9

Motion

1976/77:1377

av fru Lindquist m. fl.

med anledning av propositionen 1976/77:59 om utbildning och
forskning inom högskolan m. m.

I propositionen 1976/77:59 föreslås genomgripande förändringar av den
juridiska utbildningen. Den föreslagna utbildningsplanen omfattar dels fullständig
juristutbildning av samma längd som den nuvarande, 180 poäng,
dels en tvåårig grundläggande rättsutbildning om 80 poäng. I denna motion
framförs synpunkter enbart på den s. k. grundläggande rättsutbildningen.
Propositionen bygger i denna del på ett av universitetskanslersämbetet utarbetat
förslag ”En ny juristutbildning” (UKÄ rapport nr 4/1976). I rapporten
sägs bl. a. att det finns skäl för att inom juristlinjens ram ge möjlighet
till kortare, särskilt ändamålsinriktade utbildningar. UKÄ föreslår därför
en grundläggande rättsutbildning med fyra alternativa studiegångar, nämligen
arbetsrättslig, civilrättslig, ekonomisk-skatterättslig och förvaltningsrättslig
inriktning.

Genom att departementschefen i propositionen följt UKÄ:s förslag beträffande
grundläggande rättsutbildning har han tagit avstånd från U 68:s
förslag till ny juristutbildning (SOU 1973:59). Tanken på ”institutionaliserad
etappavgång” från juristlinjen avvisades nämligen av U 68, framför allt
av det skälet att något motsvarande behov inte kunnat identifieras på arbetsmarknaden.
U 68 konstaterade samtidigt att det studieorganisatoriska
förslaget ger förbättrade möjligheter till återkommande juridisk utbildning
genom att juristlinjen inordnas i ett enhetligare utbildningssystem och
genom att enstaka kurser med juridiskt innehåll görs mer tillgängliga.

Majoriteten av remissinstanserna delade U 68:s bedömning, att det inte
fanns skäl för uppdelning av juristlinjen. Några erinrade om att det tidigare
funnits två examina med begränsade juridiska utbildningsmål, nämligen
kansliexamen och distriktsåklagarexamen samt att erfarenheterna från dessa
var mindre goda och att det nu saknas anledning att på nytt införa en
längre juridisk grundutbildning. Flera remissinstanser, bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen,
framhöll att det skulle vara olämpligt att införa en etappavgång
i juristutbildningen, innan man klargjort arbetsmarknadens behov av en
begränsad utbildning.

Från vissa arbetstagarorganisationer framfördes emellertid motsatta uppfattningar.
Så gjorde t. ex. TCO gällande att utbildning måste kunna användas
för att ändra en arbetslivsstruktur eller för att främja en önskvärd
utveckling.

Den socialdemokratiska regeringen fäste uppenbarligen särskilt avseende
vid de sistnämnda remissorganens uppfattning. Dåden gav UKÄ uppdraget

Mot. 1976/77:1377

10

att utarbeta utbildningsplan för juristlinjen, framhöll den i direktiven angelägenheten
av att önskemål från olika grupper i arbetslivet om kortare,
särskilt ändamålsinriktad juridisk utbildning skulle tillgodoses. Resultatet
av UKÄ:s översyn blev alltså förslaget om den tvååriga grundläggande rättsutbildningen
i UKÄ:s tidigare nämnda rapport nr 4/1976, vilket förslag
departementschefen gjort till sitt i den nu framlagda propositionen.

Vilka överväganden han därvid kan ha gjort framgår inte av propositionen.
Eftersom vi utgår från att han inte kritiklöst följt rapportens förslag, hade
det varit av värde om han redovisat sitt ställningstagande i denna kontroversiella
fråga.

För oss kvarstår därför de betänkligheter som framfördes av U 68 och
som medförde att utredningen ansåg sig inte böra lägga fram något förslag
om etappvis avgång från juridikstudierna. Fortfarande har arbetsmarknadens
behov av den föreslagna tvååriga utbildningen inte kunnat närmare anges.
Det är däremot helt klart att det finns ett utbildningsbehov, men att detta
kan och bör tillgodoses genom enstaka kurser i skilda juridiska ämnen.
Det kan inte vara rimligt att i dagens kärva sysselsättningsläge locka in
ungdomar på en utbildning, där osäkerheten om efterfrågan på arbetsmarknaden
är så stor. Efter avslutad utbildning har de också att konkurrera
med personer med fullständig juristutbildning, vilket naturligtivs inte underlättar
deras möjligheter till anställning.

Vidare förefaller det tveksamt om en så begränsad inriktning av studierna
till endast några få juridiska ämnen leder till en meningsfull yrkesutbildning.
Det svenska rättssystemet är en enhet, och det kan leda till rättsosäkerhet
att alltför mycket stycka sönder det. Juristutbildningen syftar ju inte enbart
till att ge kunskap inom vissa avgränsade rättsområden. Den skall också
ge träning i juridisk analys och metod. I juridisk yrkesutövning krävs förmåga
att analysera och precisera problemställningar och att utnyttja de juridiska
hjälpmedlen. Dessa krav förefaller inte kunna bli tillgodosedda vid
en kort ämnesinriktad utbildning.

På grund av vad sålunda anförts och då en verklig arbetsmarknadsanalys
bör föregå ett beslut om s. k. grundläggande utbildning hemställs

att riksdagen avslår förslaget om grundläggande rättsutbildning
och överför medel till enstaka kurser inom sektorn för administrativa,
ekonomiska och sociala yrken.

Stockholm den 1 mars 1977
INGER LINDQUIST (m)

LARS AHLMARK (m) INGRID DIESEN (m)

i Uppsala