13

Motion

1976/77:1450

av herr Wärnberg

med anledning av propositionen 1976/77:93 om beskattning av ränta
på vinstandelslån, m. m.

I propositionen föreslås regler för beskattning av ränta på den nya form av
lån som vinstandelsbevisen utgör. Själva formen att tillföra företagen nytt
kapital är intressant, och detta nya tillvägagångssätt kan innebära att
kapitalanskaffningen underlättas beträffande externt kapital.

I princip har jag ingenting att invända mot de beskattningsregler som
föreslås i propositionen. I likhet med vad föredragande statsrådet anfört på
sidorna 21-24 i propositionen anser jag emellertid att en obegränsad
avdragsrätt för ränta på ifrågavarande lån kan leda till uppenbara missbruk.
De i propositionen föreslagna spärrarna förefaller inte tillräckliga för att
förhindra det befarade missbruket. Detta gäller i första hand fåmansbolagen
och deras delägare.

Med anledning av förslag från företagsskatteberedningen, som konstaterat
uppenbara missbruk, beslöt riksdagen på våren 1976 om skärpta skatteregler
för fåmansbolagen och delägarna. De åtgärder som föreslogs och antogs av
riksdagen var dels ökad uppgiftsskyldighet, dels åtgärder för att eliminera att
ett konstlat tvåpartsförhållande mellan bolaget och ägare/ägarna kunde
användas till skatteundrandragande.

Jag anser nu att en ny väg kan öppnas till obehörig skattevinst genom att
propositionens förslag möjliggör ett kringgående av dubbelbeskattningen och
ger möjlighet till ökat laborerande med vinstmedel. Den 50-procentiga spärr
som föreslås i propositionen anser jag inte tillräcklig för att förhindra
missbruk. Följande exempel kan anföras. Inför en försäljning av ett företag
kan således den tilltänkte nye ägaren tillförsäkras förmånliga vinstandelslån,
och försäljaren kan samtidigt kvarligga med samma förmånliga papper.
Realisationsvinstbeskattningen torde endast undantagsvis kunna rätta till
sådana missförhållanden.

Enligt min mening bör alltså företag ej medgivas avdragsrätt för rörlig ränta
på sätt som föreslås i propositionen på lån från fåmansbolagsdelägare eller
andra med intressegemenskap med delägarna, även om vinstandelslånen till
mera än 50 procent skulle vara placerade hos andra fristående personer.

Något behov kan inte anses föreligga för vinstandelslån från ägaren. Det
kapital som tillföres företaget på detta sätt är i praktiken internt kapital, som
kan tillföras fåmansbolaget utan de nya finansieringsformer som nu föreslås.

Av propositionen framgår ej klart om det föreligger uppgiftsskyldighet för
företaget att uppge vem som på angivet sätt uppburit ränteintäkter. Jag anser

Mot. 1976/77:1450

14

att en sådan uppgiftsskyldighet är nödvändig och att bestämmelse härom bör
inforas i vederbörlig lagtext. Vederbörande utskott bör ges i uppdrag att
utarbeta erforderlig lagtext.

Med stöd av det anförda hemställes

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1976/77:93
beslutar

1. att rätt till avdrag för rörlig ränta å vinstandelslån ej medges om
räntemottagaren tillhör den personkrets som upptagits i propositionens
förslag till anvisningar till 41 c § b),

2. att uppgiftsskyldighet skall föreligga för utgivna räntor som
företag har avdragsrätt för.

Stockholm den 21 mars 1977

ERIK WÄRNBERG

GOTAB 53543