
kommande femårsperiod. Därtill kommer ännu fler miljarder till civilförsvar
och ekonomiskt försvar samt till en svåröverskådlig flora av forskningsprojekt
som helt eller delvis är knutna till det militärindustriella komplexet.
Därtill utlovas en kompensation för prisstegringar. Vad det kommer att
innebära kan i dagens läge icke fastställas. Allt tyder dock på att de verkliga
totala kostnaderna blir långt större än vad som framgår av propositionen.

Vi hävdar att det militära försvaret är orimligt kostnadskrävande, inte
minst mot bakgrund av vår ställning som neutral och alliansfri stat.
Uppläggningen av det svenska försvaret har ingen likhet med vad som gäller
för något annat neutralt land. Det är åtta gånger dyrare än Österrikes och fyra
gånger dyrare än Schweiz, för att ta ett par exempel.

Sverige ligger däremot i toppen som nation när det gäller militärutgifter per
capita. Vi kommer på fjärde plats i världen när det gäller flygvapen.

Vår militärbudget lägger beslag på mycket stora summor som skulle kunna
användas till sociala ändamål och andra nyttigheter. Det är ett inflationens
ymmighetshorn och ett ekonomiskt vanvett av stora mått.

Riksdagen bör nu säga ifrån: Vi har inte längre råd med ett försvar av
stormaktsmodell. Det är dags för en grundlig omprövning av försvarets
uppbyggnad. Militärutgifterna får inte öka. Den kommande femårsperioden
skall användas för övergång till en ny försvarsordning med en femtioprocentig
nedskärning av militärkostnaderna som realistiskt mål.

Förbättrad atmosfär

Under senare år har fredens och avspänningens krafter vunnit terräng.
Gränser har reglerats, avtal har träffats och relationerna mellan Europas stater
har förbättrats. Säkerhetskonferensen i Helsingfors var ett betydande framsteg
för befästandet av freden och för fortsatt avspänning i Europa. Vi anser
att det som redan har skett på detta område måste påverka den fortsatta
militärpolitiska uppläggningen under kommande femårsperiod.

På s. 120 i propositionen säger försvarsministern: ”Jag delar försvarsutredningens
uppfattning att krigsriskerna för vår del på kort sikt kan bedömas
som små samtidigt som osäkerheterna på längre sikt kvarstår. Det är därför
angeläget att bevara en god handlingsfrihet när det gäller försvarets
utveckling på sikt.” Men samtidigt som försvarsministern konstaterar att
krigsrisken är liten lägger han fram förslag för kommande femårsperiod som i
allt väsentligt utgår från tidigare premisser. Den positiva utveckling som har
skett har inte påverkat det militärpolitiska tänkandet hos vare sig ÖB eller
regeringen.

Handlingsfriheten bör innebära att man tar hänsyn till det förändrade och
förbättrade läget på vår egen kontinent, men propositionen innebär att man
vill kedja fast vårt lands militärpolitik vid det förgångna.

Mot. 1976/77:1453

7

Försvar av ny typ

Arbetarpartiet kommunisterna föreslår en helt ny typ av försvarsordning.
Vårt förslag baserar sig på folkförsvarets principer. Det är grundat på
internationella erfarenheter, framgångarna för avspänningspolitken, det tar
hänsyn till vårt lands ekonomiska resurser och återspeglar vår vilja att
försvara Sveriges nationella frihet och självständighet.

Vi anser att det är dags att överge det stormaktsförsvar i miniatyr som vi
hittills har haft, därför att det är alltför kostnadskrävande utan att garantera
vårt lands säkerhet.

Vi bör övergå till ett neutralitetsförsvar av den omfattning som andra
neutrala länder har. Vi bör successivt avveckla de mest kostnadskrävande
vapensystemen av typ Viggen m. m. som sätter en stark prägel på Sveriges
militärapparat. Vi bör i det syftet också ta hänsyn till och lära av krig och
konflikter som utspelats under det senaste decenniet.

Vårt försvar är i nuläget i huvudsak upplagt som ett skalförsvar med dyra
bemannade vapenbärare, flygplan, stridsvagnar och fartyg. Denna struktur
bör avlösas av ett folkförsvar som utrustas med billigare, nationellt producerade
vapen, framför allt kanoner, kulsprutor, lättare flyg för spaning och
samband samt ett starkt robotförsvar.

Erfarenheterna från Vietnam och Mellanöstern stärker en sådan nyorientering.
Det visade sig att stridsvagnar och flyg visserligen inte är oviktiga
men att de inte längre spelar den avgörande roll som man tidigare trott.

Under USA:s angreppskrig mot Vietnam blev angriparens flygförluster
mycket stora. Robotförsvaret och vietnamesernas användning av lätta vapen
spelade en avgörande roll, inte flyg, flotta eller stridsvagnar.

Händelserna i Mellanöstern är lika belysande. 1967 använde araberna
nästan uteslutande jaktflyg för sitt luftförsvar, dock med ringa framgång.
Under kriget 1973 sköt robotar och luftvärnskanoner ned 105 israeliska plan.
Jaktflyget lyckades bara oskadliggöra sex israeliska plan till priset av 350 egna.
I ett försvar med ny struktur bör satsningen på robotar lä långt större plats
medan det dyrbara flygets roll radikalt reduceras.

Lätta vapen i långa serier och utnyttjandet av folkets egen försvarskraft för
att bygga upp ett starkt djupförsvar måste vara huvudelementen i en ny
försvarsordning. Det dyrbara flyget av typ Viggen med efterföljare avvecklas
och ersätts av inhemsk produktion av lättare plan för spaning och samverkan
med lokala enheter och mobila förband.

Verklig säkerhetspolitik

En verklig säkerhetspolitik för vårt land har inte att göra med hur många
miljarder vi anslår till militära ändamål. Sveriges främsta skydd ligger i en
fortsatt alliansfrihet och en förstärkt och aktiviserad neutralitets- och
fredspolitik. En sådan politik ligger i linje med det svenska folkets behov och
förminskar inte vår trovärdighet på det internationella planet.

Mot. 1976/77:1453

8

Sverige är ett litet land. Dess geografiska läge är detsamma som tidigare.
Det har inte varit indraget i krig på över 160 år, och att så har varit fallet är inte
ett resultat av miljonrullningar till militära ändamål. Grunden till att vi
lyckats hålla oss utanför krig är den svenska neutralitetspolitiken, som - trots
allvarliga avsteg - ändock varit vårt främsta värn. Vårt skydd ligger också i
fortsättningen i en konsekvent neutralitets- och fredspolitik, men inte i
ökande miljardrullning till militära ändamål.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för en ny försvarsordning byggd på
neutralitetens och folkförsvarets principer,

2. att riksdagen i enlighet med punkten 1 begär att regeringen
skyndsamt utreder och lägger fram förslag för en sådan
nyorientering,

3. att riksdagen uttalar att försvarskostnaderna under perioden
1977/78-1981/82 minskas med 50 procent,

4. att riksdagen uttalar sig för att produktionen av Viggen avbryts
och att planerade nya flygplansprojekt i form av A 20 och B3LA
inte kommer till utförande,

5. att riksdagen uttalar sig för att övergång till civil produktion
inom industrigrenar som drabbas av den nya försvarsinriktningen
förbereds.

Stockholm den 23 mars 1977

ALF LÖVENBORG (-) ROLF HAGEL (-)