2

Motion

1976/77:1452

av herrar Hagel och Lövenborg

med anledning av propositionen 1976/77:74 om inriktningen av
säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling

Statsministern har i den ovannämnda propositionen utvecklat ett säkerhetspolitiskt
resonemang där det framhålls att vårt lands neutralitetspolitik
ökar våra möjligheter att i olika sammanhang verka för en fredligare och
bättre värld. Det heter vidare: ”Den omständigheten att Sverige under en
lång tid har kunnat hålla sig utanför krig har bidragit till att fast förankra
denna politik hos det svenska folket.”

Vi är överens om denna bedömning. En konsekvent svensk neutralitetspolitik
kräver ständigt nya initiativ för att främja fred och avspänning och för
att skapa sådana förhållanden att militärapparatens storlek och kostnadskrävande
struktur inte kan tillmätas någon avgörande betydelse för vårt lands
säkerhet.

Sverige är en småstat. De geografiska och andra faktorer som har hjälpt vårt
land att hålla sig utanför två världskrig har inte på något sätt avgörande
förändrats, trots att vi nu lever i kärnvapnens och raketernas period på det
krigstekniska området. Sverige kan inte bli någon avgörande krigsskådeplats i
ett eventuellt nytt krig, men det måste vara av vitalt intresse för oss att vidta
alla åtgärder för att skapa garantier till skydd för vårt oberoende och vår
nationella frihet i ett skärpt läge.

Den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen i Helsingfors 1975
uttryckte en gemensam politisk vilja att ”göra avspänningen till en såväl
oavbruten som allt mer livsduglig och allsidig process”.

Det står emellertid klart att Helsingforskonferensen bara var ett steg på
vägen i strävandena att åstadkomma säkerhet och avspänning. En stabil
trygghet ligger ännu långt borta. Ömsesidig misstro som fötts under varma
och kalla krig lever ännu kvar. Det finns krafter i rörelse som gör allt för att
torpedera konferensens resultat och för att skärpa motsättningar och
krigsrisker.

I Europa finns två militärblock bestående av NATO-länderna och
Warszawapaktens stater. Sverige har trots alla påtryckningar bevarat sin
alliansfrihet. Detta faktum bör utnyttjas i ännu högre grad.

I regeringspropostionen 1976/77:74 säger statsministern: "Den svenska
neutralitetspolitiken är inte internationellt garanterad eller fastslagen i
traktat. Sverige har själv valt och utformat sin säkerhetspolitiska linje.
Dennas trovärdighet är således inte avhänging av internationella garantier.”

Mot. 1976/77:1452

3

Arbetarpartiet kommunisterna anser att det nu bör vara dags för Sverige att
kräva garantier från de båda militärblocken för att skapa ökad trygghet.
Sverige ligger i nära anslutning till länder som är inlemmade i något av de två
militärblocken. För vårt land måste det vara av ett obestridligt värde om man
kunde få garantier där man från båda blockens sida förpliktar sig att avstå från
varje försök att nu eller i framtiden kränka Sveriges neutralitet och nationella
självständighet, att förbinda sig att gentemot Sverige icke använda våld eller
hot om våld och på allt sätt respektera vår suveränitet även i en annorlunda
och mera skärpt internationell situation.

Från finsk sida har man återigen aktualiserat frågan om att proklamera
Norden som en kärnvapenfri zon. Också detta vore ett bidrag i fredens och
avspänningens intresse. Alla de nordiska länderna skulle vinna på en sådan
överenskommelse, och vi föreslår därför att den svenska regeringen tar
initiativ till överläggningar i detta syfte. Två av de nordiska länderna,
Danmark och Norge, är visserligen medlemmar i NATO, men detta kan
knappast innebära något hinder för samordnade överläggningar med övriga
nordiska stater.

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla att garantier
erhålls från NATO och Warszawapakten i det syfte som avses i
motionen,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om initiativ till
samnordiska överläggningar i syfte att proklamera Norden som
en kärnvapenfri zon.

Stockholm den 23 mars 1977

ROLF HAGEL (-)

ALF LÖVENBORG (-)