6

Motion

1976/77:1354

av herr Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1976/77:68 om ändringar i den
indirekta beskattningen

Den borgerliga regeringen frångår inte heller i sina förslag till förändringar i
den indirekta skatten sin huvudlinje: gagna företagarna, kläm åt alla andra.
När det gäller energiskatten undanhåller man i huvudsak industrin från
skattehöjning. När det gäller fordonsskatten undantar man lastbilstrafiken,
vilket naturligtvis fortsätter att gynna dessa transporter på bekostnad av t. ex.
järnvägstransporter.

Förslaget att en höjning av energiskatten i huvudsak skall drabba
hushållen kan av såväl fördelningspolitiska som energipolitiska skäl inte
accepteras. Energislöseri i hushållen är inte det stora energipolitiska problemet.
Detta är i stället industrins slöseri med energi och den strukturering till
energikrävande produktion som kapitalägarna genomfört och fortsätter att
genomföra.

Fördelningspolitiskt ser utvecklingen för närvarande ut så att medan
företagen har råd till en rekordartad kapitalexport så är det de arbetande majoriteten
av ”hushållen” - som får bära den kapitalistiska krisens
huvudbördor. Den höjning av energiskatten som regeringen förordar skulle
ytterligare förstärka detta förhållande. Det kan icke godkännas.

Vänsterpartiet kommunisterna har i sin skattepolitiska principmotion till
årets riksdag (1976/77:86) visat att Sverige tillhör de kapitalistiska stater som
har lägst andel direkt skatt från företagen. I denna motion förordas med
anledning därav att en ökande andel av nödvändiga skatter bör uttas direkt ur
produktionen. Man bör således, när det gäller energiskatten, utarbeta en
arbetsgivaravgift som utgår i förhållande till energiförbrukningen. Riksdagen
bör i detta sammanhang avslå regeringens förslag i propositionen 1976/77:68
vad avser energiskatten och avkräva regeringen att i stället utarbeta ett förslag
i enlighet med vad som här anförts.

När det gäller vägtrafikbeskattningen bör regeringens förslag också där
avslås. Förvisso måste privatbilismen motverkas. Men medlet härvid kan
inte vara fördyringar av persontrafiken. Många arbetare är beroende av bil för
att inom rimlig tid nå sina arbetsplatser. Detta gäller i såväl storstadsområden
som glesbygder. Privatbilismen kan motverkas effektivt bara genom en
kraftigt ökad satsning på den kollektiva trafiken och förbilligade kollektivtrafiktaxor.
Den borgerliga politiken skapar ett ökat bilberoende genom den
nedrustning av kollektivtrafiken som man genomför i vissa kommuner.
Dessutom vill man i regeringsställning icke genomföra en nödvändig

Mot. 1976/77:1354

7

utbyggnad av kollektivtrafiken men däremot öka kostnaderna för bilismen.
Klassinnehållet i den politiken är otvetydigt.

Riksdagen bör i detta sammanhang avslå förslaget i propositionen 1976/
77:68 om en höjning med 75 % av fordonsskatten. 1 annat sammanhang har
riksdagen att ta ställning till förslag om en utbyggd kollektivtrafik.

Den politik denna motion uttrycker kan parollmässigt sammanfattas:
Avslå regeringens förslag till höjd energiskatt på hushållen - inför
arbetsgivaravgift på energin, efter förbrukning!

Avslå regeringens förslag om höjd fordonsskatt - bygg ut kollektivtrafiken!

Med hänvisning till ovanstående föreslås
att riksdagen beslutar

1. att avslå förslaget till Lag om ändring i lagen (1957:262) om
allmän energiskatt,

2. att hos regeringen hemställa om förslag till arbetsgivaravgift på
energiförbrukning i enlighet med motionens förslag,

3. att avslå förslaget till Lag om ändring i vägtrafikskattelagen
(1973:601).

Stockholm den 28 februari 1977
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) KARIN NORDLANDER (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk)
i Malmö